Destruktiva maskulinitetsnormer

Fru talman! Anna Wallentheim har frågat mig hur jag och regeringen jobbar med att förebygga destruktiva maskulinitetsnormer och ge män rätt förutsättningar att ta sig ur ensamheten, som annars riskerar att stärka negativa beteenden.

Jag vill börja med att tacka interpellanten för engagemanget och möjligheten att diskutera detta viktiga ämne.

Att bryta destruktiva maskulinitetsnormer är av central betydelse för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel.

Samhällets förväntningar på hur kvinnor och män ska bete sig kan också påverka hälsan. Maskulinitetsnormer kan inkludera en förväntan på att män ska vara starka, vilket kan leda till att män i större utsträckning drar sig för att be om hjälp och söka vård eftersom det anses som en svaghet att inte klara sig själv.

Känslan av ensamhet innebär ofta ett lidande för individen som kan få effekt på både den psykiska och den fysiska hälsan. Ofrivillig ensamhet och isolering är ett folkhälsoproblem som drabbar många människor, och regeringen prioriterar arbetet för att bryta och förebygga ofrivillig ensamhet och isolering.

Under 2023 påbörjade regeringen en treårig gemenskapssatsning som beräknas uppgå till 300 miljoner kronor per år under perioden 2023-2025. Regeringen vidtar också flera åtgärder för att stärka arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention, som för 2024 bland annat inbegriper en satsning på 1,6 miljarder kronor för att stärka och utveckla arbetet i kommuner och regioner. Regeringen avser också att besluta om en ny nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention.

Under 2024 har regeringen beslutat om ett nytt åtgärdsprogram för 2024-2026 i syfte att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Åtgärdsprogrammet omfattar 132 åtgärder, och en av målsättningarna är tidiga och förebyggande insatser med särskilt fokus på barn och ungdomar samt hedersrelaterat våld och förtryck.

Det våldsförebyggande arbetet behöver inkludera män och pojkar och att bryta destruktiva maskulinitetsnormer. Arbetet med normer och värderingar, exempelvis i skolan och på digitala plattformar, är en viktig del i detta arbete.

Avslutningsvis vill jag lyfta att vi behöver uppmärksamma hedersrelaterat våld och förtryck mer. Hedersrelaterat våld och förtryck är kopplat till hedersnormer som bygger på starka patriarkala och heteronormativa föreställningar. Att motverka alla former av hedersrelaterat våld och förtryck och hedersrelaterade maktstrukturer är en viktig fråga för regeringen. För att vi ska kunna förebygga och bekämpa våldet och förtrycket krävs det att frågorna hamnar i fokus och att detta ses som en samhällsfråga. Jag är därför glad att få möjlighet att diskutera dessa viktiga frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag är en av de riksdagsledamöter som träffar otroligt många skolklasser. När man gör det är det inte ovanligt att man får frågan: Vilka frågor brinner du mest för? Och för mig är svaret givet. Jag brukar svara att några av de frågor som jag engagerar mig allra mest i är jämställdhet och jämlikhet.

Jag brukar i dessa möten med gymnasieleverna, oavsett om det är här i riksdagen eller hemma i Skåne, förklara att jag offrar otroligt mycket tid med min dotter för att vara här i riksdagen. Men jag är också här för hennes skull. Jag tycker om att förklara, framför allt för tjejerna i klassen, att det är otroligt viktigt att vi har en politik som står upp för att kvinnor ska kunna få bli vem de vill, älska vem de vill, klä sig hur de vill, jobba med vad de vill och så vidare. Sekunden senare brukar jag vända mig till de unga killarna i klassen och förklara att jag är riksdagsledamot också för deras skull. Som feminist är det otroligt viktigt att stå upp för både unga mäns och unga kvinnors rätt att få vara vem man vill. Jag är alltså här också för mina syskonbarn och för andra killar.

