Dödsfall på jobbet

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra utvecklingen med det ökande antalet dödsfall på arbetsplatserna.

Ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv.

Regeringen beslutade i januari 2016 om en arbetsmiljöstrategi för 2016-2020. Ett av de tre prioriterade områdena i arbetsmiljöstrategin är nollvision mot dödsolyckor och förebyggande av arbetsolyckor. Arbetsmiljöverket fick flera uppdrag inom ramen för detta område. Samtliga är återrapporterade.

Mellan 2015 och 2018 ökade regeringen Arbetsmiljöverkets anslag med ca 110 miljoner kronor för att myndigheten skulle kunna anställa fler inspektörer och öka närvaron på arbetsplatserna. Anslagsökningen har lett till att Arbetsmiljöverket har anställt drygt 150 nya inspektörer, och antalet inspektioner har ökat. Särskilda inspektionsinsatser har under de senaste åren gjorts inom bygg- och anläggningsbranschen, tillverkningsindustrin, transportbranschen och bemanningsbranschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I juni 2019 uppdrog regeringen åt Arbetsmiljöverket att göra en analys av dödsolyckor i arbetslivet samt dra slutsatser och överväga lämpliga åtgärder. Jag ser fram emot att ta del av Arbetsmiljöverkets analys.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2020 att Arbetsmiljöverkets förvaltningsanslag ökas med 5 miljoner kronor så att fler inspektioner kan göras för att förebygga fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. En förstärkning av Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet bidrar också till att förebygga dödsolyckor i arbetslivet.

Var och en behöver ta sitt ansvar i det systematiska arbetsmiljöarbetet på varje enskild arbetsplats. Genom att målmedvetet arbeta förebyggande mot arbetsolyckor minskar vi också risken för dödsolyckor. Arbetsgivarna har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön.

När den nuvarande arbetsmiljöstrategin löpt ut avser regeringen att ta fram en ny strategi. En nollvision mot dödsolyckor är ett av de tre prioriterade områdena i den nuvarande strategin, men arbetet för att motverka dödsolyckor måste ta större plats. Inget annat än en nollvision kan gälla för dödsfall i arbetet.

Att förhindra dödsolyckor är en viktig prioritering för regeringen. Konkreta insatser är nödvändiga för att förebygga arbetsolyckor som leder till skada eller död.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Vi debatterar i dag dödsolyckor på arbetsplatserna, och jag vill inleda med att verkligen beklaga de dödsfall som skett på arbetsplatserna i vårt land. Dessa dagar gick en förälder, son, dotter eller vän till jobbet men kom aldrig tillbaka igen. Varje dödsolycka är en för mycket - där är ministern och jag helt överens.

Orsaken till min interpellation är alltså att antalet dödsolyckor på arbetsplatserna inte minskar. I januari månad i år hade vi det högsta antalet på tio år: 9 dödsfall på arbetsplatserna. Under 2018 var det hela 58 personer som förolyckades på våra arbetsplatser. På fyra år har 170 personer dött på arbetsplatser. Dödsfallen ökar alltså för fjärde året i rad. Utvecklingen går i helt motsatt riktning i förhållande till regeringens intentioner om en minskning av dödsolyckorna.

Vi har debatterat detta flera gånger, senast för bara någon vecka sedan, men jag tycker att frågan är så viktig att jag vill väcka den här igen. Det finns många lovvärda formuleringar från regeringen, men jag tycker att det i många stycken saknas substans, strategier och så vidare för att det ska bli konstruktivt och bra - därav denna debatt.

Jag skulle också vilja kommentera vissa delar av ministerns svar. Arbetsmarknadsministern nämner arbetsmiljöstrategin och nollvisionen, som infördes 2016. Regeringen har alltså jobbat med denna fråga i nästan fem år, och det måste ändå ses som ett misslyckande att siffrorna inte förbättrats.

Ministern hävdar också att Arbetsmiljöverket fick flera uppdrag inom ramen för detta område och att samtliga är återrapporterade. Eftersom vi ändå måste se det som ett misslyckande när dödsfallen ökar måste jag fråga vilken effekt dessa insatser har haft. Och vad kommer regeringen nu att ändra för att skapa mer verksamma förslag?

