Egen och oberoende svensk förmåga att bekämpa ballistiska missiler

Fru talman! Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Sverige, genom anskaffning av nytt medelräckviddigt luftvärn, ska uppnå en egen och oberoende förmåga till bekämpning av ballistiska missiler.

Regeringen bemyndigade den 7 november förra året Försvarets materielverk att skicka en förfrågan samt inleda förhandlingar avseende luftvärnssystemet Patriot. Patriotsystemet skulle i operativa termer ge Sverige en oberoende förmåga till bekämpning av taktiska ballistiska missiler. Sannolikheten för en framgångsrik bekämpning av sådana vapensystem ökar med tidig förvarning och god sensorinformation. Tidig förvarning kan härröra från nationella källor eller andra.

Fru talman! Det är egentligen en alltför vacker kväll för att diskutera ballistiska missiler, eftersom det är mycket brutala vapen som vi då diskuterar. De avfyras med omfattande krutinsatser. De tar sig upp i atmosfären, ut i rymden och släpper undan för undan sina delar och rasar ned mot jorden med en hiskelig hastighet. De färdas i slutet av sin bana med närmare sju kilometer per sekund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

USA och Nato har ett missilförsvar i Europa. Det har byggts upp under lång tid med avsevärda ekonomiska ansträngningar. Det består förutom av markanläggningar i Polen och Rumänien av ett stort antal så kallade Aegisfartyg, som har förmåga att ge just den tidiga förvarning som försvarsministern talar om.

Vi har under några år diskuterat möjligheten till ett försvar mot ballistiska missiler, och flera utredningar har tittat på detta.

Luftförsvarsutredningen 2040 skriver på s. 308: Ett försvar mot konventionella ballistiska robotar och avancerade kryssningsrobotar kan bara ske genom samarbete med andra nationer. Detta utifrån såväl kostnadsskäl som utifrån behovet att gruppera sensorer och verkansdelar över stora ytor.

Utredningen fortsätter lite längre fram med följande: Sverige kommer att behöva samverka med andra stater för att skapa ett skydd mot konventionella ballistiska robotar. Ett aktivt skydd kan endast uppnås genom internationellt samarbete, till exempel för att kunna upptäcka och bekämpa inkommande robotar.

Försvarsmakten yttrar i perspektivstudien 2013 följande på s. 54: Det är av kostnadsskäl inte realistiskt för en enskild mindre stat att ensam utveckla skydd mot ballistiska robotar. Därför bör Sverige utveckla denna förmåga tillsammans med andra.

Fru talman! Det är av dessa skäl som jag har ställt frågan om en egen oberoende svensk förmåga till bekämpning av ballistiska missiler.

Försvarsministern har helt rätt i att ju tidigare förvarning man kan få, desto större är sannolikheten att man också träffar inkommande missiler. Men frågan är: Är egna nationella sensorer tillräckligt för att åstadkomma den träffsäkerhet som vi kan acceptera - ja eller nej? Den frågan, fru talman, borde den ytterst ansvarige för det militära försvaret i Sverige kunna besvara. Om svaret på frågan är nej, vill jag rikta följande uppmaning till regeringen, nämligen att man innan man definitivt gör en anskaffning av Patriot ser till att vi får garantier nedskrivna i avtal som ger oss tillgång till de sensorer som vi behöver för att kunna verka effektivt med Patriot.

Slutligen säger försvarsministern att tidig förvarning kan komma från nationella källor eller andra. Jag måste fråga varför försvarsministern inte rakt ut säger att det är Nato som han talar om, eftersom det är bara Nato och Natoländer som kan ge oss denna hjälp och få våra vapen att fungera effektivt. Berätta detta för svenska folket. Vi bygger in oss i Nato, men vi har en regering som inte vill ha inflytande där.

Fru talman! När det gäller Patriotsystemet har man tre optioner, om vi nu ska diskutera utifrån en mer generell nivå.

Först har man tillgång till den egna radarfunktionen. Det får väl ändå anses vara en bättre option än det nuvarande systemet Hawk Robot 97 har. Sedan kan man koppla det till den nationella nivån och den sensorkedja vi har. Det stärker det hela ytterligare. Man kan utnyttja data från andra länder i närområdet som ett tredje alternativ. Då har man stärkt systemet ytterligare. Det är egentligen de tre stegen, om vi nu ska diskutera det generellt, som det i så fall kan handla om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har ett militärt samarbete på bilateral och multilateral nivå och också inom partnerskapet för Nato. Det handlar om väldigt många saker. Det handlar om utbildning, övning, förmågeutveckling, informationsutbyte och forskning. Det spänner över ett vitt fält av militära frågor. Det gäller även luftförsvar och luftstrid.

