Dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Oslo

Herr talman! Johan Hultberg har ställt frågor till mig om utvecklingen av järnvägsförbindelsen mellan Göteborg och Oslo, om avgifterna på Svinesundsbron och om regeringen är beredd att ta initiativ till framtagande av en metod för trafikmodellering av gränsöverskridande transporter på järnväg.

Regeringen beslutade den 31 maj 2018 om en nationell trafikslagsövergripande plan för transportinfrastrukturen för perioden 2018-2029. För regeringen är det viktigt att hela Sverige ges goda förutsättningar att växa och utvecklas. Den nationella planen omfattar därför stora satsningar på såväl nybyggnation som upprustning och modernisering av befintlig infrastruktur och innefattar den största järnvägssatsningen i modern tid.

Av fastställelsebeslutet framgår att regeringen pekat ut att Trafikverket ska göra en bristanalys för stråket Göteborg-Oslo på grund av dess kapacitetsproblem och långa restider. Det innebär att Trafikverket kommer att utreda stråket med målsättning att det är så pass utrett att det kan övervägas i en kommande planrevidering. Trafikverket har redan i uppdrag att utveckla och förvalta metoder och modeller för samhällsekonomiska analyser inom transportområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av regeringens fastställelsebeslut framgår att Sveriges och Norges regeringar är överens om att utvecklingen av den gränsöverskridande transportinfrastrukturen ska ske i dialog mellan departementen i de båda länderna samt mellan de myndigheter som ansvarar för transportsystemet i respektive land. Regeringen har en pågående dialog med den norska regeringen kring de gränsöverskridande stråken, däribland Göteborg-Oslo, eftersom regeringen ser ett särskilt behov av att länderna gemensamt utreder hur järnvägsförbindelserna i bland annat det nämnda stråket kan stärkas. I det sammanhanget diskuteras också olika finansieringsfrågor.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation! Detta är en väldigt viktig fråga för mig personligen, som representant från Fyrbodal. Det är också en oerhört viktig fråga för hela Sverige och för Norge.

Norge är jämte Tyskland Sveriges absolut viktigaste handelspartner. Bara varuexporten uppgår till en bra bit över 130 miljarder varje år och utgör omkring 10 procent av Sveriges totala varuexport. Tillkommer gör vår tjänsteproduktion eller vår tjänsteexport på styvt 90 miljarder. Därtill har vi, som alla vet, en stor och växande gränshandel, som uppgår till omkring 20 miljarder.

Men potentialen, herr talman, är ännu mycket större. Det finns goda möjligheter att öka handelsutbytet och inte minst arbetspendlingen. Arbetspendlingen är i dag redan omfattande. Det är faktiskt den största som vi har i Norden - den mellan Sverige och Norge. Den uppgår i dag till omkring 60 000 pendlare.

Norge är ett gott och viktigt grannland till oss. Men, som sagt, potentialen är mycket större. Vi kan komma varandra mycket närmare genom en bättre infrastruktur som ger helt andra förutsättningar och helt andra möjligheter än i dag. Men då behövs det en dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Oslo och på sikt, naturligtvis, på hela stråket från Oslo ned till Hamburg, vilket det också jobbas på längre ned.

I dag ser vi att trafiken över Svinesund är stor. Den är växande. Men man åker just över Svinesundsbron. Trafiken är alltså till största del förlagd till E6:an, och man åker till största del på gummihjul. Det är omkring 2 500 lastbilar som passerar över bron varje dygn. Sammantaget är det omkring 1 miljon lastbilar som passerar Svinesundsbron varje år. Det är alltså dubbelt så många som passerar över till exempel Öresundsbron. Det passerar också fler personbilar över Svinesundsbron än över Öresundsbron. Det är omkring 7 miljoner personbilar.

