Fru talman! Anders W Jonsson har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen kommer att agera för att markägare ska kunna få ersättning för skador som de drabbats av i samband med installation av fibernät som genomförts med statliga medel.

Tillgången till snabb uppkoppling är helt grundläggande för boende, företagande och välfärd i hela landet. Över 98 procent av alla hushåll och arbetsplatser kan i dag få tillgång till snabbt bredband. Regeringen avsätter 3,8 miljarder kronor till bredbandsutbyggnad fram till och med 2027, och med dessa insatser fortsätter tillgången till snabbt bredband att öka i hela landet. För närvarande pågår arbetet med över 950 stödfinansierade bredbandsprojekt runt om i landet, och hittills har bredbandsstödet lett till att 45 500 byggnader fått tillgång till snabbt bredband.

Post- och telestyrelsen, PTS, administrerar det nationella stödet för utbyggnad av bredband. Företag och andra organisationer som har för avsikt att bygga bredband kan alltså ansöka om och beviljas stöd av PTS.

Det är viktigt att understryka att utbyggnaden inte sker på uppdrag av PTS. Ansvaret för projektet ligger hos det företag eller den organisation som mottagit stöd. Det är den som utför arbetet som ansvarar för att nödvändiga tillstånd och avtal finns. Hur arbetet ska genomföras på en fastighet regleras genom civilrättsliga avtal eller ledningsrätt mellan fastighetsägaren och nätägaren. Om det uppstår en tvist mellan parterna kan den ytterst prövas i domstol.

Med detta sagt ställer PTS som villkor för tilldelning av bredbandsstöd att byggnationen ska ske enligt branschstandarden Robust fiber. Standarden innehåller krav på hur nät ska förläggas för att säkerställa robusthet och driftssäkerhet. Den innehåller även krav om återställning av mark efter genomfört arbete. PTS granskar och följer upp de projekt som tilldelats stöd, löpande under projektens gång, bland annat för att se till att näten uppfyller tekniska krav.

Regeringen införde under 2024 en ny utbetalningsmodell för bredbandsstöd. Stödet betalas nu ut i omgångar i stället för i förskott. Utbetalning av stödet sker först efter att PTS konstaterat att projektet framskrider i enlighet med villkoren. PTS tar emot och dokumenterar all information som rör avsteg från PTS villkor. PTS har nåtts av ett femtiotal ärenden där markägare eller privatpersoner vänt sig till myndigheten med klagomål. Om eventuella avsteg från villkoren inte åtgärdas kan utbetalningarna av stöd stoppas helt, och eventuellt redan utbetalda medel kan komma att krävas tillbaka.

Fru talman! I Lingbo socken i norra delen av Ockelbo kommun i Gävleborgs län stod glädjen högt i tak för ett antal år sedan. Äntligen skulle man få tillgång till fiber! Tack vare den statliga satsningen med pengar via PTS hade en leverantör sagt sig vara beredd att gräva ned fiber i bygden. Det var oerhört viktigt för de boende i det här området.

Det skulle tecknas avtal. Många markägare fick ett dokument där det stod att det var en statlig satsning. PTS logga fanns med. I det läget valde såklart de flesta, i stort sett alla, markägare att snabbt skriva på de här kontrakten. Man ville ju se till att bygden fick tillgång till fiber och snabbt bredband. Det var till och med vissa som redan hade tillgång till fiber som valde att underteckna de här avtalen för att få igång detta.

Besvikelsen är nu sedan några år tillbaka oerhört stark. Man kan åka runt i området och titta på vad det här företaget har åstadkommit.

En åker som tidigare kunde användas för att odla säd står nu under vatten beroende på att företaget i fråga grävde av all dränering. Det kostar mycket stora belopp att återställa det.

En annan gård har en körväg som går bredvid gården, och man är helt beroende av den för att kunna sköta åkrarna lite längre ned. Där har det här företaget satt upp ett skåp mitt i körbanan. Det finns inget som helst intresse från företaget i fråga att återställa detta.

Det finns, som statsrådet har redovisat, väldigt noggranna regler för hur man ska bära sig åt när man gräver ned fiber. Trots det har jag sett att i vattendrag kan den här fibern ligga och flyta alldeles fritt vid ytan.

De boende i området, markägarna som har drabbats och de som inte har fått tillgång till fiber eftersom den här fibern såklart inte fungerar, gör upprepade försök att få kontakt med företaget för att för det första få fungerande fiber och för det andra få alla de skador som företaget har åstadkommit åtgärdade. De får ingen som helst respons.

