Effektiviteten i polisens arbete

Herr talman! Elin Lundgren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra effektiviteten inom polisen. Frågan ställs med hänvisning till en artikel i Dagens Nyheter som pekar på bristande effektivitet i polisens arbete. Regeringens mål om 20 000 poliser har syftat till att öka den polisiära närvaron, öka utredningskapaciteten och förebygga brott. Brottsbekämpning förutsätter att det finns poliser där brott begås och på tider när brott begås. Medborgarna behöver se poliser i aktiv, yttre tjänst för att få förtroende för verksamheten. Här har polisen också lyckats. Medborgarnas förtroende för polisen har ökat. Polisen är den av rättsväsendets myndigheter som allmänheten känner störst förtroende för. Antalet anmälningar om misshandel utomhus har minskat till det lägsta antalet sedan 2006 och allt fler människor känner sig trygga när de går ut på kvällarna. Det är glädjande. Regeringen förutsätter att ökade resurser ger bättre resultat. Det finns utrymme för förbättringar och därför har regeringen tagit initiativ till flera åtgärder som syftar till att förbättra effektiviteten inom såväl polisen som andra myndigheter i rättskedjan. Rikspolisstyrelsen arbetar på regeringens uppdrag just nu med att effektivisera polisverksamheten. Uppdraget innebär för det första att Rikspolisstyrelsen ska se över polismyndigheternas organisationer och ledningsstrukturer och verka för att de är ändamålsenliga. För det andra har regeringen ålagt Rikspolisstyrelsen att arbeta mer med utvärderingar och att också säkerställa att resultatet tas om hand i organisationen. Polisens verksamhet måste bygga på kunskap om vilka åtgärder som har visat sig vara verkningsfulla och kostnadseffektiva. För det tredje syftar uppdraget till att Rikspolisstyrelsen ska utveckla sin tillsyn av polismyndigheterna. Tillsynen behöver bli mer systematisk och strategisk för att utgöra ett effektivt styrmedel. Polisorganisationskommittén utreder vilken betydelse polisens indelning i 21 länspolismyndigheter har för effektiviteten i verksamheten. En annan utredning ser över om hanteringen av ekonomisk brottslighet kan bli mer ändamålsenlig genom att Ekobrottsmyndigheten får ett utökat ansvar. Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket fick i maj 2009 i uppdrag att förbättra samverkan och öka effektiviteten i handläggningen av mängdbrott. Detta arbete fortgår. Sedan mars 2009 pågår också ett intensifierat arbete med att förbättra och modernisera informationshanteringen mellan rättsväsendets myndigheter, vilket kommer att leda till betydande effektivitetsvinster. Det pågår således mycket arbete för att se över och förbättra polisens effektivitet. Polisorganisationen måste nu ges tid och möjlighet att hantera det förändringsarbete som redan har startat. Jag är övertygad om att polisen har kapacitet att förbättra verksamheten ytterligare.

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Det pekar på att den fråga jag har ställt om polisens effektivitet är aktuell och relevant eftersom justitieministern har vidtagit flera åtgärder. Jag håller med justitieministern när hon säger att regeringen förutsätter att ökade resurser ger ett bättre resultat. Dess värre är det inte vad vi ser. Siffror och statistik kan vara riktigt svårt. Man kan själv välja lite vad man framhåller för att påvisa ett resultat som ser bra ut. Jag har valt att titta på det som heter Måluppfyllelse av kvantifierade nationella mål enligt planeringsförutsättningarna. Det är ett mått polisen själv har valt. Polisens årsredovisning från år 2010 säger själv att inget av de redovisade nationella målen för år 2010 har uppnåtts. När jag tittar på hur de olika polismyndigheterna har klarat de kvantifierade nationella målen ser jag att det skiljer sig åt mycket. Polisen där jag bor, i Gävleborg, har nått mycket längre med de kvantifierade målen än till exempel polisen i Jönköping. Det är stora skillnader. Som medborgare ställer jag mig frågande till hur det kan vara så stora skillnader. Jag är medveten om att polisens organisation just nu utreds, just för att vi i dag har 21 självständiga myndigheter. Men även om vi skulle ha en polismyndighet krävs det ett mycket gott ledarskap för att skapa ett klimat inom en stor organisation där alla jobbar lika framgångsrikt. Polisen har de senaste åren satsat hårt på ledarutbildning. Syftet med det torde självklart vara att få styr på verksamheten på bästa sätt. Har ledarsatsningen utvärderats? Har vi fått valuta för pengarna? I programmet Svensk maffia sade rikspolischefen Bengt Svenson att förebyggande verksamhet är otroligt viktigt. I en färsk debattartikel skriver han samma sak. Samstämmigheten finns med justitieministerns svar på min fråga här, där hon också säger att förebyggande av brott är ett syfte med fler poliser. Samtidigt har Riksrevisionen i slutet av förra året, alltså alldeles nyligen, levererat riktigt svidande kritik mot det brottsförebyggande arbete som polisen gör. Några av bristerna är att målen hela tiden ändras av regeringen, att det är oklart hur mycket av polisens tid som ska gå till detta och vidare hur definitionen av brottsförebyggande arbete ser ut. Herr talman! Förutom utvärderingen av ledarutbildningen inom polisen undrar jag hur justitieministern definierar förebyggande arbete.

