Ensamkommande barns gode män

Svar på interpellationer

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig vad jag avser att göra för att snabbt se till att avsaknaden av ett centralt register över uppdrag som god man för ensamkommande barn inte utnyttjas. Hon har också frågat mig om jag avser att säkerställa att det inte uppstår situationer där gode män missbrukar dagens läge genom att åta sig fler uppdrag än vad som är rimligt. Frågorna ställs mot bakgrund av uppgifter om att en person kan ha många uppdrag som god man i olika kommuner.

Systemet med gode män, bland annat för ensamkommande barn, bygger på att enskilda personer i alla delar av samhället kan åta sig uppdrag som god man och därmed göra en viktig insats för en medmänniska. Gode män utför i regel sitt uppdrag på ett bra sätt.

I rådande situation när antalet ensamkommande barn som kommer till Sverige ökat dramatiskt är det viktigt att det finns tillgång till erfarna gode män som vill åta sig flera uppdrag. Förutsättningarna för en god man att klara av flera uppdrag beror bland annat på hans eller hennes skicklighet och erfarenhet. Som Ann-Charlotte Hammar Johnsson pekar på är det viktigt att en god man inte har så många uppdrag att han eller hon inte klarar av att tillgodose samtliga huvudmäns intressen.

Vid årsskiftet trädde ny lagstiftning i kraft som skärper den kontroll som överförmyndaren ska göra av gode mäns lämplighet. En omständighet som överförmyndaren ska beakta är om den tilltänkta gode mannen redan har många uppdrag och om det finns risk att han eller hon får svårt att sköta ytterligare ett uppdrag. Det ankommer på överförmyndaren att göra en aktiv efterforskning.

Det har dock inte ansetts lämpligt att i lag reglera hur många uppdrag en ställföreträdare får åta sig eller hur lämplighetsprövningen ska gå till. Jag är inte heller säker på att ett register är lösningen på det problem som Ann-Charlotte Hammar Johnsson tar upp.

I den överenskommelse om insatser med anledning av flyktingkrisen som nyligen träffats mellan regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna aviseras att situationen för ensamkommande barn, bland annat vad gäller gode män, löpande ska ses över. Det kan finnas skäl att inom ramen för den översynen ytterligare verka för att alla barn företräds av en god man som kan utföra sitt uppdrag på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag vill börja med att säga att jag delar justitieministerns syn på det viktiga uppdraget att vara god man. Det är en oerhört viktig insats som man gör som medmänniska.

Därför är det, precis så som statsrådet tar upp, viktigt att det finns tillgång till gode män och att människor vill åta sig dessa uppdrag här och nu och framåt i tiden. Det skulle i sig kunna fylla en helt egen debatt, för det finns ju mer att göra på det området.

Ministern lyfter fram erfarenhet som en viktig del och att skicklighet spelar roll för hur många uppdrag man som god man kan åta sig. Det håller jag med om. Så är det absolut, och vi kan också enas om att de flesta verkligen gör ett viktigt arbete på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur många uppdrag en god man kan åta sig finns det självklart inget givet tak för, utan det kan se väldigt olika ut, precis som nämns i sammanhanget och som ministern också tog upp. Människors förmåga, yrkesskicklighet och erfarenhet är parametrar som spelar roll, inte bara i detta fall, utan det spelar roll även på andra områden, till exempel när man tittar på skolan.

Däremot är antalet uppdrag som jag hänvisar till i min interpellation - 60 stycken - ett sådant exempel där jag inte bara ifrågasätter att det går att tillgodose samtliga huvudmäns intresse, utan jag anser att det är omöjligt, om man betänker att uppdraget innebär att den som är god man inte bara ska ha ytlig kontakt i en minut eller två. Det handlar ju om att vara behjälplig med besök i sjukvården, myndighetskontakter och andra delar i en persons liv som ska fås att fungera i dennes vardag.

Uppdraget som god man för barn skiljer sig från uppdraget som god man generellt. Jag anser att det inte på något sätt är rimligt att ha ett så stort antal barn i sin roll som god man, eftersom man ska kunna ta till vara deras intressen.

Ministern tar upp den nya lagstiftningen som trädde i kraft vid årsskiftet och som skärpte överförmyndarens kontroll, nämligen att beakta just hur många uppdrag som gör att den gode mannen får svårt att sköta ytterligare uppdrag. Det ankommer då på överförmyndaren att göra en aktiv efterforskning.

Det här låter som en rimlig tanke och lagstiftning, men i praktiken här och nu är det inte en så god idé, eftersom det, precis som jag framförde i min fråga, finns en begränsning av vad överförmyndaren kan se i det egna systemet. Denne ser inte helheten och fixar inte den uppgiften, vilket i slutändan drabbar den som behöver hjälp och stöd.

