Elsparkcyklar och trafiksäkerhetsarbete

Herr talman! Inga-Lill Sjöblom har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att minska det kraftigt ökande antalet olyckor och skador med koppling till elsparkcyklar och om jag avser att se över dagens regelverk för elsparkcyklar, exempelvis när det gäller åldersgränser, hjälmanvändning, hastighetsbegränsningar eller andra trafiksäkerhetskrav. Vidare har Inga-Lill Sjöblom frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att vända den negativa utvecklingen när det gäller antalet allvarligt skadade i trafiken och säkerställa att Sverige når trafiksäkerhetsmålen för 2030. Slutligen har hon frågat hur jag avser att säkerställa att forskning, kunskapsuppbyggnad och uppföljning inom trafiksäkerhetsområdet ges tillräckliga resurser för att möta nya trafiksäkerhetsutmaningar, såsom den snabba ökningen av olyckor med elsparkcyklar.

Den statistik från Transportstyrelsen som interpellanten hänvisar till visar på en mycket oroande utveckling vad gäller elsparkcykelolyckor. Regeringen stärkte redan år 2023 skyddet för dem som skadas i trafiken genom att införa en trafikförsäkringsplikt för elsparkcyklar. Samma år gav regeringen Trafikanalys i uppdrag att kartlägga marknaden för eldrivna enpersonsfordon och undersöka effekterna, såväl positiva som negativa.

Vi har mottagit rapporten, som visar att antalet olyckor har ökat – särskilt bland unga – samtidigt som tillgängligheten förbättrats. Det är allvarligt, och jag följer utvecklingen noggrant. Trafikanalys har presenterat ett antal slutsatser. Detta bereds just nu på Regeringskansliet.

Regeringen har nyligen fastställt den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037, som innebär historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen i Sverige. En väl fungerande infrastruktur är avgörande såväl för att öka Sveriges samlade konkurrenskraft och tillväxt som för att hela Sverige ska fungera. Behoven inom transportinfrastrukturen är stora. Det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder och förvalta statens resurser så effektivt som möjligt.

Det svenska trafiksäkerhetsarbetet har varit framgångsrikt, och arbetet med att fortsatt stärka trafiksäkerheten är en prioritet för regeringen. I den nationella planen ökar regeringen därför satsningen på trimnings- och miljöåtgärder med 26 procent jämfört med föregående plan, i fasta priser, till 62,5 miljarder kronor. Detta är en viktig satsning i transportsystemet som ökar trafiksäkerheten, minskar miljöpåverkan och ökar kapaciteten.

Säkra sidoområden, poliskontrollplatser, räcken, mitträffling, underglidningsskydd för motorcyklister, åtgärder i korsningar och byggande av faunapassager är exempel på trafiksäkerhetssatsningar som ryms inom trimningsbudgeten. Allt detta bidrar till ökad trafiksäkerhet och är viktigt för att uppnå nollvisionen. Regeringen avsätter också 4 miljarder kronor till tillämpad forskning och innovation under planperioden.

Herr talman! Sverige har under lång tid varit ett internationellt föredöme inom trafiksäkerhetsområdet. Nollvisionen har visat att politiskt ledarskap, forskning, kunskap och systematiskt trafiksäkerhetsarbete kan rädda liv.

Den utveckling vi ser nu ger dock anledning till stark oro. Under 2025 skadades närmare 6 500 personer i olyckor med elsparkcyklar. Sju människor miste livet. Antalet skadade har ökat kraftigt på bara några år. Bakom siffrorna finns människor som drabbas av allvarliga huvudskador, ansiktsskador och långvariga men. Många av de skadade är barn och unga.

Samtidigt visar Trafikverkets senaste analys att omkring 5 000 personer blev allvarligt skadade i vägtrafiken under 2025. Det är fler än året innan. Trafikverket konstaterar dessutom att utvecklingen inte är tillräcklig för att Sverige ska nå trafiksäkerhetsmålen till 2030.

Detta borde vara en tydlig varningssignal. När ett nytt transportslag växer snabbt måste också säkerhetsarbetet utvecklas, men i dag upplever många att utvecklingen går snabbare än införandet av åtgärder som ska skydda människor från att skadas. Därför är det rimligt att fråga sig om regeringen verkligen har en strategi för att möta de nya trafiksäkerhetsutmaningarna.

