Ett globalt naturavtal

Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig vad jag avser att göra för att Sverige ska uppfylla den vision och de mål som anges i biodiversitetsavtalet.

Jag välkomnar utfallet av det 15:e partsmötet för konventionen om biologisk mångfald som hölls i Montréal i december. Det så kallade Kunming-Montréalramverket, som antogs under partsmötet, innehåller globala mål som syftar till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Förlusten av biologisk mångfald är en ödesfråga för vår planet, och det faktum att förhandlingarna om ett nytt globalt ramverk gick i mål är en betydelsefull milstolpe för att stoppa och vända den negativa utvecklingen.

Regeringen avser att aktivt motverka artutrotningen både globalt och i Sverige genom bevarande av särskilt känsliga arter och naturmiljöer, ett hållbart jordbruk samt en fiske- och skogsnäring som fortsatt skapar miljö och klimatnytta. Våtmarker har betydelse för arbetet med klimatet, biologisk mångfald, övergödning och landskapets motståndskraft. Regeringen vill utveckla det arbetet och satsar därför på återvätning av dikade torvmarker, vilket rätt genomfört är en mycket kostnadseffektiv klimatåtgärd som hjälper oss att ta hand om både förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen.

Ramverket har potential att vara ett viktigt politiskt och globalt åtagande för hela 2020-talet. Ramverket visar på en bred internationell vilja, vilket är väldigt viktigt för genomförandet och för vägen fram till år 2030. Nu behöver vi analysera den globala avsiktsförklaringen från partsmötet och ta fram förslag på vad Sverige kan bidra med i och med denna avsiktsförklaring.

Naturvårdsverket har i uppdrag att senast den 1 oktober i år redovisa ett förslag till nationell strategi och handlingsplan för att Sverige ska nå sina åtaganden i enlighet med konventionen. Arbetet ska ske med berörda myndigheter. Strategin ska utgå från partsmötets beslut och föreslå vad vi från svensk sida kan göra för att uppnå målen i ramverket.

Vidare bidrar det fortsatta arbetet med våra nationella miljömål till biologisk mångfald, ett pågående arbete som också bidrar till att uppfylla hela avtalets mål. Miljömålsberedningen har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ta fram en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som bidrar till Sveriges åtaganden för naturvård och biologisk mångfald samt upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn, LULUCF. Det uppdraget ska redovisas senast den 2 december 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inom EU kommer Sverige under sitt ordförandeskap att leda arbetet för att unionen ska ha fortsatt hög ambition i arbetet inför nästa partsmöte. Det gäller inte minst etablerandet av ett uppföljningsramverk, där arbetet med vidareutveckling av indikatorer redan har startat.

En viktig del av Kunming-Montréalramverket är besluten om att utvecklingsländer ska få ökad finansieringshjälp för att genomföra åtgärderna för att vi ska lyckas nå de gemensamma målen. En fond för detta håller nu på att utarbetas under den globala miljöfonden GEF, som Sverige länge har varit och kommer att fortsätta att vara en stor givare till.

Regeringen kommer att följa de här frågorna noga och arbetar både nationellt och internationellt för att vi ska lyckas bidra till ramverkets mål.

Fru talman! Det är oerhört glädjande och viktigt att vi äntligen har fått det här avtalet på plats, ett avtal som har det övergripande målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och som handlar om att vi ska vända naturkrisen, stoppa skövlingen av ekosystem och rädda kvar art för art.

Tiden håller på att rinna ut för att rädda många av Sveriges och världens ekosystem. Men än finns det hopp. Livet har en inneboende kraft till fortsatt liv. Ingenting kommer dock att hända av sig självt. Regeringen måste nu rannsaka de lagar, miljöskadliga subventioner, ekonomiska incitament och den produktion som sätter en alltför hård press på våra ekosystem.

