En ansvarsfull migrationspolitik

Fru talman! Katarina Brännström har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att färre personer ska vistas i landet utan tillstånd samt hur regeringens förslag om utökad rätt till familjeåterförening svarar mot det behov av en ansvarsfull migrationspolitik Sverige har. Jag har valt att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Återvändandefrågorna är prioriterade för regeringen. För att kunna upprätthålla en human, rättssäker och långsiktigt hållbar migrationspolitik måste de som efter en rättssäker prövning av asylskälen fått ett avslagsbeslut återvända så snabbt som möjligt. Återvändandet ska i första hand ske frivilligt, men annars med tvång.

Regeringen har de senaste åren vidtagit en rad åtgärder för att öka återvändandet, både det frivilliga och det som sker med tvång. Myndigheterna har tilldelats extra medel, och återvändandesambandsmän har placerats ut på ambassader i ett antal nyckelländer. Dialogen med mottagarländer har bland annat resulterat i ett samförståndsavtal om återtagande med Afghanistan. Vidare har antalet förvarsplatser ökat och kommer under våren att uppgå till 457 stycken, vilket är en ökning med 80 procent sedan 2016. Polismyndigheten har sedan den 1 juli 2018 fått utökade möjligheter att kontrollera att arbetsgivare inte anställer personer som saknar erforderliga tillstånd. Utöver detta bereds för närvarande betänkandet Klarlagd identitet i Regeringskansliet. Förslagen i betänkandet syftar bland annat till att effektivisera Polismyndighetens arbete med återvändande.

De senaste åren har präglats av en hög takt i återvändandet. Under åren 2014 till och med 2018 lämnade fler än 70 000 före detta asylsökande Sverige, antingen till sitt hemland eller till ett annat EU-land i enlighet med Dublinförordningen. Det är fler än 1 000 personer per månad.

Den bilaterala dialogen med tredjeländer är avgörande för att återvändandet med tvång ska fungera bra. Vi ska också ge vårt fortsatta stöd till återvändandearbetet på EU-nivå. För närvarande pågår till exempel en revidering av återvändandedirektivet som syftar till att effektivisera och förkorta medlemsstaternas återvändandeförfaranden.

I regeringsförklaringen anges mycket tydligt att de som har skyddsskäl snabbt ska bli en del av samhället och att de som saknar sådana skäl snabbt ska återvända.

Enligt januariavtalet som slöts mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna i början av året ska lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, den så kallade tillfälliga lagen, förlängas i två år. I samband med det ska också alternativt skyddsbehövande ges samma rätt till familjeåterförening som flyktingar. Det är rimligt att dessa två grupper har samma möjlighet till familjeåterförening. En sådan möjlighet kan också bidra till snabbare etablering.

Regeringen ska också tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté för att ta fram förslag för framtidens migrationspolitik.

Med anledning av överenskommelsen har Migrationsverket gjort en preliminär konsekvensanalys av vad förslagen skulle innebära. Myndighetens bedömning är att antalet asylsökande ökar med endast 500 personer under 2019 och med 1 000 personer per år under 2020 och 2021. Detta ska ses mot bakgrund av att vi nu har det lägsta antalet asylsökande på 13 år.

Förslaget om utökad familjeåterförening stämmer därför väl överens med en ansvarsfull hantering av migrationspolitiken i Sverige.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på mina två interpellationer. Det är dock lite oroande att ministern i sitt svar till mig verkar vara så nöjd med nuvarande system. Jag tycker att det är att blunda lite grann för verkligheten. Det finns inte en enda problembeskrivning i svaret från ministern.

Faktum är att det i dag finns ett stort antal människor som inte återvänder frivilligt till sitt land efter att ha nekats uppehållstillstånd i Sverige. På fyra år beräknar Migrationsverket att det ska vara ungefär 50 000 fall som överlämnas till polisen, och i de flesta av dessa fall har personerna avvikit och gått under jorden. Det måste väl Morgan Johansson också anse vara ohållbart.

Det är också allvarligt att ingen, vare sig regering eller myndighet, faktiskt vet hur många som befinner sig illegalt i Sverige. Våra gränskontroller har stora brister. Det gör det lätt att komma in i Sverige, och de som har fått ett slutligt avslag stannar kvar. Men ingen vet var de är eller hur många de är, och vi riskerar att få ett skuggsamhälle.

