En oberoende utvärdering av Sveriges engagemang i Afghanistan

Herr talman! Ärade ledamöter! Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att utvärderingen av Sveriges insatser i Afghanistan ska bli oberoende samt vilka initiativ jag avser att ta för att regeringen ska förverkliga en vitbok om Sveriges insatser i Afghanistan.

Utvärderingen genomförs av en särskild utredare som har stöd av ett sekretariat bestående av två personer. Utredningen är en fristående myndighet och verkar således självständigt i förhållande till regeringen, utifrån det uppdrag som har givits i kommittédirektivet.

För att kunna skapa en oberoende bild är det viktigt att utredningen inhämtar synpunkter och fakta från flertalet olika aktörer, organisationer och myndigheter. Detta framgår av de direktiv som regeringen har utarbetat. Utredningens uppdrag är därför att brett konsultera myndigheter och civilsamhälle som har genomfört verksamhet i Afghanistan och haft kontakt med de svenska insatserna. Detta kommer bland annat att ske genom öppna utfrågningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller frågan om vitbok fäster regeringen stor vikt vid att utvärdera den samlade insats som har utförts av svenska myndigheter, och organisationer på uppdrag av dessa, i Afghanistan under åren 2002-2014.

Utredarens uppdrag är att redogöra för den samlade insatsens målsättningar och resultat. Där så är möjligt ska utredaren redogöra för effekter av insatsen på det afghanska samhället samt beskriva och analysera hur styrning, samordning och samverkan har fungerat mellan insatsens olika delar över tid. Utredaren ska slutligen lämna rekommendationer utifrån de slutsatser som har dragits. Kvinnors roll, rättigheter och deltagande kommer att beaktas i redogörandet för insatsens effekter.

Regeringen har, utöver denna utredning, den 1 oktober fattat beslut om att ge Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i uppdrag att analysera hur det svenska deltagandet i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF, under perioden 2002-2014 har påverkat Försvarsmakten och dess verksamhet. FOI ska beskriva hur det svenska ISAF-deltagandet har påverkat Försvarsmakten som helhet och hur den samlade militära förmågan har utvecklats över tid. Personal- och materielfrågor är centrala att få belysta.

Det kan även bli aktuellt med uppdrag till Sida och andra myndigheter att genomföra ytterligare relevanta analyser och utvärderingar för den aktuella perioden.

Sammantaget är det regeringens tydliga uppfattning att den nu pågående oberoende utredningen och den särskilda analysen som FOI har fått i uppdrag att genomföra kommer att ge en god bild av Sveriges omfattande och långvariga engagemang i Afghanistan samt specifikt hur det svenska ISAF-deltagandet har påverkat Försvarsmakten och dess verksamhet. Det arbete som nu bedrivs med att belysa olika områden och frågeställningar möjliggör tillvaratagande av de erfarenheter som har skaffats över tid och att viktiga lärdomar kan presenteras för framtida bruk.

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret.

Bakgrunden till min interpellation är uppenbar. Sveriges militära insats i Afghanistan är den mest omfattande internationella insats som vårt land har genomfört i modern tid. Sverige deltog i 13 år i den Natoledda militära insatsen i Afghanistan. Drygt 9 000 svenskar har deltagit och tjänstgjort inom ISAF.

Det här är ett bidrag som har kostat de svenska skattebetalarna mer än 10 miljarder kronor. Men det har också varit en insats som har varit oerhört kostsam i människoliv.

Det har samtidigt varit en av de mest kontroversiella och omdiskuterade militära insatser som Sverige har gjort. Fram till 2001 och beslutet att skicka svenska soldater till Afghanistan hade vi en tradition i Sverige och i Sveriges riksdag att alla beslut i den här kammaren att skicka svenskar utomlands i militära insatser skulle fattas med konsensus, i total enighet. Med Afghanistaninsatsen frångick man den principen, och vi har också nästan varje gång den här frågan behandlats i riksdagen haft reservationer.

