ESS till Lund

Herr talman! Lars-Ivar Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ESS ska lokaliseras till Lund. Jag instämmer först och främst i att neutronforskning är ett viktigt forskningsfält i ett europeiskt perspektiv. Det finns sedan lång tid planer på att bygga en ny stor anläggning för neutronbaserad forskning i Europa i form av den så kallade European Spallation Source (ESS). Motsvarande anläggningar byggs för närvarande i USA och Japan. Det har från flera håll argumenterats för att Sverige ska erbjuda värdskap för ESS, och även Vetenskapsrådet och Vinnova har föreslagit att så bör ske. Det finns argument såväl för som emot att Sverige ska erbjuda värdskap för ESS. I Sverige finns det många forskningsområden som skulle kunna dra nytta av neutronbaserad forskning. Men det finns också miljömässiga aspekter som måste beaktas. Det är också ett faktum att ett svenskt värdskap för ESS skulle innebära ett betydande ekonomiskt åtagande där konstruktion och drift av anläggningen måste finansieras i samarbete med andra länder. Om Sverige beslutar sig för att erbjuda värdskap är Lund definitivt ett intressant lokaliseringsalternativ. Inom Regeringskansliet sker för närvarande en genomgång av förutsättningarna för en svensk intresseförklaring att vara värd för ESS. Jag räknar med att inom kort kunna redovisa regeringens uppfattning i frågan.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsministern för svaret. Det gläder mig att ministern ser Lund som en tänkbar plats för ESS. Det här är ett mycket intressant och spännande projekt. För mig, som inte är så tekniskt bildad, har arbetet med interpellationen fört mig in i en värld där jag har förstått att jag har mycket att lära. Jag har också efter inlämnandet av interpellationen fått reaktioner från olika håll och förstått att projektet inte är helt populärt i alla kretsar. Jag återkommer till invändningarna i mitt andra inlägg. Jag vill peka på de positiva effekterna. Anläggningen kommer att ha 500 fast anställda och besökas av 5 000 forskare per år. Det innebär intäkter och sysselsättning för det lokala näringslivet i Lund och kommunerna runtomkring Lund. Vad har man då för nytta av ESS? Jo, tekniken vid ESS kan användas på såväl fasta ämnen som vätskor. Genom forskningen kan man få unik information om atomerna i ett material, exempelvis stål eller proteiner, hur det är uppbyggt och hur det fungerar. Och den informationen kan man då använda för att utveckla bättre mediciner med färre biverkningar, mer miljövänliga motorer och lättare och säkrare fordon. Thomas Lundström, forskare vid Astra Zeneca, beskriver användningen av neutronforskningen som en nyckel och som ett lås. Nyckeln är medicinen som ska utvecklas, och genom ljuset som fås vid spallationen kan man bildligt talat förstora låset så att man tydligare kan se hur låset är konstruerat och på det viset ta fram en nyckel som passar ännu bättre. Ja, forskningen vid ESS är värdefull och kan ge resultat som påverkar många industriområden - läkemedel, elektronik, bil, materialteknik, livsmedel, pappersförpackning och så vidare. Det har också en del statsfinansiella effekter. Sverige skulle som värdland bidra med ungefär 20 % av kostnaderna, och sedan skulle då EU-länderna och privata finansiärer stå för resten. Men man beräknar ändå att effekten av ökad sysselsättning och skatteintäkter skulle ge en inkomst av 5 ½ miljarder. Ministern anger i sitt svar att det just nu pågår en genomgång inom Regeringskansliet och att ett svar väntas inom kort. Då kan det ju vara på sin plats att erinra lite om vad som har hänt tidigare. År 2004 fick Allan Larsson i uppdrag att utreda frågan. 2005 var utredningen klar, och man förväntade sig ett svar i slutet av 2005. Under 2006 hände ingenting. Den förutvarande regeringen har ju ibland visat brist på handlingskraft. Nu står då vårt hopp till den nuvarande regeringen när det gäller att det ska hända någonting lite snabbare än vad den tidigare regeringen klarade av. Min slutfråga blir då: Vad innebär egentligen "inom kort"?