Före valet lovade Stefan Löfven och Socialdemokraterna mycket tydligt en stramare migrationspolitik om de skulle komma till makten. De kallade till och med till en särskild presskonferens för att berätta just detta. Löfven lovade mycket, till och med att förbjuda försörjningsstöd till asylsökande som fått avslag. Dessa löften har absolut inte blivit verklighet sedan den nya regeringen tillträdde. Men varför har ni ändrat er, Morgan Johansson? Är inte en stram migrationspolitik rätt längre? Ministern vet ju själv hur stora problemen är i utanförskapsområdena. Det är en dålig integration, hög arbetslöshet, ett ökat antal våldsbrott, gängkriminalitet och annat som gör livet otryggt för dem som bor där.

Nu ska anhöriginvandringen mjukas upp, och detta skickar självklart signaler som gör att allt fler söker sig till Sverige.

Faktum är att Eurostat har visat att Sverige var det land i EU som beviljade näst flest människor asyl i fjol. Det var nästan 20 000 personer. Om det fortsätter så blir det 100 000 under fem år. Då ligger Sverige fortsatt högt i ett EU-perspektiv.

Signalerna i januariöverenskommelsen om en generösare migrationspolitik innebär att allt fler kommer att vilja ta hit sina anhöriga. Migrationsverket har beräknat att det blir 1 000 fler per år. Vi vet inte om det blir många fler. Men detta kommer att sätta hård press på kommunerna, då något krav på egenförsörjning inte finns. I de flesta fall handlar det om försörjningsstöd från kommunerna. Det handlar också om fler barn i redan problemtyngda skolor och om fler i den redan långa kön till vården, för att nämna något.

Jag tycker att det är bra att regeringen och ministern säger att återvändandet är prioriterat. Verkligheten ser dock inte lika ljus ut. Vi kan se att många tusen befinner sig illegalt i Sverige, och polisen har svårt att verkställa utvisningsbeslut. Jag tycker inte att ministern ger något riktigt bra svar på hur detta ska klaras av. Antalet förvarsplatser har ökat något, men enligt polisen räcker de inte på långa vägar. Hur många som finns där ute och som borde avvisas eller befinna sig på en förvarsplats vet nog inte ens Morgan Johansson. Det kan vara så många som 30 000-35 000.

Vi vet att det finns städer som Malmö som beviljar socialbidrag, ekonomiskt bistånd, till dem som har fått avslag. Detta ger absolut inga incitament för fler att lämna vårt land. Detta gör man trots att Högsta förvaltningsdomstolen har sagt att dessa personer inte har rätt till detta stöd enligt socialtjänstlagen.

Jag förväntar mig därför fler svar från Morgan Johansson om hur vi ska kunna ha en hållbar migrationspolitik.

Fru talman! Jag påstår att Sverige har en stram migrationspolitik. Det vittnar inte minst den utveckling som vi har nu när det gäller antalet asylsökande om.

Fru talman! Som jag säger i mitt svar har vi nu det lägsta antalet asylsökande på 13 år. När det gäller ensamkommande barn och ungdomar som kommer till Sverige har vi det lägsta antalet på tolv år. Vi är i en helt annan situation än vi var för några år sedan.

Jag kan påminna Katarina Brännström om att när jag tillträdde 2014 hade Sverige den mest generösa flyktingpolitiken i hela EU, och vi har fortfarande världens mest generösa system för arbetskraftsinvandring. Det hade vi då efter åtta år med moderat styre. Ni gick då till val på att fortsätta med denna politik. Det var Reinfeldts mantra i valrörelsen 2014: Öppna era hjärtan!

Det sas att vi skulle fortsätta ha den mest generösa flyktingpolitiken i hela EU. Men samtidigt sa Moderaterna att det bara är socialdemokratiska kommuner som ska ta emot dessa människor. Moderata kommuner ska inte behöva göra det. Ni var emot i sten att öppna upp för en lagstiftning som gjorde att alla kommuner skulle behöva ta emot människor som kom hit.

Alla förstår att detta inte var hållbart på sikt. Därför blev det vår regerings uppgift att försöka hantera situationen när det 2015 visade sig att detta inte var hållbart. Det gjorde vi. Vi vred om med gränskontroller från hösten 2015 och med id-kontroller från januari 2016 med den tillfälliga lagen. Moderaterna var ingenting att hålla i handen i detta sammanhang. De orkade inte ens rösta för id-kontrollerna när den frågeställningen togs upp i riksdagen hösten 2015.

