Energianvändning i bostadssektorn

Fru talman! Mikaela Valtersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fullt ut realisera den potential till energieffektivisering som finns i bostadssektorn respektive för att totalt sett minska energianvändningen i bostadssektorn. Låt mig inleda med att säga att regeringen självklart tar energi- och klimatfrågorna på största allvar. Regeringen delar också uppfattningen att det är viktigt att genomföra åtgärder för energieffektivisering i bostäder och lokaler liksom i alla sektorer i samhället. Regeringen genomför en mängd åtgärder på både nationell, regional och lokal nivå för att främja energieffektivisering. Till de administrativa styrmedel som används hör: Boverkets byggregler som anger funktionskrav på energianvändningen som ett visst antal kilowattimme per kvadratmeter och år. EG-direktivet om byggnaders energiprestanda som ställer krav på att energideklarationer upprättas för byggnader. Ekonomiska styrmedel som energi- och koldioxidskatter och systemet med utsläppsrätter som påverkar priset på energi och främjar därmed också en hushållning med energi. Samtidigt är det inte alltid tydligt för den enskilda användaren hur man genom olika åtgärder kan minska och effektivisera sin energianvändning. Information och utbildning är därför en hörnsten i regeringens arbete för energieffektivisering. Det är viktigt att förstå att energianvändningen i bostäder och lokaler inte bara handlar om hur byggnaden är konstruerad. Andra viktiga komponenter i energianvändningen är den verksamhet som bedrivs i byggnaderna samt inte minst beteendet hos dem som bor eller vistas i byggnaderna. I det sammanhanget vill jag också nämna det arbete som pågår med att genomföra det så kallade ekodesigndirektivet. Det handlar om att främja en energieffektiv och miljömässigt fördelaktig utformning av varor redan i designfasen. Med bättre design av produkterna redan från början och med provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning finns en möjlighet att komma åt den del av energianvändningen i byggnaderna som är kopplad till verksamhet och beteenden. Teknikupphandling är ett beprövat sätt att föra ut ny el- och energieffektiv teknik på marknaden, och det finns flera exempel på teknikupphandlingar som är tillämpliga på bostäder och lokaler och som har genomförts ganska nyligen. Det som jag nu har nämnt är alltihop exempel på sådant som vi redan gör i dag. Men vi måste förstås också komma vidare med de målsättningar som vi har kommit överens om på EU-nivån för energieffektivisering, utökad användning av förnybara energikällor och minskade utsläpp av växthusgaser. Målet med 20 procents energieffektivisering fram till år 2020 är en ambitionshöjning för alla länder inom EU och ett viktigt åtagande för Sverige att leva upp till. Vilka ytterligare insatser som vi kommer att behöva göra för att leva upp till det analyseras såväl i Klimatberedningen som i Energitjänsteutredningen - en utredning som bland annat ska ta fram en handlingsplan för energieffektivisering i Sverige - och i andra sammanhang. Sammanfattningsvis har regeringen en hög ambitionsnivå när det gäller energieffektivisering, såväl i bostäder och lokaler som i andra sektorer i samhället. Mycket arbete pågår redan, och det råder ingen tvekan om att vi kommer att ta de ytterligare initiativ som behövs för att på ett rationellt, effektivt och ansvarsfullt sätt leva upp till de målsättningar som Sverige har åtagit sig, nationellt och internationellt.

Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret på interpellationen. Bostadssektorn i Sverige står för ungefär 40 procent av den totala energianvändningen i landet. Det har skett en väldigt kraftig energieffektivisering i den här sektorn, men den har samtidigt motverkats av större bostadsyta, större produktion och befolkningstillväxten. Det finns dock en stor potential till ytterligare effektivisering i sektorn. Det visar inte minst Energimyndigheten på. Men det är också viktigt att energianvändningen totalt i sektorn minskar, och där räknar Energimyndigheten i sina prognoser endast med en mycket liten minskning av energianvändningen - totalt på 1,4 procent. Om användningen totalt i sektorn kan minska kan man också frigöra energiresurser från sektorn som i stället kan användas för att minska koldioxidutsläpp genom att till exempel tillgängligt biobränsle i högre utsträckning kan användas för elproduktion. De så kallade miljonprogramsområdena står inför ett enormt renoveringsbehov. Husen är ofta riktiga energislösare, och det vore väldigt klokt att om man ändå renoverar också tar tillfället i akt och gör energibesparande åtgärder. Sabo, de allmännyttiga företagens organisation, har räknat ut att de renoveringsbehov som miljonprogrammen står inför skulle kosta ungefär 70 miljarder att åtgärda. Om man dessutom skulle göra energieffektiviseringsåtgärder skulle det kosta 70 miljarder till. Det är mycket enklare och klokare att göra rätt från början, när man bygger nytt, men man måste också vidta åtgärder i det befintliga bostadsbeståndet. Den stora energianvändningen i våra bostäder i dag är faktiskt ofta helt onödig. Teknik finns i dag för att bygga mycket energieffektiva hus. Den svenska byggnormen på 110 kilowatt per kvadratmeter och år är hög jämfört med vad som tekniskt och ekonomiskt är lönsamt. Det avgörande är att den mest energieffektiva tekniken blir praxis och att de miljöprofilerade bostadsområdena inte bara blir en marginell företeelse i framtiden. Men det kräver också ett bredare angreppssätt med många olika åtgärder för att minska energianvändningen i befintlig bebyggelse där det finns en väldigt stor potential. På vilket sätt, mer än det som näringsministern i svaret räknar upp sker i dag, är man beredd att bidra till att höja ambitionsnivån? Det är en sak att tala om vilka verktyg som vi har. Men vad är man beredd att göra för att höja ambitionsnivån för att nå de mål som vi har satt upp bland annat i EU?

Fru talman! Jag börjar med att tacka Mikaela Valtersson för att hon har ställt en väldigt viktig interpellation, och jag tackar statsrådet för ett alldeles utmärkt svar. Den första interpellationen som jag ställde sedan jag hade blivit invald i riksdagen handlade om energianvändning i bostadssektorn och hur man skulle stimulera människor att använda mindre energi. Den besvarades av dåvarande finansministern Bosse Ringholm. Den handlade väldigt mycket om vad enskilda människor kunde göra. Jag tror att grunden för att vi ska kunna spara mycket energi är att det finns ett incitament till att ta i anspråk ny teknik och så vidare. En sak har hänt sedan Bosse Ringholm försvann som finansminister, nämligen att om man vidtar en energibesparande åtgärd i sitt eget hus går inte skatten upp längre. Det är helt fantastiskt att man har kunnat genomföra detta, och jag tackar den nya regeringen för att man har gjort det. Det är få saker som har varit så förödande för att använda ny teknik i bostäderna som att skatten omedelbart har gått upp. Jag gjorde själv en större investering och gick över till bergvärme 1999. Som den gode samhällsmedborgare jag är anmälde jag omedelbart till Skatteverket att jag hade en annan energianvändning. Det enda besked som jag fick den gången var att min skatt gick upp. När man har ett sådant system är det klart att det blir väldigt motsträvigt när det gäller att vidta effektiva åtgärder. Jag tror att många av de åtgärder som nu vidtas, inte minst att vi får en allmän energideklaration på fastigheter och bostäder, kommer att spela en väldigt stor roll för prisbildningen och för intresset av att investera i god teknik, det som Mikaela Valtersson och statsrådet är inne på. Man har kunnat investera i treglasfönster och många andra saker. Men vi måste se till att utveckla många nya material så att vi förbrukar mycket mindre energi än de 40 procent som Mikaela Valtersson påpekar går till hushålls- och handelssektorn. Sverige ligger nämligen där det ligger, där det är ganska kallt. Vi behöver inte minst elektriciteten till många andra saker. Dessvärre är 99 procent av de hus som vi ska bo i nästa år redan byggda. Framöver behövs det väldigt stora investeringar i de hus som redan är byggda. Där måste man se till att stimulera människor att spara energi. Det är oerhört viktigt att vi inför individuell mätning av elektricitet, vatten och värme när det inte går att göra stora ombyggnader så att man själv kan påverka sin egen situation. Den bäst använda kilowattimmen är den sparade kilowattimmen. Det näst viktigaste för klimatet är att vi har kunnat minska oljeförbrukningen så enormt mycket jämfört med hur det var i början av 70-talet i det här landet. Det är otroligt. I bostadssektorn använder vi bara 10 procent av den olja som vi använde då. Jag tycker att den här regeringen - med stöd av den förra, vill jag gärna säga, bortsett från det som jag talade om i början - på många sett är på rätt väg. Om vi ska få en bättre klimatpolitik i det här landet och ett bättre klimat måste de riktigt stora besparingarna ske inom just bostadssektorn framöver.