Den oenighet som har funnits här i kammaren har också funnits ute i samhället, hos svenska folket. Vi har sett under de här årens gång att det folkliga stödet i Sverige för insatsen kontinuerligt har sjunkit. Under de sista åren som Sverige deltog i ISAF fanns det flera opinionsmätningar som visade på att en majoritet av svenska folket, bland annat en majoritet av Socialdemokraternas väljare, ville att trupperna skulle tas hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Parallellt har vi haft ett mycket omfattande och växande bistånd till Afghanistan. Förra året gick Afghanistan om Tanzania och Moçambique som det land som Sverige bedriver det mest omfattande utvecklingssamarbetet med. Men det är tydlig skillnad i fråga om hur man har hanterat biståndet och de militära insatserna.

När det gäller biståndet har vi sett att man ständigt har ökat kraven på att redovisa resultat. Man har ökat kraven på revision. Pappersarbete och administration har ökat.

Samtidigt har man aldrig ställt några krav på Försvarsmakten att redovisa sina resultat. Samtidigt som biståndet utvärderats på längden och tvären varje år har man hittills inte gjort en enda utvärdering av den militära insatsen.

I dag kan vi se att samtidigt som biståndsorganisationerna tar fram ambitiösa strategiska planer och detaljerade resultatmatriser har det aldrig presenterats några tydliga, mätbara mål för den svenska militära insatsen i Afghanistan.

Därför är frågorna i dag tyvärr alldeles för många. Vad har den militära insatsen egentligen uppnått? Vad har konsekvenserna varit av de olika militära strategier man har valt genom åren? Hur har den så kallade civil-militära samverkan med civila biståndsorganisationer och andra civila aktörer påverkat biståndsorganisationernas möjligheter att verka i landet? Men viktigast av allt: Vad kan vi lära av åren i Afghanistan inför framtida beslut om nya insatser?

Regeringen beslutade i juli att tillsätta en utredning för att utvärdera den samlade svenska insatsen i Afghanistan 2002-2014. Men medan länder som Danmark, Norge och Nederländerna har valt att tillsätta stora, ambitiösa kommissioner som har fått omfattande resurser till sitt förfogande och inkluderat oberoende forskare har den svenska regeringen valt en annan väg och i stället tillsatt en enmansutredning under en socialdemokratisk trotjänare.

Min fråga till utrikesministern blir därför varför regeringen inte gjorde som Nederländerna och tillsatte en oberoende kommission under ledning av en oberoende och fristående forskare. Varför gjorde man inte som Norge, som tillsatte ett "utvalg" med en bred samling experter inom norsk försvars- och säkerhetspolitik, freds- och konfliktforskning, utvecklingspolitik, folkrätt och humanitära frågor?

Herr talman! Ja, ärade ledamöter, det är riktigt att Sveriges insatser i Afghanistan är ett av de största utrikes, säkerhets- och biståndspolitiska åtaganden som Sverige har gjort. Jag tycker ändå att vi ska kunna säga att vi är stolta över det svenska engagemanget för Afghanistan.

Genom tillsättandet av en utvärdering av Sveriges samlade engagemang vill vi, precis som vi har gjort utfästelser om tidigare, granska hur vi har arbetat och dra lärdom av olika aspekter på arbetet. Vi hoppas att det också ska ge lärdomar inför framtida insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tone Tingsgård utsågs i somras till utredare. Hon är tidigare riksdagsledamot och har bred erfarenhet av försvars- och utrikespolitik. Hennes bakgrund som riksdags- och försvarspolitiker med de kunskaper och insikter det för med sig är mycket värdefull för hennes nuvarande uppdrag. Jag måste säga att hon ses som en erfaren person med integritet. Hittills har vi inte hört några invändningar mot henne som person - tvärtom tror jag att hon har ett gott stöd för att utföra den här uppgiften.

Jag såg som ett exempel att arbetet i Nederländerna leds av en professor i antropologi. Jag säger ingenting om professorer, särskilt inte i antropologi, men jag tror att för en sådan här utredning kan det vara en fördel att man kan någonting om försvars- och säkerhetspolitik och även någonting om politik.

