Effekter för kommunerna av bygglovsförenklingar

Herr talman! Denis Begic har frågat mig om jag har för avsikt att säkerställa att kommunerna inte behöver kompensera regeringens bygglovsreform genom höjda skatter eller nedskärningar i annan verksamhet om kostnaderna för tillsynen ökar.

Regeringen har sjösatt den största reformen av bygglovsreglerna på 15 år. Det har blivit lättare att bygga nytt, bygga om och bygga till. Det administrativa krånglet har minskat och friheten för enskilda fastighetsägare ökat. Enskilda som har varit i kontakt med Regeringskansliet har överlag ställt sig positiva till reformen. Det är också tydligt att det finns ett stort intresse hos allmänheten.

Det stämmer att kritik har riktats mot lättnaderna i lov- och anmälningsplikten i det nya plan- och byggregelverket. Kritiken är till stor del baserad på uppfattningen att kommunernas tillsyn kommer att öka i samma omfattning som förprövningen minskar.

Regeringen och jag delar inte den bilden. Regeringens bedömning är att de åtgärder som nu undantagits från förprövning typiskt sett inte innebär en oacceptabel omgivningspåverkan för exempelvis närboende. Därtill finns det skäl att anta att den enskilda fastighetsägaren utvecklar sin egendom på ett varsamt och ansvarsfullt sätt i enlighet med regelverket. I motsats till de kritiska remissinstanserna har regeringen därför bedömt att antalet tillsynsärenden endast kommer att öka marginellt och att de direkta ekonomiska konsekvenserna för kommunerna i denna del därmed blir begränsade.

Kommunerna har en viktig uppgift att inom ramen för sina rådgivningsverksamheter hjälpa enskilda att göra rätt. För att stötta kommunerna fick Boverket 2025 ett särskilt uppdrag att utveckla sin vägledning PBL Kunskapsbanken utifrån det nya regelverket. Även enskilda kan ta del av Boverkets vägledning, vilket också bör bidra till att antalet tillsynsärenden inte ökar mer än marginellt. Det finns dessutom möjlighet att frivilligt söka lov om man som fastighetsägare är osäker på om en åtgärd är lovbefriad eller inte.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Interpellationen handlar inte om huruvida bygglovsregler ska förenklas eller inte. Den handlar om ansvar, om finansiering och om skillnaden mellan regeringens antaganden och kommunernas verklighet.

Bakgrunden till min fråga är konkret. I tidningen Villaägaren redovisas att Örebro kommun, min hemkommun, räknar med ökade tillsynskostnader på mellan 1 ½ och 2 miljoner kronor per år. Tidningen skriver: ”Villaägaren har upprepade gånger sökt ansvarigt departement för att få svar på hur regeringen tänkt sig att en ökad tillsyn ska finansieras, men de har tyvärr inte återkommit.”

Det är därför jag ställde frågan om det ekonomiska ansvaret. Ministern beskriver reformen som den största på 15 år. Den sägs minska administrativa kostnader och öka friheten för den enskilde. Men nästan samtliga tunga remissinstanser pekar på samma sak: När förhandsprövningen tas bort flyttas kontrollen till att ske i efterhand. Det innebär mer tillsyn, mer rådgivning och fler ingripanden när fel redan har begåtts.

Detta är inte min personliga åsikt, utan det är slutsatser från kommuner, länsstyrelser, mark- och miljödomstolar, Sveriges Arkitekter, Villaägarna, Bostadsrätterna, KTH, Skatteverket och så vidare. Det blir alltså mer rådgivning och fler ingripanden. Det är svårt att hitta ett bredare samförstånd i remisskritik än just i denna fråga.

Statsrådet avfärdar dock den samlade bilden och menar att tillsynen endast kommer att öka marginellt. Det är ett påstående, men det redovisas inga beräkningar, det finns ingen konsekvensanalys och det finns inga besked om vad som händer om verkligheten blir en annan.

Här uppstår kärnproblematiken: Tillsynen får inte avgiftsfinansieras. Kommunerna säger att arbetsbördan inte minskar, utan den förändras från förebyggande arbete till reaktiv tillsyn.

