Ett statligt startlån för förstagångsköpare

Fru talman! Momodou Malcolm Jallow har frågat mig hur jag ser på den kritik som riktats mot förslaget om att införa ett statligt startlån för förstagångsköpare, vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att minska de negativa effekterna av att införa ett statligt startlån för förstagångsköpare och om jag är beredd att genomföra reformer som underlättar för fler unga att få en hyresrätt.

Bakgrunden till Momodou Malcolm Jallows frågor är att regeringen beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag för att underlätta för förstagångsköpare på bostadsmarknaden. Utredaren ska enligt sina direktiv bland annat redogöra för hur de förslag som lämnas kan främja en långsiktigt hållbar skuldsättning för de berörda. Utredaren ska också redogöra för vilka effekter förslagen kan innebära på bostadsmarknaden, särskilt risken för högre priser och oönskade fördelningseffekter. Den kritik och de risker som Momodou Malcolm Jallow hänvisar till i sin interpellation är därmed omhändertagna i direktiven. Utredaren ska lämna sina förslag senast den 1 november 2021. Därefter tar regeringen ställning till förslagen.

I sin interpellation ställer Momodou Malcolm Jallow ett startlån till förstagångsköpare i motsats till insatser för att underlätta för unga att skaffa sig en hyresrätt. Det är en motsättning som jag inte är villig att skriva under på vare sig som en beskrivning av utmaningarna på bostadsmarknaden eller som en beskrivning av regeringens politik.

Det behövs fler trygga vägar in på bostadsmarknaden, både på den hyrda och på den ägda sidan. Ett par som väntar barn och vill flytta ihop i ett ägt småhus kan vara i ett lika stort behov av stöd som en ung person som bor i andra hand och har svårt att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Att tillsammans med andra skapa sitt eget boende i form av en byggemenskap kan för vissa vara alternativet till att köpa eller hyra sin bostad.

Regeringen gör också riktade insatser för att öka ungas möjligheter att skaffa ett boende i form av en hyresrätt i hela landet. Ett exempel är investeringsstödet för byggande av hyresbostäder. Den som beviljas investeringsstöd måste numera erbjuda kommunen där bostäderna byggs att förmedla motsvarande en åttondedel av lägenheterna till unga under 31 år eller som sociala kontrakt. Utan investeringsstödet skulle många av dessa bostäder aldrig byggas.

Fru talman! Tack, Per Bolund för svaret!

I dag har Sverige en av världens mest skuldtyngda och skuldsatta befolkningar. Den största delen av dessa skulder är lån som har tagits för att finansiera bostadsköp. I den föregående debatten sa Per Bolund att de internationella bedömarna, bland annat IMF, säger att den svenska hushållsskuldsättningen är en finansiell risk för landets ekonomi.

Det är precis det jag säger. De svenska hushållens höga skuldsättning har diskuterats här flera gånger, precis som skedde i dag i föregående debatt. Hushållens skulder som andel av disponibel inkomst är ständigt ökande och har nästan fördubblats sedan 90-talet. Detta är utan tvekan ett stort problem, och jag är ganska säker på att Per Bolund håller med mig om det. Detta medför risker för samhället i stort men framför allt för det enskilda hushållet.

Den höga skuldsättningen gör hushållen extra svaga och utsatta för förändringar i räntorna. En ränteökning skulle leda till en ökad kostnad vid en ekonomisk kris, och när arbetslösheten - som nu - stiger varenda dag ökar dessutom sannolikheten för ett prisfall på bostadsmarknaden. Det står bland annat i tidningarna i dag.

Trots detta gav regeringen nyligen en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på hur ett statligt startlån för personer som ska köpa sin första bostad kan utformas. Är det verkligen statens uppgift att subventionera köp av bostad och att underlätta för en begränsad grupp unga att skuldsätta sig för resten av livet? Per Bolund sa för några minuter sedan, i föregående debatt, att han kommer ihåg 90-talets kris och hur folk tog stora lån och inte kunde betala. Överskuldsättningen blev väldigt stor, och det blev ett stort problem - det finns folk som än i dag kämpar för att betala dessa skulder.