Ministern hävdar att regeringen under perioden 2015-2018 ökade anslagen till Arbetsmiljöverket. Det skulle då bli fler inspektörer. Då kan jag nämna att 2013, under allianstiden, var det 31 386 inspektioner. Det var alltså det sista året för alliansregeringen. År 2018 var det 27 000 inspektioner. Det var alltså betydligt fler inspektioner under allianstiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsmiljöverket skulle också göra en analys av dödsolyckorna, och ministern hävdar att hon vill ta del av den. Frågan är då: När kommer analysen? Den är ju högst intressant.

Arbetsgivarna har det yttersta ansvaret för arbetsmiljöfrågorna. Där är vi helt överens. Men om det inte fungerar har ändå arbetsmarknadsministern ett stort ansvar för att det ska fungera.

Vi talar om dödsolyckorna och nollvisionen. Konkreta insatser är nödvändiga, nämner ministern. Dagens insatser fungerar ju inte - jag återkommer till det - och dödsfallen ökar. Min fråga blir då: Vilka insatser avser arbetsmarknadsministern att nu tillföra och ändra på för att det ska få effekt när det gäller dödsolyckor på våra arbetsplatser?

Fru talman! Det är väldigt viktigt att varje arbetsplats i hela vårt avlånga land har ett säkerhetstänkande och ett arbetsmiljöarbete lokalt på arbetsplatsen. Det är helt nödvändigt för att förebygga ohälsa, arbetsplatsolyckor och i värsta fall också dödsolyckor.

Forskningen visar att slarv och misstag oftare förekommer på arbetsplatser som saknar ett eget lokalt organiserat skyddsarbete. Därför har de 100 000 skyddsombud som i dag är aktiva på arbetsplatser runt om i vårt land en väldigt viktig roll tillsammans med arbetsgivarna när det gäller att förhindra och förebygga att olyckor, i värsta fall dödsolyckor, sker.

På många arbetsplatser saknas i dag skyddsombud. Då spelar de regionala huvudskyddsombuden en viktig roll. Enligt siffror som Arbetsmiljöverket har fått inrapporterade från LO, TCO och Saco var de regionala huvudskyddsombuden 1 725 stycken år 2018. De regionala huvudskyddsombuden har som sagt en väldigt viktig roll både när det gäller att kliva in där det saknas skyddsombud och se till att fler vill ta på sig den rollen och när det gäller att få igång och stärka det lokala arbetsmiljöarbetet. Det handlar om att kunna säkerställa att ingen far illa eller i värsta fall dör även om det saknas ett skyddsombud på arbetsplatsen.

Om vi tittar på hur arbetsmarknaden i Sverige utvecklas ser vi att vi får allt fler mindre företag med färre anställda, alltså arbetsplatser med färre anställda. Det kan också göra att det blir svårare att rekrytera någon som skyddsombud på den aktuella arbetsplatsen. Där har de regionala huvudskyddsombuden en väldigt viktig uppgift.

Fru talman! Till våren har den här riksdagen möjlighet att tillsammans med mig göra skillnad på riktigt. Det handlar om att kunna öka tryggheten och stärka säkerheten på våra arbetsplatser. Jag kommer att lägga fram ett förslag till riksdagen om att ge utökad tillträdesrätt för de regionala huvudskyddsombuden, så att vi kan säkerställa att det på alla de arbetsplatser där det i dag saknas skyddsombud och fackliga medlemmar finns möjlighet för de regionala huvudskyddsombuden att gå in och utföra det viktiga skyddsombudsarbetet. Jag vill därför passa på att fråga Saila Quicklund: Är du beredd att stödja det förslaget? Det skulle kunna spela en stor roll för att öka säkerheten och tryggheten i arbetslivet i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det var ett långt svar men inte så mycket konkret om en förändrad strategi. Den nuvarande strategin och nollvisionen fungerar ju inte. Det finns dock utrymme för att komma med de svaren längre fram i den här debatten.

Jag ska ge några exempel på sådant som har framkommit i debatten om dödsolyckor. Det är olika exempel från verkligheten.

