Diskriminering av äldre på arbetsmarknaden

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig vilka besked jag avser att ge till alla äldre som både vill och kan arbeta efter 65 år. Jag har nyligen besvarat en liknande interpellation av Katarina Brännström.

De demografiska utmaningarna kräver högre arbetskraftsdeltagande under åren som kommer. Att fler kommer in och stannar kvar längre på arbetsmarknaden är oerhört viktigt. Arbete är förutsättningen för såväl individens som samhällets ekonomi och välstånd.

Arbetskraftsdeltagandet bland äldre, i åldrarna 55-64 år, är högre i Sverige än i nästan något annat EU-land. Deltagandet i arbetskraften bland de äldre har ökat kraftigt, från 10,1 procent 2005 till 17,0 procent 2014. Ökningen innebär att över 100 000 fler i åldrarna 65-74 år befann sig i arbetskraften 2014 jämfört med 2005.

Äldre i arbetslivet är en viktig resurs som bör tas till vara. Den faktiska utträdesåldern är i många yrken lägre än 65 år. Detta beror inte på att det saknas ekonomiska incitament att arbeta längre utan på att arbetstagare slits ut i förtid. Om människor ska orka jobba ett helt arbetsliv krävs bättre arbetsmiljöförhållanden i psykiskt och fysiskt slitsamma arbeten.

Arbetsmiljö är ett fokusområde, och regeringen tar nu fram en ny strategi för arbetsmiljöpolitiken i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Ett viktigt område i detta arbete handlar om ett längre arbetsliv.

Som en del i strategiarbetet anordnar regeringen under våren ett antal kunskapsseminarier för att fånga upp olika utmaningar och möjligheter i arbetsmiljöarbetet. Ett seminarium behandlar behovet av ett förlängt och hållbart arbetsliv, med fokus både på unga och äldre och de behov man har i olika delar av karriären.

Inom ramen för Pensionsgruppens arbete och den pensionsöverenskommelse som finns mellan regeringen och de borgerliga partierna pågår dessutom sedan några år en bred översyn av pensionssystemet.

Den långsiktigt stora frågan är här den om ett längre arbetsliv - för att trygga tillräckliga pensioner, pensionssystemets finanser och välfärden. Det arbetet kommer att fortgå under lång tid med det övergripande syftet att uppnå fler arbetade timmar under livet.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Den så kallade löneskatten för äldre går även under ett annat epitet, dubbelt jobbskatteavdrag, och infördes av alliansregeringen 2007. Beräkningar från Skattebetalarna visar att den har haft positiv effekt på arbetsmarknaden för antalet sysselsatta i åldersgruppen 65-74 år och att det till övervägande del förklaras av avskaffandet av den särskilda löneskatten när vi införde det dubbla jobbskatteavdraget 2007.

Ny statistik från Eurostat som Skattebetalarna har bearbetat visar att Sverige har EU:s snabbast växande sysselsättningsgrad bland personer i åldersgruppen 65-74 år. Sedan 2006 har sysselsättningsgraden ökat med över 6 procentenheter, och då har vi dessutom gått igenom en kraftig lågkonjunktur. Det är den största ökningen bland EU-länder.

Det är glädjande att det är fler äldre som fortsätter att jobba. Ibland hör man i debatten att det är bättre att äldre går hem så att de unga får jobben, men det fungerar inte så per automatik, att när någon går i pension får en ung person direkt det jobbet. I många fall kanske man till och med tar bort jobbet, eller också kräver man längre kompetens eller högre utbildning, så den matchningen stämmer nästan aldrig.

Vi behöver den kompetens som äldre har. Vi behöver det framför allt för våra unga som kommer ut på arbetsmarknaden.

Jag kommer från socialförvaltningen, från den världen, med socialt arbete. Där är det ofta så att den som är ung, nyutexaminerad akademiker, socionom, får väldigt tuffa uppgifter. Att omhänderta barn är bland det svåraste man kan göra. Eftersom det är en mycket tuff arbetsmiljö finns det sällan kvar äldre på socialförvaltningen som kan stötta och leda den unga nyutexaminerade som ska ta de här svåra besluten och göra stora utredningar om människors liv.