Herr talman! Jag är glad över Elin Lundgrens interpellation. Jag tycker att effektiviteten inom rättsväsendet, inte minst inom polisen, behöver diskuteras mer. Man förväntar sig att mer resurser ska ge bättre resultat, men vi alla inser att det inte sker med automatik. Det är också det som har varit skälet till att regeringen under några år inte omedelbart har vidtagit åtgärder utan faktiskt gjort olika typer av professionella genomlysningar av verksamheten för att ha underlag för de förändringar som måste ske. Elin Lundgren gör ett riktigt konstaterande att det är olika mellan polismyndigheterna. Det är fakta som vi har fått fram genom att analysera och belysa hur det ser ut. Det har också lett till att vi har ställt frågor till polisen. Hur kan det komma sig att dessa skillnader finns, och vilka faktorer är det som styr skillnaderna? Svaren på frågorna ingår i det utredningsarbete som nu pågår. Det är alldeles uppenbart att en del polismyndigheter är mer effektiva än andra. Ledarskapsutbildningen var eftersatt under många år. Bland annat lades polischefsutbildningen ned. Det var Socialdemokraterna som ledde det arbetet. Vi tog tag i frågan för något år sedan. Vi behöver jobba med chefs- och ledarskapsutbildningen eftersom en så stor organisation fungerar illa om vi har dåliga ledare. Det är alldeles självklart. De olika polismyndigheterna är olika i hur många chefer som finns där. De har olika typer av organisationer. Det är också en fråga vi har ställt och som finns med i översynen av organisationen. Vad är det för organisation? Vad är motiven? Hur kan det komma sig att det ser så olika ut? Det är kunskaper som vi har fått fram i de analyser som har gjorts. Sedan var det frågan om de brottsförebyggande insatserna. Vi har inte hela tiden ändrat definitionerna. Kritiken för något år sedan, och som man fortfarande jobbar med, är att det inte fanns någon definition av vad som är brottsförebyggande insatser. Det var lite grann av polisens fria tid. Man for omkring i största allmänhet. Men det är klart att också brottsförebyggande arbete måste vara planerat, genomtänkt och systematiskt. Det är otroligt viktigt. Arbete i yttre tjänst är - det vet vi - brottsförebyggande, men det måste ske så att man är på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Arbetet måste sedan utvärderas hela tiden. Det finns mycket att göra. Jag menar att vi har anledning att ställa höga krav på förbättringar inom polisen. Jag pekade också i mitt interpellationssvar på att vi har satt i gång ett antal viktiga och betydelsefulla förändringar. Det är tuffa krav på polisen att faktiskt visa musklerna när det gäller effektivitet. Man är svaret skyldig på en hel del områden. Vi ska vara lite försiktiga med att omedelbart utläsa resultat i brottsstatistik. I en del fall innebär ett effektivt polisarbete fler brottsanmälningar, det vill säga det ser ut som om det begås fler brott. Det här gäller till exempel narkotikabrottslighet. Den upptäcker man bara när polisen arbetar med den. Ju mer man jobbar desto fler narkotikabrott ser det ut att vara. Vi får vara noga i analysen. Vi måste få ut mer av de satsningar som har gjorts på polisen, men satsningarna var nödvändiga. Det var för glest med poliser i Sverige. Inom Gävleborgsmyndigheten fanns kommuner där tillståndet vad gällde polisens antal var undermåligt. Det var nödvändigt att åstadkomma en och annan förbättring direkt.