Herr talman! Tack så mycket för svaret, utbildningsministern! Jag är också glad för att Lars-Ivar Ericson ställde frågan om det här. Det som jag kanske reagerar mest över är en del formuleringar som finns. Nu är jag medveten om att frågeställaren och utbildningsministern inte kommer från Lund, men att skriva att Lund har lämplig mark för byggnaden för ESS tyder på en viss brist på kunskap om hur det ser ut i Lund. Den viktigaste invändningen, skulle jag vilja säga, är ju att det runt Lund finns åkermark som ligger på tio plus. Det är alltså en av de mest bördiga åkermarkerna i hela Sverige. Och att då bebygga ett område som är ganska stort - det är 150 hektar som behövs för den här anläggningen - är för mig ganska främmande, inte minst med tanke på att vi har en jordbruksminister som nu deklarerar att han ska tillsätta en utredning för att se hur åkermarken i Sverige ska räcka till när det gäller både mat och den diskussion som vi har om mer etanolframställning för bland annat bränsle. Hur ska vi få åkermark som räcker till? Då är det ganska konstigt, tycker jag, att säga att man kan ta 150 hektar av den mest bördiga marken i Sverige för att där lägga en forskningsanläggning. Jag ska också säga att jag inte ger mig in på diskussionen om neutronforskning eller inte. Det är inte det som själva frågan gäller, tycker jag. Det kan finnas väldigt många goda argument för att den här forskningen är bra, och jag tycker inte att jag ska lägga mig i det som politiker. Jag vill ha fri forskning, och därför lämnar jag den diskussionen. Det är just lokaliseringen till Lundabygden som är det allvarliga. Hela det här området ligger också vid Kungsmarken, som är ett naturreservat, och man vet helt enkelt inte vilken miljöpåverkan detta kommer att ha. Jag vill därför fråga utbildningsministern om man tittar på andra lokaliseringar i Sverige förutom Lund när man nu gör den här beredningen i Regeringskansliet. Vi kan ju se i svaret från utbildningsministern att Vetenskapsrådet och Vinnova har föreslagit att man ska bifalla det här. Men man har ju också Statskontoret, som i sitt remissvar 2005 avrådde från det. Det måste man också beakta. Framför allt var Statskontoret inne på de ekonomiska aspekterna, där man satte ett stort frågetecken. Har utbildningsministern varit i kontakt med andra EU-länder eller EU-institutionen för att säkerställa eventuell finansiering? Man säger att Sverige som värdland ska stå för 20 % av 10 miljarder i investeringskostnader. De flesta stora projekt, som detta, blir när man bygger dem mycket dyrare än man först föreställt sig. Så har det alltid varit när det gäller sådana saker. Hur mycket kommer staten att behöva punga ut med, och hur mycket kommer Lunds kommun att behöva betala? Det gäller också miljöeffekterna. Den utredning som Lars-Ivar redogjorde för tar ju inte upp själva miljökonsekvenserna av det här. Det ska vara kvicksilver. Man ska ha en energiförbrukning som är lika stor som Lunds kommuns nuvarande årsförbrukning. Vad betyder detta i form av nya ledningar? Var ska energin tas från och så vidare? Därför är det viktigt att man gör en riktig miljökonsekvensutredning av det här, och vi ser gärna att Regeringskansliet utvecklar det här vidare innan man tar ställning.

Herr talman! Precis som interpellanten Lars-Ivar Ericson ser jag positivt på ESS, och jag ser fördelar med den forskning som det ger för Sverige och Europa. Jag är precis som Ulf Holm från Lund, och jag har kanske inte samma uppfattning om placeringens lämplighet som Ulf har. I den debatt som har varit har väl Miljöpartiet snarare varit tveksamt till anläggningen över huvud taget, och det har kanske inte handlat så mycket om lokaliseringsdiskussionen. En etablering i Sverige skulle ge många forskningstillfällen för många olika forskningsgrenar samt också stärka Sveriges roll som forskningsnation. För att inte Sverige ska bli omsprunget av andra nationer som också är intresserade av att få en anläggning av ESS storlek är det viktigt att ett positivt beslut kommer från regeringen om att Sverige vill bli värdland för en ESS-anläggning. Öresundsregionen och Lund har förutsättningar för att ta emot anläggningen. Framför allt ser jag närheten till ett flertal universitet och högskolor samt också närheten till kontinenten, Kastrup med mera som de stora fördelarna för Öresundsregionen. Och både region Skåne och ESS-Scandinavia har ju också förordat en placering av en ESS-anläggning i södra Sverige. Trots att jag är Lundabo och tidigare kommunalpolitiker och har varit starkt inblandad i de här diskussionerna om placeringen av anläggningen är det kanske inte så viktigt för mig att konstatera att ESS är en lokal angelägenhet därför att det är det inte. De största effekterna kommer på regional och nationell nivå, och det ser man också på de anläggningar som är placerade bland annat i Grenoble i Frankrike. Jag hoppas att ministern kan lova oss att det ska komma ett beslut ganska snart. Beslutet, om det kommer, kommer då inte att ha effekt de närmaste åren, utan forskningsanläggningen kommer att komma till om ett antal år. Och då kommer alla de frågor som Ulf Holm hade angående planfrågor, miljöprövning, PBL, miljöbalken med mera att behöva diskuteras ytterligare. Men jag hoppas, som sagt, på ett positivt beslut från utbildningsministern och regeringen.

