En mänsklig sjukförsäkring

Svar på interpellationer

Fru talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig vad jag tänker göra för att skapa en mänsklig sjukförsäkring där sjuka ges ekonomisk trygghet.

När jag tillträdde som socialförsäkringsminister hösten 2014 var utmaningen tydlig. Sjukfrånvaron hade stigit kraftigt sedan 2010, och prognoserna pekade uppåt. Fler blev sjukskrivna, och fler blev sjukskrivna under längre tid. De sjukskrivnas arbetsförmåga bedömdes i minskande utsträckning, och stödet för återgång i arbete var svagt.

På ett så komplext problem som sjukfrånvaron finns inte en enkel lösning; det handlar om många åtgärder som måste till samtidigt. Ett brett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro presenterades därför under hösten 2015 och har vidareutvecklats i budgetpropositionerna för både 2017 och 2018. Regeringen har sedan den tillträdde förbättrat den ekonomiska tryggheten i sjukförsäkringen. Vi har ökat möjligheterna till rehabilitering, och vi har förstärkt arbetsmiljöarbetet så att färre blir sjuka av sitt jobb. Men mer behöver göras.

Jag kan konstatera att uppgången av sjukfrånvaron har brutits. Jag kan samtidigt konstatera att åtgärdsprogrammet behöver utvecklas vidare för att vi ska uppnå målet om friskare arbetsplatser och en långsiktigt låg och stabil sjukfrånvaro.

Om du blir sjuk i Sverige ska du kunna lita på en trygg försäkring och snabbt stöd tillbaka till god hälsa och arbete. Du ska förstå vad som händer och hur du kommer tillbaka. Så är det inte för alla i dag, och det är oacceptabelt. Därför gör vi förändringar för en trygg och välfungerande sjukförsäkring.

Regeringen har därför presenterat elva åtgärder för en trygg och välfungerande sjukförsäkring med människan i centrum. Låt mig särskilt nämna några av de åtgärder som regeringen nu vidtar.

Många gånger är det svårt för såväl den försäkrade som den sjukskrivande läkaren och omgivningen att förstå vad som förväntas av den försäkrade och vilka regler och undantag som gäller. Sammantaget riskerar detta att leda till att Försäkringskassans beslut blir svåra att förstå, vilket i förlängningen riskerar legitimiteten för sjukförsäkringen.

Regelverket i sjukförsäkringen ska gå i takt med förändringar i samhället och människors behov. Vi får signaler om att det ibland inte gör det, vilket vi tar på stort allvar. Regeringen kommer därför att tillsätta en utredning som ska analysera tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete och se över vad som ska utgöra särskilda skäl för att Försäkringskassan ska skjuta upp bedömningen av arbetsförmågan mot normalt förekommande arbete.

Myndigheterna ska samarbeta så att individen ges ett bra stöd till hälsa och arbete. Ingen ska falla mellan stolarna på grund av bristande samarbete. Regeringen har därför gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i uppdrag - ett nolltoleransuppdrag - att se till att övergången mellan myndigheterna fungerar.

Regeringen har också gett Försäkringskassan i uppdrag att inom ramen för sitt lagstadgade samordningsansvar förstärka arbetet med att ge stöd till individen. Nyckeln till god rehabilitering ligger i gott samarbete och god kommunikation mellan arbetsgivare, hälso- och sjukvård och Försäkringskassan.

Här har Försäkringskassan ett stort ansvar som måste växlas upp. Försäkringskassan får därför ett uppdrag om att vara mer närvarande i kontakten med både individer och andra aktörer som arbetsgivare, hälso och sjukvård och Arbetsförmedlingen.

Regeringen har dessutom gett Försäkringskassan och Socialstyrelsen i uppdrag att förbättra samarbetet och dialogen mellan Försäkringskassan och hälso och sjukvården när det gäller sjukskrivningsprocess och läkarintyg. Uppdraget ska bidra till en konstruktiv dialog mellan läkarkåren och Försäkringskassan och en samsyn om hur en effektiv sjukskrivningsprocess säkerställs. Det är ett gemensamt ansvar för Försäkringskassan och hälso och sjukvården att det finns välfungerande samarbetsformer och en konstruktiv dialog. När dialogen brister är det ytterst individen som hamnar i kläm.

Utöver de åtgärder som jag här har nämnt kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att öka stödet till individen och stärka samverkan mellan myndigheterna. Det breda arbete som vi gör handlar i grund och botten om att du inte ska behöva bli sjuk av ditt arbete, men om du ändå blir det ska du få både ekonomisk trygghet och gott stöd åter till hälsa och arbete.

