En undersökningskommission för fallet Dawit Isaak

Fru talman! Désirée Pethrus har frågat mig hur jag ser på möjligheten att tillsätta en undersökningskommission för fallet Dawit Isaak och hur regeringen avser att verka inom EU för att få Dawit Isaak frisläppt.

Låt mig först och främst betona att regeringen är starkt engagerad i Dawit Isaaks fall, och målet är att han ska släppas fri. Det är mycket allvarligt att Dawit Isaak fortfarande är frihetsberövad efter 18 år, vilket Eritrea bär ansvaret för. Regeringen arbetar aktivt och målmedvetet - och ser löpande över alla möjliga vägar framåt - för att Dawit Isaak ska släppas fri. Utrikesdepartementet står också i nära kontakt med familjen och med Dawit Isaaks stödgrupp.

Regeringen för en aktiv och bred dialog med företrädare för Eritrea på olika nivåer. Vi ser positivt på försoningen mellan Etiopien och Eritrea och stöder helhjärtat den processen. Det är vår förhoppning att alla möjligheter med en löst konflikt ska tillvaratas. Vi konstaterar samtidigt att inga tydliga förändringar ännu märks i Eritrea.

När det gäller Désirée Pethrus fråga om en undersökningskommission med syfte att dra lärdomar av andra fall där svenskar frihetsberövats utomlands kan jag försäkra henne att vi vänder på alla stenar för att Dawit Isaak ska släppas fri. Olika metoder och arbetsprocesser prövas och utvärderas kontinuerligt. Det är naturligtvis viktigt att erfarenheter från tidigare arbete tillvaratas, och det görs också regelmässigt till exempel när det gäller arbetsmetoder, rutiner och processer. Tjänstepersoners erfarenheter och särskilda kunskaper ska tas till vara. Regeringens bedömning är därmed att det inte är påkallat att tillsätta en särskild undersökningskommission med syfte att dra lärdomar av andra fall.

En huvudprioritet för Sveriges och EU:s relation med Eritrea är att stärka och främja mänskliga rättigheter samt främja säkerhet i landet och i regionen, bland annat genom ökad regional integration. Ökad handel och ökade investeringar mellan Eritrea och Etiopien och de andra länderna i regionen skapar försörjningsmöjligheter och bidrar till stabilitet och stärkt fred mellan Eritrea och Etiopien. EU:s utvecklingssamarbete med Eritrea tar särskilt fasta på detta bland annat genom finansiering av projekt för att förbättra vägarna till de eritreanska hamnarna. Samtidigt är Sveriges och EU:s utgångspunkter vad gäller mänskliga rättigheter i Eritrea ett mycket tydligt fokus i dialogen med landets regering.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret, men jag är förstås besviken över att regeringen och utrikesministern inte anser att det är dags för en undersökningskommission i fallet Dawit Isaak, något som jag anser är ytterst angeläget.

I svaret på interpellationen menar regeringen att huvudprioritet för Sveriges och EU:s relation till Eritrea är att stärka och främja mänskliga rättigheter och säkerhet i landet, men även handel och investeringar verkar ligga högt på regeringens dagordning. Sedan menar regeringen att det är bra med EU-satsningar på vägar och infrastruktur i landet. Jag kan dock inte se att dessa satsningar på Eritrea har medfört att man förbättrat situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea. Eller kan utrikesministern här i dag påvisa några sådana förbättringar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är nu alltså 18 år sedan den svensk-eritreanske författaren och journalisten Dawit Isaak greps i Eritrea. Han är den svensk som har suttit fängslad längst tid i utlandet, utan åtal eller dom. Regeringens tysta diplomati fungerar uppenbarligen inte, och därför behövs den här undersökningskommissionen för att se vad man måste göra annorlunda.

När Dawit greps 2001 hade han publicerat olika artiklar om politikers krav på fria val och att anta en konstitution. Kritiken riktade sig mot president Afewerki - men han sitter fortfarande vid makten.

Dawit har sedan gripandet aldrig ställts inför rätta. Han har inte formellt anklagats för något brott. Den eritreanska regeringen har inte låtit honom träffa vare sig familj, advokat eller svenska diplomater under sin tid som frihetsberövad.

Han släpptes ju plötsligt 2005, men efter bara några dagar greps han igen vid ett läkarbesök. Därefter finns ingen kontakt med Dawit. År 2014 meddelade Eritreas Stockholmsambassad att Dawit var vid liv, men sedan har vi ingen mer information.

