En effektiv socialtjänst

Fru talman! Jag vill tacka Ann-Charlotte Hammar Johnsson för interpellationen.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig om jag bedömer att förutsättningarna för kommunerna att bedriva en effektiv socialtjänst kommer att påverkas negativt av ett vinsttak för företag som utför uppdrag inom socialtjänsten, och vilka åtgärder jag i så fall är beredd att vidta inom mitt ansvarsområde.

Svar på interpellationer

Frågan är föranledd av att regeringen har tillkännagett att den avser att överlämna en proposition om en vinstbegränsning i skola och omsorg till riksdagen. Regeringen kommer i det fortsatta arbetet att beakta de remisssynpunkter som inkommit och presentera ett förslag som ger fortsatt valfrihet men som samtidigt innebär att de skattemedel som är avsedda för välfärden går till verksamheten i ökad utsträckning. Hälso- och sjukvården kommer inte att omfattas av förslaget utan ska utredas vidare.

Skälet till att regeringen avser att gå fram med förslaget är enkelt: Vinst som främsta incitament hör inte hemma i välfärdssektorn.

Syftet med den reglering som nu är aktuell är att offentliga resurser ska gå till välfärden i större utsträckning. Jag anser att det är rimligt att kräva att privata aktörer som tillhandahåller skattefinansierade välfärdstjänster ska kunna visa att de offentliga medlen används i verksamheten på det sätt som är avsett.

Samtidigt som vinstjakten ska stoppas vill vi värna valfriheten och mångfalden i välfärden. En gemensam utgångspunkt för regeringens arbete är medborgarnas förväntningar på att de offentligt finansierade välfärdstjänsterna håller god och likvärdig kvalitet i hela landet och att de resurser som avsätts kommer medborgarna till godo, oavsett utförare.

Kommunernas lagstadgade ansvar innebär att de är huvudmän för socialtjänstverksamhet som överlämnas till privata utförare. Ansvaret innebär att kommunerna alltid måste utöva någon form av kontroll för att kunna uppfylla sina skyldigheter och ha ständig beredskap för att kunna tillhandahålla tjänster om aktörer försvinner.

Regeringen har varit tydlig med att enskilda aktörer även fortsättningsvis ska kunna vara verksamma i välfärden. Jag håller inte med om AnnCharlotte Hammar Johnssons bild att ett vinsttak kommer att slå sönder väl fungerande verksamheter. De som bedriver seriösa välfärdsverksamheter och som regelmässigt återinvesterar i verksamheten kommer att kunna bedriva verksamhet även i framtiden.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Möjligheten att utföra offentliga tjänster har spelat en avgörande roll. Det har uppstått nya möjligheter att möta enskildas behov av stöd och hjälp när de blir äldre i och med att det har kommit nya utförare. Kvinnor som tidigare har arbetat i det offentliga eller som mammor har sett problemen, tänkt hur man skulle kunna göra i stället och har belånat hus och andra saker för att kunna starta sina verksamheter.

Nära mitt hem i Skåne finns ett äldreboende som en kvinna har startat. När hon renoverade och byggde ut använde hon två kvinnliga arkitekter som utgick från sina egna erfarenheter. De frågade runt bland sina mammor och pappor, morföräldrar, farföräldrar, grannar och vänner om hur de såg på det hela. Resultatet blev en byggnad som inte såg ut som de byggnader för äldreboenden som utformades i Sverige på 70-talet och som stöptes i en och samma form. Det här blev något annat.

Det har blivit ett genomtänkt bygge, där solen får avspegla sig i husfasaden. Det har blivit en sinnenas trädgård där man ser färger och förändringar och kan ta in intryck, där det finns saker och ting som gör att man kan stå såväl som sitta och ligga. Man kan komma ut på verandan under varma dagar på året när solen skiner. Och det finns fönster som går från golv till tak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan självklart göras inom den kommunala verksamheten också. Men där ligger man efter. Så är det bara. Det finns goda exempel, men de är inte jättemånga.