I praktiken innebär detta att staten fattar beslut medan kommunerna får bära kostnaden. När kommunerna inte kompenseras återstår bara tre alternativ: höjd skatt, neddragningar i annan verksamhet eller helt enkelt minskad tillsyn.

Statsrådet hänvisar i sitt svar till Boverkets vägledning och antagandet att fastighetsägare agerar ansvarsfullt. Men vägledning ersätter inte personal, och lagstiftning kan inte bygga på förhoppningar om att alla alltid gör rätt.

Min fråga till statsrådet kvarstår därför: Var finns statens ansvar för de ekonomiska konsekvenser som denna reform riskerar att få för kommunerna?

Herr talman! Tack så mycket, Denis Begic, för frågan!

Jag har svarat på frågan, och svaret är fortsatt att regeringen gör en annan bedömning än flera av remissinstanserna utifrån att de åtgärder som undantas från förprövning typiskt sett inte innebär en oacceptabel omgivningspåverkan.

Det handlar om att bygga ut i större utsträckning, men det handlar också om möjligheten att bygga ett så kallat attefallshus utan förprövning och att ta bort anmälningsplikten för det. Det är dock förbundet med kravet på 4 ½ meter från tomtgräns enligt det regelverk som finns.

Baserat på hur de ungefär 40 förändringarna har tillämpats tidigare, alltså när det fanns förprövningskrav på dem, är regeringens bedömning att detta typiskt sett är åtgärder som inte innebär en oacceptabel påverkan på exempelvis närboende.

Det finns också, som jag sa, starka skäl för den enskilde fastighetsägaren att ta hand om sitt hus, att bygga ut på ett varsamt sätt och att vara noggrann med regelverket. Är man osäker finns det omfattande rådgivning via de medel som regeringen har tillskjutit till Boverket för att uppdatera PBL Kunskapsbanken. Om man fortfarande är osäker kan man lämna in en frivillig ansökan om lov och få sin sak förprövad.

Allting kommer inte att gå åt skogen bara för att man rullar tillbaka lite grann av den kommunala byråkratin och makten och ger den till den enskilde. Vi litar på att vanligt folk kan fatta kloka beslut, men det är förstås också baserat på att man som fastighetsägare vill göra rätt för sig och vill se till att bibehålla värdet i fastigheten och inte göra förändringar som påverkar det.

Det handlar helt enkelt om att rulla tillbaka lite grann av den makt och byråkrati som har legat på kommunerna för de här enkla åtgärderna, som typiskt sett inte har någon oacceptabel påverkan. Genom detta kan vi underlätta även den kommunala byråkratin.

Antalet lovärenden bedöms minska med upp till 40 procent. Det är en förändring som kan avlasta administrationen i kommunerna och korta kvarvarande lovprocesser avsevärt. Att färre ärenden av enklare karaktär behöver förprövas frigör ju tid för kommunerna att hinna hantera andra lovärenden inom lagstadgad tidsfrist. Man får helt enkelt mer tid att jobba med de mer komplicerade ärendena och kan nå ett resultat i dem tidigare. Det är ett viktigt led i att korta ledtider i byggprocessen, samtidigt som vi gör en massiv regelförenkling och en stor frihetsreform för den enskilde fastighetsägaren.

Jag är övertygad om att den enskilde fastighetsägaren både är kapabel till och har ett starkt intresse av att ta ansvar för att det som byggs på den egna fastigheten följer regelverket och att det tas nödvändig hänsyn till omgivningen.

Herr talman! Statsrådets svar bygger på en tydlig premiss: att antalet tillsynsärenden inte kommer att öka nämnvärt. Men det är just denna premiss som de tunga remissinstanserna ifrågasätter.

Kommunerna, som ytterst ansvarar för tillsynen, beskriver en annan verklighet än statsrådet. De menar att tillsyn i efterhand är mer resurskrävande än förprövning. Det kräver utredning, platsbesök och ibland rättsliga processer när fel redan har begåtts.

Häromdagen, herr talman, satt jag med några bekanta. En av dem berättade för mig: Nu ska jag äntligen få byggas ut mitt garage. Då frågade jag: Varför? Jo, nu behöver jag inte längre söka bygglov, svarade han.