Jag tror att de siffrorna tydliggör att transportbehovet är väldigt stort. Det finns verkligen ett behov av att försöka göra investeringar som möjliggör en ökad överflyttning från väg till järnväg. I dag sker 97 procent av resorna mellan Göteborg och Oslo med bil, på väg. Enbart 1 procent sker med tåg. Jag och infrastrukturministern är nog helt överens om att det inte är hållbart - varken miljömässigt eller kapacitetsmässigt.

Restiderna behöver kortas. Då krävs det investeringar i dubbelspårig järnväg. Nu växer det fram möjligheter som Västra Götalandsregionen och våra vänner på andra sidan norska gränsen pekar på. Det handlar om att finansiera stora delar av utbyggnaden vid sidan av anslagsvägen och vid sidan av de vanliga planstrategierna. En möjlighet är att faktiskt använda de avgifter som i dag tas ut på Svinesundsbron till att finansiera investeringar i järnväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag är överenskommelsen mellan Sverige och Norge att avgifterna ska användas bara för att finansiera vägbron och att avgifterna ska tas bort när den är betald. Prognosen är att den kommer att vara det omkring 2021.

Min fråga som jag ställer i denna interpellation - och detta brådskar - är om ministern är beredd att på allvar ta en diskussion med sina norska kollegor om huruvida denna lösning skulle vara möjlig. Det handlar helt enkelt om att Sverige och Norge gör ett nytt handslag och att vi vid behov förändrar lagstiftningen så att det är möjligt att använda Svinesundsbrons avgifter för att delfinansiera denna oerhört angelägna nya infrastruktur.

Herr talman! Johan Hultberg! Jag delar uppfattningen att det är viktigt att få fler järnvägssatsningar på plats. Det är ett klimatsmart sätt att resa. Det är dessutom bra, eftersom det innebär att vi minskar trycket på både existerande järnvägssystem och våra vägar. Det är ett av skälen till att vi gör den största järnvägssatsningen i modern tid.

Det är 700 miljarder kronor i nationell plan. En mycket stor del av det går till just järnväg. Det är faktiskt 100 miljarder mer än vad den förrförra regeringen mäktade med att lägga. Det innebär att vi nu inte minst kan påbörja sträckan mellan Göteborg och Borås - det är en nog så prioriterad sträcka i Göteborgsregionen. Vi kan rusta upp Västra stambanan och se till att vi får en sydostlänk eller för den delen Norrbotniabanan. Hela Sverige stärks nu. Det är nu vi investerar och gör de satsningar som egentligen borde ha gjorts för 10, 15 och 20 år sedan. När svenska folket har velat åka mer tåg och när företagen har velat skicka mer gods på tågen har man tidigare valt att inte investera. Nu gör vi det. Det kommer att ha klimateffekt, men det kommer naturligtvis också att innebära att vi ökar möjligheterna till bättre transporter.

Johan Hultberg pekar själv väldigt rätt på Västra Götalandsregionen och vilken otrolig betydelse det har vilka förbindelser som finns med inte minst Oslo. Därför har vi varit djupt engagerade i detta. I nationell plan gör regeringen precis det som Västra Götalandsregionen frågar efter - tar fram ett underlag inför nästa revidering så att det finns färdiga planer för potentiella satsningar om vi väljer att prioritera dem.

Sedan gäller det samarbetet eller samverkan och dialogen med Norge. Det har varit intensivt. Vi för naturligtvis diskussioner med Norge om de gemensamma åtaganden vi har i fråga om Svinesundsbron men också om andra satsningar. Här har inte minst tillgängligheten till Kongsvingerbanan varit viktig. Men vi har också viktiga järnvägssatsningar i andra delar av landet.

Jag var nyligen uppe och invigde bron vid Stora helvetet. Det låter roligt, men jag kan berätta för dem som inte känner till det att Stora helvetet ligger en bit från Åre. Man passerar Storlien och tar sig mot Norge. Där har vi elektrifierat hela mittbanan. Ambitionen var att man på norska sidan skulle fortsätta med en elektrifiering av Meråkersbanan. Därmed skulle man på sikt kunna åka från Trondheim till Sundsvall, elektrifierat och effektivt. Dessvärre har inte norska regeringen valt att göra den prioriteringen nu. Regeringen eller riksdagen där sköt på den investeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så är det när vi har en dialog med vårt grannland Norge. Vi måste ha respekt för deras beslut och deras prioriteringar. Men vi har en intensiv dialog om hur vi kan förbättra förbindelserna mellan våra länder.

