Effekter av regeringens politik

Fru talman! Fredrik Schulte har frågat mig varför budgeten för 2016 inte innehåller en analys av hur hushållens disponibelinkomst påverkas av regeringens politik, hur stor andel av hushållen som under 2016 kommer att få se sin disponibelinkomst öka respektive minska och om jag anser att det bör ligga i det demokratiska samtalets intresse att regeringen är transparent och öppen med att redovisa effekterna av den egna politiken.

Påståendet att budgeten för 2016 inte innehåller en analys av hur hushållens inkomst påverkas är felaktigt. På s. 18 i bil. 2 finns en tabell över hur de olika inkomstgrupperna påverkas i genomsnitt. Inkomstgrupperna bygger på ekvivalerad inkomst, vilken tar hänsyn till det samlade hushållets disponibla inkomst. Analysen för olika inkomstgrupper är dessutom gjord med exakt samma metod som i tidigare budgetpropositioner och i enlighet med internationell praxis.

Vidare har Fredrik Schulte tolkat tabellen i budgetpropositionen på fel sätt. Det är inte möjligt att utifrån denna dra slutsatser om hur många personer som får högre eller lägre inkomst. I varje inkomstgrupp finns det personer som får en högre disponibel inkomst, får en lägre disponibel inkomst eller inte påverkas alls. Vad som visas är genomsnittet för inkomstgruppen. Att en inkomstgrupp i genomsnitt får lägre disponibel inkomst betyder inte att alla i inkomstgruppen får det.

Det är därför fel att påstå att 60 procent kommer att få en lägre ekonomisk standard till följd av ändrade skatter och transfereringar. Beräkningar visar att ca 60 procent får en oförändrad eller högre ekonomisk standard och att ca 40 procent får en lägre ekonomisk standard.

En analys av disponibelinkomst på individnivå oberoende av hushållseffekter ger att cirka två av tio får en högre, tre av tio får en lägre och fem av tio får en oförändrad disponibelinkomst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi har en regering som nu har lagt fram den kanske mest vänsterorienterade budgeten som Sverige har sett på 25 år. Det finns inget annat land i västvärlden där man det senaste kvartsseklet har presenterat så pass omfattande skattehöjningar utan att de har varit budgetmotiverade. Regeringen har av bara rent ideologiska skäl presenterat en budget som är så vänsterinriktad som den som vi nu ser på Sveriges riksdags bord. Det handlar om skattehöjningar på 154 miljarder kronor över fyra år och ökade utgifter på nästan 200 miljarder under samma tidsperiod.

Fru talman! Alla dessa skattehöjningar går inte till vård, skola och omsorg. Det är mindre än 25 procent av regeringens satsningar som går till vård, skola och omsorg. Det absolut mesta går till bidrag, subventioner och en arbetsmarknadspolitik som låser in människor i utanförskap.

Denna politik har kritiserats kraftigt av Konjunkturinstitutet, som menar att detta leder till färre jobb. Den har kritiserats av Finanspolitiska rådet. Den har till och med kritiserats av fackförbunden. En del av socialdemokraternas egna partikompisar säger att den typen av skattehöjningar som man nu går fram med inte är motiverade. Denna politik har också kritiserats av näringslivet.

I en opinionsundersökning visar det sig att bara 5 procent av svenska folket tror att regeringens politik skapar fler jobb - 5 procent.

Det finns väldigt mycket att säga om denna budget. Men det som den här debatten handlar om, och som är orsaken till att jag ställde den här interpellationen till finansministern, är hur stor andel av svenska folket som förlorar på denna ekonomiska politik.

Det är ganska uppenbart att om man höjer skatterna med 154 miljarder över fyra år kommer någon att behöva betala detta. Den enkla riktlinjen, som inte säger allt, är att alla som tjänar mer än 23 000 kronor är förlorare på Magdalena Anderssons budget. Alla som går upp på morgonen, jobbar och sliter och bidrar till svensk välfärd och har en inkomst på mer än 23 000 kronor i månaden förlorar på Magdalena Anderssons budget.

Men det intressanta är att om man slår upp budgeten finns det en fördelningsanalys över ungefär vilka inkomstgrupper det är som vinner och förlorar. Om man delar in samhället i tio olika grupper beroende på hur mycket de olika grupperna tjänar är det i genomsnitt sex av tio grupper som förlorar.

Jag håller med finansministern om att detta inte innebär att 60 procent av svenska folket förlorar. Men det är en ganska tydlig indikator på att det är en stor grupp människor som är stora förlorare på regeringens politik.

