Dialog mellan arbetsmarknadsministern och företag

Herr talman! Elisabeth Svantesson har frågat mig vad jag avser att göra för att jobben ska växa till och bli fler i Sverige, vilken roll jag anser att företag har i framväxten av nya jobb och hur många dialoger med företagare jag har haft sedan mitt tillträde den 3 oktober.

Jobben blir fler genom aktiv näringspolitik och innovationer. Det krävs investeringar som gynnar samhällsutvecklingen och stärker tillväxten. Det är angeläget att arbeta brett med insatser som främjar individers och företags förmåga till tillväxt. Regeringen har en jobbstrategi som bygger på en rad insatser inom tre områden.

För det första handlar det om investeringar för framtiden i infrastruktur, bostäder, forskning och klimatomställning.

För det andra vill vi stärka hela innovationskedjan så att fler företag, innovatörer och entreprenörer lyckas utveckla sina idéer till framgångsrika produkter och tjänster. Regeringen har tillsatt ett innovationsråd som ska upprätthålla en löpande dialog mellan politik, näringsliv, akademi och fackföreningsrörelse.

För det tredje behövs utbildning för rätt kompetens och matchning, vilket kräver investeringar i skola, högskola och vuxenutbildning.

Genom att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik och se till att de lediga jobben tillsätts kan vi stärka tillväxten, vilket i sin tur skapar fler arbetstillfällen. Det är därför viktigt att bidra till att företagens kompetensbehov tillgodoses. Där finns mycket kvar att göra i det arbete regeringen har inlett. Jag träffar regelbundet företrädare för företag - en del enskilda företagare, men framför allt branschorganisationer och centralorganisationer. Som en följd av det har nu traineejobben utformats för att vara tillgängliga på hela arbetsmarknaden för yrken där det råder brist och där det krävs yrkesutbildning på gymnasial nivå.

En viktig del i att bekämpa ungdomsarbetslösheten är att se till att fler ungdomar fullföljer en gymnasieutbildning. Kommunerna är helt centrala aktörer i det arbetet, och därför har jag rest runt i landet och träffat kommunledningarna i 249 kommuner. Det är av central betydelse för ett samhälle att unga kan etablera sig på arbetsmarknaden och därmed bidra och växa till självständiga individer och samhällsmedborgare.

Det finns ingen snabb lösning för en väl fungerande arbetsmarknad, och det är heller inget som regeringen eller staten kan lösa ensam. Det förutsätter en bred mobilisering och samverkan mellan bland annat arbetsmarknadens parter, kommuner och landsting, det privata näringslivet och det civila samhällets organisationer.

Då Elisabeth Svantesson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Hanif Bali i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Vi får höra att jobbstrategin bygger på tre ben, nämligen bostäder, innovationsråd och att ungdomar ska gå färdigt gymnasiet.

Arbetsmarknadsministern har rest runt i landet och träffat kommunledningar på ett väldigt systematiskt sätt, vill jag säga. Hon har träffat i alla fall en stor majoritet av våra kommuner runt om i landet. Arbetsmarknadsministern har dock tyvärr helt missat det privata näringslivet - eller näringslivet, som det heter. Det finns inget annat näringsliv. Hon har inte med samma systematik frågat dem hur man kan se till att jobben blir fler. Min rädsla är att småföretagandet, där jobben växer, och deras frågor glöms bort om kontakten bara sker gentemot centralorganisationer och stora organisatörer.

Jag tänkte gå tillbaka till de tre benen. När det gäller innovationsråden ska någon form av statligt innovationsråd sitta och samordna innovationer i det här landet. Vad vi historiskt sett vet om hur innovationer sker - det gäller alltifrån Silicon Valleys guldålder till industrialiseringen etcetera - är att det inte är genom statliga insatser, statliga råd och samordning av byråkrater innovationer sker, utan de sker när människor får vara fria och kreativa under egna förutsättningar. Då är det lite andra ben vi måste dissekera.