Fru talman! Frågan om energieffektivisering är väldigt angelägen. Jag tror att ökad kunskap hos alla i vårt samhälle är helt avgörande. På grund av att vi har haft relativt låga energipriser har medvetenheten inte varit tillräckligt stor. Jag var med på oljekrisens tid. Då ökade medvetenheten hos svenska konsumenter påtagligt. Men sedan har vi fallit tillbaka, och det är ett rejält slöseri. Energimyndigheten, som är vår myndighet, har tittat en del på energianvändningen. Om konsumenterna skulle studera vad man med enkla medel skulle kunna göra för att energieffektivisera skulle de se att de kan spara ordentligt med pengar. Om man byter en kyl och frys från en C-klassad till en A-klassad kan man spara 341 kronor. Skillnaden mellan en A-märkt värmepumpstumlare och en konventionell C-märkt kondenstumlare är 416 kilowattimmar per år. Det är 520 kronor. Det finns alltså en massa saker som jag som konsument kan göra. Det är också där som man kan se att den nya tekniken är mycket mer energieffektiv än den gamla. Vi kommer att behöva höja ambitionsnivån. Det har vi lovat i de överenskommelser som vi har gjort i EU. Sveriges regering har också varit pådrivande för att vi ska ha en hög ambitionsnivå. Den utredning som handlar om energieffektivisering och som kommer att lämna sitt förslag snart har i uppdrag att titta på vad vi kan göra för att höja ambitionsnivån. Vi måste också återkomma med höjda ambitionsnivåer från regeringens sida för att vi ska leva upp till de gemensamma. Det är också viktigt att se att den rådgivning som vi nu bygger ut med klimat- och energirådgivare i hela landet kan vara ett viktigt stöd för konsumenter när de ska energispara. Där tror jag att just fakta som Energimyndigheten tar fram också kommer att spela roll. Regeringen kommer att ta en mycket aktiv del i att engagera människor att själva ta ett större ansvar. I förra veckan träffade jag Sabo som berättade för mig om sitt Skåneinitiativ. Man säger att man ska minska energiförbrukningen med 20 procent fram till 2016 och beskriver vad man gör. Det är otroligt inspirerande att lyssna till vad man säger. Man säger att man har infört individuell mätning i lägenheterna på många ställen. Då blir konsumenterna varse att om de har mycket lysen på, om de har många apparater i standbyläge, om de har varmt i lägenheten och så vidare förbrukar de mer energi och att de själva kan styra över sin egen förbrukning. På motsvarande sätt har de anställda inom Sabo känt att ju mer som de kan om att energieffektivisera, desto bättre kan de ställa upp för sina kunder. Sabo har en energiskola i Karlstad, och jag tycker att det är väldigt intressant att se hur man lär de anställda att jaga energi och bli mer energieffektiva. Det finns alltså mycket positivt att göra. Det är också med dessa utgångspunkter som jag har svarat när det gäller miljonprogrammen. Det är alldeles självklart att det i gamla bostäder lönar sig att investera för att bli mer energieffektiv. Det slöseri som vi har med dåliga fönster, dålig isolering och allt möjligt är inte någon god ekonomi för dem som äger husen heller. Det är väldigt viktigt att nu se att vi genom att energieffektivisera också kan spara pengar både för bostadsföretagen och för enskilda konsumenter. Jag kommer att återkomma till riksdagen med konkreta målsättningar och ytterligare insatser för att öka energieffektiviseringen. Vi är tvungna att göra det. Och, som sagt, den sparade kilowattimmen är den billigaste och mest miljövänliga kilowattimmen.

