Ekobrottsmyndighetens resurser

Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig om jag har gjort någon analys av hur Ekobrottsmyndighetens besparingar kan komma att påverka myndighetens möjligheter att hantera den ökande ekonomiska brottsligheten. Vidare har han frågat mig om jag har gjort någon analys av hur besparingarna förhåller sig till regeringens ambition att slå mot den kriminella ekonomin. Slutligen har han frågat mig vad dessa analyser har visat.

Låt mig först konstatera att under alldeles för många år gjordes alldeles för lite för att stoppa våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen. Det är ett ansvar som faller tungt på den förra, socialdemokratiska, regeringen.

Vi har sedan vi tillträdde gjort en omfattande omläggning av politiken. Rättsväsendets myndigheter har fått kraftiga ekonomiska tillskott, och de brottsbekämpande myndigheterna har fått många nya effektiva verktyg. För hela rättsväsendet beräknas budgeten växa från 69 miljarder kronor 2023 till 108 miljarder kronor 2028.

Vi vet att ekonomisk vinning är en av de största drivkrafterna bakom den organiserade brottsligheten. Det är helt enkelt pengarna som göder de kriminella nätverken. Att strypa den kriminella ekonomin är därför en av regeringens mest prioriterade frågor. Det handlar bland annat om att förhindra felaktigt nyttjande av offentliga medel, förhindra att företag används just som verktyg för brottslighet, öka återtagandet av brottsvinster och utnyttja potentialen i så kallade administrativa åtgärder. Allt detta syftar till att komma åt kriminaliteten från flera håll samtidigt.

Det handlar om ett stort antal genomförda reformer och åtgärder. För att ta några exempel: en helt ny förverkandelagstiftning med självständigt förverkande, utökade möjligheter att använda hemliga och preventiva tvångsmedel, även i förhållande till grov ekonomisk brottslighet, ny lagstiftning i syfte att motverka att bolag används som brottsverktyg samt utökat näringsförbud. Till detta kommer ett finansiellt underrättelsecentrum för att utveckla samverkan mellan myndigheter och näringslivet, särskilt bankerna, när det gäller brottslighet som har koppling till det finansiella systemet, såsom penningtvätt, bedrägerier och annan liknande brottslighet.

Vi bereder också lagstiftning som kommer att innebära skärpta straff för ekonomisk brottslighet, i synnerhet för de brott som begås inom ramen för kriminella nätverk.

Ekobrottsmyndigheten har tillförts omfattande resurser under hela mandatperioden. Från 2023 till 2026 har myndighetens anslag ökat med drygt 260 miljoner kronor, från 953 miljoner kronor 2023 till drygt 1,2 miljarder kronor 2026. Enbart mellan 2025 och 2026 ökade anslaget med 53 miljoner kronor för beslutade reformer. Totalt ökade anslaget med 79 miljoner kronor.

Till sist vill jag lyfta fram att Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i somras fick i uppdrag att stärka myndigheternas samlade förmåga att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Uppdraget ska redovisas till regeringen nu i mars, och det kommer att ge underlag för att ytterligare stärka och utveckla insatserna på det här området.

Fru talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

I sitt svar redogör justitieministern för flera bra och viktiga reformer som Socialdemokraterna också har ställt sig bakom. Men jag tänker ägna debatten åt sådant vi hade kunnat göra mer av för att bli ännu bättre på det här.

Den kriminella ekonomin i Sverige uppskattas uppgå till omkring 350 miljarder kronor per år, alltså ungefär 1 miljard kronor om dagen. För att sätta detta i perspektiv är det nästan en tredjedel av statens budget, vilket är systemhotande. Som justitieministern sa är det pengarna som driver den organiserade brottsligheten. Vinsterna finansierar våldet, rekryteringen och den fortsatta expansionen.

Mot denna bakgrund är Ekobrottsmyndighetens roll avgörande. Justitieministern redovisar i sitt svar stora totalsiffror för rättsväsendet, och det är bra att resurserna har stärkts. Min interpellation handlar dock om något mer specifikt, nämligen om vi har tillräcklig förmåga att möta den växande ekonomiska brottsligheten.

Det stämmer att Ekobrottsmyndighetens anslag har ökat. Men kostnaderna har också ökat, vilket gör att man i praktiken har mindre medel än föregående år. Myndigheten bedömer att pengarna inte räcker för att bygga upp det långsiktiga analys- och underrättelsearbete som behövs.