Fru talman! Jag menar att den svenska regeringen måste kunna göra mer för att trycka på den eritreanska regimen i syfte att få Dawit frisläppt. Sverige har haft flera fall av svenskar som gripits av regimer eller tillfångatagits av terrorgrupper, exempelvis Martin Schibbye och Johan Persson, som fängslades i Etiopien 2011 och frigavs 2012, men också Johan Gustafsson, som tillfångatogs av al-Qaidas nordafrikanska gren Aqim i Mali 2011 och släpptes 2017.

Jag menar att det är viktigt att dra erfarenheter av det arbete som har lagts ned på de här fallen. En undersökningskommission skulle vara ett sätt att få veta vilka insatser som skulle kunna vara mest verksamma.

Under perioden 2016-2020 kommer Eritrea att ha mottagit 200 miljoner euro i bistånd från EU. EU satsar nu på ett starkare partnerskap med Afrika, och flera miljarder har redan avsatts i olika fonder. Handel och bistånd ska, menar man, främja mänskliga rättigheter och demokrati.

Sveriges regering bör nu vara en tydlig röst i EU så att det långsiktiga bistånd som nu ska tas i den långsiktiga EU-budgeten verkligen främjar demokrati. Anser utrikesministern att strategin om stöd till Eritrea har förbättrat situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea så att Dawit Isaak snart är fri?

Fru talman! Jag vill återigen framhålla att regeringen gör allt den kan för Dawit Isaak. Han har varit fängslad i över 18 år. Hans öde har fortsatt mycket hög prioritet för regeringen, och stora ansträngningar görs för att få honom frisläppt så att han kan återförenas med sin familj i Sverige. Jag har personligen tagit upp hans öde med Eritreas utrikesminister. Samtidigt tvingas jag konstatera att Eritrea inte alls har gått oss till mötes. Våra ansträngningar kommer emellertid att fortsätta med oförminskad styrka till den dag Dawit Isaak är fri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Désirée Pethrus tar upp andra fall där svenskar frihetsberövats utomlands och konstaterar att det är viktigt att dra slutsatser av tidigare arbete. Jag håller naturligtvis med om det, men det görs regelmässigt. Naturligtvis är det viktigt att erfarenheter från tidigare arbete tillvaratas. Det gör vi också när det gäller arbetsmetoder, rutiner och processer, och våra tjänstepersoners särskilda kunskaper tas till vara.

Även om varje fall är unikt måste man hantera det utifrån den rådande kontexten och respektive falls individuella förutsättningar. Det är angeläget att använda lärdomar och erfarenheter från tidigare fall, bland annat dem som Désirée Pethrus nämnde. Mot bakgrund av detta är det regeringens uppfattning att det inte är påkallat att inrätta en särskild undersökningskommission för detta ändamål.

Regeringens arbete med att få Dawit Isaak fri pågår kontinuerligt. Löpande görs en prövning om den valda strategin är den mest gynnsamma. Utrikesdepartementet och berörda utlandsmyndigheter i regionen och på andra platser är involverade i det arbetet, och personalresurserna är omfattande. Vi lägger ned mycket tid och omfattande resurser på att nå en lösning. De diplomatiska kontakterna, som består av samtal, möten och relationer, bygger ofta på stark förtrolighet. Det ligger i sakens natur att man inte alltid kan eller bör föra dessa samtal i offentligheten, men det betyder inte att regeringen inte gör allt den kan för att få Dawit Isaak fri utan tvärtom.

Vi håller också närkontakt med Dawit Isaaks familj och stödföreningen Free Dawit för att hålla dem informerade om vad som görs och för att kunna ta till vara de förslag och idéer som kommer. Vid varje givet tillfälle ser vi naturligtvis till att bedöma vad som är bäst för att få Dawit Isaak fri, och sedan arbetar vi utifrån det.

Désirée Pethrus frågar om vi ska avbryta allt samarbete med Eritreas regering. Jag skulle vilja säga att en huvudprioritet för Sveriges relationer med Eritrea är att i dialog stärka och främja de mänskliga rättigheterna och säkerheten i landet. Det är särskilt angeläget nu, mot bakgrund av fredsprocessen. Utan sådana här kontaktytor begränsas avsevärt våra möjligheter till dialog, så vi tror inte på att avbryta dialogen eller utvecklingssamarbetet.

Fru talman! Förslaget om en undersökningskommission har bland andra Dawit Isaaks journalistkollegor här i Sverige varit med och tagit fram. Reportrar utan gränser och andra tycker att detta är den väg som vi måste gå för att komma framåt.

