Dödsolyckor i arbetslivet

Herr ålderspresident! Ciczie Weidby har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka dödsolyckor i arbetslivet och uppnå den nollvision som regeringen och riksdagen har slagit fast, vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler arbetsgivare ska ställas till svars för de dödsolyckor som sker, vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka rättsväsendets arbete med arbetsmiljöbrott samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet.

Ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv. För regeringen är detta en viktig fråga. Arbetsmiljöverket har under de senaste åren fått utökade resurser för att anställa fler arbetsmiljöinspektörer och öka antalet inspektioner. Under 2022 fick Arbetsmiljöverket tillskott på 85 miljoner kronor permanent för att stärka sitt tillsynsarbete och genomföra fler arbetsmiljöinspektioner. Under 2023 och 2024 tillförs ytterligare 25 miljoner kronor permanent per år. En förstärkning av Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet bidrar till att förebygga dödsolyckor i arbetslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skyddsombuden har en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser. Samverkan med skyddsombud är viktigt för att minska risken för allvarliga olyckor.

De flesta arbetsgivare och företag i Sverige följer de arbetsmiljöregler som gäller. Men det finns också de som missköter sig. Det är naturligtvis helt oacceptabelt och kräver resoluta åtgärder, ytterst genom att den som begår arbetsmiljöbrott lagförs. För ett sådant brott kan dels den individ som begått brottet dömas till straff, dels kan företaget åläggas företagsbot. Arbetsmiljöbrott är ofta komplexa och svåra att utreda. En viktig förutsättning för att polis och åklagare ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett bra sätt är att respektive myndighet har tillräckliga resurser.

Utredningar om arbetsmiljöbrott kräver inte sällan olika expertkunskaper. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Arbetsmiljöverket har utvecklat ett nära samarbete, vilket har förbättrat handläggningen och höjt kvaliteten i förundersökningarna. Denna samverkan har bidragit till att utredningstiden avseende olyckor med dödlig utgång har minskat och att antalet arbetsgivare och företag som lagförs för arbetsmiljöbrott har ökat de senaste åren.

Regeringen bedriver ett ambitiöst arbete med att stärka och vidareutveckla polisverksamheten. Polismyndigheten ska växa med målet att polistätheten åtminstone ska motsvara genomsnittet i Europeiska unionen. Satsningen på att öka antalet anställda med sammantaget 10 000 personer till och med 2024 jämfört med ingången av 2016 löper vidare som grund för den stärkta och utvecklade polisverksamheten. För 2023 uppgår Polismyndighetens anslag till drygt 37 miljarder kronor, en ökning med nästan 16 miljarder kronor sedan 2015.

För att stärka åklagarnas förmåga att möta det ökade inflödet av grova och svårutredda brott har regeringen också gjort satsningar på Åklagarmyndigheten. Med den budget som riksdagen beslutat för 2022-2024 ökar anslaget för Åklagarmyndigheten med drygt 900 miljoner kronor fram till och med 2025. Åklagarmyndighetens anslag beräknas från 2025 uppgå till drygt 2,7 miljarder kronor, vilket kan jämföras med 1,8 miljarder kronor för 2021.

Ingen ska behöva dö på sitt arbete, men ingen ska heller behöva dö av sitt arbete. I arbetsmiljöstrategin för 2021-2025 är nollvisionen mot dödsolyckor utvidgad. Det handlar om en nollvision mot arbetsplatsolyckor som leder till död men också mot arbetsrelaterad dödlighet på grund av till exempel långvarig sjukdom, cancer eller suicid. Inget annat än en nollvision kan gälla för dödsfall till följd av arbete.

Herr ålderspresident! Tack så jättemycket för svaret, statsrådet Paulina Brandberg!

Jag ställde en nästan likadan interpellation till den förra regeringens statsråd med ansvar för de här frågorna, och det är ganska intressant att svaren vid en jämförelse är väldigt lika. Både det förra ansvariga statsrådet och det nuvarande statsrådet framhäver att det här är en så otroligt viktig fråga för regeringen, men varken det förra statsrådet eller det nuvarande satsar mer resurser på just Arbetsmiljöverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om Arbetsmiljöverket ska kunna utföra fler inspektioner krävs det givetvis mer inspektörer. FN:s arbetsmarknadsorgan ILO menar att det bör finnas minst en arbetsmiljöinspektör per 10 000 arbetstagare. Det innebär att vi i Sverige skulle ha ungefär 515 inspektörer, men i dag har vi bara omkring 270. Det behövs alltså ganska många fler.

