Dödsfall på grund av brist på vårdplatser

Herr talman! Ola Möller har frågat mig hur jag menar att den förda politiken har skapat fler vårdplatser och på vilket sätt den nu aviserade politiken gör någon skillnad jämfört med hittillsvarande resultat för regeringen.

Inledningsvis vill jag understryka att jag liksom Ola Möller ser allvarligt på den rådande situationen med bristande vårdkapacitet och ett otillräckligt antal disponibla vårdplatser inom hälso- och sjukvården. Jag delar däremot inte Ola Möllers bild av att den politik regeringen fört har förstärkt problematiken och situationen för regionerna.

Huvudmännen för hälso- och sjukvården utgörs av direktvalda politiker på region- och kommunnivå med beskattningsrätt. Det innebär att det är regionerna och kommunerna som både beslutar om budget, ansvarar för att tillhandahålla god hälso- och sjukvård på lika villkor för hela befolkningen och ansvarar för att hantera eventuella över- eller underskott i hälso- och sjukvårdsbudgeten. Regeringen arbetar aktivt för att den statliga styrningen ska utformas så ändamålsenligt och kostnadseffektivt som möjligt med avsikt att utgöra ett reellt stöd för huvudmännen.

Regeringen har under mandatperioden avsatt cirka 18 miljarder kronor för att korta vårdköerna och öka tillgängligheten till vård. Under 2025 fördelas nästan 6 miljarder konor till sjukvårdshuvudmännen för detta ändamål. Det är medel som beroende på huvudmännens prioriteringar kan användas för att utöka vårdkapaciteten, till exempel genom satsningar på fler vårdplatser eller för att stärka kompetensförsörjningen, som är en nyckelfaktor för att öka tillgängligheten till vård.

Utöver att tillföra medel har regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka den statliga styrningen och stödja regionernas arbete med att minska vårdplatsbristen. Regeringen har exempelvis gett Socialstyrelsen i uppdrag att uppdatera och utveckla det nationella riktvärdet för antalet disponibla vårdplatser, som Ola Möller hänvisar till i sin fråga. Genom riktvärdet ökar förutsättningarna för hälso- och sjukvårdens aktörer att arbeta aktivt och systematiskt med att hantera vårdplatsbristen på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.

Socialstyrelsens förslag till åtgärder, som ingår i den nationella planen för att minska vårdplatsbristen som myndigheten presenterade förra året, är ett resultat av ett beslut som regeringen fattade redan i februari 2023. I planen lämnas flera förslag och rekommendationer till regionerna som syftar till att öka vårdens kapacitet och minska bristen på disponibla vårdplatser. Socialstyrelsens senaste uppdatering av riktvärdet från i maj i år visar också att vårdplatsbristen minskat något jämfört med föregående år.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen flera satsningar som bidrar till en stärkt vårdkapacitet. Det intensiva arbetet med att utveckla och förbättra en nationell vårdförmedling, som stärker förutsättningarna att nyttja befintlig vårdkapacitet på ett effektivt sätt i hela landet, fortsätter och förstärks. Regeringen föreslår att sammanlagt 275 miljoner kronor avsätts för ändamålet under 2026.

Utöver detta fortsätter regeringen satsningen med prestationsbaserade medel till regionerna för att korta vårdköerna och stärka tillgängligheten, bland annat genom att fortsätta och utveckla den pågående satsningen för att öka antalet operationer av grå starr, framfall och höftledsproteser som redan i dag leder till att färre patienter väntar olagligt länge på vård. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2026 att sammanlagt 6,6 miljarder kronor avsätts i prestationsbaserade medel till regionerna i syfte att stärka tillgängligheten och korta vårdköerna. En nationell kösamordnare kommer också att tillsättas med uppdrag att säkerställa att arbetet för att korta vårdköerna sker på ett effektivt och samordnat sätt.

