En gemensam myndighet för fiske- och vattenfrågor i Göteborg

Fru talman! Gunilla Carlsson i Hisings Backa har frågat jordbruksministern vad han avser att göra för att den nya myndigheten för havs- och vattenmiljöfrågor ska placeras i Göteborg. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Den 6 oktober i år svarade jag på samma fråga, då ställd av Lars Tysklind. Mitt svar är fortfarande detsamma. Regeringen har beslutat att en särskild utredare ska lämna förslag till vilka verksamheter inom i första hand Naturvårdsverket, Fiskeriverket och de fem vattenmyndigheterna som ska ingå i den nya myndigheten. Utredaren ska lämna förslag till myndighetens verksamhet, ansvarsområden och regionala förankring, beskriva formerna för samordning och samverkan med andra myndigheter samt redovisa behovet av och föreslå nödvändiga författningsändringar. Uppdraget ska redovisas i februari 2010. Det är nu för tidigt att ta ställning till lokaliseringen av dessa verksamheter. Då Gunilla Carlsson i Hisings Backa, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Jan-Olof Larsson i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret. Gunilla Carlsson som har ställt interpellationen kan tyvärr inte delta i dag. Men hon ville ändå att frågan skulle diskuteras, eftersom arbetet med en ny havsmyndighet pågår för fullt och ska vara klart, som ministern sade, i början av februari. Fru talman! Vi socialdemokrater stöder tanken på en ökad samordning i förvaltningen av havs- och vattenmiljöerna. Initiativet till en ny myndighet är bra. Det har sitt ursprung i den socialdemokratiska oppositionen. Vi drev frågan långt innan regeringen lade fram havsmiljöpropositionen. Gunilla Carlssons interpellation riktar i första hand in sig på var den nya myndigheten ska placeras. Direktiven har lämnat frågan om lokalisering öppen. Men frågan om vad myndigheten ska innehålla är kanske den mest väsentliga. Att myndigheten bör lokaliseras där vi har de marina klustren, det vill säga i Göteborg, kan tyckas naturligt. I Göteborg finns bland annat Havsmiljöinstitutet som är en samverkan mellan Göteborgs, Stockholms och Umeå universitet samt Högskolan i Kalmar. I Göteborg finns också den myndighetsorganisation som fortsättningsvis ska svara för fiskeriförvaltning och kontroll. Dessutom finns där andra viktiga aktörer, såsom SMHI:s och SGU:s marina enheter samt Vattenmyndigheten för Västerhavet. Att lägga den nya myndigheten någon annanstans saknar all logik. Inte minst borde en havsmyndighet naturligtvis ligga vid havet. Jag kan i det sammanhanget konstatera att Västra Götaland är ett av Sveriges mest drabbade områden när det gäller den ekonomiska krisen. I enbart Göteborg har närmare 8 500 personer förlorat jobbet under det senaste året. Att förlägga den nya myndigheten till Göteborg skulle alltså inte bara vara det mest logiska ur havsmiljösynpunkt utan även vara en utmärkt arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Fru talman! Vad ska då den nya myndigheten göra? Den ska vara en övergripande myndighet; det är helt riktigt. Men jag ser en stor fara i att fiskeförvaltningen hamnar utanför myndigheten, såsom anges i det nya utredningsdirektivet. Det vore att gå tvärt emot internationell utveckling under senare år att skilja fisket från havsmiljön. Så kan vi inte göra. Fisk är en av det maritima ekosystemets viktigare komponenter. Om vi drastiskt förändrar beståndet av fisk får det stora och katastrofala effekter på havens liv och miljö. Ett av riksdagens miljömål är att hålla haven i balans och bevara deras ekosystem på ett långsiktigt hållbart sätt. För detta krävs en samlad organisation där alla aspekter på det marina livet tillgodoses. Det vore sålunda ganska dumt att lyfta ut förvaltningen av fisken och möjligheten att styra uttaget av fisk ur en ny myndighet om havs- och vattenfrågor. Detta betonar också EU-kommissionen i sitt marina ramdirektiv som omfattar både miljö och fisk. Naturligtvis har miljöministern och jordbruksministern diskuterat både lokaliseringen av förvaltningen och förvaltningen av fiskeresurser. Det vore intressant att få höra mer om ert resonemang.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att vi är överens om att det är viktigt att inrätta en havs- och vattenmiljömyndighet. Dessutom är det sant att det finns många viktiga verksamheter för havsmiljön i Göteborg. Jag tog själv också initiativet till förslaget när det gäller Havsmiljöinstitutet och placeringen i Göteborg. Jag tycker också att Jan-Olof Larsson redovisar flera andra goda skäl som talar för Göteborg. Nu finns det även mycket goda skäl som talar för andra platser i landet. Jag konstaterar att den riksdagsledamot inte är född som inte slåss för det egna länet, men jag är å andra sidan minister för hela Sverige, och jag ska nu invänta utredningens förslag. Regeringen kommer att lägga fram ett förslag om var placeringen ska vara. Därför låter jag mig inte lockas med i att ha förhandsuppfattningar. När det gäller frågan om vad myndigheten ska göra framgår det av propositionen och av direktiven vad huvuduppgifterna är. Den exakta gränsdragningen ska nu föreslås av utredningen. Också där tänker jag invänta utredningens förslag. Jag får väl ändå påpeka att interpellationen inte handlar om den frågan utan om just lokaliseringen.