Vilka konkreta insatser görs för att minska antalet olyckor? Vilka initiativ tas för att minska de allvarliga skadorna? Hur ser regeringen på att allt fler barn och unga finns bland de skadade? Och hur säkerställer regeringen att Sverige inte tappar sin position som ett av världens ledande trafiksäkerhetsländer, som har byggts upp under lång tid?

Herr talman! Trafiksäkerhet handlar ytterst om människors liv och hälsa. Därför ser jag fram emot att höra vilka konkreta åtgärder regeringen avser att vidta för att vända utvecklingen.

Herr talman! Jag tackar Inga-Lill Sjöblom för hennes interpellation, som sätter ljus på en av de viktigare frågorna när det gäller att öka trafiksäkerheten och minska antalet elsparkcykelolyckor.

Inga-Lill Sjöblom beskrev det hela bra. Den utveckling vi ser är naturligtvis väldigt sorglig, men det förändrar inte det faktum att vi måste se elsparkcykeln som ett värdefullt tillskott i trafiken. Den kan öka framkomligheten och hjälpa oss att nå klimatmålen. Elsparkcykeln är ett väldigt effektivt transportmedel, främst i våra storstäder.

Som jag och statsrådet diskuterade tidigare handlar detta om beteenden. Det handlar om hur man uppför sig i trafiken. Här finns det mer att göra.

Statsrådet hänvisar till Trafikanalys rapport och att denna bereds inom Regeringskansliet. Samtidigt fortsätter olyckorna att öka. Vi i trafikutskottet fick i förra veckan ta del av en rapport från Svenska Traumaregistret som visar att olyckorna fortsätter att öka kraftigt. Det är varken ansvarsfullt eller hållbart att vi inte kan skapa förutsättningar att vända utvecklingen.

Har statsrådet något besked om konkreta åtgärder på detta område? Kommunerna efterfrågar tydligare nationella regler. Det är ju kommunerna och regionerna som möter konsekvenserna i sin vardag. Det handlar om framkomlighet, trygghet, parkering och samspel mellan fotgängare och elsparkcyklister. Det handlar också om många skador, både lindriga och allvarliga. Det förekommer till och med dödsfall. Kommuner och regioner kan inte själva lösa alla problem, och därför behövs det tydliga nationella ramar och bättre verktyg.

Av rapporterna framgår att det är främst unga som skadas och bland dem främst män. De kör utan hjälm, de kör påverkade och de är allmänt vårdslösa när de framför detta fordon. Vi kan inte tolerera att det fortsätter så här, utan det krävs att regeringen tar fram en tydlig plan för hur man avser att komma till rätta med detta.

Herr talman! Jag tackar Inga-Lill Sjöblom för interpellationen och båda ledamöterna för engagemanget i frågan.

Precis som Carina Ödebrink är inne på är elsparkcyklarna ett värdefullt tillskott, och det kan finnas stora nyttor med detta fordon. Men de måste givetvis framföras på ett ordnat och trafiksäkert sätt. Här är vi helt överens.

Regeringen har vidtagit fler åtgärder under mandatperioden, och det påbörjades även åtgärder under förra mandatperioden då den tidigare regeringen gav uppdrag. Som jag sa i mitt inledande svar har vi infört en trafikförsäkringsplikt för elsparkcyklar. Även frågan om kommuner och parkering har hanterats.

Det är dock uppenbart att mer behöver göras. Därför tog jag för två veckor sedan initiativ till ett utbyte med mina nordiska kollegor när vi träffades i samband med EU-mötet i Luxemburg. Denna fråga har stått på agendan tidigare, men jag såg det som angeläget att ta upp det igen, inte minst mot bakgrund av den statistik som kom för bara några veckor sedan.

Det går inte att jämföra statistik rakt av mellan de nordiska länderna, men mina nordiska kollegor var tydliga med att åldersgräns och promillegräns tillsammans med klassificering och krav på effekt är viktiga åtgärder för att hantera mer eller mindre samma problem som vi har sett här i Sverige. Därför bereds dessa iakttagelser tillsammans med Trafikanalys rapport i det fortsatta arbetet, och regeringen avser att återkomma.

