Den tillfälliga lagen om utökat mandat för regeringen under pandemin

Fru talman! Jan Ericson har frågat mig vad det var i undantagslagen som var ett stort problem, varför lagen inte var användbar och vilka konkreta åtgärder jag hade velat införa som jag inte ansåg att den tillfälliga lagen möjliggjorde.

Den pandemi som har orsakats av det nya coronaviruset är den allvarligaste samhällskrisen i Sverige i modern tid. Under våren gjorde regeringen bedömningen att den behövde utökade befogenheter för det fall det skulle vara nödvändigt att snabbt vidta ytterligare åtgärder för att bromsa smittspridningen.

Skälet till att regeringen i våras föreslog att det skulle införas tillfälliga bemyndiganden i smittskyddslagen var att göra det möjligt för regeringen att snabbt besluta om åtgärder mot pandemin utan att först behöva gå till riksdagen med en proposition för varje enskild åtgärd. En sådan reglering i lag måste beslutas av riksdagen.

Regeringens första utkast till lagförslag kritiserades av flera riksdagspartier för att ge regeringen alltför omfattande befogenheter. För att tillmötesgå kritiken omarbetade regeringen förslaget, som i stället fick innebörden att föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av bemyndigandena skulle genom proposition i varje enskilt fall underställas riksdagens prövning.

Efter förankring med riksdagspartierna valde regeringen att gå fram med propositionen om tillfälliga bemyndiganden i smittskyddslagen. I samband med riksdagsbehandlingen föreslog socialutskottet att de tillfälliga bemyndigandena endast skulle få användas om riksdagens beslut inte kunde avvaktas. Riksdagen biföll regeringens förslag i propositionen med det tillägg som socialutskottet föreslagit.

Regeringens erfarenhet, under den tid som lagen gällde, är att det i de allra flesta fall inte skulle ha inneburit någon tidsvinst av betydelse att använda den tillfälliga bemyndigandelagen jämfört med att besluta om en sedvanlig proposition. Konstitutionsutskottet hade också uttalat att riksdagen kunde behandla en brådskande proposition på fyra dagar.

Regeringen gjorde bedömningen att om några sådana åtgärder som omfattades av den tillfälliga lagen skulle behöva vidtas var det lämpligare att i stället genast lämna en proposition med lagförslag som riksdagen skulle kunna ta ställning till. En sådan proposition skulle också kunna innehålla förslag på åtgärder som inte omfattades av bemyndigandet, till exempel straffsanktioner eller åligganden för kommuner och regioner. Detta skedde i juni med propositionen En ny lag om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen (prop. 2019/20:172).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu pågår ett arbete i Regeringskansliet med att ta fram ett förslag till en ny tillfällig pandemilag för att regeringen ska kunna reglera verksamheter och komma åt det som bland annat smittskyddslagen och ordningslagen inte gör i dag. Den nya tillfälliga pandemilagen kan komma att omfatta till exempel kollektivtrafik och affärer och förväntas kunna presenteras för riksdagen tidigt nästa år.

Fru talman! Coronapandemin är en oerhört stor prövning för vårt samhälle, och Sverige har drabbats väldigt hårt jämfört med många andra länder.

Det är klart att det är väldigt viktigt att regeringen och dess myndigheter har de verktyg som behövs för att hantera samhällskriser. I april fattade riksdagen beslut om en tillfällig lag som under tre månader gav regeringen ett kraftfullt utökat mandat att vidta åtgärder för att minska smittspridningen. Beslut som normalt skulle kräva lagändring via riksdagsbeslut kunde nu genomföras direkt av regeringen men på villkor att besluten i efterhand skulle godkännas av riksdagen.

Jag tackar socialministern för svaret. Men svaret blir lite konstigt, för skälet till min interpellation var att socialministern för ett par veckor sedan framförde i medierna att regeringen inte fick mandat av riksdagen att fatta beslut tillräckligt snabbt och att den tillfälliga lagen inte var användbar.

