En reformerad planprocess för ökat bostadsbyggande

Herr talman! Jag tackar Ewa Thalén Finné för interpellationen om en reformerad planprocess för ökat bostadsbyggande.

Ewa Thalén Finné har frågat mig vilka konkreta åtgärder och regelförenklingar som jag har vidtagit för att komma till rätta med dagens ineffektiva och tidsödande planprocess samt vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta framöver för att förenkla och snabba upp planarbetet.

Herr talman! Sverige befinner sig i en situation med allvarlig bostadsbrist. Det är ett läge som kräver att staten går in och stöttar kommunerna i deras bostadsförsörjningsansvar. Efter flera decenniers bostadsbrist är det tydligt att marknaden inte ensam kan lösa bostadsbristen i Sverige. Staten behöver ta ett större ekonomiskt ansvar för att det byggs fler bostäder.

Regeringen menar att bostadsbristen i första hand löses genom ökad nybyggnation av bostäder. Framför allt behöver utbudet av hyresrätter, inklusive studentlägenheter, öka. Därför har regeringen satsat 3,2 miljarder kronor på ett investeringsstöd med syfte att bygga små, klimatsmarta hyresrätter. Dessutom tillkommer stimulans till kommuner för ökat byggande, renovering av miljonprogrammet med krav på energieffektivisering och ett nytt och mer effektivt stöd till byggande av äldrebostäder. Åtgärder för regelförenklingar och ökad konkurrens i byggsektorn kommer att fortsätta, men det kommer inte längre att vara det enda spåret.

Ett exempel på fortsatt regelförenklingsarbete är propositionen Nya steg för en effektivare plan- och bygglag och ökad rättssäkerhet för verksamhetsutövare vid omgivningsbuller som regeringen nyligen överlämnade till riksdagen. Ett annat viktigt exempel är regeringens beslut om förordningen om trafikbuller vid bostadsbyggnader, där det har varit en grannlaga uppgift att utforma förordningen med hänsyn till den kritik som framfördes från många remissinstanser mot det förslag som remitterades under den förra regeringen.

Det har konstaterats flera gånger att orsaken till att planprocessen ibland tar lång tid inte i första hand är regelverket i sig utan att det ibland tillämpas på ett ineffektivt sätt. Det är i grunden samma bestämmelser i plan- och bygglagen som används, oavsett om planprocessen tar ett halvår eller om den tar åtta år. När planprocessen tar lång tid beror det ofta på att det finns många motstående intressen.

En konkret åtgärd för att förenkla och snabba upp planarbetet är att tydliggöra hur reglerna i plan- och bygglagen ska tillämpas. Då blir det tydligt vad som gäller för såväl byggherren, kommunen och länsstyrelsen som andra berörda. Boverket arbetar redan nu med en kompetenssatsning kring plan- och bygglagen. Dessutom bereds ytterligare förslag i Regeringskansliet.

I fråga om andra förslag som jag avser att arbeta med framöver ser jag bland annat fram emot förslagen från den parlamentariska Bostadsplaneringskommittén, där bland andra Ewa Thalén Finné ingår. Kommittén ska överlämna sitt betänkande till mig redan nästa vecka. Min förhoppning är att kommitténs förslag kommer att leda till att fler intressen kan vägas av redan på den regionala nivån, vilket bör leda till att planeringen på den kommunala nivån kan hanteras snabbare.

Herr talman! Jag ska börja med att tacka ministern för svaret. Jag kan konstatera att vissa saker som står i svaret inte är speciellt kontroversiella, och framför allt är vi väl helt överens om att ökat bostadsbyggande är väldigt viktigt.

Jag skulle vilja lämna debatten om allting som inte har med planering att göra.

Jag träffar många mindre byggföretagare som hittat en bit mark, en lucktomt, och kommer på att där skulle de vilja bygga hus. De vänder sig till kommunkontoret. I de bästa av världar träffar de tjänstemän där som är väldigt positiva till detta, och kommunen jobbar snabbt. Sedan finns det en massa statliga regleringar som hindrar detta.

Men jag träffar också bostadsbyggare som kommer med sin idé till en tjänsteman och säger: Här skulle jag kunna bygga fyra hus med fyra lägenheter i varje. Då är det antingen politiker eller tjänstemän som ser väldigt många hinder - husen är för låga, för korta eller placerade på fel ledd - så processen tills man över huvud taget börjar diskutera en detaljplan kan ta månader, ibland upp till ett par år.

