Den svenska pälsindustrin

Fru talman! Jens Holm har frågat mig om jag anser att minkar på de svenska farmerna har möjlighet till ett naturligt beteende enligt djurskyddslagen och om jag avser att vidta några åtgärder för att de svenska minkarna ska ha rätt till ett naturligt beteende. Jens Holm har också frågat mig om varför förslaget om ny djurskyddslag dröjer ända till hösten.

Jag vill återigen passa på att understryka att djurskydd är en mycket angelägen fråga för mig och den svenska regeringen. Det är en självklarhet att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Det gäller alla djur som vi håller i vår fångenskap.

Enligt djurskyddslagens 4 § ska djur hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Pälsdjursuppfödare såväl som andra djurhållare är skyldiga att följa djurskyddslagen. Djurskyddslagen och djurskyddsförordningen innehåller övergripande bestämmelser medan detaljerna i fråga om hållande och skötsel regleras i Jordbruksverkets föreskrifter. Jordbruksverkets uppgift är att utfärda föreskrifter med stöd av lag och förordning.

År 2010 drog Jordbruksverket slutsatsen att forskningen har visat att det fanns ett behov av att förändra regelverket för hållande av mink. Vid halvårsskiftet 2012 trädde Jordbruksverkets nya föreskrifter om minkhållning i kraft. De nya föreskrifterna har tillsammans med branschens frivilliga djuromsorgsprogram, Minkhälsan, lett till att djurskyddsnivån i minknäringen har höjts avsevärt under senare år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen värnar även i fortsättningen om ett gott djurskydd för de svenska minkarna och följer frågan med intresse. Att förbättra förhållandena för pälsdjuren är en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen kommer att fortsätta att följa frågan för att säkerställa ett gott djurskydd i samband med beredningen av utredningen Ny djurskyddslag (SOU 2011:75).

Djurskyddsutredningen lämnade över ett omfångsrikt förslag till en ny djurskyddslag till den förra regeringen. Utredningens betänkande innehåller många intressanta förslag, och vi går nu successivt igenom, analyserar och tar ställning till förslagen. Det går inte att skynda igenom en så viktig och omfattande lagstiftning.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka landsbygdsministern för svaret på min interpellation. Jag tycker att det här är en viktig debatt, för den handlar om livet för ungefär 1 miljon minkar som lever på ett sjuttiotal pälsfarmer i Sverige.

Vi vet att minkar i det fria rör sig över väldigt stora ytor, klättrar, jagar och kan dra sig undan i skuggan ifall det är varmt. De tillbringar en stor del av sin tid i vatten och är duktiga simmare.

Men på pälsfarmerna i Sverige kan de inte göra någonting av det som är deras naturliga beteende. De är instängda i små nätburar, stora som en uppslagen kvällstidning. Där trängs tre minkar per bur ända fram till hösten, då de ska slaktas för sin päls skull. De har ingen möjlighet att exempelvis simma.

För pälsindustrin är det här en verksamhet som är väldigt lukrativ. Man säljer pälsskinn, främst på export, för flera miljoner kronor varje år. Men det är minkarna som får betala priset.

Opinionen mot pälsindustrin är stor i Sverige. En klar majoritet av svenska folket, ungefär 80 procent - mer bland Socialdemokraternas väljare, kan tilläggas - vill att pälsindustrin ska förbjudas.

Svenska veterinärförbundet har flera gånger konstaterat att den svenska pälsindustrin inte ger minkarna möjlighet till naturligt beteende.

I den här kammaren lade vi från Vänsterpartiet fram ett konkret förslag som skulle ha blivit slutet för pälsindustrin i Sverige så som vi kände den, med konkreta krav på möjlighet till naturligt beteende för minkarna. Men det röstades tyvärr ned i den här kammaren för ungefär ett år sedan - även av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

I svaret på vår motion om pälsindustrin fick vi ändå ett svar från majoriteten i den här kammaren. Man konstaterade att inom regeringen förbereds det nu en ny lag. En sådan lagändring kan göra att minkarnas naturliga behov tillgodoses. Så sa man i betänkandet som gick igenom.