Herr talman! Låt oss kanske först gratulera utbildningsminister Lars Leijonborg till en alldeles utmärkt debattartikel i dag! Det är nu inte föremålet för den här interpellationsdebatten, även om det finns all anledning att diskutera svensk mediepolitik, och jag tror att det finns skäl att återkomma till kammaren med det. När det gäller ESS tror jag att det är viktigt att inte betrakta detta som en fråga för Skåne. Det är inte en fråga för Sverige. Det är inte ens en fråga för Skandinavien, utan det här är en viktig fråga för Nordeuropa. Det här handlar om att samla kompetens och kunskap i ett närområde där Sverige och Lund är en del, där vi har Danmark, där vi har Nordtyskland och där vi har den kompetensförstärkning som nu sker i Tyskland i Hamburgregionen. När vi diskuterar den här frågan ska vi inte betrakta den som en regional fråga. Vi ska inte ens betrakta den som en nationell fråga. Det här handlar om ett samarbete mellan flera länder och flera forskningsinstitutioner i Nordeuropa. Herr talman! Moderaterna har något som kallas Skånebänken, vilket talmannen kanske har träffat på någon gång. Det är alla de moderata ledamöterna från Skåne. Vi är för närvarande 15 stycken. I går var merparten av oss på besök i Lund. Vi fick information om ESS av företrädare för forskningssamhället. Genomgående för forskarna var att de betonade att den här frågan närmast har sjabblats bort av den svenska regeringen under de två föregående åren. Det är viktigt att det kommer ett klart besked, precis som interpellationsställaren säger till utbildningsministern. Det är viktigt att man nu kommer till skott, ja eller nej. Det är också tillsatt en speciell utredningsman, Allan Larsson, som möter stor respekt, både i Skåne och i forskningssamhället där man sätter en stor tilltro till vad han har kommit fram till och till den utredning som han har presenterat. Jag tror att det finns värdefull kunskap som Allan Larsson kan bidra med. När det gäller ESS kan man i enkelhet försöka förklara det. Det har gjorts härifrån talarstolen. Ett sätt att ytterligare förklara vad det är för anläggning är att säga att det handlar om materialforskning, om att undersöka materialet. Man kan beskriva den nya anläggningen. Den kommer att ha samma förmåga som en kamerablixt om man jämför dagens kunskap med ett stearinljus. Man går från att kunna se med stearinljusets luxtal till kamerablixtens luxtal. Då förstår alla vilken enorm positiv sak det handlar om. I dag denna morgon var jag på Ingenjörsvetenskapsakademien. Jag tror att jag var den enda riksdagsledamot som var där bland de 120 deltagarna. Statssekreterare Peter Honeth var där och diskuterade med vd:n för Ingenjörsvetenskapsakademien Lena Treschow Torell. Då kom flera frågor upp från näringslivet om just den här typen av kompetenscentrum, om betydelsen av exempelvis ESS. Någon från näringslivet ställde just en sådan fråga till Peter Honeth om ESS och fick en spontan applåd från resten av publiken från näringslivet. Det handlade om vikten av att man får den typen av kunskapsinstitution till Nordeuropa. Peter Honeth, utbildningsministerns statssekretare, sade att ett beslut kommer i närtid. Han trodde under våren. Det ser man också i det här svaret. Jag tror att det är viktigt att det svaret hålls, nämligen att man får ett svar, ett ja eller ett nej om Sverige vill ha värdskapet. Jag hoppas att man ska få den applåd upprepad som gjordes i dag på Ingenjörsvetenskapsakademien, att näringslivet verkligen ska applådera Lars Leijonborgs och regeringens besked om att konungariket Sverige i relation med de andra europeiska länderna säger att man vill vara värdnation för ESS med etablering i Lund.