Jag tror att det inte bara var jag som reagerade med förvåning när vi hörde socialministern säga detta med tanke på vad hon har sagt tidigare. När riksdagens beslut fattades den 7 april sa socialministern i Sveriges Television: "Det här säkerställer både ett snabbt agerande samt riksdagens inflytande".

Och nu säger ministern helt plötsligt att lagen inte var användbar. Om jag tolkar det rätt beror detta tydligen på att det var för mycket arbete för Regeringskansliet, med sina tusentals anställda, att i efterhand skriva en kort proposition till riksdagen för godkännande av de beslut som regeringen redan brådskande har fattat.

Men vilka beslut skulle kunna vara viktigare för Regeringskansliet att förbereda för behandling i riksdagen än ett ärende om en akut krisåtgärd? Och hur kan ministern veta att den tillfälliga lagen skulle vara ett problem när ni faktiskt aldrig testade? Ni använde aldrig den här lagen - inte en endaste gång under de tre månaderna trots allt det arbete som lades ned, alla diskussioner, lagrådsremisser och allt, för att ta fram lagen. Ändå använde ni den inte en enda gång.

Det var för övrigt inte Moderaterna och den övriga oppositionen som inte ville ge regeringen det omfattande mandatet. Vi moderater sa tidigt i diskussionerna att vi ville avvakta Lagrådets bedömning och sedan följa Lagrådets rekommendationer. Det var Lagrådet som ansåg att beslut enligt den tillfälliga lagen i efterhand borde underställas riksdagen.

Jag måste därför fråga: Anser socialministern att det var fel av Moderaterna och övriga partier i riksdagen att följa Lagrådets bedömning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också påpeka att det var en enig riksdag, inklusive socialministerns eget parti, som fattade beslutet om den tillfälliga lagen. Det var ingen - i alla fall vad jag vet och vad jag hörde - som framförde någon kritik mot lagförslaget i debatten före beslutet i kammaren. Tvärtom uttalades det från de flesta håll att det här var en ganska väl avvägd lag som alla kunde ställa sig bakom, och socialministern gick som sagt ut i medierna och sa att detta garanterade både snabb beslutsmöjlighet och riksdagens inflytande. Alla verkade väldigt nöjda, både riksdagen och regeringen och ministern.

Att nu i efterhand försöka förklara bort sin möjligen egna brist på agerande med att den tillfälliga lagen inte var tillräckligt generös tycker jag inte luktar något annat än att man försöker skylla ifrån sig.

Jag fick faktiskt inget konkret svar från socialministern. Vilka konkreta förslag är det som hon hade velat införa eller fatta beslut om men som hon så här i efterhand anser sig var förhindrad att fatta? Vilka förslag var det som ni hade kunnat lägga fram men som ni inte kunde lägga fram på grund av att lagen inte höll måttet? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Fru talman! Jag tycker att svaret var mycket utförligt, och det finns att ta del av för alla som vill veta alla turerna.

Jag skulle säga att det är ganska komplicerat att förklara det här, till och med i den här kammaren. Men det är framför allt komplicerat att förklara utåt vad det betyder att få ett bemyndigande och vad det betyder när man ska ta fram förordning och proposition i princip samtidigt.

Som svar på frågan som jag har fått under hösten om varför bemyndigandet inte användes kan jag säga att det var av just det skäl som jag har försökt att beskriva här: Det gav ingen tidsvinst. Att ta fram en proposition samtidigt till riksdagen ger ingen tidsvinst.

Det är alltid möjligt för regeringen att ta fram en proposition, så som vi också valde att göra när det gällde smittskyddsåtgärder för restauranger.

Jag kanske missförstod Jan Ericson, men jag tyckte att han beskrev att det skulle vara så enkelt att bara skicka någonting till riksdagen. Alla riksdagsledamöter är ju väl införstådda med att det ska tas fram en proposition när riksdagen ska fatta beslut. Enligt 9 kap. 2-3 § riksdagsordningen sker underställande av en förordning genom en proposition, och det tar tid. Det spelar ingen roll att man har många anställda - som har väldigt mycket att göra, ska understrykas, under en pandemi. Om man då ska ta fram både en förordning väldigt snabbt och en proposition på ett par dagar tappar man poängen med den tidsvinst det skulle innebära.