Jag var med på ett möte med både PTS, LRF och flera av markägarna. Företaget dök över huvud taget inte upp. Det går inte att nå längre.

Då kan man, som statsrådet gör i sitt svar, säga att om det uppstår en tvist mellan två parter får den brytas i domstol. Men det här handlar alltså om små markägare som inte har möjlighet, ekonomiska muskler, att gå in och driva en process i domstol som kanske dessutom ska överklagas.

Man har skrivit på utifrån att det är staten som garanterar pengarna för projektet. Vi får fiber i vår bygd! Dessutom är det PTS logga. Det är klart att man skriver på så fort som möjligt.

Nu står man där i Lingbo utan tillgång till bra fiber och med förstörda marker, översvämningar på grund av förstörd dränering och åkrar som inte går att använda.

Därför ställer jag frågan till regeringen: Vad kommer man att göra? Det är ju så uppenbart att det här inte bara är en tvist mellan två parter, utan här är staten inblandad i allra högsta grad.

Svaret från ansvarigt statsråd – som inte är landsbygdsministern, vilket det kanske borde vara – är att om det uppstår en tvist mellan två parter får den brytas i domstol. Tacka sjutton för att man blir besviken – besviken på företaget och besviken på den statliga myndigheten men framför allt besviken på riksdag och regering över att de i det här läget inte är beredda att stå på den svagastes sida.

Fru talman! Jag delar naturligtvis den frustration som ledamoten visar. Det är en förfärlig situation som de här markägarna, privatpersonerna och verksamhetsutövarna har råkat ut för. Man har trott att man ska få snabbt bredband och fiber nedgrävd. I stället utsätts man för det här. Jag har verkligen all medkänsla och empati för de här människorna och verksamheterna som drabbas.

Men ledamoten säger också att staten i högsta grad är inblandad och att någon logga som med på något papper. Jag kan inte avgöra om PTS logga bör stå med eller inte på det här papperet. Det kan jag inte riktigt uttala mig om. Staten är inblandad på det sättet att staten ger ett investeringsstöd, och det är PTS som betalar ut det här investeringsstödet. Men när det är utbetalt är det faktiskt upp till de inblandade parterna att se till att det de får pengar för genomförs.

Vi har nu infört den prismodell eller utbetalningsmodell som jag redogjorde för, där man betalar under projektets gång och inte betalar ut stödet innan arbetet är genomfört. Där har vi ett väldigt effektivt sätt att stärka incitamenten för seriösa företag och minska risken att oseriösa företag tar sig in.

Det som beskrivs i den här interpellationen visar på att oseriösa företag har lyckats ta sig in i den här branschen. Det är väldigt olyckligt. Men det kan inte vara staten som är skadeståndsskyldig, utan det måste vara företaget som har brutit gällande avtal och eventuellt mot gällande lagstiftning. Men det kommer inte att vara regeringen som avgör det, utan det måste vara upp till rättssamhällets aktörer genom civilrättsliga avtal eller i slutändan en domstol att avgöra detta. Det kan inte vara regeringen som står för det stödet.

Avtalet i Ockelbo som ledamoten redogör för antar jag är ett avtal som slutits innan den nya prismodellen infördes. Min bild är att med den nya prismodellen med efterbetalning har vi verkligen minimerat riskerna för att detta ska ske igen.

Återigen vill jag säga att det inte är PTS som står för projektet eller ansvarar för projektet, utan det här är ett investeringsstöd som vi också sett i en del andra sektorer. Det har funnits investeringsstöd på hyresrättsmarknaden. Det har funnits för äldrebostäder och för trygghetsbostäder. Men ansvaret för att byggnationen sker i enlighet med det som är avtalat har naturligtvis byggherren och byggföretaget. Om de bryter mot reglerna finns det ett rättssamhälle som tar vid.

Fru talman! Först vill jag bara säga att jag lyfter fram exemplet Lingbo, men det här finns på ett stort antal ställen i Sverige. Mindre landsbygder runt om i landet råkar illa ut på grund av ett dåligt utformat statsinvesteringsstöd och en myndighet som inte har följt upp det.

Jag kan ta ansvar också från Centerpartiets sida. Vi såg att det var oerhört viktigt för den svenska landsbygden att få till stånd de här starka stöden för fiberutbyggnad. Vi insåg kanske inte då att det är viktigt att man har säkerhetskontroller.

Jag välkomnar att man sedan 2024 har ett vettigare sätt att betala ut, men icke desto mindre är det ett antal små markägare långt ute i glesbygden i Sverige som har drabbats oerhört illa. Framför allt gäller det dem som inte har fått tillgång till fiber på det sätt som de skulle ha.