Det här är för mig innovationer för den lilla människan. Det är något som regeringen talar om när det gäller industri och företagande. Men för den här sektorn verkar det som att möjligheterna ska dras tillbaka.

Ponera att vi skulle befinna oss längre fram i tiden och att regeringens förslag skulle ha gått igenom; i så fall skulle den här kvinnan inte kunna göra det hon har gjort. Det gäller andra kvinnor också.

Vi gör inget annat än att tala om att det är brist på kapital. Det är jättesvårt för företagare i allmänhet att få banklån och i synnerhet för kvinnor. Det har vi också talat om.

Här handlar det om god verksamhet för de människor som man är till för. Det är samtidigt ett system som skulle kunna växa och bli det som statsrådet tar upp, det vill säga en möjlighet att använda de goda exemplen runt om i Sverige så att det kan bli möjligt för alla. Men nu ligger det ett förslag på bordet som helt enkelt stoppar det här, som bromsar det så att folk får stänga ned.

Ett annat exempel är Linus. Han har haft hjälp och stöd inom kommunen. Schemat för familjen har legat på ett år. Man ska alltså inför januari tala om hur ens liv ska se ut fram till december. Det finns ingen flexibilitet över huvud taget. Linus fick möjlighet att komma till ett gruppboende. Helt plötsligt har man fått flexibilitet. Linus och familjen har en kontakt som man kan ringa till, till exempel om ett bröllop står för dörren, så att familjen kan åka i väg. Det har varit jättekomplicerat tidigare. Det har byggts upp en sådan byråkrati att det har drabbat familjen.

Första dagen Linus kom till gruppboendet fick han massage, vilket han inte hade kunnat få tidigare. Det hade det inte funnits tid till. Familjen berättar att de grät när boendet ringde och frågade: "Är det okej att vi ger Linus massage varje morgon? Vi ser att han responderar på det." Linus kan inte tala. Han kan inte röra sig.

Jag tycker att vi ska ta vara på de här goda exemplen. Jag vill höra varför statsrådet är så angelägen om att använda förslaget som ligger på bordet i stället för att använda de goda exemplen som utgångspunkt för vad vi ska bygga i vårt land.

Fru talman! Jag vill tacka min kollega, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, för en mycket viktig och angelägen interpellation.

Jag kan bara beklaga att den här regeringen har bestämt sig för att attackera alla fina och fantastiska välfärdsföretag i Sverige.

I nästa interpellationsdebatt kommer Mikael Damberg att svara på en interpellation från Penilla Gunther om ökat nyföretagande. Det visar väl bara hur splittrad den här regeringen är. Regeringen lägger mycket tid och kraft på att ta bort valfriheten, på att sabotera för välfärdsföretagarna och - anledningen till att jag har anmält mig till debatten - på att visa misstro mot medarbetarna i de privata välfärdsföretagen.

För mig är det obegripligt att någon kan påstå att en medarbetare i ett privat välfärdsföretag skulle göra ett sämre jobb än om man var anställd i en kommun.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har faktiskt aldrig mött någon medarbetare i något enda privat välfärdsföretag som säger: Jag gör ett sämre jobb för att jag jobbar i ett privat välfärdsföretag.

Fru talman! De som jobbar i privata välfärdsföretag trivs i själva verket bättre än vad man gör om man jobbar i offentlig sektor. Sjukskrivningstalen är dramatiskt lägre i små privata välfärdsföretag än vad de är i offentlig sektor.

Jag tycker att statsrådet underskattar kraften i den opinionsbildning som ni använder. Ni svartmålar en hel bransch. Ni svartmålar kvinnliga företagare. Ni svartmålar de medarbetare som finns i de privata företagen.