Bland annat har vi skolan, som vi talade om, och att fler ska gå färdigt gymnasiet. Där delar jag självklart arbetsmarknadsministerns åsikt, även om det så att säga ligger utanför arbetsmarknadsministerns ministerområde. Då kommer vi dock även till den del arbetsmarknadsministern talar om, nämligen bostäder. Här kommer återigen problemet att ni sitter i regering tillsammans med Miljöpartiet, vars främsta uppgift - och det borde arbetsmarknadsministern veta då hon kommer från Stockholms stad - är att stoppa just bostadsbebyggelse, tillväxt och exploatering för att fler människor ska få jobb där jobben finns och bostäder där jobben finns.

Den strategi regeringen målar upp riskerar man helt enkelt att själv skjuta i sank. Man gör det delvis genom fel val av strategi, alltså att man tror att statliga byråkrater ska få fram innovationer, och delvis genom valet av Miljöpartiet som samarbetspartner. De har nämligen både tagit bostadsportföljen och sitter i kommuner och landsting och stoppar bostadsbebyggelse. Dessutom görs det alltför lite inom skolans område.

Med det sagt tror jag att en dialog med företagen vore lika informativt för arbetsmarknadsministern som en dialog med kommunledningar, för då får hon reda på vad deras stora frågor är. När man pratar med företag är det främst skattefrågor, men även kompetensförsörjning och sådana frågor, som tas upp. Där ligger regeringen faktiskt väldigt långt efter i utvecklingen. Vi har ännu endast sett skattehöjning på skattehöjning och regelkrångel på regelkrångel för företagen. Det är tråkigt.

Herr talman! Jag har träffat företrädare för Lödde Plåt, ett plåtslageri i Skåne. När det gäller plåtslagare arbetar ungefär 6 500 personer inom yrket i dag. Det finns en brist på 1 500. De senaste åren har det varit nästan omöjligt att utbilda någon till plåtslagare. Man kan naturligtvis tycka att det är små volymer. Det är det om man ser till hela arbetslösheten, men för att näringslivet ska fungera är det oerhört viktigt att det finns utbildad personal till de yrken som efterfrågas. Annars får det följdverkningar för andra delar av arbetsmarknaden.

Lödde Plåt har tillsammans med Malmö kommun och Arbetsförmedlingen startat ett projekt som de kallar Plåt Idol. Arbetsgivaren har gjort ett urval bland arbetslösa ungdomar med rätt inställning som sedan fått utbilda sig till plåtslagare. Det har gett väldigt goda resultat.

Jag tror att man måste jobba på det sättet. Jag har naturligtvis nära kontakter med arbetsgivarnas organisationer, och arbetsgivarna kan säkert själva vittna om dialogerna de har med mig. Det har påverkat utformningen av till exempel traineejobben. Det viktiga tror jag är att inse att varje arbetsgivare har individuella behov. Behoven är ofta olika och unika för varje arbetsgivare.

En viktig del i att möta arbetsgivarnas behov är att avreglera Arbetsförmedlingen och avreglera arbetsmarknadspolitiken, göra det möjligt för Arbetsförmedlingen att skräddarsy lösningar för Lödde Plåt och för många andra arbetsgivare just utifrån de behov de har. Det är en helt ny styrning av Arbetsförmedlingen och en stor utmaning för myndigheten. Från att under den tidigare regeringen ha haft till uppgift att i princip enbart jobba med dem som står längst från arbetsmarknaden och att förmå människor att så att säga ta sig i kragen och söka jobb jobbar Arbetsförmedlingen nu på ett helt annat sätt tillsammans med arbetsgivare.

Arbetsförmedlingen gör en mycket stor satsning på arbetsgivarkontakter, både i volym och i sättet att arbeta. Man förändrar och förnyar sitt sätt att arbeta med arbetsgivare. En viktig inspirationskälla till det har varit ett projekt som drivits tillsammans med organisationen Företagarna. Arbetsförmedlingen och Företagarna har tillsammans startat ett projekt för att möta småföretagens behov. Det är viktigt för svensk ekonomi, och det är viktigt för svensk arbetsmarknad. Ett litet företag kanske bara behöver en person, men den personen är viktig för det företaget och för den lokala arbetsmarknaden.

Det har naturligtvis också funnits problem med projektet. Allt har inte varit guld och gröna skogar, men i huvudsak har det varit ett framgångsrikt projekt. Nu bygger man vidare på erfarenheterna och ska i större omfattning vända sig till småföretagen.