Herr talman! Det ser ut att bli en lång rad av skåningar som pratar i den här frågan, men det är viktigt, som Hans Wallmark säger, att konstatera att det inte är en skånsk fråga, inte enbart i alla fall. Jag skulle också vilja tacka för svaret. Jag tycker att det är härligt att se att det är en väldigt positiv grundton, särskilt då i sista meningen som är väldigt tydlig med att besked kommer inom kort. Vi hoppas väl alla att det beskedet ska bli positivt. För ESS är viktigt. Det är bra, som flera har sagt, för Europa. Det är dags att Europa lyfter fram positionerna när det gäller den här avancerade forskningen och sin förmåga att konkurrera med andra världsdelar om den globala ekonomins kaka. Medan vi diskuterar, och medan den förra regeringen funderade, har man nu börjat bygga tredje generationens spallationskällor i Japan och USA. För varje dag som vi inte fattar beslutet är det klart att Europa halkar efter. Även om jag delvis håller med Hans Wallmark om att det inte är någon nationell eller regional fråga måste man ändå konstatera att det har väldigt viktiga nationella och regionala effekter. Det är bra för Sverige om vi får en ESS-anläggning i Lund. Det blir den mest kraftfulla neutronkällan som finns. Det får effekter för materiallära, nanoteknologi, bioteknik, teknikvetenskap. Det handlar om, som Lars-Ivar Ericson sade, 5 000 gästforskare per år, och det blir naturligtvis massor med ringar på vattnet av en sådan etablering. ITPS, tror jag, kom med en rapport som visar att en etablering av ESS i Sverige skulle innebära en höjd tillväxt med några miljarder per år, och det är naturligtvis väldigt viktigt. Det är också en tillväxt som stärker Sveriges förmåga att konkurrera globalt i den tilltagande konkurrensen. Man måste också säga att det skulle vara väldigt positivt för Skåne. Jag tror att det är viktigt för Sverige att satsa på den svenska sidan av Öresundsregionen. Nu när Öresundsregionen växer sig stark måste vi se till så att också den svenska sidan är stark och kan fånga upp så mycket som möjligt av den dynamik som finns. Skåne är redan starkt när det gäller forskning, högteknologi och medicin och skulle naturligtvis stärkas ytterligare av en sådan här satsning. Det är klart att Ulf Holm och andra söker anledningar att säga nej. Men när man kommer vidare i den här processen måste naturligtvis hela etableringen gå igenom miljöprövningar. Man måste också fundera på vilka alternativ som finns till att använda kvicksilver till exempel. Att få ESS till Sverige är viktigt, inte minst på sikt och kanske på väldigt lång sikt. Den förra regeringen drog den här frågan i långbänk. Som tidigare sagts hade förra finansministern Allan Larsson i uppgift att sondera läget som förhandlare. Han kom med en slutrapport, om jag minns rätt sommaren 2005. Strax efter att den rapporten kom inkom jag med en skriftlig fråga till Leif Pagrotsky om hur den dåvarande regeringen tänkte hantera det. Sedan dess har nästan ingenting hänt, från det att Allan Larssons rapport kom till dess att vi fick ett regeringsskifte. Jag vill avslutningsvis säga att det känns ganska bra just nu att veta att vi har en regering som tydligt talar för att det behövs mer forskning i det här landet och också är beredd att se till att forskningsresurserna ökar. Jag är med anledning av Lars-Ivars fråga och ministerns svar mycket positivt inställd till att vi får ett snabbt svar och också att det svaret ska kunna bli positivt.