Där är det kallhamrade svaret från den här regeringen: Det där får ni sköta själva. Det var ett statligt investeringsbidrag. Det var en statlig myndighet, PTS, som var inblandad. Men juridiskt sett är det här ett civilrättsligt avtal mellan en markägare och en entreprenör, och från regeringens sida kommer vi inte att lyfta ett finger för att stötta dem som är drabbade.

På något vis är det signifikativt för hur man ser på Sverige. Man bor som statsråd i Stockholms innerstad. När det börjar snöa i Stockholm är statsministern snabbt ute och ska hjälpa till med snöskottningen. Men när en svår storm drabbar de norra delarna av landet händer ingenting. Frågan är hur det skulle ha varit om någon hade grävt av en villatomt i Djursholm, om det då hade varit samma attityd från regeringens sida.

Det här är ett exceptionellt fall. Det är små markägare som drabbats oerhört hårt. Regeringen har faktiskt möjlighet att gå in och se hur man kan lösa en sådan situation. Strikt juridiskt är det precis som statsrådet säger: Det är ett civilrättsligt avtal mellan markägare och entreprenör, och regeringen har ingenting med det att göra. Men om man tittar djupare på detta och ser vilka bygder i landet som drabbats borde det vara en annan attityd från regeringens sida, snarare än: Nu har vi lagt om systemet så att det inte kommer att hända igen.

Nej, det kommer det inte att göra. Men alla de som har drabbats sitter där med förstörda åkrar, med icke-fungerande fiber, med avgrävda vägar och med dräneringstrummor som försvunnit. Och de har inga som helst möjligheter att få ekonomisk kompensation, eftersom företaget i det aktuella fallet inte går att få tag på över huvud taget.

I det läget, och med tanke på att det var en sådan stor satsning från staten, måste man ge myndigheten i uppdrag att titta igenom detta, se vilka vägar som kan finnas framåt och hur det kan korrigeras när de företagen nu i princip försvinner från marknaden och som det inte går att få någon ekonomisk ersättning från. Kan vi på något viss stötta de här stackars markägarna så att det inte blir de som blir sittande med svartepetter?

Fru talman! Som jag uppfattar regeringens svar säger de tyvärr: Vi har medkänsla och känner empati – och alla vackra ord som statsrådet sa – men vi kommer inte att lyfta ett finger för att hjälpa de markägare som har drabbats av en misslyckad statlig satsning som gick så fel då oseriösa företag gick in och tog en stor del av kakan.

Fru talman! Jag vill inte gå så långt som att säga att det är en misslyckad statlig satsning. På det stora hela är bredbandsstödet en framgångssaga för svensk bredbandsutbyggnad och svensk internetpolitik. Om jag inte är helt fel påläst var det ett centerpartistiskt statsråd som var ansvarig för att sätta igång bredbandsstödet, som den här regeringen har fortsatt med och som vi gör mycket bra av. Vi ska nu utveckla det och se om stödet även kan gå till trådlös teknik, så att det blir mer teknikneutralt. Men det är en bredare bredbandsfråga som vi inte ska avhandla i den här interpellationsdebatten.

Det finns nu ett femtiotal konflikter, som är i olika stadier. Det regeringen har gjort för att minska risken för att detta ska hända igen är att övergå till en ny betalningsmodell där vi betalar ut stödet i efterhand i stället för i förskott. Jag upprepar igen att det minimerar riskerna för att oseriösa företag kommer att lägga anbud och ta sig in på marknaden.

Jag hoppas verkligen att den nya betalningsmodellen, som fortfarande är ganska ny, ska leda till att vi ser färre sådana händelser framöver. Jag vill återigen säga att jag givetvis känner mycket med de markägare och personer som är drabbade.

Sedan kommer det lite slängar om att vi nog hade reagerat om detta hade hänt i Djursholm. Nej, det hade vi faktiskt inte. Vi gör naturligtvis ingen skillnad på om det händer i Ockelbo eller i Djursholm. Däremot har det inte behövts något bredbandsstöd i Djursholm, eftersom det har funnits marknadsförutsättningar där.

Men det skulle kunna hända också i Djursholm, som ligger i Danderyds kommun – för dem som inte vet det. Det skulle kunna hända en markägare även i Danderyds kommun. Men ska de stå rättslösa bara för att PTS inte har gett ett investeringsstöd? Det blir också en ojämlik behandling. Vi kan inte ge ett starkare skydd till aktörer som får ta emot investeringsstöd från en statlig myndighet än till dem som inte får det. Vi måste behandla invånare lika.