Det tillförs absolut resurser, men det är fortfarande inte tillräckligt, vilket man, om man hade varit konspiratoriskt lagd, kunde tycka pekar på att det inte är en så viktig verksamhet att satsa på. Kan statsrådet svara på om det finns någon plan eller prognos för när Sverige skulle kunna uppnå ILO:s rekommendation om just en inspektör per 10 000 arbetstagare?

Jag kunde inte låta bli att notera att statsrådet framhåller skyddsombudets väldigt viktiga roll. Det har Vänsterpartiet under väldigt lång tid också fört fram i riksdagen, och vi har lagt fram massor av förslag som skulle kunna stärka skyddsombuden. Vi vill till exempel utöka de regionala skyddsombudens tillträdesrätt. Man skulle också kunna utreda förekomsten av de falska skyddskommittéer som finns, stärka skyddsombudens rätt till utbildning och se till att stärka deras roll gentemot arbetsgivare som inte tillåter dem att utföra sina inspektioner och sitt arbete.

Om statsrådet nu tycker att skyddsombuden har en så viktig roll tycker jag att statsrådet och regeringen kan börja med att lägga fram några förslag som faktiskt stärker skyddsombuden och kanske till och med stärker tillträdesrätten för regionala skyddsombud.

Det finns många saker som jag skulle vilja ta upp, bland annat att statsrådet säger att repression inte kan stoppa olika dödsolyckor utan att det handlar om förebyggande arbete. Detta fanns inte med i svaret i dag, utan det var i Sveriges Radios dokumentärserie Sista dagen på jobbet. Där framhåller statsrådet att det inte är repression som är svaret när det gäller att förhindra dödsolyckor utan att det handlar om förebyggande arbete. Då blir jag lite nyfiken på vilken typ av förebyggande arbete statsrådet ser som kan få stopp på dödsolyckorna.

Herr ålderspresident! När man tittar på de utredningar som finns om dödsolyckor på arbetet ser man ett återkommande mönster, och det mönstret är att det regelmässigt finns avsteg från eller avsaknad av säkerhetsrutiner som hade kunnat förhindra dessa olyckor från att äga rum.

Av det kan man dra slutsatsen att om vi ska komma till rätta med detta behöver vi ha en säkerhetskultur där alla på alla arbetsplatser i Sverige dels är medvetna om de risker som finns, dels har både kunskap och en vilja att minska de här olyckorna.

Då får man jobba på många olika sätt. Ledamoten Weidby nämnder Arbetsmiljöverket, och det är såklart en jätteviktig pusselbit i arbetet. Om vi ska prata om resurser till Arbetsmiljöverket så fick de under 2022 ett tillskott på 85 miljoner kronor permanent för att stärka sitt tillsynsarbete och genomföra fler arbetsmiljöinspektioner. Under 2023 och 2024 tillförs ytterligare 25 miljoner kronor permanent per år, detta för att stärka det jätteviktiga tillsynsarbetet där man kan upptäcka brister och komma till rätta med dem.

Jag vill dock vara tydlig med att den typen av problem inte kan tillsynas bort. Även om vi kraftigt ökar antalet inspektörer kan vi inte tillsyna bort bristerna. Det är inte hela lösningen på problemet, utan vi måste jobba på fler plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen arbetar enligt den nollvision som finns i nuvarande arbetsmiljöstrategi, men arbetet måste givetvis också ske med många andra berörda aktörer. Vi måste arbeta tillsammans med berörda myndigheter, representanter för arbetsmarknadens parter och andra organisationer i de branscher som är värst drabbade av dödsolyckor.

Det lokala arbetsmiljöarbetet mellan arbetsgivare och lokala eller regionala skyddsombud är också en nyckelfaktor för att förbättra säkerheten på arbetsplatser.

Som jag sagt tidigare krävs både kunskap och medvetenhet för att komma till rätta med problemen, men det måste också finnas en vilja. Man måste vilja ha ett gediget säkerhetsarbete på arbetsplatserna.

På vår arbetsmarknad finns i dag en utbredd arbetslivskriminalitet. Det finns ett skuggsamhälle på den svenska arbetsmarknaden där i många fall utländsk arbetskraft importeras till Sverige och arbetar under bedrövliga förhållanden. Jag har i min tidigare roll som åklagare hanterat människohandelsärenden där jag har sett detta konkret. Det innebär dels en fara för arbetarna i företagen, dels en skev konkurrens på vår arbetsmarknad. De seriösa företag som vill ha ett gediget säkerhetsarbete klarar inte av att konkurrera med de oseriösa företag som inte vill.