Varför vill Per Bolund fortsätta med detta i dag, trots det som har sagts av internationella bedömare om att det här är en stor risk och trots att Sverige har en av världens största skuldsättningar? Varför vill Per Bolund utsätta dessa ungdomar för samma risk och problem? Det kan jag inte förstå.

Detta är en tid då det redan finns oerhört många subventioner till bostadsrätter men nästan inga till hyresrätter. Vi kämpar för att få stöd eller subventioner till hyresrätter. Vi i Vänsterpartiet har i vår budget lagt mer pengar när det gäller investeringsstöd är vad regeringen har gjort. Vi ser ju att bostadsbristen, hemlösheten, segregationen och trångboddheten ökar. Vi ser vad den här pandemin har gjort; folk har blivit av med sina jobb. Ändå vill Per Bolund se till att fler ska vara skuldsatta. Varför det?

Fru talman! Ibland är kasten tvära i den politiska debatten. I en interpellationsdebatt kan man framstå som att man vill stoppa alla från att köpa en bostad; i nästa interpellationsdebatt är man helt plötsligt den som bara ska elda på låneskulden för hushållen utan några begränsningar. Så kan det vara i politiken ibland. Sanningen är ju inte svart eller vit utan ligger någonstans däremellan.

Jag kan svara på Momodou Malcolm Jallows fråga om varför vi vill utreda bättre möjligheter för unga att kunna ta sig in på bostadsmarknaden, som den här utredningen ska titta på och inte bara startlån. Det är alltså en bredare palett än så.

Vi tycker att vi ska ha boenden på bostadsmarknaden som passar för varje hushålls behov. Alla har inte behov av en hyreslägenhet eller behov av att köpa en bostad, utan det finns många olika behov i många olika typer av hushåll. Vi har olika preferenser, och hushåll är olika stora. En del har barn, en del har inte barn, en del har hög inkomst och en del har låg inkomst. Vi måste helt enkelt se till att vi har en bostadsmarknad som tillgodoser de breda behov som finns.

Jag har stått i den här talarstolen i kammaren under många debatter och interpellationsdebatter och försvarat att vi har satt upp hårda och strikta restriktioner för att bolånen inte ska kunna sticka iväg och för att inte elda på bostadsmarknaden och prissättningen ännu mer än tidigare. Det är just för att jag inte vill se att några människor ska hamna i en svår ekonomisk situation på grund av att de inte klarar av att betala sina lån. Men jag har aldrig sagt att vi inte vill att människor ska kunna ta bolån eller att man inte ska kunna köpa ett eget hus eller en egen lägenhet. Självklart vill vi ha en fungerande bostadsmarknad, men det gäller både för det hyrda och för det ägda boendet.

Vi tycker att det är viktigt att det finns en möjlighet för människor att kunna ta steget in på den köpta marknaden och inte bara på den hyrda. Den här regeringen har gjort enormt stora insatser för att öka byggandet av hyreslägenheter. Det är jag otroligt stolt över. Det investeringsstöd som regeringen har fått på plats har gjort att byggandet av hyreslägenheter i Sverige har ökat enormt kraftigt. Nu ser vi hur byggandet i Sverige går uppåt snarare än nedåt trots att det är ekonomiskt osäkra tider. Det beror på att regeringen har en aktiv bostadspolitik och att vi faktiskt väljer att lägga ekonomiska resurser på att stödja den som bygger hyreslägenheter.

Därför har vi också en ny situation på svensk bostadsmarknad där det byggs ungefär dubbelt så många hyreslägenheter som bostadsrättslägenheter. Det gör också att det blir ett bättre utbud av hyreslägenheter, men jag tycker att det ska finnas en möjlighet för unga människor att också, om de nu ser det som en bättre lösning för sin egen framtid, ta steget in på den del av bostadsmarknaden där det ägda beståndet finns.

Jag tycker också att Momodou Malcolm Jallow lider lite av historielöshet. Vi har inte alltid gjort politiska insatser som bara har stött hyresrätten eller byggt hyreslägenheter i Sverige, utan vi har också haft en lång tradition av att ge möjlighet även för människor med lägre inkomster att kunna få ett eget, ägt boende.