Herr talman! Jag ska ärligt erkänna att innan den dag jag satte min fot på Utbildningsdepartementet hade jag inte hört talas om ESS. Men efter den dagen har jag hört väldigt mycket talas om det. Det är en av de frågor som jag har jobbat mest med faktiskt. Jag har haft kontakt med EU och de personer inom EU som jobbar med stöd till forskningsinfrastruktur. Jag har haft kontakt med den brittiska regeringen och den danska regeringen. Jag vill tacka alla deltagare i diskussionen. Alla inlägg är en del av den kunskapsuppbyggnad som behövs innan vi sätter ned foten. Allan Larsson kom med sin utredning. De flesta remissinstanser var positiva. Den förra regeringen landade ändå i att inte göra något åt frågan. Så måste man tolka det. Det fanns starka invändningar. En stark invändning var miljöaspekterna, kanske inte i första hand det som Ulf Holm betonar mest, markanvändningen i Skåne. Med tanke på alla golfbanor man anser sig ha råd med ska man väl kunna hitta någon mark för detta. Till exempel var det kvicksilveranvändningen och möjligen också elförbrukningen för anläggningen. En annan invändning är pengarna. Det har sagts att det här kommer att vara det största byggprojektet i Skåne, om det nu hamnar där, sedan Öresundsbron. Det finns alltid intressenter som säger: Det där är bra. Det stöder vi. Men tycker de att det är så bra att de verkligen är beredda att stödja det med egna pengar? När jag frågar vetenskapssamhället säger de flesta jag frågar: Det där är bra, men det får inte inverka på de befintliga forskningsanslagen. Då är frågan hur optimistisk jag kan vara att i regeringen utverka större forskningsanslag. Jag nämnde miljöfrågan och vill starkt understryka en aspekt som har framhållits av några övriga talare, inte Ulf Holm, nämligen att jag tror att man kan hoppas att en hel del av forskningsresultaten har positiva miljöeffekter. Tänk om vi skulle kunna komma framåt när det gäller materialforskningen så att vi till exempel när det gäller bilar skulle kunna få lika krocksäkra material men bara hälften så tunga! Vad skulle inte det betyda för minskad bränsleåtgång! Och detta är bara ett exempel. Läkemedelsindustrin nämndes, och där är man mycket optimistisk om möjligheten att med hjälp av denna forskningsmetod - denna fotoblixt, som Hans Wallmark kallade den; detta mikroskop, som andra jämförde den med; denna röntgenutrustning, som åter andra jämförde den med - komma fram till viktiga vetenskapliga landvinningar. Jag har under de månader jag känt till detta lärt mig väldigt mycket. Jag har lärt mig ett par ytterligare fakta här i dag. Det är ett jättespännande projekt. Det känns dock väldigt ansvarsfullt att ta ställning för något som är så dyrt innan vi har en tydligare bild av hur det ska betalas och vet något mer om miljöeffekterna. Och även om vi skulle komma till ett ja ligger det förstås i detta ja att hela projektet måste ha en normal miljöprövning. Det kan alltså mycket väl bli så, även om vi säger ja nu, att det stoppas av miljöprövningen senare.

Herr talman! Jag kan gå in lite på de argument för och emot som jag har fått ta emot under förberedelsen av denna interpellation. Någon har sagt att det är farligt med radioaktivitet. För att utreda säkerhetsfrågorna och riskerna vid byggnationen och driften av ESS gjorde man en säkerhetsanalys som visade att anläggningen kan byggas och drivas med mycket hög säkerhetsstandard. Valet av målmaterial har också diskuterats. Det är inte avgjort ännu, men mycket tyder på att det skulle kunna bli kvicksilver. Ordet kvicksilver ger kanske inte de bästa associationer, men då ska vi lägga märke till att det kvicksilver som ska användas ska vara inneslutet i ett kärl med flera omgivande skyddslager. Den mängd kvicksilver som behövs kan man också hämta från de 1 100 ton kvicksilver som redan finns i Sverige för slutförvaring. Det tillkommer alltså inte någon ny mängd kvicksilver. Energiförsörjningen har också diskuterats. ESS kräver nämligen mycket energi. Hur ska man klara det? Det kan ju bli kris för hushållen och övrig industri som behöver mycket energi. Då har man beräknat att ESS ska vara i drift ungefär 200 dagar om året. Däremellan behövs det driftsstopp och underhållsarbete, och det är fullt möjligt att förlägga detta till januari och februari då hushåll och övriga industrier förbrukar som mest. Vi ska också lägga märke till att ESS ger ett energitillskott. I själva spallationsprocessen kommer en stor mängd värme att produceras, och denna överskottsvärme kan återanvändas via Lunds lokala fjärrvärmenät. Vidare kan jag trösta Ulf Holm med att det inte behövs 150 hektar utan snarare 100 hektar. Jag kan också ha en lite kluven inställning när det gäller marken och hoppas att man kanske kan använda något mindre bördig åkermark. Man kan ju ta hänsyn till att det finns samlokaliseringsmöjligheter med redan befintliga byggnader, vägar och parkeringsplatser så att markåtgången inte blir så omfattande. En annan intressant samarbetsmöjlighet är det vi kallar Maxlab 4. Det är också en större forskningsanläggning som planeras i Lund. Den kännetecknas av att vara fjärde generationens forskningsanläggning, och man ska där jobba med någonting som heter synkrotronljus. Forskningen vid Maxlab 4 och ESS skulle kunna komplettera varandra, och därigenom har vi förutsättningar att bilda ett stort, nytt europeiskt centrum för materialvetenskap. Det finns många argument för och emot ESS i Lund, men för mig överväger trots allt fördelarna. ESS framstår för mig som ett viktigt steg i utvecklingen för att ersätta den kärnreaktorbaserade teknik som skrämmer mig mer. Jag tänker också på vilka framgångar som kan nås inom biokemi, biofysik, geologi, medicin, kemi och materialvetenskap, framgångar som kommer många människor till del. Jag hoppas att ministern i sitt nästa inlägg kan komma in lite närmare på själva tidtabellen.