Fru talman! Tack, minister Strandhäll, för svaret!

I går var jag i Gävle. Jag satt hemma hos en kvinna som heter Iza Ullmark och drack kaffe i hennes kök.

Iza är barnskötare och tycker väldigt mycket om sitt arbete, men i dag är hon sjuk. Hon har varit sjuk ganska länge. Hon har haft otur, måste man säga - två svåra trafikolyckor och sedan på det en utbrändhet som det tar väldigt lång tid att komma tillbaka från.

Vi satt där och pratade om hur det känns när man ena stunden är frisk och går till jobbet och nästa stund känner att "det här måste jag få hjälp med; det här måste samhället hjälpa mig med". Hon trodde att samhällets hjälp skulle finnas där när hon som bäst behövde den, men hon har fått lära sig att så är det inte, att för varje steg - varje papper, varje godkännande från Försäkringskassan - måste hon slåss. Hon måste få hjälp. Hon måste bråka för att få vara sjukskriven och få sjukpenning så att hon kan bli frisk.

Hon har varit med om att hennes läkare har skrivit intyg om att hon inte kan jobba för att sedan bli underkänd av Försäkringskassan och förlora sin ersättning. Nu fruktar hon att hon helt enkelt ska bli utförsäkrad och inte få någon ersättning alls längre. Hon är ensamstående förälder och har ett barn att försörja.

Det är de här människorna det handlar om, och de är många runt om i Sverige. Det är tusentals personer som känner att de blir misshandlade i bildlig bemärkelse av Försäkringskassan - att de inte får någon trygghet och att de förväntas arbeta fast de är sjuka, fast de inte kan arbeta och kanske till och med fast deras läkare säger till dem att "du är sjuk; du kan inte arbeta". Den som är utbränd och går tillbaka till jobbet för tidigt kan ju gå in i väggen igen, och så kanske det tar ännu längre tid att komma tillbaka.

Det här är ett tecken på att någonting är fel. Många med mig hade förväntat sig att en socialdemokratiskt ledd regering skulle ha en mer mänsklig sjukförsäkring.

Jag ska i rättvisans namn säga att en del positiva saker har skett, ibland i samarbete med Vänsterpartiet om budgeten. Vi har höjt ersättningar. Vi tog bort den stupstock som sverigedemokrater och borgare vill återinföra. Bra!

Jag tycker också att många av de utredningar ni vill göra är mycket välkomna. Det är bra och nödvändigt att göra de utredningarna, så inget ont sagt om det. Men det känns som om Annika Strandhäll går som katten kring het gröt.

Vad är då den heta gröten i mitten? Jo, det är besparingsbetinget. Det är det faktum att regeringen i sin instruktion till Försäkringskassan säger att det finns ett mål om 9,0 sjukdagar i genomsnitt. När Försäkringskassan får en sådan tydlig instruktion går det rakt ned till de lokala kontoren och till handläggarna, som får ett mandat att färre människor ska få sjukpenning. Det blir en hårdare bedömning.

Det är då människorna sitter i sina kök och undrar: Vad kommer att hända med mig nu när jag inte får någon sjukpenning?

Det är det som är det stora problemet. Detta berör inte Annika Strandhäll i sitt svar, men jag tycker att det faktiskt är huvudfrågan. Om man ändrar detta tror jag att vi kommer att få en mänskligare bedömning i många fall.

Jag delar helt målet - det är klart att vi vill att människor ska vara friska. De ska ha bra arbetsmiljö och rehabilitering, och samarbetet mellan arbetsgivare och försäkringskassa ska vara bra. Men när så inte är fallet riskerar detta mål att leda till att människor som faktiskt är sjuka och förtjänar samhällets stöd inte får det. Då menar jag att vi inte har den välfärd som vi har lovat människor.

Så jag undrar: När kommer ni att ta bort betinget på 9,0 dagar?

Fru talman! Tack, Jonas Sjöstedt, för en oerhört viktig interpellation!

När jag hör berättelser som den om Iza Ullmark, som du nu delar med dig av, eller för den delen om någon annan av den räcka personer som jag har träffat under det senaste året, som upplever att de inte får det stöd de hade förväntat sig när de blir sjuka, gör det mig alldeles rasande.

Jag har själv en bakgrund som facklig företrädare under nästan 20 års tid. Jag har på lokal, regional och central nivå i facket företrätt sjuka människor och biträtt dem i väldigt svåra situationer i livet, till exempel 2003, när vi i Sverige hade de högsta sjuktalen i hela världen. Många av dem som blev sjuka var kvinnor i välfärden, som till följd av tuffa nedskärningar under 90-talet hamnade i en situation där de blev sjuka. Det var också då begreppet utmattningsdepression kom. Man sa då att man brände ut sig eller gick in i väggen; det hade faktiskt inte ens en diagnos.

