Elleveranser i Tornedalen

Interpellationsdebatt 30 november 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Anf. 15 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Karin Åström har frågat mig, med anledning av problemen med elleveranserna i Tornedalen, om jag avser att vidta några åtgärder, till exempel ytterligare skärpning av ellagen eller tydligare instruktioner till Energimarknadsinspektionen. Vidare har Karin Åström frågat om jag avser att vidta några andra åtgärder för att stärka elkonsumenternas ställning. Låt mig först säga att jag är djupt bekymrad över situationen i Tornedalen, som förorsakat att tvångsförvaltning nu sker. Det är mycket olyckligt att elkunderna drabbas på det sätt som Karin Åström beskriver. Bakgrunden till Karin Åströms första fråga är att elnätsföretaget Ekfors Kraft är satt under tvångsförvaltning sedan i slutet av september månad i år. Företaget har även två gånger tidigare varit satt under tvångsförvaltning. I samband med dessa förfaranden uppmärksammades vissa svagheter i lagen om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar. Jag tog därför snabbt initiativ till att bestämmelserna i lagen skärptes i avsikt att tvångsförvaltaren skulle få större befogenheter och att staten ska vara garant för tvångsförvaltarens ersättning. Problemen med Ekfors Kraft har tyvärr ändå fortsatt, och företaget är återigen satt under tvångsförvaltning. Om tvångsförvaltningen misslyckas med sitt syfte kan Energimarknadsinspektionen ansöka om tvångsinlösen av Ekfors Krafts anläggningar. Det bör poängteras att det är tvångsförvaltaren som har att agera i frågor som rör själva tvångsförvaltningen. Energimarknadsinspektionen är endast tillsynsmyndighet över tvångsförvaltaren. Enligt uppgifter från Energimarknadsinspektionen anser inspektionen att den pågående tvångsförvaltningen hittills inte har varit framgångsrik. Energimarknadsinspektionen överväger därför att inom en snar framtid ansöka om tvångsinlösen av Ekfors Krafts anläggningar. Jag kommer noga att följa utvecklingen i frågan och är beredd att ta initiativ till ytterligare förstärkt lagstiftning om det skulle behövas. Dock bör den nuvarande processen först avslutas innan det finns skäl att eventuellt överväga ytterligare skärpningar av lagstiftningen. Vad gäller Karin Åströms andra fråga, om jag avser att vidta några andra åtgärder för att stärka elkonsumenternas ställning, vill jag betona att det är en för mig mycket prioriterad uppgift. Det pågår för närvarande ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram en proposition med anledning av det nya elmarknadsdirektivet. I denna proposition kommer regeringen med ett antal konkreta förslag för att stärka elkonsumenternas ställning på marknaden. Propositionen planeras att överlämnas till riksdagen i början av 2011.

Anf. 16 Karin Åström (S)