Jag skulle gärna vilja se att man dessutom kunde ha ett mentorsystem som verkligen stimulerade äldre, kompetenta medarbetare att stanna kvar i yrket. Men då måste vi också ha en politik i landet som möjliggör det, där det finns incitament för att fortsätta att arbeta efter pensionsåldern. Det har denna sänkta löneskatt varit.

Jag har väldigt svårt att förstå varför man vill rulla tillbaka det, så att de äldre i stället går i pension. Vi kommer ju inte att klara pensionsåtagandena om människor inte jobbar längre. Det hänger ihop med hela samhällsekonomin.

Den här frågan är väldigt stor. Den är betydligt mycket större än att många hundra tusen pensionärer nu har ett arbete som de fortsätter att gå till eller startar eget, till exempel, eftersom det finns incitament för att göra det.

Min fråga är naturligtvis: Varför finns det här förslaget över huvud taget? Det finns en stor oro och ilska utanför det här huset kring varför det här förslaget har kommit från regeringen. Av ministerns svar framgår också att flera partikamrater till mig har ställt den här frågan. Det är inte så konstigt, för ute i landet kokar det.

Herr talman! Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson säger att fler måste arbeta längre. Det är bra. Jag skriver under på de orden, liksom att arbetsmiljön är en viktig fråga för att människor ska kunna arbeta längre.

Men samtidigt som ministern säger detta lägger vänsterregeringen en rad förslag som minskar drivkrafterna till arbete. Ni vill göra det dyrare att anställa äldre. Det innebär att er politik inte håller ihop.

Det är tråkigt, herr talman, att vi har en vänsterregering som bryter löfte efter löfte, som för en politik med skattehöjningar, som dämpar sysselsättningen och tillväxten i Sverige. Det är en jobbfientlig politik som jag tycker är tråkig. Vi ser det även på det här området.

Andelen människor i Sverige som är över 65 år och som jobbar ökar mest i hela EU. Detta vill regeringen stoppa genom att göra det dyrare att anställa, genom en ökad löneskatt. Det är oroande, tycker jag, att regeringen går tillbaka till en politik som vi har upplevt förr. Det var en politik som ledde till utanförskap och som ökade klyftorna i samhället. Det var en politik som ledde till att jobben försvann i Sverige, att ekonomin gick i botten och att vi såg skenande kostnader.

Det är jättetråkigt att vi ser det här förslaget att göra det dyrare att anställa äldre.

Herr talman! Det är alltid fascinerande att lyssna till moderater som Jenny Petersson. Om ungdomsarbetslösheten är förfärande hög ska man sänka arbetsgivaravgiften för att lösa det. Om sysselsättningen bland personer över 65 år ökar och det är en otroligt stark ökning av sysselsättningen, då behöver man sänka arbetsgivaravgiften för det. Det finns liksom inte någon utmaning på arbetsmarknaden som inte ska lösas genom lägre skatter. Tyvärr är det en politik som har haft begränsad framgång.

Jag ska ta frågorna från Lotta Finstorp seriöst. Den beskrivning hon gör från socialförvaltningen av verkligheten där delar jag helt. Det är mycket tungt och tufft, och det är ett otroligt ansvarsfullt och viktigt arbete som man har att utföra. Det är en väldigt allvarlig situation att så många duktiga socialsekreterare inte upplever att man orkar jobba i sitt eget yrke.

Idéer om mentorsystem och annat tror jag är mycket värda att ta till vara. Jag tror att vi skulle behöva mer av det inom många yrken, inte minst med den generationsväxling som vi står inför.

Men de här problemen löser vi inte genom lägre skatt. Incitamenten för att jobba längre finns, och många vill också jobba längre. Den justering av löneskatten som regeringen föreslår innebär 12 procent lägre lönekostnad för att anställa en person som är över 65 år än för att anställa någon som är under 65 år. Det ska jämföras med i dag, då skillnaden är 16 procent. Det är detta vi talar om. Jag tror inte att det kommer att påverka arbetsgivarnas vilja att behålla personer.

Däremot visar ny statistik från SCB att i majoriteten av de fall där man lämnar arbetsmarknaden i förtid är det viljan och den fysiska möjligheten att jobba kvar som avgör individens pensionsålder snarare än arbetsgivarens efterfrågan. Det är alltså, precis som Lotta Finstorp beskriver det, många människor som inte orkar jobba kvar i sitt yrke. Det är allvarligt.