Avtalet slår fast att en viktig del av implementering ligger i finansieringen. När jag tittar på hemmaplan och på hur budgeten ser ut, fru talman, känns det inte särskilt lovande. Regeringens budget har inneburit en slakt av arbetet med att skydda och bevara värdefull natur För 2023 drar man bort 3 ½ miljard på skydd av värdefull natur och åtgärder för biologisk mångfald, hotade arter och skötsel. Bara posten för skydd av värdefull natur har minskat med cirka 70 procent med den nya regeringens budget.

Dessutom har regeringen valt att dra ned på biståndet. Man överger dem som behöver det mest i världen genom att säga "Sverige först". Enligt Montréalavtalet ska 700 miljarder dollar årligen finansiera genomförandet av naturavtalet. Det här är alltså en ekvation som är svår att få ihop, och jag hoppas verkligen att miljöministern har ett stort engagemang och vill hålla i finansieringen till det nämnda GEF.

Dessutom har våra myndigheter Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fått väldigt svårt att genomföra sina viktiga uppdrag, eftersom de har fått mycket mindre resurser.

För att kunna verkligen implementera det här och vända trenderna är det viktigt att vi övergår till ett hållbart brukande. Därför tycker jag att det är väldigt oroväckande när ministern i sitt inledningsanförande säger att vi ska ha ett fortsatt hållbart skogsbruk och ett fortsatt hållbart nyttjande av haven, för det är ju långt ifrån hållbart i dag.

Den förra mandatperioden fick vi i Miljöpartiet till ett tillkännagivande om att vi ska flytta ut trålgränsen. Jag har uppfattat att miljöministern har ett väldigt stort engagemang kring detta, och därför blev jag både förvånad och besviken över utfallet. Om man tittar på behoven för arterna strömming och sill skulle det behövas ett skydd hela vägen från Bottenviken och hela Östersjön ned till Skåne. Sverige och regeringen har rådighet att fatta beslut om att flytta ut trålgränsen tolv nautiska mil, men i stället har man valt att skydda industritrålarna genom att genomföra den kommande utflyttningen av trålgränsen enbart i några små och få områden. Detta är någon typ av experiment som verkligen riskerar våra ekosystem i Östersjön och i haven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är därför: Hur ser miljöministern på situationen att vi har forskare som larmar kring våra fiskebestånd och en regering som ändå inte gör tillräckligt för att faktiskt värna och skydda haven utan i stället väljer att skydda industritrålarna?

Fru talman! Nu blev det många frågor att hantera på kort tid, men jag ska göra mitt allra bästa.

Låt oss börja med att den här regeringen påstås ha slaktat klimat- och miljöbudgeten och inte skulle satsa tillräckligt mycket pengar på de frågor som jag förvaltar, fru talman. Det stämmer inte. Vår budget för klimat och miljö är 19,5 miljarder. Det är en större budget än vad Miljöpartiet under sin tid i regering lyckades ställa fram för klimat och miljö. Det stämmer alltså inte att vi inte satsar pengar.

Avseende just skydd och förvaltning av värdefull natur, som ledamoten Le Moine tog upp, är det enkelt att säga att vi har minskat just det budgetområdet med 70 procent. Det kan man ju säga just eftersom den tidigare regeringen hade en väldigt bra specifik satsning på det området som nu har löpt ut. Det är dock inte så att det inte finns några pengar i den potten. Den här regeringen satsar fortsatt på skydd av värdefull natur, totalt över 2 miljarder kronor. Det anser jag är en ganska substantiell summa som man på bästa sätt kan förvalta.

Utöver detta satsar regeringen drygt 1 miljard, fru talman, på havs- och vattenmiljön. Det som här tas upp när det gäller havs- och vattenfrågor stämmer. Som Rebecka Le Moine vet har jag också ett stort engagemang i dessa frågor sedan länge. Därför är jag stolt över att vi utöver att ha satsat 1 miljard på havs- och vattenmiljön har gett i uppdrag åt Havs- och vattenmyndigheten att hantera frågan om trålgräns på ett klokt sätt. De håller nu på att utarbeta hur vi kan lägga fram förslag som på bästa sätt motsvarar en utflyttning av trålgränsen.

