En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig om jag avser att lägga fram något förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och, om så är fallet, när ett sådant kommer att läggas fram. Patrik Björck har även frågat mig vilka direktiv jag ska skicka med den nya utredningen och om jag tänkt ta några initiativ till andra förslag för att, som det sägs, återupprätta förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen. Mot bakgrund av att den föreslagna lösningen till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring innebar ett alltför tekniskt komplicerat system beslutade regeringen att inte gå vidare med det förslag som 2007 års utredning om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring avlämnade i sitt betänkande. Regeringens uppfattning är emellertid fortfarande att det finns skäl att eftersträva att alla som arbetar och uppfyller villkoren för försäkringen bör omfattas av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som ger en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Formerna för hur detta ska kunna åstadkommas kommer att prövas inom ramen för den aviserade parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Hur direktiven kommer att utformas och när utredningen ska avlämna sitt arbete till regeringen kan jag inte uttala mig om då detta för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Vad gäller den sista frågan om arbetslöshetsförsäkringen vill jag peka på de förslag som regeringen aviserat i budgetpropositionen för 2009 som innebär sänkt arbetslöshetsavgift för sysselsatta, förenklade villkor för medlemskap, tillfällig ändring av medlemsvillkoret och ändrade regler för arbetslöshetsersättning efter tillfällig eller delvis frånvaro.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det har gått två år sedan den nuvarande regeringen tillträdde. Arbetsmarknadsministern har också haft två år i regeringen. Han tillhör ju dem som överlevde de första veckorna och fick sitta kvar. Det startade som sagt var inte så väldigt lyckligt för den här regeringen, och på något sätt har det fortsatt i samma spår. Det har gått troll i det mesta, och ingenting har man lyckats landa på det sätt man trodde för två år sedan. Den tidigare ledamoten här i talarstolen, Luciano Astudillo, beskrev arbetsmarknadsministern för två år sedan som pigg och energifylld eller hur det nu var, och det var säkert så. Man hade mycket idéer och tankar om hur man skulle förändra landet - bland annat arbetsmarknadspolitiken. Nu har man hamnat i verkligheten, och det var betydligt tuffare än man trodde. Min interpellation i dag behandlar den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen som var en av hörnpelarna i den nya arbetsmarknadspolitiken som Sven Otto Littorin och regeringen skulle genomföra. Vi har haft ett antal debatter om den under de år som har gått, av det enkla skälet att vi från oppositionen har varit väldigt intresserade av att få reda på hur en sådan försäkring skulle kunna se ut och fungera. En utredning tillsattes, utredningen fick bekymmer, tiderna förlängdes, vi ställde frågor här i kammaren och inledningsvis var det väldigt optimistiska svar från arbetsmarknadsministern. Det tutade självklart på; den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen skulle självklart genomföras. Det var lugnande svar på frågorna. Sedan kom det mer och mer motstånd. De egna partikamraterna började yttra sig mer och mer kritiskt mot förslaget, och så sent som för några veckor sedan debatterade vi i Andrakammarsalen. Det var en interpellationsdebatt där jag försökte få svar från ministern, men då vägrade ministern plötsligt att svara. Från att tidigare ha varit väldigt positiv kunde han inte ge svar om den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Strax efter detta kom budgeten, och där hade man slutligen begravt detta flaggskepp i regeringens arbetsmarknadspolitik. Det kommer alltså inte någon obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, säger man i budgeten - åtminstone inte den här mandatperioden, om jag har förstått tolkningen rätt. Jag är inte riktigt säker på hur man ska tolka det. Det är sådana frågor som det skulle vara spännande att få svar på i den här interpellationsdebatten. Det är ju därför vi har dessa möjligheter att försöka klara ut sådant som har blivit otydligt. I min interpellation har jag ställt frågor om hur man kan förvänta sig att försäkringen skulle se ut. Den har utretts noggrant under lång tid, och man har vänt och vridit på den. Då tycker jag inte att det är orimligt att ställa frågan i interpellationen: Hur skulle man kunna tänka sig att direktiven ska se ut? Man har ju precis fått svar från en tidigare utredning. Men jag får inga som helst svar, inte ens en diskussion från ministern om vad det är han saknar i den utredning som har vänt och vridit på alla stenar. Nu vill han i stället sjösätta en ny utredning. Jag tycker att jag ställer en berättigad fråga, men den får inte några som helst svar. En annan fråga är vad vi kan förvänta oss för tidsperspektiv på detta. Kan vi vänta oss en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring inom den nuvarande mandatperioden, eller är det skjutet långt på framtiden, detta flaggskepp i alliansregeringens arbetsmarknadspolitik?