Vi vet tyvärr att lika tydligt som det är att unga tjejer mår dåligt, lika tydligt är det att vi också har stora hinder för mäns och killars mående. Destruktiva maskulinitetsnormer är tyvärr ett exempel på ett stort hinder. Det innebär att det finns osynliga regler som sätter snäva gränser för hur män ska vara eller bör vara. Det kan handla om förväntningar som att män ska vara starka, att de inte ska prata om känslor och att de ska vara oberoende. Detta är normer som inte bara skadar samhället och kvinnor utan också är otroligt skadliga för männen själva.

Ett exempel är den ensamhet vi ser bland männen. Jag nämnde i min interpellation att RFSU på den internationella mansdagen den 19 november släppte en rapport som visar att var sjätte man upplever sig inte ha någon att prata känslor med. Hemma i min region, Skåne, gjorde regionen en egen kartläggning som visade att så många som var fjärde man i Skåne upplever sig inte ha någon att prata med.

Detta är inte bara statistik. Detta är en berättelse om isolering, om att man inte känner att man har rätt att uttrycka sina känslor eller uttrycka sårbarhet. Vi vet också att denna ensamhet kan leda till psykisk ohälsa, precis som ministern var inne på.

Detta blir bland annat tydligt när det kommer till självmordsstatistiken. Två tredjedelar av dem som tyvärr tar sitt liv i Sverige är män. Varje självmord är såklart en tragedi som dock kanske hade kunnat förhindras om normerna tillät att fler män vågade prata om sina känslor eller vågade söka hjälp.

Destruktiva normer handlar också om ett våld som inte bara drabbar andra. Det drabbar inte bara kvinnor, barn och samhället utan också männen själva. Ofta är våldet ett sätt för unga män att hantera frustration och känslor som normerna annars förbjuder. I stället för att prata om sin smärta riktar man den utåt, mot andra, eller inåt, mot sig själv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är inte bara en fråga om svaghet hos individer, utan det handlar om strukturer som vi måste förändra. Som socialdemokrat vill jag se ett samhälle där män kan vara fria att uttrycka sina känslor och där kvinnor inte ska behöva leva med rädsla för våld. Vi måste leva i ett samhälle där alla får utrymme att vara den man vill vara.

Ministern nämnde i sitt svar att det är viktigt att vi jobbar brottsförebyggande både i skolor och på digitala plattformar. Jag håller med om detta. Min fråga till ministern blir därför: Vilka konkreta insatser har regeringen gjort eller ämnar regeringen presentera kring det förebyggande arbetet riktat mot just skolor eller digitala plattformar?

Fru talman! Varmt tack, Anna Wallentheim, för den här viktiga interpellationen!

Destruktiva maskulinitetsnormer är en starkt bidragande riskfaktor såväl för våld i gängkontext som för mäns våld mot kvinnor. Den som har stereotypa uppfattningar i linje med traditionell maskulinitet och femininitet har en ökad benägenhet att utöva våld.

Destruktiva maskulinitetsnormer är destruktiva för hela samhället och för vår samhällsgemenskap. Begränsande könsnormer bidrar till att män utövar våld. De begränsar kvinnors rätt att leva tryggt och fritt från våld. De ökar också mäns utsatthet, precis som ledamoten Wallentheim sa här.

Jag är glad över det engagemang som jämställdhetsministern visar i frågorna, och jag vill särskilt knyta an till slutet av hennes anförande som adresserade det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det råder ingen tvekan om att problemet är omfattande och begränsar framför allt flickor men även pojkar på ett helt oacceptabelt sätt. Det är avgörande att samhället agerar kraftfullt mot alla typer av hedersrelaterat våld och förtryck.

Fru talman! Jag vill dock här i dag ta tillfället i akt och lyfta fram någonting positivt: min hemkommun Gävles stolthet Shanazi hjältar. Verksamheten är hämtad från Linköping och har tack vare modiga och engagerade kommunpolitiker i kombination med en helt outstanding verksamhetsledare, Rodin Hajo, kunnat bedrivas i Gävle sedan 2020, först i projektform men nu som permanent verksamhet.