Vi har angett i kommittédirektiven hur och med vilka metoder Tone Tingsgård ska arbeta som självständig, oberoende utredare. Avsikten är just den att vi ska kunna få en bild av hur det här samarbetet har sett ut, av det samlade sammanhanget och av hur både målsättning och resultat ser ut. Att utreda hur styrning, samordning och samverkan har fungerat över tid ingår också i direktiven, liksom att lämna rekommendationer utifrån det.

Vår utredningstradition är sådan att vi kan skryta över den. Vi har vana vid att arbeta med utredningar. Enmansutredningar har en särskild ställning, men arbetssättet är öppet och inkluderande.

Jag är övertygad om att utredaren kommer att göra ett utmärkt jobb. Regeringen har inget inflytande över utredningen, utan den är en oberoende myndighet.

Låt mig, herr talman, ta tillfället i akt att säga några ord om Sveriges fortsatta omfattande engagemang i Afghanistan genom både myndigheter och enskilda civilsamhällesorganisationer, till exempel Svenska Afghanistankommittén.

Vi vet ju att den svenska militära närvaron har reducerats, men det civila utvecklingsarbetet har ökat. Sverige bidrar till insatser inom demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och så vidare med särskilt fokus på kvinnor och barn.

Under förra året gick över 700 miljoner kronor till Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Afghanistan. Därtill kommer vårt humanitära bistånd och vår rådgivning och utbildning för de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Vi hoppas att den utredning som vi nu har satt igång ska ge oss lärdomar som blir användbara både i det fortsatta engagemanget i Afghanistan och i andra länder. Jag är övertygad om att vi har en utmärkt utredare som kommer att göra det här på ett brett och inkluderande sätt.

Herr talman! Inför den här diskussionen med utrikesministern gick vi från Vänsterpartiet in och tittade på hur andra länder som har deltagit i ISAF har genomfört sina utvärderingar. Vi tittade på Norge, Danmark, Nederländerna och flera andra länder.

Jag förutsätter att regeringen gjorde detsamma innan man beslutade om sin egen utvärdering. Någonstans måste man ha suttit på Utrikesdepartementet, tittat på de norska, nederländska och danska modellerna och sagt: Nej, vi ska inte vara riktigt så ambitiösa. Vi sänker ambitionsnivån och gör en mindre utvärdering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste säga att det är att beklaga, för jag tycker att eftersom det här har varit en sådan omfattande insats förtjänar den också en omfattande utvärdering.

I måndags träffade jag en av de forskare som ingår i den norska utredningen. Jag träffade Kristian Berg Harpviken, som är direktör för Prio, Peace Research Institute Oslo. Han är en av de forskare som ingår i den norska kommissionen som ska utvärdera Norges Afghanistanpolitik. Jag hade möjlighet att tala med honom om hur de lägger upp sitt arbete.

Man har tillsatt en kommission på tio personer. Majoriteten av dem är precis som Berg Harpviken oberoende forskare. Man har ett sekretariat på fem personer. Man har redan genomfört en rad utlandsresor, bland annat till Washington men också till Kabul, till Afghanistan. Man har genomfört över 250 djupintervjuer i det här arbetet.

Det är klart att om man väljer att lägga sig på en annan ambitionsnivå kommer också resultatet att bli ett annat. Jag har svårt att se att en ensamutredare kan genomföra ett lika ambitiöst arbete som en kommission på tio personer.

Men allvarligare är att jag har svårt att se att en före detta ledamot i Sveriges riksdag och medlem av Socialdemokraterna kommer att ha samma trovärdighet när hon presenterar sina resultat som en oberoende kommission har som domineras av oberoende forskare.

Jag ska vara ärlig: Jag har inga invändningar mot Tone Tingsgård som person. Jag har inga synpunkter på hennes arbete. Jag har heller inte hört någon annan ha det.