Fru talman! Första gången jag ställde en interpellation till ministern i den här frågan var den 23 januari 2007. Sedan dess har jag diskuterat problemet med elleveranserna i Tornedalen vid flera tillfällen, här i kammaren men också i näringsutskottet där ministern brukar besöka oss. Jag har faktiskt varit ganska nöjd med den lagförändring som så småningom kom. Vi tog ju beslut om den i kammaren för cirka två och ett halvt år sedan. Meningen var att man skulle snabba upp den här processen med att kunna tvångsinlösa privata elbolag som missköter sina åtaganden så kapitalt som bland annat Ekfors Kraft. I dag kan jag väl säga att jag är mycket tveksam till om den här lagen verkligen fungerar som det var avsett. Dessutom måste vi lägga till att den här ägaren har avtjänat fängelsestraff för upprepade grova skattebrott och är en ständig kund hos kronofogden med gigantiska skatteskulder. Situationen är alltså fortfarande otroligt allvarlig uppe i Tornedalen. I oktober var elkonsumenterna från Tornedalen i kontakt med mig igen. De var oerhört bekymrade och visste inte vad de skulle göra. För den här gången hade de fått dubbla elräkningar, dessutom mycket höga. Den ena kom från den tillsatta tvångsförvaltaren, och den andra kom från Mikael Styrman själv, Ekfors Kraft. Det fanns en påtaglig rädsla i de samtal som jag hade med de här kunderna för att strömmen skulle stängas av om de inte betalade Styrman. Det började dessutom bli rejält kallt ute vid den här tiden. Visst hade de fått beskedet att det var tryggt att betala in till tvångsförvaltaren, och även jag tyckte att det enda rätta var att betala in till tvångsförvaltaren. Men, fru talman, inte ens det centerpartistiska kommunalrådet där uppe verkade vara trygg med att betala in kommunens elräkningar till tvångsförvaltaren, utan kommunen betalade in till Styrmans Ekfors Kraft. De var också rädda för att elströmmen skulle kunna brytas av Styrman om de inte betalade. Vem kunde man lite på här? Och hur skulle man gå vidare? Så var situationen den 29 oktober när jag lämnade in min interpellation. Ministern! Jag gläds i dag, för fyra dagar efteråt kom beslutet om tvångsinlösen. Det var i allra högsta grad på tiden. Men när det gäller tvångsinlösen - det vet ministern säkert också om - tar det tyvärr minst ett och ett halvt år, enligt Energimarknadsinspektionen, innan man är framme vid något beslut. Det är en oerhört lång tid, och det är många, däribland också kommunerna, som är otroligt oroade och bekymrad över hur det här ska sluta. Vad ska man tro? Ska vi nu säga att den här lagen är tillräckligt vattentät, eller man kanske skulle säga eltät, så att den garanterar en trygg, säker och kostnadseffektiv energiförsörjning till konsumenterna uppe i Tornedalen? Är det detta vi ska se, att den fortfarande är vattentät och eltät? Eller är det faktiskt så att vi omgående behöver göra om den igen?

Anf. 17 Leif Pettersson (S)

Fru talman! Ja, då står vi här återigen och debatterar situationen för elkunderna i delar av Haparanda och delar av Övertorneå kommun. Trots vad ministern tidigare har sagt verkar vi fortfarande vara långt ifrån en lösning. Egentligen skulle vi inte behöva debattera den här frågan. Det är en självklarhet att människor ska ha leveranssäkerhet när det gäller el. Det är en självklarhet att man ska få sina anläggningar inkopplade av den som har koncession i ett område. Det borde vara en självklarhet. Men så är det inte i det här fallet, och det verkar inte som om lagens möjligheter är tillräckliga när det gäller företag som inte vill göra rätt för sig. Nu kan inte heller ministern skylla den situation som är vid handen på den tidigare, socialdemokratiska regeringen som hon har tenderat att göra tidigare. Ansvaret är den sittande regeringens och ingen annans. Situationen har i tidigare debatter beskrivits, men en kort rekapitulation är kanske på sin plats. Vi har alltså ett företag som vägrar att ansluta anläggningar till elnätet, såväl offentliga som privata. Samma företag tar framför allt hutlöst höga nätavgifter men också andra avgifter av sina abonnenter. Om någon skulle vilja byta elleverantör hotar företag med att stänga av strömmen. Företaget har stängt av strömmen till både enskilda och offentliga konsumenter. När det gäller offentliga konsumenter är det framför allt Haparanda kommun som har drabbats därför att de inte ansetts dansa efter företagarens pipa. Man har gjort någonting som han inte har varit nöjd med när det gäller gatubelysningen, och då har han kunnat stänga av strömmen till offentliga konsumenter, till skolor och äldreomsorg och så vidare. Enskilda abonnenter har han stängt av strömmen för eftersom de i enlighet med vad som föreskrivits betalat till tvångsförvaltaren. Tvångsförvaltaren var snabbt på plats och löste problemet, men ägaren stängde ändå av strömmen till dessa konsumenter. Till detta ska läggas Övertorneå kommuns agerande, vilket Karin Åström tidigare talade om, där man i strid med gällande lag betalat elräkningen till företaget i fråga i stället för till tvångsförvaltaren. Här är lagen uppenbarligen inte tillräckligt tydlig. Det är det enda sätt jag kan tolka det hela på. Det får inte finnas denna möjlighet för det offentliga eller privatpersoner att misstolka vad som avses. Betalningen måste gå till den som driver verksamheten, i det här fallet tvångsförvaltaren. Nu måste det här få ett slut. En rättsstat kan inte ha denna typ av ordning där enskilda, i detta fall företagare, tar lagen i egna händer och på liknande sätt som organiserat kriminella med hot försöker tillskansa sig ekonomiska fördelar. Fru talman! Ministern måste komma tillbaka till riksdagen med skärpningar av de lagar som reglerar detta område. Vem vet annars vad nästa steg blir från företagarens sida? Kan ministern verkligen ta på sitt ansvar att den här situationen bara fortsätter och fortsätter? Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Hade den här situationen förelegat i någon av Stockholms kranskommuner, då hade situationen varit löst. Hade Vallentuna eller Täby varit utsatt för detta hade om inte annat medierna tvingat ministern att agera. Men nu är det här någonting som händer långt från centralredaktionerna, och då blir inte trycket att agera särskilt stort, i varje fall inte från mediernas sida. Fru talman! Ministern måste agera nu. Kom tillbaka med lagskärpningar och se till att frågan kommer bort från dagordningen!