Herr talman! Patrik Björck började med att säga att det inte började så lyckligt. Men 180 000 personer har lämnat utanförskapet sedan vi tog över. Det är den största minskningen i något land under efterkrigsperioden. Det är jag väldigt stolt över. En person var femte minut har lämnat det utanförskap ni lämnade efter er och kommit in på arbetsmarknaden, fått ett jobb att gå till, en lön att leva på, en arbetsgemenskap att känna trygghet i och en framtid att se fram emot. Det tycker jag är en ganska stor lycka. Det är också väldigt mycket skönare i ett läge när vi nu går mot mörkare tider, och där vi också påverkas av finanskrisen, att vi har så många fler som är med och betalar skatt. Vi har aldrig haft så många som arbetar på svensk arbetsmarknad som just nu. Det är naturligtvis oerhört glädjande och bidrar till att vi står väl rustade inför att möta de sämre tider som vi nu blir smittade av från finanskris och annat. När det gäller obligatorisk a-kassa behöver vi inte stå här och köra samma debatt för 34:e gången eller vad det blir, men grunden är naturligtvis att jag är av åsikten att alla löntagare bör ha ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Det är bra att ha av alla möjliga skäl. Därför har jag lite svårt att förstå att Socialdemokraterna var nöjda med att 700 000 personer stod utanför när ni lämnade regeringsmakten. Det tyckte jag var en rätt dum idé, och det var grunden för att försöka se hur man skulle kunna se till att alla löntagare på den svenska arbetsmarknaden omfattades. Vi ville inte göra som er koalitionspartner, eller vad det nu blir, som ni åtminstone nu har dörren öppen till - förstatliga a-kassan och slå ihop den med alla de andra socialförsäkringarna i ett stort megasystem. Vi ville i stället bygga vidare på just dagens modell med fristående a-kassor, kompletterat med någon aktör eller på något sätt hantera dem som inte aktivt väljer. Nu visade utredningen att det här var en väldigt komplicerad historia. Remissrundan visade på ett stort motstånd, och då är det klart att vi lyssnade och tog till oss det, precis som vi hela tiden sade att vi skulle göra. Vi lämnade alltså det tydliga beskedet att detta kommer vi inte att genomföra på det sätt som utredningen föreslog. I stället tycker jag att det är viktigt att vi nu tittar på det här i det breda sammanhanget, det vill säga att vi tillsammans i en bred parlamentarisk utredning funderar över hur man tillsammans med socialförsäkringarna i övrigt skulle kunna bedöma arbetslöshetsförsäkringen framöver. Det är den utredning som kommer att sättas upp. Det är den utredning för vilken direktiv nu bereds. Jag kan i dag inte lämna något besked om tidpunkt för utredningen eller innehållet i direktiven; de kommer att presenteras när de är klara. Nu har vi gjort vårt försök att bygga på dagens självständiga a-kassor som hade gjort att de tre fjärdedelar som i dag har arbetslöshetsförsäkring, det vill säga inkomstrelaterat försäkringsskydd, inte hade märkt någon som helst skillnad. Då återstår egentligen bara den andra idé som Miljöpartiet har lagt fram. Jag skulle ha tyckt att det var spännande om vi hade haft en miljöpartist här i dag och hade fått ett litet besked om hur de ser på förhandlingarna med Socialdemokraterna, antingen inför valmanifest och annat eller varför inte hur man i den här parlamentariska utredningen ska komma överens om vilken modell man helst vill se. Det kan ju vara lite intressant. Möjligen har Patrik Björck lite information som kan sprida en del ljus över den frågan. Vi är öppna för en bred diskussion och vill naturligtvis se en så bred parlamentarisk överenskommelse som möjligt så att så många som möjligt kan få ett inkomstrelaterat försäkringsskydd.