Men det som trots allt är absolut mest intressant är att det i den förra budgeten som Magdalena Andersson lade fram fanns en fördelning över hur detta slår på hushållen. Även om en person som individ kan vinna på denna budget kan det vara så att denna person är gift med någon som förlorar ännu mer, så att hushållskassan totalt sett går back på regeringens politik.

Dessa uppgifter har läckt ut till medierna från Finansdepartementet. Det pekar mot att det i genomsnitt är åtta av tio inkomstgrupper som förlorar på Magdalena Anderssons politik. Då är frågan varför detta inte finns med. Vi kan tycka olika i sak, men varför kan finansministern åtminstone inte stå för effekterna av sin politik och att den drabbar en stor del av dem som jobbar i det här landet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska ge några sakupplysningar. På s. 18 i bil. 2 finns en fördelning över nivån på effekterna av budgeten på hushållen. Jag ska dock säga att precis som gällde när tidigare regeringar har angett den här typen av fördelningseffekter är alla reformer inte med. Därför ser man inte effekten av alla reformer utan bara av dem som man får med i facitmodellen. Det finns alltså begränsningar med detta sätt att räkna, vilket jag tycker är viktigt att vara öppen med. Där är det ingen skillnad mellan denna regering och den tidigare regeringen, utan det handlar om de möjligheter som man har att få in olika reformer i dessa tabeller.

Fredrik Schulte menar att alla förlorar när vi får en bättre välfärd. Där har jag en annan uppfattning. Om man till exempel i en budget sänkte skatterna och drog ned rejält på välfärden - om man stängde alla skolor och sänkte skatterna lika mycket - skulle denna modell se ut som om alla var vinnare. Men så är det naturligtvis inte. Därför innebär denna budget, precis som Fredrik Schulte säger helt korrekt, att vi höjer en del skatter. Det är klart att de som har högre inkomster får vara med och bidra till detta.

Men vi använder pengarna till någonting. Vi använder pengarna för att barnen ska få en bättre undervisning i skolan och för att vi ska få en mer jämlik skola så att alla barn får det stöd som de behöver i skolan. Vi lägger pengar på att barn ska få bättre fritis. Därför är alla barn på fritis vinnare i denna budget. Alla våra ungdomar som går arbetslösa är vinnare på denna budget. De långtidsarbetslösa som får möjlighet att komma i arbete är vinnare. Alla som åker tåg är vinnare eftersom vi satsar mer på järnvägsunderhåll. Alla som är bostadslösa är vinnare eftersom vi satsar stort på att det ska byggas fler bostäder i landet. Alla äldre är vinnare eftersom vi satsar på äldreomsorgen och dessutom sänker skatten för våra pensionärer.

Därför är samhället som helhet vinnare på denna budget. Men om man bara tittar på skatterna - men inte heller alla skatteförändringar finns med i dessa tabeller - kan man säga att man är förlorare. Men min bedömning är att samhället är en vinnare, inte för att man tar bort alla skolor och sänker skatten utan för att vi förstärker skolorna så att alla barn får det stöd som de behöver.

Fru talman! Det finns mycket att säga inte bara om regeringens politik utan även om hur Magdalena Andersson så systematiskt försöker flytta debatten till att handla om någonting annat än det som den ska handla om, det vill säga hur många som förlorar på den här politiken, och försöker måla upp en bild av att Moderaterna skulle vilja förespråka stora nedskärningar i välfärden.

Vi gör också satsningar på välfärden. Välfärden har fått mer pengar. Vård, skola och omsorg har fått väsentligt mer pengar under vår tid vid makten. Det vill vi fortsätta med.

Jag tycker att 10 av de miljarder i regeringens budget som man satsar är bra satsningar. Det är satsningar på skolan, äldreomsorgen och sjukvården. Det är mycket positivt. Problemet, finansministern, är att det är bara en fjärdedel av alla de 154 miljarder kronor som ni höjer skatterna med. 75 procent går alltså till bidrag, subventioner och en ineffektiv arbetsmarknadspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Stå inte här i riksdagens talarstol, Magdalena Andersson, och försök påskina att din politik gör någonting annat än den gör! Det är en bidragspolitik.

Jag tycker att det är bra att vi fortsätter att satsa på skolan och sjukvården. Vi i Moderaterna gör lite annorlunda prioriteringar. Vi hade i stället velat ha en tioårig grundskola. Vi hade velat se mer matematikundervisning i skolan. Ni gör lite andra prioriteringar på skolan. I grund och botten är vi alla överens om att skolan behöver mer resurser.