Herr talman! Jag hörde inte att justitieministern lämnade någon definition av vad brottsförebyggande arbete är mer än att det kan vara poliser i yttre tjänst. Vad de ska göra framgick inte. Justitieministern kommenterade också att det är svårt med siffror. När det gäller de siffror jag nämnde, de kvantifierade nationella målen, tycker justitieministern att det är felaktigt att titta på dem vid översynen av resultatet för polisen? Det är mer än ett år kvar tills utredningen av polisorganisationen är klar. Sedan ska det naturligtvis lämnas förslag på korrigeringar. Det tar lång tid att implementera dem. Vi ska alltså vänta på ett effektivare polisarbete i de myndigheter där det inte händer så mycket. Eller kan vi räkna med att det händer saker i väntan på polisutredningen så att vi inte bara hänvisar till den? Polisens grundutbildning är under utredning ännu en gång. Den betyder självklart mycket för polisens arbete och effektivitet. Två gånger har utbildningen utretts under de senaste åren. Man har då sagt att polisutbildningen borde förlängas och få högskolestatus. Det är dags. Polisförbundet har det som en prioriterad fråga och pekar bland annat på att en positiv följdeffekt skulle vara att få en stabil bas för polisforskning och specialistutbildningar. Det är någonting som verkligen behövs. Riksrevisionen påpekar att den utvärdering som polisen gör många gånger har brister. Dessutom jobbar polisen på många ställen som man alltid har gjort och tar inte till sig nya metoder, också det enligt Riksrevisionen. I en artikel har rikspolischefen Bengt Svensson nyligen sagt att polisen ska bli en mer lärande och modern organisation. Ett steg på vägen är att modernisera polisutbildningen. I dagsläget har vi fler poliser än vad vi någonsin har haft. Det är jättebra. Varje polis har dessutom i snitt nästan 25 procent fler utbildningsdagar under 2010 än under 2005. Herr talman! Vi har alltså fler poliser och poliserna vidareutbildas mer. Ändå når man inte ett enda av de kvantifierade nationella målen. Hur tänker justitieministern om det och om polisens grundutbildning?

Herr talman! I likhet med justitieministern vill också jag tacka Elin Lundgren för att hon ställt interpellationen. Det känns som att det finns en viss mognad från Socialdemokraterna i sättet att diskutera polisfrågorna jämfört med föregående mandatperiod. Det Elin Lundgren väcker här är det viktigt att vi diskuterar. Ministern har alldeles nyligen förklarat den enorma satsning vi har gjort inte bara på polisen utan hela rättsväsendet under förra perioden. Det var alldeles nödvändigt. Ni hade en kort diskussion om glesbygd. I Pajala hade man två poliser, och nu har man fem poliser. Det har hänt någonting. Det innebär att det finns en större förmåga att börja ta tag i situationen. Samtidigt som vi har gjort dessa stora satsningar - och det är viktigt att man påpekar det - måste medborgarna nu självklart ha rätt att ställa krav på inte minst polisen att man uppnår effektivitet och vi får resultat för pengarna. Det finns en del tecken som visar att det går åt rätt håll. Vad gäller siffrorna för år 2010 är det ett faktum att vi förhoppningsvis ser ett trendbrott med en minskad brottslighet totalt sett jämfört med tidigare år. Det är i sådant fall ett trendbrott utan att anmäld brottslighet vad gäller polisens aktiva verksamhet, exempelvis beträffande narkotikabrott, har gått ned. Det finns tecken som visar att det är på väg åt rätt håll. Det innebär inte att vi ska vara nöjda. Ett tecken på att det kanske är på väg åt rätt håll just när det gäller den brottsförebyggande verksamheten är att människors upplevda trygghet ökar. Det gäller inte i alla län, men nästan i alla län. De satsningar som har gjorts är viktiga. Vi ska naturligtvis kunna vara kritiska. Polisorganisationskommittén är oerhört viktig. Det är också en skillnad i synsätt som har funnits mellan regeringen och oppositionen. Det som sades från Socialdemokraterna förra perioden var att det inte behövdes någon utredning. Det var bara att slå ihop allting, och så skulle allting bli bra. Nu går utredningen igenom vad som egentligen är bristen i organisationen och vad som förhindrar effektiviteten. Det är viktigt att man har ett sådant seriöst förhållningssätt. Gör man inte det kan man heller inte komma fram med de lösningar som krävs för att vi ska kunna få en effektivare polisorganisation. Om man hade gjort som