Anf. 18 Sven-Erik Bucht (S)

Fru talman! Elnätskoncession är ett mycket starkt monopol. Det är till och med starkare än det monopol som Systembolaget har vad avser att försälja alkoholhaltiga drycker. Om man är missnöjd med Systembolaget kan man åka över gränsen till Finland, Danmark eller Tyskland för att handla, men om en elkonsument inte är nöjd med den el som man köper och inte får den leverans som man förväntar sig kan man inte ens åka över gränsen. Vi i Tornedalen bor faktiskt nära en gräns, ibland bara ett hundratal meter ifrån, men vi kan inte ens dra en kabel över den gränsen för att ansluta oss till det finska elnätet. Så starkt är elkoncessionen reglerad. Det är ett oerhört starkt monopol. Jag tycker att ett så starkt monopol måste hanteras på ett mycket ansvarsfullt sätt. El är en mycket central och samhällsnyttig funktion som normalt hanteras på ett tryggt och ansvarsfullt sätt i vårt land. Men tyvärr har inte hela Sveriges befolkning den situationen. I Tornedalen har man under en lång tid haft enorma problem. Det som är en självklarhet - normala elleveranser i vardagen - för invånare i vårt land är inte någon självklarhet i Tornedalen, och så har det varit i snart tio års tid. Det är djupt oanständigt för ett rättssamhälle att det är på det sättet. Det finns inget försvar för att medborgare i vårt land ska utsättas för mörker och otrygghet, att barnen inte ska kunna färdas tryggt efter våra vägar till skola och daghem, att skolor och daghem tillfälligt inte kan bedrivas på ett normalt sätt, att dieseldrivna elverk måste nyttjas för att säkerställa samhällsviktiga funktioner, att avloppspumpstationer måste breddas till våra vattendrag, att vattenverk inte fungerar, att anläggningar och fastigheter förvägras kopplas in mot elnätet, att eltaxor chockhöjs utan förvarning, att elleveranser bryts utan förvarning och att företag och medborgare måste känna otrygghet och rädsla för att strömmen ska brytas. Fru talman! Listan går att göra ännu längre. Det jag beskriver är Sverige 2010. Det är inte det Sverige där vi befinner oss i dag. Det är inte ett Sverige man känner igen i Malmö, Täby, Danderyd eller Göteborg. Det här är Sverige 2010 i Tornedalen. Jag tror faktiskt att statsrådet Olofsson har haft och har en ambition att lösa det problem jag beskriver. Tyvärr är det inte löst trots ambitionen. Åren går, och ett misslyckande kan bara beskrivas som ett misslyckande. Jag vet inte vad det beror på. Statsrådet har nog som jag sade haft goda ambitioner och en vilja att lösa det, men möjligen har statsrådet haft dåliga rådgivare. Jag vet inte. Det kan också vara så att det här bolaget på något sätt har hållits bakom ryggen på grund av andra saker som jag inte känner till. Det är synpunkter som har framförts från invånare. Jag har inget svar på de här frågorna, men det som medborgarna i Tornedalen drabbas av, i Sverige 2010, måste få ett slut. De måste få trygg elförsörjning som alla andra medborgare i vårt land.