Herr talman! Arbetsmarknadsministern börjar med att berätta om alla som har fått jobb i högkonjunkturen. Det är ju fantastiskt. Det är en lycka. Det håller jag med om. Det var många som fick jobb under den avslutande perioden med socialdemokratisk regering, och det följde med några även in på den tidiga perioden med den borgerliga regeringen. Det var naturligtvis högkonjunkturen och den socialdemokratiska politiken som stod för det. Nu är det mörka tider, och då är det bara finanskrisens fel. Att den borgerliga regeringen har regerat i två år har väl ingenting med det att göra, kan man tänka sig. Det är ett märkligt, lite ologiskt resonemang. Inte köra samma debatt, säger arbetsmarknadsministern. Det är ju inte samma debatt. Visserligen ställer jag ungefär likadana frågor, men jag får ju olika svar varje gång. Det är därför som den här debatten fortsätter. Först får jag självsäkra svar från arbetsmarknadsministern. Självklart ska vi genomföra en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring! Sedan började det gnällas och gnys lite grann från ledamöter i utskott och andra som sade: Vi tror inte på den här frågan. Då blir man förvånad och ställer frågan igen till arbetsmarknadsministern. Den gången får man inget svar alls. Sedan kommer det en budget som arbetsmarknadsministern trots allt är delansvarig för, och där får man beskedet att frågan är begravd. Det är inte så konstigt att den här frågan förföljer arbetsmarknadsministern eftersom han hela tiden ger olika svar. På något sätt kan jag inte garantera att vi inte kommer att ha den här debatten igen. Vi får väl se lite grann framöver. Jag har tyckt att det har varit rimligt att ställa frågor om innehåll i den här utredningen eftersom frågan är utredd. Man är tydligen inte nöjd. Man har sagt nej men ska utreda igen. Då är det rimligt att ställa frågor om vad det är man i så fall vill utreda. Där får vi inget besked. Tidpunkten - eftersom det här har varit det enda svar som arbetsmarknadsministern har gett när det gäller att förklara hur man ska hantera problemet med den halva miljon medlemmar som ni har jagat ut ur a-kassorna är det en rimlig fråga - inget besked alls. Över huvud taget får vi inget som helst besked. Vårt besked - arbetsmarknadsministern efterfrågar Patrik Björcks besked i frågan - har jag lämnat. Jag kan ta det igen. Vårt besked i frågan är att vi tror oss veta att den här halvmiljonen medlemmar som har lämnat kassan har gjort det därför att den har blivit sämre, den har blivit dyrare och det har blivit svårare att få ersättning ur den. Vårt förslag, som jag har upprepat här tidigare, gör den bättre, gör den billigare och gör det lättare att få ersättning. Då kommer den här halva miljonen medlemmar att återgå till a-kassan. Det är vårt besked i frågan. Det är ett väldigt klart och tydligt besked. Det som är lite spännande i debatten om obligatorisk a-kassa är ju att arbetsmarknadsministern i sitt svar säger att när man nu inte kan införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring vill man i stället sänka avgiften, det vill säga man vill gå de krav till mötes som jag har ställt här i kammaren gång på gång och som arbetsmarknadsministern då har viftat bort och sagt har varit orealistiska. Nu kommer arbetsmarknadsministern och regeringen krypande under galgen och erkänner att alla de åtgärder som man har vidtagit tidigare har varit felaktiga. De har varit skadliga. De har inte lett framåt. De har lett bakåt. När den här kritiken nu har börjat mala, efter att vi har haft alla de här debatterna och arbetsmarknadsministern så att säga inte kommer undan verkligheten, är man beredd att sänka avgiften. Man inser att de höjningar man har gjort tidigare har varit felaktiga och skadliga. Nu sänker man avgiften. Det är bra, men det är för lite och det är för sent. Det är bra att man förenklar villkoren. Det är i och för sig inte bra att man gör tillfälliga ändringar av villkoren. Det är ett problem när det gäller administration och annat. Det skapar konstiga signaler. Men det är bra att arbetsmarknadsministern har nåtts av verkligheten och en insikt om att de åtgärder han har vidtagit har varit skadliga och felaktiga.