Det gör att små projekt sällan blir av eftersom man inte kan finansiera ett sådant projekt. Går man till banken och säger att man vill köpa en bit mark undrar banken när man får avkastning på den, och det kan man kanske inte svara på. Har man tur tar det tre år, men har man otur blir det aldrig eftersom man inte mäktar ta sig igenom situationen.

Detta blir extra bekymmersamt eftersom vi vet att många små aktörer bygger med en helt annan prisbild än de stora aktörerna. De har ofta mycket nära kontakt med sina kunder. Jag skulle vilja att vi på ett mycket tydligare sätt kunde diskutera hur vi får fram ett system som släpper in också de små aktörerna.

Självklart handlar det inte alltid om regler. Jag tror dock att ganska mycket handlar om regler och att vi skulle kunna förenkla en hel del.

Jag vill gärna höra om ministern har några funderingar på den lilla exploatörens möjlighet att komma fram.

Vi har lagt fram några förslag, till exempel om initiativrätt. Vi har lagt fram förslag om att man inte alltid ska behöva ha detaljplan. Vi kan också tänka tanken att kommunerna måste göra mer generella detaljplaner så att det går bra att söka bygglov redan när man hittar tomten.

Det här är bara tre små bitar som skulle kunna förbättra för de små exploatörerna, och jag skulle som sagt vilja höra om ministern har några funderingar på vad vi skulle kunna göra för att förbättra situationen.

Herr talman! Jag tackar Ewa Thalén Finné för frågan. Det är en fråga som behöver lyftas fram. Det är en i grunden problematisk situation som både den förra regeringen, som innehöll det parti som Ewa Thalén Finné är medlem av, jobbade med och som den nuvarande socialdemokratiska och miljöpartistiska samarbetsregeringen jobbar med.

Tittar vi flyktigt på frågan ser det enkelt ut. Vi kan svänga oss med enkla bilder och förenklingar och säga att så här måste vi göra. Jag är dock tacksam för att Ewa Thalén Finné inte väljer den enkla vägen utan lyfter upp frågorna en och en, pekar på framkomliga vägar och frågar sig hur vi kan göra regler mer följsamma så att det kan byggas mer.

Vad har då hänt på drygt ett halvår? När det gäller regelförenkling har vi, som jag sa i mitt anförande, jobbat intensivt med att få fram en bullerförordning.

Jag har varit noga med att betona att det alltid är en balansgång. Vad gäller att förenkla planprocessen används samma plan- och bygglag oavsett om planprocessen tar ett halvår eller åtta år. Vi talar om att det i genomsnitt tar si och så många år, och det är just i genomsnitt. Räknar vi samman de korta och långa tiderna får vi ett genomsnitt.

Det har flera gånger konstaterats att orsaken till att planprocessen ibland tar lång tid inte behöver vara regelverket i sig. Men om det beror på regelverket och det går att göra något åt det utan att ifrågasätta rätten för motstående intressen att framföra sina inlagor måste det givetvis ses över.

Under den gamla regeringens åtta år vid makten, då det var ett parti som i princip abonnerade på bostadsministerposten, vet jag att man jobbade mycket med detta. Anser man att åtta år är en relativt kort tid kan man tycka att det har gjorts mycket. Anser man att det är en relativt lång tid kan man tycka att regeringen under denna långa tid åtminstone vände på alla stenar som gick att vända på. Då borde systemet fungera rätt så bra.

Hade jag suttit vid makten i åtta år hade jag förstått den frågeställning som Ewa Thalén Finné tar upp. Men jag satt i opposition under åtta år, och jag kommer ihåg de diskussioner och debatter som fördes här och som handlade om regelförenklingsarbete.

Regeringen har varit tydlig med att vi ska fortsätta med det. Det finns säkert en och annan sten som inte har vänts på. Jag ser fram emot att den bostadsplaneringskommitté som bland andra Ewa Thalén Finné ingår i kommer att lämna över sitt betänkande till mig redan nästa vecka. Jag hoppas och förutser att det kommer att komma nya infallsvinklar som kanske samlar lite bredare stöd för att kunna hanteras av riksdagen.

Det måste ändå medges att vi, precis som den förra regeringen, är en minoritetsregering, vilket innebär att det behövs ett brett parlamentariskt underlag för att kunna genomdriva förändringar.

Herr talman! Precis som ministern var inne på är åtta år ett genomsnitt. Det kan gå fortare; det finns fall där det har tagit 19 månader. Men ett genomsnitt på åtta år innebär att det finns fall där det har tagit ruskigt mycket längre tid. Det kan vi vara överens om.

Regelförenklingar är en process. Ministern skriver i sitt svar att man behöver föra diskussioner med kommuner om hur regelverk tolkas och så vidare. Det är vi överens om.