Den här personen hade tidigare fått avslag på grund av att bygget skulle gå ut en meter eller något sådant på prickmark. Nu skulle han dock få bygga eftersom man inte längre behöver söka bygglov.

Då sa jag: Det stämmer inte. Alla regler är precis likadana som tidigare. Däremot kan du få tillsyn. Annars riskerar du både att få vite och att få riva det garage som du har byggt.

Detta visar på kärnan i problemet. Reformen förändrar inte regelverket. Den förändrar vem som bär risken.

Det handlar därför inte bara om kommunernas ekonomi. Det handlar också om den enskilda personens ekonomi. När kontrollerna görs först i efterhand ökar risken att människor gör fel utan att förstå det. Konsekvenserna kan bli mycket kostsamma, faktiskt förödande för vissa.

Statsrådet hänvisar till möjligheten att frivilligt söka bygglov. Men just de tillsynsärenden som oroar kommunerna uppstår när människor inte inser att de borde ha sökt lov eller gjort en anmälan. Det är därför förprövningen finns.

Det jag saknar i statsrådets svar är följande besked: Vad gör regeringen om tillsynsbehoven inte visar sig vara marginella? Hur ska reformen följas upp? Och finns det någon beredskap att justera finansieringen för kommunerna om detta visar sig vara något väldigt stort?

Att man genomför en så här omfattande reform utan att ta höjd för dessa frågor är för mig väldigt svårt att förstå. Ska man lämna kommunerna och de enskilda ensamma med den risken? Eller är regeringen och statsrådet beredda att titta på konsekvenserna och se vad som skulle kunna göras om de blir stora?

Herr talman! Denis Begic har helt rätt i att detta är en omfattande reform. Det är en massiv regelförenkling, en av de största förändringarna på 15 år i bygglovsregelverket. Vissa påstår att man kan gå ännu längre tillbaka i tiden, beroende på hur man jämför.

Grunden är att vi ser ett behov av att ge ökade möjligheter för den enskilde fastighetsägaren att enklare vidta åtgärder såsom utbyggnad och tillbyggnad av just enklare karaktär. Är man osäker finns det ett gediget underlag att ta del av i PBL Kunskapsbanken. Regeringen har också skjutit till medel för att kunna utveckla den plattformen utifrån det nya regelverket. Som vi också har varit inne på finns också möjligheten, om man är osäker, att frivilligt söka lov.

Jag konstaterar att det finns ett engagemang från Denis Begic i frågan. Och det är inte bara Denis Begic som är engagerad; det här är en mycket uppskattad reform. Väldigt många ställer frågor till kommunen och Boverket och även till Regeringskansliet och departementet.

Självklart behöver man gå in och titta på omständigheterna där man är, i det enskilda fallet, och då är det fastighetsägaren som fortsatt är ansvarig. Man är givetvis ansvarig för att följa regelverket. Vår bedömning är att fastighetsägarna är kapabla till detta och att det finns rådgivning och stöd att få för att kunna fatta ett väl avvägt beslut om hur man ska gå vidare om man vill bygga ut, bygga till eller bygga om.

Jag konstaterar också att Socialdemokraterna i sin följdmotion på propositionen vill gå i andra riktningen. Vi vill ta bort anmälningsplikten helt för exempelvis attefallshus, komplementbostadshus, komplementbyggnad och tillbyggnad av enbostadshus, men detta vill Socialdemokraterna införa igen. Det tycker jag är lite oroande, när det nu finns en så stor uppbackning och ett så stort stöd bland dem som vi har varit i kontakt med kring de här förslagen. Man tycker att det är positivt att det nu blir enklare att göra en tillbyggnad utan att som i dag behöva anmäla det och därmed inte heller behöva betala den kostnad för detta som finns i dag.

Socialdemokraterna vill nu återinföra anmälningsplikten. Den utredning som ligger till grund för propositionen pekade på att det inte går, då det inte är förenligt med EU-rätten att ha den anmälningsplikt vi har i dag, och föreslog därför att det skulle ställas krav på bygglov för attefallshus. Regeringen gick inte i den riktningen utan i den andra, nämligen att helt ta bort anmälningsplikten.