Herr talman! Det kanske har gått Patrik Björck förbi att Socialdemokraterna förlorade valet 2006 just på jobbfrågan. Det visar inte minst er egen valanalys. Den kanske Marita Ulvskog kan skicka över om Patrik Björck har missat att läsa den. Debatten om a-kassan kommer säkert att rasa vidare. Det tror jag absolut. Den mest intressanta debatten vi andra kan lyssna på är nog den ni för med Miljöpartiet, där ni har fullständigt olika ingångsvärden. Socialdemokraterna vill ha en kassa där 700 000 uppenbarligen står utanför, och Miljöpartiet vill ha en stor, bred socialförsäkring där också arbetslöshetsförsäkringen förstatligas och täcks via skattsedeln. Den som begriper hur ni ska få ihop det där kan ju ringa en kompis. Vilka är det då som har lämnat a-kassan? Det måste ändå vara en rimlig utgångspunkt för diskussionen. Vilka är det som har lämnat? Vi bad SCB att undersöka detta. Döm om min stora förvåning när alla utom två a-kassor vägrade att svara på SCB:s enkät. Det tycker jag är oerhört märkligt. Vi undersöker nu möjligheter att återkomma för att få reda på detta. De två kassor som svarade var Alfakassan och SKTF:s kassa. Det ger ju en del intressant information, liksom när man pratar med a-kassornas samorganisation och enskilda a-kassor, nämligen att de huvudgrupper som har lämnat är personer som har kort tid kvar till pensionen. I SKTF:s kassa var 60 procent av dem som har lämnat över 55 år, bara som ett exempel. Det är personer i kvalifikationsyrken som inte har någon arbetslöshet att prata om, läkare och liknande. Jag tror att det finns tre arbetslösa poliser i hela Sverige. Det är också personer som inte omfattas av försäkringen längre. Då pratar vi om förtidspensionärer, som aldrig har omfattats av försäkringen, eller för den delen studenter efter det att studerandevillkoret har tagits bort. Det är en klart mindre grupp som har lämnat därför att man underförsäkrar sig i den meningen att man inte anser sig ha råd. Då ska vi komma ihåg att snitthöjningen av a-kasseavgiften efter årsskiftet totalt kommer att vara ungefär 120 kronor per månad. Det är nettohöjningen i snitt sedan 2006. Samtidigt har 97 procent av löntagarna på svensk arbetsmarknad fått jobbskatteavdrag som överstiger 1 000 kronor. Det finns inget ekonomiskt skäl att avstå från det försäkringsskydd som arbetslöshetsförsäkringen utgör. Det här blir naturligtvis lite intressant. Om man anpassar sig till förändringar i den ekonomiska verklighet som råder där ute, vi går in i sämre ekonomiska tider, och försöker möta det genom att se till att göra det just lite billigare och enklare att gå med i a-kassa, som vi gör i budgeten, då kryper vi, håller på och fixar och donar och vad det nu kan vara. Det är inte bra. Hade vi inte gjort det hade vi varit blinda för verkligheten och rusat på med samma politik i upp- och nedgång. Det får ju vara lite måtta. Det här är faktiskt en rätt bra åtgärd. När det nu inte kan bli någon obligatorisk a-kassa, därför att vi såg att motståndet var för stort och att det inte fungerade på det sätt som vi hade tänkt, drar vi en slutsats av de remissvar som vi har fått och lämnar ett tydligt besked: Så blir det inte. Samtidigt säger vi att vi tycker att det är en bra idé att man har ett inkomstrelaterat försäkringsskydd vid arbetslöshet. Det trodde jag att Patrik Björck egentligen också tyckte. Eftersom det ändå kommer en socialförsäkringsutredning och vi vill se till att den har ett brett parlamentariskt uppdrag tycker vi att man kan låta denna parlamentariska utredning titta närmare också på den här frågan. Arbetslöshetsförsäkringen är ändå en del av eller åtminstone ett slags socialförsäkring. Därmed kan vi nå en bred parlamentarisk överenskommelse så att vi får en slutpunkt som innebär att människor kan få ett inkomstrelaterat försäkringsskydd vid arbetslöshet.