Fru talman! Jag tackar näringsministern och Gunnar Andrén för engagemanget i frågan. Jag kan inte låta bli att bli lite nyfiken. Om detta var Gunnar Andréns första interpellation med innehåll undrar jag hur de eventuella interpellationer utan innehåll var. Men man får väl titta i riksdagsprotokollen. Jag vill kommentera det som Gunnar Andrén sade om att man har gjort en förändring så att skatten inte går upp om man vidtar energibesparande åtgärder. Det är någonting som Miljöpartiet har drivit väldigt länge, nämligen att bra miljöinsatser ska löna sig i stället. Samtidigt vill jag påpeka att detta fortfarande är en verklighet för de 220 hushåll i Sverige som inte har fått en sänkt fastighetsskatt och som inte når upp till taket i fråga om avgiften. De får en ökad skatt. Många åtgärder som kan göras är ekonomiskt lönsamma och tekniskt möjliga i sig och kommer att ske spontant. Det är helt rätt. Det finns många enkla åtgärder att vidta. Man kan fundera över och analysera varför de ändå inte vidtas och om det initialt behövs något stöd för att komma i gång, sprida kunskaper och utbildning och så vidare. Är inte regeringen beredd att bidra till att få en ordentlig fart på en sådan utveckling mot ett energisnålt byggande, om det finns någonting i dag som kan sägas om hur man kan tänka sig en sådan utveckling. Det är en rätt komplicerad fråga där mycket skulle löna sig men där det finns mycket som inte görs. Vill regeringen ta vara på erfarenheterna från de ställen där detta har visat sig fungera, framför allt i Västsverige, där många lågenergihus byggs? Det finns kommuner som har gått före, till exempel Alingsås, Kungsbacka och Göteborg. Ska de spridas till resten av Sverige? Sabo har visat sitt Skåneexempel där man har sparat 20 procent. I de flesta lågenergihusen i Västsverige har energianvändningen halverats. I Alingsås finns ett ombyggnadsprojekt i miljonprogramsområdet Brogården. Samtidigt görs husen om till så kallade passivhus. Energianvändningen har mer än halverats och kommit under standarden för nybyggnation, utan att samtidigt ge avkall på komfort eller kvalitet. Nu när klimatfrågan har kommit upp rejält på dagordningen finns det goda förutsättningar att medvetenheten om energifrågorna i byggsektorn ökar. Fortfarande verkar det finnas en tröghet i branschen och bland fastighetsförvaltare som gör att arbetet inte sker i den utsträckning som skulle krävas. Det behövs fler aktiva insatser. Det behövs eventuella skärpningar av byggnormen, och det behövs stöd till informations- och utbildningsinsatser. Det behövs ett experimenterande med ny teknik och innovationer inom bostadssektorn. Det är bra att man vill höja ambitionsnivån. Näringsministern räknade i sitt svar upp en rad verktyg som kan användas, men hon gav inte så många besked om vilka verktyg eller åtgärder hon de facto tänker sig använda. Behöver till exempel byggreglerna ändras för att stimulera en utveckling till ett mer energisnålt byggande? Är regeringen beredd att på något vis bidra med stöd för energieffektiviseringsåtgärder i befintlig byggnation? Tidigare fanns stödet på 1,1 miljard till energieffektivisering av offentliga lokaler. Det avskaffade ni. Är regeringen beredd att tänka över det igen och se om det behöver utökas för flerfamiljshus eller annan typ av bebyggelse för att få i gång en på sikt lönande utveckling? Ett av problemen är att man tänker lite för kortsiktigt. Om man räknar på detta under investeringstiden och det dag ett är färdigbyggt kanske det inte kommer tillbaka på en gång. Men om man gör en livscykelanalys och räknar 10-20 år framåt visar det sig att de flesta åtgärderna för att spara energi lönar sig rejält i fråga om driftskostnader.

Fru talman! Det känns angeläget att bekräfta att Miljöpartiet verkligen var för att det inte skulle bli höjd skatt på energiinvesteringar. Problemet var bara det sällskap Miljöpartiet satt i förra mandatperioden. Det blev ju resultatet. Därför förmodar jag att Mikaela Valtersson i den här frågan är glad över att vi har fått en annan regering som ser till att det blir mycket bättre. Vi tre som debatterar frågan är i grund och botten eniga om att det behöver göras stora saker. På sina håll i landet görs mycket. Exemplet Alingsåshem, Brogården, som har nämnts här är intressant. Vid Folkpartiets nästa bostadskonferens kommer vi givetvis att ta upp de frågor som vi har döpt till Elda för kråkorna - nej. Jag tror att alla partierna är inne på detta. Det handlar inte så mycket om målet utan om hur vi ska nå fram till målet. Där måste olika metoder användas. Priskänsligheten är viktig. Människor ska verkligen få klart för sig att det lönar sig att spara. Andra stora saker som är svårt för enskilda människor att påverka är att man kan utnyttja fjärrvärmetekniken effektivare i stora bostadsområden. Det är viktigt att producera och använda material på ett effektivt sätt. Fjärrvärme är en bra sak i tätbebyggda områden. Det finns en skillnad mellan industrin och den enskilda bostadskonsumenten som egentligen inte borde finnas. Inom industrin har man under lång tid varit mycket inriktad på att spara energi. Det har spelat en så stor roll för konkurrenskraften att man inte minst i de stora basindustrierna inte har haft höga kostnader för energi. Det har omedelbart slagit på konkurrenskraften. Jag tror för min del att det är viktigt att vi får samma tänkande som finns i industrin hos den enskilde.