Jag tror att det är på det sättet man måste jobba för att möta arbetsgivarnas behov. En lösning som regeringen kan presentera kommer ganska sällan att vara det som löser arbetsgivarnas behov. Det ser väldigt olika ut lokalt, och därför är styrningen av Arbetsförmedlingen ett viktigt sätt att möta arbetsgivarnas behov.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att jag känner mig helt trygg med att Stockholms stad kommer att bygga bostäder nu när vi har en ny majoritet i Stockholm.

Herr talman! Jag önskar att stockholmarna kände sig lika trygga.

Det är svårt för ett moderat hjärta att inte klappa lite extra när arbetsmarknadsministern talar om avregleringar. Det är intressant att hon säger att en avreglering av arbetsmarknadspolitiken skulle leda till fler och bättre funktionssätt. Varför applicerar man det inte på fler områden? Varför applicerar man det inte på till exempel innovationer, skattesystem eller bostäder? Med mer avreglering skulle tillväxten bli större. Göran Perssons regering var väldigt duktig på avreglering, åtminstone i ett tidigt skede, då det gällde telemarknaden etcetera.

Vi kan konstatera att projektet med Företagarna, som arbetsmarknadsministern lyfter upp, startades under alliansregeringen. Det är glädjande att arbetsmarknadsministern fortsätter det arbete som vi påbörjade. Arbetsförmedlingens sätt att arbeta måste helt enkelt förändras. När man tidigare hade arbetsgivarkontakter raggade man ihop företag och tvingade dem att lägga upp lediga tjänster på Platsbanken, och sedan var det klart. Det är förstås otillräckligt, speciellt med tanke på de många med ett svagt cv, de som inte har så starka formella meriter. Då måste Arbetsförmedlingen fungera annorlunda.

Ett mycket bra arbetssätt är det som Posten började med. Där såg Arbetsförmedlingen till att själv göra en selektering. I stället för att bussa tusentals arbetslösa på en enskild ledig tjänst gjorde Arbetsförmedlingen selekteringen och fungerade nästan som ett rekryteringsföretag åt de företag som de var i kontakt med. Det gav mycket goda resultat. Det fina med det var att det dessutom gav många utrikes födda och dem som inte hade så starka formella cv:n en chans att komma in på arbetsmarknaden. Det är glädjande att Ylva Johansson fortsätter det utvecklingsarbetet med Arbetsförmedlingen.

Till detta kommer problematiken med innovationer och bostäder. Här blir det återigen viktigt att staten vågar ta ett steg tillbaka. Precis som arbetsmarknadsministern vågar ta ett steg tillbaka i fråga om Arbetsförmedlingen måste staten våga ta ett steg tillbaka och lita på att företag och fackföreningar, arbetsmarknaden helt enkelt, själva kan se till att innovationerna blir fler bara vi ger dem förutsättningarna.

Därför gäller det att sänka skatter, men även se till att bostäder byggs där det finns jobb, där företagen växer. Man måste också se till att högskolorna är trimmade. Det gäller att inte bara utöka antalet platser till högskolan utan även se över vilka platser det är som utökas. Det tycker jag har försvunnit i debatten. Arbetsmarknadsministern talar om plåtslageri och andra gymnasiala ämnen, som kräver specifik kompetens och som vi mer måste rikta in ungdomar på. Detsamma gäller för högskolan. Vi vet att en stor andel av svenska högskoleexamina leder till att människor hamnar i jobb som endast kräver gymnasiekompetens eftersom de gått en utbildning som inte efterfrågas på arbetsmarknaden. Också här vore det bra att lyssna på företagen.

Herr talman! Det är intressant att höra Hanif Bali lovorda styrningen av Arbetsförmedlingens sätt att arbeta, som ju går stick i stäv med den tidigare regeringens sätt. Det är bra. Det är roligt att vi har en samsyn om att Arbetsförmedlingen ska jobba flexibelt, jobba nära arbetsgivarna, välja ut och hjälpa dem. Arbetsförmedlingen ska fungera som ett rekryteringsstöd till arbetsgivarna. Det är Arbetsförmedlingens uppgift. Det är på så sätt man löser både de arbetslösas och företagens behov.

Regeringen gör mycket när det gäller att avreglera och samordna insatser för företagen. Ett exempel är Team Sweden, som närings- och innovationsministern nyligen presenterade. De väldigt många exportfrämjande insatser som finns tillgängliga för svenska företag upplevs från företagens sida som en djungel.