Avslutningsvis: Det är klart att man ska titta på alla finansieringsförutsättningar. Men jag vill vara noga med att säga: Det finns inga fria luncher. Vi kan titta på alternativ med avgifter, gröna obligationer, AP-fonder eller överskott från broavgifter. Men man måste vara medveten om att huvuddelen ändå kommer att vara ett statsfinansiellt åtagande. Det innebär att det inte är någon finansiering vid sidan av budgeten, utan en finansiering som vi gemensamt måste ta ansvar för i de långsiktiga planer som vi gör i nationell plan.

Det återstår att se vilket underlag för beslut vi får. Dialogen med den norska regeringen fortsätter naturligtvis. Jag uppskattar återigen engagemanget, för jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att stärka järnvägstrafiken men också klimatsmarta sätt att ta sig inte minst över gränsen till Norge.

Herr talman! Som moderat blir jag naturligtvis glad över att höra en socialdemokratisk minister konstatera att det inte finns några fria luncher. Det är viktigt att vi hushållar med skattebetalarnas pengar och att vi för en ansvarstagande ekonomisk politik. Men vi vet att just investeringar i infrastruktur är väldigt viktiga för att skapa ökade möjligheter för företagande och för att vidga våra arbetsmarknadsregioner och därmed bidra till större skatteintäkter och vårt välstånd.

Vi vet också, som ministern lyfte i sitt inlägg, att infrastrukturbehoven är mycket stora. Jag är inte, herr talman, den enda ledamot som interpellerar ministern om angelägna infrastruktursatsningar. De finns över hela vårt land - de finns också i våra grannländer. Det är svårt att få alla de prioriterade och viktiga projekten att rymmas inom de begränsade ekonomiska planer som vi har, även om de under ganska många år successivt har reviderats upp och även om investeringar i järnväg har ökat med alliansregeringen liksom med denna regering, vilket är bra.

Jag tror att vi, givet det stora behovet, behöver titta på andra möjliga vägar för att få till tidigare investeringar. När vi inte gör investeringar i infrastrukturen hämmas nämligen tillväxten. Det är potential och möjligheter som inte tas till vara. Det är detta som jag är rädd att vi kommer att få se i västra Sverige om inte denna viktiga investering görs.

I stråket Köpenhamn-Oslo bor 8 av Nordens 26 miljoner invånare. Där finns 29 universitet och 260 000 universitetsstuderande, till exempel. I stråket Göteborg-Oslo har vi 4 miljoner invånare och en enorm potential.

Då tycker jag att vi måste vara öppna för att diskutera om inte den broavgift som finns på plats kan vara ett möjligt verktyg för att få till den där investeringen på lite kortare tid än vad som annars vore möjligt.

Vi vet också erfarenhetsmässigt att till exempel investeringen i Öresundsbron har varit väldigt, väldigt lönsam samhällsekonomiskt. På tolv år har den, vill jag minnas, levererat ett värde på 75 miljarder svenska kronor. Det är ungefär det dubbla gentemot vad den investeringen kostade.

Jag tycker därför att det finns goda samhällsekonomiska skäl och argument, och det är jag säker på att den utredning som Trafikverket genomför kommer att visa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det behövs alltså ett ökat och fördjupat samarbete mellan Sverige och Norge också på politisk nivå. Jag hör att ministern säger att det förs goda, konstruktiva dialoger, men jag önskar att dessa dialoger också leder framåt till avsiktsförklaringar och konkreta avtal om hur man vill arbeta vidare.

