Enskilda avlopp

Fru talman! Lars Beckman har frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för att säkerställa att en ökad åtgärdstakt för att byta ut dåliga enskilda avlopp sker kostnadseffektivt och utan stora kostnader för den enskilde.

Lars Beckman refererar till att regeringen önskar öka åtgärdstakten av miljöskäl och nämner att det finns minst 180 000 enskilda avlopp som inte uppfyller lagkraven på skydd av hälsa och miljö som kom redan 1969. Det stämmer att insatserna behöver öka, bland annat för att minska övergödningen. Utsläppen av fosfor från de enskilda avloppen är i dag större än utsläppen från de kommunala reningsverken, enligt de senaste beräkningarna som publicerats av Havs- och vattenmyndigheten. Det är därför rimligt att de enskilda avlopp som inte har en tillfredsställande rening i dag och som bidrar till övergödningen åtgärdas. Enskilda avlopp behöver också åtgärdas av hälsoskäl. Utsläpp av bristfälligt renat avloppsvatten utgör en risk för negativ påverkan på både dricksvatten och badvatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att enskilda avlopp har en funktion som säkerställer tillfredsställande rening är ett ansvar som varje verksamhetsutövare har. Krav på att bristfälliga enskilda avlopp åtgärdas ställs framför allt genom kommunal tillsyn och prövning. Det framgår av 2 kap. 3 § miljöbalken att alla som bedriver en verksamhet ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I ansvaret ingår också att hålla sig underrättad om verksamhetens påverkan på miljön och att planera verksamheten för att motverka sådana olägenheter.

Tillsynsmyndigheten ska genom information och liknande verksamhet underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter. Det kan underlätta för verksamhetsutövare att hitta kostnadseffektiva lösningar. Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden eller förbud som behövs för att miljöbalken ska följas. Enligt 2 kap. 7 § miljöbalken gäller kraven på skyddsåtgärder bara i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Det innebär att de krav som ställs i förelägganden måste vara motiverade från miljö- eller hälsosynpunkt och att en skälighetsavvägning också ska göras. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte krävas. Vad detta innebär i praktiken avgörs från fall till fall. Regeringen avser inte att se över lagstiftningen i detta avseende.

Regeringen gav 2017 en särskild utredare i uppdrag att se över kommunens skyldighet att ordna allmänna va-tjänster. Utredaren skulle också föreslå kostnadseffektiva styrmedel som ökar åtgärdstakten för små avlopp. Regeringen avser att lägga fram en proposition till riksdagen under 2021. Jag vill inte föregå beredningen av förslagen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Vi moderater är stora vänner av rent vatten. För någon vecka sedan debatterade jag och ministern den situation som är med 23 000 gifttunnor innehållande tio ton kvicksilver. Det finns stora miljöfrågor.

Jag har väckt interpellationen för att vi naturligtvis måste se till att vi får ordning på avloppen runt om i Sverige. Det är egentligen mest de enskilda vi pratar om här.

Lika viktigt som att vi får ordning på det är att värna de personer som berörs av detta. Jag skulle nog påstå att det runt om i landet pågår ett va-uppror. Det är villaägare eller sommarstugeägare som känner sig kraftigt utsatta för något som nästan liknar övergrepp.

Jag talade med en äldre familj som hade ägt sitt sommarhus under väldigt lång tid. De ansåg att de hade en väl fungerande enskild avloppsanläggning. Ändå skulle de enligt deras uppfattning påtvingas att ansluta till ett kommunalt va-nät.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Så kan vi inte ha det. Vi måste även på det här området ha en politik som hänger ihop, håller ihop och som löser de problem som finns.

Villaägarnas Riksförbund har väldigt föredömligt gett konkreta förslag om hur man kan lösa de här frågorna. Jag har hittills inte hört någon säga: Vi vill inte ha rent vatten, och vi ska inte rena det vi släpper ut. Det handlar om hur det ska göras.