Om vi ska komma till rätta med problemen måste vi jobba brett med alla de åtgärder som jag har nämnt; inte minst måste vi göra stora satsningar på att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Det behövs bättre samverkan mellan myndigheter, och jag ser fram emot de sekretesslättnader som förhoppningsvis ska göra samverkan lättare, så att vi på riktigt kan bekämpa sådant som inverkar på människors liv i Sverige.

Herr ålderspresident! Nu finns det många trådar att plocka upp här, och det finns flera saker där jag verkligen håller med Paulina Brandberg. Det gäller till exempel att arbetsmarknaden är riktigt skev och vidrig med en arbetslivskriminalitet som utnyttjar människor. Är det något som Vänsterpartiet vill, och alltid har velat, är det att det verkligen ska råda sjysta villkor på arbetsmarknaden, att det ska finns en tydlighet i vem som anställer, vem som är anställd och vilket arbete som ska utföras. Det ska inte finnas några skumraskaffärer.

Vänsterpartiet säger ofta att det skulle vara rimligt att inte ha till exempel hur många underentreprenörer som helst. Ju fler underentreprenörer som tillåts på olika byggarbetsplatser, desto svårare blir det att veta vem som utför olika typer av arbeten. Då blir det också svårare att veta vem det är som har ansvar. Man säger ofta att man inte riktigt vet vem som har det yttersta arbetsmiljöansvaret på till exempel en byggarbetsplats eller i skogen där många farliga arbeten utförs.

Jag kanske ska väcka en särskild interpellation om arbetslivskriminalitet, så att vi kan debattera frågan. Jag vill återkomma till frågan om kunskapen och viljan i att bedriva ett bra skyddsarbete så att ingen ska dö på jobbet. Men jag skulle också säga att det arbetet görs. Jag har jobbat många år på arbetsplatser där jag har varit både fackordförande och skyddsombud. På en sund och bra arbetsplats funkar skyddskommittéerna jättebra. Där finns en bra dialog i skyddskommittén mellan företagshälsovård och arbetsgivare, och där har man utrett de farliga momenten i ett arbete. Vilka saker får man inte göra? Vilka säkerhetsregler gäller, och så vidare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror inte att det saknas en vilja, i alla fall inte från skyddsombudens och arbetarnas sida. Ärligt talat tror jag inte att det finns några arbetsköpare som struntar i frågorna, men vad är det som alltid styr? Tempot på många arbetsplatser gör att man gärna tullar på olika säkerhetsregler.

Jag har lyssnat på dokumentären som har sänts på Sveriges Radio: Sista dagen på jobbet. Paulina Brandberg var med i det sista avsnittet och kommenterade. Det är fruktansvärt att höra de olika berättelserna. Människor dör på jobbet, när de absolut inte hade behövt dö. Arbetsmiljöverket kommer ofta fram till att det fanns brister, antingen i att man har haft för bråttom att utföra vissa arbetsuppgifter eller i att man har jobbat ensam där man inte borde ha jobbat ensam. Säkerhetsföreskrifter har ibland inte varit tydliga.

Det finns en stelhet i att Arbetsmiljöverket har sett var någonstans det gick galet, polisen har sedan inte sett samma sak och åklagaren har inte ställt rätt personer inför rätta. Jag menar dock inte att något automatiskt skulle bli bättre för att någon ställs till svars, men för de personer som har förlorat en anhörig är det rimligt att de får veta varför en son, pappa eller dotter har dött på jobbet. Hur ska vi göra så att ingen annan ska göra det igen?

Herr ålderspresident! Ledamoten och jag delar många uppfattningar i frågan. Vi delar också problembilden, det vill säga att det är omfattande problem som vi verkligen måste jobba hårt och målmedvetet med.

Ledamoten säger att kunskapen och viljan finns på våra arbetsplatser i Sverige. Jag delar i stor utsträckning den bilden. Jag var själv på ett studiebesök häromveckan på Byggbranschens Säkerhetspark utanför Arlandastad, och jag blev imponerad av det gedigna säkerhetsarbetet och säkerhetstänket där. Jag är övertygad om att den typen av systematiskt arbetsmiljöarbete är exakt vad vi behöver för att sänka statistiken.