Det kan ändå vara viktigt att påminna om att ett kvalificerat medelräckviddigt luftvärnssystem inte isolerat kan uppnå full effekt. Det behöver ingå i ett system tillsammans med korträckviddigt luftvärn, stridsflyg och tillhörande sensorer som ger en gemensam sammanhållen luftförsvarsförmåga. Internationella samarbeten bland annat rörande sensorinformation stärker naturligtvis det.

Vi kan inte heller se Sverige isolerat i en eventuell konfliktsituation. Vi stärker nu vårt nationella försvar. Samtidigt utvecklar vi och fördjupar våra internationella samarbeten. I det ligger ingen motsättning. Vi utvecklar vår interoperabilitet och förmåga att verka tillsammans med andra.

Hur man konkret och i detalj utformar ett system när det gäller medelräckviddigt luftvärn och försvar utifrån ballistisk förmåga tänker jag inte djupare spekulera om eller gå in på i djupare detalj i dag. Det är i så fall en framtida process. Den typen av frågor kommer nog också att åtminstone delvis omfattas av sekretess.

De tre alternativ som finns är först den egna radarn och sedan den nationella nivån. Det finns också möjligheten som tredje alternativ att tillsammans med andra länder utbyta data om läget i närområdet. Det gör naturligtvis systemen starkare.

Det är det läge vi har. Det är också det som vi nu står inför att titta på i den process som kommer att pågå under en tid framöver.

Fru talman! Om vi tänker oss att man skjuter en ballistisk robot från till exempel andra sidan av Östersjön handlar det från det att missilen lämnar marken tills att den slår ned om ungefär fem-sju minuter. Det är en extremt kort förvarning. Den är lika för alla, och den är lika oavsett om man samarbetar eller inte.

Jag blir lite brydd när jag hör försvarsministern argumentera: Så småningom ska vi ta tag i det, och vi får väl förhandla om hur ett samarbete ska se ut. Det är min uppfattning att det måste ske innan Sverige anskaffar Patriotskjutande enheter.

När vi väl har köpt är naturligtvis incitamenten från andra länder att komma till vår hjälp, kanske inte minst USA, väsentligt mindre. Därför menar jag att det ligger i Sveriges intresse att det försäkras och avtalas innan vi genomför anskaffningen.

Sedan svarar försvarsministern inte på min fråga. Räcker enbart nationella sensorer för att framgångsrikt bekämpa ballistiska missiler? Försvarsmakten hävdar motsatsen. Den av regeringen tillsatta Luftförsvarsutredningen hävdar motsatsen. Peter Hultqvists egna partikamrater har inte reserverat sig mot den utredningen. Det är viktigt att den frågan får ett svar. Räcker nationella källor enbart, eller krävs det mer för en acceptabel träffsäkerhet?

Försvarsministern nämner också den fasta sensorkedjan. Det föranleder mig att ställa frågan: Är den fasta sensorkedjan i Sverige dimensionerad för att kunna omhänderta måldata för bekämpning av ballistiska missiler?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är min bedömning att det bara finns en organisation och länder i den organisationen som kan bistå Sverige med tidig förvarning och med korrekta måldata. Men jag märker att förvarsministern undviker gång efter annan att berätta vilken denna organisation är.

Det är en sak att vi bygger in oss i ett beroende till en försvarsallians som Nato. Jag har ingenting emot det. Men jag tror att med ett sådant beroende måste det också följa ett svenskt medlemskap som ger oss ett inflytande över denna organisation. Jag kan bara konstatera att den nu sittande regeringen inte ens är beredd att berätta för svenska folket hur vårt beroende ökar och hur det ser ut.

Fru talman! Jag har sagt i mitt första inlägg - och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva upprepa det - att det först är den egna radarkapaciteten. Sedan är det vad vi kan åstadkomma på den nationella nivån. Om man sedan samarbetar med andra länder i närområdet får man en ännu större kapacitet i sammanhangen. Det är så det ser ut.

Vi får väl återkomma om exakt vilka mått och steg som ska tas i detta. Vi är naturligtvis intresserade av att ha en så bra förvarning som möjligt. Jag har i mitt svar redovisat hur det ser ut. Tidig förvarning kan härröra från nationella källor eller andra. Det är ungefär så det ser ut.