Med anledning av det vill jag fråga näringsministern ifall han avser att inom ramen för den nya djurskyddslagen också ta med hårdare krav på pälsindustrin. Kommer man då att leva upp till det som riksdagens majoritet har klubbat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sven-Erik Bucht säger att det har blivit bättre på svenska pälsfarmer. Det som har blivit bättre kan vara att man lägger ut en plastmugg i nätburen. Det kan vara att man lägger ut en golfboll för att minkarna ska kunna nosa på och leka med den. Ett annat vanligt exempel är att man lägger ut en liten trädkvist i nätburen.

Pälsindustrin säger att man på så sätt har tillgodosett minkarnas rätt till ett naturligt beteende. Men jag vill fråga ministern ifall han tycker att en plastmugg eller en golfboll är tillräckligt för att minkarna på de svenska pälsfarmerna ska kunna bete sig naturligt. Om så inte är fallet förväntar jag mig att regeringen kommer att agera och leva upp till det krav som stöds av en bred majoritet av svenska folket, nämligen att minkarna ska ha rätt till naturligt beteende.

Fru talman! Jens Holm har skrivit en interpellation om minknäringen och den svenska pälsindustrin. Interpellationen innehåller en rad antaganden, en del rena felaktigheter, och en del glidningar som egentligen inte förtjänar att bemötas med fakta.

Han påstår bland annat att det går jämföra den domesticerade gårdsminken med vilda djur. Det är faktiskt inte sant, för under mer än hundra års uppfödning har den vilda minken från USA eller Kanada anpassat sig till ett helt annat beteende.

Det finns påståenden om att minkar inte kan utöva sitt naturliga beteende. Det kan alltid diskuteras, men det finns en hel del forskning som visar att det snarare är tvärtom - att de mycket väl kan utöva sitt naturliga beteende.

Det finns också påståenden om att minkar inte har tillgång till simvatten. Också det är någonting som grundas på andra delar.

Frågan man kan fundera på är: Vad är ett naturligt beteende, rent generellt, enligt Jens Holm? Trots allt har ju domesticerade djur helt andra behov än vilda djur. Det är någonting som jag tycker att man måste ta med i hur man ser på djuruppfödning över huvud taget.

Jens Holm har en bakgrund som ordförande för Djurens rätt. Hur ser Jens Holm på djuruppfödning över huvud taget - för kött, för päls och för mjölk? Och vad anser Jens Holm om de utomparlamentariska metoder som förekommer? Vi hade nyligen ett fall med gruppen som kallar sig Tomma burar. Det vore intressant att höra.

Fru talman! Djurskydd är en prioriterad fråga för regeringen. Vi följer mycket noga vad som händer på området, oavsett vilka djur vi talar om. Det handlar om att förstärka och förbättra djurskyddet. Vi driver de här frågorna inte bara i Sverige utan också på EU-nivå, där vi vet att det finns brister, oavsett vilket djurslag vi talar om. Ett gott djurskydd är alltså ett prioriterat område.

Men det händer mycket under resans gång. Den nya lagstiftning som har kommit, eller de förordningar som kommer via Jordbruksverket, har man stämt av mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Det visade sig att det fanns ett behov att förbättra förhållandena för just det här djurslaget, mink, som vi talar om här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Föreskrifterna är ett exempel på att man har följt det här och gjort avsevärda förbättringar. Det handlar om exempelvis etageburar, ett krav som berikar miljön för djuren, och om bättre utfodringsrutiner.

Fokus när man gjorde förändringarna var att förebygga stereotypa beteenden. Länsstyrelsernas kontrollapparat visar att bristerna har minskat avsevärt och att minkarna faktiskt har fått det mycket bättre. Reglerna grundar sig också på Europarådets konvention och bygger på ny forskning inom det här området.

Utöver kontrollerna som länsstyrelsen gör utför Minkhälsan, som lanserades 2010, tre till fyra veterinärkontroller och ett etologbesök per år. Man jobbar också med godkända utbildningar för dem som ska sköta de här djuren.

Fru talman! Jag har aldrig varit ordförande för Djurens rätt, Anders Forsberg, så där har du fel. Däremot arbetade jag på Djurens rätts tidning och besökte många pälsfarmer, vid sidan av annan djuruppfödning, och dokumenterade dem. Jag träffade många företrädare för pälsindustrin.

Jag tycker att det finns stora djurskyddsproblem på våra pälsfarmer i Sverige. Det utesluter dock inte att jag också kan ha synpunkter på djurtransporter, på hur broilerkycklingar föds upp och så vidare.