Hela egnahemsrörelsen, som ju fanns i Sverige under 1900-talets första decennier, syftade just till att ge människor möjlighet att kunna få lån för att få ett ägt boende som passade för deras villkor, deras boendesituation och deras familjesituation. Det är en historik som jag tycker att vi ska vara stolta över och minnas.

Därför tycker jag inte att det är sunt att anse, som Momodou Malcolm Jallow tycks göra, att det per definition är fel att hitta vägar för att sänka trösklarna för människor att även kunna ta sig in på den ägda bostadsmarknaden.

Jag är som sagt stolt över att vi har gjort stora insatser för att få ut fler hyreslägenheter med rimliga hyror. Än så länge har 38 000 lägenheter fått stöd för att regeringen har varit aktiv. Det är lägenheter med lägre hyror som kommer ut tack vare regeringens politik.

Fru talman! Ena stunden står man och säger att hushållens skuldsättning är en risk för ekonomin, och andra stunden säger man att man ska se till att fler ska ta lån. Det går inte ihop för svenska folket som sitter och lyssnar, och jag är glad att Per Bolund har förstått det. Ena stunden säger du en sak och andra stunden säger du något helt annat.

Vänsterpartiet har absolut inga problem med en bostadsmarknad för det hyrda och det ägda beståndet. Vi vill också ha det så, men som det ser ut nu har regeringen subventionerat det ägda beståndet betydligt mer än vad man har gjort med hyresbeståndet. Det är ett problem, och det är det vi påtalar. Man måste faktiskt skapa en balans på bostadsmarknaden, vilket vi inte har i dag.

Vänsterpartiet har till exempel föreslagit att man ska inrätta ett system med statliga topplån. Vi har inte oändligt med resurser, utan vi måste använda de begränsade resurser som vi har på det mest effektiva sättet. I stället för att ge lån till enskilda, en väldigt begränsad grupp unga som skuldsätts för resten av livet, är frågan varför kan vi inte satsa på att bygga fler bostäder så att fler kan ha möjlighet att ha någonstans att bo, det vill säga i hyresrätter.

Investeringsstödet är någonting som vi välkomnar, men det regeringen satsar räcker inte. Man ska bygga 64 000 lägenheter. Hur mycket har man byggt? Det är mycket färre än vad som krävs, enligt Boverket.

I stället för att satsa mer för att uppnå just det här målet vill man ge lån till unga som ska skuldsättas. Det är någonting som vi vet kan skapa problem. Det är en risk inte bara för enskilda hushåll utan också för samhällsekonomin i stort.

Det här har kritiserats ganska öppet. Tor Borg, analytiker på Boverket, har kritiserat det här förslaget. En reform som denna kommer inte att hjälpa de personer som i dag står längst ifrån bostadsmarknaden, har man sagt. Man understryker också att förmånliga lån kan vara svåra att ta sig vidare från och att de därför riskerar att skapa oönskade inlåsningseffekter.

Peter Englund, professor emeritus i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, menar att regeringens förslag kommer att driva upp priserna på bostadsrätter ännu mer och att statliga startlån dessutom riskerar att leda till att ännu fler hyresrätter ombildas till bostadsrätter. Ombildningar är ett av de största problem som vi ser i dag. Man tar hyresrätter, man tar allmännyttan, och ombildar de lägenheterna i alla kommuner, framför allt här i Stockholm.

Det här förslaget säger kritikerna kommer att leda till att fler hyresrätter ombildas. Är det den typen av bostadspolitik som vi vill bedriva? Är det den typen av bostadspolitik som ska avskaffa hela problematiken med trångboddhet och hemlöshet? Det är det inte, och därför måste vi använda de resurser som vi har på ett mer effektivt sätt.

Det förslag som vi har lagt fram om statliga topplån och att resurser ska gå till dem som faktiskt bygger syftar till att se till att de bygger hyresrätter som är en bostadsform som är tillgänglig för alla - oavsett om man har haft möjlighet att spara pengar, oavsett om man är rik eller fattig och oavsett vad man har för bakgrund. Det är där vi ska satsa om vi vill hjälpa fler och använda resurserna på det mest effektiva sättet.