Anf. 19 Maud Olofsson (C)

Fru talman! För det första ska jag säga att jag tror att vi är rätt överens om att det här gäller både en ovanlig situation och en ovanlig ägare. Det är precis som Sven-Erik Bucht säger: Nätkoncession är något väldigt viktigt, och det är omgärdat av mycket regelverk. Det här är en mycket gammal nätkoncession, och det är viktigt att det prövas ordentligt vad man har för utgångsläge och möjlighet att sköta detta när man får dessa tillstånd eller koncessioner. Samtidigt ska man säga att vi har en ganska stark lagstiftning. Vi har tvångsförvaltning och vi har tvångsinlösen, så vi har ganska starka instrument för att kunna justera detta. Även om man har så här starka instrument hoppas jag att ledamöterna av Sveriges riksdag vill att man tillämpar dem på ett rättssäkert sätt, för även om samhället har oerhört starka instrument och vi agerar i sådant här så måste det finnas möjlighet till överklaganden och annat. Det är ju en del av en rättsstat. Vi har agerat gentemot detta. Dels har vi nu tvångsförvaltning, och Energimarknadsinspektionen är också beredd att gå till tvångsinlösen. Men jag tror att alla som känner till den här situationen också vet vilka komplikationer det innebär, och det är därför som det här är väldigt svårmanövrerat. Den som gör detta till en enkel fråga tror jag därför spelar med dubbla kort. Vi vet alla att detta är mycket besvärligt. Jag förstår fullt och väl vilken situation som invånarna i Tornedalen har, och vi har därför också dels skärpt lagstiftningen under resans gång, dels också gett Haparanda kommun, Sven-Erik Bucht, tillstånd att koppla in ett eget nät, allt i syfte att kunna säkra medborgarnas rätt till gatlyse och egen el. Jag har försökt att lyssna på er interpellanter. Ni säger att ni vill skärpa lagstiftningen, men jag har faktiskt inte hört något konkret förslag på vad det skulle kunna vara. Jag tycker att när man för fram kritik på det här sättet skulle det finnas någon idé om vad man tycker saknas i den befintliga lagstiftningen. De instrument vi har är rätt kraftfulla. Jag som minister kan inte vända mig till Energimarknadsinspektionen och säga att de måste snabba på processen eller att de ska göra på ett visst sätt. Jag styr med hjälp av regleringsbrev och lagstiftning. Jag är beredd att förbättra lagstiftningen - om det skulle hjälpa i sammanhanget. Men tyvärr måste vi driva processen hela vägen fram, med tvångsförvaltning och tvångsinlösen som en del av detta. Men det är inte säkert att även om vi tar till tvångsinlösen att problemet löses med en gång, men det kanske kan lösas på sikt. Det är en mycket ovanlig situation. Det som händer är djupt olyckligt. Många människor är förtvivlade. Jag träffar dem också. Låt oss vara seriösa och prata om riksdagens, lagstiftarens, möjligheter i sammanhanget. Det finns då anledning för er att tala om vad som i så fall fattas i lagstiftningen som vi kan förstärka mer. Jag kommer att förstärka lagstiftningen på elkundernas område. Ni är välkomna att berätta om det finns ytterligare saker.

Anf. 20 Karin Åström (S)

Fru talman! Jag har full förståelse för och vet att ministern inte kan gå in i myndighetsutövningen. Vi riksdagsledamöter har förståelse för att det är så. Jag har ställt interpellationer och frågor i saken under flera år. Jag har tidigare sagt att jag har känt mig relativt nöjd med det svar jag har fått, men vi har återigen facit i hand. Någonstans tar det alldeles för lång tid, och alldeles för många människor far illa. De är rädda för den dagliga situationen. Termometern kryper nedåt, och det blir kallare och kallare. Det här berör på ett dramatiskt sätt människor i Tornedalen. Jag har i mina tidigare interpellationer till ministern tagit upp att jag är helt övertygad om att om Ekfors Kraft hade haft sin verksamhet i Täby kommun, eller någon annanstans i ett mer tätbefolkat område, hade problemet varit löst. Jag är helt övertygad om den saken. Det är bedrövligt och skamligt att man från regeringens sida kanske inte har förhalat men däremot skyndat långsamt. Många i Tornedalen upplever att de är särbehandlade eftersom det inte tas några krafttag. Ministern säger själv att ärendet har pågått i tio år och har accentuerats under de senaste fem sex åren. Ministern efterfrågar förslag till lagförändringar. Den här näringsidkaren har gjort sig skyldig till graverande lagöverträdelser. Han är dömd för grova skattebrott, har avtjänat fängelsestraff och är en av kronofogdens största kunder med fortsatt gigantiska skatteskulder. Han har nu ytterligare skatteskulder som tickar på för varje månad som går. Han får fortsätta att driva ett privat näringsbolag, visserligen elbolag. I normalfallet skulle en sådan näringsidkare haft näringsförbud. Jag skulle vilja höra ministerns resonemang om denna fråga. Är det inte möjligt att också titta på om näringsidkaren ska beläggas med näringsförbud? Det borde ha skett för länge sedan. Ministern sade också i sitt svar att processen först ska avslutas innan ytterligare skärpning av lagtexten görs. Jag blir bekymrad. Energimarknadsinspektionen säger klart och tydligt - och jag har förståelse för det - att processen kommer att ta minst ett och ett halvt år. Det kan innebära att det kommer att gå flera år till igen innan problemet är löst. Jag vill höra ministerns resonemang om näringsförbud eller andra lösningar på att förändra lagtexten, just för att minimera den segdragna konflikten.

