Ett eventuellt godkännande av giftiga bly- och kadmiumfärger i EU

Herr talman! Vi fortsätter med en annan angelägen miljöfråga. Lena Ek har frågat mig om jag och regeringen tänker medverka till att giftiga bly- och kadmiumfärger återinförs inom EU. Lena Ek har också frågat hur jag har agerat och vilka kontakter jag har haft för att se till att användningen av dessa giftiga ämnen inte ska tillåtas öka i EU. Jag vill svara så här.

Bly, kadmium och krom är mycket giftiga tungmetaller som vi ska fasa ut. De aktuella färgpigmenten, två blykromatföreningar, används inte i Sverige. Vi vill självklart inte se en ökning av användningen av några tungmetaller.

EU-kommissionen har ännu inte tagit ställning till ansökan om tillstånd till import och användning av dessa färgpigment. Vi har från den svenska regeringen och Kemikalieinspektionen skickat ett brev med ett mycket tydligt budskap till ansvariga enhetschefer på kommissionen där vi uttrycker stor oro över att Echa, som är EU:s myndighet i det här fallet, rekommenderar att tillstånd ges till det företag som har sökt. I det brevet trycker vi på att det är viktigt att de europeiska företag som har valt bort de här pigmenten till förmån för miljömässigt bättre alternativ inte ska straffas. Det finns fullgoda alternativ på marknaden i dag för alla användningar. Ett av Reachförordningens syften är substitution, det vill säga ersättning, av särskilt farliga ämnen. Det målet ska vi aldrig tumma på.

Vi vet att de ledande pigment- och färgtillverkarna i EU inte heller vill se att de här pigmenten får ökad användning. Industrin har frivilligt arbetat med att fasa ut de aktuella pigmenten under snart 30 års tid. Vi har blivit kontaktade av Sveriges färgfabrikanters förening i frågan. De bekräftar att de här pigmenten inte behövs. Bra alternativ finns för alla användningsområden.

Riksdagen har i proposition 2013/14:39 På väg mot en giftfri vardag - plattform för kemikaliepolitiken slagit fast att takten i utfasningen av särskilt farliga ämnen bör öka. Bly, kadmium och krom är särskilt farliga ämnen som vi därför ska fortsätta att fasa ut.

Arbetet med att nå en giftfri miljö och en giftfri vardag är prioriterat för regeringen. Regeringen arbetar därför brett och aktivt för att få bort alla särskilt farliga ämnen från vår vardag och från miljön.

Herr talman, minister, ärade åhörare och ledamöter! Detta är en viktig fråga i sig. Det är också en större fråga än vad man i början kanske tror. Det som gjorde att jag först reagerade var att jag såg att det fanns en ansökan från ett bolag om att på den europeiska marknaden sälja färger som innehåller blypigment, pigment som har varit förbjudna eller rättare sagt inte har använts i Sverige sedan 80-talet.

Vi vet att de ämnen, blypigment i gul färg och i röd färg, som det handlar om här, är cancerframkallande. Det finns tydliga rapporter om det. Vi har känt till det i decennier. De är också hormonstörande. Hormonstörande kemikalier är ett ökande problem. Det handlar om hormonstörande ämnen som sprids i våra ekosystem. I Sverige, som är ett förhållandevis rent land och har haft en tuff kemikalielagstiftning långt innan den europeiska Reach kom på plats, hittar vi fiskar i våra vattendrag som är dubbelkönade på grund av sådana utsläpp från olika källor. Det är därför oerhört viktigt att minimera detta.

Här finns det en europeisk marknad som i princip är rensad från sådana produkter. Där vill man nu bakvägen återigen ta in dessa ämnen, blypigment i just röd och gul färg. Det är mycket oroande, och det är inte åt det håll som vi vill att utvecklingen ska gå.