Fru talman! Ja, interpellationen handlar om havsmyndigheten, och där är placeringen en del och innehållet en del. Jag tycker att placeringen är viktig - och den är ganska naturlig. Men innehållet är oerhört viktigt om vi ska klara av de problem vi står inför. I direktiven till utredningen slår regeringen fast att en grundläggande utgångspunkt i förvaltningen är att ett sammanhållet vattenarbete och en samlad förvaltning av vattenmiljöerna inklusive nyttjandet av dessa ska baseras på ekosystemansatsen. Detta tycker jag är en utmärkt ansats. Men när det gäller förvaltningen av en av ekosystemets viktigaste komponenter, fiskbestånden, vacklar regeringen och logiken faller. Utredaren ska ta ställning till hur avgränsningen ska ske till arbete med fiskeriförvaltningen, fiskerikontrollens genomförande, vattenbrukets utveckling och fiskeprogrammets genomförande. Med andra ord ger regeringen redan i direktivet order om att förvaltningen av fisk, möjligheten att styra uttaget av fisk, inte ska ligga hos den nya myndigheten. Det är häpnadsväckande att regeringen på detta sätt vill gå stick i stäv mot utvecklingen i övriga Europa. Genom EU-kommissionen, som sagt, slår man nu samman förvaltningen av fisk och förvaltningen av övrig marin miljö, och det nya ramdirektivet från EU omfattar både miljö och fisk. Det är nödvändigt att regeringen tänker om. Ansvaret för kunskapsunderlag och för förhandlingar om fångstkvoten måste läggas inom den nya myndigheten, så även fiskeregleringar av arter som inte har några fångstkvoter. Det är ekosystemet som producerar fisken. Kunskapen om hur ekosystemen fungerar kommer att ligga hos den nya myndigheten. Därför är det självklart att det nationella ansvaret för fiskbeståndens förvaltning också ska ligga inom denna myndighet. Nu har regeringen möjlighet att drastiskt förbättra förutsättningarna för en framgångsrik förvaltning av havs- och vattenresurserna. Lägg prestigen åt sidan! Prioritera den framtida havs- och vattenmiljön!