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för följdsvaret, som var mycket mer innehållsrikt än det första svaret. Jag tyckte att det var intressant att du delgav oss riksdagsledamöter dina tankar och vilka kontakter du har haft. Jag vill dock påpeka att jag inte har tagit ställning till forskningen i sig. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns väldigt bra argument för att det ska finnas en sådan här forskning. Det som jag vänder mig mot gäller just lokaliseringsfrågan och miljöfrågorna. Jag tycker att det är väldigt intressant - och alltid lika konstigt - att man först fattar ett beslut och därefter ser på vilka miljökonsekvenser det får. Jag tycker att det i princip är felaktigt. Allan Larsson tittade enbart på arbetstillfällen och sådana saker i sin utredning. Jag tycker inte att det är det enda. Jag tycker att miljökonsekvenserna bör vara en naturlig del i en utredningsstudie som ligger till grund för regeringens beslut så att inte miljöargumentet kommer efteråt. Riksdagen har fastställt vilka mål vi ska ha när det gäller hållbar utveckling, och frågan är om detta kommer att ligga i linje med dem. Till exempel beslutade riksdagen 1991 att 75 % av användningen av kvicksilver ska vara avvecklad till 2010. Hur ska detta uppfyllas med 35 ton nytt kvicksilver? Vi har de nationella miljökonsekvensmålen, miljöbalkens hänsynsregler om lokaliserings- och hushållningsprincipen, kretsloppsprincipen, produktvalsregler etcetera. Detta måste ligga till grund för regeringens beslut och inte vara något som kommer i efterhand. Det är framför allt detta som jag kritiserar. Jag vill ställa en följdfråga till utbildningsministern: Vad fick du för besked när du hade kontakt med EU och med, tror jag att du sade, brittiska myndigheter? Har de tittat vidare på saken? Har de kunnat peka i någon riktning gällande hur de ser på bland annat den ekonomiska aspekten av hela projektet?

Herr talman! Jag kan förstå både utbildningsministerns och regeringens tveksamhet till att fatta beslut och att det tar tid. Jag har naturligtvis full respekt för det, men jag hoppas att man kommer fram till något beslut ganska snart. För mig är det viktigast att beslutet fattas. Jag ser i det svar som utbildningsministern har lämnat här i dag att om det blir positivt menar man att södra Sverige och Lund är en bra placering. Det tycker jag är den positiva delen i det svar som har kommit i dag. När det gäller placeringen har jag inte alls samma uppfattning som Ulf Holm, och det är kanske inte så konstigt. Jag menar att just placeringen i västra Skåne gör att man kan få fördelarna med närheten till kommunikation, till Kastrup och till övriga universitet i Öresundsregionen. Det ger pluseffekter för forskningen och för hela landets forskningsdel som man behöver i ett så här stort projekt. Jag tycker också att det är fel att säga att man tar ny jord till det här. Det gör man, men samtidigt ska vi vara medvetna om att Lunds kommun redan i sina tidigare diskussioner har planerat detta som verksamhetsområde. Det är alltså bara en liten del av området som är nyplanerat för ESS. Kopplingen till biomedicin och Maxlab, som Lars-Ivar var inne på, är också positiv. Jag tycker att man naturligtvis ska ha full respekt för både PBL och miljöbalken, och jag har samma uppfattning som Lars Leijonborg: Uppfyller vi inte miljökraven måste man säga nej av de skälen.