Iakttagelserna av beteendet är också mycket viktiga. Dagens lagstiftning måste följas, exempelvis att inte skjutsa, att bära hjälm och att se till att dessa fordon inte kan köras för fort. I helgen talade jag med en polis som berättade att man hade gripit en 14åring som hade framfört en elsparkcykel i 70 kilometer i timmen. När man kom hem med barnet till föräldrarna blev de väldigt upprörda och sa: Han hade lovat att inte köra fortare än 20 kilometer i timmen. Det finns alltså en aningslöshet. Jag menar inte att detta exempel representerar alla föräldrar och familjer, men det finns ett tydligt föräldraansvar att se till att de produkter man beställer hem också följer kraven.

Det här är en del i Trafikanalys rapport som vi också bereder. Informationen från återförsäljarna är ofta bristfällig och snårig, och det kan vara svårt att veta vad man har beställt hem. Men när man ser att fordonet går betydligt fortare än det borde måste man ta ansvar och använda den kunskap och det sunda förnuft man har så att man inte bidrar till problemet.

Vi ska förstås också titta på om ytterligare regler och åtgärder kan göra användandet säkrare, men de regler som redan finns behöver också följas. Jag hoppas att denna debatt ska understryka detta och att vi alla är överens om att de fordon man ger till sina barn ska vara sådana fordon som på ett säkert sätt kan framföras i Sverige.

Herr talman! Den här debatten handlar egentligen om något större än elsparkcyklar. Den handlar om hur vi möter nya trafiksäkerhetsutmaningar. Historiskt har Sverige varit framgångsrikt för att vi har kombinerat forskning, kunskap, uppföljning, myndighetsarbete, civilsamhälle och politiska beslut. Men samtidigt som nya risker växer fram ser vi nu att regeringen minskar resurserna till forskning och innovation inom transportområdet. Det väcker frågor om hur regeringen tänker säkerställa att vi har den kunskap som krävs för att möta framtidens trafiksäkerhetsutmaningar.

När olyckorna med elsparkcyklar ökar kraftigt borde slutsatsen vara att vi behöver mer kunskap, inte mindre. Vi behöver bättre analyser av olycksorsaker. Vi behöver forskning om beteenden, fordon, regelverk och infrastruktur. Vi behöver veta vilka åtgärder som faktiskt fungerar.

Jag vill också påminna om att Trafikverket bedömer att Sverige inte är på väg att nå etappmålen för 2030 om inte ytterligare åtgärder genomförs. Gapet är betydande, särskilt när det gäller antalet allvarligt skadade.

När det gäller olyckor handlar det inte bara om personerna som står på elsparkcykeln. Jättemånga andra blir påkörda på trottoarer. Man får framföra elsparkcyklar på cykelbanor men inte på trottoarer och gångbanor. Men barn kanske inte alltid vet var man får köra med elsparkcykel. Fotgängaren hör inte när elsparkcykeln kommer bakifrån och hoppar inte undan.

Dessa olyckor kommer inte med i statistiken som cykelolyckor utan som olyckor på gatan. Det blir bara rapporterat som olycka om den skadade hamnar på sjukhus. Om polisen hjälper dig och du bara blir omplåstrad och sedan får åka hem kommer du inte med i statistiken, även om du har ordentliga skrapsår. Det är alltså många fler som skadas än dem som syns i statistiken.

Jag har två frågor till ministern: Vilka nya initiativ tänker regeringen ta för att minska antalet allvarligt skadade i trafiken? Hur ska regeringen säkerställa att trafiksäkerhetsforskningen har de resurser som krävs för att möta de risker som uppstår?

I sitt svar räknade ministern upp satsningar inom trimningsbudgeten såsom säkra sidoområden, poliskontroller, räcken i mittfält, underglidsskydd för mc, åtgärder i korsningar och byggande av faunapassager. Ja, vi ska vara rädda om våra grodor, men vad gör vi när det gäller elsparkcyklister? Vad gör vi för att folk inte ska vara med om olyckor? Var är säkerheten när det gäller elsparkcyklar?

Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Jag tycker att det här är en väldigt bra och viktig debatt. Jag vill börja med att understryka att det inte handlar om att förbjuda elsparkcyklar. De är ett jättevärdefullt tillskott som ökar framkomligheten, minskar klimatavtrycket och mycket mer.

I dag är det så att allt fler har egna privata elsparkcyklar och rör sig runt om i stora städer och på landsbygd och glesbygd där det passar. Det som är problematiskt är det som Inga-Lill Sjöblom också lyfter gällande olyckor. När jag rör mig här uppe i Stockholm – och jag tror att jag kan tala för många som rör sig i gaturummet i storstäder och i mindre städer – måste jag vara otroligt observant när jag går framåt och inte ta något steg åt sidan. Om man gör det kan det nämligen bli så att man helt plötsligt får en elsparkcykel i ryggen. Det är inte ovanligt att sådana olyckor händer.

Jag skulle vilja skjuta in en fråga till. Utöver åtgärder som är riktade mot kommuner och privata aktörer och som regeringen kan vidta för att öka trafiksäkerheten – vad anser statsrådet skulle behöva göras ytterligare gentemot branschen som hyr ut de här cyklarna? Finns det någonting där som statsrådet kan peka på?

Herr talman! Jag tackar för de olika inläggen, som jag i allt väsentligt instämmer i. Som Inga-Lill Sjöblom understryker får de här fordonen inte framföras på trottoar. Likväl blir det skador till följd av att man inte följer de regler som redan finns.

Därför är det i en sådan här debatt angeläget att tala om ytterligare åtgärder. Jag har pekat på en rad åtgärder som regeringen nu analyserar. Inte minst handlar det om nordiska erfarenheter.

Samtidigt behöver man fokusera på beteendet. Enskilda personer och föräldrar behöver ta ansvar och se till att de regler som finns följs. Det är inte bara en fråga om hur man beter sig, uppför sig och sköter sig i största allmänhet – det handlar ju om skador. Ytterst är det människors liv som riskeras.

Herr talman! När jag listade ett antal olika trafiksäkerhetshöjande åtgärder var det tänkt att utgöra ett svar på ledamotens fjärde fråga i interpellationen, där Inga-Lill Sjöblom skriver om att ”möta nya trafiksäkerhetsutmaningar, såsom den snabba ökningen av olyckor med elsparkcyklar”. Jag betonar ordet ”såsom” – jag valde att svara på frågan lite bredare, precis som den var formulerad. Det var det som var tanken. Det är inte så att jag tror att alla de här åtgärderna är direkt tillämpbara för elsparkcyklar. Men jag har, herr talman, i ganska många interpellationsdebatter här i kammaren försökt göra det till en hederssak att svara på frågorna som ställs, och det var det som var avsikten i den delen.

När det gäller ytterligare åtgärder handlar det delvis om de elsparkcyklar som hyrs ut. Det tas olika initiativ, även på kommunal nivå. Vi har skärpt de åtgärder som kan vidtas avseende parkering. Det är lätt att glömma, men för ett antal år sedan var situationen sådan att den här typen av elsparkcyklar låg lite överallt huller om buller, vilket skapade trafiksäkerhetsproblem och framkomlighetsproblem. Det har i stora delar blivit bättre efter att åtgärder vidtagits mot de problem som fanns då.

Jag har nämnt det som vi fått information om från våra nordiska grannländer. Norge har en 12-årsgräns, men för två veckor sedan fick jag information om att det pågår arbete för att höja den. Danmark och Finland har 15-årsgränser. Sverige följer det arbetet och har ett pågående arbete för att se vilka åtgärder som nu behöver vidtas mot bakgrund av den dystra olycksfallsstatistiken, vilken likväl inte rymmer alla skador, som Inga-Lill Sjöblom är inne på.

Det kommer alltså att krävas ytterligare åtgärder, och regeringen är öppen för att vidta sådana. Här finns det en bred samsyn. Jag vill tacka för att frågan tas upp för debatt i kammaren. Det här är förstås ett viktigt arbete för lagstiftare och andra politiker.