Anf. 21 Leif Pettersson (S)

Fru talman! Vi är inte jurister, näringsministern. Vi är politiker med våra fel och brister. Nätkoncessionen omprövas någon gång. Man får väl inte nätkoncession för resten av livet eller så länge el produceras i landet. När nätkoncessionen ska omprövas borde det vara möjligt att också titta på om det är fråga om ett företag, precis som Karin Åström säger, med skatteskulder och andra oegentligheter och därför frånta dem nätkoncessionen. Det vore det enklaste. Då skulle något annat företag få koncession på området. Då skulle företaget inte finnas kvar på kartan, i varje fall inte som elleverantör. Det vore en möjlighet. Vad vet jag? Det måste naturligtvis utredas närmare om det är möjligt. En annan sak som Karin också tog upp är näringsförbud. Om det hade varit fråga om en restaurang hade personen i fråga fått näringsförbud för länge sedan. Han har alldeles för stora skatteskulder för att få fortsätta. Vi har sett exempel i Norrbotten med andra företagare i Luleå och så vidare som inte har skött sina åtaganden och som därför har fått näringsförbud. Det skulle vara en annan möjlighet, enligt mitt sätt att se. Näringsministern pratar om rättssäkerhet. Ja, men rättssäkerheten måste gälla bägge vägar. Det kan inte bara vara företagaren som har rättigheter utan det måste också vara konsumenterna. Det är viktigt att komma ihåg. Det florerar alltid uppgifter i en sådan här debatt där man kan fundera över om de är sanna eller inte. Det påstås att företaget i fråga har gett betydande partibidrag till ett av partierna som ingår i regeringen. Vi vet inte om det är sant, och det lär vi väl aldrig få veta efter KU-debatten i ärendet.

Anf. 22 Sven-Erik Bucht (S)

Fru talman! Jag vill än en gång uttrycka att jag tror på att näringsministern har haft, och har, en ambition att lösa problemet. Jag håller med om att detta inte är ett enkelt ärende utan det är ett oerhört komplicerat ärende. Det är oerhört komplicerat för de människor som drabbas i södra Tornedalen. De försätts i en fantastiskt annorlunda situation som vi många gånger inte kan begripa. Att vi fick tillstånd av regeringen att koppla in vår nya gatubelysning tackar vi för. Men vad som hände var att dagarna efter kopplades belysningen ur av koncessionsinnehavaren. Det var inte bara belysningen som kopplades ur, utan man kopplade ur strömmen till daghem, skolor, vattenverk och avloppsreningsverk. Det är komplicerat. När sådana här samhällsviktiga funktioner slutar att fungera börjar man fundera på om det inte finns andra lagar som borde träda in. Förslag till lagförändring: Ja, Energimarknadsinspektionen hade ett förslag till lagändring som var mer långtgående än det som regeringen då presenterade för riksdagen där man avstod från vissa saker. Hade man gått på Energimarknadsinspektionens grundförslag tror jag att vi hade haft en lite annorlunda situation i dag. Sedan kan man också fundera: Vi har myndigheter som har dömt ut viten i miljonklass, vi har tiotals miljoner i skuld och vi har Vattenfall som har en skuld. Men de drivs inte in. Nätkoncession: Vi har yttrat oss för fyra fem år sedan, och alla regeringsinstanser säger nej. Men koncessionen finns kvar. Då kan man fundera: Finns det något annat som ligger bakom? Jag anklagar inte näringsministern för det - tvärtom.