Låt mig då påpeka att detta är långt mer än vad Miljöpartiet lyckades åstadkomma avseende trålgränser och vår havsmiljö under sin tid i regering. Liberalerna har i varje fall, fru talman, lyckats förändra någonting på den fronten, vilket är mer än vad Miljöpartiet lyckades med. Jag hoppas att Rebecka Le Moine, en ledamot som också har ett stort engagemang för havs- och vattenfrågorna, kan glädjas över att den här regeringen har lyckats lägga fram förslag avseende detta.

Sedan lyftes även frågor om bistånd och finansiering. Det stämmer att det är en väldigt viktig del av detta arbete. När vi tittar på den globala situationen i fråga om biologisk mångfald är det tydligt att det finns många utvecklingsländer som inte har möjlighet att arbeta med dessa frågor på det sätt som de skulle önska. Just därför är jag stolt över att regeringen, trots att vi generellt minskar på biståndet, tydligt har annonserat att vi ska öka klimat- och miljöbiståndet. Vi har ett väldigt stort engagemang just avseende klimat- och miljöbistånd världen över som fortsätter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även här är jag något besviken, fru talman, på den tidigare regeringen, som ju lovade en dubblering men till slut sänkte biståndet till klimat och miljö. Detta har jag även påpekat för Miljöpartiets språkrör Per Bolund. De stora orden är fantastiska, men vad gör man i verkligheten? Vad gör man när pengarna faktiskt krävs och när situationen blir tuff?

Den här regeringen förstår att det inte räcker med att Sverige är bäst i klassen. Vi ska fortsätta att vara bäst i klassen, men vi måste hjälpa fler länder att avancera i sitt miljö- och klimatarbete. Det kommer vi att stå upp för genom att utöka de pengar som går genom exempelvis den globala miljöfonden till andra länder men också genom att faktiskt ta tag i det praktiska, exempelvis genom att hantera frågan om trålgräns i Sverige.

Fru talman! Tack, statsrådet, för ett engagerat inlägg!

Det är dock skillnad på engagemang och vilja och faktiska pengar i budgeten. För att konkretisera tänkte jag ta fjällräven som exempel. Fjällräven är en av Sveriges mest hotade arter. Det finns nog ingen som kan titta på en fjällräv och inte känna ett engagemang och ett ansvar för att vi ska bevara den. Men den här regeringen har dragit ned på posten som handlar om åtgärder för hotade arter, precis de pengar som måste till om vi ska kunna uppfylla det globala avtalet.

Fjällrävarna är så pass hotade att de behöver stödutfodring. Hade de varit många fler hade det varit en del av den naturliga processen att inte alla överlever. Just hotade arter som fjällräven behöver dock stödutfodring. För att stödutfodra behövs pengar som kan gå till helikoptrar för att komma till de här otillgängliga platserna. De pengarna finns inte i budgeten. Därför får ideella krafter och WWF betala mellanskillnaden.

Detta är ett väldigt konkret exempel på hur regeringen sviker de arter som är mest hotade i Sverige.

Sedan kan man prata om pengar hit och dit och vilken regering som har gjort vad, men jag tror inte att det finns någon tvekan om vilka som verkligen har drivit på i vattenfrågorna. Isabella Lövin är ett välkänt namn i de kretsarna. Hela den diskussion vi har om bottentrålning ligger ju Miljöpartiet bakom via ett tillkännagivande. Det är väl fint att man vill ta vid och fortsätta det arbete som vi har initierat.

Ska man komma till rätta med den utrotning som pågår rakt framför ögonen på oss här i Sverige måste man också börja prata om vad vi ska göra åt kalhyggena.