Utrikesministern säger att hon är starkt engagerad i Dawit Isaaks fall för att få honom fri och att man för en aktiv och bred dialog med företrädare för Eritrea på olika nivåer. Samtidigt kan vi tyvärr konstatera att en väldigt liten andel av det svenska biståndet går till att främja mänskliga rättigheter.

Eritreanska människorättsaktivister har lyft upp att EU nu måste ställa högre krav, det som vi brukar kalla konditionalitet, i biståndet. I EU-avtalet med Eritrea saknas, menar jag, skarpa formuleringar om mänskliga rättigheter. Den största delen av stödet går till regimen, vilket ju är helt oacceptabelt, och det utan att någonting förändras. More for more, alltså att man får mer för att man faktiskt gör förändringar, verkar inte gälla i fallet Eritrea. På så sätt håller Sverige och EU en regim under armarna som förtrycker sitt eget folk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har också framkommit uppgifter om att EU-stödet har finansierat tvångsarbete. FN har kallat tvångsarbetet i landet för slaveri och brott mot mänskligheten. Är det rimligt att vi fortsätter med alla dessa stödprojekt i Eritrea samtidigt som vi inte ser några resultat i fråga om förbättrade mänskliga rättigheter?

Vi ser heller inga resultat i fallet Dawit Isaak. Vi får inte ens höra eller träffa honom. Diplomater får inte ens besöka honom. Man kan säga mycket om de tidigare fallen i Etiopien, men där fick man åtminstone träffa dem som satt i fängelse.

I FN:s säkerhetsråd verkade dessutom Sverige för att sanktionerna mot Eritrea skulle hävas. Vilket resultat har det gett, utrikesministern? Det synes inte ha hjälpt vare sig situationen för mänskliga rättigheter i landet eller för att få Dawit fri.

Fru talman! Jag tycker inte att jag har fått svar på min fråga om hur utrikesministern via EU ska få Dawit Isaak fri.

EU-parlamentet har i en resolution kritiserat EU:s biståndsprogram till Eritrea. Man menar att EU är för passivt i fråga om mänskliga rättigheter. FN:s oberoende rapportör för Eritrea, Daniela Kravetz, får inte ens resa in i landet. Samtidigt finansierar EU stora infrastrukturprojekt. Det är ju inte acceptabelt.

Vag gör egentligen regeringen för att trycka på för att EU ska ändra sin inriktning och ställa krav vid skrivningar för att sätta tydliga krav på mänskliga rättigheter på agendan? På så sätt kan vi framöver förhoppningsvis se Dawit Isaak fri.

Jag tycker att det är märkligt att man lyfter fram flera olika saker som man jobbar med - att förbättra vägar till eritreanska hamnar och så vidare - samtidigt som vi inte kan se ett enda uns av förändring när det gäller situationen för Dawit Isaak.

Min fråga till utrikesministern kvarstår: Är det rimligt att vi har all denna finansiering i det svenska biståndet men också i EU:s bistånd samtidigt som vi inte ser några förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter?

Fru talman! Svaret på den frågan är ja, det är mycket rimligt att fortsätta ha detta bistånd. Det handlar framför allt om att stödja fredsprocessen mellan Etiopien och Eritrea. Då är det viktigt att det blir konkreta resultat för människor så att de ser att det ger någonting och kan försörja sig.

Vägarna som Désirée Pethrus tar upp är för att man ska kunna underlätta handel och investeringar mellan Etiopien och Eritrea så att man kan skapa jobb i båda länderna. Att inte göra detta skulle inte underlätta att få Dawit Isaak fri.

Frågan är hur mycket EU ska ge till Eritrea för detta. Nu är budgeten 20 miljoner euro. Den genomförs av den eritreanska regeringen med stöd av FN:s organ för projekttjänster. Pengarna går till material och upphandling av vägmaskiner. Arbetskraftskostnaderna står den eritreanska regeringen för. I FN:s uppgifter ingår det att ansvara för och följa upp att arbetare får lön och att arbetsförhållandena är i enlighet med den lokala lagstiftningen. Detta följer EU upp med Eritrea i den politiska dialogen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan om man har använt slavarbete, som Désirée Pethrus också nämnde, gäller dem som anställs för att bygga vägarna. Det avgörs av den eritreanska regeringen, och det kan inte uteslutas att personer i nationaltjänsten kommer att arbeta i projekten. Det finns lagstadgade minimilöner för dessa personer. De är låga med svenska mått mätt men inte i regional kontext. I och med fredsprocessen mellan Eritrea och Etiopien skapas bättre förutsättningar för att nationaltjänsten på sikt ska kunna fasas ut, och då är det viktigt att det finns jobb för dem som lämnar nationaltjänsten.