Jag tycker att frågan om naturligt beteende är helt avgörande eftersom det står i 4 § att djur ska ha rätt till naturligt beteende.

I valrörelsen talade både miljöpartister och socialdemokrater om att pälsdjur skulle ha rätt till naturligt beteende och att regeringen skulle lägga fram krav på att minkarna exempelvis skulle kunna dra sig undan, kunna få skugga, kunna klättra och få simma.

Med de kraven skulle vi inte kunna ha någon pälsindustri i Sverige, för precis som i andra länder blir denna industri omöjlig när man ställer sådana funktionskrav. Och det är precis den vägen vi borde gå.

Problemet med pälsindustrin i Sverige konstaterades redan 2003 av Pälsdjursutredningen, som riktade svidande kritik mot pälsfarmerna, och som jag sa tidigare har Sveriges Veterinärförbund konstaterat att djuren på de svenska farmerna inte ges möjlighet till ett naturligt beteende.

Låt mig ta frågan om att kunna dyka ned i vatten och simma. Det gör en mink i det vilda under stor del av sin vakna tid. Minkar har simhud mellan tårna och är duktiga simmare. Ny forskning pekar på att minkar är beredda att anstränga sig otroligt mycket för få tillgång till simvatten. Det var detta som gjorde att Tyskland nyligen ställde krav på sina farmer att minkarna måste ha tillgång till simvatten. Detta gjorde att de stora pälsindustrierna där stängde ned.

Eftersom jag inte fick något svar från ministern frågar jag åter: Tycker ministern verkligen att en nivå till i burarna, alltså en så kallad etagebur, en golfboll och en plastmugg är tillräckligt för att djuren ska kunna ha ett naturligt beteende? Det är nämligen den stora skillnaden från och med 2012, då de nya föreskrifterna trädde i kraft, alltså högst marginella skillnader. Annars är det fortfarande små nätburar där djuren trängs i såväl kyla som hetta. De föds helt enkelt upp på ett sätt där de inte ges möjlighet till ett naturligt beteende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag felaktigt kallade Jens Holm ordförande för Djurens rätt.

Om vi skulle göra som Jens Holm vill och kräva till exempel simvatten och stora ytor för gårdsminken skulle det enligt forskare inte påverka minkens välfärd nämnvärt. Däremot skulle det i praktiken innebära ett näringsförbud för Sveriges minkbönder eftersom det skulle vara praktiskt ogenomförbart att föda upp mink under sådana förhållanden. Men det är givetvis det som Jens Holm är ute efter.

Det skulle innebära ytterligare en sak. Om minknäringen, en av de djuruppfödningar som enligt oberoende etologer faktiskt uppfyller flest kriterier när det gäller naturligt beteende, skulle få näringsförbud skulle i konsekvensens namn också uppfödningen av andra djurslag riskera detsamma. Det skulle inte dröja länge innan en sådan diskussion uppstod inom den djurrättsrörelse vars argument Jens Holm för fram.

Därför är det extra viktigt att alla beslut och föreskrifter verkligen grundar sig på vetenskap och forskningsresultat och inte på ideologi och känslor.

Fru talman! Jag har med stort intresse både läst och nu hört Jens Holms fråga och felaktiga påståenden om svensk pälsindustri. Jag har markerat de delar i Jens Holms olika påståenden i interpellationen som är direkt missvisande. Det blev ganska mycket markerat.

Jens Holm jämför till exempel den domesticerade gårdsminken med vilda djur. Det är fel. Det råder mycket stor, för att inte säga total, vetenskaplig enighet om att den svenska gårdsminken är domesticerad.

Fru talman! I min hand håller jag Jordbruksverkets Djurskyddshandbok från 1995. Man behöver inte leta särskilt länge efter den eftersom den finns på många bibliotek i Sverige. Just denna fanns på Riksdagsbiblioteket.

På s. 68 under avsnittet "Pälsdjur allmänt" står det att infångade vilda minkar eller rävar inte får hållas i burar för pälsproduktion, vilket inte heller görs. Vidare står det att den farmade minken och räven sedan ett stort antal generationer är anpassade till ett liv i farmmiljö.

Detta skrevs för mer än 20 år sedan, och den farmade minken har knappast blivit mindre anpassad eller domesticerad sedan dess. Skulle en uppfödd mink släppas ut i det vilda har den ofta liten eller ingen chans alls att överleva.