Det är ett av skälen till att regeringen gör så stora satsningar på arbetsmiljöarbetet. Vi tillför ungefär 100 miljoner kronor årligen till arbetsmiljöarbetet för mer inspektioner, med en särskild satsning på kvinnors arbetsmiljö och forskning kring kvinnors arbetsmiljö. Vi tar också fram en ny arbetsmiljöstrategi. Regeringen har nyligen hållit tre kunskapsseminarier i arbetet med att ta fram en ny arbetsmiljöstrategi, och ett av kunskapsseminarierna handlade om just detta med ett hållbart arbetsliv, både i början av arbetslivet och i slutet av arbetslivet. Vi ser ju i dag en oroväckande utveckling där unga, välutbildade kvinnor, till exempel socialsekreterare, blir sjukskrivna trots att de är i början av sin yrkeskarriär, samtidigt som andra lämnar sina yrken och arbetslivet i förtid. Det är en viktig del.

Ett annat kunskapsseminarium som vi hade i måndags handlade om vad man skulle kunna kalla emotionella belastningsskador. Det handlar om yrken där man handskas med människor i kris och har väldigt stora emotionella belastningar i yrket. Där kan de emotionella belastningarna naturligtvis inte tas bort, för det är en del av yrkesrollen att jobba med människor. Om man till exempel är socialsekreterare jobbar man ju med människor i kris. Det är en del av yrket och en del av professionen. Men jag tycker att vi måste titta på hur detta hanteras, så att det inte blir ett arbetsmiljöproblem att jobba med det som faktiskt är professionen. Då tror jag att det handlar om kontroll över arbetssituationen och den totala arbetsbelastningen.

Det är sådana delar som kommer att finnas med i regeringens nya arbetsmiljöstrategi.

Herr talman! Vi har stora demografiska utmaningar. Som ministern sa i den förra interpellationsdebatten som vi hade angående traineejobb har vi brist på ungdomar framöver. Det är alltså inte så att vi bara måste få fler pensionärer att arbeta längre därför att det handlar om kompetens. Det är en viktig del. Men det handlar också om en ren överlevnad för Sverige och för samhällsekonomin att människor arbetar längre. Då kommer också pensionssystemet att hålla för alla in i framtiden.

Att färre sysselsatta seniorer skulle vara negativt för svensk ekonomi och även riskera att leda till lägre pensionsnivåer tycker jag är ett grundläggande faktum som man från regeringens sida måste ta på fullaste allvar. Då måste det finnas incitament avseende arbetsmiljön, precis som ministern tar upp. Jag delar i mångt och mycket det som ministern säger om att vi måste arbeta för ett hållbart längre arbetsliv. Där finns det många parametrar som man måste skruva på och försöka förbättra. Men det måste också finnas incitament för individen själv att välja att arbeta kvar några år till fast man egentligen har rätt att gå i pension. Incitamentet är ofta att man får mer pengar kvar i plånboken. Vi människor fungerar så. Det är inte konstigare än så.

Pensionsåldersutredningen är intressant. De ser också över dessa frågor som gäller arbete. I den utredningen står det bland annat att 25-40 procent av pensionärerna säger att de gärna skulle ha arbetat längre om attityderna mot äldre varit mindre negativa. Där finns alltså en ytterligare del.

Vi måste komma ihåg att vi är friskare längre upp i åldrarna. Medellivslängden i Sverige ökar. Då måste vi också kunna höja pensionsåldern. Det är en av de viktigaste sakerna att göra.

Det finns också en sådan attityd mot äldre att när man fyller 65 år ska man gå hem. Men vi behöver deras kunskap och kompetens så väl.

I Pensionsåldersutredningen refereras det till en stor undersökning av pensionärer i 19 industriländer som visar att mer än tredjedel av Sveriges pensionärer uppgav att pensioneringen var ofrivillig. De hade alltså velat arbeta kvar. Det fanns olika orsaker till det. Det handlade bland annat om attityder. De kände att de inte fick jobba kvar längre eller inte var välkomna att jobba kvar längre. Men det handlade också om att arbetsmiljön och arbetet var så tufft att de inte orkade längre. Det finns alltså olika delar i detta.