Problemet är bara att Tone Tingsgård, den som har tillsatts som ensamutredare, var vice ordförande i försvarsutskottet 1998-2006. Hon var ledamot i det sammansatta utskott som gång på gång beslutade att förlänga den svenska militära insatsen i Afghanistan. Tone Tingsgård är en av de svenska politiker som är ytterst ansvarig för den militära insatsen i Afghanistan.

Jag tycker inte att det i grunden är lämpligt att en politiker, oavsett vem det är och oavsett vilken partibeteckning man har, som ytterst är ansvarig för besluten sedan ska utvärdera sina egna beslut.

Tänk om vi hade gjort motsvarande med det svenska biståndet! Jag tror inte att någon vid Sida, inom politiken eller i en revision hade accepterat att till exempel en tidigare generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén ensam skulle utvärdera Svenska Afghanistankommitténs bistånd. Därför måste jag fråga om utrikesministern verkligen tycker att det är en lämplig modell att en politiker ensam ska utvärdera beslut som hon själv är ytterst ansvarig för?

Jag vill understryka att det inte bara är jag som tagit upp dessa frågor. Jag vet att utrikesministern har blivit uppvaktad av en rad svenska biståndsorganisationer som är aktiva i Afghanistan. I januari skickade Svenska Afghanistankommittén, Läkare Utan Gränser, Kvinna till Kvinna och Svenska Freds ett brev till utrikesministern där de skrev: "Avgörande för utvärderingens trovärdighet är också att den genomförs av en oberoende utvärderare. En förebild kan hämtas från Norge där en bred oberoende utvärdering har påbörjats."

Jag måste fråga utrikesministern: Varför valde ni att inte lyssna på de svenska biståndsorganisationerna? Varför valde ni att inte lyssna på Svenska Afghanistankommittén, som verkat i Afghanistan under 35 år?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är en oberoende utvärdering. Den görs av en utredare som har en självständig ställning. Tone Tingsgård lämnade försvarsutskottet i oktober 2006, samtidigt som ISAF expanderade till att täcka en större del av Afghanistan. Hon lämnade riksdagen i oktober 2010. Hon var inte delaktig i de beslut som fattades under den senare delen av ISAF, då den svenska närvaron var störst och som huvuddelen av utredningen förstås ska inrikta sig på.

Efter att regeringen utformat kommittédirektivet har den inte något inflytande över utredningen. Det är en oberoende myndighet. Det som står i direktivet är att utredaren ska bedriva arbetet i nära samarbete med Försvarsmakten, Sida, Polismyndigheten och andra berörda myndigheter. Informationsinhämtning ska ske genom granskning av dokumentation, enskilda intervjuer, öppna frågestunder. Det ska förankras brett, och det civila samhället och forskarsamhället ska inkluderas tidigt i processen.

Säg inte att vi inte kan utredningar! Det är vi bra på, och vi litar på att det blir en bred och inkluderande utredning. Arbetssättet ska vara just sådant. Här beskrivs i detalj hur utredaren ska ta del av alla erfarenheter och samverka och samarbeta med alla berörda aktörer i området. Sedan är det bra att utredningen har en internationell utblick och följer det som pågår i andra länder.

Vi kan diskutera i all evighet vad vi skulle ha valt. Norge har ett sätt att arbeta, och Nederländerna har ett annat sätt. Vi måste bygga på det som är våra traditioner och på att de som vi tycker är duktiga personer ska göra jobbet. Jag tror att politisk erfarenhet från försvars- och säkerhetspolitik är en bra kvalifikation för att ta sig an dessa frågor.

Jag utgår ifrån, och vi vet, att utredningen kommer att jobba på ett öppet sätt. Här finns ett stort intresse av insyn och interaktion med alla dem som är intresserade och engagerade i frågan. Jag är övertygad om att vi kommer att få se det. Det är rätt tid att göra utvärderingen. Afghanistan är fortfarande aktuellt på många sätt. Vi har många flyktingar därifrån. Den afghanske presidenten kommer på besök inom kort så att vi får diskutera läget i landet.