Fru talman! Nej, jag hävdar precis samma sak som jag har gjort i alla debatter i den här talarstolen oavsett om det är mot sverigedemokrater eller vänsterpartister jag debatterar.

Mitt mål, som jag också är stolt över att vi har lyckats med, är att se till att vi har en väl fungerande bolånemarknad i Sverige och en väl fungerande finansieringsmarknad för den som behöver kunna investera i en ny bostad. Men det kräver också att bolånemarknaden inte bygger upp stora risker för framtiden, vare sig i de enskilda hushållen eller för samhällsekonomin i stort.

Det handlar om att hela tiden balansera de två värdena mot varandra, och det är precis det som jag har ägnat mig åt som finansmarknadsminister. Skuldsättningstakten har minskat ganska kraftigt, och vi har nu en mycket bättre situation på bostadsmarknaden. Till exempel bygger vi nu, sedan den här regeringen tillträdde, i en takt som vi inte har sett på många årtionden.

Vi har också, med de åtgärder vi har gjort, lyckats få ett ökat byggande när det gäller hyreslägenheter. Enligt den senaste statistiken från Boverket byggdes det ungefär 30 000 hyreslägenheter under 2020. Samtidigt byggdes 15 000 bostadsrättslägenheter. Det är en omvänd situation mot hur det var innan den här regeringen tillträdde då det byggdes väldigt många och väldigt dyra bostadsrättslägenheter, vilket också ökade skuldsättningen kraftigt i hushållen. Till det kommer också byggandet av småhus som nu också går uppåt.

Det är intressant hur både Momodou Malcolm Jallow och andra bedömare redan precis när utredningen är tillsatt kan dra väldigt säkra slutsatser om vad utredningen kommer att komma fram till och vilka effekter det kommer att få. Vi är lite mer ödmjuka i regeringen och låter utredaren komma fram med sina förslag och också i utredningen redovisa vilka effekter man tror att de här förslagen kan få. Därefter tittar vi på förslagen, analyserar dem och ser om vi ställer oss bakom slutsatserna. Vi skickar också ut dem på remiss så att andra kan få dela med sig av sina synpunkter och säga om de tycker att det här är en bra idé att gå fram med eller inte.

Att redan första dagen efter att vi tillsatt en utredning gå ut och säga att förslagen som inte ens har kommit är felaktiga tycker jag är att sätta sig på ganska höga hästar.

Jag oroas lite av tonläget, som hela tiden återspeglar att allt som sänker trösklarna för människor att köpa en bostad är politik som går åt fel håll medan alla åtgärder som ger människor möjlighet att hyra sin bostad är politik som går åt rätt håll. Så har vi inte agerat genom historien. Historiskt har vi ansträngt oss för att ge människor möjlighet att få det boende som passar just dem. Den traditionen vill jag hålla fast vid. Låt oss minnas egnahemsrörelsen och de otroligt viktiga insatser som gjordes från offentlig sida för att ge människor möjlighet att köpa en bostad.

Vi har också en stolt tradition i Sverige av att ge lån för studier. Studielån gör det möjligt för människor som inte har en stor inkomst eller ett stort sparkapital att göra en framtidsinvestering för att få den kunskap som behövs för att få ett bra arbete och ett bra liv.

Varför är det då så fel att också ha lån som går till att göra en annan stor framtidsinvestering, för att kunna köpa sig en bostad som passar de behov man har? Jag har svårt att se varför det skulle vara ideologiskt fel att ge människor möjlighet att köpa en bostad, för att till exempel kunna flytta dit arbete finns eller där man kan få en bra utbildning.

Vi har i budgeten avsatt mer pengar till investeringsstödet. Det som Momodou Malcolm Jallow efterfrågar har regeringen alltså redan gjort. Det har också lett till att byggandet av hyreslägenheter, som är redan har ökat, nu kan öka ännu mer.

Vi har också gjort andra insatser som Momodou Malcolm Jallow efterfrågar. Vi har till exempel höjt bostadsbidraget för barnfamiljer nu under pandemin, så att man klarar av att täcka sina boendekostnader när den ekonomiska situationen är kärvare.