Företagen behöver en dörr in. De vill ha hjälp så att inte olika delar överlappar varandra. De behöver hjälp för att veta vart de ska gå och vem som ska hjälpa dem med vad. Det är inte rimligt att ett företag som vill ut på exportmarknaden ska ha den kompetensen. När samhället satsar på exportstöd behöver vi göra det på ett sätt som är lättillgängligt för företagen. Det gör regeringen genom det som vi kallar för Team Sweden.

Herr talman! Låt mig tala lite grann om innovationer. Enligt mitt sätt att se är Sverige för litet för att vi ska ha vattentäta skott mellan den viktiga forskning som sker i offentlig regi vid universiteten och den viktiga forskning och utveckling som sker i näringslivet. Inte inom alla men inom många sektorer har vi allt att vinna på att man inte är så rädd för varandra utan i stället samarbetar. Det betyder inte att man ska göra samma sak, utan man ska kunna dra nytta av varandra och kunna utnyttja och samarbeta för bådas vinning.

Jag har viss bakgrund inom life science från det att jag tidigare var sjukvårdsminister, och jag vet att det är ett typiskt sådant område. Vi har mycket framgångsrika svenska företag inom området, men det förutsätter ett nära samarbete med sjukvården. Det är inom sjukvården man måste göra de kliniska prövningarna, och vid universiteten bedrivs mycket av grundforskningen medan tillämpad forskning kanske sker i företagen. Därför är det oerhört viktigt att ha ett hållbart samarbete och en infrastruktur som underlättar för innovationer. Innovationsrådets uppgift är att komma fram till de delar som kan facilitera den typen av utveckling.

Man kan ta som exempel att den gamla regeringen tillsatte akutsamordnare som skulle försöka klara situationen när det kom nedläggningsbeslut på Astra Zeneca och även i Lund. Det var bra så, men det är bättre att tänka förebyggande och framåtsyftande än att bara agera när ett varsel eller ett nedläggningsbeslut kommer.

Hur kan staten bidra till att skapa plattformar där olika intressen kan mötas och berika varandra, vilket kan leda till innovationer och i förlängningen ekonomisk tillväxt och jobb i Sverige? Det är Innovationsrådets uppgift. Det finns en stor förväntan på detta från näringslivet.

Herr talman! Vi har i Sverige väldigt hög input och output inom innovation, men ett problem vi har är att vi är sämst bland jämförbara länder när det gäller kommersialisering av innovationer. En betydande orsak till detta är att forskaren oftast äger hela innovationen själv. Då har högskolorna och universiteten väldigt låga incitament till att kommersialisera den. Som vi vet gillar forskare inte att leka företagare, utan de vill just forska vidare. Väldigt många av innovationerna samlar helt enkelt damm.

Jag vet att många högskolor har börjat med inkubatorer etcetera, men en förändring att göra är att se till att högskolorna och universiteten också har en "stejk" i innovationerna, också har någonting att vinna. I andra länder, till exempel i Israel, som är väldigt mycket i framkant när det gäller kommersialisering av innovationer på sina högskolor, äger högskolesätet hälften av patentet eller innovationen, och då säljer de verkligen in innovationerna och kommersialiserar dem.

Men jag blir lite besviken när det gäller avregleringen. Man pratar om att avregleringen är så himla bra, och ministern pratar om att det är viktigt att avreglera andra områden. Men så pratar man om Team Sweden. Det handlar inte om en avreglering, utan snarare om en förenkling. Vi måste snarare titta på regler. Staten måste också ta ett steg tillbaka och lita på att marknaden kan se till att innovationer sker. Resten av alla innovationer som har skett i vår närtid och samtid har gjorts av marknaden. De gånger staten spelat en roll har staten oftast stått i vägen. Här kanske det behövs en viss förändring.

Herr talman! Det stämmer att vi har problem med kommersialisering av innovationer. Jag tycker att Hanif Bali själv ger bra exempel när han talar om eventuella förändringar i högskolornas sätt att arbeta och kanske inkubatorer som samägs av näringsliv och högskolor. Det visar just att staten behöver vara delaktig i att skapa en bra innovationspolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.