Det som detta handlar om är hur många människor som faktiskt förlorar på er ekonomiska politik.

Det som jag skrev i den fråga som jag ställde till finansministern var: Enligt tabell 26 på s. 18 i budgetpropositionen står det att sex av tio inkomstgrupper i genomsnitt är förlorare på politiken.

Sedan går finansministern upp i talarstolen och säger att hon bara vill upplysa Fredrik Schulte om att det på s. 18 i tabell 26 står si och så.

Ja, det var detta som min fråga handlade om. Problemet är, finansministern, att du tog bort en annan tabell. Det ska vara två tabeller, en tabell som visar hur det faller ut för individerna och en tabell som visar hur det faller ut för hushållen. Det kan nämligen mycket väl vara så att en person tjänar på budgeten som individ men är gift med någon som förlorar ännu mer, vilket gör att hushållskassan totalt sett går back. Det är det finansministern försöker mörka.

Finansministern hade med detta för ett år sedan, när hon gjorde budgeten för 2015, men nu inför 2016 har hon inte med den tabellen. Det är ju ganska märkligt. Jag ställer frågan just så, och finansministern går ändå upp i talarstolen och försöker måla upp en bild av att tabellen minsann finns med. Ja, men jag pratar om en annan tabell. Det måste vara två tabeller - en för individerna och en för hushållen. Det är så man får en heltäckande bild av utfallet av den ekonomiska politik regeringen föreslår. Det erbjuder dock inte Magdalena Andersson.

Som av en slump har detta läckt ut från Finansdepartementet. Finansministerns egna tjänstemän har alltså satt kniven i ryggen på henne och läckt tabellen till Svenska Dagbladet. Den pekar på att åtta av tio hushåll i genomsnitt förlorar på regeringens ekonomiska politik - i genomsnitt åtta av tio hushåll. Vi kan tvista om huruvida 50, 60 eller 40 procent av svenska folket förlorar på regeringens politik, men poängen är att många förlorar. De som förlorar är de som jobbar, alltså de som går upp på morgonen, sliter och betalar skatt. Pengarna går dessutom i huvudsak till att höja bidragen.

Fru talman! Jag är hemskt ledsen, men Fredrik Schulte har faktiskt fel. Det är när det gäller hushållen exakt samma tabell i den här budgeten som i den förra budgeten, och det är samma tabell som tidigare borgerliga regeringar har använt.

Individnivå har inte presenterats i vare sig den här budgeten, den förra budgeten eller budgetar under den tid Fredrik Schultes parti satt vid makten. Siffrorna för individnivå brukar inte komma ut från Finansdepartementet, men eftersom Fredrik Schulte har frågat om detta har jag öppet och transparent redovisat hur det ser ut på individnivå - om det nu är det Fredrik Schulte efterfrågar. Detta har dock som sagt inte redovisats i tidigare budgetar heller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi tittar på individnivå är det två av tio som får högre disponibel inkomst. Tre av tio får lägre disponibel inkomst, och fem av tio får oförändrad disponibel inkomst. Men, återigen: Även dessa siffror ska man ta med en nypa salt, liksom andra siffror, eftersom alla reformer inte går att få ned i den facitmodell man använder för att få fram siffrorna. Så är det för mig, och så var det för min företrädare - som ju var partivän med Fredrik Schulte.

Fredrik Schulte tog till exempel upp att han tycker att det är bra att vi satsar på skolan. Den stora satsningen vi gör på skolan, som för övrigt inte heller syns i den här tabellen, är ju Moderaterna och Fredrik Schulte emot. Det handlar om den stora lärarlönesatsning regeringen gör. Den innebär att 60 000 lärare kommer att kunna få en löneförhöjning på uppemot 3 000 kronor i månaden. Den stora skolsatsning vi gör i regeringens budget är alltså Fredrik Schulte och andra moderater emot.

Här har vi en grundläggande ideologisk skillnad. Vi socialdemokrater tycker att det är motiverat att ta ut skatt så att alla barn i Sverige ska kunna få en riktigt bra skola. Alla barn ska få det stöd de behöver. Vi ska ha en kompensatorisk skola så att den som har föräldrar som inte kan stötta en ska få mer stöd i skolan än den som har föräldrar som kan stötta en. Vi ser hur det är med lärarsituationen - många lärare kommer att gå i pension, och många lärare lämnar yrket. Många lärare känner sig inte motiverade, och få ungdomar söker sig till lärarutbildningen. Därför vill vi satsa på lärarna så att de som är i skolan ska känna sig sedda, så att fler ungdomar ska söka sig till lärarutbildningen och så att våra barn och ungdomar får riktigt bra lärare.