Det jag tror att många är oroliga för är att Socialdemokraterna med sin politik vill rulla tillbaka denna frihetsreform och införa bygglov för attefallshus – inte bara gå tillbaka till anmälningsplikt, vilket alltså inte är förenligt med EU-rätten, utan införa bygglov igen.

Detta, herr talman, vill jag ge Denis Begic chansen att kommentera i den här debatten. Jag tror att många är oroliga över att man vill rulla tillbaka den här frihetsreformen.

Jag ska så svara på Denis Begics specifika fråga. Om det visar sig att regeringens bedömning att detta inte innebär någon större ökning av antalet tillsynsärenden inte uppfylls till hundra procent får vi förstås vara beredda att titta på och utvärdera detta. Det gör man med all lagstiftning man tar fram, och detta är inget undantag. Vi kommer förstås att följa tillämpningen av den nya lagstiftningen när den nu rullar ut. Inte minst när snön börjar smälta och många som har väntat kan börja bygga ut på sina tomter kommer vi att följa detta – så är det givetvis.

Herr talman! Jag börjar med att svara på frågan. Vi har lyssnat på och läst allt som kommit från de olika remissinstanserna, inklusive både blå och röda kommuner. De varnar för den här förenklingen. Den förstör kommunernas planering vad gäller anpassning till vatten och avlopp, brandskydd etcetera. Allt det där går att läsa i utredningen.

Kärnan i frågan är denna: När staten genomför reformer som förändrar kommunernas uppdrag måste staten också ta konsekvenserna. Annars uppstår ett glapp mellan beslut och verklighet.

Regeringen säger att detta är en förenkling. Kommunerna säger att det är en kostnadsförskjutning. Remissinstanserna varnar för ökade risker, ökade tillsynsbehov och sämre planeringsförutsättningar – precis det som ministern anklagar mig för att inte vilja ha.

Min uppmaning till statsrådet är tydlig: Följ reformen noga, lyssna på kommunerna och var beredd att ta ekonomiskt ansvar om konsekvenserna visar sig vara stora!

Till alla människor som tänker att de nu ska bygga fritt vill jag säga: Ta reda på allt i förväg! Gör en anmälan om du är osäker! Den här regeringen har nämligen flyttat ansvaret till dig, och konsekvenserna för dig – och för kommunerna – kan bli förödande. Jag förstår pratet om förenkling, men risken lämnas över till den enskilda personen och till kommunerna. Det är min stora oro.

Herr talman! Denis Begic kan givetvis vara trygg med att vi kommer att följa frågan mycket noga. Men det är inte så många som i första hand tänker på kommunernas byråkrati och administration. Man har upplevt att även enkla ärenden har varit krångliga. Vi gör det nu betydligt lättare för den enskilde. Man har givetvis kvar ansvaret, men vi tror på att människor är kapabla att ta det ansvaret.

Här finns det delvis också en ideologisk skillnad i debatten. Vi ger mer makt, inflytande och beslutsmöjligheter med hjälp av förenklingar för den enskilde, och vi bedömer att människor även i fortsättningen är kapabla att ta del av rådgivningen och kan fatta kloka beslut. Finns osäkerheter finns råd att få, och man kan ansöka om ett frivilligt lov.

Det besked som Denis Begic ger visar klart och tydligt att man har lyssnat, men det innebär att man kommer att rulla tillbaka frihetsreformen. Man kommer att igen behöva införa krav på bygglov för attefallshus, för komplementbostadshus, för komplementbyggnader och för tillbyggnader av enbostadshus.

Jag noterar också att oppositionen är splittrad, precis som i så många andra frågor. Till exempel vill Socialdemokraterna införa krav på bygglov igen för attefallshus och Vänsterpartiet avslå hela propositionen medan Centerpartiet vill gå åt helt andra hållet och se ännu mer långtgående regelförenklingar. Det blir osäkert vad som kommer att hända om olyckan är framme och vi får en ny regering. Därför är vårt besked tydligt, nämligen att vi kommer att fortsätta att förenkla för den enskilde så att det blir lättare att bygga till, bygga om och bygga nytt. Vi litar på att vanligt folk kan fatta besluten. Vi menar att de är kapabla att göra det för att utveckla sina fastigheter på ett säkert och bra sätt som är tryggt för hela området.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.