Det som inte återgavs medialt när jag beskrev konsekvenserna av bemyndigandet var att jag underströk, och nu gör jag det igen, att jag har väldigt stor respekt för att riksdagen avgör hur mycket mandat man vill ge till regeringen. Det är inte alls konstigt att riksdagen vill behålla sin möjlighet att utöva ett stort inflytande. Det är folkets vilja. Svaret blir dock inte något annat än att bemyndigandet i sig inte blev någon tidsvinst.

Vi fick använda oss av andra verktyg för att kunna se till att begränsa smittspridningen. Det var till exempel lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen ett uttryck för. Det blev en proposition, och sedan utfärdades råd för verksamheten av Folkhälsomyndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min uppfattning är att det i det svar jag här har avgivit är väldigt tydligt vad konsekvenserna blev. Sedan är det naturligtvis väldigt välkommet om det är så att alla önskar att regeringen får rätt mandat. Vi arbetar just nu, som Jan Ericson känner till, med en pandemilagstiftning som vi får hitta en annan form för, där fokus inte ligger på nedstängda verksamheter utan snarare på hur vi kan styra och begränsa verksamheter så att de kan bedrivas på ett smittsäkert sätt.

Fru talman! Jag blir lite fundersam här. Menar ministern att den proposition som regeringen själv lade fram för riksdagen inte höll måttet redan från början? Tillägget från socialutskottet var ju bara att man endast skulle få använda lagen om det inte gick att använda den vanliga vägen i riksdagen. Det var ingenting som inskränkte användningen av lagen i övrigt.

Nu säger socialministern att den här lagen inte fungerade och inte gick att använda. Men det var faktiskt regeringens egen proposition.

Det här med tidsvinst låter också jättekonstigt. Om det är ett akut beslut i en akut kris kan man ju ta det beslutet på direkten. Sedan hade man alltså fyra arbetsdagar på sig att få ihop en proposition till riksdagen. Socialministern säger att personalen i Regeringskansliet hade så mycket att göra under pandemin och så vidare. Men i ett akut krisläge, där man måste ta ett mycket snabbt och akut krisbeslut, måste väl ändå det vara det man måste prioritera framför precis allting annat.

Det är precis det vi har gjort i riksdagen då vi prioriterat krispaketen. Jag sitter själv i finansutskottet, och vi har verkligen prioriterat att ta dem snabbt. Vi har till och med slagit rekord när det gäller att ta snabba riksdagsbeslut i fråga om ganska långtgående krisåtgärder på den ekonomiska sidan. Då är det lite märkligt att här säga att det inte skulle vara någon tidsvinst för regeringen att kunna ta ett snabbt beslut i ett akut krisläge.

Sedan är också frågan: Insåg inte ministern problemet att man inte kunde använda lagen på det här viset när hon hyllade riksdagens beslut om att införa den tillfälliga lagen? Då lät det som att det var väldigt positivt. "Det här säkerställer både ett snabbt agerande samt riksdagens inflytande" - så sa ministern själv i tv den 7 april. Nu säger hon att lagen inte gick att använda.

Jag får inte ihop det riktigt. Antingen insåg inte ministern när man skrev propositionen att lagen inte skulle fungera. Det är i så fall allvarligt i sig. Eller också är det någonting annat som gör att ministern helt har bytt fot i frågan.

Jag har fortfarande inte heller fått svar på om det är något konkret förslag som socialministern hade velat införa men har sett sig förhindrad att införa. Eller är svaret från socialministern att ni har gjort det som ni hade tänkt att ni skulle göra under pandemin och att inga beslut har fördröjts eller förhindrats av den tillfälliga lagen?

Fru talman! Diskussionen handlar inte om vilka åtgärder vi vill eller inte vill vidta. Den handlar om varför bemyndigandet aldrig användes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialutskottet beslutade att detta skulle kunna vara möjligt när riksdagens beslut inte kan avvaktas. Det innebär helt enkelt att man har ett väldigt akut beslut som måste fattas. Jan Ericson beskriver det som att man kan fatta ett beslut direkt, och så har man fyra arbetsdagar på sig att ta fram en proposition. Då vill jag ställa frågan till Jan Ericson: Vilket beslut är det som regeringen borde ha fattat som var så akut att vi behövde använda bemyndigandelagen? Det handlar ju inte om dagar och veckor, utan det handlar kanske om en dag eller om timmar. Annars kan vi lika gärna ta fram en proposition.