Det är anledningen till att jag har frågat regeringen vad man gör i det här enskilda fallet. Jag skulle vilja ha ett lite tydligare svar. Jag skulle vilja veta exakt vad ministern har skrivit till kommissionen i ärendet, inte bara att det har gått iväg ett brev.

Den andra stora fråga som ligger bakom är hur man prövar möjligheten till substitution. Det finns vad man kan kalla ett litet kryphål eller extra dörr för företag som inte har möjlighet att byta ut ämnen och tycker att kostnaden blir alldeles för hög. Det undantaget används nu alldeles för mycket. I Echa tittar man inte på den totala samhällskostnaden och lägger inte tillräcklig tyngd på hälsoeffekter och effekter för miljön, utan om ett företag säger att de behöver använda detta eftersom kostnaden är för hög, då synar man kostnadsargumenten men inte de andra argumenten, som är själva bakgrunden till förbudet.

Det undantaget, den extradörren eller det kryphålet eller vad man ska kalla det - man kan välja ord efter humör - vidgas nu i snabb takt. Det riskerar i sin tur att underminera hela kemikalielagstiftningen och de framgångar som vi ändå har nått på det här området.

Därför undrar jag hur regeringen agerar för att minimera möjligheterna till undantag, när man vet att det är allvarliga samhällseffekter och när man vet att det finns andra ämnen som har använts med lika gott resultat, där näringslivet själv, som Akzo Nobel i Sverige, säger att man i många år har producerat alternativ som fungerar väl så bra som de röda och gula färger som ett företag utanför EU vill återintroducera på den europeiska marknaden och som innehåller cancerogena, hormonstörande ämnen som kan skada.

Herr talman! Tack, Lena Ek, för interpellationen! Det är ett oerhört viktigt område. Jag delar helt din uppfattning om att bly och hormonstörande ämnen inte ska spridas och inte ska öka utan att vi varje dag måste ha ett aktivt arbete för att minska dessa ämnen, inte bara på den europeiska marknaden och inom Sverige utan för att säkerställa att verklig ersättning sker där detta är möjligt.

Det intressanta är att vi här har en industri som redan har visat att det är möjligt. De har redan visat att det finns fullgoda alternativ för de olika användningsområdena. Det har de visat både i Sverige och inom EU i övrigt. Därför skulle det vara helt enligt alla regler och principer att inte tillåta dessa pigment, så som vi känner Reachförordningen och det starka kemikaliearbete som vi vill att EU ska ha.

Men precis som Lena Ek vet, med bakgrund från EU-parlamentet och EU:s administration, ska man säkerställa att sådana här regler efterlevs på det sätt man vill - att inte kryphål öppnas för användningar som inte är tillåtliga eller där kryphålen blir öppna dörrar för helt nya användningsområden där man inte gör något grundligt studium av argumenten kring farligheten i ämnena och varför förbudet finns utan bara gör som du beskrev. Jag är också orolig för den debatt som finns, att man bara väger in det marknadsmässigt intressanta för utländska företag. Då måste länder som Sverige vara aktiva, och det är därför Sverige under lång tid har varit en aktiv part och uppenbarligen också måste fortsätta att vara det.

Anledningen till att jag inte hänvisar till hela brevet i interpellationssvaret är att det är närmare tio sidor på engelska. Jag kan gärna läsa upp det, fast jag tror inte att talartiden här i riksdagen tillåter det. Men du kan få det - det är inte hemligstämplat på något sätt - utan jag kan absolut lämna över det. Det står bland annat: "Sweden considers it a serious mistake to follow the recommendations to grant long authorisations for continued widespread use of lead chromates as this would seriously disregard the efforts made by EUs industry." Vi understryker att det inte är på detta sätt vi tycker att regelverket ska tolkas och att det inte heller är en anledning att tillåta dessa ämnen.