Samtidigt visar årsredovisningen att myndigheten levererar resultat. Antalet lagförda personer har ökat med omkring 20 procent, antalet fall där staten kräver att få tillbaka brottsvinster har ökat kraftigt och antalet fall av självständigt förverkande har ökat med omkring 66 procent. Det handlar nu om cirka 340 miljoner kronor som staten tar tillbaka från kriminella, vilket är jättebra. Handläggningstiderna är korta, så balansen har minskat. Det här är alltså en myndighet som trots omställning och hög press har växlat upp arbetet mot den kriminella ekonomin.

Men kampen kan inte bara handla om att utreda när skadan redan är skedd. I går läste jag i tidningen att minst 39 kommuner har brutit sina avtal med privata hemtjänstföretag på grund av misstänkt fusk och brister. Vidare har 15 kommuner gjort polisanmälningar, men endast en har lett till fällande dom. Detta visar än en gång vilken attraktiv marknad välfärden är för kriminella upplägg och att kommuner ofta står ensamma när de försöker upptäcka och stoppa avancerade ekonomiska brott.

Här behövs därför en bättre förebyggande analys, en tydlig nationell lägesbild och starkare samordning så att vi kan agera innan pengarna har försvunnit.

Fru talman! Hur avser ministern och regeringen att stärka det förebyggande och analysbaserade arbetet, särskilt i relation till kommuner och myndigheter, för att motverka välfärdsbrott och ekonomisk brottslighet innan skadan är skedd?

Fru talman! Jag tackar Lars Isacsson för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor, både hur vi ska bekämpa den kriminella ekonomin i stort och mer konkret om Ekobrottsmyndighetens mycket viktiga roll i detta arbete.

När det gäller bekämpningen av den kriminella ekonomin måste förstås flera olika aktörer vara offensiva. Polisen har givetvis en central roll, inte minst mot den organiserade bedrägeribrottsligheten. Även Åklagarmyndigheten har en viktig roll. Det gäller även Ekobrottsmyndigheten, i synnerhet när det handlar om mer avancerad ekonomisk brottslighet.

Det har tidigare framkommit många välgrundade synpunkter på hur verksamheten vid Ekobrottsmyndigheten kan stärkas och utvecklas. Vi har en granskning från Riksrevisionen, och riksdagen har gett regeringen i uppdrag att se över detta. Vidare har en utredning tittat på frågorna, och vi gjorde vägvalet att inte göra som utredaren förordade och avveckla myndigheten utan tvärtom vidmakthålla myndigheten och dess mandat samt utveckla och stärka verksamheten. Även det myndighetsuppdrag jag nämnde inledningsvis om samverkan mellan Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten måste utvecklas och stärkas på olika sätt, och detta arbete pågår.

Så som frågan har ställts är det kanske lätt att få intrycket att regeringen tvärtemot denna intention skulle ha riktat omfattande besparingskrav mot myndigheten. Jag vill säga att så inte är fallet. Tvärtom är det så att anslagen till myndigheten har ökat med 260 miljoner under de här åren – från 953 miljoner till 1,2 miljarder kronor. Det är också viktigt att ta fasta på att antalet anställda vid Ekobrottsmyndigheten ökade med 133 personer mellan åren 2022 och 2024, från 670 till 803 personer. Det är uttryck för investeringar i verksamheten, inte för en politisk efterfrågan på motsatsen.

Jag håller helt med om vikten av det preventiva arbetet. Därför var det viktigt för oss att tillmötesgå Ekobrottsmyndighetens äskande om medel till det brottsförebyggande arbetet. Myndigheten fick också exakt vad man begärde inför det här året. För 2026 fanns det däremot inte något äskande om medel för en generell utveckling av utrednings- eller underrättelseverksamheten.

Som jag sa pågår nu ett bredare uppdrag som inkluderar både Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Detta uppdrag ska redovisas i mars. Vi kommer också att ta emot nya underlag från myndigheten inför den kommande budgetprocessen nu i mars. Jag är övertygad om att vi därigenom kommer att få en utmärkt grund för att fortsätta att utveckla verksamheten och tillföra de resurser som krävs för att kunna arbeta med att bekämpa brottsligheten och stärka det förebyggande arbetet.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Som jag sa i mitt första inlägg är jag medveten om att det inte handlar om några neddragningar; man får inte mindre medel. När jag tittar ut här i salen ser jag dock några före detta kommunalråd, vilket även jag är, och som de vet är det i princip en neddragning om det inte görs någon uppräkning för kostnader. Det är det jag menar. Därför vill vi socialdemokrater ha en indexering av exempelvis de statliga bidragen till kommunerna.

Jag tycker att det var ett klokt val att inte avveckla Ekobrottsmyndigheten utan att i stället stärka och utveckla den. Jag ska försöka vara konstruktiv och komma med några förslag på hur man skulle kunna göra det.

