Etablering av pråmtrafiken i Sverige

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att ansvariga myndigheter ska få tydliga krav på att underlätta etableringen av pråmtrafiken, för att en samordnare för pråmtrafiken ska utses samt för att en handlingsplan och en målsättning för pråmtrafikens utveckling ska sättas upp.

Det är riktigt som Boriana Åberg skriver att inlandssjöfarten i till exempel Tyskland och Nederländerna oftast utförs av pråmar. Därför talas det om pråmtrafik. Men oavsett om det rör sig om en pråm eller en annan typ av fartyg som en redare vill certifiera för inlandssjöfart gäller inlandssjöfartens regler, det vill säga det EU-regelverk som utgörs av ett tjugotal direktiv och förordningar.

En tid efter att Sverige i december 2014 genomförde det grundläggande EU-regelverket för inlandssjöfarten fick bland annat Sjöfartsverket i uppdrag att analysera utvecklingspotentialen för inlandssjöfart och kustsjöfart. Bland de åtgärdsförslag som presenterades återfanns bland annat införande av ett eco-bonussystem samt klassning av flera så kallade inre vattenvägar. I budgetpropositionen för 2018 föreslog regeringen att ett eco-bonussystem skulle införas, och för närvarande bereder vi en stödförordning. Dessutom har Transportstyrelsen fått i uppdrag att i slutet av 2018 redogöra för vilka ytterligare vattenområden som skulle kunna klassas som inre vattenvägar, där alltså inlandssjöfart kan bedrivas.

Vi är överens om sjöfartens betydelse för hållbarhet, trängsel och säkerhet, oavsett om det gäller inlandssjöfart, kustsjöfart eller närsjöfart. Regeringen har redan tagit flera initiativ för att mer effektivt utnyttja sjöfartens kapacitet. Det är också en av de centrala frågorna i regeringens kommande godsstrategi. Ett av alla beredningsunderlag till strategin är just Sjöfartsverkets rapport. Vår ambition är att ta initiativ till fler åtgärder som kan främja en överflyttning av transporter från väg till sjö.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Tyvärr kan jag inte tolka detta svar på något annat sätt än att regeringen inte har några konkreta planer för att underlätta etableringen av pråmtrafiken. Det tycker jag är beklagligt.

I svaret framkommer också att regeringen inte ser någon skillnad på pråmtrafik och övrig sjöfart. Men skillnader finns, och just dessa skillnader behöver tas hänsyn till när vi utformar styrdokument, regleringsbrev och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Pråmtransporterna i Europa är ett viktigt redskap för logistiken i stadsregioner, framför allt eftersom de är flexibla och inte behöver full hamninfrastruktur - det räcker med kajutrymmen. Ministern har säkert någon gång promenerat på kajerna längs floden Seine i Paris. Då är det bra att veta att dessa kajer nattetid används som terminaler där man lastar och lossar gods.

Varför kan vi inte ha det så i till exempel Stockholm? Jo, därför att kunskapen saknas. Jag är inte säker på att det är så många som vet vad pråmtrafik innebär, vare sig bland medborgarna, hos myndigheterna eller hos politikerna. Ett exempel på denna kunskapsbrist är bortbyggandet av kajutrymmen under de senaste 50 åren. De kvarvarande kajutrymmena i städer vid vatten måste skyddas; de kommer att behövas för framtidens sjöfart.

Inom Europa används pråmtrafiken som en faktor för skapandet av ett mer hållbart transportsystem. I många städer, däribland London, finns krav på att byggmaterial ska transporteras med inlandssjöfart eller på att en viss procent av godsflödet till och från stora containerhamnar måste ske med pråm. Varför kan vi inte ha något liknande i Sverige? Därför att det saknas initiativ från den högsta politiska ledningen, det vill säga regeringen.

Det är bråttom. Transporterna blir fler och fler, och vi behöver nya vägar för att dessa transporter ska ske smidigt och effektivt och utan att belasta våra redan belastade vägar och järnvägar. Införandet av pråmtrafiken i transportsystemet är en lösning inom räckhåll.

Ministern nämnde i sitt svar implementeringen av det grundläggande EU-regelverket för inlandssjöfart under 2014. Men vad har hänt under dessa snart fyra år? Har inlandssjöfarten ökat? Har den uppnått den potential som finns på våra vattenvägar?

Nej, tyvärr inte. Det finns fortfarande alldeles för många hinder. Bland annat har Sverige endast implementerat EU:s tekniska regelverk. Regelförordningar som återstår är lotsfrågan, bemanningen av pråmarna och inte minst reglerna för cabotage. Jag tror nämligen att dessa pråmar initialt kommer att bli flaggade med annan flagg än den svenska, eftersom de kommer att hyras in från till exempel Holland.