Herr talman! Vi hörde att Lars Leijonborg på ett väldigt fint sätt erkände sin okunskap om ESS innan han blev utbildningsminister. Då måste man ändå säga att trots att utbildningsministern verkar vara både medieintresserad och mediekunnig har han inte kunnat uppfatta den debatten. Det är någonting som åtminstone vi som företräder regionala intressen i Skåne självkritiskt borde notera, därför att det här har varit en fråga som man har haft en bred politisk enighet om nere i Skåne, med möjligtvis Miljöpartiet som ett lysande undantag och kanske Vänsterpartiet också. I övrigt har alla de stora partierna i Skåne varit överens om att inom ramen för Region Skåne driva frågan om ESS. Då är det tråkigt att inte en ledande politiker som Sveriges folkpartiledare har kunnat notera detta. Och det är ingen kritik som ska riktas mot Lars Leijonborg, snarare mot företrädare för de skånska intressena och den tidigare socialdemokratiskt styrda Region Skåne. Förhoppningsvis blir det här bättre nu. Jag tror också att det är viktigt att man vet vad som efterfrågas. Det är ju en signal från Sverige gentemot de andra länderna i Europa om att vi är intresserade av värdskapet. Det är inte samma sak som att vi vet att ESS sedan kommer att etableras i Nordeuropa och i Lund utan det här är en första signal om att det finns någon utöver Spanien som hitintills har deklarerat att man är intresserad av värdskapet. Herr talman! Lars Leijonborg har visat sig vara en mycket framgångsrik alliansbyggare. Tillsammans med de övriga företrädarna för de borgerliga partierna har han byggt en slagkraftig allians som lett till valseger och regeringsskifte. Till det är han och Sverige att gratulera. Jag hoppas att han blir en lika framgångsrik alliansbyggare i sina kontakter med andra länder. En etablering av ESS kan inte ske med mindre än att vi lyckas bygga allianser med andra länder, med Tyskland och med Danmark. Därför skulle jag också vilja ansluta till dem som ställer en fråga till Lars Leijonborg: Vad har de här samtalen gett? Jag hoppas att det svaret innebär att det har byggts framgångsrika allianser till fördel för ESS, Sverige och Nordeuropa.

Herr talman! Det är svårt för ett litet land att bedriva världsledande forskning inom särskilt många områden. Visserligen har vi historiskt haft många utbildningsministrar som har sagt att Sverige ska vara en världsledande forskningsnation. I sanning ska vi väl vara glada om vi kan vara med bland de bästa, men det är sällan vi kan vara världsledande. Därför är möjligheten att bli värd för hela området materialforskning i modern kvalificerad mening, som kommer att bedrivas i Europa, naturligtvis en enorm möjlighet för Sverige och för svensk forskning, både forskningen inom det specifika området och naturligtvis också alla kringvetenskaper som kommer att utnyttja den här anläggningen. Det är klart att vi i Lund till övervägande del är väldigt positiva till det här. Det är 5 000 gästforskare om året, och det påverkar naturligtvis arbetstillfällena också. Men det handlar inte i första hand om Lund utan det handlar om svensk forskning. Det är därför alla forskare jag har mött över hela landet är väldigt positiva till att vi får den här anläggningen till Sverige. Det kommer att bli en tävlan. Det kommer att bli konkurrens. Spanien, sägs det, ligger väldigt nära att göra en avsiktsförklaring. Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen arbetar aktivt med den här frågan. Och jag tycker också att det är väldigt bra att vi har fått besked om att utbildningsministern snart kommer att lämna ett besked om detta. Jag har själv ställt interpellationer till tidigare utbildningsministrar om de här frågorna och det har inte hänt någonting, som har synts utåt i alla fall, sedan Allan Larsson lade fram sin utredning 2005. Även om jag naturligtvis på, som jag tycker, mycket goda grunder hoppas på att det blir ett positivt besked är det i alla fall ett väldigt bra besked att regeringen kommer att ta tag i frågan snarast. Det är så i Sverige att resurserna till forskning har halkat efter under ett antal år. Det är mycket kvar för att återupprätta de resurser som svensk forskning rätteligen ska ha. Men med den nya forskningspolitiken tar vi ett första steg i år. Så man kan ändå säga att svensk forskning vädrar morgonluft. Man skulle vädra ännu mer morgonluft om anläggningen ESS kom till Sverige och till Lund. Avslutningsvis är naturligtvis miljöprövning viktig. Jag vet att mina kolleger både inom Folkpartiet och inom alla andra partier kommer att göra den sedvanliga miljöprövningen när det finns ett förslag och man ska ta ställning till bygglov i Lund. Det är ett myndighetsutövande som man sköter. Jag kan inte riktigt förstå invändningen att man borde göra det innan man har ett färdigt förslag. Nu handlar det om att vi hoppas att regeringen gör en avsiktsförklaring och att man påbörjar förhandlingar. Det finns ju inget färdigt bygge som vi kan miljöpröva. Men det ska naturligtvis göras. Det finns ingenting som talar för att själva arbetet och kretsloppet är miljöfarligt. Det är ju ett slutet system, och det är inte säkert att det blir kvicksilver. Men även om det blir kvicksilver kommer det aldrig att lämna anläggningen under dess livstid. Däremot kan du ha andra synpunkter naturligtvis, att anläggningen bör ligga åt det ena eller andra hållet. Det ska naturligtvis prövas som allting annat. Men, Ulf Holm, det kan man inte göra förrän man har ett förslag. Dessutom sade Ulf Holm att det här är intressant forskning. Den är viktig. Då måste den ligga någonstans. När det inte finns några starka miljöskäl emot den tycker jag att det är ett ganska dåligt argument. Vi ser fram emot att regeringen arbetar med detta, som vi hört utbildningsministern nämna här, och jag tänker för min del tillsammans med många andra från Skåne och alla forskningsintresserade följa den här frågan.