I dag kan det kosta uppemot 200 000 kronor att åtgärda ett enskilt avlopp. Det är alltså inga småpengar vi pratar om. Är det dessutom en fastighet i Hälsinglands inland kanske fastigheten är värd 200 000 kronor. Alla bor ju inte i Stockholms innerstad.

Villaägarna har presenterat några konkreta förslag. Ett är till exempel att kommunen ska ta betalt för vad det faktiskt kostar att godkänna ett reningsverk. I dag tar man ut schablonpriser.

Fastigheter som ligger mer än 100 meter från en vattentäkt som används till vattenförsörjning samt vattendrag eller hav ska kunna vänta med att åtgärda ett avloppssystem tills annan renovering genomförs, förutsatt att avloppsvattnet inte medför risk för miljöförstöring.

Villaägarna har också framfört att fastighetsspecifika undantag ska kunna göras om mängden avloppsvatten är mycket liten och om befolkningstätheten är låg. Tänk dig ett hus ute i skogen någonstans.

Om kostnaderna är oskäliga ska också undantag kunna medges. Det kan handla om att fastighetens läge gör åtgärden mycket dyr eller att den boende är äldre, långvarigt arbetslös eller allvarligt sjuk.

Det här är ett väldigt viktigt område. Jag tror att vi från samhället och riksdagen samt lokalpolitiker måste gå väldigt varsamt fram så att vi kan få alla med oss. Vi hade en annan interpellationsdebatt om bilism där det togs upp.

Det handlar om att kostnaden ställs mot nyttan. Har man en liten stuga i en skog någonstans i Värmland kan man diskutera nyttan med att påtvinga det hushållet eller den sommarstugan en omgörning från enskilt avlopp till en annan lösning, som kanske kan kosta flera hundra tusen kronor.

Jag skulle vilja veta vad statsrådet tycker om Villaägarnas förslag till lösningar på frågan.

Fru talman! Det här med enskilda avlopp är en kostsam process. Det är klart att vi vill ha rent vatten. Det vatten vi har är det vatten vi ska ha även i framtiden. Det är ingenting som det blir mer av. Det är klart att vi ska vara rädda om vattnet.

När jag blev kommunstyrelsens ordförande i Stenungsund var det just den här frågan som engagerade mig mycket. Jag är beredd att säga att det fanns en aktivism hos miljö- och hälsoavdelningen. De hade nog påverkat de tidigare politikerna, som hade skrivit att det skulle vara ett nollutsläpp för det som omfattades av översiktsplanen.

Vi människor har inte ett nollutsläpp oavsett om vi bor på landsbygden eller i stan med kommunalt avlopp. Avloppen ska fungera bra oavsett om de är privata eller kommunala. Vi människor gör ett visst avtryck, ett visst märke, där vi befinner oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att hela tiden jaga på landsbygden med olika propåer kan ibland kännas som att man i Sveriges politik inte vill att folk ska bo på andra platser än i tätorterna.

Det är precis som min kollega Beckman säger: En sommarstuga i Värmland som inte är ett åretruntboende behöver ett annat avlopp än ett åretruntboende för ett hushåll med fem medlemmar. Kanske skulle toaletten i den lilla stugan i Värmland inte ens behöva ha något avlopp. Då tänker jag på att det finns toaletter som har en annan lösning än att avloppet går ut i en brunn som det sedan kommer en tankbil och suger ur. Det finns andra förbränningar.

Någonting som man funderar mycket på är att vi spolar med dricksvatten i toaletterna. Det går åt otroliga mängder dricksvatten som vi bara spolar igenom. Det där skulle man behöva se över och ta reda på om vi kan ha något annat att spola iväg bajset med än dricksvatten av högsta kvalitet.

Jag kan tycka att vi behöver ha en rättssäkerhet när det gäller avlopp. Våra kommunmedborgare ska inte behöva känna sig jagade av den kommunala miljö- och hälsaavdelningen, som kanske också förordar ett särskilt märke på ett reningsverk. Det kan också vara som i mitt fall, där avdelningen helt var emot minireningsverk på vad jag tyckte var osakliga grunder.