Men vi kommer de facto att bli färre som ska försörja allt fler därför att vår befolkning blir allt äldre. Det är mycket glädjande att vi blir äldre.

Att man får vara med och bidra och att få vara med i matchen och ha en lön och incitament att fortsätta jobba är bra för hela Sverige.

Därför är min fråga: Hur ska regeringen göra? Hur ska vi bibehålla det incitament som gör att det faktiskt också finns en personlig del i detta, att man faktiskt får mer pengar i plånboken? Jag har inte hört något svar på det.

SPF Seniorerna har gjort en undersökning som visar att var fjärde pensionär vill återgå till arbetslivet i någon form därför att man är pigg, har energi, är kompetent och vill gärna fortsätta att vara det och gärna vägleda yngre. Att hitta ett system för ett mentorskap tycker jag skulle vara kalas.

Herr talman! Jag tycker att arbetsmarknadsministern är lite nonchalant i sitt inlägg mot det som jag tog upp. Jag sa att jag håller med arbetsmarknadsministern om att arbetsmiljön är jätteviktig för att få människor att arbeta längre. Vi lever allt längre, och vi är allt friskare. Det är något positivt. Men det ställer också krav på reformer och på vårt välfärdssystem, och det ställer krav på att vi har verktyg för att underlätta för människor att arbeta längre.

För att Sverige ska kunna säkra pensioner och framtida välfärd även för kommande generationer behöver vi fler arbetade timmar i Sveriges ekonomi, och vi behöver arbeta längre upp i åldrarna. Det är här vi har konflikten, arbetsmarknadsministern.

Ni lägger fram ett förslag som jag har kritiserat. Jag tycker att det är obegripligt att införa en löneskatt för personer över 65 år. Det blir märkligt när ni konstaterar att man behöver arbeta högre upp i åldrarna och då gör det dyrare att anställa. Det är där konflikten ligger, och det är detta konkreta förslag som jag kritiserar. Hur går detta ihop? Vi ser nu, precis som Ylva Johansson säger, att andelen människor som är över 65 år arbetar längre och ökar mest i hela EU. Då lägger man fram en reform som går i motsatt riktning. Det är obegripligt för mig, och det är där konflikten ligger. Det handlar inte om att vi inte ska satsa på arbetsmiljön och att vi ska se till att få fler vägar in i arbete. Det är en annan diskussion där vi i och för sig också har en konflikt. Men det var det konkreta förslaget som jag kritiserade.

Herr talman! Vi har säkert samma önskan om att fler ska jobba längre. Men Jenny Petersson och jag har olika recept för hur detta ska nås. Jag ska återkomma till den konflikten.

Jag vill ändå tacka Lotta Finstorp för klargörandet om att det inte finns någon motsättning mellan att fler jobbar längre och att unga kommer in på arbetsmarknaden. Vi behöver båda delarna. De underlättar för varandra. Det blir svårare för ungdomar att komma in om de äldre med sin erfarenhet har lämnat i förtid. Det blir också svårare att finansiera välfärden och andra viktiga insatser. Detta är därför mycket viktigt att göra.

Jag vill klargöra en sak för Lotta Finstorp. Regeringen föreslår inga förändringar när det gäller mer pengar i plånboken. De som i dag arbetar när de är över 65 år har ett förhöjt jobbskatteavdrag. Regeringen föreslår inte några förändringar av detta. Dessutom har de ett förhöjt avdrag när det gäller skatten. Detta ger ca 30 000 kronor per år mer i plånboken för den som är över 65 år och arbetar. Jag menar därför att de ekonomiska incitamenten för individen att arbeta är på plats. Jag har svårt att se att det finns mer att hämta längs den linjen.

När det gäller arbetsgivarens kostnader handlar det alltså om huruvida det i fråga om lönekostnaderna ska vara 16 procent eller 12 procent billigare att anställa den som är över 65 år.

Jag tror att det är andra delar som är avgörande om vi på allvar ska få fler att arbeta längre. Den kanske viktigaste frågan handlar om attityderna, som Lotta Finstorp tog upp. Det är naturligtvis ett område som är svårt att attackera politiskt. Det finns inget enkelt sätt för en regering att ändra attityderna på arbetsmarknaden. Men vi kan i alla fall försöka, och vi kan försöka påverka attityderna. Jag tror nämligen att det kanske är något av det som betyder mest.