Jag blir dock bekymrad. Bostadsministern talar om att regeringen är positiv till regelförenklingar och ska jobba med det, men vi har bara fått en enda proposition och en mycket försenad bullerförordning. Extra bekymrad blir jag eftersom Miljöpartiet i synnerhet men även Socialdemokraterna under förra mandatperioden var emot en hel del av de regelförenklingsförslag som kammaren tog beslut om. Jag får hoppas att Miljöpartiet har bytt åsikt när det gäller dessa regelförenklingar.

Låt mig komma tillbaka till några av de förslag som Alliansen har lagt fram både i regeringsställning och nu i opposition.

Det handlar till exempel om initiativrätt för mindre företagare så att de kan få en plan och kan göra jobbet själva. Myndighetsutövningen ligger på kommunen.

Det handlar om att kommunen själv kan välja om det behövs detaljplan eller inte.

Det handlar också om genomförandetider, att man kan få bygglov även om det förslag man lägger fram inte stämmer med detaljplanen. Ett exempel kan vara ett villaområde där det finns två stora obebyggda lucktomter. Där vill någon bygga ett tvåvåningshus. I dag måste man göra en detaljplaneändring med all den tid det tar. Om vi i stället kunde gå direkt till ett bygglov skulle vi vinna mycket tid.

Det är sådana här konkreta åtgärder vi efterlyser.

Vi har förflyttat planeringsarbetet från bygglov till detaljplan. Det görs oerhört detaljerade detaljplaner. Tiden går, och man vill göra något annat. Det har varit dålig konjunktur, och man vill bygga lite annorlunda. Då måste man börja om på ruta ett och göra nya detaljplaner i stället för att det görs mer generella detaljplaner och möjliggörs för vissa avvägningar i bygglovet.

Jag tror att vi skulle vinna oändligt mycket tid och framför allt förenkla för de små. Jag fick egentligen inga svar om detta. Bostadsministern säger som vanligt att vi vill vända på alla stenar, och jag tycker som vanligt att stenarna lyfts och läggs tillbaka.

Herr talman! Det är en viktig interpellation som Ewa Thalén Finné har väckt. Den handlar om de grundförutsättningar som riksdagen och regeringen kan skapa för att det ska gå att bygga de bostäder som alla längtar efter.

Det ska ändå sägas att det byggs mycket mer nu än under de senaste decennierna. Ingen av oss är dock nöjda, utan vi vill att det ska byggas mer. Vi har många ungdomar, studenter och andra på bostadsmarknaden som längtar efter ett eget hem, och vi måste därför göra mer.

Därför, herr talman, har jag några följdfrågor till statsrådet. Regelförenklingsarbetet är viktigt. Det handlar om att se över processen så att man kan spara tid och så att spaden kan åka i backen mycket snabbare. Som interpellanten beskrev upplever många att det är svårt att komma till skott och bygga bostäder. Det tar alldeles för lång tid att få besked om vad man får bygga och när man kan komma igång.

Vilken typ av åtgärder menar bostadsministern att det kan handla om när det gäller regelförenklingsarbetet? Vi har haft många debatter om detta här i riksdagen, och det finns lite olika uppfattningar. Vi är väldigt intresserade av att få veta exakt vad dessa åtgärder handlar om.

Hur ser ministern på initiativrätten, när det finns någon som vill bygga och har hittat mark men som inte får besked från kommunen om det är möjligt att få bygga någon gång eller inte?

Hur ser ministern på marktilldelningen och informationen? Jag har ställt frågan tidigare, och jag noterar att det inte finns något om detta i den proposition som kom. Jag tycker att det är konstigt att den som letar efter mark för att bygga de hus som vi alla ser fram emot ska finnas någon gång i framtiden har väldigt svårt att få information.

Vi har i dag en digital utveckling som gör att man kan hitta oerhört mycket information genom den digitala världen. Det vore väl alldeles utomordentligt att publicera mark som går att bebygga. Hur ser ministern på att ställa som krav att mark som kan bebyggas ska publiceras offentligt?

Jag vill fortsätta med frågor kring den digitala utvecklingen, där mycket arbetstid kan sparas. Bostadsministern är också it-minister. Precis som när det gäller exempelvis LOU, lagen om offentlig upphandling, finns det i dag digitala plattformar som gör att medborgarna och de som ska bygga något kan få information.