Jag vill fråga ministern en gång till: Finns det några tankar på att lösa dessa frågor och underlätta etableringen av pråmtrafik i Sverige?

Fru talman! För det första är den uppfattning som Boriana Åberg redovisar om att pråmtrafik skulle vara ett särskilt trafikslag sakligt felaktig; så är det inte. Även Tyskland, Holland och andra europeiska länder har att förhålla sig till det EU-regelverk som finns, och då är det inlandssjöfart vi talar om och ingenting annat. Sedan må man ha lokala bestämmelser, men alla har ett gemensamt regelverk. Det är därför vi i Sverige kallar detta för inlandssjöfart.

För det andra: Visst sker det en utveckling av denna typ av trafik. Jag uppskattar till exempel att man här i Stockholm, i byggandet av Slussen, använder just vattenvägar i stället för lastbilstransporter när det gäller byggmaterial. Det är på detta sätt vi ska utveckla de olika möjligheterna att tillämpa sjöfarten.

Däremot blir jag ordentligt orolig när jag hör Boriana Åberg tala om att detta ska kunna vara cabotagetrafik med utrikes rederier som bedriver transport på svenska vattenvägar. Från regeringens sida håller vi just nu på att reglera den oreda som har funnits på våra landvägar, med utländska åkerier som inte klarar av att följa kör- och vilotidsregler eller svenska förhållningsorder och som utsätter svensk åkerinäring för betydande osjyst konkurrens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här går regeringen fram ganska tydligt med att reglera så att det ska vara ordning och reda på vägarna. Det ska råda sjysta konkurrensvillkor, så att vi inte får det som vi upplevt med rumänska lastbilschaufförer som bor månadsvis i hytterna och lever under förfärliga förhållanden till dumpade löner. Någon sådan ordning tänker jag inte medverka till.

När det gäller sjöfarten som helhet är det ingen tvekan om att vi har tagit fler steg under denna mandatperiod än vad vi någonsin gjort. Detta bekräftas också av sjöfartens aktörer. Det är nu vi har rett ut frågan om tonnageskatten. Det är nu inflaggningen ökar.

Jag blir bekymrad när jag hör en moderat företrädare tala om att man ska ha utflaggade transporter i ökad utsträckning. Jag tycker att vi ska kämpa för att öka inflaggningen i Sverige och säkerställa att vi har fler svenska rederier och fler svenskbemannade fartyg. Just nu går det i den riktningen; den svenska handelsflottan stärks tack vare att vi förändrade tonnageskatten.

Med eco-bonussystemet, utredningen om inre vattenvägar, en nationell plan som kommer att innehålla mer sjöfartssatsningar än vad någon nationell plan gjort tidigare samt en godsstrategi som lyfter fram sjöfarten mer än tidigare - dessa kommer att presenteras om några veckor - känner jag mig trygg i att sjöfarten har framtiden för sig i Sverige.

Det inkluderar naturligtvis inlandssjöfarten. Vill man bedriva den i form av pråmar eller andra fartyg har jag inga bekymmer med det. Men det ska ske med sjysta villkor, och det ska vara ett bra regelverk. Vi ska utveckla de inre vattenvägarna.

Jag ser fram emot Sjöfartsverkets beredning, där man tittar på sätt att utveckla fler inre vattenvägar. Detta är en viktig del för Sverige. Jag konstaterar att det är nu det händer, när vi har en socialdemokratiskt ledd regering i stället för en alliansregering som inte brydde sig om sjöfarten.

Fru talman! Jag blir riktigt orolig när ministern förväxlar laglig cabotageverksamhet med olaglig lastbilstrafik, som bedrivs på fel sätt och som både vi och regeringen är väldigt mycket emot. Men regeringen har genom att minska polistätheten gjort så att man kan bedriva olagliga lastbilstransporter i princip riskfritt. Det finns inga trafikpoliser på vägarna.

I sitt svar nämnde ministern införandet av ett eco-bonussystem. Vi tycker att detta är ett steg i rätt riktning, men systemet är långt ifrån fulländat. Det handlar om 50 miljoner kronor årligen som ska fördelas bland sektorer som bedriver kustsjöfart, närsjöfart och inlandssjöfart. Förutom att det är för lite pengar råder det oklarheter om vilka ansökningar som ska prioriteras och hur pengarna ska fördelas.