Jag är naturvårdsbiolog i grund och botten, fru talman. Det är dessa frågor som har gjort mig politiskt engagerad. Jag har sett hur stor differensen är mellan vackra ord och verkligheten. Tar vi inte tag i de stora strukturella problemen, vilket det globala avtalet efterlyser, rinner tiden ut för många av våra arter. 400-500 arter är direkt hotade och rödlistade på grund av kalhyggen. Kalhyggena är olönsamma för den privata ägaren. De är dåliga för vattenkvaliteten; de förbrunar och förgiftar vatten. De är dåliga för klimatet. Ser man ett kalhygge är det ett före detta ekosystem man ser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi inte gör någonting beräknas alla värdefulla gamla naturskogar i Jämtland vara borta om tio år. Det som skulle behövas är att skyndsamt skydda de sista ur- och naturskogar som finns kvar i Sverige och att sluta avverka i blindo, vilket sker i dag. I dag har Skogsstyrelsen bara sex veckor på sig att hantera ett ärende; därefter är det fritt fram att avverka.

Vi behöver en regering som förespråkar ett skifte i brukningsmetod från gigantiska kalhyggen till småskaligt och hyggesfritt. Vi behöver också se till att denna näring omfattas av miljöbalken.

Jag har, fru talman, inte så höga förhoppningar på regeringen med tanke på hur den har agerat, till exempel i frågor som har kommit från EU. När det har pratats om skogsstrategin och restaureringsstrategin har man satt klackarna i backen. Men jag vill ändå fråga miljöministern: Är hur vi avverkar skog någonting som miljöministern kan titta vidare på och kanske ompositionera sig i så att regeringen kan börja förespråka och främja hyggesfria skogsbrukningsmetoder?

Fru talman! När man har två partier som båda har ett stort engagemang för klimat- och miljöfrågor kan det ibland handla om att en ny regering med nya ministrar tar vid och arbetar vidare på någonting som tidigare regeringar har plockat fram, med rätta. En sådan positiv sak är att den tidigare regeringen gjorde en jättestor satsning på vissa områden i de frågor som vi nu diskuterar. De satsningarna var välkomna. Det är jättebra att man gjorde sådana satsningar och att vi har tagit kliv framåt i det arbetet. Det är ingenting som den här regeringen ställer sig kritisk till.

Vad det handlar om är att vi i denna regering har en annan situation när vi kommer till bordet. Vi har en situation med hög inflation, och vi är på väg in i en lågkonjunktur. Då får man tänka på ett annat sätt: Hur lägger vi upp vår ekonomiska politik på bästa sätt för att hantera den verklighet som vi tar vid i?

Det är inte så att allting som tidigare regeringar, exempelvis med Miljöpartiet vid rodret, har gjort är dåligt. Vissa av sakerna är bra, och dem arbetar vi vidare med.

När det sedan gäller hur vi ska leva upp till den nya globala avsiktsförklaringen från partsmötet och de fantastiska framgångar som skett på global nivå tror inte jag, till skillnad från Rebecka Le Moine, att vi raskt kan säga vad som krävs. Nu får Naturvårdsverket sätta sig ned och på allvar analysera vad den nya avsiktsförklaringen innebär och hur Sverige kan bidra på bästa sätt. Det tycker jag är ett ansvarsfullt sätt att gå till väga för att kunna leva upp till vad man kommit överens om på global nivå.

I den diskussion som förs på global nivå nämns finansieringen flitigt. Det är ju så: I de förhandlingar som sker globalt om både klimat och miljö pratar vi mycket om finansieringsfrågor. Det är för att det finns ett stort glapp mellan oss och utvecklingsländer, länder med andra ekonomiska förutsättningar, som inte har den ekonomiska möjligheten att lyckas med exempelvis ett arbete för biologisk mångfald. Det är en prioritering från den här regeringen, på ett sätt som skiljer sig från den tidigare, att vi faktiskt vill satsa ytterligare på och utöka biståndet till internationellt klimat- och miljöarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen satsar fortsatt över 2 miljarder på skydd och förvaltning av värdefull natur, och Miljömålsberedningen kommer genom tilläggsdirektiv att titta specifikt på de frågor som Rebecka Le Moine lyfter fram. Det hade självklart varit tacksamt att här stå och ge skarpa besked om vad som gäller, men den här regeringen inväntar lydigt Miljömålsberedningens slutsatser så att vi också kan få en stabilitet i politiken vi för. Vi ska se vilka förslag de redovisar den 2 december 2024 och vad vi kan göra med de förslagen. Vilka kan vi plocka fram och driva på för att på bästa sätt se till att kunna hantera Sveriges åtaganden för naturvård och biologisk mångfald, men också de åtaganden vi har gentemot EU avseende skogen?