Detta är svaret på frågan varför bemyndigandet inte användes. På frågan varför vi inte bara förlänger bemyndigandet för att kunna vidta de åtgärder som vi ser ett behov av att vidta när nu pandemin fortsätter är mitt svar, ännu en gång, att bemyndigandet inte gav någon tidsvinst. Vi använde andra verktyg. Vi lämnade en proposition till riksdagen när det gällde begränsning av smittspridning på serveringsställen. Det är den ordning vi i stället har fått använda.

Jag vill fråga Jan Ericson: Vilket beslut borde regeringen ha fattat med bemyndigandet som grund?

Fru talman! Jag tror faktiskt att detta är första gången som en minister har frågat mig vad jag anser att ministern skulle ha fattat för beslut under en samhällskris. Jag är inte minister. Jag är inte regering. Jag styr inte regeringens myndigheter. Det är socialministern som gör det.

Jag frågar i min interpellation socialministern vilka beslut som hon anser att hon inte har kunnat ta på grund av den tillfälliga lagen. Då får jag motfrågan: Vilka beslut tycker du att vi skulle ha tagit? Det var inte min fråga. Det är inte det som min interpellation handlar om. Jag kan ha ganska många synpunkter på hur regeringen har hanterat pandemin, men det är inte det min interpellation handlar om. Den handlar om vad socialministern tycker.

Min fråga har väl egentligen fått ett svar. Socialministern har inte sagt att det är något förslag som regeringen skulle ha velat ta som har förhindrats av den tillfälliga lagen. Man har gått andra vägar, säger hon, och då är jag nöjd med det svaret. Det var alltså inga andra saker som ni hade planerat men som inte kunde beslutas på grund av den tillfälliga lagen. Ni har fått igenom de saker som ni hade tänkt att ni skulle göra, men ni har valt en annan väg i riksdagen. Jag nöjer mig med det svaret.

Sedan kan jag också tycka att det är bra att vi får en ny lag på plats som löser denna fråga för framtiden. Det var ju ganska besvärligt att hantera en sådan här tillfällig lagstiftning. Men jag är samtidigt lite förvånad över att inte regeringen ville förlänga den utan valde att säga: Nej, vi behöver inte den lagen. Vi kan inte använda den. Det var ju faktiskt regeringen själv som efterfrågade lagen i april, så det hela blir väldigt ologiskt.

Jag inser dock att vi inte kommer längre med frågan. Jag konstaterar som sagt att regeringen har kunnat lägga fram de förslag man velat men att man valt en annan väg. Då är jag nöjd med det svaret.

Fru talman! Bemyndigandet blev ju oanvändbart, och det är därför det inte har förlängts. Om man ska underställa riksdagen omedelbart utom i de fall där man inte kan invänta ett riksdagsbeslut, som i sin tur kan gå på några dagar, blir det inte ett bemyndigande som gör att man kan vidta akuta åtgärder. Vi kommer därför att återkomma med en pandemilagstiftning som vi tycker tar sikte på att kunna reglera verksamheter som vi i dag inte kan reglera för att träffa mer rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker dock att det låter som om Jan Ericson tycker att bemyndigandet borde ha använts, eftersom han också tycker att det borde förlängas. Moderaterna har hakat upp sig på någon fråga som ställts till mig medialt och undrar varför inte bemyndigandet använts och varför det inte förlängs. Mitt svar har alltid varit: eftersom det blev oanvändbart när detta ska underställas riksdagen i princip omedelbart och eftersom de situationerna inte uppkommer där det behöver vara så omedelbart. Det finns nästan alltid ett par dagar, och då kan det lika gärna bli en proposition. Det är skälet till att bemyndigandet inte användes och att det inte är aktuellt att förlänga det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.