Anf. 23 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Återigen: Det är ett otroligt komplicerat ärende. Det vet alla vi som talar här. Det som är komplicerat, för att vara rakt på sak, är att det här bolaget har kontroll över hela systemet. Det bygger på att om någon ska ta över och sköta det måste man förstå allt detta. Annars kan vi hamna i en situation där vi inte har någonting över huvud taget när det gäller elleveranser framöver. Det är det som gör det här komplicerat. Och det är därför som människor är rädda, också för att gå hela vägen fram. Vi måste hålla med om - det är precis det Sven-Erik Bucht säger - att vi har myndigheter som har agerat, och ägaren har tilldömts vite i miljonklassen. Det är alltså inte heller det att myndigheter inte har agerat. Problemet i den här delen är att det är ett ovanligt bolag med en ovanlig ägare, som är rätt förslagen på att ta sig runt den lagstiftning som finns. Jag tror inte att någon av oss kan säga att det är en svag lagstiftning, när vi kan gå in och tvångsförvalta och tvångsinlösa. Det är bara det att sådant här tar så evinnerlig tid. Jag är också less på att man inte kan komma fram. Men jag kan som minister inte gå till de här myndigheterna och säga att de ska göra det ena eller det andra, utan jag har en lagstiftning att följa. Jag vill hålla fast vid att vi har en väldigt stark lagstiftning. Skulle näringsförbud hjälpa? Nej, förmodligen inte. Ska elleveranserna i Tornedalen fungera måste vi ju ha någon som kan gå in och ta över. Det är det som tvångsförvaltning och tvångsinlösen ska lösa. Det är det som det är frågan om. Jag kommer att göra allt vad jag kan för att snabba på i den riktningen så att vi kan få en slutgiltig ordning. Vår förhoppning när det gäller Haparanda var att ni skulle lösa det - det var ju det ni själva sade. Vi har försökt lyssna på vad man själv säger i Tornedalen, och Sven-Erik Bucht är den som har drivit på förslaget att Haparanda skulle få en egen koncession. Det visar väl att även lokala råd från lokala företrädare, det man tror skulle kunna fungera, inte fungerar i slutändan. Men jag är, som sagt, beredd att göra mer saker, om det bara fanns en möjlighet att snabba på det. Det som nu finns och som jag hoppas ska leda fram är att vi har en tvångsförvaltare som skapar trygghet. Där tror jag att vi kan förbättra informationen till medborgarna och till kunderna. Synpunkter som jag har fått är att man inte vet vem man ska betala till och inte vet vad som gäller. Där kan saker och ting förbättras. Men det måste också fortsätta så att man slutgiltigt kan få en ordning där uppe som fungerar. När det gäller nätkoncession är det ganska långa tillstånd, och de tillstånden gäller. Men vi har redan sagt att man inte har förvaltat det tillstånd som detta bolag har på det sätt som vi tycker att man ska göra. Alltså avbryter vi det nu - det är det vi gör med tvångsförvaltning och eventuellt tvångsinlösen. Den delen prövar vi redan nu med den lagstiftning som vi har, så det hjälper inte heller. Tyvärr tror jag att vi har försökt allt det som går att försöka, men jag är beredd att fortsätta och anstränga mig. Kommer det goda idéer kring hur vi ska göra det här bättre och snabbare är jag mer än glad över det. Men jag kan konstatera att jag så här långt inte ser att vare sig näringsförbud eller avbrytande av koncession som idé är en framkomlig väg, för det prövar vi redan. Det finns redan med i korten.