Jag har under mitt liv tillbringat mycket tid med just sådana här ärenden. Därför är det otroligt viktigt för mig att vi, när vi nu gör förändringar i sjukförsäkringen, gör det på riktigt och inte bara går in och skruvar i försäkringen, som många regeringar har gjort, för att täppa till eller släppa på flödet av sjukskrivna.

Som jag sa i mitt svar - jag har verkligen försökt att beskriva för Jonas Sjöstedt hur jag tänker - såg jag, när jag klev in hösten 2014, hur vi återigen hade en alarmerande ökning av antalet sjukfall. Varannan sjukskriven är kvinna, och det finns en enormt stark dominans av kvinnor från välfärdssektorn i dessa siffror. Man blir till största delen sjukskriven på grund av stress, ångest och depression, och det är vårdens kvinnor som toppar sjukskrivningsstatistiken. Vi har fortfarande en äldreomsorg i Sverige som producerar dubbelt så många sjukskrivna som arbetsmarknaden i övrigt.

Regeringen gick därför hösten 2015 fram med ett brett initiativ för att få på plats en föreskrift om social och organisatorisk arbetsmiljö, skjuta till pengar till fler arbetsmiljöinspektörer, granska kvinnors arbetsmiljö och skjuta till resurser till hälso- och sjukvården för rehabilitering, KBT och annat för att stötta dessa människor. Det handlade också om att förbättra kvaliteten i handläggningen; det är det uppdraget Försäkringskassan har fått.

Ibland blir jag därför så trött. Vi har under dessa tre år tagit 50 initiativ för att förbättra före, under och efter ett sjukfall, kanske framför allt när det gäller det förebyggande. Det handlar om att sluta fokusera på en stupstock eller en bortre tidsgräns och i stället se vad vi kan göra för att stötta människor.

Det är också därför, Jonas Sjöstedt, regeringen har tagit initiativ till elvapunktsprogrammet: för att försöka ta ett bredare grepp och använda hela regeringens verktygslåda. Det är ju inte någon hemlighet - det vet både du och jag - att det inte finns någon majoritet i denna kammare för att göra några lagstiftningsförändringar i fråga om sjukförsäkringen, förutom att återinföra stupstocken och införa ytterligare en karensdag.

Därför har vi valt att ge Försäkringskassan i uppdrag att inrätta en nationell samordnare, att ta ett mer långsiktigt grepp om vissa utredningsuppdrag och att permanenta rehabiliteringskoordinatorer i till exempel hälso- och sjukvården. Men jag är beredd att göra mer, Jonas Sjöstedt.

Fru talman! Tack för svaret, Annika Strandhäll!

Jag har inga som helst illusioner om att någonting skulle bli bättre för de sjuka om vi fick en borgerlig regering eller om ni skulle regera med borgerliga partier, som ni säger att ni vill göra efter valet. Vad är det de borgerliga vill? De vill införa stupstocken igen, tillsammans med Sverigedemokraterna. De tävlar i att skära ned på sjukförsäkringen. Den skulle försämras dramatiskt om borgerliga partier kommer i regeringsställning. Jag vill bara klargöra detta.

Men jag har ändå större förväntningar på den regering vi har nu. Många människor har farit illa under lång tid på grund av bristerna i sjukförsäkringen. Dessa högre förväntningar handlar inte så mycket om det du talar om, för jag tycker att i stort sett allt det är bra - från budgetsatsningarna till satsningarna på rehabilitering och arbetsmiljö. Detta är helt nödvändigt. Det är där man kan se till att människor blir friskare och att personaltätheten ökar i de sociala kontaktyrkena.

Men så var det den här heta gröten som kanske står någonstans här på golvet mellan oss. Ni har satt upp ett konstgjort mål på 9,0 dagar. Skriver man detta till en myndighet försöker den nå upp till det målet. I slutändan hamnar pressen på handläggarna ute på Försäkringskassan.

Tidningen ETC gjorde ett intressant och beklämmande reportage, där handläggare intervjuades. Många av dem valde att vara anonyma; de ville inte tala om sitt namn. De berättar om hur de hårdaste handläggarna på det lokala kontoret plockas ut för att pröva ärenden, för att det ska bli fler avslag. De berättar om hur hela kulturen är fokuserad på att nå avslagsmålet, så att man klarar de här dagarna. Det handlar inte i första hand om hur många som faktiskt är friska och kanske kommer tillbaka till sitt arbete. De vittnar om att det på detta kontor till och med ger lönepåslag att avslå fler.