I just den här frågan är det som sagt var bråttom. Om inte nya politiska beslut tas försvinner möjligheten att använda broavgiften för att delfinansiera. Det är också så att det nu finns ett fönster med möjlig finansiering till stor del med hjälp av EU-fonder. För det här projektet skulle det vara möjligt att få rejäla stöd från EU:s fonder, men då gäller det att Sverige och Norge visar att man skulle kunna få till detta.

I Norge byggs det redan mycket när det gäller att få till de här dubbelspåren, så ansvaret ligger faktiskt rätt mycket på den svenska sidan. Då tycker jag att ett sätt för Tomas Eneroth att ta det ansvaret hade varit att ta initiativ till att förändra överenskommelsen mellan Sverige och Norge så att vi kan använda broavgiften till att investera i en ny, klimatsmart järnvägsinfrastruktur.

Herr talman! Vi tar som sagt initiativ. Vi har en dialog, men det krävs två för att komma överens. Det är också så att vi från svensk sida var tydliga med att vi nu gör de största investeringarna någonsin.

Även om jag noterar att Johan Hultberg talade om vikten av att ta statsfinansiellt ansvar ska vi komma ihåg att det ju är under moderatledda regeringen som det har slutat med stora budgetunderskott och med hög arbetslöshet. Det var först nu när vi lade nationell plan som vi kunde lägga 100 miljarder mer inte minst på järnväg.

Eftersom behoven är så otroligt mycket större, inte minst efter en tid när en tidigare moderat finansminister talade om att satsningar på järnväg är olönsamt och onödigt, ser vi behovet av att göra stora investeringar i järnvägen i hela landet så att vi slipper signalfel och växelfel. Vi ser behovet av en ordentlig renovering av ett nedslitet järnvägssystem och nyinvesteringar. Det har varit min utgångspunkt, och det görs just nu. Det är faktiskt nu det händer.

Det är klart att då måste också prioriteringar göras, och jag har varit noga med att lyssna på de prioriteringar som regionen har gjort. Västra Götalandsregionen var väldigt tydlig i sina prioriteringar: Det är Göteborg-Borås, det är Göteborgs hamn, det är Västra stambanan. Det man efterfrågade från Västra Götalandsregionen var bland annat att ta fram ett underlag inför nästa revidering när det gäller sträckan Göteborg-Oslo. Det arbetet pågår.

Där lyssnar vi alltså på det som varit regionens viktigaste prioriteringar. Från svensk sida är det naturligtvis viktigt att vi stärker de svensk-norska förbindelserna vare sig vi talar uppe i Narvik, om Meråkers- och Mittbanan, stråket mellan Göteborg och Oslo eller för den delen Oslo-Örebro och de andra planerna som finns på väl fungerande järnvägsförbindelser.

När det gäller finansiering uppskattar jag uppfinningsrikedomen när det gäller att titta på olika möjliga finansieringsalternativ. Ända sedan jag tillträdde har jag själv varit väldigt noga med att säga att jag är beredd att vända på alla stenar för att titta på olika finansieringsalternativ, för behovet av investeringar i infrastruktur är ju så pass stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sak har jag dock lärt mig, och det är att det inte finns några fria luncher. Även om vi hittar avgifter, AP-fondslösningar, gröna obligationer eller till och med helt privata initiativ är Eurostats regler så pass tydliga: Om det inte är en verksamhet som omedelbart själv går med ordentliga överskott eller där finansieringen täcker huvuddelen av kostnaderna, då är det att räkna som en statsfinansiell risk.

Detta innebär att då har vi att ta det i beaktande ändå. Hur konstruktiva finansieringsmodellerna än är måste vi i statsfinanserna ta höjd för den investeringsvolymen. Det gäller nya stambanor, det gäller Göteborg-Oslo, det gäller Norrbotniabanan, det gäller alla de infrastrukturinvesteringar och också en hel del andra investeringar vi talar om.