Medan regeringen ger med ena handen tar man dubbelt så mycket med den andra. Farledsavgifterna har höjts med 200 miljoner på två år. Sjöfartsverket har aviserat att nya höjningar inte kan uteslutas under åren fram till 2020. Alla remissinstanser har varit negativa till denna höjning, som verkligen motverkar intentionen om överflyttning av gods från landvägar till vattenvägar. Särskilt hårt slår denna höjning mot inlandssjöfarten. Den är direkt kontraproduktiv för etableringen av pråmtrafiken. Det är inte lätt för ett nytt trafikslag som ska konkurrera med lastbilen att locka kunder med högre priser. De flesta skulle säga att det är omöjligt. Har ministern några planer på till exempel avgiftsbefrielse eller avgiftssänkning för pråmtrafiken, åtminstone i etableringsfasen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har vi lotsavgifterna. En fysisk lots som finns ombord på varje pråmfartyg som trafikerar en specifik slinga är inte nödvändigt. Lotsdispenser är oerhört kostsamma att söka. Pråmtrafiken opererar endast i svenska vattenområden inne i landet där de går i fasta slingor likt järnvägs- eller lastbilstransporter. På dessa fartyg finns högteknologisk utrustning, och själva pråmfartygen är säkrare och har större manöverförmåga än andra fartyg, framför allt för att de är lägre och har större yta i vattnet. Är det verkligen nödvändigt med lotsplikt?

Hamnavgifterna är inte heller anpassade till pråmtrafiken. Som det ser ut nu kan detta trafikslag, som är nytt på våra vatten, inte få näsan ovanför vattenytan på grund av alla avgifter. Det behövs ett helhetsgrepp för att lösa överföringen av gods från land- till vattenvägar. Mycket kunskap finns i Europa, och de ansvariga myndigheterna borde dra nytta av det. Andra EU-länder har byggt upp speciella enheter där man jobbar just med överföringen av gods från land till sjövägar.

Fru talman! Jag har inledningsvis redovisat och kan säga en gång till att vi kommer att öka sjöfartens betydelse i Sverige. En central del i regeringens strategi, oavsett om vi talar om gods eller den nationella planen, handlar om att stärka svensk sjöfart. Och just nu stärks svensk sjöfart. Inflaggningen ökar. Det är fler som använder sig av sjöfarten. Jag kommer att hitta fler förslag i bra dialog med sjöfartens aktörer för att stärka svensk sjöfart, för den är viktig ur klimatsynpunkt och när det gäller att öka kapaciteten för godstransporter.

När jag hör Boriana Åberg tala om alla förslag som skulle kunna genomföras kan jag inte låta bli att fundera på vad Boriana Åberg eller andra moderater gjorde under förra mandatperioden. Ni hade då regeringsmakten, och vi såg att utflaggningen ökade och sjöfartens konkurrenskraft minskade. Då fanns ingen eco-bonus som ni nu har synpunkter på på detaljnivå. Ni lade inga förslag. Ni gjorde en akut räddningsaktion för att klara Sjöfartsverkets ekonomi med att skjuta till pengar men klarade inte av att ta ansvar för de grundläggande strukturella frågorna som rör finansieringen av svensk sjöfart. Hamnavgifter noterar jag att ni inte heller tog något helhetsgrepp om, och ni berörde inte ens hamnarnas utveckling.

Den här regeringen tar ett helhetsgrepp. Vi har bjudit in samtliga landets hamnar - för första gången gör en regering det - och låter hamnarna vara en central del i utvecklingen av en strategi där hela godssystemet håller samman - från 74-tons lastbilar på BK4-vägar via järnvägar och sedan ut till våra hamnar och till en utvecklad sjöfart - gärna digitaliserat med ny teknik. Det är så vi utvecklar svensk sjöfart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag noterar också att Boriana Åberg i de förslag hon för fram nämner skattesänkningar, avgiftssänkningar och undantag för avgifter. Det är nu de flesta lyssnare förstår varför det har slutat med stora budgetunderskott varje gång vi har haft en borgerlig regering. När vi tog över regeringsmakten denna mandatperiod var det 60 miljarder i budgetunderskott eftersom ni ägnade större delen av tiden åt att sänka skatter men inte åt att titta på investeringar som bygger Sverige starkt eller ens på att hålla ordning på vilka kostnader som utvecklades i samhället. Ska man utveckla hållbara transporter måste man både orka klara av att investera och fördela kostnaderna för investeringarna. Jag känner fullt förtroende i de diskussioner vi har med transportnäringen om hur den kostnadsfördelningen framöver också ska kunna se ut.

Vi måste ha bra konkurrensvillkor. Det är rätt. Vi måste kunna ha bärkraftiga avgifter som klarar internationellt konkurrenstryck. Det är också rätt. Men vi måste också se till att det är ordning och reda på vägarna.