Jag är övertygad om att det kommer att bli en nyttig och värdefull utredning, och jag har fullt förtroende för Tone Tingsgård.

Herr talman! Jag skulle vilja återkomma till en fråga som jag lyfte fram i min interpellation och som jag inte riktigt tycker att jag fått svar på. Det är frågan om en vitbok.

År 2013 beslutade Socialdemokraterna på sin kongress uttryckligen att en vitbok - man använde just det begreppet - skulle tas fram vad gällde den svenska Afghanistaninsatsen. För ett år sedan, den 2 december, skrev försvarsministern en debattartikel där han uttryckligen sa att det skulle bli en så kallad vitbok.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag läser direktiven till utvärderingen finns där inte längre några som helst skrivningar om en vitbok. Det finns inget formellt uppdrag att ta fram en vitbok. Därför blir frågan till utrikesministern varför regeringen backat från kravet på att det ska tas fram just en vitbok.

Sedan måste jag erkänna att vi från Vänsterpartiets sida nog hade hoppats och trott att det skulle bli en annan form av utvärdering, en annan modell, en större grad av oberoende, ett större deltagande och att mer resurser skulle avsättas till den viktiga utvärderingen. Det viktigaste för oss är såklart inte den exakta formen, vem exakt som utreder eller vad exakt vi kallar slutprodukten. Det viktiga är att det blir en slutprodukt som många upplever som en trovärdig utvärdering, som stora grupper i det svenska samhället, både Försvarsmakten och biståndsorganisationer, kan känna förtroende för.

Jag är rädd för att regeringen kommer att få fortsätta att leva med de stora frågetecknen om oberoendet runt utvärderingen just för att man tillsatt en ensamutredning under en före detta socialdemokratisk riksdagsledamot. Hade regeringen valt den norska modellen skulle vi inte ha behövt ha den här diskussionen. Då hade frågetecknen inte funnits.

Jag tycker att alla de män och kvinnor som deltagit i den svenska insatsen i Afghanistan, alla de män och kvinnor som deltagit i det svenska biståndsarbetet, alla de svenskar som engagerat sig i solidaritetsarbetet med Afghanistan hade förtjänat en lite bättre utvärdering, en bredare utvärdering, en mer oberoende utvärdering och en utvärdering med betydligt mer resurser än man nu har.

Därför uppmanar jag regeringen att lyssna om inte på oss så åtminstone på biståndsorganisationerna. Gör om och gör rätt!

Herr talman! Nu sa du något väldigt viktigt, Hans Linde. Det viktiga är vad som är uppdraget och om det kommer att vara trovärdigt, om det kommer att kunna leverera det som vi önskar. Det viktigaste är direktiven och det uppdrag som vi formulerat, samt hur jobbet görs. Eftersom utredaren är närvarande utgår jag från att viktiga meddelanden har gått fram.

Det här är det normala sättet på vilket utredningar arbetar. Man arbetar inkluderande och är öppen med sitt uppdrag. Jag har inte hört några invändningar mot hur kommittédirektivet är formulerat. Det är formulerat brett och inkluderande. Det är naturligtvis resultat vi vill ha.

Om man märker att resurserna inte räcker till, oavsett om vi vänder oss mot andra myndigheter eller organisationer som vi vill ha hjälp av eller om det handlar om uppdraget att inkludera alla olika aktörer, då får vi från regeringens sida titta på det igen. Om man vänder sig till oss och säger att resurserna är helt otillräckliga måste vi vara beredda att titta på det.

Jag tycker inte att det spelar så stor roll om man kallar det för vitbok eller inte. Vitbok är normalt inte en benämning som vi använder i svenskt utredningsväsen. Om det gör någon skillnad får väl folk kalla det för en vitbok, eller så får utredaren kalla det som hon så småningom presenterar för en vitbok. Det viktiga är att direktiven som hon fått för att utföra sitt arbete är tillräckliga. Än så länge har jag inte hört några invändningar mot hur vi formulerat uppdraget. Sedan handlar det om hur hon utför det. Jag litar på att det blir bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.