Jag vill fråga statsrådet om han vill jobba för att vi får en nationell lagstiftning som kan kännas rättssäker så att inte aktivism i dessa avdelningar ska kunna frodas. Vi behöver ta hand om alla avlopp, även dem på landsbygden. Ofta är de människor som bor på landsbygden närmare naturen och miljön, och de vill också ha rent vatten.

Fru talman! Jag hoppas att vi alla kan enas om att det är viktigt att vi gör det som behöver göras för att vi ska skydda människors hälsa. Vi ska göra det som riksdagen beslutade decennier tillbaka, det vill säga lämna över en värld till våra barn där vi har löst de stora miljöproblemen. Det är det som kallas för generationsmålet.

Där har vi fortfarande stora problem med havs- och vattenmiljön och miljön i sjöar och vattendrag. Inte minst är övergödningen ett stort problem. För bara några dagar sedan kom nyheter om att de havsbottnar i Östersjön som är syrefria, det vill säga där övergödningen i princip har dödat allt liv, är större än någonsin och växer. Det här är ett problem som vi måste ta på allvar.

Men det är inte bara ett miljöproblem; det är i slutändan också ett hälsoproblem. Vi vet att dåligt fungerande avlopp riskerar människors hälsa. Det riskerar att göra att bakterier och andra ämnen från vår avföring och annat som vi spolar ned i avloppet kommer ut i dricksvatten och kan påverka vår hälsa negativt. Här går verkligen önskemålen om att få en god folkhälsa, att vi ska kunna leva friskt, och önskemålen om att vi ska ha en frisk miljö hand i hand.

Det här är, som jag sa i mitt inledningsanförande, en lagstiftning som har gällt ända sedan 1969. Det kan tyckas vara lite sent påtänkt att komma nu och säga att lagstiftningen inte ska följas. Jag utgår från att vi är överens om att den lag som Sverige har stiftat faktiskt också ska genomföras.

Som Lars Beckman inledde med att säga är det oerhört viktigt att vi gör det som krävs för att få en frisk miljö, inte minst friska och rena hav. Jag är stolt över att den här regeringen lägger oerhört mycket mer resurser på sanering och på havsmiljöfrågor än vad någon tidigare regering någonsin har gjort. Det kan vara värt att notera, eftersom Lars Beckman lyfter frågan, att om Moderaterna hade fått bestämma genom sina ekonomiska förslag hade vi haft 1 miljard kronor mindre för sanering under de år som den här regeringen har suttit. Det hade såklart inte lett till en bättre havsmiljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill poängtera det som jag sa i mitt inledningsanförande: När det gäller andra konsekvenser, till exempel om det blir helt orimliga konsekvenser för människor, finns det undantagsskrivningar i miljöbalken. Kraven på skyddsåtgärder gäller bara i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. I slutändan är det kommunen som genom sin tillsyn har att göra denna avvägning. Jag utgår från att kommunerna också gör detta.

När det gäller frågor om goda förslag som kommer från olika håll välkomnar regeringen dessa, oavsett vem det är som lägger fram förslagen. Det är också grunden i hur regeringen arbetar. Vi skickar ut förslag som kommer från utredningar på remiss och tar in remissynpunkter från Villaägarna och många andra. Självklart väger vi in alla remissynpunkter som kommer in.

Däremot har vi ett arbete på gång med att nu ta utredningen vidare till att bli ett lagförslag. Det kan jag inte föregripa, utan det är ett arbete som pågår inom Regeringskansliet.

Jag vill dock betona att enskilda avlopp har en stor miljöpåverkan. Det är en gemensam uppgift vi har i Sveriges riksdag att se till att vi inte bara sätter upp mål utan att vi också genomför de åtgärder som krävs för att vi ska möta målsättningarna. Vi vet att enskilda avlopp kan ha en väldigt stor miljöpåverkan lokalt på det närmaste vattendraget eller den närmaste sjön och därmed bidra kraftigt till övergödningen.