Det är naturligtvis en subjektiv upplevelse att man upplever att man inte är efterfrågad på jobbet. Man kanske är det, men man upplever det inte så. Man upplever att man är satt på undantag. Då tror jag att det är många som tänker att det kanske är lika bra att ta ut förtida pension - maken kanske har gått i pension, och det kan finnas andra sociala skäl som pekar i den riktningen - utan att på allvar se till hur de kan bidra vidare.

Anledningen till att man kan tro att det är så är att vi ser vad som händer när arbetsgivaren ringer till den som har gått i förtida pension eller gått i pension över huvud taget och säger: Vi klarar oss inte utan dig. Kan du komma tillbaka och jobba extra? Då kommer nästan alla med glädje tillbaka därför att det är en mycket skön känsla att vara efterfrågad på sin arbetsplats.

Jag tror alltså att attityder är viktiga och att det är viktigt att arbetsgivare visar uppskattning av sina anställda och inte minst när det gäller den vikt som de erfarna medarbetarna har på arbetsplatsen.

Nej, Jenny Petersson, vi är inte oense bara om skattepolitiken. Vi är också oense om satsningarna på arbetsmiljön. Den gamla regeringen gjorde dramatiska nedskärningar i arbetsmiljöarbetet. Man skar ned kraftigt på resurserna till Arbetsmiljöverket och deras inspektioner. Man lade också ned hela Arbetslivsinstitutet och stora delar av den viktiga forskning som leder fram till ny kunskap, inte minst för att hantera den typ av arbetsmiljöutmaningar som till exempel socialsekreterarna möter, vilket Lotta Finstorp talar om.

Detta vänder nu regeringen. Vi satsar pengar på detta därför att vi ser att det är viktigt för människors hälsa och att det är viktigt för svensk ekonomi att fler människor ska ha möjlighet att arbeta längre. Arbetsmiljön är inte den enda orsaken men en viktig orsak, och den går att påverka.

Herr talman! Om det blir dyrare att anställa eller ha kvar en äldre anställd i verksamheten försvinner ju incitamenten för arbetsgivaren. Det är en ganska enkel ekvation, och det är precis samma sak som att fördubbla arbetsgivaravgiften för unga. Om det är lika dyrt att anställa en ung person, varför skulle man då inte i stället anställa en som har större kompetens och så vidare?

Det är ju detta incitament som är oerhört viktigt när det gäller äldre. Attityden mot äldre blir inte bättre om det är dyrare eller lika dyrt att anställa eller ha kvar den äldre, men det blir den om man sänker kostnaden för att anställa eller ha kvar den äldre. Jag tycker alltså att det är en otroligt viktig sak att se till vilka incitament som finns för att arbetsgivarnas attityd mot äldre ska bli bättre.

Vad effekterna av regeringens förslag skulle bli om man återinförde löneskatten för människor som är 65 år och äldre har riksdagens utredningstjänst tittat på. Det skulle bli 1,8 miljarder dyrare årligen. Det jag tycker är väldigt oroande är att 72 000 av alla de 65-plussare som arbetar kvar är egenföretagare. Det kommer att slå hårt mot dem, för enligt vad riksdagens utredningstjänst har tagit fram handlar det i snitt om 5 300 kronor extra i skatt för den som är egenföretagare.

Före valet utlovade de rödgröna skattesänkningar för alla pensionärer, men så blir det alltså inte riktigt. Jag vill upprepa en tidigare S-ledamots ord: Folk uppfattar vallöften som löften, och det är ett problem för oss.

Herr talman! Jag vill inte förringa skattepolitikens betydelse; det är klart att skatternas utformning har betydelse för funktionssätt på arbetsmarknaden och i många andra delar. Problemet med Moderaterna är dock att ni ser skattepolitiken som det enda verktyget för att påverka arbetsmarknaden. Det är det inte. Skattepolitiken spelar roll, men andra insatser är också viktiga.

När det gäller att ge fler människor möjlighet att jobba längre tror jag att andra insatser är ännu viktigare, och därför prioriterar regeringen satsningar på arbetsmiljöarbetet - för att fler ska ha möjlighet att jobba längre.

Överläggningen var härmed avslutad.