Ett centralt skuldregister

Fru talman! Angelica Lundberg har frågat mig vad jag avser att göra för att bromsa utvecklingen kring överskuldsättning, hur jag kommer att agera för att förhindra att unga utvecklar osunda ekonomiska vanor samt när regeringen avser att tillsätta en utredning om ett centralt skuldregister och när den kommer att vara klar.

Rapporter från bland annat Finansinspektionen visar att konsumtionslånen ökar och att en inte obetydlig del av dessa lån går till inkasso. Också hos Kronofogdemyndigheten har man noterat en ökning av obetalda konsumtionslån. Frågan är viktig och rör flera olika politikområden. Regeringen har genomfört en rad åtgärder för att motverka överskuldsättning och stärka konsumentskyddet på marknaden för konsumtionslån.

Regeringen har bland annat lagt fram förslag som lett till en ny skuldsaneringslag som gjort det enklare att ansöka om skuldsanering och en ny reglering om ett ränte- och kostnadstak för så kallade högkostnadskrediter. Efter regeringens förslag har det i år även införts bestämmelser som syftar till att konsumenten ska göra ett aktivt val om att betala med kredit eller direktbetalning vid e-handel. De senaste åren har vi dessutom sett en förbättrad amorteringskultur till följd av de amorteringskrav som har införts.

Under våren gav regeringen också i uppdrag till Konsumentverket att analysera situationen på marknaden för konsumentkrediter och risker för överskuldsättning.

Finansinspektionen har i sin konsumentskyddsrapport för 2020 föreslagit att regeringen ska tillsätta en utredning för att göra det möjligt för kreditgivarna att få en helhetsbild av samtliga konsumenters skulder. Ärendet bereds i Regeringskansliet.

Regeringens konsumentpolitik syftar till väl fungerande konsumentmarknader och en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med konsumentskydds- och överskuldsättningsfrågor i enlighet med det.

Fru talman! Rekordmånga ansöker om hjälp med skuldhantering. Under första halvan av 2020 ansökte drygt 15 000 personer om skuldsanering, vilket är en ökning med över 40 procent jämfört med samma period förra året. Särskilt stor var ökningen bland unga i åldern 18-34 år. I den gruppen är det fråga om en fördubbling av antalet sökande för skuldsanering.

Överskuldsättning är ett problem såväl för den enskilde som för samhället, och den pågående coronakrisen har gjort att riskerna för osund skuldsättning har ökat kraftigt. Precis som statsrådet nämner är det en stor ökning vad gäller konsumtionslån.

Konsumtionslånen har en stor påverkan på hushållens skuldsättning och ekonomi. Enligt Finansinspektionens rapport om konsumtionslån utgör dessa lån en femtedel av hushållens totala skulder, men de står samtidigt för över hälften av hushållens lånebetalningar i form av räntor och krediter.

Statsrådet nämner också att andelen lån som leder till inkassokrav är hög, och det stämmer. Ungefär var femte låntagare har fått en betalningspåminnelse, och 4 ½ procent av alla nya låntagare får ett inkassokrav redan under lånets första månader. Det är en indikation, tycker jag, på en svag återbetalningsförmåga och på att kreditprövningen inte har varit fullgod. Bland personer under 25 år är den siffran 8 procent.

Majoriteten av dessa lån skulle troligtvis aldrig ha beviljats från första början. Även om den enskilde bär ansvaret för sina lån och krediter är det också kreditföretagens skyldighet att undersöka betalningsmöjligheten hos den som vill låna.

Regleringen av högkostnadskrediter som infördes 2018 var naturligtvis en bra åtgärd. Vi vill ju inte att människor ska betala ockerräntor, och det är naturligtvis lättare att betala tillbaka ett lån om räntan är rimlig. Men det löser inte problemet med överskuldsättningen, och taket för räntor är fortfarande högt. Räntor på uppemot 40 procent är inte helt ovanliga.

Att göra det enklare att ansöka om skuldsanering är också en plåsterlösning från regeringen, och den når inte på något sätt själva kärnan av problemet. När det har gått så långt som till skuldsanering är konsekvenserna redan stora. Vi behöver i stället ha åtgärder som redan från början förhindrar att människor hamnar i osund skuldsättning.