Herr talman! Det är lite spännande att höra hur arbetsmarknadsministern försöker slingra sig på punkten att man har ändrat sin uppfattning. Det som var en omöjlighet, att sänka avgifterna, gör man nu. Bekymret för arbetsmarknadsministern och regeringen är att väljarna kommer ihåg. De vet ju hur arbetsmarknadsministern har stått här och förklarat varför det har varit så viktigt att höja alla avgifter och hur det skulle lösa alla problem. Nu är det plötsligt viktigt att sänka avgiften och då löser det alla problem. Arbetsmarknadsministern sade alldeles nyligen att den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen var lösningen på alla problem, och nu är den inte nödvändig. Folk kommer ihåg när man slingrar sig och ändrar uppfattning dag från dag. Det kommer att betala sig. Det kan arbetsmarknadsministern vara helt lugn för. Splittringen inom oppositionen var arbetsmarknadsministern lite orolig för. Jag tackar för det. Det var vänlig omtanke. Jag är inte alls orolig. Vårt parti står helt enat i den här frågan. Det är möjligt att det finns andra partier som ändrar uppfattning. Sitter en socialdemokratisk regering vid makten efter nästa val, vilket det kommer att göra, kommer vi att införa en rejäl a-kassa värd namnet. Den kommer att bygga på principen att det är en facklig a-kassa och att den är frivillig. Var lugn! Det är ett entydigt besked. Däremot finns det en splittring i det moderata partiet och i regeringen. Ministern säger att han vill ha en obligatorisk a-kassa, och moderata ledamöter i arbetsmarknadsutskottet säger att de inte vill ha det. Där finns en splittring i det moderata partiet i regeringen. Jag hoppas att jag hörde fel när arbetsmarknadsministern sade att polisen har lämnat a-kassan. De hade ingen a-kassa, och de kan omöjligtvis ha lämnat den. Någonstans har arbetsmarknadsministern inte riktigt förstått frågan. Det är klart att det är viktigt att reda ut vem som har lämnat a-kassan. Jag tror att det är enkelt. Det är de som inte har råd och de som inte anser sig behöva den. Det är så man slår sönder en försäkring. Hela idén med en försäkring är att många är försäkrade och kollektivt bär risken. Jag förstår inte alls den diskussionen. Kom ihåg att väljarna kommer att minnas hur ni har krängt fram och tillbaka i frågorna. Än är ett obligatorium viktigt, än är det inte viktigt. Än måste man höja avgiften, än måste man sänka avgiften. Så kan man inte föra en politik. Väljarna minns.

Herr talman! Jag är naturligtvis glad att Socialdemokraterna med ungefär ett års eftersläpning accepterar till exempel första jobbskatteavdraget eller andra jobbskatteavdraget. Om ett år kommer ni säkert att acceptera det tredje också - liksom jag är glad att ni nu, trots att bland annat Patrik Björck och jag har debatterat frågan, accepterar deltidsbegränsningen i a-kassan. Det tackar vi för. Det står tydligt i budgeten - även om ni har några fler dagar i begränsningen än vad vi har. Det är naturligtvis glädjande att få ett entydigt besked att Miljöpartiet i frågan om a-kassan kommer att bli rejält överkört av Socialdemokraterna. Jag tror inte att det är sista gången vi ser den typen av besked om rejäla överkörningar. Jag är glad att tre fjärdedelar av landets löntagare har ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Jag vill att det ska vara fler. Jag vill egentligen att alla löntagare ska omfattas. Den modell vi valde att utreda har vi lämnat besked om ska inte genomföras. Men vi säger samtidigt att eftersom det ändå kommer en bred parlamentarisk översyn av samtliga socialförsäkringar kommer man också i den parlamentariska översynen att titta på arbetslöshetsförsäkringen. Det är väl ett bra besked att man ska fundera igenom saken. Den stora sprickan kommer inte att gå mellan blocken i traditionell mening utan den kommer att gå mellan er och Miljöpartiet. Nu vet vi svaret på frågan; om ni vinner kör ni över dem.