Herr talman! Det här är ett spännande projekt. Men det har genom åren också förekommit ett och annat stort projekt i Sverige som inte har blivit så lyckat, Stålverk 80 och sådant. När man är beslutsfattare måste man ju fundera på hur hållfasta de kalkyler är som nu presenteras. Flera av dem kommer från personer som har bundit sig väldigt hårt i detta projekt och är väldigt engagerade. Det talas om avskrivningstider. Men det bygger på att anläggningen under hela denna avskrivningstid utnyttjas så mycket som förespråkarna tror. Tänk om det efter några år uppkommer andra metoder för att bedriva den här forskningen som är billigare eller bättre och som gör att anläggningen inte alls har den beläggning som kalkylerna bygger på. Då står vi där med betalningsansvaret. Men de andra som har ställt i utsikt att de nog skulle kunna bidra kanske inte är lika entusiastiska längre. Vad gäller lokaliseringen vill jag säga att där förstås finns alternativ. Om Ulf Holm tycker att vi ska ha den här anläggningen men inte vill ha den på åkermark i Skåne kan du kanske engagera dig för ett alternativ i närheten av Arlanda. Det är väl det sannolika alternativet, för det här bör ligga vid en stor internationell flygplats. Det finns de med anknytning till Uppsala universitet som tycker att en lokalisering någonstans mellan Uppsala och Arlanda också vore mycket intressant. Jag tycker väl att placeringen i Sverige egentligen är en annan fråga än om Sverige ska ha denna anläggning över huvud taget. Jag uppskattar engagemanget från Region Skåne och Lunds kommun. Men när vi sätter ned foten kommer nog placeringen i Sverige i det här skedet inte att vara någon avgörande faktor. Om man jämför med anläggningen utanför Genève, som Cern driver, är det en anläggning som är väldigt grundforskningsinriktad. De grunnar på vad som egentligen hände vid Big Bang och sådana saker. Det är ju jätteintressant, men det ger inte direkt nya exportprodukter. Den här anläggningen skulle, vad jag förstår, både kunna användas till intressant grundforskning och rätt mycket också till tillämpad forskning. Så sent som i går kväll talade jag med näringsminister Maud Olofsson om saken. Jag är angelägen om att också Näringsdepartementet, som ju har mer ansvar för den tillämpade forskningen, den industrinära forskningen, är djupt indragna i processen. Jag har också haft det uppe med alla partiledarna i alliansen och informerat dem. Jag kan säga att de internationella kontakterna hittills har varit mycket positiva. Britterna och danskarna ser positivt på att detta kommer till stånd. De tycker att Sverige är en naturlig lokalisering. Från EU:s sida är det känsligt. Det finns andra EU-länder, i första hand Spanien som har nämnts här, som också är intresserade. Signalen därifrån är att om det kommer en avsiktsförklaring från Sverige så kommer den att behandlas med stort intresse i Bryssel. Det är en mycket svår fråga. Vi jobbar intensivt med den. Jag håller helt med dem som säger att ett beslut bör komma so oder so mycket snabbt. Jag räknar med att inom någon månad sätta ned foten för regeringens del.

Herr talman! Jag tackar för beskedet. Att det sker inom någon månad tycker jag låter positivt. Vi måste se till att vi inte blir förbisprungna. I USA har man redan en sådan spallationsanläggning, och i Japan kommer det en år 2008. Det innebär att dessa länder kan ta över mycket av den ledande roll som Europa har inom just neutron- och materialforskning. Europa behöver en sådan anläggning för att vi ska kunna fortsätta det viktiga forskningsarbetet inom just dessa områden. Det skulle kunna bli en byggstart år 2010. År 2020 skulle anläggningen kunna tas i drift. Oavsett om ESS byggs i Sverige eller i något annat europeiskt land ska vi ändå vara med och finansiera själva bygget. Det är självklart. Med de orden vill jag tacka för debatten och önska lycka till i beslutsprocessen. Låt nu inte locktonerna från Uppsala och Arlanda få ministern att ändra sig, utan håll på Lund!