Jag har under det senaste halvåret rest runt i min valkrets, Gävleborg, och besökt privata välfärdsföretag. I måndags besökte jag en friskola i Bollnäs. Några veckor tidigare hade man haft ett möte med alla privata välfärdsföretag i Bollnäs. De hade räknat ut hur många det är som jobbar i privata välfärdsföretag i Bollnäs. Det är, fru talman, 1 200 medarbetare. De jobbar i assistansföretag, på sjukhuset, på den privata vårdcentralen och i friskolan.

Dessa medarbetare gör ett fantastiskt jobb i de företag som de är anställda i. Det vore naturligtvis klädsamt om barn-, äldre- och jämställdhetsministern visade uppskattning över de företagen och över alla medarbetare i de företagen och om hon respekterade alla som har valt att använda dessa företags tjänster. Man har alltså valt att anlita det privata assistansföretaget, att anmäla sitt barn till friskolan, att lista sig på den privata vårdcentralen.

I svaret påstås det: Vinst som främsta incitament hör inte hemma i välfärdssektorn. Det är vi säkert överens om och säkert överens om med de privata välfärdsföretagen. Problemet är bara att det förslag som ni har lagt fram skulle innebära att friskolan Lust & Lära aldrig hade kunnat starta. De fem lärare som bildade den förskolan för nio år sedan hade inte kunnat starta verksamheten med det förslag som ni har lagt fram. Det är sannolikt så att de inte heller kommer att kunna överleva. Ert förslag skulle innebära att Lust & Lära får göra 115 000 kronor i vinst per år.

Med den omsättning som Lust & Lära har och med de marginaler som ett företag måste ha är det detsamma som att ni lägger ned friskolan Lust & Lära. Det är detsamma som att ni lägger ned det privata assistansföretaget. Är det så att ni inte vill ha företag i den här sektorn, säg det i stället och var ärlig. Säg: Vi är socialister. Vi vill inte ha privata välfärdsföretag.

Det vore ärligt mot de som använder tjänsterna, mot de värdefulla medarbetarna i företagen och mot de kvinnliga företagarna själva.

Fru talman! Det här är en känslosam debatt. Jag har aldrig vare sig i den här kammaren eller någon annanstans uttryckt att jag är emot privata alternativ. Det är jag nämligen inte. Jag tror verkligen att idéburna offentliga och privata alternativ har mycket att erbjuda dem som har rätt till tjänsterna och som behöver dem. Det som vi diskuterar här är ju begränsning av vinster och huruvida man investerar i de här personerna och i den här personalen.

Jag är också jämställdhetsminister och jag har följt ganska noga hur kvinnors löneläge ser ut på arbetsmarknaden. Det gäller särskilt de delar av arbetsmarknaden där många kvinnor arbetar. Dessvärre är det så att där många kvinnor arbetar, oavsett om arbetsgivaren är privat eller offentlig, har kvinnor lägre löner än män. Tyvärr gäller det också i skattefinansierad verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har ansvar för äldreomsorg i regeringen. Jag hade jättegärna sett att den privatisering som har skett där hade ökat trycket uppåt på kvinnors löner, men det har den inte gjort. När man går igenom olika studier ser man att det inte finns skillnader i villkor i någon större utsträckning.

Jag beklagar att kvinnors situation på arbetsmarknaden är sämre där många kvinnor förvärvsarbetar. Så är det inom äldreomsorg, inom handel och restaurang - många konkurrensutsatta verksamheter på arbetsmarknaden.

Det finns många skäl till att ha privata alternativ i olika branscher, men att kvinnors villkor i privata verksamheter blir bättre har vi tyvärr inte sett hittills. Jag hoppas på en annan utveckling. Det skulle vara toppen med en tävling om de villkoren, men det har inte inträffat.

Vi har avsatt 2 miljarder till äldreomsorgen för att man ska kunna anställa fler. En uppföljning visar att äldreomsorgen har kunnat anställa fler och kunnat ha lite mindre personalgrupper. Personalgrupperna är fortfarande otroligt stora inom äldreomsorgen. Man har kunnat förlägga arbetstiden bättre och så vidare. Men några större skillnader mellan privat och offentlig utförare kan vi inte se.