Här kan ett centralt skuldregister spela en roll och göra det lättare för kreditgivare att undersöka skuldkvoten hos den som söker kredit. Det är inte bara Finansinspektionen som vill införa ett centralt skuldregister, utan även Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten har ställt sig positiva till detta. Finansmarknadsministern själv har sagt att regeringen kommer att agera mot oseriös kreditgivning av konsumtionslån. Men då måste man först och främst tillsätta utredningen innan den kan ta fram ett förslag som kan leda till en lagändring, och det har inte skett än.

Därför, fru talman, vill jag ge statsrådet ytterligare en chans att svara på frågan som jag ställde i interpellationen och som jag kanske inte riktigt känner att jag fick ett svar på i det inledande anförandet.

När avser regeringen att tillsätta utredningen om ett centralt skuldregister? Jag antar att regeringen vill vänta in resultatet av det uppdrag som man har gett till Konsumentverket och som ska redovisas den 1 mars 2021. Men kan vi räkna med att regeringen tillsätter utredningen kort därefter?

Fru talman! Tack, Angelica Lundberg, för en viktig fråga!

Överskuldsättning är ett jättestort bekymmer för dem som hamnar där. Vi vet också av forskning att problemen inte bara drabbar den som hamnar i skuld utan också anhöriga runt omkring - det drabbar hela familjen. Man drabbas ofta inte bara av ekonomiska problem utan också av sociala problem och hälsoproblem. Till exempel vet vi att självmordsfrekvensen är betydligt mycket högre hos överskuldsatta än hos befolkningen i övrigt.

Det här är alltså ett generellt problem som vi behöver arbeta aktivt med. Jag är glad att regeringen gör just det: arbetar aktivt med det här problemet. Vi har gjort betydligt mer än vad tidigare regeringar har gjort för att få bukt med det här problemet.

Jag tycker inte att det är rätt att säga att det är ett misslyckande när antalet skuldsaneringsfall ökar. Det sker delvis på grund av att vi har infört en ny skuldsaneringslag som gör det lättare att få skuldsanering. Från en situation som för de flesta är närmast hopplös där man inte har någon möjlighet att betala sina skulder får man nu en väg ut och en öppning till att efter en skuldsanering kunna komma ut som skuldfri. Man kan börja ett nytt ekonomiskt liv och kan börja planera sin framtid igen. För de 15 000 som nu har ansökt om skuldsanering och förhoppningsvis får en sådan kan detta innebära en enormt stor skillnad för deras livskvalitet. Det är såklart också en möjlighet för samhället att få fler människor som fullt ut kan delta i den ekonomiska aktiviteten.

Att kalla detta för plåsterlösning tycker jag är lite föraktfullt mot de människor som får chansen att få sina skulder avskrivna och kunna komma ut. För dem är detta betydligt mycket mer än ett plåster. Det är verkligen skillnad att leva ett liv med livskvalitet, kunna ta möjligheter i ekonomiskt hänseende, till exempel köpa en bostad, eller göra andra planer för sitt liv. Det är verkligen något helt annat än om man sitter fast i överskuldsättning.

Vi är däremot självklart överens om att det här inte är en helhetslösning. Vi måste göra mycket för att människor från början ska undvika att hamna i överskuldsättning. Jag har både som tidigare konsumentminister och nu som finansmarknadsminister tagit fler initiativ än vad som någonsin tidigare har gjorts. Exempelvis har begränsningar gjorts för högkostnadskrediter, som var en väldigt snabbt växande del av lånemarknaden. Vi införde ett tak för hur mycket ränta man fick ta ut och ett kostnadstak som innebar att det aldrig får kosta mer, i form av olika avgifter, för den som är låntagare än lika mycket som man har tagit i lån.

Detta har gjort enormt stor skillnad för den marknad som förut växte närmast oreglerat och skapade väldigt stora problem för människor. Det är nu en marknad som är under betydligt bättre kontroll.