Vi kommer aldrig att tumma på några regler när det gäller ansvarshållandet. Däremot tittar vi på alla möjligheter att förmera förutsättningarna att kunna göra infrastrukturinvesteringar, för det behövs.

Jag vill återigen säga att jag uppskattar engagemanget. Jag är noga med att följa också regionens prioriteringar. Vi har en bra och fungerande dialog med den norska regeringen och tittar naturligtvis också på alla olika alternativ som står till buds. Det krävs dock även att man ska vara överens för att kunna komma i mål.

Herr talman! Det är knappast förvånande att Västra Götalandsregionen i det korta perspektivet har prioriterat just järnvägen mellan Göteborg och Borås, eftersom den är närmast museal. Där är faktiskt restiden längre i dag jämfört med när järnvägen invigdes, och det är verkligen ett exempel på behovet av stora investeringar.

Den här investeringen är också oerhört angelägen, och jag lyfter just möjligheten här att faktiskt titta på om det inte vore möjligt att få igång investeringar vid sidan av den anslagsfinansierade lösningen, som är standard.

Vi ser som sagt att trafikvolymerna över den svensk-norska gränsen är större än över Öresundsbron. Den investeringen har ju visat sig vara väldigt lönsam och har gett stora samhällsekonomiska vinster, och den lösning man har skapat just när det gäller Öresundsbron möjliggör ju för investeringar i annan infrastruktur än bara själva bron. Där tittar man nu på möjligheterna att i nästa steg, när Öresundsbrons investeringar är betalda och det mer handlar om drift och underhåll, också kunna vara med och bidra till finansiering av metron i Öresundsregionen.

På ett liknande sätt tycker jag att vi borde kunna resonera när det gäller den svensk-norska gränsen. Det är vår viktigaste gräns när det gäller handelsutbyte mellan Sverige och övriga Norden och Europa, och det är också ett sätt att faktiskt få ut mer av redan investerade kronor.

Det är glädjande att regeringen skjuter till medel för att göra en farledsfördjupning i Göteborgs hamn. Göteborgs hamn är Sveriges viktigaste och största hamn, men det är också Norges. 70 procent av deras varuexport går via Göteborg, så ska vi få ut mer effekt av de investeringar som nu görs i Göteborg är också järnvägsinvesteringen Göteborg-Oslo oerhört central och viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Johan Hultberg! Jag gläds åt att det är fler och fler som nu vill titta på och lyfta fram olika investeringar i infrastruktur som behöver göras. Det är ju för att man också ser att någonting händer: Nu har vi en regering som faktiskt genomför infrastrukturinvesteringar. Vi lägger mer resurser än någonsin, och därmed blir det möjligt att hoppas och faktiskt försöka hitta nya lösningar för att förbättra kommunikationerna.

Det är viktigt för Sverige som ett litet, exportberoende industriland att ha bra kommunikationer ut i världen. Det är viktigt för Sverige att också ha bra relationer med vårt grannland Norge och förtäta de förbindelser som finns, inte minst ur arbetsmarknadssynpunkt. Den målsättningen tror jag att Johan Hultberg och jag delar. Låt oss hitta bättre möjligheter att stärka infrastrukturen.

Men då krävs att vi prioriterar den ekonomiskt. Då krävs det investeringar i stället för skattesänkningar. Då krävs satsningar på järnväg och klimatsmarta sätt att resa i stället för andra satsningar. Det är tydliga prioriteringar.

Vi väljer att göra detta. Vi gör det i nationell plan, vi gör det i den transportpolitik vi bedriver och vi gör det också i de planer vi har inför kommande revideringar. Där arbetar nu Trafikverket enligt regionens önskemål med att titta på förutsättningarna också när det gäller att förbättra sträckan mellan Göteborg och Oslo.

Det återstår att se om Johan Hultberg och jag kommer att resa på den sträckan framöver. Det är inte omöjligt, som gamla Kronobergskollegor. Men om vi inte gör det får vi hoppas att vi ändå flyttar frågan en bit framåt genom vårt engagemang här.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.