Ett svenskt veterancenter

Svar på interpellationer

Herr talman! Pål Jonson har frågat mig om jag avser att vidta några ytterligare åtgärder i frågan om ett svenskt veterancenter för att gå riksdagens vilja till mötes.

Veteranfrågorna är viktiga för regeringen. Regeringen har beslutat att högst 30 miljoner kronor årligen får användas till statsbidrag till frivilliga veteransoldat- och anhörigorganisationer för verksamhet som stöder Försvarsmaktens personal före, under och efter tjänstgöring i internationella insatser samt anhöriga. Den 24 maj i år beslutade regeringen att göra veterandagen till allmän flaggdag från och med den 29 maj 2018. Det finns ett starkt folkligt stöd för veteranerna. Att ta ett tydligt ansvar för dem är viktigt för försvarets folkliga förankring och stärker rekryteringskraften till Försvarsmakten. Verksamheten utvecklas kontinuerligt av Försvarsmakten och andra ansvariga aktörer.

Försvarsmaktens Veterancentrum inrättades den 1 juli 2017 i Stockholm och stöder bland annat myndigheten med framtagning, implementering, uppföljning samt utveckling av myndighetens veteranstrategi. Utgångspunkter för verksamheten är de uppgifter som angavs i 2016 års regleringsbrev till myndigheten i detta avseende.

Försvarsmakten har dragit slutsatsen att en delegerad modell för veteranverksamheten är den mest ändamålsenliga och har därför utformat en sådan. För att hantera det faktum att veteranerna är spridda över hela landet finns numera både så kallade veteransamordnare och specialister på rehabiliteringsåtgärder knutna till varje förband i Försvarsmakten. Den enskilde veteranen kan därför vända sig till sitt hemförband eller, om det av geografiska eller andra skäl förenklar kontakterna, till det förband som är närmast för att få råd och vägledning inför kontakter med olika aktörer. I sammanhanget är det viktigt att understryka den ordinarie hälso- och sjukvårdens ansvar att erbjuda en adekvat vård samt andra insatser som syftar till att skapa delaktighet i samhället. Andra närliggande länder har valt andra koncept.

Regeringen följer kontinuerligt Försvarsmaktens och andra aktörers arbete med veteranfrågorna.

Herr talman! Tack, försvarsministern, för svaret på min interpellation!

Sverige har en lång tradition av att skicka ut soldater i internationella insatser. Det är någonstans kring 85 000 som har deltagit under 50 år. Det har vi anledning att känna stolthet över, för det är ju de här individerna som tar de största personliga riskerna och gör de största uppoffringar som man faktiskt kan göra i statens tjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bakom varje person som är utsänd på en internationell mission står ofta en familj, vänner och anhöriga. Jag tror att det är väldigt viktigt att även de får det stöd som de behöver inför, under och efter en utlandsmission.

Samtidigt som vi kan känna en stolthet, herr talman, över våra utlandsveteranser kan vi inte känna samma stolthet över det erkännande och det stöd som staten har gett våra utlandsveteraner under årens lopp. Här har staten, och ytterst vi politiker, brustit under alltför lång tid.

För det första var det, precis som försvarsministern säger, först 2011 som veterandagen blev statsceremoniell dag, fast denna verksamhet har pågått i snart 50 år. Det var först 2015 som en statsminister deltog i veterandagen. Det hedrar Stefan Löfven att han deltog i den. Det var först året efter som veterandagen blev flaggdag.

För det andra, vilket är mer allvarligt, skickade Sverige, till skillnad från till exempel Norge och Finland, ut soldater på ibland farliga och mycket krävande insatser under ett halvt sekel, trots att vi inte hade en veteranpolitik värd namnet. Jag tänker till exempel på insatser som Suez och Kongo på 60-talet, Afghanistan på 00-talet och Bosnien och Balkan på 90-talet. Alltför många av dem, även om detta är en tid tillbaka, kom hem med både svåra fysiska skador och trasiga själar och fick inte det stöd som de har rätt att förvänta sig från statens sida.

År 2015, herr talman, lämnade Allan Widman sitt slutbetänkande Svensk veteranpolitik - Ett ansvar för hela samhället. Det var ett viktigt steg för att vidareutveckla en sammanhållen veteranpolitik. Som försvarsministern säger nu finns det en veteransamordnare och specialister på rehabilitering ute på i princip alla förband, och låt mig understryka att jag tycker att det är en bra verksamhet.

Jag vill tillägga att det också sker mycket bra verksamhet på ideell grund, inte minst av frivilligorganisationer såsom Fredsbaskrarna, Invidzonen och Idrottsveteranerna. Den vill vi vidareutveckla och stärka. Jag vill också påminna om att det är väldigt hög utväxling för de medel som Försvarsmakten satsar på de ideella organisationerna.