Men vi vet också att under vissa tider på året är de enskilda avloppen den största källan till övergödning. När växtligheten till exempel fångar upp näring från jordbruket kan de enskilda avloppen vara den största källan till övergödning. Därför har vi ett ansvar för att göra någonting åt detta miljöproblem.

Fru talman! När det gäller rent vatten och ren luft är vi moderater närmast fanatiska i att vilja ha det. Där är vi helt överens.

Det som verkar skilja oss åt ibland är prioriteringsordningen, det vill säga att om man har tio ton kvicksilver i Östersjön åtgärdar man det största problemet först.

Det jag tänkte på när det gäller va-området är att det, precis som har sagts här i debatten, är många som har enskilt avlopp som känner sig väldigt utsatta. Denna känsla av utsatthet blir såklart inte mindre när man vet att underhållsskulden i de kommunala va-näten är ungefär 800 miljarder. 800 miljarder är alltså den underhållsskuld som Sveriges kommuner har byggt upp!

Man kan undra hur det är möjligt att en underhållsskuld kan växa sig tio gånger större än Sveriges försvarsbudget. Sannolikt beror det på att vi väljare är sådana att vi prioriterar en ishall, en fotbollshall eller någonting annat som någon kommunpolitiker tycker är viktigt i stället för att prioritera va-nätet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har sett rapporter om att 15-30 procent av dricksvattnet i de kommunala va-näten läcker ut. Det är konsekvenserna av underhållsskulden. Det är klart att man i det läget kan fundera på vad som är viktigast. Var ska man lägga samhällets resurser först? Det kanske är så att de som går ut och granskar de enskilda avloppen borde lägga all tid och kraft på att få de kommunala va-näten att fungera bättre. Detta är en tickande miljöbomb. Vi har tätorter där vi har väldigt många människor som bor på liten yta och där vi har kraftiga läckage i de kommunala va-näten. Det här gör mig väldigt orolig.

Dessutom har man i min valkrets i Gävleborg under de senaste veckorna kunnat läsa flera artiklar som handlar om skillnader i taxorna. En man i Ljusdal, till exempel, var helt förfärad över att han betalar väsentligt mer för sitt va än man gör i grannkommunen Hudiksvall.

Det är klart att både Miljöpartiet och Moderaterna är vänner av det kommunala självstyret. Det är en del av vår demokrati. Med det sagt tror jag faktiskt att vi från riksnivå måste ställa ännu tydligare krav på kommunerna. Jag medverkade själv i ett seminarium i början på året där man diskuterade just hur vi balanserar det kommunala självstyret mot samhällsnyttan och att man inte tillåter att underhållsskulden på 800 miljarder fortsätter att växa ännu mer.

Precis som statsrådet säger, och som jag har skrivit i min interpellation, finns det många enskilda avlopp som orsakar utsläpp. Men när vi åtgärdar detta måste det ske i en sådan takt att enskilda hushåll inte kommer i kläm. Det ensamstående äldre paret som har haft en sommarstuga i hela sitt liv får inte drabbas så hårt av ett krav att de helt enkelt måste sälja sommarstugan. Ett par i 80-årsåldern har nämligen väldigt svårt att få banklån. Även om de har fastigheten som säkerhet har de inte återbetalningsförmågan.

Här skulle jag ändå vilja säga till regeringen att givet att landets kommuner har byggt på sig en enorm underhållsskuld på va-området - 800 miljarder - och att vi har kraftiga läckage i våra städer får man väl väga nyttan av var man lägger samhällets resurser och åtgärda de största problemen. Jag skulle vilja veta hur statsrådet ser på det.

Fru talman! Det är viktigt att den enskilda personen känner att det finns en rättssäkerhet och en likvärdighet med det kommunala systemet. I dag kan den enskilde åka på en avgift på låt oss säga 200 000 för att åtgärda ett avlopp som någon tjänsteman från miljöavdelningen har bestämt, trots att vi vet att det är svårt att testa en markbädd. Det är svårt att fastställa vilken reningsgrad en markbädds utlopp har.