Detta gjorde vi inte för att vi ville det utan för att vi var tvungna. Vi kunde helt enkelt inte ha en situation med 10 000 i veckan som kom till Sverige. Om det hade fortsatt hade vårt asylsystem helt brutit samman. Dessutom var vi tvungna att helt enkelt skaffa oss ett andrum, en möjlighet att ta hand om dem som kom till Sverige.

Då ropade alla olyckskorpar att i och med att det kom så många till Sverige 2015 och 2016 skulle arbetslösheten raka i höjden och vi skulle få massarbetslöshet. Nu kan vi bedöma detta efter några år. Vad är det som har hänt? Arbetslösheten har sjunkit, sysselsättningsgraden har ökat och etableringstiden - den tid som det tar för en nyanländ i Sverige att etablera sig på arbetsmarknaden - har nästan halverats. Under Moderaternas tid låg den på åtta år. Under vår tid har den legat på fyra eller kanske fem år. Vår arbetsmarknadspolitik har alltså gjort att vi faktiskt har kunnat skaffa oss utrymme för att se till att dessa människor nu kan komma in på arbetsmarknaden på ett bra sätt.

För att ta bara en sådan siffra: Efter fem år i Sverige har utrikesfödda kvinnor högre sysselsättningsgrad än vad inrikesfödda kvinnor i EU har. Tvåförsörjarnormen i Sverige slår alltså igenom när människor kommer hit - det blir den normen som människor anpassar sig till. Det är dessutom faktiskt i gruppen utrikesfödda kvinnor som arbetskraftsdeltagandet har ökat mest under dessa fyra fem år.

Vi har alltså återtagit kontrollen i denna fråga, men vi måste även fortsätta att ha en hög takt i återvändandet för dem som har fått avslag. Under de senaste fem åren är det 70 000 som har lämnat Sverige, vilket innebär att ungefär 1 000 före detta asylsökande lämnar Sverige varje månad. Vi kommer att fortsätta att göra ansträngningar där, med bland annat utbyggda förvarsplatser och ökade möjligheter till kontroller av olika skäl - och med ökade resurser till bland annat polisen för att detta arbete ska kunna fortsätta att utvecklas på ett bra sätt.

Fru talman! Det är intressant att Morgan Johansson tar upp enbart de positiva siffrorna - de är bra, och jag är glad för det - men helt undviker de problem som faktiskt finns där ute. Polisen ser dem, Migrationsverket ser dem och sociala myndigheter runt om i vårt land ser dem.

Vi ser resultaten av flera års migration. Jag håller med om att Sverige tappade greppet ett tag, och vi har återtagit det. Hösten 2015 var verkligen en svår tid; det blev kaos överallt. Men jag kan säga så här: Jag sitter i regionrådet för polisen i syd, och jag har varit med polisen ute i fält. Jag kan konstatera att man inte ens kan ta dem man hittar som befinner illegalt i Sverige, för det finns ingen plats att sätta dem på. Det är ett stort problem som jag tycker undviks i den här debatten. Migrationsverket tvingas till och med släppa intagna som sitter på förvaret, till förmån för dem som polisen kommer med och som är prioriterade. Det visar ju att återvändandeprocessen inte fungerar alls så väl som det har sagts.

Arbetslösheten är fortsatt hög bland utlandsfödda och bland nykomna. Vi har haft en mycket lång högkonjunktur, så det är klart att vi har låg arbetslöshet bland alla. Här är den dock fortsatt hög. Jag tycker att man struntar i det problemet. Man struntar i de sociala problemen och det som händer i utsatta områden. Vad händer sedan, när människor väl kommer ut i kommunerna, ska gå i skolan och allt sådant? Det tycker jag inte att vi berör i den här debatten, i alla fall.

Trångboddheten ökar, och den grova brottsligheten ökar. Utanförskapet ärvs till barn. Vi ser ungdomar som tar lagen i egna händer, och vi läser om skjutningar nästan varje dag. Detta är ingenting man för några år sedan trodde att man skulle stå i den här kammaren och diskutera, men det är fakta. Det visar också hur viktigt det är med en kontrollerad migration för att vi ska få en lyckad integration i Sverige. Vi vet också att det är just dessa människor som kommer att drabbas först i den annalkande lågkonjunkturen.

Jag tycker alltså att den ljusa tonen i Morgan Johanssons svar stämmer dåligt med den verklighet som polis och andra måste hantera. Flyktingkrisen är faktiskt inte över än. Det räcker att besöka en kommun i mitt hemlän Kronoberg i Småland. Där kan man inte blunda för den enorma uppgift det innebär att integrera flera hundratusentals människor som har kommit de senaste åren.