Arbetsmiljöverkets ställföreträdande generaldirektör Håkan Olsson har i medier uttryckt att regeringen missar målet då dödsfallen ökar. Han säger: Vi kan inte acceptera att någon dör. Det måste vara en nolla som gäller. Han säger också att några konkreta mål när det gäller minskningen av dödsfall per år inte finns.

Det låter väldigt märkligt att det inte ska finnas konkreta mål per år. Det handlar ju om ledning och styrning från regeringen, och självklart måste det finnas detaljerade mål och en strategi för hur man ska nå målen. Det blir väldigt otydligt när det uttrycks så från regeringens sida.

Svenska Dagbladet har i en granskning också konstaterat att samarbetet mellan myndigheter, som är oerhört centralt, inte minst när det gäller Polismyndigheten och utredningar av brott och så vidare, inte fungerar smärtfritt, vilket är allvarligt. Även om ministern inte kan ansvara för de delar som är ute på arbetsplatserna är detta en viktig del för ministern, alltså myndighetsansvaret, som ju ministern har. Det är allvarligt, tycker jag.

Man missar också en stor del av helhetstänket. Man puttar in mycket resurser till Arbetsmiljöverket men har inte en fungerande helhet. Det är en kedja av insatser som måste fungera för att det ska bli effektivt och bra.

Justitieombudsmannen har också kritiserat Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten då det gällde olyckan på LKAB i Norrbotten. Och hör och häpna: Ännu efter fyra år har utredningen inte blivit klar! Preskriptionstiden är fem år, och vi riskerar alltså att utredningen inte blir klar. Det är orimligt.

Moderaterna har i sin kommittémotion därför föreslagit att vi ska fördubbla preskriptionstiden när det gäller både arbetsmiljöbrott av normalgraden och grova arbetsmiljöbrott.

Polismyndigheten har också rapporterat att hanteringen av arbetsmiljöbrott är bristfällig. Handläggningstiderna är för långa, och resurserna är för få.

Detta är återigen en kedja av insatser som måste fungera. Moderaterna föreslår då fyra gånger mer i anslag till polisen än vad regeringen gör. Det är detta jag saknar i regeringen. Man har en strategi för att minska dödsolyckorna, men man har inte helhetstänket. Har polisen inga resurser får vi inte utredningarna färdiga. Då kan vi inte dra lärdom av de fall som har varit, och så vidare. Detta är högst märkligt.

Jag kommer tillbaka till att det år 2013, under allianstiden, gjordes 31 000 inspektioner och i dag 27 000. Varför har inspektionerna minskat sedan allianstiden trots större anslag?

Och varför ökar dödsfallen? Vad är arbetsmarknadsministerns teori eller analys av detta? Det tycker jag sällan framkommer i debatten om dödsolyckor på arbetsplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det var många frågor samtidigt. Jag kan väl ta upp i alla fall några av dem.

Jag har inga egna teorier, utan jag litar på de myndigheter som är satta att utföra det här arbetet. Bland annat pekar Arbetsmiljöverket på att just högkonjunkturen och ett väldigt högt tempo kan vara en förklaring till att olyckor sker på våra arbetsplatser.

Men som jag sa i mitt tidigare inlägg finns det såklart en rad olika förklaringar som man behöver ta hänsyn till. Forskningen visar att på arbetsplatser där man saknar en skyddsorganisation förekommer det mer slarv. Det kan leda till att människor skadar sig eller i värsta fall dör på arbetsplatsen.

En sak som jag håller med Saila Quicklund om är ett stort problem är långa handläggningstider. Det pågår ett arbete för att se över preskriptionstiden, men det allra viktigaste är att förkorta handläggningstiderna. Det ska inte ta så lång tid att utreda arbetsmiljöbrott. Därför pågår just nu ett arbete där Polismyndigheten, Arbetsmiljöverket och Åklagarmyndigheten utvecklar och ökar kunskaperna om att utreda arbetsmiljöbrott. Där är vi överens om att det inte ska ta så lång tid. Det här är ju väldigt viktiga frågor.