Jag vet att jämställdhetsministern också intresserat sig för Shanazi hjältar, har träffat vårt gäng från Gävle och har koll på verksamheten. För åhörarna vill jag ändå beskriva hur vi jobbar i Gävle.

Shanazi hjältar är förebilderna som vågar se, höra och agera för att tillsammans skapa ett jämställt samhälle, fritt från hedersrelaterat våld och förtryck. Genom utbildning och arbete med förebilder vill hjältarna stärka unga killar och tjejer som lever i en hederskontext.

Shanazi hjältar är något man får ansöka om att vara med i. Under ett år jobbar de stenhårt med grupprocesser samtidigt som gruppen utbildas i jämställdhet, mänskliga rättigheter, demokrati och barnkonventionen. De ska sedan agera som positiva förebilder bland sina jämnåriga. Målet är att uppnå en attitydförändring bland unga män och kvinnor som lever i en hederskontext samt att på längre sikt minska våldet. Vi vet också att det ger resultat. Högskolan i Gävle har forskat på verksamheten och arbetet och påvisat mycket positiva effekter.

Som en av hjältarna uttryckte det: Om man är ute på havet med en båt och båten går sönder måste man ta upp båten på land för att kunna laga den. Shanazi är land för oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och några partikamrater hade den stora äran att välkomna Rodin och killarna till riksdagen i mitten av november. Vi fick lyssna till livsberättelserna och vad Shanazi betytt för dem. Det lämnade ingen oberörd.

Flera av killarna jobbar nu inom skolan. Några är anställda på kvinnojouren Blåklockan i dess arbete med machofabriken ute i skolor. Det är magiskt. Många vittnar också om hur kunskaper och attitydförändringar spridit sig till familj och vänner. Medan många av dessa killar har gått vidare till studier på högre nivå fortsätter de genom Shanazi hjältar att föreläsa på både skolor och fritidsgårdar.

Min fråga till jämställdhetsministern är om hon ämnar tillskjuta resurser och kunskapshöjande åtgärder för att Shanazi hjältar ska kunna bli ett nationellt projekt där fler ungdomar över hela landet kan utvecklas och bidra lika mycket som våra hjältar i Gävle gör.

Fru talman! Jag blir glad när jag hör interpellanten och ledamoten. Jag ser att det finns en samsyn kring vad jämställdhet handlar om. Jämställdhet handlar inte om att ställa kön mot varandra eller att främja ett kön på bekostnad av det andra. Jämställdhet är en samhällsfråga och någonting som alla vinner på när vi kommer framåt. Det är precis så vi måste se det här arbetet.

Om vi ska kunna komma framåt i arbetet måste vi se precis det som är uppe i denna debatt, nämligen hur destruktiva maskulinitetsnormer begränsar män och hur det blir en grogrund för flera av de samhällsproblem som vi hanterar. Bland annat mäns våld mot kvinnor och gängkriminaliteten har sin grund i den här problematiken.

Fru talman! Det finns tydliga indikationer på att det finns områden där vi kan bli mycket bättre när det gäller att se just män och mäns rättigheter. Vi ser att fler kvinnor än män söker vård för psykisk ohälsa, men samtidigt ser vi att det är dubbelt så vanligt med suicid bland män som bland kvinnor. Detta visar väldigt tydligt att vi har ett problem: Män vågar inte söka vård. Män ber inte om hjälp trots att de behöver det. Här behöver vi ha olika stödfunktioner för män.

När det gäller området våld i nära relationer har regeringen satsat på flera fronter. Vi har en stödlinje för våldsutövande män, Välj att sluta, där man kan få hjälp att hantera aggressivt beteende om man behöver det. Vi har också under mandatperioden startat en stödlinje för män som utsätts för våld. Även där ser vi att det finns män som behöver någon att prata med men som inte har det.

Det finns också andra jätteviktiga initiativ. Jag har besökt Mansjouren. Det är en viktig stödfunktion för män som behöver någon att prata med och som helt enkelt saknar någon att hantera sina problem tillsammans med.