Herr talman! Ytterligare ett förslag från Allan Widman var att det skulle upprättas ett veterancenter för veteraner och deras anhöriga, och här kan man inte säga att regeringen har agerat skyndsamt. Riksdagen har ju tvingats tillkännage två gånger för regeringen att ett veterancenter ska inrättas. Nu öppnade, som försvarsministern säger, ett veterancenter på Gärdet i Stockholm den 1 juli i år. Jag har själv besökt det, och det är väldigt mycket duktig och kompetent personal som jobbar där. Många av dem har själva erfarenheter av internationella insatser. Jag tror att centret behövs och tycker att det är bra att det ligger i Stockholm, för det är lätt för veteraner att komma dit och åka hem igen. Men det är en väsentligt lägre ambitionsnivå än Allan Widmans förslag om att ha ett veterancenter där veteraner och deras anhöriga återkommande kunde få vila och rekreation.

Jag vill därför fråga försvarsministern om han inte tycker att det är rimligt att vidareutveckla veteranpolitiken genom att inrätta ett veterancenter dit veteraner och deras anhöriga kan komma. Det finns ju sådana veterancenter i till exempel Danmark och Norge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi hade tidigare en veteranenhet som nu utvecklats till att från den 1 juli i år bli ett veterancenter. Veterancentret, som har etablerats inom ramen för Försvarsmakten, sysslar med råd och vägledning till veteraner och deras anhöriga. Man säkerställer det lagstadgade uppföljningsansvaret, inkluderande samordning och koordinering med övriga samhället. Man arbetar med meritvärde och folkförankring, säkerställer relevant statistik och koordinerar forskning i dessa frågor över ett brett fält.

Jag vill understryka att Försvarsmakten har ett etablerat system för uppföljning av veteraner upp till fem år efter avslutad insats. Det är också något som bör framhållas i sammanhanget.

Det är bra att vi har veterancentret, för det innebär också att det finns ett stöd för det viktiga arbete som ska utföras på förbanden för att hålla kontakt med veteraner och på olika sätt kunna bistå när det behövs olika typer av hjälp- och stödinsatser. Det är ett decentraliserat sätt att jobba med det här, och det gör att man kan genomföra insatser så nära veteraners bostadsort som möjligt och därmed undvika långa resor.

Det är också rimligt att hälso- och sjukvården har ett ansvar och att vi markerar detta ansvar för veteranerna. Vi har ett allmänt system i Sverige, och det handlar om att man ska kunna få stöd och hjälp via hälso- och sjukvården så nära bostadsorten som möjligt.

Jag tycker att svensk veteranpolitik har utvecklats. Vi ger nu ett stöd på 30 miljoner till de frivilliga veteran, soldat- och anhörigorganisationerna. De ordnar olika engagemang för att ge kamratstöd och gemenskap och utnyttjar Försvarsmaktens olika anläggningar för att genomföra dessa aktiviteter. Vi har alltså redan infrastruktur för att detta ska kunna genomföras.

Jag besökte själv Kongoveteranernas årsmöte, och det var intressant att få vara där och prata och dessutom höra deras synpunkter på tillvaron. Jag förstod att denna organisation är mycket viktig för dem. De utnyttjade alla faciliteter på Ledningsregementet i Enköping, och jag vet att andra veteranorganisationer gör detsamma.

Jag ser det som viktigast att man stöder verksamheten så att kamratstödet och gemenskapen kan finnas på olika sätt i praktiken. Veteranorganisationerna själva är kanske en av de viktigare instanserna när man ska titta på hur stödet ska utvecklas och hur statens roll ska vara. Nu går vi in med dessa pengar, och de går just till att utveckla kamratstödet.

Om detta ska organiseras genom att man har en anläggning, utnyttjar befintliga anläggningar eller på annat sätt utvecklar verksamheten är en diskussion som bör föras inom dessa organisationer.

Jag är öppen för att på olika sätt utveckla svensk veteranpolitik. Jag menar att det gjordes alldeles för lite på denna punkt en gång i tiden, och det finns anledning att rikta kritik mot det. Men nu är vi där vi är, och vi har tagit ett viktigt steg med det veterancenter som inrättades i juli i år.

Herr talman! Jag tackar försvarsministern.

Möjligtvis gjorde Försvarsmakten det lite enkelt för sig när man flyttade ut veteranenheten från högkvarteret på Lidingövägen och öppnade den på Gärdet och kallade den ett veterancenter. Men det är en ändå bra start, och det är många duktiga människor som jobbar på det nyöppnade veterancentret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har dock vissa begräsningar. Låt mig ta upp fyra av dessa.