På punkt efter punkt har vi alltså en aktiv bostadspolitik. Det är jag stolt över.

Fru talman! Vi instämmer i kritiken från Boverket och Hyresgästföreningen. Anledningen är enkel. Vi anser att det behövs helt andra reformer om fler unga ska komma in på bostadsmarknaden. Att underlätta för en begränsad grupp unga att skuldsätta sig för att köpa en bostadsrätt kan inte vara statens uppgift. Med obegränsade resurser hade man kunnat göra det och erbjuda alla det. Men det kan man inte. Staten har begränsade resurser, framför allt i dessa pandemitider.

Staten bör i stället underlätta för fler unga att få en hyresrätt. Det är en upplåtelseform som till skillnad från bostadsrätten är tillgänglig för alla, oavsett bakgrund och oavsett om man har sparade medel eller inte.

Reformer som underlättar för unga att få en hyresrätt gynnar inte bara enskilda unga personer under lång tid framöver utan även samhällsekonomin i stort. Vänsterpartiet vill därför att statens resurser används för att utöka olika stöd för byggandet av hyresrätter med rimliga hyror, precis som nämndes här tidigare.

Slutligen måste självklart alla ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt stoppas. Med det här förslaget riskerar det att fortsätta. Vi vill gärna att det stoppas.

Sammantaget skulle dessa reformer öka möjligheten för betydligt fler unga att få en hyresrätt, ett eget hem som inte innebär stor skuldsättning för den enskilde och ett växande skuldberg för samhället. Det är otroligt viktigt.

Det är så man bedriver fungerande bostadspolitik. Det är också ansvarsfull ekonomisk politik. Det vet vi. Det är kanske Per Bolund som lider av den historielöshet som han talar om. Precis som Per Bolund sa före den här debatten innebär det här en risk för samhället och det enskilda hushållet. Varför måste vi upprepa samma misstag en gång till?

Fru talman! Det är precis det vi inte gör. Den utredning som vi har tillsatt tittar på olika vägar för att sänka trösklarna för unga människor och för förstagångsköpare att kunna komma in på den ägda bostadsmarknaden. Det behöver inte bara vara unga. Det kan också vara människor som nyligen har kommit till vårt land eller människor som under lång tid har bott i en hyreslägenhet och vill ta steget in och köpa ett eget boende.

Vi ska också komma ihåg att hyresrätten inte heller är tillgänglig för alla. Tidigare har det till exempel ställts ganska höga krav på betalningsförmåga och liknande från hyresvärdar för att man över huvud taget ska kunna få ett förstahandskontrakt. Även där har regeringen gjort insatser för att få parterna att hitta en bättre modell som ger fler större möjlighet att få ett förstahandskontrakt, oberoende av vilken inkomst man har. Det tycker jag också är viktigt.

Jag vill även poängtera att de som berörs av den dåligt fungerande bostadsmarknaden, till exempel unga människor, tycks välkomna att vi tillsätter den här utredningen. Man vill se en regering som tar steg för en bättre fungerande bostadsmarknad. Till exempel välkomnar Jagvillhabostad.nu, en organisation för just unga människor som har svårt att få in en fot på bostadsmarknaden, att vi tillsätter utredningen. Det tycker jag att också Momodou Malcolm Jallow borde göra.

Jag vill se en bostadspolitik som inte präglas av ideologiska skygglappar, där vi inte avstår från att göra insatser för att de går emot någon ideologisk övertygelse eller liknande. Det är också den politik som jag och regeringen står för. Det som jag eftersträvar, och som vi också gör, är att göra insatser på bredden för svensk bostadsmarknad, för att få den att fungera så bra som möjligt. Vi är beredda att vända på alla stenar för att bostadsmarknaden ska leverera det som vi tycker att svenska folket förtjänar, det vill säga bostäder som passar för just det hushållets behov vid just det tillfället.

Jag tycker att det är en ambition som också har historisk bärkraft. Så har regeringar jobbat tidigare. Jag är stolt över att tillhöra en regering som är beredd att göra det som krävs för att få en bättre fungerande bostadsmarknad för både ägt och hyrt boende.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.