I det här sammanhanget vill jag säga att jag delar synen på Shanazi hjältar. Det är en fantastisk verksamhet, som jag också har blivit otroligt inspirerad av. Jag tror verkligen att det är modellen framåt, att vi inte pratar om män och pojkar utan pratar med män och pojkar. Vi ska se vad som ligger bakom aggressivt beteende eller psykisk ohälsa hos män och hitta sätt att komma framåt i de frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller det förebyggande arbetet ser regeringen absolut skolan som en väldigt viktig plats för att bedriva det. Det är där vi har möjlighet att nå unga killar på ett tidigt stadium. Regeringen har bland annat gett ett uppdrag till Skolverket och Folkhälsomyndigheten att ta fram stödmaterial om sexualitet, samtycke och relationer. Det är en del i regeringens arbete med att föra upp de här frågorna till diskussion i skolan, så att vi kan få starkare och tryggare män och pojkar i framtiden.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Vi vet att de destruktiva maskulinitetsnormerna påverkar alla delar av vårt samhälle. För unga pojkar är skolan och idrotten såklart otroligt viktiga forum. Och för unga män är det arbetsplatserna.

I skolan ser vi bland annat hur unga pojkar kämpar med att möta förväntningar som inte handlar främst om att lära och växa utan om att leva upp till en machokultur där tuffhet och dominans premieras. Vi vet att detta leder till sämre skolresultat för unga pojkar. Det finns också en större risk att de lämnar skolan utan fullständiga betyg. Även om det är över tio år sedan jag själv lämnade skolans värld får jag fortfarande skrämmande signaler om att detta snarare eskalerar än minskar.

Men samtidigt finns det också goda exempel. Runt om i Sverige hittar vi skolor som arbetar systematiskt med normkritik och med att ge unga pojkar utrymme att prata om känslor och reflektera över förväntningar som unga män måste nå upp till i dag. Detta visar att en förändring är möjlig. Men jag har många gånger mötts av att det är eldsjälar inom skolan - lärare, elevhälsan och rektorer - som ser till att detta premieras i skolan snarare än att skolsystemet ger utrymme för det. Därför är det positivt att det finns ett uppdrag som handlar om att se till att detta stärks inom skolan.

Vi vet att det även inom idrotten finns en stor kamp mot machokulturen, som förstärks i omklädningsrum men också inom läktarkulturen. Det finns dock fantastiska initiativ, som Locker Room Talk. Där får unga spelare chans att lära sig om sjysta attityder och jämställdhet. Men vi vet att vi behöver fortsätta jobba mot de destruktiva normerna för att idrotten ska fortsätta vara en trygg plats för unga killar och en plats där man kan våga prata om känslor på ett positivt sätt.

Fru talman! Skolan och idrotten är viktiga för unga pojkar, men arbetsplatserna blir den kanske absolut viktigaste platsen när det gäller unga män. För många män är arbetet den enda platsen där man möter andra människor, och en öppen och inkluderande kultur kan göra stor skillnad för unga mäns psykiska hälsa. Därför är jag stolt över att det finns fackförbund och fackföreningar som tar otroligt stort ansvar för förändring på arbetsplatserna.

Till exempel Pappers arbetar nu tillsammans med RFSU för att utbilda skyddsombud i hur man ska främja psykisk hälsa och förhindra negativ jargong på arbetsplatserna. De har ett projekt som heter Hur är läget? som är ett verktyg för att kunna prata om känslor och stötta varandra.

Även Byggnads har tagit ett stort initiativ i detta sammanhang. Med kampanjen Stoppa machokulturen har de både uppmärksammat problem och skapat förändringar inom byggbranschen, där machokulturen varit särskilt stark eftersom det är en så mansdominerad bransch. Detta visar tydligt att skyddsombud, fackförbund och fackföreningar behöver få ökat stöd för att fortsätta arbeta med jämställdhet och skapa tryggare arbetsplatser för alla - kvinnor, män och även icke-binära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är några exempel som visar att vi kan förändra normerna, men det kräver långsiktighet och politisk vilja. Vi måste stärka skyddsombudens roll och värna fackföreningarnas arbete. Därför blir man orolig när det största partiet i regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, så sent som i helgen riktade skarp kritik mot till exempel LO.