Jag tycker att det är märkligt att vi inte kan prata om att begränsa vinster när vi samtidigt måste använda andra skattemedel för att stärka personalen i till exempel äldreomsorgen.

Fru talman! Jag fortsätter där jag slutade med att prata om Linus som bor på det här gruppboendet. Gruppboendet startades av en mamma - på tal om investeringar. Hon startade sin verksamhet i Jämtland och har sedan byggt upp tre boenden på tre olika platser i landet. Det är här som vår diskussion skiljer sig åt. Den här mamman hade inte kunnat göra detta med ert förslag. Vi pratar om operativt kapital som ska begränsas, det kapital som man bygger vidare på.

Jag vill att kvinnor ska kunna starta en bra verksamhet för sig själva, för andra och för dem som den är till för, brukarna. Det är känslosamt. Jag blir väldigt känslosam när jag ser nyttan med detta och vilka fantastiska möjligheter det finns på dessa ställen. Jag vill att min mamma ska kunna komma till ett boende där jag själv skulle vilja bo när jag blir äldre.

Jag vill också att mitt barn som inte kan röra sig har möjlighet att tas om hand av personal som trivs bra, stannar på arbetsplatsen och inte vill byta den - personal som älskar sitt arbete. Det är väl det drivet som vi ska vara ute efter. Vi kan se det på många ställen, och då är det väl det som vi ska syssla med. Vi ska inte prata om vinster som inte är vinster utan operativt kapital. Annars är det som Lars Beckman säger, att det är någonting annat som man vill åstadkomma. Man vill stoppa det här.

Alla ska in i samma mall, in i det gamla systemet som maler på i byråkratins kvarnar. Det vill vi inte. Vi vill att det ska förändras. Vi vill bygga någonting för framtiden. Vi vill att de här människorna ska ha de möjligheter som de förtjänar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns fler exempel. Lars Beckman talade om en förskola som skulle få 115 000 kronor över. Landstingen är en del av Sverige som kräver ett antal kronor och ören för att de som driver verksamheter ska ha en krockkudde. Det är inte konstigt att man måste ha pengar bakom sig för oförutsedda händelser och för att saker och ting måste kunna göras. Om man inte har de pengarna kan verksamheten inte fungera. Det här är lite som med Emil och sockerdrickan: Hur i hundan ska de klara av att driva verksamheter som ni tycker är bra, men som ni egentligen inte tycker är bra? Jag blir riktigt arg över den här diskussionen.

En kvinna som jobbade i ett annat landsting träffade en kille som råkat ut för en olycka, en kille som gillade att paddla kanot. Han blev invalidiserad och väldigt deprimerad. Då gjorde hon något ovanligt som hon inte skulle göra i vardagen. Hon tog med killen till kanotföreningen, där man sa: Gud, vad roligt att få se dig! Som vi har saknat dig. Vi behöver din kompetens.

Killen hade haft självmordstankar och annat. Han ville inte längre leva med tanke på det som han hade råkat ut för. Men han fick en ny glädje av att besöka kanotföreningen och av det som hon gjorde för honom.

Efter att hon hade startat återrehabiliteringen och besökt kanotföreningen blev hon inkallad till sin chef. Då tänkte hon: Wow, nu startar vi en ny verksamhet som jobbar på ett annat sätt. Men nej. Chefen sa: Tänk om alla skulle göra det du har gjort! Hur skulle det se ut?

Det är allt detta gamla som vi ska lämna. Vi ska börja med något nytt där vi ser möjligheter och innovationer, som ni pratar om. Den jämställda regeringen, var finns ni?

Fru talman! Jag vill haka på där Ann-Charlotte Hammar Johnsson slutade: Var är den feministiska regeringen?