Vi vet att underhållsskulden på de kommunala ledningarna är 800 miljarder. Om man har tittat på hur rören frätts bort förstår man att det är väldigt stora belopp. Där vätskan ligger finns röret. Ovanpå finns det inte kvar. Det är bortfrätt sedan lång tid tillbaka.

Jag vill göra ett starkt medskick: Vi kan inte kriga mot landsbygden. Vi måste ta hand om varje person. Sverige måste vara ett land där man kan bo i hela landet. Vi behöver stå upp för landsbygden på ett mer rättssäkert sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill fråga ministern om han vill fortsätta med det arbetet så att vi tar hand om alla våra invånare - även invånare på landsbygden.

Fru talman! Jag vill börja med att absolut svara ja på den sista frågan. Självklart ska vi ta hand om alla våra medborgare, oavsett var de bor i hela vårt land. Vi ska också, vilket även Sveriges riksdag har ställt sig bakom, ta hand om vår gemensamma miljö. Gör vi inte det vet vi att kostnaderna kommer att öka enormt kraftigt för enskilda medborgare runt om i vårt land, och för den delen i resten av vår värld.

Vi vet redan att kostnaden för våra miljöproblem är enormt stor. Inte minst övergödningen skapar enorma kostnader och påverkar vår miljö och våra ekosystem, som vi är beroende av, väldigt kraftigt.

Där tycker jag att det Lars Beckman säger är rätt: Vi ska åtgärda de största problemen först. Det är också precis det vi gör när det gäller sanering. Även om Lars Beckman tycker att just hans lilla miljöproblem som han har upptäckt är det viktigaste av allt är det väl bättre att våra myndigheter får avgöra vilket problem som är störst och göra insatserna där, men den uppfattningen delar uppenbarligen inte Lars Beckman.

När det gäller avlopp, som vi diskuterar här i dag, är vår syn att det är så vi ska arbeta också här. De enskilda avloppen leder till stor miljöpåverkan. Man räknar med att 300 ton fosfor per år kommer ut från enskilda avlopp. De kommunala reningsverken, till exempel, står för en mindre del, 270 ton, och industrin för 240 ton. Näst jordbruket är faktiskt de enskilda avloppen den största källan till övergödning och påverkan på vår miljö.

I de internationella beslut som Sverige har ställt sig bakom, till exempel inom Östersjösamarbetet Helcom, finns det en fördelning av hur mycket varje enskilt land ska göra för att minska sin tillförsel av kväve och fosfor. Sverige har fortfarande långt kvar till målet för sin del av fosfortillförseln. Vi kommer inte att kunna göra det som vi har kommit överens om, vår del av arbetet, om vi inte också åtgärdar de enskilda avloppen.

Lars Beckman försöker ställa olika åtgärder för att minska miljöproblemen mot varandra. Regeringens ambition är att vi ska vidta alla åtgärder och ta alla steg som krävs för att minska vår miljöpåverkan i tillräcklig takt, så att vi faktiskt, på allvar, kan göra det som vi har en skyldighet att göra: att till våra barn och barnbarn lämna över en planet där vi har löst de stora miljöproblemen, där vi till exempel har fått hav och vattendrag i balans, rena hav som vi kan njuta av att både fiska i och bada i. Det är en situation som vi är långt ifrån. Där har vi ett ansvar att göra mer än vad som görs i dag.

Tyvärr ser vi också en utveckling där befintliga avlopp åldras och där avlopp som tidigare varit funktionella och lett till rening i tillräckligt hög takt tappar i funktion och inte längre uppfyller kraven i lagstiftningen för tillstånd. Det uppskattas att antalet sådana avlopp varje år ökar mer än antalet anläggningar som kommunerna hinner ställa krav på eller som fastighetsägarna åtgärdar på eget initiativ.