Jag vill ta tillfället i akt att nämna att det har skett stora framsteg avseende havs- och vattenfrågorna också internationellt genom ett avtal som gick i hamn kring det som kallas BBNJ, alltså reglering - lagstiftning, kan man säga - om internationella djuphav. Det kommer att ha stor påverkan på det internationella arbetet med vatten och hav, och det är mycket välkommet att man har nått globala framgångar även där.

Fru talman! Jag vill hålla kvar lite grann vid skogen, som är en av mina absolut främsta hjärtefrågor. Jag är nyfiken på hur regeringen får ihop sina olika åsikter och yttranden kring ambitionen. Det finns ju idéer från de andra partierna om att ha ett skydd som bara gäller periodvis, alltså att man ska skydda en skog under en viss tid och sedan dra bort skyddet. Det höjs också röster för att Sverige har skyddat tillräckligt mycket skog. Man vill till och med luckra upp det skydd som finns för att kunna komma åt mer och öka produktionen ytterligare.

Samtidigt har vi en miljöminister som skriver under det globala naturavtalet, vilket är väldigt glädjande och helt rätt, men där det också står att man ska skydda uppemot 30 procent av ekosystemen och att de som skyddas ska vara representativa och väl utspridda över de olika nationer som skrivit under. Dessutom står det att man ska jobba med restaurering. Man pratar om 20 procents restaurering av ekosystem som i dag är trasiga, och då blir jag nyfiken på hur regeringen ställer sig till dessa frågor. Ska vi i Sverige verka för 30 procents skydd och en restaurering på 20 procent av de trasiga ekosystemen? Om svaret blir ja, vilket det globala naturavtalet kräver, krävs ju enorma satsningar. Då handlar det inte om 2 miljarder utan kanske storleksordningen 15 miljarder eller ännu mer.

Min fråga är alltså om regeringen står bakom avtalet, och om man i så fall är beredd att satsa de pengar som skulle krävas.

Fru talman! Tack till Rebecka Le Moine för ännu en intressant och givande debatt om hur Sverige arbetar med frågor som rör specifikt biologisk mångfald!

Låt mig börja med att nämna att vi inte bara har skrivit på avtalet som rör COP 15 och det nya Kunming-Montrealramverket, utan vi var dessutom där på plats och drev på. Jag har tillsammans med miljöministern från Tyskland ansvarat för EU:s förhandlingar i en del av avtalet.

Regeringen lägger mycket vikt vid att det sker en global utveckling som går i rätt riktning, inte bara avseende COP 15 och biologisk mångfald utan också avseende havs- och vattenfrågorna där vi var på plats från regeringens sida för att se till att BBNJ-förhandlingarna gick i mål. Det var inte förväntat, eftersom några högljudda länder var kritiska, ville dra ut på detta och inte såg de fantastiska framgångar som man till slut lyckades nå i det nya, globala havsavtalet. Det var alltså inte så att Sverige något tvekande och motvilligt stod vid sidan av och kanske skrev på det där papperet. Jag befann mig tvärtom personligen på plats, och regeringen driver på för en rask, global utveckling som går i rätt riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är så att den här regeringen, likt tidigare regeringar, har delade meningar om hur vi ska hantera den komplicerade skogsfrågan i Sverige. Men det vi är överens om är att vi vill värna förvaltarskapstanken och se till att vi på god grund kan ha bra dialog med dem som förvaltar skog i Sverige och se till att skydda brukandet och nyttjandet av skogen men också bevarandet av den värdefulla skogen som måste fortsätta att utvecklas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.