Anf. 24 Karin Åström (S)

Fru talman! Det var intressant och nytt att höra att ni redan prövar näringsförbud. Det var någonting alldeles nytt för mig, så jag tackar för den informationen. Däremot är det väl känt att man håller på att hantera frågan om tvångsinlösen. Jag tror att ministern har haft ambitioner, precis som mina kamrater säger, att försöka lösa det här. Men jag tror också att man från regeringens sida har skyndat ganska långsamt. Jag är nästan helt övertygad om att hela proceduren med att ta fram lagtexter och försöka göra det man kan har gått alldeles för långsamt. Det är ett ärende som har pågått väldigt lång tid - det måste vi också konstatera. Men trots allt är det människor som lever där. Som det har beskrivits kan de i kommunerna där hamna i direkt samhällsfarlig verksamhet om strömmen klipps av. Det är självklart att man måste fundera på lite bredare lagstiftningar. Man kanske inte bara ska titta på ellagen som sådan utan måste koppla in andra lagområden för att säkerställa att sådana här situationer aldrig någonsin får uppstå igen i Sverige. Man måste vara väldigt öppen. Med det skulle jag vilja säga så här: Fortsätt nu inte att skynda långsamt, som ni har gjort hittills, utan försök tänka er in i att det här kanske kan hända i Täby och gör lite snabbare ryck! Ligg med blåslampan på! Sök alla möjliga vägar för att få till stånd en förändrad hantering av sådana här situationer och en förändrad lagstiftning!

Anf. 25 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Låt mig först vara tydlig med att det inte är jag som minister som prövar några näringsförbud. Det kan inte jag ha några synpunkter på - det är myndigheterna som gör det. Däremot har Konkurrensverket, Energimarknadsinspektionen, Marknadsdomstolen och andra varit inblandade i de här sammanhangen. Det är alltså inte så att myndigheterna inte har varit aktiva på det här området. Det vill jag säga och tydligt förklara för er när ni tycker att vi agerar väldigt långsamt och att ingenting händer. Den andra delen som är viktig att säga är att prövning av koncession är en grannlaga uppgift. Det är när prövning av koncessionen sker som det viktigaste beslutet tas. Det har inte jag makten över, för det gjordes långt innan jag blev energiminister. Det jag har försökt göra är att stärka lagstiftningen så att elkunderna får ett bättre läge. Men det är en otroligt ovanlig situation. Jag kan också tycka att det går långsamt. Men med den här skarpa lagstiftningen, som tvångsförvaltning och tvångsinlösen innebär, måste man också ha rättssäkerheten. Det är en svår balansgång. Vi måste också säkra att kunderna får elleverans den dag man gör de här sakerna. Det är också viktigt. Vi har tillräcklig information och kunskap om det här bolaget för att känna den oron. Jag lovar att jag ska göra allt vad jag kan och vad som står i min makt. Det är lätt att ropa att vi borde ha en bättre lagstiftning - ja, men vad är den bättre lagstiftningen? Några sådana idéer har jag inte hört som jag kan se är användbara. Men jag är helt öppen för en sådan dialog om ni har tankar och idéer kring detta, för jag vill också få en lösning.

den 29 oktober

Interpellation

2010/11:23 Elleveranser i Tornedalen

av Karin Åström (S)

till närings- och energiminister Maud Olofsson (C)

Problemen med elleveranser i Tornedalen har nu diskuterats i riksdagen under flera års tid, även efter att förändringar gjorts i ellagen. Tvisterna med kunder under senare år har lett till att elleverantören i området, Ekfors kraft, är satt under tvångsförvaltning, men tyvärr innebär det inte att problemen är över.

Elkunder har riktat kraftig kritik mot tvångsförvaltaren för bristande information om hur de ska betala sina elräkningar. Anledningen till detta är att elbolaget har vägrat att lämna över kundregistret till förvaltaren, vilket inneburit stora svårigheter för förvaltaren att få direktkontakt med kunderna. I stället har kunderna fått brev av elbolaget, där bolaget hotar stänga av elförsörjning om man inte betalar räkningen till bolaget i stället för till förvaltaren som lagen föreskriver.

Energimarknadsinspektionen säger att man inget annat kan göra än att se hur tvångsförvaltningen sköts.

Återigen är det ingen som tar ansvaret för de problem som enskilda människor utsätts för på grund av att elbolaget trotsar domstolsbeslut.

Avser närings- och energiministern att vidta några åtgärder, till exempel ytterligare skärpning av ellagen eller tydligare instruktioner till Energimarknadsinspektionen, med anledning av detta?

Avser närings- och energiministern att vidta några andra åtgärder för att stärka elkonsumenters ställning?