I det här ingick även att vi ställde krav på marknadsföringen, som skulle vara måttfull. Man skulle informera konsumenterna om att lånen var förenade med risker. Vi ser dock att detta inte är tillräckligt.

Just konsumtionslånen är en marknad som växer väldigt snabbt. Regeringen har här infört en lagstiftning som innebär att när man vid näthandel presenterar olika betalningsalternativ måste man som första alternativ lyfta fram direktbetalning som betalningssätt. Man får inte lyfta fram låntagande eller kreditalternativ som förstahandsalternativ. Detta görs för att man som konsument ska veta att man har fattat ett medvetet beslut om man sätter sig i skuld. Det ska inte vara något som sker automatiskt och utan att man är medveten om vilka konsekvenser det får.

Det har varit en ganska hård kamp om detta precis som kampen mot högkostnadskrediterna har varit. Det fanns ett starkt motstånd. Men regeringen och jag som konsumentminister och finansmarknadsminister valde att ta striden för att motverka att människor hamnar i skuldsättning.

Vi jobbar nu vidare med flera olika uppdrag som har getts. Dem kommer vi att få återkoppling på. Vi har såklart också läst Finansinspektionens förslag om ett centralt kreditregister och arbetar vidare med det på Regeringskansliet, men vi har ingen färdig tidsplan för när det kommer att vara infört.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är glad över att statsrådet delar den stora problembild som finns angående överskuldsättning. Det är inte ett enkelt problem. Precis som statsrådet säger leder detta till mångt större konsekvenser än dem man först kanske kan se. Jag skulle dock önska att regeringen och statsrådet var tydligare när det gäller utredningen och när den skulle kunna påbörjas.

Det som dock oroar mig mest är attityden hos många unga när det gäller skuldsättning. För att bli beviljad skuldsanering måste den som ansöker ha så stora skulder att han eller hon inte kan betala tillbaka pengarna inom en överskådlig tid. Av de unga som ansöker om skuldsanering får 80 procent avslag. Det innebär att de inte har tillräckligt stora skulder och förväntas själva kunna ta sig ur sin situation.

Det råder en stor okunskap om vad man ska göra när man drar på sig skulder. I stället ser många unga skuldsanering som någon form av quickfix. Den här utvecklingen riskerar att leda till att många unga blir fast i långvariga skulder. Enligt Kronofogden har många unga missuppfattat vad en skuldsanering egentligen innebär. De kanske har en skuld på ca 30 000-40 000 kronor och tror att om man bara skickar in en ansökan till Kronofogden blir skulderna avskrivna. Men riktigt så enkelt är det naturligtvis inte. Skuldsanering ska vara en sista utväg, och det är inte och ska inte vara en enkel quickfix.

Bland unga tjejer på sociala medier betraktas det numera som coolt att ha skulder hos kreditföretagen, och jag ser ofta trådar där man hetsats till att överträffa varandra i högst skuld hos Klarna. Den som ger sig in i debatten och lite försiktigt talar om att hon inte har några konsumtionsskulder och att man bara ska köpa sådant man har råd med blir direkt påhoppad och hånad och nedvärderande kallad präktig och duktig. Med den här attityden känns det som att vi har kommit en lång väg bort från figurerna Spara och Slösa i Lyckoslanten. Budskapet till ungdomarna var där tydligt: Överkonsumera inte för det lönar sig inte i längden.

Ett annat problem jag själv stött på är att det på många ställen inte längre går att handla för riktiga pengar. Jag ger mina barn månadspeng för att lära dem att handskas med pengar, men oftast kan de inte handla för den, utan det brukar sluta med att jag får betala med mitt kort. Då missar man lite känslan med pengar, att se hur mycket som försvinner när man köper något och hur mycket man får tillbaka i växel och så vidare. Det här ställer till det när unga ska lära sig om ekonomi.