Fru talman! Det råder inget tvivel om att bostadssektorn är en viktig del av energianvändandet. Mikaela Valtersson nämner att det behövs en mängd åtgärder för att effektivisera och förbättra energianvändandet i bostadssektorn. Men det är inte mängden åtgärder som har betydelse. Möjligen har mängden åtgärder betydelse när vi står här i kammaren och breder ut oss eller när vi skickar pressmeddelanden. Men det är faktiskt vad som händer ute i verkligheten som har betydelse. Fru talman! Till exempel efterlyser Mikaela Valtersson investeringsstöd. Om jag förstod rätt är det till och med stöd till sådana investeringar som redan i dagsläget bär sig på egna meriter. Det finns två huvudsakliga styreffekter av investeringsstöd. Den ena effekten är att så fort möjligheten finns rusar folk på dessa investeringar. Till exempel har vi pelletinvesteringar. Det är ett konverteringsbidrag som pelletbranschen själv i dag fördömer fullständigt. Den skapade en oerhörd överhettning. Man fick höja priserna på pelletbrännare för att klara att möta efterfrågan. När stödet försvinner kommer den andra huvudsakliga styreffekten. De som kanske hade tänkt att göra investeringen, eftersom den ändå bär sig på sikt, drabbas av styreffekterna. Då tycker de att de ska vänta lite eftersom den kanske kommer tillbaka igen. Det gör att sådana investeringar som hade varit både miljömässigt och ekonomiskt riktiga skjuts på framtiden eftersom de hoppas att vi politiker ska blanda oss i och peka på vilken sorts bränsle som ska användas. Fru talman! Jag vill mana till lite försiktighet när det gäller att ropa på investeringsstöd av det ena eller andra slaget, i all synnerhet i den typen av investeringar som bär sig på egna meriter.

Fru talman! Vad Mikaela Valtersson säger är viktigt, nämligen att vi måste tänka långsiktigt. Det är precis vad regeringen gör. Det är också därför som vi har använt EU som en plattform för att också komma överens på det området. Jag hoppas att Miljöpartiet uppskattar att EU tar initiativet. Vi som tror på samarbetet i EU-gemenskapen ser att EU levererar på klimat- och energiområdet när det gäller energieffektivisering. Det är viktigt att Miljöpartiet, trots att man är så negativ och tänker sig lämna EU, ser att EU kan leverera när EU anstränger sig i ett gott samarbete. Vad behöver vi göra för att klara av detta? Det första är normer och regler. Där har vi en utredning som ska komma tillbaka med förslag på vad vi kan göra. Jag utesluter inte alls att vi kan behöva skärpa en hel del av de byggnormer som finns. Men jag vill återkomma till detta. Vi har gjort en hel del, som jag pekade på i interpellationssvaret, som håller på att ge effekt. Det andra är att energideklarationerna är en bra styrande del för enskilda konsumenter. Vi kommer att efterfråga energideklarationer när vi köper hus och ska investera i ett boende. Vi kommer att jämföra mellan olika alternativ. Tydliga mål är viktiga. Det 9-procentiga mål som finns i dag måste skruvas upp om vi ska klara målet 20 procent fram till 2020. Information och rådgivning är en tredje insats, och där satsar vi på energi- och klimatrådgivare, precis som jag har sagt. Deras uppgift är att vända sig både till konsumenter som bygger och köper bostäder och till småföretag, så att kunskapen ökar. Jag tror att vi behöver en nationell kampanj för att öka medvetenheten kring energifrågorna igen. Vi hade det under oljekrisen, som jag sade, visserligen då påtvingat. Men man kan väl också säga att klimatförändringarna kan få oss att fundera lite grann i den här riktningen. Jag tror att vi behöver mycket rådgivningsinsatser för att öka kunskapen. Att sprida goda exempel är det fjärde området. Vi har många goda exempel. Det är passivhusen, som interpellanten pekar på. Saboföretagen uppvaktade mig förra veckan, och när jag nu pratar väl om Sabo hoppas jag att HSB och många andra också kommer att vilja uppvakta mig och säga att de ska spara ännu mer fram till 2020. Jag tror att det är den positiva tävlan mellan ambitiösa bostadsföretag som kommer att ge konsumenterna både lägre kostnader och väl så goda bostäder. Jag kommer också att ha samtal med olika parter. Ska vi klara de här målen måste vi i det politiska systemet göra vårt med lagstiftning, tydliga mål och så vidare. Men jag måste också ha ett bra samarbete med dem som investerar i fastigheter, med dem som bygger bostäderna, med byggföretagen, så att de ser att vi går åt samma håll. Där kommer jag att ha samtal med olika delar av Sverige, inte minst Sveriges Kommuner och Landsting, som har ett stort bestånd. Jag är själv en stor fastighetsägare, i form av ägare av olika fastigheter, och där jobbar vi mycket intensivt med energieffektivisering. Det är många parter som kan göra att vi så småningom också effektiviserar energianvändningen inom bostadssektorn.