Denna fråga ställs verkligen på sin spets när överförmyndaren upptäcker att en och samma person har 60 personer att vara god man för. Jag tänker att det kanske inte bara är på ett ställe det är så utan på ett antal ställen.

Problemet för överförmyndaren är att hinna med att titta inte bara i det egna systemet och förse de ensamkommande barnen med en god man utan även att i kontakt med andra få reda på hur läget är för gode män överlag. Hur många personer har de egentligen utanför det system man själv har att hantera och där man kan se saker och ting? Förutom att man tagit på sig uppdraget och ska vara behjälplig är det ju en praktisk belastning att sitta och leta i systemen samtidigt.

Att ha gode män på distans gör också att det blir mer komplicerat. Det ställer krav på att en god man i sitt uppdrag sitter i köer, och det är väntetider för att få svar när man ska uppfylla sitt uppdrag.

Fru talman! Läget är att det precis har genomförts en lagändring. Den tidigare regeringen införde inte något formellt tak för hur många barn som en god man kan ha hand om, utan man höll sig till det systemet där det helt enkelt är upp till överförmyndaren att göra den bedömningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den tidigare regeringen införde inte något sådant tak, och det är heller inte aktuellt för denna regering att införa det. Jag anser, i likhet med den tidigare regeringen, att det måste vara upp till överförmyndaren att göra den bedömningen, och då kan man luta sig mot ny lagstiftning.

Vi vet alla hur verkligheten ser ut. Vi har en situation där det kommer väldigt många ensamkommande barn till Sverige. Vi talar om ett par tusen i veckan, under det här året en bit över 30 000, kanske ända upp till 40 000. Vi förstår alla att detta ställer väldigt stora krav på våra system - inte bara på godmanssystemet, men det är en sådan fråga som måste lösas och som vi måste kunna klara av.

Det finns bara en lösning på det här, och det är att rekrytera fler gode män. Regeringen har nyligen gett ett särskilt uppdrag till Socialstyrelsen att genomföra informationsinsatser till allmänheten om vad det innebär att vara god man. Jag tycker att ingången bör vara den att vi nu ser ett så stort engagemang från befolkningen totalt sett i flyktingfrågan. Det finns många som gör ett otroligt ideellt arbete just nu. Det handlar om att samla in kläder och pengar. Man försöker hjälpa till på asylboenden och så.

Då vill jag påpeka att det engagemanget faktiskt också kan kanaliseras genom att man tar på sig ett godmansuppdrag. Det behöver inte vara så komplicerat och svårt som kanske många utgår ifrån att det är, och därför tror jag att det är viktigt att genomföra den typen av informationsinsatser som Socialstyrelsen nu har fått i uppdrag att göra.

Situationen ser olika ut i olika delar av landet. Jag såg till min glädje att det just här i Stockholm verkar finnas ett väldigt stort intresse från allmänheten att gå in. Man har till och med en kö av människor som vill bli gode män för att kunna ta hand om dem som kommer till Stockholm.

Den situationen hoppas jag att man ska kunna åstadkomma även i övriga delar av landet.

Fru talman! Jag börjar med det sista justitieministern tog upp, nämligen att det ser olika ut på olika ställen i landet. Det är glädjande att folk vill bli god man. Det är en tjänst som behövs, och det är positivt att folk ser på den på ett nytt sätt. Jag hoppas att det får ringar på vattnet.

Låt mig då gå tillbaka till problemet. Samtidigt som barnen och ungdomarna ska ha gode män finns ett system som ska fungera som vanligt. Vi vet att det är stora påfrestningar just nu, men samtidigt finns människor i det "vanliga" systemet som behöver gode män. Om situationen inte hanteras och dessa människor ställs på kö kan de förlora boenden eller vad som helst annat. Det finns en stor risk och fara i den änden.

En god man ska även sköta ekonomiska uppgifter och hjälpa personer till bra lösningar i fråga om bland annat inkomst. Det får man inte göra själv, och då är vi tillbaka vid frågan om överförmyndaren. En god man ska få hjälp och stöd hos överförmyndaren. Den hjälpen stoppas i ett system där jag menar att överförmyndaren blir belastad av att behöva lägga tid på att leta i systemet för att kontrollera att det inte sker något missbruk.

Jag har föreslagit en lösning med ett centralt register. Jag kan hålla med ministern om att det kanske inte är den lösningen som ska användas, men det måste bli en lösning. Det handlar inte bara om här och nu utan även för framtiden. Det behövs en lösning så att överförmyndaren på ett bra sätt kan göra rimliga bedömningar och överblicka att det inte uppkommer oegentligheter. Fokus ska ligga på den person uppdraget är till för. Jag undrar än en gång om 60 personer kan vara i fokus. Det låter mer besvärande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om situationen är trängd är det tråkigt att detta läge har uppkommit. En god man får mellan 2 800 och 3 500 kronor i månaden för jobbet. Jag tror att många människor gör ett långt större jobb än vad de får betalt för. Men om man tar på sig att vara god man för 60 personer per månad ifrågasätter jag att det är fråga om ett genuint uppdrag. Jag har svårt att se att det sker av rätt skäl.