Jag blir alldeles kall när jag hör detta. Så kan det inte fungera på en myndighet som är till för att hjälpa människor att lämna sjukdom och komma tillbaka till arbete. Men det är faktiskt detta som blir effekten om man skriver ut detta tydliga mål i regleringsbrevet.

Det är inte så att vi röstar om regleringsbrevet här i kammaren. Moderater och sverigedemokrater kan inte bestämma att det ska bli hårdare tider för de sjuka, vilket de ju vill göra, utan det är faktiskt ni i regeringen som skriver detta brev. Ni behöver inte förhandla om det med Vänsterpartiet i samband med budgeten, och ni behöver inte rösta om det i riksdagen. Det är ni som skriver det.

I dag verkar många vara överens. När man frågar dina tidigare kamrater i fackföreningsrörelsen om vad problemet är pekar de på många saker, bland annat målet på 9,0 dagar. Om detta kommer inget svar, och jag väljer att tolka det som att det inte riktigt går att försvara - att man vet att detta måste nås genom att människor blir friskare och inte genom att sjuka människor, som Iza och andra, tappar den sjukpenning de så väl behöver.

Det som Iza också sa till mig, och som brände sig fast lite grann, var: Jag blir ju bara sjukare och får svårare att samla ihop mig och komma tillbaka till jobbet när jag alltid känner stress för min personliga ekonomi och känner att de inte är med mig utan mot mig när jag försöker få det stöd jag trodde fanns från samhället.

Jag skulle därför vilja återkomma till min fråga: När plockar ni bort dessa artificiella 9,0 dagar och därmed pressen att underkänna människor i sjukförsäkringen?

Fru talman! Tack, Jonas Sjöstedt! Jag ska absolut besvara din fråga nu när jag har lite mer talartid. Samtidigt är det naturligtvis otroligt viktigt för mig att sätta in denna fråga i en kontext så att vi inte står här och talar om att regeringens politik för friskare arbetsplatser och för att färre ska behöva bli sjuka och fler ska få stöd handlar om en målsättning på 9,0 dagar eller ett besparingskrav. Det är nämligen inte sant.

Jag blir oerhört upprörd när jag hör sådana berättelser som den i ETC, som du refererade till. Detta är inget som regeringen på något sätt har sanktionerat. I regleringsbrevet, som regeringen också justerade ytterligare från årsskiftet, är vi, Jonas Sjöstedt, väldigt tydliga gentemot både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen med att det handlar om att samverka för att stötta och hjälpa människor tillbaka till hälsa.

Så sent som i torsdags beslutade vi på regeringssammanträdet om ett regeringsuppdrag till Försäkringskassan: att stärka samordningen kring de individer som är sjuka och behöver rehabilitering, stöd och hjälp.

Vi fattade också beslut som innebär att det är oacceptabelt att hälso- och sjukvården och Försäkringskassan skickar intyg mellan sig som får till följd att individen kommer i kläm. Vi har dessutom fattat ett nolltoleransbeslut som vi har skrivit in i regleringsbreven. Vi säger där till både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att inte en enda person får komma i kläm på det sätt som vi har sett de senaste åren.

Vi - och jag - är väldigt tydliga med vår ambition: Människor ska inte behöva bli sjuka av sitt jobb. Om man blir det ska man få stöd och hjälp, och vi ska ha en försäkring som ger trygghet. Denna signal är glasklar från mig till Försäkringskassan.

Jag tycker att det är oerhört olyckligt att det här med 9,0 får lägga en skugga över alla de 50 initiativ som jag har tagit under mandatperioden. Om jag ska vara riktigt ärlig tror jag nämligen att det här kliar helt fel krafter på ryggen.

Jag kan ställa frågan till dig, Jonas: Vad handlar 9,0 om när det gäller antalet sjuka i Sverige under ett år? Det här handlar ju om ett samhällsmål, inte ett individmål. Jag läste så sent som häromdagen hur en forskare inom området beskriver detta som ett individmål; men det är inget individmål. Detta har vi också förtydligat i regleringsbrevet till Försäkringskassan.

Det här handlar om en målsättning om en låg och stabil sjukfrånvaro i Sverige över tid. Det är vad vi är ute efter. Vi har som land skilt ut oss genom att ha höga berg och djupa dalar. Verksamheter som äldreomsorgen har kunnat gömma sig i statistiken under väldigt lång tid och har kommit undan med det.