Bristande tillgänglighet, långa vårdköer och en bristande vårdkapacitet har varit ett problem under lång tid. Genom de insatser regeringen har genomfört och kommer att genomföra under mandatperioden finns goda förutsättningar att korta vårdköerna – en fråga som även fortsättningsvis kommer att ligga högt på min och regeringens agenda. Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med regionerna i detta viktiga arbete.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Anledningen till att jag har ställt denna interpellation är att det i somras rådde stor platsbrist på sjukhuset i min hemstad Helsingborg, vilket ledde fram till att en man dog. Tyvärr är Helsingborgs lasarett kanske det sjukhus i landet där vårdkrisen manifesteras allra tydligast. Trots att personalen sliter vareviga dag och gör fantastiska insatser är det kris på kris på kris. Den tragiska händelsen i somras är tyvärr bara ett av många tråkiga exempel. Överbeläggningarna har varit en följetong i många år, och det har till och med begåtts lagbrott då man har uppmanat personalen att bryta mot vårdgarantin. Vi kan allt som oftast läsa om kris och kaos på akuten, chefer som fått lämna sina tjänster och ständiga nedskärningar och besparingar.

Allt detta kommer sig av bristande politisk ledning. Ett ökänt uttalande gjordes av ministerns partikamrat och ordföranden i sjukhusstyrelsen om att 50 undersköterskor skulle bort för att de inte gjorde nytta för patienterna. Detta har också lett fram till att Tidökamraterna har blivit anmälda till Ivo av patientnämnden, alltså av sina egna partikamrater i Region Skåne. Även revisionen har varit kritisk. Dessutom fabulerade den politiska ledningen i en debattartikel ihop en historia om att köerna skulle bort på ett år – något som givetvis inte har uppfyllts.

Till detta ska läggas att regionen år efter år går med enorma underskott på 4 miljarder per år. Man har redan lånat 8 miljarder, och i år ser det ut som att man behöver låna ytterligare. Det handlar om 10–12 miljarder som i Skåne skjuts över till barn och barnbarn, och ändå är köerna bland de längsta i landet.

Detta beror på att finansieringen är för låg. Den allt överordnade principen i Skåne är nämligen att man ska ha lägst regionskatt. I ljuset av detta blir det oerhört intressant att läsa svaret från sjukvårdsministern där hon pekar på regionernas rätt att beskatta sina medborgare för att klara sjukvården. Hur rimmar detta med att regeringen vill sätta ett tak på skatteuttaget för regionerna? Regeringen har tillsatt en utredning för att inskränka det kommunala självstyret, och för er som inte kan politikerlingot innebär kommunalt självstyre också regionalt självstyre. Regeringen säger att regionerna inte får lov att höja skatten över vissa nivåer. Samtidigt säger ministern att regionerna kan beskatta sina medborgare och därmed lösa sjukvårdskrisen.

Jag skulle vilja höra det principiella resonemanget från sjukvårdsministern. Har regionerna beskattningsrätten, och ska de ha den i framtiden också så att de kan klara finansieringen? Om de inte ska ha den, är sjukvårdsministern beredd att ta ifrån regionerna det kommunala självstyret? Ska då staten skjuta till de pengar regionen inte kan ta ut i skatt?

Herr talman! Det här blir en spännande debatt. Jag representerar ett parti som har lösningen på denna fråga. Vad är Socialdemokraternas lösning på en dålig regional ledning och styrning?

Dagens system innebär att regionerna har beskattningsrätt, är ansvariga för att finansiera sjukvården och ansvariga för huvudmannaskapet, alltså att tillhandahålla sjukvård till sina invånare.

Det skiljer sig dock väldigt mycket åt mellan regionerna, och den ojämlika vården är ett av den svenska vårdens största problem och bekymmer. Det är också därför vi har skjutit till så stora medel. De 18 miljarder vi har skjutit till hittills under mandatperioden har gjort lite, lite skillnad på marginalen. Vi ser att det börjar ljusna, och vi ser flera positiva trender. Det är bra, och vi måste hålla i detta arbete.