Det finns också en rad myndighetsprocesser som är viktiga att följa. Hur ser ministern på möjligheten att använda digitala kanaler för att underlätta planeringen av bostäderna? Det kan spara tid. Vi vet att det ibland är ett dilemma på stadsbyggnadsförvaltningar att man saknar personal och mantimmar för att göra planeringen.

Jag tycker att plan- och bygglagen är en av de mest demokratiska lagstiftningar vi har, och det gör att det finns ett stort engagemang hos medborgarna. Man vill vara med och utveckla sin stad, sin stadsdel och sin kommun, och man vill veta vad grannarna gör.

Man skulle kunna använda den digitala utvecklingen för att såväl spara tid som sprida information och möjliggöra för medborgarna att vara med och bidra till stadsutvecklingen. Kanske skulle man få färre överklaganden på sikt om de kunde ta del i detta tidigare.

Herr talman! Jag tackar Ewa Thalén Finné för den uppföljande frågan. Jag tackar också Nina Lundström, som valt att delta i interpellationsdebatten.

Det är en viktig debatt. Den handlar i grunden om hur vi vill att vårt samhälle ska utvecklas. När unga och studenter inte får möjlighet att flytta till en ort för att studera eller ens kan flytta hemifrån får det enorma följdverkningar, inte bara för ungdomarna och studenterna utan också för lärosätena, för de företag som söker nya anställda och för allas vår framtid. Att försöka hantera detta är en utmaning som heter duga.

Det är naturligtvis inte enklare att ta över efter en regering som har suttit i åtta år och som redan har vänt på många av stenarna. När vi ska vända på en sten, lyfter upp den och - för att parafrasera Ewa Thalén Finné - ser att det inte finns något under den lägger vi naturligtvis tillbaka den. Vi ska inte ändra regelverket bara för att ändra, utan det behövs regelförenklingar.

Det som händer framöver är att ett betänkande från Bostadsplaneringskommittén kommer i nästa vecka - jag tror att det är på måndag. Där kommer det att finnas ett antal förslag. Jag har själv en representant från mitt parti i kommittén. Ewa Thalén Finné sitter också där. Utredningen har pågått ett tag, och den kommer att komma fram till ett antal saker som vi får bereda i vanlig ordning på Regeringskansliet.

En annan utredning är Planprocessutredningen, som även den tillsattes av den gamla regeringen och som blir klar i december, inte i oktober som det från början var tänkt. Jag har gett utredaren ett tilläggsdirektiv att utreda frågor avseende kommunernas möjligheter att ställa detaljerade krav i detaljplaner, möjligheten till bättre planberedskap och behovet av effektivisering av de statliga myndigheternas och i synnerhet länsstyrelsernas medverkan i plan- och byggprocessen samt tidsåtgången för denna.

Detta är två mycket viktiga arbeten. Att som oppositionen framhäva två tre olika sätt att göra planprocessen enklare och att regelförenkla låter sig naturligtvis göras. Det gjorde vi också när vi satt i opposition. Men att ha regeringsansvaret innebär att se till att frågor bereds ordentligt, och därför finns dessa utredningar. Vi kommer att ta in utredningarnas betänkanden och bereda dem i sedvanlig ordning.

Bullerförordningen togs upp. Man var nästan lite hånfull och tyckte att det tar lång tid, men faktum är att den bullerförordning som den gamla regeringen skickade ut på remiss fick förödande kritik från många olika remissinstanser. En del gav den ris, andra ros. Det brukar vara så, men i det här fallet var det väldigt mycket ris.

Flera remissinstanser lyfte upp att bullerfrågan faktiskt är en folkhälsofråga och måste behandlas som en sådan. Därför beredde vi förordningen noga, läste igenom alla remissvar och såg till att vi hade mycket på fötterna innan vi beslutade i regeringen. Att det tog några månader var helt i sin ordning med tanke på att det förslag som hade skickats ut inte gillades av alla.

Regeringen måste hantera frågan på ett respektfullt sätt. Jag förväntar mig att riksdagsledamöter som har insikt i hur detta fungerar också kan respektera att det tar tid att få en ny förordning på plats.

Herr talman! Jag vet att det sitter utredare och tittar på detta, och det är bra.

Jag vill säga några ord om Bostadsplaneringskommittén, som jag har haft den stora äran att sitta med i sedan i februari. Jag har inte varit med så länge. Att tro att den skulle revolutionera snabbheten i planeringen är att dra för långtgående slutsatser. Det kommer den nog inte att göra, men det finns säkert några guldkorn som man kan ta till sig även i den utredningen.