Detta är inget besparingsbeting. Om man ska relatera 9,0 till någonting kan man jämföra med var sjukfrånvaron låg på 2013, alltså före de kraftiga ökningar som vi sett. Detta är vad vi talar om. Vi kan också jämföra med vad sjukfrånvaron i Sverige låg på 2007. Det här är alltså ingen konstig siffra, och det är ingen fiktion att ett land som Sverige skulle kunna ha en genomsnittlig sjukfrånvaro i nationen som ligger på den siffran.

Det här är ett strävansmål som inte bara är till för Försäkringskassan utan också för arbetsgivare när det gäller det förebyggande arbetet eller hälso- och sjukvården när det gäller att ge stöd. Det kan också vara till för arbetsmiljöarbetet för att se till att vi har en arbetsmiljö som inte genererar sjukfall.

9,0 är inte lösningen på den problematik som vi talar om här i dag, Jonas Sjöstedt, utan det är de åtgärder som regeringen har lagt fram. Detta står jag för. Det hade varit lättare för mig att dra ett streck där och inte göra något mer, men det hade inte löst problemet.

Fru talman! Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har 184 miljardärer i landet, och de blir snabbt rikare och snabbt fler. Vi har ett historiskt budgetöverskott, eftersom vi i ett samarbete mellan regeringen och Vänsterpartiet har tagit bra ansvar för ekonomin. Vi har i det här landet råd att ge sjuka människor sjukpenning. Vi har råd att behandla människor på ett mänskligt och värdigt sätt. Vi har råd att inte låta dem oroa sig över sin och familjens framtid med den extra oro som den ekonomiska osäkerheten innebär.

Hur ska man tolka betinget på 9,0? Jag menar att detta är vad som hindrar framgången. Detta förhindrar att människor ser och känner att det finns en mänsklig sjukförsäkring som fungerar. Och då faller mycket av det som regeringen nu gör och vill göra, som ändå är fyllt av goda intentioner, platt till marken om det samtidigt ligger en press på myndigheten att ge avslag när människor faktiskt är sjuka.

Det är det här som är problemet, och då kan man inte komma runt detta. Man kan inte komma runt att det finns ett motsatsförhållande mellan det positiva arbete som görs och det besparingskrav, som det i praktiken handlar om, som finns på Försäkringskassan och som finns ända ned på handläggarnivå. Folk som själva arbetar med detta vittnar om att det är det här som förväntas av dem.

Vi har råd att ha en mänsklig sjukförsäkring. Men vi har inte råd med en arbetarrörelse som inte står upp för välfärden gentemot borgerligheten. Och jag blir bekymrad inför valet när regeringen inte ser hur tusentals människor far så illa av den här politiken och hur detta försvårar för dem att bli friska och komma tillbaka.

Vi ska självklart ha mål om att människor ska bli friska, men det kan inte uppnås genom att sjuka människor inte får sjukpenning. Så är det i dag.

Fru talman! Tack, Jonas Sjöstedt, för en viktig interpellation! Precis som du säger är det ju: I Sverige har vi råd att ge människor som verkligen behöver det den sjukpenning de ska ha för att kunna känna sig trygga. Det är denna sjukförsäkring jag vill ha, och det är denna sjukförsäkring som vi arbetar för att uppnå.

Jag är fullt medveten om de problem som Jonas Sjöstedt har talat om under den här interpellationsdebatten. Därför vidtog vi ytterligare åtgärder så sent som förra veckan med förtydliganden om vilken sjukförsäkring vi vill se. Vi kommer att arbeta för att detta också ska bli verklighet.

Människor ska kunna känna sig trygga i sjukförsäkringen. Den får lov att kosta det som krävs. Men de människor som har en arbetsförmåga och vill och kan komma tillbaka till jobbet igen eller till hälsa, som ju är det viktigaste, ska också ha det stöd som de förtjänar. Där har myndigheterna och hälso- och sjukvården en roll att spela. Det har även vi som arbetsgivare i kommuner och landsting när det gäller vilka förutsättningar vi ger de människor som arbetar där, så att de inte blir sjuka av sitt jobb.

Jag kommer att fortsätta att kämpa för att vi ska ha en sjukförsäkring som är trygg och som stöder och hjälper människor tillbaka igen. Jag är fullt beredd att vidta de åtgärder som krävs. Den 1 juli kommer en ny lagstiftning på plats. Den ska ge ytterligare stöd för initiativ i rehabiliteringsarbetet. Vid årsskiftet kom en annan lagstiftning på plats som vi började arbeta med under förra året. Den handlar om att Försäkringskassan inte ska dra in sjukpenning retroaktivt.

Jag är beredd att vidta fler åtgärder för att människor ska kunna känna sig trygga i sjukförsäkringen. Och jag är inte nöjd förrän vi har uppnått det.

Överläggningen var härmed avslutad.