Socialdemokraterna sade under förra perioden hade vi haft en gigantisk omorganisation. Vi hade förmodligen haft rätt många arbetstimmar som hade gått bort för att diskutera omorganisationen utan att man egentligen hade klart för sig varför man skulle göra det. Därför var initiativet från regeringen att tillsätta Polo, som den nu kallas, väldigt viktigt. Polisen kostar ungefär 52 miljoner kronor per dag. Det är en stor insats som skattebetalarna gör, och det är en viktig verksamhet. Faktum är att regeringen redan har identifierat problemen långt innan det blev tidningsskriverier. Med alla de insatser som nu görs hoppas och tror jag att vi kan ha ett bra samarbete i justitieutskottet för att komma dit vi vill och också känna en uppbackning från er jämfört med tidigare. Vi ska ha den mängd poliser som vi nu har beslutat oss för att ha. Men vi ska också gemensamt ställa krav och hitta smarta lösningar för att få så pass mycket bra polisverksamhet som möjligt för pengarna.

Herr talman! Interpellanten ställde frågan: Ska vi vänta på Polisorganisationskommittén innan vi ställer krav? Nej, bevare oss väl, låt oss inte göra det! Det har varit min hållning hela tiden att effektivitet inte är något som vi väntar på tills vi har organiserat om saker. Tvärtom har vi ställt krav hela tiden. Det finns, och det visar skillnaderna mellan de olika polismyndigheterna, en hel del som kan göras i nuvarande organisation för att arbetet ska ge mer resultat för de pengar som man har. Jag tror att man ska vara klar över att det finns en hel del att göra i en så komplex verksamhet som polisens. Däremot kan man genom att ordentligt se över organisationen öka effektiviteten ytterligare och också undvika en hel del dubbelarbete som den stora mängden myndigheter innebär. Det är naturligtvis viktigt. Det är riktigt att vi har fler poliser än någonsin och att de också har fler utbildningsdagar än vad de har haft tidigare. Ändå når de inte alla mål. Det är en sak som vi ser. Det ger också svaret på frågan om polisens utbildning. Vi har en mycket bra polisutbildning i Sverige. De poliser som nu utexamineras har den bästa utbildningen någonsin. Det är inte där skon klämmer. Det är inte nödvändigtvis de som är ineffektiva. Däremot kan utbildningsfrågorna och frågan om polisutbildningen som högskoleutbildning vara viktiga utifrån polisens långsiktiga kompetensförsörjning. Det är så vi ska se det. Men det är ingen quick-fix för att snabbt få ökad effektivitet i polisorganisationen. Huvuddelen av de poliser som finns de kommande åren finns redan där. Det gäller nog att se till att de arbetar på ett sådant sätt och i sådana former att vi får ut mesta möjliga av verksamheten. Från 2010 har Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i sina tertialrapporter analysera och kommentera avvikelser och skillnader mellan polismyndigheterna. Vi har tagit tag i att man måste få jämföra sig med andra polismyndigheter för att få fram vad som är goda exempel och metoder att ta efter. Det är ett viktigt verktyg att arbeta med hela tiden för att försöka öka effektiviteten i verksamheten. Det pågår också en hel del annat arbete för att öka effektiviteten. Redan 2009 fick man i uppdrag, och det arbetar man med, att se till att man går igenom ledningsstrukturer och organisation i de befintliga myndigheterna. Det handlar om att man arbetar med utvärderingsfrågorna och blir bättre på att sätta mål för verksamheten, mäta vad man åstadkommer och också använda det mer som ett underlag för tillsyn i verksamheten. Under lång tid var polisverksamheten ett område där man inte satte upp mål eller frågade efter resultat. Man kommunicerade inte heller med de enskilda poliserna vad man faktiskt åstadkom och inte. Så leder man inte ett bra förbättringsarbete. Här tycker jag att man kommit en bra bit på väg. Jag är också lite stolt över att man tagit tag i detta med polisen och administrativ effektivitet. Det pågår arbete för rättsväsendets informationsförsörjning. Vi försöker se till att vi använder datorer i stället för faxar också inom svensk polis. Det tror jag kommer att bidra till att effektiviteten kommer att öka. Jag har avstått från att definiera brottsförebyggande verksamhet endast därför att om jag nu skulle tappa något ord kommer det att påstås att jag ytterligare har förändrat den definition som man arbetar med. Det vore olyckligt med tanke på vad interpellanten påpekade tidigare.