Precis som Lena Ek är inne på ser regeringen att vi i dag står inför en mycket större utmaning i samhället. Det är inte minst de hormonstörande ämnena som utgör en oerhört stor utmaning. Där ändras forskarbilden från tid till annan, och vi kräver mer vetskap. Vi måste egentligen också ställa om hela vårt sätt att se på kemikalieregleringen, att inte enbart titta på ämnen i fråga om storlek utan också se på när och hur man kommer i kontakt med ämnena och vilka som kommer i kontakt med ämnena och få en mycket smartare reglering som inte bara går på ett litet specifikt ämne utan kan hantera dem i grupp.

Det är sådant som vi i riksdagen har varit mycket överens om och som jag är glad över att vi från svensk sida kan fortsätta att driva hårt. Jag tar gärna emot alla goda inspel på ytterligare sådant arbete som vi bör och kan göra.

Herr talman! Jag vet att Åsa Romson är lika bekymrad som jag över de faktiska förhållandena.

När detta kanadensiska företag, Dominion Colour Corporation, begär att få använda ett undantag i den europeiska kemikalieregleringen Reach för att återintroducera ämnen i färg som vi inte har haft i Sverige sedan början av 80-talet och begär att få göra det för en tidsperiod av tolv år, tycker jag att det faktiskt är ganska häpnadsväckande. Det är därför som jag nämner detta bolags namn. Det tillhör nämligen inte vanligheterna att man gör på detta sätt.

Vi vet också att det finns tillverkare i Sverige och i andra länder som har fullgoda alternativ som fungerar utmärkt. Akzo Nobel är ett sådant svenskt företag, och det finns fler. Men man kan också nämna dem som plockar fram ämnen som är bättre i detta fall.

Att man efter att användningen i stort sett är utfasad i de flesta EU-länder, men inte i alla, begär att få återinföra detta och för så lång period tycker jag är skandalartat. Vi känner till hälsoeffekterna, och vi vet att vi måste få bort dessa ämnen från miljön och från människors närhet. De är hormonstörande, de är cancerframkallande och det finns alternativa färger att använda som fungerar i olika typer av tufft väder. Där är vi överens.

Det som jag vill ha reda på är vad regeringen har gjort i denna beslutsprocess som nu pågår och där regeringens inflytande faktiskt är mycket viktigt. Hur förbereder sig regeringen för de möten som kommer där denna fråga ska upp och beslutas, och vilka direktiv ges till svenska förhandlare? Det var det ena.

Det andra är: Vilka länder har regeringen varit i kontakt med för att samla de majoriteter som behövs? Jag tror nämligen att det fortfarande går att stoppa detta återinförande av hormonstörande och cancerframkallande blypigment i färg just därför att argumenten ur hälsosynpunkt och miljösynpunkt är så tunga och därför att alternativen finns på marknaden och är väl beprövade.

Herr talman! Detta är, som sagt, en välbehövlig debatt där vi inte ens är oense i sak. Den är välbehövlig därför att verkligheten ser ut på det sättet att företag faktiskt återkommer och trycker på om att den europeiska marknaden ska öppnas upp för ämnen som man redan har klarat av att fasa ut. Man har, bland annat genom ett aktivt företagsarbete, hittat andra ämnen att ersätta dessa ämnen med. De hormonstörande ämnena och tungmetallerna har vi alldeles nog av som det är. Vi behöver inte fler sådana ämnen på den svenska och den europeiska marknaden. Där delar jag helt riksdagsledamot Lena Eks framställan.

Lena Ek behöver inte tvivla på regeringens aktiviteter i fråga om kemikaliefrågorna generellt när det gäller EU och inte heller specifikt när det gäller detta fall där vi via Kemikalieinspektionen har varit mycket aktiva för att kommunicera en mycket tydlig ståndpunkt och framföra dessa argument inte minst till kommissionen och peka på att detta inte är förenligt med hur vi ser på regelverken. Det finns helt enkelt ingen anledning att ge tillstånd till detta.