Jag vill därför fråga ministern hur regeringen ser på arbetsplatsernas viktiga arbete när det gäller jämställdhet och att motverka destruktiva maskulinitetsnormer, kanske främst genom skyddsombuden och fackförbunden.

Fru talman! Jag vill fortsätta knyta an till Shanazi hjältar men nu byta tema. När en grupp från Shanazi var på besök här i riksdagen hade jag förmånen att käka lunch tillsammans med killarna och diskutera livet och samhället i stort.

En av de första frågorna kom från Adam. Han frågade mig: Varför pratar ni politiker så lite om porren och hur den skadar unga? Därefter följde ett väldigt fint och viktigt samtal om vad gruppen såg bland vänner och i samtal på skolor. Det handlar om dopamineffekter och porrskadebeteende hos unga pojkar som upplever att de behöver allt grövre porrfilmer för att kunna känna lust och att skammen gör att det inte finns någonstans att vända sig.

I samtalet betonades såklart också främst tjejers totala utsatthet när det gäller övertalning eller tvång att gå med på saker mot sin vilja, på grund av porrens effekter i unga parrelationer. Jag lovade Adam att lyfta upp frågan i riksdagens kammare.

Visst har de rätt. Den här bilden bekräftas av såväl Jämställdhetsmyndigheten som ungarelationer.se. Vi måste göra mer när det gäller porrens skadeverkningar. Det handlar först och främst om de utsatta kvinnor och flickor som finns inom denna fruktansvärda industri. Men det handlar också om hur porren förstör och skadar pojkars sexualitet och att framför allt unga tjejer utsätts för påtryckningar eller rena övergrepp och grovt sex som de inte alls samtycker till.

Porren förstärker dessa destruktiva maskulinitetsnormer. Porren bidrar till objektifiering av flickor och kvinnor och glorifierar våld och övergrepp.

Är jämställdhetsministern beredd att ta tuffare tag mot porrproducenterna och göra insatser för att de utsatta flickorna ska kunna ta sig ur detta? Är ministern vidare beredd att skydda unga porrkonsumenter genom till exempel krav på bank-id och åldersverifiering?

Fru talman! Jag tar vid där ledamoten slutade och pratar om saker och ting som våra ungdomar får till sig genom sina skärmar. Där finns bland annat sociala medier och mycket som påverkar våra ungdomar. Influerare kan ha mer eller mindre skadliga budskap och bygga upp skadliga ideal.

Men jag är glad att riksdagsledamoten också lyfter fram porrskadebeteende. Vi lever i en värld där vår ungdomsgeneration har obegränsad tillgång till pornografi, även våldspornografi. Jag såg redan i mitt tidigare arbete som åklagare en ungdomsgeneration som har fått en normaliserad syn på exempelvis våld som en naturlig del av ett sexuellt samliv. Och vi ser att skador på grund av exempelvis strypvåld ökar i unga relationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en fråga som vi behöver ta på väldigt stort allvar. Vi har ett stort jobb att göra, bland annat när det gäller att informera ungdomar och inte minst att prata med föräldrar och lärare och få upp medvetenheten om detta.

Porren är en del i uppdraget vi har gett till Skolverket och Folkhälsomyndigheten. Men vi behöver såklart också fortsätta titta på skärmarna generellt och hur vi på olika sätt kan arbeta med den frågan. Där utesluter jag inga åtgärder framåt.

Jag tror också att det är viktigt att titta på hur man gör i andra länder. Exempelvis Norge har intressant politik när det gäller att begränsa skadeverkningar på grund av skärmar.

Låt mig återgå till frågan om bakgrunden till att vi får skadliga mansideal och att vi behöver jobba från flera olika fronter.