För det första är det ingen plats för återhämtning, vila och rekreation för veteraner där de kan få lättare stöd och behandling. Mycket av veteranforskningen pekar på att just vila, återhämtning och rekreation är viktigt för de hemkommande soldaterna så att de inte får posttraumatisk stress.

För det andra finns det inte heller någon möjlighet för veteraner att ta med sig sina anhöriga till detta veterancenter. Det vi vet från veteranforskningen är att familjen ofta tar rätt mycket stryk när anhöriga är ute på internationella insatser. Veteraner skiljer sig i hög omfattning när de kommer tillbaka hem.

För det tredje, och som försvarsministern redan har berört, var själva tanken med veterancentret, i linje med utredningen, att det skulle fungera som en nätverksorganisation, en spindel i nätet, för alla veteranorganisationer, som gör ett mycket bra arbete för att stötta alla utlandsveteraner.

För det fjärde har dagens veterancenter inte heller någon möjlighet att integrera veteranforskningen i själva centret, vilket är en brist.

Herr talman! Veteranfrågorna är ett av områdena inom det nordiska samarbetet i Nordefco. Det finns starka skäl för detta. Alla de nordiska länderna har lång tradition av att bidra till framför allt FN-insatser men på senare år även EU- och Natoinsatser. Jag tror att det är närmare en kvarts miljon människor som de nordiska länderna har skickat ut på olika internationella fredsfrämjande insatser. Det finns mycket vi kan lära av varandra, inte minst vad gäller koordineringen av veteranforskningen.

Det är dock uppenbart att Danmark och Norge har kommit längre i sin utveckling av veteranpolitiken än vad Sverige har gjort. Jag vill i sammanhanget påminna om att både Norge och Danmark bedriver en delegerad och decentraliserad veteranpolitik ute på förbanden men att de också har etablerade veterancenter där veteraner kan få stöd och behandling tillsammans med anhöriga.

Jag delar därför inte riktigt försvarsministerns uppfattning i svaret att det är antingen eller som gäller mellan att ha en delegerad modell och att ha ett veterancenter för veteraner och deras anhöriga.

Allan Widman föreslog i sin utredning att Sverige skulle titta extra noga på det danska veterancentret i Ringsted och framför allt på det norska veterancentret i Bæreia utanför Kongsvinger vid upprättandet av ett svenskt veterancenter.

Jag har själv besökt veterancentret i Bæreia utanför Kongsvinger och var djupt imponerad av den verksamhet som bedrivs där. Man har runt 10 000 gästnätter, man har familjelägenheter och man har en allmänt hög beläggning. Det är en mycket framgångsrik verksamhet.

Det norska centret utgör också den nätverksorganisation som också vi i Sverige behöver för frivilligorganisationerna.

Här har man också lyckats integrera forskningsfrågorna. Försvarshögskolan i Karlstad bedriver tillsammans med högskolan i Elverum i Norge forskning om veteranerna i samverkan med det norska veterancentret.

Jag vet att försvarsministern är en varm anhängare av ett fördjupat nordiskt samarbete. Hur ser försvarsministern på att vidareutveckla samarbetet kring veteranfrågorna? Tittade man, i linje med Allan Widmans utredning, på de norska och danska veterancentren när man upprättade det svenska centret?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Behöver man angripa olika typer av problem med psykologisk funktion eller om det gäller annan typ av rehabiliteringsstöd måste det i första hand ske nära bostadsorten. Därför är det som görs inom ramen för hälso- och sjukvården väsentligt.

Det är viktigt att vi driver frågan om att det måste tas hänsyn till veteranerna och att man inom ramen för gällande lagstiftning ser till att de får den hjälp och det stöd de ska ha. Det är också den syn Försvarsmakten har på det hela.

Jag tror inte att man löser hela denna problematik genom att inrätta en central kursgård eller ett rekreationscenter, utan här måste det hela tiden ske uppföljning i vårt hälso- och sjukvårdssystem på lokalt och regionalt plan. Det är här tyngdpunkten i stöd och behandling måste ligga. Det är också därför man har valt linjen att ha veteranstödjare och specialister ute på förbanden så att veteranerna i sin närmiljö kan få råd, stöd och hjälp på olika sätt.

När det gäller formen för hur veteraner vill ha den rent kamratstödjande verksamheten ska den diskussionen föras inom ramen för de olika veteranorganisationerna. Där kan man se hur man bäst utvecklar denna verksamhet och hur man på bästa sätt använder sig av de resurser man har fått till sitt förfogande. Jag har haft kontakt med många av dessa organisationer och vet att de har en central och viktig roll.

Det har skett en hel del på kort tid. Veteranenheten har blivit ett veterancenter. Koordinering av forskning över ett brett vetenskapligt fält sker inom ramen för detta center. Man kan också ge råd och vägledning till veteraner och deras anhöriga, och man har också att säkerställa att uppföljning sker.