Det problem jag tog upp i mitt tidigare anförande är vad vi gör när de företag som har kunskap och vilja inte kan konkurrera med de företag som inte har kunskap och vilja. Arbetet kostar pengar för företagen. Där krävs den gedigna satsningen på att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Jag är glad att vi håller på att bygga ut A-krimcenter i Sverige och att vi äntligen håller på att se över sekretessbestämmelserna så att vi kan jobba myndighetsgemensamt. Här krävs en satsning mellan polis, åklagare, Arbetsmiljöverket och Skatteverket. Alla berörda myndigheter som kan ha pusselbitar i arbetet måste få förutsättningar att arbeta tillsammans så att vi kan bekämpa problemen. Då kan de friska företagen frodas och växa i Sverige.

En annan ansvarsfråga som vi måste titta på, som ledamoten också var inne på, gäller underentreprenörer. Vi måste såklart säkerställa att arbetsmiljöarbetet sker i alla led. Här har vi en viktig uppgift vid offentlig upphandling, och där är det viktigt att vi säkerställer att det gedigna arbetsmiljöarbetet och säkerhetsarbetet finns i alla led. Det är ytterligare en pusselbit där man från stat och kommuner kan agera så att de friska företagen får förutsättningar att leva och frodas i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan var det frågan om repression. Det är också viktigt att vid avsteg, vid brister i säkerhetsarbetet så att människor skadas allvarligt, blir sjuka eller till och med förlorar livet, ska man ställas till svars. Den här regeringen har ingen annan uppfattning. Det som jag gav uttryck för i intervjun är att det inte hjälper den som redan ligger i graven att någon ställs till ansvar. Därmed inte sagt att det här inte kan vara en viktig del. För de anhöriga till den som avlidit eller för den som skadats eller blivit sjuk är det såklart en viktig del i processen att bearbeta det som hänt. Men det gör tyvärr inte olyckan ogjord.

Herr ålderspresident! Det gläder mig att höra. Jag utgår också från att statsrådet Paulina Brandberg vet hur engagerad jag är i frågor om offentlig upphandling och hur mycket Vänsterpartiet har pratat om införandet av Akrim och hur vi ska kunna underlätta så att man verkligen kan komma åt den arbetslivskriminalitet som finns.

Jag ser verkligen fram emot att den här regeringen ska ta jättehårda tag mot detta och se till att vi har en hygglig och bra arbetsmarknad. Vi ska givetvis inte ha en arbetsmarknad där man kan gömma undan människor. Det har vi liksom lämnat bakom oss. Det var ju sådant man gjorde för hundra år sedan, och så gör vi inte längre. Det känns jättebra att vi är överens om detta.

Vi ska se hur jag ska förvalta min sista minut av talartiden.

Man måste givetvis kunna ställa någon till ansvar. Om ingen ställs till ansvar för att någon har dött, eller om det bara - och förstå mig rätt när jag säger "bara" - blir en företagsbot, blir upplevelsen att företag ganska enkelt och smidigt kan köpa sig fria från ett visst ansvar. Det tror jag verkligen inte är bra. Man måste se över detta så att fler kan ställas till ansvar för de här brotten - även om jag givetvis inte heller tror att det förbättrar någonting, som statsrådet sa. Men det gäller i andra delar av regeringens arbete, där man säger att det bara är straff som förhindrar brott.

Herr ålderspresident! Jag plockar upp det ledamoten avslutade med. Den här regeringen påstår inte och har aldrig påstått att det bara är straff som kan förhindra brott, varken gällande andra brottstyper eller gällande arbetsmiljöbrott och dödsolyckor i arbetet.

Däremot är det såklart viktigt att det blir konsekvenser, särskilt för de aktörer som medvetet brister i sitt säkerhetsarbete. Det är någonting som den här regeringen kommer att fortsätta se till. Vi har ju bland annat gjort stora satsningar på åklagare och poliser för att de här väldigt resurskrävande utredningarna ska kunna hålla hög kvalitet och för att man ska kunna få fram den bevisning som går att få fram så att man kan lagföra dem som går att lagföra.

Det gläder mig att vi har den här debatten här i dag. Det gläder mig också att jag och ledamoten har stor samsyn i de här frågorna. Jag hoppas att det betyder att det finns goda förutsättningar att hitta breda majoriteter i riksdagen för de åtgärder som behöver vidtas för att arbetet med detta ska kunna drivas framåt och för att vi ska kunna få till ett trendbrott i statistiken, som tyvärr har sett väldigt dålig ut i otroligt många år, och på riktigt få ned antalet personer som dör på jobbet och som dör av jobbet i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.