Det är dock uppenbart att det också handlar om hur man organiserar vården i regionerna. Att bara lägga mer pengar på det som inte fungerar är inte lösningen. Pengar måste till, och vi ska fortsätta att stödja regionerna. Men man måste också börja arbeta annorlunda. Sverige ligger i topp när det gäller hur mycket sjukvården kostar per capita. Vi ligger jättehögt men levererar inte på den nivån. Det finns systemfel.

Ett av dessa fel är en underutvecklad första linjens vård, primärvård. Det är där man måste lösa väldigt mycket av sjukvårdens problem, för det är det som skapar de enorma överbeläggningarna på akutsjukvården, vilket också var skälet till den fruktansvärt tragiska händelsen i somras. Patienter ska inte sitta på akuten, utan de ska ha öppna dörrar in i primärvården så att de kan få vård tidigare. Här har regionerna ett jättejobb att göra.

Med dagens organisation av sjukvården är statens och regeringens förutsättningar något begränsade, för det är regionerna som ansvarar för sjukvården. Och ja, de har beskattningsrätt. Att vi sedan pratar om att ställa vissa krav på att de inte ska kunna ta ut hur mycket skatt som helst och samtidigt få en massa pengar genom statsbidrag, det kommunala utjämningssystemet och så vidare är rimligt. Vi kan inte hålla på att främja misskötsel av vare sig kommuner eller regioner.

Herr talman! Jag gillar politiker, av förklarliga skäl. Vi är duktiga på att inte svara på frågor. Vi pratar om det vi helst vill prata om och det som hjärtat är fullt av, och så struntar vi i att ta tag i den fråga som faktiskt ställdes.

Det jag undrade var om ministern kunde föra ett principiellt resonemang kring det regionala självstyret. Menar ministern på fullt allvar att det är rätt att beskära regionernas beskattningsrätt? Hon sa själv i sitt svar till mig att regionerna har den rätten. Jag vill gärna höra det resonemanget.

Sedan är det kul att vi är överens om att det politiska styret i Region Skåne inte håller måttet, för det hörde jag också: Det politiska styret i olika regioner håller inte måttet. Att det stämmer i Region Skåne är vi som sagt helt överens om.

Det blir ett sätt att kapitulera inför huvudfrågan. Ministern är väl medveten om att sjukvården inte kommer att förstatligas och läggas ned i regionerna. Detta vet ju ministern. Det har en utredning med oerhört bred parlamentarisk uppslutning kommit fram till under den här mandatperioden.

Kristdemokraterna har inte något svar alls, vad jag kan höra. Man kan inte leva i en sagovärld där det löser sig bara vi förstatligar. Vad är ministerns svar som företrädare för regeringen? Regeringen vill ju inte förstatliga sjukvården. Vi kan lägga undan Kristdemokraternas dröm, som inte kommer att uppfyllas, och så kan ministern svara på frågan: Är tanken att det regionala självstyret ska inskränkas och att beskattningsrätten för regionerna ska beskäras?

Sedan undrar jag om ministern kan svara på frågan: Har vi fler vårdplatser i dag, 2025, än när regeringen tillträdde?

Herr talman! Jag svarade faktiskt på frågan, men jag svarade kanske i ord som var lite för omständliga för att förstå.

Utredningen handlar inte om att ta bort beskattningsrätten utan om att det är orimligt att regioner och kommuner lägger pengar på stora skrytprojekt och sedan tycker att regeringen skjuter till för lite pengar till skolan. Det håller liksom inte. I min hemkommun Göteborg ska man till exempel bygga en arena för 15 miljarder.

Det finns skäl att ta kommuner och regioner i örat om de inte kan prioritera välfärdens kärna. Det är värt att titta på. Hur det är i ledamotens hemregion och vilka skrytprojekt man eventuellt har där vet jag inte, men detta är skälet till utredningen.