För bara någon vecka sedan hade vi i denna kammare en aktuell debatt om dödsolyckor. Jag tar dödsolyckor på allra största allvar. Som jag kunde berätta vid det tillfället finns det också exempel från min egen familj. Jag berättade om Edvin Nordmark, som omkom i en arbetsplatsolycka vid SSAB, järnverket i Luleå, för 70 år sedan. Det var min mans farfar. Jag vet hur det kan påverka en familj, en bygd och ett samhälle i generationer framöver.

Vi måste alltid ha en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Ingen ska behöva dö på sitt arbete och heller inte av sitt arbete. Vi vet också att det är över 700 personer årligen som dör på grund av arbetsrelaterad stress. Det är också en väldigt viktig fråga: att säkerställa att våra arbetsmiljöer är goda. När vi går hem från jobbet eller arbetspasset ska vi må bra. Det är en stor prioritering för regeringen att säkerställa både en nollvision för dödsolyckor och en god arbetsmiljö. Det är själva grunden för att vi ska må bra som individer men också som samhälle.

Fru talman! I den budgetmotion som Moderaterna har väckt i riksdagen för det kommande budgetåret nämns arbetsmiljön faktiskt bara en enda gång. Den nämns en enda gång i Moderaternas budgetmotion, och det är i förslaget om att lägga ned Myndigheten för arbetsmiljökunskap.

Under den tid som ni satt i regeringen skar ni kraftigt i arbetsmiljöpolitiken. Det drabbade bland annat kunskapen om arbetsmiljön. Arbetslivsinstitutet lades ned. Jag måste säga att det är lite magstarkt att Saila Quicklund kritiserar regeringen - det är uppenbart - samtidigt som hon har väldigt få egna förslag och lösningar. Det vore intressant att ta del av dem, för vi är överens om att vi ska ha en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Jag är lyhörd inför att pröva allt som krävs för att säkerställa att ingen dör på eller av sitt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill verkligen beklaga dödsfallet i arbetsmarknadsministerns familj.

Arbetsmarknadsministern uttrycker att hon inte har några egna idéer, teorier, som minister. Det är märkligt, oroväckande och högst oansvarigt av en minister som har detta ansvar.

Det är ett dödsfall i veckan. I januari hade vi flest dödsfall på tio år. Det är brist på samverkan mellan myndigheter och långa handläggningstider. Det är en nollvision och en arbetsmiljöstrategi som har misslyckats.

Alliansen skar under sin tid ned på Arbetsmiljöverket med 10 procent. Under allianstiden minskade antalet dödsfall med 56 procent per miljard arbetad timme. Det är riksdagens utredningstjänst som har tagit fram det. Arbetsmiljöverket blev effektivare. Vi hade 4 000 fler inspektioner än i dag. Regeringen har funnits på plats och jobbat med dessa frågor i nästan fem år. Sanktionssystem infördes som gjorde det tydligare med ansvarsdelen kring arbetsmiljöbrott och olyckor. Vi satsade på information och utbildning, som gav effekt.

Detta ser vi inte fungerar i dag. Regeringen skulle kunna dra lärdom av allianstidens arbetsmiljöarbete under tiden mellan 2006 och 2014.

Regeringen har det övergripande myndighetsansvaret och måste i samverkan med olika parter, inblandade aktörer, omgående ha en mycket effektivare arbetsmiljöpolitik. Detta fungerar inte. Och den mycket negativa dödsolycksstatistiken måste självklart brytas.

Tack för debatten!

Fru talman! Tack, Saila Quicklund! Jag missförstods nog. Det jag sa var inte att jag inte har några egna tankar utan att jag litar på våra myndigheter och forskningen. Jag tror att det är väldigt viktigt att utgå från just det när vi sedan bestämmer vilka typer av åtgärder som är viktiga att vidta.

Ingen ska behöva dö på eller av jobbet. Jag har under debattens gång redovisat en del av de insatser regeringen har gjort och vad vi kan göra. Det jag verkligen hoppas på är att vi ska kunna få stöd för att utöka möjligheten för regionala skyddsombud att utföra ett viktigt arbete på arbetsplatser där det i dag saknas ett skyddsarbete. Det skulle öka tryggheten och säkerheten samt förhindra olyckor på våra arbetsplatser.

Slutligen vill jag tacka Saila Quicklund för en debatt om ett mycket viktigt ämne.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.