Désirée Pethrus frågade också om vi verkar för att sanktionerna mot Eritrea ska hävas. Faktum är att ett enigt säkerhetsråd den 14 november 2018 beslöt att lyfta sanktionerna mot Eritrea. Sverige stödde det beslutet med anledning av att det som sanktionerna infördes för inte längre kvarstod. En av grunderna till att de infördes handlade om Eritreas stöd till terrororganisationen al-Shabab i Somalia. Det hade inte kunnat beläggas på fem år av FN:s övervakningsgrupp avseende sanktionerna att det fanns skäl att ha kvar dem.

Ett antal tidigare väpnade grupper på Afrikas horn har nu lagt ned sina vapen. I förlängningen hoppas Sverige att lyftandet av sanktionerna kan bidra till en fortsatt positiv utveckling med mer samarbete, handel, utveckling och reformer i länderna på Afrikas horn.

Man kan fråga sig, som Désirée Pethrus gör, varför sanktionerna lyfts när Eritrea fortfarande har många politiska fångar, till exempel Dawit Isaak. Sanktionerna infördes inte på grund av Eritreas interna situation utan av anledningar kopplade till Somalia och al-Shabab och andra väpnade grupper samt efterspelet till 2008 års konflikt med Djibouti.

Eritrea uppvisar fortfarande stora brister när det gäller mänskliga rättigheter. Dessa hanteras på flera olika sätt, till exempel i FN:s råd för mänskliga rättigheter och genom FN:s specialrapportör för Eritrea. Sverige för också på olika sätt en direkt dialog med Eritrea om dessa frågor.

Fru talman! Jag är lite förvånad över att utrikesministern ändå inte säger att biståndet mycket väl kan användas för att ställa krav på mänskliga rättigheter. Jag tycker inte att jag hör utrikesministern nämna detta, och det är tragiskt.

I princip alla som flyr från Eritrea får, tror jag, uppehållstillstånd i Sverige eftersom Eritrea är en hårdför diktatur där politiska motståndare torteras och fängslas. Regimen utövar systematiskt förtryck och förföljelse av oliktänkande. Fredsprocessen mellan Etiopien och Eritrea verkar inte ha satt särskilt stort avtryck när det gäller mänskliga rättigheter i Eritrea. Därför måste Sverige, men också EU och FN, trycka på för att framföra kritik och utöva motstånd mot Eritrea och inte bara betala ut biståndsmedel utan att ställa krav.

Sverige kan göra mer för att lyfta fallet Dawit Isaak i EU och FN. En undersökningskommission vore att ta ett helhetsgrepp. Kanske kunde man blanda in andra personer än de som just nu är involverade. Jag tycker inte att regeringen har visat att man har vänt på alla stenar. Det är svårt att veta exakt vad UD gör, men det vi kan se och granska är biståndet. Där skulle jag önska mer av regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis noterar jag att vi under forna Alliansens tid hade Dawit Isaak med i varje utrikesdeklaration. Tyvärr finns han inte med i den rödgröna regeringens deklaration. Det hade behövts för att verkligen markera att detta fall är viktigt.

Fru talman! Den säkerhetspolitiska situationen på Afrikas horn har förbättrats väsentligt på senare tid. De tidigare fienderna Eritrea och Etiopien har slutit fred med varandra, och relationerna mellan andra länder i regionen har också förbättrats.

Regeringen är mån om att stödja denna utveckling på de sätt som är möjliga. Det är viktigt med tanke på regionens nästan 200 miljoner invånare, för fattigdomsbekämpningen och för diasporan i Sverige och Europa och på andra platser samt för säkra frihandelsvägar genom Röda havet.

Vi ser mycket positivt på försoningen mellan Etiopien och Eritrea och stöder helhjärtat denna process. Det är fortfarande, trots att det har gått mer än ett år sedan fredsavtalen, vår förhoppning att alla möjligheter med en löst konflikt ska tillvaratas. Regeringen för en aktiv och bred dialog med företrädare för Eritrea på olika nivåer. Vår uppfattning är att det är fortsatt viktigt att engagera Eritrea i denna dialog, särskilt i ljuset av fredsavtalen med Etiopien.

Avslutningsvis fortsätter regeringen oförtrutet sitt arbete med att få Dawit Isaak fri. Om detta ska det inte råda något som helst tvivel. Vårt arbete kommer inte att avslutas förrän den dag Dawit Isaak får återförenas med sin familj.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.