Jag tror att det är mycket lättare att köpa sådant man egentligen inte behöver när det bara är att klicka på en knapp på telefonen. Varför spara till det man vill ha när man kan köpa på kredit och få varan direkt? Oftast lockas man av räntefria lån och krediter där kostnaden i slutändan visar sig bli riktigt dyr.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet om han anser att det finns ett samband mellan den minskade användningen av fysiska pengar och ungas skuldsättning. Om han anser det, vad avser han i så fall att göra åt det? Jag vill också fråga vad regeringen gör för att förhindra att unga personer utvecklar osunda ekonomiska vanor.

Fru talman! Även jag har varit väldigt bekymrad över hur synen på skuld har utvecklats i vårt samhälle. I stora delar av befolkningen - åtminstone i stora kretsar - har det blivit självklart att man har stora skulder och att man kanske har dem för livet.

Vi såg en utveckling där Sverige stack ut jämfört med övriga Norden och resten av världen. Vi fick på den svenska kreditmarknaden amorteringsfria skulder som växte närmast okontrollerat. Man tog lån som man egentligen aldrig tänkte betala tillbaka. Det var såklart ett otroligt riskabelt beteende som utvecklades i Sverige. Vi har som regering tagit vårt ansvar för att motverka det. Det har vi gjort genom att ställa krav på amortering, vilket har gjort att vi har fått en sund amorteringskultur i Sverige igen. Man ser det nu som självklart att man ska ha en idé och en plan för hur man ska betala tillbaka om man tar ett lån.

Vi ser att det fortfarande finns problem med konsumentkrediter. Många unga inser inte vilka risker som finns kopplade till konsumentkrediter. Det är tydligt att konsumtionslån är dyra om man jämför med exempelvis bolån. De står för en mindre del av konsumenternas totala lån, men de står för en stor del - ungefär hälften - av hushållens utgifter. Det gör att man ska vara försiktig med att få sådana skulder. Man ska också vara medveten om vilka kostnader det faktiskt innebär.

Det finns en kunskap om att många unga tycker att det är svårt att kunna bedöma sin privatekonomi och förstå vilka konsekvenser de val man gör får för ekonomin. Regeringen har därför till exempel gett ett uppdrag till Finansinspektionen att ta fram informationsmaterial och rikta sig med kunskapshöjande åtgärder till unga människor. Det är material som exempelvis skolan kan använda sig av i olika former av undervisning, alltifrån matte till samhällskunskap och liknande. Man kan där diskutera privatekonomi och vilka konsekvenser det kan få om man sätter sig i för stor skuld. Det är otroligt viktigt att vi rustar våra unga att kunna fatta de ibland komplicerade ekonomiska beslut som man behöver kunna behärska när man tar steget in i vuxenlivet.

Jag tycker att det viktiga är att vi ser till att i samhället få en sund syn på skuld, oavsett vilken typ av pengar vi använder. Vill man använda kontanter, fysiska pengar, ska man kunna göra det. Detta är ju regeringens politik. Men man ska också kunna använda elektroniska betalningsmetoder, vilket fler och fler gör. Jag tror inte att vi ska undervärdera våra unga och tro att de därmed inte förstår att pengar har en begränsning. Om man har ett lönekonto eller ett konto där man till exempel får in sitt studiebidrag vet man att det är en begränsad insättning, och då måste det också matchas av ett begränsat uttag från samma konto. Jag är helt övertygad om att det går att få samma förståelse för de restriktioner som finns i vår privatekonomi oavsett om vi använder oss av elektroniska betalningsmedel eller fysiska kontanter.

Men regeringens politik på det området är solklar. Vi vill att varje människa ska kunna bestämma själv hur man ska sköta sina betalningar. Vill man använda kontanter ska den möjligheten finnas. Därför har vi också infört en lagstiftning som säger att det inte ska vara för stora avstånd någonstans i landet för att kunna sköta till exempel sina räkningsbetalningar med fysiska kontanter.