Var är den feministiska regering som värnar kvinnligt företagande i Sverige? Var är den feministiska regering som värnar de kvinnor som i dag arbetar i privata välfärdsföretag med låg sjukskrivning, fru talman? Jag är helt säker på att statsrådet är väl medveten om att sjukskrivningstalen inom den offentliga sektorn är väsentligt högre än i privata välfärdsföretag.

Det är detta som samhällsproblemet handlar om - inte om att det finns nöjda kunder hos välfärdsföretag. Det handlar heller inte om att de ungdomar som just nu sitter på läktaren har rätt att välja skola eller om att AnnCharlotte Hammar Johnsson har rätt att välja äldreomsorg till sina föräldrar. Detta kan ju inte vara ett samhällsproblem.

Samhällsproblemet måste vara hur vi förbättrar välfärden och verksamheterna. Tänk om regeringen lade lika mycket tid på att förbättra den kommunala skolan och äldreomsorgen som att svartmåla de privata välfärdsföretagen!

Jag tycker att statsrådet ska ta med sig näringsministern och åka till Bollnäs. Jag tycker att ni ska åka till medarbetare inom de privata välfärdsföretagen, se dem i ögonen och säga: Ni ägnar er åt vinstjakt.

Detta är inte verkligheten. I verkligheten gör medarbetarna i de privata välfärdsföretagen ett fantastiskt arbete, och i verkligheten förbättrar dessa välfärdsföretag verksamheten, precis som Ann-Charlotte Hammar Johnsson sa. De brinner för att göra saker bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att ni ska sluta med er svartmålning. Annars ska ni vara ärliga och säga att ni socialdemokrater inte vill ha valfrihet, vare sig för dem som vill välja friskolor eller för dem som vill välja äldreomsorg. Säg då att de som ska välja personlig assistent ska välja kommunen! Valfriheten innebär att man ska välja kommunen.

Jag delar inte en sådan uppfattning, och jag tycker att ni ska skrota den här retoriken och kampanjen.

Fru talman! Det är svårt med en debatt när hela utgångspunkten är argument som inte har förts fram, åtminstone inte av mig. Interpellationen är ju ställd till mig.

Jag besöker väldigt många kommuner. Jag besöker även många äldreboenden varje vecka, oftast flera och åtminstone ett. Det handlar både om privata och kommunala. Skillnaderna för brukarna och för personalen har mycket med ledarskap att göra. Det kan förstås också bero på hur lokalerna ser ut. Detta kan spela stor roll.

Oftast beror det dock, som jag ser det, på hur man tänker på brukarna, hur chefsideologin ser ut och hur stora grupper chefen är ansvarig för. I vilken utsträckning ser man till att de äldre kan träffas och prata med varandra? Får de träffa nya människor och får de behov tillgodosedda som förstås handlar om de kroppsliga behoven men inte minst också om de existentiella? Detta möter jag alltmer.

Man kan se i mätningar att en väldigt stor andel av äldre och anhöriga är relativt nöjda med svensk äldreomsorg. Men när jag besöker äldreboenden, oavsett om det är i privat eller offentlig regi, säger de äldre ofta till mig: Vet du vad, statsrådet, det är jättebra att du är här och besöker oss. Vi är glada över att få prata med dig, men ta hand om personalen! Personalen stressar och springer. De plågas av att de måste låta oss vänta ibland. De har det tufft.

Detta sägs på både privata och kommunala äldreboenden, och det syns även i statistiken. Det här är ett stort problem, och sektorn behöver utvecklas.

Jag är socialdemokrat och är för ett högt skatteuttag. Därför är jag väldigt angelägen om att skattepengarna används till de äldre och deras behov. Att personalen trivs är också ett samhällsansvar. De ska känna att deras jobb är eftertraktat, att de är stolta över sitt jobb, att andra också vill jobba på deras arbetsplats och att de kan utveckla det de gör.