Herr talman! Det justitieministern säger om att man ska börja jobba med datorer i stället för faxar säger kanske en del om hur mycket arbete som återstår att göra. Du säger att vi har den bästa utbildningen någonsin. Det är möjligt att det är så. Men i Riksrevisionens rapport om till exempel det förebyggande arbetet - vad det nu är - är det någonting som förekommer fem veckor under den tid som man utbildar sig till polis. Då är det ändå någonting som både justitieministern och Bengt Svensson framhåller som någonting av det viktigaste i arbetet. Om det nu är så att det rasslar till inom polisen och fler bovar åker fast, ska ju processen sedan fortgå inom rättsväsendet. Enligt Asks svar och de åtgärder som vidtas just nu är det detta som ska hända. Hos domstolarna finns redan i dag köbildning, för att använda ett ord som alla känner igen. Unga lagöverträdare kan få vänta väldigt länge på sin dom. Även det är någonting som Riksrevisionen kritiserat alldeles nyligen. Domstolsväsendet är helt enkelt i skriande behov av mer resurser redan i dag. Och om inflödet av ärenden ökar, som jag tror att justitieministern önskar, är det lätt att föreställa sig vad som kan hända. Antingen får människor vänta ännu längre på sina domar, vilket är destruktivt och olyckligt, eller så kommer fler ärenden att skrivas av för att domstolarna ska kunna hantera situationen. Inget av de alternativen känns lockande. Herr talman! Min sista fråga till justitieministern är därför: Kommer hon att verka för att mer resurser kommer till domstolsväsendet för att hantera alla ärenden som vi enligt henne har att vänta?

Herr talman! Först och främst när det gäller effektiviteten inom polisen menar jag att det är väldigt höga krav på gång för att driva igenom förändringar i former och arbetssätt som kommer att ge bättre resultat. Nu ville interpellanten helt plötsligt att vi ska se över hela rättsväsendet, och det gör jag så gärna. De resursförstärkningar som vi har genomfört de senaste åren innebär att polisen har fått en resursförstärkning med 15 procent, medan åklagarna fått en resursförstärkning med 24 procent och Domstolsverket 12 procent. Det är inte så att det är stora resursbrister i någon av de här delarna och inte heller inom kriminalvården, så jag är inte bekymrad över det. Däremot är jag bekymrad över handläggningstiderna. Därför har vi lagt ett antal riktade åtgärder för att få ned handläggningstiderna, bland annat ett gemensamt uppdrag till polis, åklagare och domstolar att se vad man kan göra för att korta handläggningstiderna när det gäller till exempel ungdomsärenden, för det tar på tok för lång tid som det ser ut i dag. Det är en väldigt viktig åtgärd. Däremot är det inte så att domstolar eller åklagare kan avstå från att hantera ärenden därför att man har så långa köer. Så går det inte till. Det finns andra kriterier för det, och det är väl tur det. Vi kan inte ha de här långa handläggningstiderna, därför att det försämrar rättstryggheten för medborgarna. Inte minst innebär det ökade svårigheter att förebygga återfall i brott bland ungdomar och att snabbt få svar på vem som är skyldig till ett brott och inte, vilket ställer till det väldigt mycket för många medborgare. Men, som sagt, det är inte resursproblem i de andra delarna som är bekymret. Däremot tror jag att effektiviteten inom polisen och på andra håll skulle kunna innebära att man fick mer gjort. Det är också så att effektiv polis gör att arbetsbelastningen på åklagare och andra blir mindre.