Återvändandet fungerar också alldeles för dåligt. Jag förstår att det är en svår fråga att lösa och att man inte kan få fram förvarsplatser hur enkelt som helst. Men vi har inte heller verktyg för att leta upp människor, och vi har en underdimensionering av hela processen. Det tycker jag är allvarligt. Jag menar att en stram migrationspolitik handlar inte bara om vilka som kommer in i Sverige utan även om vilka som faktiskt befinner sig i Sverige.

Vi har inte kontroll, och polis och andra måste ibland bara blunda för dem man träffar på. Jag var med ute på en arbetsplats - en bilverkstad - där det fanns ett helt gäng som jobbade svart, men man hade ingenstans att göra av de människor man hade kunnat ta. Poliserna var helt uppgivna, och det tycker jag är allvarligt. På det sättet får man ingen lyckad integration, utan man får ett skuggsamhälle som jag inte tror att vare sig Morgan Johansson eller jag vill ha i Sverige.

Min fråga kvarstår alltså. Vad gör man, alltså verkligen allvarligt, för att förbättra situationen och undvika detta skuggsamhälle, den grova gängkriminaliteten och annat som följer i spåren?

Fru talman! Vi har förstärkt dessa verksamheter i varje led, skulle jag säga. Jag kan räkna upp hur många åtgärder som helst som vi har vidtagit i det här avseendet.

Det är roligt att höra att Katarina Brännström har varit ute på arbetsplatser och kanske deltagit i någon av de arbetsplatsinspektioner som polisen nu har genomfört. De är ju en följd av den lagstiftning vi fick på plats från den 1 juli förra året, då vi öppnade för möjligheten för polisen att inom vissa riskbranscher gå in och kolla en arbetsplats utan att ha någon konkret misstanke om just den arbetsplatsen. Vi talar då om till exempel restaurangbranschen och byggbranschen. Även skönhetsvård har diskuterats, bland annat nagelfirmor där vi har sett en hel del bekymmer. Polisen kan alltså gå in och kolla vem som egentligen jobbar på en arbetsplats och genomföra de kontrollerna.

Dessutom fördubblade vi sanktionsavgiften för den arbetsgivare som anställer en person som inte har uppehållstillstånd i Sverige och låter vederbörande jobba för kanske 30 kronor i timmen och bo i en källare - den som utnyttjar läget, så att säga. Sanktionsavgiften för dessa arbetsgivare har vi alltså fördubblat, vilket också gäller från och med den 1 juli förra året. Har du nu tio anställda under längre tid kan du få böta upp till 1 miljon kronor för det. Det är en konkret åtgärd som vi har genomfört.

Sedan säger Katarina Brännström att vi har utökat antalet förvarsplatser något. Ja, vi har alltså ökat antalet förvarsplatser med 80 procent. Hur mycket ökade antalet förvarsplatser under den moderatledda regeringens åtta år - knappt någonting alls, eller hur? Nu på måndag öppnar ytterligare förvarsplatser i Ljungbyhed hemma i Skåne. Det är 40 platser till. Nästa år öppnas ett nytt förvar i Norrbotten. Preliminärt gör man en upphandling för Luleå, men man har inte riktigt bestämt var någonstans det ska ligga. Det är i alla fall i Norrbotten som det blir ytterligare ett femtiotal platser.

Detta innebär att vi under de här åren kommer upp i siffror där vi har mer än fördubblat antalet förvarsplatser. Jag är väl medveten om att vi kanske behöver göra ytterligare mer i den delen, men återigen: Hur många förvarsplatser öppnade Moderaterna? Knappt några alls. Ni ägnade er åt att sänka skatten i stället för att se till att kunna förstärka dessa verksamheter i varje led, Katarina Brännström.

När jag tillträdde 2014 hade vi inte ens möjlighet till medicinska åldersbedömningar, det vill säga möjlighet att kontrollera huruvida de ungdomar och barn som kom till Sverige verkligen var barn och ungdomar. Det hade havererat 2013, och den dåvarande regeringen hade inte gjort någonting åt det. Det har vi nu också ett system för.

När jag tillträdde 2014 hade vi inte heller något återtagandeavtal med Afghanistan. Det har vi nu, och det fungerar på ett bra sätt. Vi hade inte ett fungerande samarbete med Marocko. Det har vi nu, och det fungerar på ett bra sätt. De ungdomar som har kommit från Nordafrika och som vi anträffar bland annat i storstäderna i Sverige kan numera alltså avvisas till Marocko, om det är därifrån de kommer. Allt detta är exempel på åtgärder som vi har vidtagit.