PTS blir inblandade i detta just på grund av investeringsstödet. Eftersom det saknas marknadsförutsättningar för att bygga ut bredband på vissa platser i Sverige har vi ett bredbandsstöd, och det är PTS som kanaliserar det stödet till företaget. Men därefter släpps PTS ansvar för detta. Men man villkorar nu bredbandsstödets utbetalning, och PTS ska såklart se till att de villkoren följs. Gör de inte det betalas stödet inte ut.

När det gäller skadeverkningar på markägarnas mark måste det behandlas i enlighet med de rättsliga processer som finns och det civilrättsliga avtal som har slutits.

Om man ska särbehandla och göra avsteg i just de här fallen kan det bli märkliga prejudikat. Det skulle skapa prejudikat för övriga fall, och så fort staten går in med någon form av investeringsstöd skulle andra regler plötsligt gälla för att öka skyddet för markägare och andra. Jag vet inte riktigt, men jag är nog lite skeptisk till att gå alltför långt i detta.

Jag ser inte heller något konkret förslag från Centerpartiet på hur det här stödet skulle betalas ut.

Fru talman! Det är uppenbart för mig att statsrådet skulle behöva ge sig utanför Stockholms tullar, kanske besöka en del av markägarna hemma i Lingbo och se hur marken har skadats. De tecknade i god tro avtal, med PTS logga på, och tänkte att det var viktigt för bygden.

Det är dessutom inte vilka områden som helst i Sverige som har drabbats. Det är de mest glesa delarna av landet som har fått investeringsstödet, precis som det var avsett.

Om det fanns någon vilja hos regeringen att göra något åt det här skulle de kunna göra det. Det finns alla möjligheter för en regering att fatta beslut ex gratia och så vidare. De skulle åtminstone kunna ge PTS i uppdrag att titta på vad som gick fel. Hur stora är skadorna? Vad handlar detta om? Man kan skaffa sig ett ordentligt underlag.

När jag träffade många drabbade markägare tog jag på mig uppdraget att åtminstone försöka berätta för ansvarigt statsråd om hur bedrövlig situationen har blivit och om konsekvenserna av de bristande kontrollerna, i hopp om att det skulle finnas någon vilja över huvud taget hos regeringen och statsrådet att titta på det här.

Efter den här debatten, fru talman, kan jag dock konstatera att statsrådet uttrycker sin empati och sin medkänsla – det var andra vackra ord också. Men utöver de ändringar som gjordes 2024 kommer regeringen dock inte att lyfta ett finger för de drabbade markägarna i Sveriges allra glesaste bygder.

Det gör mig besviken, dock inte förvånad. Men de som kommer att bli väldigt besvikna över statsrådets svar på de här frågorna är förstås de drabbade små markägarna i de glesaste delarna av Sverige.

Fru talman! Först vill jag säga till Anders W Jonsson att jag ofta ger mig utanför de mytomspunna tullarna i Stockholm. Jag är också kommunminister och ansvarig för länsstyrelser och landshövdingar, som jag besöker ofta. Jag är alltså ofta utanför Stockholms tullar, även om just jag råkar ha en bostad innanför de här tullarna.

Jag har absolut inget emot att titta vidare på det här. Jag stänger inte de dörrarna. Men jag vill inte stå här i talarstolen och ge förhoppningar om att det nu kommer att betalas ut pengaregn till de drabbade fastighetsägarna. Det kan jag nämligen inte lova. Jag vill inte ens ge en förhoppning om att det kan ske. Det finns inga aktuella sådana diskussioner i regeringen i dag.

Jag utesluter dock inte att på något sätt ge ett uppdrag till PTS att titta på vad som har gått fel och hur vi, genom avtalsutformning och annat, kan undvika att sådant här ska hända igen.

Jag vill också återigen, för tredje gången, upprepa att den nya betalningsmodellen, som vi har beslutat om och som nu är genomförd, där vi betalar efter och inte före projektets arbete är en åtgärd för att undvika att sådant här ska ske i framtiden. Därmed undanröjer eller i varje fall minimerar vi kraftigt risken för att oseriösa företag tar sig in på marknaden. Det har varit för lätt för oseriösa företag att få det här investeringsstödet. Den möjligheten täpper vi nu igen till stor del i och med den här betalningsmodellen. Det är ändå en konkret åtgärd som regeringen har vidtagit.

Jag kan inte här och nu från regeringens sida lova ekonomisk ersättning till dem som har drabbats. Men vi hoppas att detta löser sig genom det rättssystem vi har.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.