Fru talman! Jag ska ändå vara envis, Jan-Olof Larsson, och läsa upp vad frågan handlade om. Frågan var: Vad avser ministern att göra för att den nya myndigheten ska placeras i Göteborg? Det var en exakt fråga. Och jag har nu svarat att det inte är min uppgift att just nu göra någonting, utan jag ska invänta utredningens förslag. Jag har hört att det finns goda skäl som talar för Göteborg. Jag tycker att det finns goda skäl som talar för Göteborg. Men det finns också goda skäl som talar för andra orter i landet - det utgår jag från - och nu tänker jag inte lockas in i att svara på den fråga interpellationen gällde. Jag förstår mycket väl att Jan-Olof Larsson breddar diskussionen, för det är en viktig fråga. Det är naturligtvis en än viktigare fråga vad myndigheten ska göra och hur uppgifternas avgränsas. Jag välkomnar att vi är överens om huvudinnehållet i vad myndigheten ska göra och att vi gemensamt vill göra ekosystemansatsen till den viktiga. Sedan kan jag inom parentes konstatera att Sverige har mycket viktiga uppgifter, inte minst på förhandlingsområdet, när det gäller EU och den gemensamma fiskeripolitiken. Det avgör att det behövs en kapacitet, en kompetens och en myndighetsresurs för att driva de förhandlingarna. Där krävs just den gränsdragning som regeringen har förväntat sig av utredaren. Vi kommer att avvakta de förslagen tills vi gör vårt ställningstagande. Jag är inte alls säker på att när vi väl lägger det förslaget Jan-Olof Larsson kommer att vara missnöjd. Men låt oss vänta och se tills utredningens förslag kommer.

Fru talman! Jag dristar mig ändå till att belysa båda sakfrågorna som jag tycker är viktiga. Att den nya havsmyndigheten borde placeras i Göteborg och i Västra Götalandsregionen är svårt att frångå även för den här regeringen. Att vår näst största stad och landets största industriregion inte ska ha en enda statlig myndighet blir nog svårt att acceptera för väljarna. Valet närmar sig med stormsteg, som tur är. När det gäller ansvaret för myndigheten kan jag konstatera att två centerpartistiska statsråd dömer ut EU:s nya strategi. Varken jordbruksministern eller miljöministern är ense med EU om strategin. De dömer ut den samlade expertis som förespråkar att den nya myndigheten även ska förvalta fiskeresurser. De dömer ut insynsrådet och Fiskeriverket som även de förespråkar samma sak, och de dömer ut dem som arbetar inom Fiskeriverket. Alla vill ha den här havsmiljöförvaltningen i en samlad myndighet, där helheten ingår, där kompetensen finns och där kapaciteten finns. Vad är det då för kunskap som de båda statsråden har som vi övriga inte känner till? Det hade varit intressant att få reda på det, för den här frågan bollas inte tillbaka till riksdagen. Det är regeringen som bestämmer i slutändan. Det är inte en riksdagsfråga. Därför är det viktigt att ta upp frågan i den här kammaren. Jag hoppas att Andreas Carlgren lägger prestigen åt sidan och låter oss skapa en bra myndighet för havsmiljön som kan möta framtiden på ett bra sätt. Då måste fiskeriförvaltningen ingå i den. Nu har vi chansen att göra det. Låt det inte gå oss ur händerna!

Fru talman! Jag hoppas fortfarande att det som interpellationen gällde, det vill säga lokaliseringen av myndigheten, ska avgöras av mer än valhänsyn. Jag tror också att Jan-Olof Larsson tycker det, men det lät inte riktigt så på slutet. Under alla förhållanden kommer naturligtvis både myndighetens uppgifter och regeringens politik när det gäller havsmiljön att styras av inriktningen att det ska vara ekosystemansatsen, helheten för ekosystemet, som är avgörande. Den ska ligga helt i linje med det vi själva har arbetat så hårt för att åstadkomma inom EU. Men nu var det inte det som interpellationen handlade om. Jag välkomnar nya debatter om den frågan. När regeringen väl kommer att lägga sitt förslag till följd av utredningsförslaget kan jag lova att det inte kommer att vara prestigeskäl utan sakskäl som avgör. Förslaget ska ha inriktningen att skapa en gemensam förvaltning av ekosystemet. Det är det regeringens havsmiljöpolitik bygger på.