En sak som vi alla kan göra är att tänka att det spelar roll hur vi pratar om killar och män. Jag anser självklart att vi aldrig på något sätt ska spela ned förövares ansvar när det gäller våldsbrott eller sexualbrott. Samtidigt tror jag att det i alla sammanhang är dåligt och farligt att ge kollektiv skuld till olika grupper i samhället oavsett om det är baserat på etnisk tillhörighet eller kön.

Kollektivt skuldbeläggande av män, i det här sammanhanget, bidrar till att förstärka normer om att män är farliga, onda och något som kvinnor måste skyddas från. Det är helt fel ansats. Vi behöver se detta som en jämställdhetsfråga som är viktig för både kvinnor och män. Och om vi framför allt ska få resultat kan vi inte jobba med att skydda kvinnor från män utan måste se grunderna till att män slår och är aggressiva och att män i vårt samhälle ofta också mår väldigt dåligt, vilket vi behöver arbeta med.

Arbetsplatsernas insatser är absolut något som vi också behöver rikta in oss på. Vi ser arbetsplatser som en arena där olika machoideal göds. Det är något som arbetsgivare behöver jobba med. Även insatser för att bryta segregationen på arbetsmarknaden är viktiga som en pusselbit i arbetet, eftersom arbetsplatser med jämnare könsfördelning är en viktig arbetsmiljöfråga i detta avseende.

Fru talman! Som politiker har vi ibland en tendens att tro att vi måste uppfinna hjulet igen. Under debatten har det kommit fram flera goda exempel på viktiga insatser mot destruktiva maskulinitetsnormer. Min kollega Sanna Backeskog nämnde Shanazi hjältar, som är en fantastisk verksamhet. Inom idrotten har vi Locker Room Talk, något jag tycker är viktigt. Fackföreningar och fackförbund jobbar med arbetsplatserna. Det finns alltså flera goda exempel.

Något som ibland skrämmer mig är att när vi politiker tror att vi måste uppfinna hjulet igen försvinner resurserna till de här viktiga förebyggande insatserna för att vi vill satsa på något nytt i stället för att stärka det som redan finns. Vi får aldrig glömma att det finns otroligt många människor i vårt samhälle som gör viktiga insatser för att bekämpa dessa normer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som en sista del av mitt anförande vill jag ta upp en annan sak. När man väljer att sänka skatten för några är det alltid någon annan som måste betala. Jag ser ju att de destruktiva maskulinitetsnormerna förstärks av ojämlikhet och ökade klyftor, något som även forskningen har visat. När välfärden monteras ned och trygghetssystemen urholkas drabbas de utsatta ännu mer. Fler pojkar lämnas utan stöd i skolan, fler män fastnar i ensamhet och fler kvinnor riskerar att utsättas för våld.

Regeringens skattesänkningar för bland annat de rikaste hotar just nu vår välfärd, och jag anser att välfärden kanske är vårt absolut starkaste verktyg för att bryta dessa destruktiva normer. Skola, vård och omsorg måste prioriteras för allas skull. Ett jämlikt samhälle är inte bara rättvist, utan det är också tryggare och starkare för alla. Vi vet att vi genom vår välfärd kan uppmärksamma de unga män och pojkar som inte vågar prata om känslor, som riskerar att falla in i brottslighet och så vidare. Därför uppmanar jag regeringen att göra fler och större satsningar på välfärden.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten och ledamoten för en viktig diskussion. Det är väldigt viktigt att ha denna ansats när vi pratar om jämställdhetsfrågor. Det passar extra bra nu när vi nyligen hade internationella mansdagen. Då var jag noga med att påpeka att jag är hela Sveriges jämställdhetsminister. Det är en sådan ansats vi behöver ha i jämställhetsarbetet.

Regeringen kommer att fortsätta arbeta med frågor som rör pojkar och män - både för deras skull och för kvinnors och flickors skull. Detta är en viktig samhällsfråga och något som vi på olika sätt kommer att fortsätta hitta kreativa lösningar för så att vi kan komma framåt. Samtidigt välkomnar vi såklart alla initiativ från civilsamhället och andra aktörer som också är viktiga pusselbitar i arbetet.

Jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.