Detta är Moderaterna emot. Varför vill ni inte satsa på lärarna? Nu kommer Fredrik Schulte att säga att de vill satsa på förstelärartjänster, men det är ju en minimal satsning i förhållande till det ordentliga och rejäla lärarlönelyft regeringen gör. Er satsning handlar om några hundra miljoner kronor, medan vi gör en satsning på 3 miljarder. Det gör vi för att Socialdemokraterna och den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen bryr sig om skolan. Vi bryr oss om barnen, och vi vill att ungdomarna ska få en bra start i livet. För Moderaterna går dock skattesänkningar före allt.

Fru talman! Magdalena Andersson försöker, som så många andra socialdemokrater, måla upp en bild av att det finns en konflikt gällande om vi ska ha en välfärdsstat i Sverige eller inte. Så är det inte.

Moderaterna vill satsa på välfärden, och vi föreslår satsningar på framför allt skolan. Vi gör det på ett lite annorlunda sätt, för vi tror inte på att förstöra den svenska modellen på det sätt Magdalena Andersson tangerade. Vi ska inte ha en ordning där politiker sitter och säger att en viss grupp lärare ska tjäna si och så mycket, utan det ska arbetsmarknadens parter avgöra. Det är bland annat därför vi är kritiska till just den satsning på skolan finansministern presenterar.

Vi vill i stället säga så här: Vi behöver en speciell karriärväg för de duktigaste och skickligaste lärarna. De duktigaste och skickligaste lärarna ska kunna tjäna väldigt mycket pengar. Vi ska locka duktiga, kompetenta och klipska människor att bli lärare, och det gör man genom att specialsatsa på de lärare som är absolut vassast. Det är vår modell för hur vi på sikt ska få en bättre skola. Sedan vill vi även satsa på mer matematikundervisning i skolan och på en tioårig grundskola. Det är saker som finansministern inte alls är med på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är dock i grunden överens om att man ska satsa på skolan och på välfärden. Problemet är, fru talman, att det inte är dit pengarna går. Magdalena Andersson höjer skatterna med 154 miljarder, och 75 procent av dem går till bidrag och subventioner. 75 procent går till att bland annat höja a-kassan för dem som inte arbetar så att det blir mindre lönsamt att arbeta. Alla som jobbar förlorar. De gamla som vill jobba lite längre förlorar, och de som står långt ifrån arbetsmarknaden och behöver enkla jobb förlorar. 1 miljon inkomsttagare förlorar - snart sagt alla som jobbar förlorar.

Det är där konflikten ligger. Välfärden är vi överens om; det är det bidragssamhälle du vill återupprätta vi tvistar om, Magdalena Andersson.

Fru talman! Fredrik Schulte säger att vi är överens om att satsa. Det finns bara ett problem: Fredrik Schulte har inte finansiering till sina satsningar. Det är därför det inte blir några satsningar på riktigt. Du kan tala om att du vill satsa på skolan, Fredrik Schulte, men du har de facto inte pengarna eftersom du inte är beredd att ta ut de skatter som behövs för att vi ska ha en riktigt bra skola. Det är jag, och det är den här regeringen. Där går en djup ideologisk skiljelinje i svensk politik.

Du talar om bidrag och subventioner. En stor satsning vi gör är den på långtidsarbetslösa ungdomar. Vi tycker inte att ungdomar ska gå arbetslösa månad ut och månad in och sitta framför tv:n och dataspelet. Det är inte ett bra sätt att börja sitt vuxna liv. Vi tycker att alla ungdomar ska jobba eller plugga, och därför gör vi en omfattande och dyr satsning i form av 90-dagarsgarantin. Den innebär att ingen ung människa ska behöva gå sysslolös i mer än 90 dagar.

Det kostar pengar, och det kräver att vi höjer skatten. Jag är beredd att göra det, för jag tycker att det är viktigt att ungdomar får en bra start i livet. Därför vill jag satsa på skolan, och därför vill jag satsa på ungdomar som inte har arbete. För mig är det viktigare än låga skatter.

Jag hoppas också att Fredrik Schulte inför sin nästa interpellation läser tabellerna ordentligt så att vi inte behöver ha fler interpellationsdebatter som baserar sig på Fredrik Schultes privata missuppfattningar.

Överläggningen var härmed avslutad.