Vi måste naturligtvis fortsätta i den riktningen, och då tror jag att det handlar om att fortsätta med bland annat resursförstärkningen till polisverksamheten. Katarina Brännström vet ju om att vi nu genomför de största satsningarna någonsin på polisen, skulle jag vilja säga. Vi bygger ut antalet polisanställda - vi ska upp till 10 000 fler anställda till 2024 - och från och med i år börjar det också märkas att vi har fördubblat antalet som utbildas till poliser. De kommande åren kommer fler och fler nya poliser att kunna börja jobba. Det kommer också att ha mycket stor betydelse i det avseendet, fru talman.

Fru talman! Det är jättebra med arbetsplatsinspektioner, och det är jättebra att man är ute och kollar vilka som finns där. Men vad händer sedan? Enligt rapporter från Migrationsverket avser man att lämna över 50 000 människor som befinner sig illegalt i Sverige till polisen. Räcker 450 förvarsplatser då? Det är ju en droppe i havet. Polisen har alltså ingenstans att göra av de människor man faktiskt hittar där ute.

Det är också tramsigt att påstå att vi inte gjorde någonting. De stora problemen kom 2014-2015. Innan dess hade vi inte dessa stora problem i Sverige. De har funnits under de senaste fem åren, och vad jag vet är det en S-ledd regering som har styrt då. Morgan Johansson talar om vad vi gjorde för länge sedan, när problemen knappast var uppenbara för oss i den här kammaren på det sätt som det är nu. Det blev en stor kris 2015, och vi lever med konsekvenserna av den i hela Sverige.

Det är 50 000 fall som man befarar att man ska behöva lämna över. De flesta har avvikit och gått under jorden. Vad är då 450 förvarsplatser? Polisen säger att det handlar om flera tusen. Nu höll inte Migrationsverket med om det, så myndigheterna får väl reda ut detta.

Det hjälper inte att man gör arbetsplatsinspektioner om man sedan inte kan ta hand om resultatet. Det är där jag tycker att det brister. Vi måste inse att vi har problem här och nu och att vi framöver behöver agera för att klara det.

Jag är dock glad för denna debatt, och jag hoppas att vi kan få den fler gånger. Detta är faktiskt viktiga frågor, som berör såväl dem som är ansvariga i våra kommuner runt om i landet som andra människor.

Jag hoppas att vi ser till att vi fortsätter att ha en stram migrationspolitik och att det inte blir mer öppet i Sverige med det som står i januariöverenskommelsen.

Fru talman! Vi har alltså det lägsta asylmottagandet på 13 år. Vi har det minsta antalet ensamkommande ungdomar på tolv år. Detta är en följd av att vi återtog kontrollen 2015 och 2016. Vi hade inte precis Moderaterna med oss när det gällde id-kontrollerna - ni klarade inte ens av att ställa upp för dem.

Vi har byggt ut förvarsplatserna, inte bara något utan med 80 procent. Nu på måndag öppnar ytterligare platser i Ljungbyhed, och nästa år öppnar ytterligare platser i Luleå. Det har aldrig varit tal om att det ska vara flera tusen, men vi måste öka antalet. Så är det; den signalen har vi från både polisen och Migrationsverket. Vi jobbar också med en plan för precis detta.

Det finns en bild av att återvändandet inte fungerar. Men det fungerar bra med Afghanistan, med Marocko och med att antal länder som det tidigare inte har fungerat med, till följd av att vi har tagit diskussionerna med varje enskilt land.

Som sagt: De senaste fem åren har fler än 70 000 före detta asylsökande lämnat Sverige, antingen efter avslag - alltså efter att deras sak har blivit prövad och de har fått åka hem - eller på grund av att det rört sig om så kallade Dublinärenden, det vill säga att de har varit registrerade i ett annat EU-land och åkt dit för att få sin sak prövad.

Antalet är 70 000 på fem år - det är ungefär 1 000 i månaden. Det är klart att man alltid kan göra saker och ting ännu bättre, men ingen kan påstå annat än att vi har jobbat mycket aktivt med detta.

Sedan handlar det förstås också om att de som får stanna i Sverige kommer bra in på arbetsmarknaden. Jag kan konstatera att sysselsättningen har ökat, att arbetslösheten har minskat och att sysselsättningen ökar allra mest bland utrikes födda kvinnor. Det tycker jag nog ändå är en positiv sak som man måste väga in i denna debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.