När det gäller vårdplatser är det inte fler vårdplatser i dag. Socialstyrelsen utvecklar nyckeltalen utifrån behov. Man mäter helt enkelt överbeläggningar över året. Det som är bra med att behovet av slutenvårdsplatser minskar är att det är ett tecken på att man klarar av att skriva ut till den kommunala primärvården i större omfattning och att mer kan omhändertas där.

Det är en sådan utveckling vi vill se, men på kort sikt behöver vi fortsatt fler vårdplatser. Därför är det otroligt olyckligt när regioner avvecklar vårdplatser. Men vårdplatsbristen är som sagt mindre i dag än tidigare.

Herr talman! Jag uppfattar inte att svaret på frågan är om regionerna ska ha fri beskattningsrätt eller inte, utan det handlar om ett enkelt ja eller nej. Ska regionerna få sätta skattesatserna som de vill, eller ska de inte få göra det – ja eller nej? Det är vad utredningen handlar om – ett tak på beskattningsrätten. Då blir det ett märkligt resonemang i svaret.

Det är intressant med vårdplatserna. Socialstyrelsen är tydlig med att det saknas ungefär 1 900 vårdplatser. Det är som att vi först ska ha ont en stund, och sedan blir det bättre. Men om vi har färre vårdplatser nu än när regeringen tillträdde och 1 900 platser saknas undrar man hur det går ihop, på tal om vilken legitim förväntan medborgarna har.

Det blir också ett konstigt resonemang där 18 miljoner återkommer. Ursäkta, 18 miljarder menar jag, för inte ens jag tror att regeringen är så illa skickad att den skickar 18 miljoner. Jag måste säga att SKR är väldigt tydliga med att pengarna är detaljstyrda. Det är ingen höjning av de generella bidragen, vilket gör att regeringen är inne och petar i regionernas självbestämmande.

Även på den bog som ministern anför, det vill säga att huvudmän och direktvalda politiker själva ska få bestämma, har regeringen helt slopat den möjligheten. Det är alltså inte bara i beskattningsdelen som regeringen inte tycker att regionerna ska få styra sin verksamhet själva, utan det gäller hur statsbidragen riktas. Detta är djupt problematiskt.

Jag undrar om regeringen verkligen är överens här. En sida vill lägga ned regionerna, vilket vi här inne är överens om att vi inte ska göra. Regeringen håller inte ihop sin politik i detta fall.

Herr talman! Regeringen ökar den statliga styrningen av sjukvården. Det är därför vi öronmärker statsbidrag på det sättet. Det har visat sig att det inte fungerar särskilt väl att ösa pengar över regioner som läcker.

När vi inte kan se någon förändring kan väl ni socialdemokrater inte mena allvar med att ytterligare 1,2 miljarder, som ni vill ge ungefär, skulle lösa sjukvårdens problem. Det är inte trovärdigt att hävda att den extra lilla slanten skulle göra hela skillnaden, när vi har skjutit till så mycket medel.

När det gäller omställningen till god och nära vård visar Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att det inte går att spåra de 30 miljarder som skulle gå till omställningen till god och nära vård. Man ser i stället att regionerna fortsätter att lägga en allt större andel av finansieringen på specialistsjukvården och allt mindre på primärvården.

Hos en majoritet av regionerna syns ingen skillnad, eller så är det en skillnad i fel riktning. Det är inte hållbart. Det är därför vi nu går ut mer med prestationsbaserade statsbidrag. Vi tecknar bilaterala avtal med regionerna därför att vi ser att överenskommelser genom SKR inte har fungerat och inte har gett rätt resultat. Genom att i stället ge varje region stöd, som de kan vara med och sätta upp mål för så att de inte blir öronmärkta på ett sätt som regionerna inte kan omhänderta, tror vi att vi kan hjälpa dem att nå målen bättre.

Vi möter en positiv respons från regionerna. Men ni i Socialdemokraterna har inga förslag, utan ni bara fortsätter att lägga pengar på sjukvården. Ni har inga lösningar på problemen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.