Detta kommer senare att bli föremål för en beslutsprocess. I den processen kommer regeringen naturligtvis att återkomma. Jag har en löpande och aktiv dialog när det gäller kemikaliefrågor med ett antal andra kolleger i EU-sfären. Riksdagsledamoten Lena Ek vet likaväl som jag att det handlar om att peka ut och vara tydlig och hela tiden visa att man är aktiv i frågan. Det är också ett sätt att upprätthålla de regleringar som man en gång har fått i land i EU-parlamentet. Det handlar också om att vi behöver stärka en del av dessa regler.

Jag hoppas att få återkomma till riksdagen i fler debatter om hur vi kan stärka kemikalieregleringen, inte bara i EU utan också på hemmaplan i Sverige.

Herr talman! I den här interpellationen, som handlar om ett företag från Kanada som vill återintroducera blypigment i färg, alltså ämnen som är cancerogena och hormonstörande, finns två stora frågor. Vad gör regeringen rent faktiskt för att stoppa återintroduceringen av ämnen som är utfasade i flertalet EU-länder och som inte har använts på länge i Sverige och där det finns alternativa ämnen som man kan substituera med? Vad gör regeringen rent faktiskt där? Min andra fråga är egentligen är större. Detta sätt att begära undantag och hävda enskilda kostnader för enskilda företag har använts på senare tid väldigt mycket mer än det var tänkt i regleringen. Det innebär att kryphålen öppnas utan att systemet Echa och EU-kommissionen tillräckligt ordentligt tittar på hälsokostnader, miljökostnader och vad som händer enskilda människor och att det faktiskt finns alternativ. Man går bara på det som företaget har hävdat är företagets kostnader. Vad gör regeringen rent faktiskt för att sätta stopp för detta kryphål som har vidgats så mycket på senare år och faktiskt på senare tid?

Reach är en lagstiftning som hela tiden behöver förbättras, men den behöver också vårdas för att den inte ska förlora den betydelse som den har, eller hur?

Jag tror att både Åsa Romson och jag har listor på förbättringar som vi vill ha genomförda. Men den här interpellationen handlar om hur regeringen vårdar de regler som redan finns för att de ska fungera så bra som möjligt.

Herr talman! Den här interpellationsdebatten har handlat om ett mycket viktigt område, nämligen kemikalier inte bara för Sverige utan också för EU-marknaden. Det finns pågående processer där företag vill introducera ämnen som innehåller tungmetaller, hormonstörande och cancerogena ämnen, som inte har använts i Sverige och inte i EU på många år. Uppenbarligen har företag också hittat alternativa användningsområden. Detta har regeringen blivit uppmärksammad på också av svenska företag. Kemikalieinspektionen har jobbat aktivt med ärendet under lång tid.

Det som regeringen har gjort specifikt i detta ärende är att skriva ett brev tillsammans med Kemikalieinspektionen till kommissionen för att påtala precis de brister och de problem som vi ser med denna ansökan. Inte minst handlar det om problemen när det gäller skyddet för att upprätthålla kraften i den europeiska kemikalielagstiftningen som behöver finnas där för att skydda medborgare, däribland barn, och vår omgivande miljö från denna typ av ämnen. Det är verkligen ett angeläget område att den svenska regeringen fortsätter att stå upp för, och vi gör det med all kraft när det gäller dessa regler. Vi gör det på detta område precis som i ett antal andra fall som just nu ligger i EU och där man kan vara orolig för verklighetsutvecklingen och att kemikalielagstiftningen sätts på prov. Då krävs det att länder som Sverige kliver fram och är tydliga med att den här lagstiftningen faktiskt är till för att skydda medborgarna och också inspirera goda företagare som hittar andra användningsområden. Bland annat i Sverige har vi sett att företagarna har hittat dessa områden och tillsammans med regeringen vill driva att detta ärende inte ska få tillstånd i EU.

I och med detta är jag mycket glad att vi kan jobba helt samfällt.

Överläggningen var härmed avslutad.