I mitt första inlägg konstaterade jag att Ekobrottsmyndigheten levererar resultat och att arbetet med att ta tillbaka brottsvinster ökar kraftigt. Staten begär nu att få ta tillbaka omkring 340 miljoner kronor från kriminella. Det är bra, men man måste sätta det i perspektiv. Här finns en stor utvecklingspotential. Om den kriminella ekonomin omsätter omkring 350 miljarder kronor per år är de pengar som vi i dag lyckas ta tillbaka fortfarande en väldigt liten del av det totala. Vinsterna är runt 180 miljarder kronor, så potentialen är betydligt större.

Historiskt har sättet att arbeta mot maffia och grov organiserad brottslighet, både i Sverige och internationellt, varit ”follow the money”. Men i den ESO-rapport som har kommit, som är väldigt bra, lanserar man ett begrepp som är nytt i alla fall för mig, nämligen ”go before the money”. I dag räcker det inte att bara följa pengarna, utan det gäller att ta nästa steg. Det räcker inte att spåra vinsterna när brottet redan är begånget, utan det gäller att identifiera strukturerna innan vinsterna uppstår.

Jag tror att det skulle vara bra om Ekobrottsmyndigheten utvecklades i två tydliga riktningar.

Den första är ett nationellt centrum för förverkande. Där skulle man samla landets främsta kompetens när det gäller att spåra, frysa och ta tillbaka brottsvinster och att kunna angripa bolagsstrukturer. Om man till exempel kan förverka aktier i kriminella bolag kan staten inte bara ta pengar utan även bryta kontrollen över själva verksamheten.

Den andra är ett nationellt finansiellt underrättelsecentrum för att samla och analysera information om misstänkta ekonomiska flöden i ett tidigt skede. Det kan handla om upphandlingar eller välfärdssystem. Det kan gälla branscher med stora internationella kapitalflöden och svag reglering, som agentbranschen inom fotboll.

Det är skillnad mellan att jaga efter pengarna och att ligga steget före dem. Den organiserade brottsligheten är snabb och professionell, och då måste staten vara minst lika professionell.

Fru talman! Jag förstår att ministern inte vill föregripa den utredning som kommer i mars, men vi kanske kan ha ett resonemang om sätt att utveckla Ekobrottsmyndigheten mot ett nationellt center för förverkande respektive ett nationellt finansiellt underrättelsecentrum.

Fru talman! Jag håller helt med om den preventiva ansatsen. I synnerhet när det gäller ekonomisk brottslighet är erfarenheten att det är väldigt svårt att bekämpa brottet, utkräva ansvar och återta de medel som har försvunnit genom den brottsliga verksamheten när pengarna väl är borta eller när transaktionen väl har ägt rum.

En preventiv ansats är helt avgörande; det tycker jag har visat sig till exempel när det gäller arbetet mot telefonbedrägerier som drabbar äldre. Man kan nu se att vinsterna från dessa telefonbedrägerier har halverats på ett par års tid. Detta är inte en följd av att man har följt efter pengarna när transaktionen väl ägt rum och pengarna är borta, utan det handlar om att bankerna och Polismyndigheten satte sig ned och tillsammans såg till att det blev mycket svårare för de kriminella att bedra de äldre på pengar. Det är alltså de preventiva insatserna som har förhindrat eller försvårat för denna brottslighet till den grad att vi kan se att vinsterna faller markant. Denna erfarenhet kan man utan tvekan ha med sig i relation till annan ekonomisk brottslighet.

Jag kommenterar gärna båda Lars Isacssons frågor närmare.

Ett finansiellt underrättelsecentrum är redan in the making, så att säga. Jag har till och med varit där och klippt band. Det är Polismyndigheten som är värd för detta centrum, men alla relevanta myndigheter är med. Det handlar inte bara om de brottsbekämpande myndigheterna. Skatteverket är exempelvis en central aktör i detta arbete. Också privata aktörer – till exempel banker, och man kan även tänka sig andra finansiella aktörer – är med här, och de sitter till och med i samma korridor. Dessa aktörer samverkar nu väldigt nära för att ligga steget före och kunna förebygga och förhindra väldigt mycket av den ekonomiska brottsligheten.

Ett nationellt centrum för förverkande är någonting som vi har aviserat att vi vill få till. Jag tog emot utredningsförslag i den delen så sent som i förra eller möjligtvis förrförra veckan. En utredning som tittat på förverkande har konkretiserat hur ett sådant centrum skulle kunna byggas upp. Däremot har utredningen inte gett någon rekommendation om vilken myndighet som ska vara värd för ett sådant centrum. Detta bereder vi nu.