Detta är alltså inte ett problem som minskar, utan tvärtom ökar det i takt. Det är också någonting som jag tycker att vi som lagstiftare och ledande politiker har ett ansvar att ta på allvar. Vi måste hitta vägar för att göra mer. Det är också det som regeringen nu har stora ambitioner att göra. Vi har tillsatt en utredning som har kommit med förslag. Nu tar vi de förslagen vidare och kommer att gå över till lagstiftning. Vi kommer att återkomma till riksdagen med exakt vilka åtgärder regeringen avser att vidta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Varför lyfter jag kommunernas underhållsskuld? Jo, som VA-Fakta skriver i en krönika: "Nästan alla svenskar har hört talas om de parasitutbrott som gjorde 47 000 personer sjuka i Östersund och Skellefteå. Samtidigt är det bara en av tio som är oroliga för att ett parasitutbrott ska drabba just deras kommun. Detta trots att i genomsnitt en kommun i veckan har så allvarliga problem att invånarna uppmanas koka sitt dricksvatten."

Så är det, fru talman, när det gäller politik. Man kan inte göra allt på en gång, även om man naturligtvis kan ha goda ambitioner. Man måste alltid börja med den fråga som är viktigast.

Det är nog många som har enskilda avlopp som känner sig smått jagade av myndigheterna, trots att kommunerna - samhället, vi - har byggt upp en underhållsskuld på 800 miljarder som har gjort 47 000 människor sjuka i Östersund och Skellefteå när de utbrotten skedde.

Det är därför jag varnar för att den underhållsskuld som har byggts upp i kommunerna, i det offentliga, kan få oerhört allvarliga konsekvenser, till exempel om det blir ett sådant utbrott här i Stockholm som det blev i Skellefteå eller Östersund.

Man kan undra hur det är möjligt att det har blivit så här. Ja, vi väljare har när vi väljer en förmåga att rösta på politikern som lovar nya ishallar i stället för att lova nya vattenledningar eller va-nät. Det förväntar man sig. Det är så fundamentalt i dag att man förväntar sig det som en självklarhet.

Jag vill tacka ministern för debatten. Jag hoppas att de som har sett den har hört att man kan prioritera den underhållsskuld på 800 miljarder som är uppbyggd och som måste åtgärdas.

Fru talman! Jag kan börja med att säga att jag delar Lars Beckmans bedömning att detta är ett stort problem. Det är en underhållsskuld som har byggts upp under lång tid, under både moderatledda och socialdemokratiskt ledda regeringar. Jag hoppas att vi, eftersom Lars Beckman är engagerad i frågan, kan ta gemensamma tag för att faktiskt minska den skulden.

Samtidigt vill jag betona att också våra miljö- och klimatproblem är akuta. Vi är inne i en miljö- och klimatkris. Då behöver man som politiker ha förmåga att prioritera åtgärder för att minska också den krisen. Där borde vi också kunna vara överens om att man kan göra betydligt fler insatser för vår miljö om man prioriterar miljöfrågorna och om man satsar resurser för att också få en bättre miljö.

Vi kan konstatera att Moderaterna och Miljöpartiet skiljer sig enormt mycket åt där. I Moderaternas ekonomiska politik skär man ned varje gång man har chansen på miljöpolitik och miljöåtgärder - oavsett om det gäller biologisk mångfald, åtgärder för att få en renare havsmiljö, sanering eller klimatinvesteringar. När man nu säger sig värna havsmiljön tycker jag att man skulle kunna följa upp det från moderat sida med att också satsa resurser, men så långt har man inte kommit än så länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag välkomnar den här debatten. Jag tycker att det är bra att vi lyfter frågan kring hur avgörande det är för vår miljö att vi minskar utsläppen av fosfor. Vi kan konstatera att de enskilda avloppen är en stor källa till fosfor och därmed också till övergödning, algblomningar och förstörda miljöer som vi inte längre tycker om att fiska och simma i och njuta av som vi har gjort förut.

Jag är övertygad om att svenska folket förväntar sig att vi som politiker tar vårt ansvar och gör det som krävs för att en gång för alla kunna lämna över en planet och en miljö till våra barn där vi har löst de stora miljöproblemen. Det är regeringens ingång i de här frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.