Det är bra att Socialstyrelsen ska titta på rekryteringen av fler gode män, men jag tror fortfarande att problemet med att bara se sin egen del i det hela kvarstår. Hur den ska se ut har jag ingen uppfattning om, och det behöver jag inte ha. Det är en hur-fråga. Hur ska situationen lösas? Med hjälp av it och teknik kan rekryteringen underlättas.

Fru talman! En lagstiftning har precis antagits som innebär att överförmyndaren vid sin prövning särskilt ska beakta hur många ärenden som den tilltänkte gode mannen ska ha. Jag tycker att vi ska lita på överförmyndarnas omdöme och bedömningsförmåga. De kan se i det enskilda fallet vad den tilltänkte gode mannen kan klara av. Jag kan inte uttala mig om de enskilda situationerna, utan jag måste lita på deras omdöme.

Sedan var det frågan om ett centralt register. Vilket problem skulle det lösa? Överförmyndaren ska efterforska hur många andra ärenden som den gode mannen har. Det är där ansvaret ligger. Det måste skötas i en dialog med den gode mannen i fråga.

Att bygga upp ett centralt register och knyta alla kommuner till registret, och dessutom se till att registret är ständigt aktuellt, är mycket resurskrävande och kostsamt. Det är inget jag tycker att vi kan prioritera just nu när situationen ser ut som den gör, när vi dag för dag, vecka för vecka, måste klara av rekryteringen av gode män till de ensamkommande barnen.

Fru talman! Det finns ingen annan lösning än att se till att hela tiden jobba med att rekrytera fler gode män. Jag tror att det finns ett stort intresse hos allmänheten att göra en insats, men många har inte fått upp ögonen för att det kan vara en nyttig och god insats för att hjälpa de barn som kommer hit och som en integrationsinsats in i det svenska samhället.

Låt oss jobba inom de ramar som finns, och låt Socialstyrelsen göra de informationsinsatser som man har fått i uppdrag att göra.

Fru talman! Jag tror också att överförmyndarens omdöme är att lita på. Fortfarande kvarstår problemet för mig att en överförmyndare inte ser helheten. En god man sitter i Kristianstad, men sedan kan den gode mannen ha åtagit sig uppdrag i Göteborg, Luleå, Haparanda, Ystad etcetera. Uppdragen i de andra kommunerna syns inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ifrågasätter inte överförmyndarnas omdöme, utan jag ser ett register som ett stöd och en hjälp att inte lägga kraft och tid på att ta reda på hur det ser ut i 290 kommuner. Ett it-system skulle kunna signalera om en god man har fler än tio uppdrag. Det kan inte vara så svårt eller dyrbart att bygga. Samtidigt måste det spara pengar med tanke på att folk kan få problem på annat sätt. Det gäller dem som ska in i systemet och få gode män, dem som är i systemet och har gode män och de barn som är i akut behov av gode män. Det är administrativt resurskrävande att leta, och det finns mycket operativt som behöver göras varje dag.

Det är ändå min stora förhoppning att justitieministern här och nu gör det möjligt för överförmyndarna att på ett rimligt sätt undvika att hamna i sådana situationer och att det sker en översyn som ser framåt i ett längre perspektiv. Informationen kommer direkt från överförmyndarna, och de anser att det finns problem.

Fru talman! Jag anser att det finns betydande praktiska problem med ett centralt register.

Just nu kommer tusentals ensamkommande barn till Sverige under en månad. Då måste hela tiden gode män förordnas åt ett par tusen barn i veckan. Hur i hela världen ska ett centralt register kunna hållas aktuellt i en sådan situation? Först ska registret byggas, och sedan ska det fungera som ett stöd för överförmyndaren.

Det är nu mer smidigt med den nya lagstiftningen - som den tidigare regeringen tog fram - där ansvaret läggs på överförmyndaren. Han eller hon ska i prövningen av gode män ha en dialog med den tilltänkta gode mannen och bland annat diskutera hur många uppdrag han eller hon har. Sedan ska en lämplighetsbedömning göras. Ett centralt register skulle ge en uppfattning om hur många uppdrag en god man har, men det skulle inte ge en uppfattning om tyngden i uppdragen. Det kommer fram i en dialog.

Det finns bara en lösning, nämligen att rekrytera fler gode män. Jag ser till min glädje att det på många håll i landet har väckts ett stort intresse och engagemang från många i denna fråga. Det är glädjande. Det är så problemet får lösas.

Överläggningen var härmed avslutad.