Något som jag är beredd att säga här och nu är att det är väldigt betydelsefullt att få till ett sådant centrum. Vi ser kraften i förverkandet som verktyg. Detta gäller inte minst det självständiga förverkandet, som sker helt och hållet utanför domstolssalen och brottmålsprocessen.

Jag tror också att det är viktigt att ta fasta på att detta inte bara är ytterligare ett verktyg i verktygslådan. Det handlar om ett annat perspektiv, ett annat arbetssätt och en annan metodik än den traditionella brottsbekämpningen. Ska man få kraft i det kan det inte läggas som lök på laxen, utan då måste det verkligen struktureras så att vårt system totalt sett använder det nya sätt att jobba mot ekonomisk brottslighet som förverkandet representerar. Ett sådant centrum som nämnts här skulle förstärka detta arbete.

Avslutningsvis vill jag säga något apropå det uppdrag som Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har fått att stärka samspelet mellan myndigheterna mot den kriminella ekonomin. Underlaget kommer som sagt inom några veckor. Jag räknar med att det kommer att vara ett utmärkt underlag för att fortsätta utveckla arbetet vad gäller såväl förverkande som andra insatser mot den kriminella ekonomin.

Fru talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Jag tror att vi har rätt stor samsyn i det här. Jag tror också att vi båda blir provocerade när vi får läsa rapporter om hur mycket den kriminella ekonomin omsätter och hur stora vinsterna är. Oavsett vilket politiskt parti vi företräder tror jag att vi har rätt bra idéer om vad de pengarna i stället skulle kunna gå till för att stärka samhället.

Även jag tror på det här med ett nytt sätt att jobba mot den kriminella ekonomin. Jag tror att Ekobrottsmyndigheten skulle kunna vara ett nav och en spjutspets i det arbetet.

Det är provocerande att den kriminella ekonomin omsätter 350 miljarder kronor per år. Det är 1 miljard om dagen, vilket är åtta till nio gånger mer än vad vi lägger på Polismyndigheten.

Hur ska vi försvara välfärden och rättsstaten mot systematisk plundring? En viktig del i det tror jag skulle vara att stärka Ekobrottsmyndigheten och att ha ett starkare förebyggande arbete med stöd till kommuner och myndigheter, då det behövs väldigt mycket mer när det gäller kommunernas upphandlingar. Det behövs också ett nationellt finansiellt underrättelsecenter så att man kan gå före pengarna, inte bara följa dem, och även ett nationellt centrum för förverkande, så att man systematiskt kan spåra och ta tillbaka brottsvinster och bryta kriminella bolagsstrukturer.

Den organiserade brottsligheten följer pengarna. Vi måste skydda det som tillhör medborgarna och ta tillbaka det som har stulits. Jag tror att vi kan hitta en samsyn här.

Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för debatten.

Fru talman! Jag tackar än en gång Lars Isacsson för ett i raden av meningsfulla utbyten oss emellan när det gäller väldigt angelägna frågor.

Jag delar helt intentionen i interpellationen, nämligen att vi med alla till buds stående medel måste stärka vår förmåga att bekämpa och strypa den kriminella ekonomin. Det råder ingen tvekan om att vi måste göra flera saker samtidigt när det gäller den organiserade brottsligheten. Vi måste komma åt och stoppa det brutala våldet, skjutningarna och sprängningarna och bryta rekryteringen av barnen in i gängen.

Att strypa den kriminella ekonomin är en hörnsten i arbetet eftersom den i så hög grad driver det andra, nämligen våldet, som ofta är en utlöpare från konflikter om marknadsandelar och pengar. Detta tycker jag är en sak som vi verkligen ska ta med oss från dagens utbyte. I det avseendet finns det en samsyn, och det är en stor styrka för oss som samhälle att det gör det.

Ekobrottsmyndigheten har en central roll i arbetet, förstås i samspel med andra brottsbekämpande myndigheter. Jag kan i alla fall säga så mycket som att jag tror att vi har väldigt mycket mer att hämta, både från den myndigheten i sig och från den myndigheten i samspel med andra aktörer.

En del granskningar och utredningar som har gjorts och det efterspel som har skett i form av utbyte genom det uppdrag till myndigheterna som jag nämnde kanske också identifierar en del friktioner i det här arbetet. Det är viktigt att vi kan lösa upp dem och få full systemkraft framåt.

Vi har talat om flera saker i dag, såsom det finansiella underrättelsecentrumet, ett motsvarande centrum när det gäller förverkande samt mobilisering av mer resurser till prevention. Allt detta ska vi ta med oss in i det fortsatta arbetet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.