Jag vill avsluta med att säga att jag blir bekymrad när Boriana Åberg än en gång börjar tala om och blanda in cabotagetrafiken när det gäller inrikes sjöfart. Den oreda vi fått på Sveriges vägar till följd av oförmågan att reglera cabotagetransporterna under de borgerliga regeringsåren har ju lett till att svensk åkerinäring har en ganska tuff utveckling med lastbilstransporter som sker med sämre utbildade chaufförer och sämre utrustade fordon som inte ens enligt lagreglerna har tvingats ha vinterdäck, trots den oreda de förorsakar på svenska vägar. Nu agerar vi mot det. 400 poliser utbildas nu i cabotagekontroller. Vi ser till att driva in krav på vinterdäck på svenska vägar, för det kommer utländska fordon att behöva ha framöver. Vi ökar möjligheten till klampning, vilket är ett verktyg som inte ens fanns under tiden då vi hade en borgerlig regering. Nu kan vi snart låsa fast däcken ända upp till 36 timmar om man inte följer kör- och vilotidsregler, och vi höjer sanktionsavgifterna. Vi skapar ordning och reda ihop med branschens aktörer.

Moderaterna tänker i vanlig ordning att det där får marknaden lösa bara vi sänker skatter och avgifter. Då tar man inte ansvar för utvecklingen. Vi tar ansvar.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag måste säga att jag uppskattar ministerns samarbete med sjöfartens aktörer, men ministern måste också lyssna på dessa aktörer. Sedan vill jag säga att jag inte alls uppskattar att ministern hela tiden flyttar frågan till lastbilarna och lastbilstrafiken. Jag tänker på alla som lyssnar på oss nu och som vill börja med pråmfartygstrafik. De kan få uppfattningen att ministern inte är påläst inom detta område.

Jag uppskattar inte heller att ministern gör en sådan historierevidering som han gör när han säger att den borgerliga regeringen i princip misshandlade sjöfarten. Så var det inte. Bland annat tog man initiativet till och nästan sjösatte sjöfartsstrategin. Ministerns föregångare presenterade bara den färdiga produkten. Låt oss hålla oss till sanningen.

Jag vill också säga att inte allt som ministern gör är fel. Det är bra att man gör saker för att underlätta för inlandssjöfarten. Jag hoppas att samma sak ska ske för pråmtrafiken. Men det är ännu bättre om rätt saker görs. Det här är som att bära ett piano till femte våningen i ett hus utan hiss - det räcker inte att bara komma till rätt våning, utan trappuppgången måste också vara rätt. Vi behöver pråmtrafiken, och pråmtrafiken är ett sätt att optimera transportsystemet och transportflödena inom city- och regionlogistiken och att ge näringslivet ökade möjligheter att skapa hållbara transportsystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Transporter, tillväxt och konkurrenskraft hänger ihop, och pråmtrafiken är ett redskap med många vinnare inom alla delar av samhället. Detta borde regeringen arbeta för.

Fru talman! Jag uppskattar Boriana Åbergs engagemang, och jag uppskattar att det finns en bred uppslutning kring satsningar på sjöfart. Jag konstaterar att det under den här mandatperioden också sker saker. Flera av de saker som Boriana Åberg efterfrågar är saker som vi antingen har genomfört, planerar att genomföra eller bereder i Regeringskansliet. Vi kommer i närtid att presentera såväl en nationell plan som en godsstrategi - faktiskt den första godsstrategin i Sveriges historia såvitt jag vet.

Det är väl bra att vi tar ett samlat grepp om godstransporterna. Ska sjöfarten få en ökad betydelse vill det också till att alla köpare av godstransporter förstår hur strukturerna ser ut i Sverige och att aktörerna mellan de olika transportslagen samverkar i stället för att konkurrera. Historiskt har man ibland sett ett konkurrensförhållande mellan de olika transportslagen. Jag väljer att inte se det på ett sådant sätt. De som köper godstransporter framöver bryr sig mindre om vilket transportslag man har - de vill veta att transporterna kommer fram, att de klarar klimatregler, att de är effektiva och att de klarar internationellt konkurrenstryck och har rimliga avgifter. Därför är det viktigt att vi ökar samverkan mellan de olika aktörerna, och därför behövs en godsstrategi. Den levererar nu regeringen i väl fungerande samverkan med de olika aktörerna. Naturligtvis tror jag att det kommer att bli en bred uppslutning bakom det förslag som vi presenterar.

Jag ska också svara på varför jag talar om lastbilar. Det var egentligen inte tänkt så, men när Boriana Åberg väljer att lyfta in parallellen till cabotagetransporter blir jag lite bekymrad. Jag hoppas verkligen inte att vi kommer att se en sådan utveckling inom svensk sjöfart.

Jag vill ha ordning och reda på svenska vägar. Jag vill ha inflaggade svenska fartyg på svenska vattenvägar. Vi ska stärka den svenska sjöfarten. Det är det bästa sättet att klara bra transporter framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.