Jag tänker inte nu gå in och spekulera och föra en debatt i detalj om hur det i så fall skulle kunna utformas och exakt vilka avtal och annat som är nödvändiga. Jag tror att jag då närmar mig sekretessbelagd information. Det finns dessutom ingen anledning att föregå eventuella händelseutvecklingar. Det får vi i så fall återkomma till i annat sammanhang. Jag vet inte heller om det är framför allt riksdagen som lämpar sig för att föra den typen av debatter.

Allan och jag är överens om att det är nödvändigt och eftersträvansvärt att få så lång förvarningstid som möjligt. Det är bara att konstatera att det nuvarande systemet Hawk Robot 97 inte är tillfyllest när det gäller att möta den moderna miljö vi i dag lever i när det gäller hot om ballistiska robotar och moderna kryssningsmissiler. Vi måste komma till att i sammanhanget få ett nytt medelräckviddigt luftvärn.

Sverige samarbetar på många områden med andra länder och andra organisationer. Vi gör det utifrån en alliansfri position. Det går alldeles utmärkt. Jag uppfattar också att vår position är respekterad i de sammanhangen. Däremot finns det konsekvenser av att byta säkerhetspolitisk doktrin. Det är något som jag tycker Allan Widman med flera många gånger underskattar. Naturligtvis kommer det att ha effekter på det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde.

Den strategi vi nu har valt med att fördjupa samarbetet bortom fredstida förhållanden med Finland, att arbeta bilateralt och multilateralt med andra länder och även delta aktivt i Natos partnerskap är det som utifrån vår geografiska position bidrar till den bästa stabiliteten i vårt närområde.

Det är jag och Allan inte överens om, och det kommer vi inte heller att bli. Däremot förhindrar inte den position vi har att vi samarbetar med andra länder. Det är någonting som vi har fördjupat på ett rätt ordentligt sätt under de tre år som vi nu har suttit vid regeringsmakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är inte bara tre år. Det är snart fyra år som den rödgröna regeringen har haft ansvar för försvars- och säkerhetspolitiken. Ibland får jag frågor från journalister om vad Sverige kan göra mer för att fördjupa sin relation med Nato. Då blir jag svaret skyldig, fru talman. Alla de möjligheter som finns för en icke-medlem, en partner, har vi nu gjort anspråk på.

Vi har värdlandsavtalet. Vi deltar i NRF. Vi deltar i IF, är guldpläterade partner och så vidare. Problemet är att den säkerhetspolitik som den nuvarande regeringen deklarerar inte stämmer med vad regeringen gör. Den för oss allt närmare Nato men helt utan anspråk på att vilja påverka. Enda möjligheten till det är att man blir medlem i alliansen, fru talman.

Försvarsministern har nu ett inlägg kvar. Jag vill gärna säga, fru talman, att inget av det jag tar upp här - de citat jag gör ur offentliga utredningar - på något sätt omfattas av sekretess. Jag tror att försvarsministern har ganska stort utrymme om han vill villfara min begäran om upplysning.

Den sista fråga jag ställer är: Delar försvarsministern min uppfattning att det förmodligen är enklare för Sverige att förvissa sig om att få sensorinformation från Nato innan vi köper Patriotrobotar än efteråt? Eller ska vi köpa dem och hoppas på det bästa?

Fru talman! Jag vill understryka att det som varit vägledande när regeringen valt att gå vidare i processen med medelräckviddigt luftvärn är de analyser av krav på operativ förmåga som Försvarsmakten har gjort. Där har man framhållit vikten av att tillföra ballistisk förmåga. Inriktningen på de förhandlingar som vi nu genomför är att leveranserna bör påbörjas 2020 och att hela systemet ska vara levererat senast 2025. Detta är själva inriktningen.

När det sedan gäller helheten och alla komponenter gällande Patriot och den investeringen och hur vi ska hantera sensordata är det sådant som jag egentligen inte vill förekomma. Jag är beredd att ta den diskussionen när vi är klara med helheten i en sådan här uppgörelse. Jag tror att det i dagsläget för alltför långt om jag börjar gå in på detaljer, och särskilt spekulera om olika detaljer, i detta sammanhang.

Men jag har redan inledningsvis sagt att det första ledet är den egna radarkapaciteten. Det andra är den nationella nivån, och det tredje är samarbete om utnyttjande av data med länder i närområdet. Alla de tre nivåerna är fullt möjliga. Även den tredje nivån är ett alternativ, och det har jag tydligt klargjort.

Hur sådant här sedan ska organiseras, hur vi lägger upp det och hur vi löser det hela vill jag återkomma till i ett senare sammanhang, när vi kan berätta om systemet som helhet. Jag vill också understryka att det inte är så enkelt som att bara säga att alla kort ska läggas på bordet. Det finns en sekretessdimension även i dessa sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.