Fru talman! Gunnar Andrén var tidigare inne på den snabba och positiva utveckling och den minskning av oljeanvändningen i bostäder som har skett sedan 70-talet. Där kan man se ett exempel på att aktiva åtgärder verkligen lönar sig. Det var ju en enormt snabb utfasning under förra mandatperioden, som var en direkt följd av priset på villaolja och de politiska åtgärder som beslutades här i riksdagen och vidtogs under perioden. Det är väldigt positivt att man är beredd att se över byggnormer och byggregler. Jag tror verkligen att det behövs ganska snart och att det är en av de viktigaste delarna för att ge den här utvecklingen en skjuts. När ett av de största byggföretagen i Sverige, JM, för ett par veckor sedan kunde säga att alla de hus som de bygger hädanefter ska ha en energianvändning på 70 kilowatt per kvadratmeter och år, långt under byggnormen, tror jag att alla kan klara det. Det är fullt rimligt och inte med någon avancerad teknik utan med befintlig teknik. Jag håller helt med om att man ska vara mycket försiktig med stöd. Jag ivrade inte och ropade inte efter några stora stöd, utan jag frågade om man kunde tänka sig någonting sådant om det behövs. Man ska vara väldigt försiktig med den typen av åtgärder, precis av de anledningar som räknades upp här. Men ibland kan det vara nödvändigt, och det är det man behöver titta på. Alla åtgärder lönar sig inte i dag. Det som Kungsbacka till exempel har satsat stort på, med solceller, lönar sig inte utan stöd i dag. Man behöver ibland ge incitament. Om det är en som bygger och en annan som sköter driften finns i dag inte riktigt incitamentet att se till att minska driftskostnaderna framöver när man bygger. Men för dem som eventuellt inte tycker att det lönar sig och för att få i gång en utveckling initialt kan det ibland behövas ett stöd.

Fru talman! Jag har inte så mycket att tillägga. Jag ska bara säga att kraftvärme- och fjärrvärmeutbyggnaden har skett ända sedan 70-talet utan statliga stöd. Det ska man komma ihåg. Vi har minskat oljeförbrukningen från 80 procent till under 5 procent. Det har skett en kraftig förändring på det här området, och det har skett utan statliga stöd. Det är också en sund marknad. Det gör att vi i dag när vi pratar med medlemsländer i övriga Europa kan säga: Ni kan titta på den teknik som vi har! Jag hade senast Norges energiminister hos mig. Norge är inte med i EU men tittar ändå på det. Hon är intresserad av att lära av det svenska exemplet kring både fjärrvärmeutbyggnaden och kraftvärmeutbyggnaden. Ett annat exempel är Michigan, som har studerat våra system. Vi har nu verkligen möjligheter att exportera och skapa jobb här hemma därför att vi utvecklar teknologi på det här området. Jag tycker att det är väldigt bra om vi är många som bryr oss om det här. Mikaela Valtersson har pekat på en rad områden som är angelägna framöver. Jag hoppas bara att vi när vi återkommer med de här förslagen får stöd för dem också från Miljöpartiet i riksdagen. Ni i Miljöpartiet kan känna er otroligt lugna för att den här regeringen kommer att engagera sig mycket hårt i att energieffektivisera också i bostadssektorn. Där tror jag att vi har ett gemensamt intresse.