Denna organisation, precis som allt annat när det gäller veteranfrågorna, kommer steg för steg att utvecklas. Vi får dock ha i åtanke att detta verkställdes den 1 juli i år. Det har bara gått några månader, och vi måste ge denna verksamhet lite mer tid.

Jag är beredd att föra diskussioner med exempelvis veteranorganisationerna om hur de anser att vi ska gå vidare. Sedan är det en fråga hur man får till stånd ekonomi för olika typer av initiativ inom sektorn.

Jag har pratat med många veteraner under åren och hört om olika typer av behov. Den bild jag får är att om man har ett problem och behöver en typ av stöd och hjälp måste den finnas snabbt och det måste kunna följas upp omedelbart. Många har gått och dragit med saker länge, och det behövs specialistfunktioner, också i deras närhet, så att man kan ta tag i det. Jag tror att det inom den allmänna hälso- och sjukvården måste utvecklas kompetens för att hantera denna typ av frågor, eftersom de har en speciell karaktär.

Herr talman! Tack, försvarsministern, för denna interpellationsdebatt!

Jag hävdar inte att man löser allt med att etablera ett veterancenter där veteraner och deras anhöriga kan vara, men jag tror att det skulle vara ett viktigt framsteg i att vidareutveckla vår veteranpolitik. Då skulle vi ha en struktur som är mer lik de modeller som man har valt i Norge och Danmark. Detta tror jag skulle vara bra för samverkan i veteranpolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har respekt för vad försvarsministern säger - att det veterancenter som vi har på Gärdet har varit öppet i några månader - men jag ville ta möjligheten att driva debatten för att vidareutveckla tankegångarna om hur man kan stärka veteranpolitiken.

Precis som försvarsministern har jag nära kontakt med många av veteranorganisationerna, bland annat Fredsbaskrarna. Jag tror inte att alla är helt tillfreds med tingens rådande ordning i dag, utan jag tror att det finns skäl att vidareutveckla veteranpolitiken.

Avslutningsvis, herr talman, har jag en kort reflektion, lite mer övergripande, eller ett medskick. I Försvarsmaktens verksamhet ligger fokus nu på det nationella uppdraget, på förekommen anledning. Volymen i de internationella insatserna har minskat och ligger i dag i häradet 500 personer, jämfört med nästan 1 000 för några år sedan. Jag vill understryka att detta inte minskar behovet av att utveckla en sammanhållen veteranpolitik. Detta är ett ansvar för hela samhället, oavsett hur många personer som råkar vara ute på internationella insatser just för stunden.

Som jag har sagt slår pendeln slår ofta snabbt i försvarspolitiken, ibland lite för snabbt. Det växlar mellan det nationella och internationella uppdraget i grunden, eftersom försvarspolitiken är händelse - det är ju en verksamhet. De som hävdar att veteranpolitiken inte längre är prioriterad tror jag gör en allvarlig missbedömning.

Herr talman! Jag håller med om det. Om någon går omkring och tycker att veteranpolitiken inte ska vara en prioriterad verksamhet delar i alla fall inte jag den uppfattningen.

Det är bra att Pål Jonson säger att det har varit för mycket av snabba förändringar. Jag tror inte på tvära kast i den typ av långsiktig verksamhet som försvars- och säkerhetspolitiken är. Det tar lång tid att bygga militär förmåga, men den går snabbt att rasera. När vindarna vänder har man en lång uppförsbacke, och det är en erfarenhet som vi måste dra lärdom av inför framtiden. I och för sig tycker jag att man kunde ha gjort detta genom att ta del av historiens olika vingslag, men nu är det som det är. Vi har att bygga utifrån den situation som vi har i dag.

Jag tycker inte att situationen inom detta område, precis som inom många andra områden inom försvarspolitiken, är till fyllest, utan jag ser att vi har ett utvecklingsmandat när det gäller de flesta områden. Det handlar om att steg för steg bygga en bättre och fungerande organisation.

Jag noterar att vi nu har tagit detta steg med ett veterancenter från den 1 juli i år. Vi har en grupp människor som jobbar med dessa saker, som jag har redogjort för. Jag ser positivt på att det finns ett intresse av att debattera dessa frågor. Här gäller det att få ihop olika typer av idéer från olika håll för att kunna göra något ännu bättre.

Jag är beredd att ta del av idéer från både Norge och Danmark men även från Finland, som har en omfattande erfarenhet av veteranverksamhet. Men i slutändan tror jag att vi måste se hur vi ska göra det bästa i Sverige i dag utifrån de exakta behov vi har här och hur vi bedömer framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att ta del av idéer och ta in uppgifter men fortsatt utforma en svensk modell kan kanske vara en väg att gå. Jag är beredd att föra resonemang med veteranorganisationerna om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.