Jag tycker det är bra när bostadsministern lyfter fram mindre detaljer i detaljplaner. Man skulle kunna fundera kring att förtydliga planeringsansvaret för kommunerna så att de på ett tidigt stadium har krav på detaljplanerad mark. Men detaljplanerna får naturligtvis inte vara alltför detaljerade; då är de inte speciellt bra. En exploatör skulle i många sammanhang bara behöva söka bygglov.

De mindre exploatörerna, byggherrarna och byggarna skulle då få besked på tio veckor och veta från början när de köper den där biten mark att där är det prickat och där får man inte ha hus eller högst så höga får de vara. Då skulle vi vinna otroligt mycket.

Det är möjligen ett lite annorlunda sätt att se på dessa frågor, men jag tror att det här är vägen vi måste vandra. Vi får hoppas att utredningen som bland annat ska titta på det här med mindre detaljer har med de här delarna. Ska vi få in större konkurrens och små byggare är det den här vägen vi måste ta.

Herr talman! De stenar som lyfts och läggs tillbaka föranleder lite tankeverksamhet kring vad det egentligen innebär.

Jag kommer att tänka på en historia om två personer som stod och lyfte stenar som de sedan staplade på hög. Någon ställde en fråga till dem om vad de gjorde. Den första svarade: Jag lyfter stenar. Men den andra svarade: Jag är med och bygger en katedral.

Det är lite så med de här stenarna som ibland känns lite oviktiga hos bostadsministern. Jag tror ändå att alla dessa stenar, var och en för sig, kan skapa dessa hus genom att vi lyfter på dem och staplar dem på rätt sätt och verkligen bidrar till att underlätta bostadsbyggandet.

Jag noterar också att när det gäller det här med att effektivisera och skapa grundförutsättningar för att det ska vara möjligt att bygga, för det är ju det vi gör här i riksdagen - att skapa förutsättningar för byggandet -, så måste planeringen hänga med. Men jag noterar också att bostadsministern, tillika it-ministern, inte svarade när det gällde de digitala möjligheterna. Kan man effektivisera processen, göra den mer demokratisk och ändå se till att man sparar väldigt mycket kraft och möda i processerna vore det ju en fantastisk möjlighet.

Jag noterade också frågan om initiativrätten, det vill säga frågan om hur den som vill bygga ska kunna få ett besked om det är möjligt eller inte. Det är ju en otroligt viktig information för den som vill satsa och bygga.

När det gäller markanvisningarna, är det tänkbart att publicera dem så att fler får tillgång till information?

Herr talman! Jag passar också på att skicka med en fjärde fråga: Varför inte sälja luft och skapa möjligheter som utomlands till att sälja luftfastigheter, 3D-fastigheter?

Det där var några medskick som kan bidra till att underlätta byggandet.

Herr talman! Tack så mycket, Ewa Thalén Finné och Nina Lundström! Det blir alltid livliga debatter när ni deltar, och jag tror att det väldigt mycket beror på ert engagemang i frågorna.

Den fråga som lyftes upp handlar egentligen om två saker. Det ena är vilka spår vi ska fortsätta jobba med. Där har regeringen varit väldigt tydlig: Vi stänger inte dörren för fortsatt regelförenklingsarbete. Vi kommer att insistera på att regler inte ska finnas till för reglernas egen skull, utan det ska finnas en tydlighet när det gäller skyddet av människa och miljö, skyddet av möjligheten att faktiskt kunna ha en livskvalitet som bygger på att människor har valt att flytta in till städerna i större utsträckning än tidigare. Det pågår en urbanisering.

Det här måste regleras, och när vi reglerar någonting skapar det tröghet i systemen. Därför är det viktigt att vi fortsätter med regelförenklingsarbetet.

När det gäller initiativrätten som Nina Lundström tog upp är det någonting som vi jobbar med inom departementet. Vi har hört oss för med aktörerna, och det vi har fått fram är att detta i sig inte skapar en bättre situation med mindre än att man också tittar över översiktsplanen och dess innehåll. Det är någonting som vi ser över för att se vilken framkomlig väg som finns för att landa frågan här i riksdagen. Då hoppas jag naturligtvis att Folkpartiet är ett av de partier som ser positivt på att kunna bredda möjligheten att få igång ett planarbete som är mycket snabbare.

En annan fråga som togs upp från Nina Lundström handlade om digitaliseringen. Det är helt riktigt - som it-minister är det en fråga jag driver väldigt hårt och tydligt. Det pågår ett arbete som handlar om att se till att få öppna data på plats och att myndigheterna inte är ett hinder utan snarare är med och hjälper till för att få fram en framåtsyftande planeringsprocess.

Överläggningen var härmed avslutad.