Det här är en samhällsfråga. Därför har regeringen administrerat mycket stora medel under mandatperioden. Att medlen har gått till äldreomsorgen har jag nämnt. Det har också handlat om allmänna statsbidrag till kommuner och landsting. Vi kommer att fortsätta med detta och även höja anslagen, för vi måste möta dessa stora utmaningar. Men då kan man inte försvara att skattepengar lyfts ut till orimliga vinster.

Återigen: Jag är för privata alternativ och att man tävlar med varandra om bästa stöd till människor som behöver det. Men vi måste ta ett samhällsansvar när det gäller användningen av de skattemedel som människor i Sverige jobbar hårt för. Det gäller inte minst dem som jobbar inom äldreomsorgen med många gånger ganska dåliga villkor. De ligger ofta tyvärr på samma nivå oavsett om det är i privat eller offentlig regi.

Det är inte rimligt att man tar in stora skattemedel och samtidigt lyfter ut väldigt stora vinster från samma skattemedel. Det blir svårt att förklara detta för medborgarna, och vi vet också att de flesta i Sverige tycker att det här inte är rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad över att det finns många privata alternativ i verksamheter som jag är ansvarig för. Exempelvis LSS, personlig assistans, är till två tredjedelar privatiserat. Vi vet också att det där finns stora problem med att medlen används till andra saker än till brukarnas väl och ve.

Fru talman! Tack, statsrådet! Jag delar uppfattningen att det har med ledarskap att göra, i varje fall delar av det.

Innan folk lämnar läktaren vill jag ge dem en hemläxa: Kolla på mattelektionen vad skillnaden är mellan operativt kapital och vinster! Det är stor skillnad. Ni kommer att lära er något nytt.

Sjukskrivningar är ett stort problem, och det är dubbelt så stort inom den offentliga sektorn.

Mätningar man gör hos äldre har visat att de står i beroendeställning, vilket ministern också vet. Frågan är hur man ska lösa det här för att få reda på hur saker och ting faktiskt ligger till.

Jag vet att kvinnor i offentlig sektor springer som i ett ekorrhjul. För de verksamheter som vi har försökt att beskriva här i dag skulle vi kunna ge en lista till regeringen med förslag på hur man kan jobba på andra sätt. Man behöver inte springa runt i ett ekorrhjul utan kan jobba på ett smartare sätt. Det betyder inte att man jobbar effektivare, i den meningen att man gör besparingar, utan man jobbar smart, vilket kan göras på olika sätt.

Vad jag allra sist vill säga i den här debatten är att jag vill att alla ska kunna ha det som Linus. Jag vill att fler kvinnor som har sett saker och kan göra något ska få vara med och skapa goda värden på nya sätt inom äldreomsorgen, sjukvården och friskolor. Jag vill ha fler mammor - och självklart även pappor - som ser och kan vara med och driva en utveckling så att det blir bra för våra barn och unga. Jag vill att kvinnors kreativitet ska få ett gott innehåll utanför byråkratins ramar och att detta ska komma människor till del. Varför vill statsrådet inte det? Varför är det så viktigt att säga att hon inte har tagit fram detta? Hon har ansvar för förslaget eftersom hon är en del av regeringen.

Fru talman! Tack för interpellationen! Den kommer att gå vidare.

Genom mitt ansvar för socialtjänsten i hela sektorn, som jämställdhets, äldre- och barnminister och som ansvarig för rättigheterna för personer med funktionshinder hävdar jag att det viktiga för de personer som jag har ett ansvar för är att de får den bästa omsorgen. Jag är glad över att det finns olika slags utförare. Men jag kan inte försvara att vi ser stora brister, ibland i omsorg och rätt ofta vad gäller personalens situation, när någon samtidigt lyfter ut stora skattemedel till vinster. De flesta svenskar tycker inte heller att detta är en bra idé.

Jag är angelägen om att vi har en mångfald och flera olika sorters utförare. Framför allt är jag angelägen om brukarna och personalen, inte i första hand om utförarna.

Överläggningen var härmed avslutad.