Men jag tror inte att man ska se det som något slags huvudorsak till att skuldsättningen har ökat. Den har ökat i många länder, inte bara i Sverige. Det gör ändå att det finns ett problem som vi behöver kunna hantera. Där är regeringens åtgärd att man som konsument som förstahandsalternativ ska få direktbetalning när man köper sin vara på nätet. Det är en väldigt viktig åtgärd för att minska risken för att man av okunskap sätter sig i skuld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ministern tar upp de nya bestämmelser som syftar till att konsumenter när de handlar på nätet ska göra ett aktivt val av om de vill betala med kredit eller genom direktbetalning. Lagen säger att direktbetalningsalternativet, om det finns ett sådant, ska vara det som poppar upp först. Men den här regleringen var dåligt utformad från början, och det har visat sig att det är lätt att kringgå den. För hur ska företaget som säljer varan veta om jag handlar på kredit eller inte när jag betalar med mitt bankkort? Den här lagen tycker jag missade målet, och jag tror att man behöver se över den.

Det behöver också undersökas vad som ska gälla angående kreditprövning vid fakturaköp. I dag är det inte ett lagkrav, men små lån utan säkerhet är de lån där flest har betalningspåminnelser och inkassokrav. Andelen låntagare med inkassokrav var nästan fyra gånger så hög hos dem som hade gjort fakturaköp som hos övriga låntagare, enligt Finansinspektionens rapport. Små lån kan vara början på en stor skuld, och de små lånen har stigit från 4 miljarder 2008 till nästan 50 miljarder 2019.

Jag kan väl tycka att det är synd att en sjuåring ska behöva ha ett konto att sätta in sin månadspeng på för att kunna få se att pengarna försvinner och för att faktiskt kunna få handla fysiskt för sin månadspeng. Jag hoppas att det i framtiden kommer att vara möjligt att handla med kontanter.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att utvecklingen är på väg åt fel håll och att många unga drabbas. Överskuldsättning är ett stort problem för enskilda och för samhället, och det ökar. Regeringens åtgärder har inte varit tillräckliga. Att införa ett centralt skuldregister är ett steg på vägen mot att vända trenden med överskuldsättning, men för att det ska ske krävs en regering som agerar.

Avslutningsvis vill jag tacka ministern för debatten, men jag tror att vi kommer att få anledning att återkomma till frågan.

Fru talman! Den här regeringen har agerat och kommer att fortsätta agera för att hantera det här problemet. Det är som sagt inte ett specifikt problem för Sverige, utan konsumentkrediterna ökar i hela västvärlden. Men det är ändå såklart ett problem som vi behöver hitta sätt att hantera. Vi har gjort fler reformer än någon tidigare regering för att kunna hantera den här problematiken, både för att förhindra att människor hamnar i en skuld som de inte klarar av och för att sedan kunna hjälpa människor när de väl hamnar i skuldproblematik, till exempel genom budget- och skuldrådgivning hos kommunerna men också genom att man när man väl har hamnat i en skuld som man inte klarar av ska kunna få skuldsanering och kunna komma ut skuldfri efteråt.

Jag tycker att Angelica Lundberg är väldigt snabb med att döma ut en lagstiftning som ganska nyligen har kommit på plats om att direktbetalning ska vara förstahandsalternativet. Där är det Finansinspektionen som är tillsynsmyndighet och har ansvar för att se till att lagen uppfylls. De kommer att göra sitt arbete. Sedan får vi utvärdera och se om man når målet. Målet är såklart att konsumenter som sätter sig i skuld ska göra det medvetet och av sin egen fria vilja och inte luras in i det av otydliga eller vilseledande hemsidor som leder dem dit.

Vi har ett aktivt arbete. Vi har gett många av våra myndigheter i uppdrag att komma med förslag på hur man kan åtgärda problemen med överskuldsättning. Vi har gjort ett räntetak. Vi har gjort ett kostnadstak. Vi har en lag om direktbetalningsalternativ som förstahandsalternativ när man betalar på nätet. Vi har en ny skuldsaneringslag. Vi har gjort otroligt mycket för att minska problemen med skuldsättning i vårt samhälle. Utan de åtgärderna skulle problemen ha varit väldigt mycket värre än vad de är i dag. Men vi har som sagt inte på något sätt slagit oss till ro, utan vi kommer att fortsätta arbeta aktivt för att motverka problemen med överskuldsättning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.