Lika viktigt är det att man följer de regler som finns, att man för samtal, kanske nu under sommaren, och att man tar ansvar. Det ansvar som alla föräldrar har försvinner inte bara för att vi har en politisk debatt om frågan. Det här är inte bara en politisk fråga, utan den behöver diskuteras i familjer vid köksbord. De flesta som skadas är unga som är ovana vid trafik. Därför är det viktigt att vara medveten om de risker som finns med elsparkcyklar.

Herr talman! Jag tackar ministern för debatten. Jag tror att vi står ganska nära varandra i den här frågan, fast det är lite olika när det gäller pengar och forskning.

Vi ska glädjas åt att antalet omkomna i trafiken minskade 2025. Men vi får inte blunda för att antalet allvarligt skadade ökar och att utvecklingen går åt fel håll när det gäller elsparkcykelolyckorna. Över 6 600 skadade på ett år är inte en tillfällig avvikelse utan ett tydligt varningstecken. Nollvisionen handlar inte bara om att minska dödstalen utan också om att förebygga allvarliga skador och skapa ett tryggt transportsystem för alla.

I Uppsala kommun vill vi förbjuda elsparkcyklar mellan november och mars – inte för att folk kör dåligt, vilket de gör, utan för att de parkerar dem illa. Nu kommer man att höja felparkeringsböterna för elsparkcykeluthyrarna, så får vi se om det hjälper. Det handlar ju också om att folk inte kommer fram på gatorna för att det ligger elsparkcyklar slängda. Men det har blivit bättre.

Men vi kommer inte åt de privata elsparkcyklarna, som ofta tillhör barn. Jag hoppas att detta ska kunna ingå i skolutbildningen, så att den cykelutbildning barnen har i trean, fyran och femman också innefattar elsparkcyklar.

Jag hoppas att regeringen nu är beredd att agera, både genom att se över regelverket för elsparkcyklar och genom att stärka det långsiktiga trafiksäkerhetsarbetet. För att Sverige även i framtiden ska vara ett föregångsland inom trafiksäkerheten krävs att vi möter nya risker med nya lösningar och att vi gör det innan ännu fler människor skadas.

Vi behöver fortsätta med detta i höst, oavsett vem som vinner valet. Jag lämnar trafikutskottet och går tillbaka till Uppsala kommun. Kanske kommer jag att jobba med samma frågor – vi får se. Jag återkommer kanske. Jag får tacka Andreas Carlson.

Herr talman! Jag tackar hellre Inga-Lill Sjöblom en gång för mycket än en gång för lite. Tack för engagemanget! Tack för tiden i trafikutskottet och för samarbetet under mandatperioden!

Jag tycker att det här är en angelägen fråga. Att arbetet behöver fortsätta är helt rätt ansats. Oavsett politisk nivå och politisk färg är det angeläget att hitta en god balans där man drar nytta av detta fordon men kanske framför allt – mot bakgrund av den mycket dystra olycksfallsstatistiken – tar ansvar för att minska olyckorna och stärka trafiksäkerheten.

Herr talman! Jag har i den här interpellationsdebatten lyft fram vilka åtgärder som regeringen nu tittar på och är beredd att vidta. Vi ser fram emot att återkomma. Jag ser också fram emot att man ska kunna dra lärdom av de erfarenheter som gjorts i Sveriges kommuner, som har hanterat det här på olika sätt under åren. I vissa delar går det i rätt riktning, men den övergripande bilden är att det går i fel riktning, inte minst mot bakgrund av den olycksfallsstatistik som Inga-Lill Sjöblom lyfter fram. Det är därför det här är en angelägen fråga.

Återigen: Det är förstås viktigt att det tas ett politiskt ansvar, och det skjuter vi inte ifrån oss. Men alla andra har också ett ansvar. För att möta situationen, minska antalet olyckor och stärka trafiksäkerheten är det viktigt att man redan nu i sommar följer de regler som finns. Föräldrar behöver ta ansvar och ha koll på vad det är de har köpt hem till sina barn. Det är noga att det inte används på ett felaktigt sätt, så det behöver följas upp. Det finns risker för det egna barnet men också för många andra. Därför är detta angeläget, och jag vill tacka för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.