Nästa påstående är att en del länder i Europa har avvecklat sin pälsdjursnäring. Fakta är att i alla de länder som Jens Holm räknar upp har produktionen varit försumbar. Det är länder som varken har haft en längre historia av pälsdjursnäring eller en betydande produktion, vare sig i volym eller kvalitet.

Nästa påstående är att djuren inte kan utöva sitt naturliga beteende. Det är falskt. I själva verket tillfredsställs minkens behov av naturligt beteende i mycket hög grad, inte minst i jämförelse med övriga domesticerade djur.

Fru talman! Gårdsminken tillbringar 70-80 procent av sin tid i lyan. Detta motsvarar exakt den tid som den vilda minken tillbringar i sitt bo. Gårdsminken insemineras inte utan fortplantar sig och föder sina ungar på naturlig väg. Gårdminken bygger sitt eget bo och rede med material som motsvarar det som vild mink har tillgång till. Gårdsminken klättrar i etageburar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare påstår Jens Holm att gårdsminken lider av att inte ha tillgång till simvatten. Det stämmer inte heller. Uppfattningen att gårdsminken skulle lida utan tillgång till stora områden och simvatten är helt ideologiskt grundad. All befintlig vetenskaplig forskning visar att tillgång till stora områden och simvatten inte är medfödda beteendebehov hos mink. Framför allt saknas det vetenskapliga belägg för att det är ett medfött och naturligt behov. I själva verket kan det vara farligt för minkarna med simvatten eftersom de är känsliga för lunginflammation. Med badvatten i anslutning till lyan kan deras hälsa och säkerhet inte garanteras.

Påståendet om stereotypa beteenden är falskt. Alla svenska gårdar kontrolleras sedan flera år tillbaka av etologer. De har i sina rapporter konstaterat att stereotypierna ligger på en så låg nivå att de knappt är mätbara. 98 procent av de svenska gårdsminkarna är lugna och harmoniska, vilket internationellt är en mycket hög siffra.

Fru talman! Alla djur som vi har i vår vård ska behandlas väl och ha det bra. Det gäller naturligtvis också minken. Det är riktigt att tidigare utredningar har pekat på djurskyddsproblem inom den svenska minknäringen. Det slogs fast till exempel i betänkandet Djurens välfärd och pälsdjursnäringen från 2003, och det berördes också i betänkandet Ny djurskyddslag från 2011.

Mycket har dock hänt sedan dess. Nivån har höjts avsevärt i dessa frågor. Föreskrifter har skärpts, och branschen har dessutom frivilliga omsorgsprogram.

Jens Holm frågade om jag tycker att det är tillräckligt med etageburar med mera. Som statsråd måste jag förhålla mig till det som har skett, och kontrollmyndigheterna säger att det har skett en avsevärd förbättring. Det visar siffror från länsstyrelsernas djurskyddskontroll. Antalet brister som länsstyrelserna har funnit vid kontroller har minskat markant, säger man.

Det är värt att notera att resultaten för mink inte sticker ut jämfört med andra djurslag som länsstyrelserna kontrollerar. Det finns inga indikatorer på att det finns djurskyddsproblem inom djurhållningen i dag. Om det kommer att finnas måste jag som statsråd givetvis agera i frågan, men så ser läget ut i dag.

Det har hänt väldigt mycket under de senaste åren när det gäller minknäringen och hållandet av minkar.

Fru talman! Jag tror att det finns olika sätt som djur hanterar stress på. Ett kan vara med passivitet. De blir helt enkelt apatiska och gör ingenting.

Om Peter Jeppsson tror att det räcker att man rullar in en golfboll eller stoppar in en plastmugg till dessa djur, som i det fria rör sig över stora ytor, simmar i vatten, klättrar, jagar och kort och gott utövar sitt naturliga beteende, får det stå för honom. Kanske har det något att göra med Peter Jeppssons egen bakgrund inom den svenska pälsindustrin som vd för dess intresseorganisation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar om Peter Jeppsson talar för svensk pälsindustri, som tjänar tiotals miljoner kronor varje år på att föda upp och slakta minkar eller om han talar för sina egna väljare, där en klar majoritet vill få stopp på djurutnyttjandet.

Som jag inledde med skulle jag vilja få veta av ministern om hårdare krav på pälsindustrin kommer att vara en del av förslaget till ny djurskyddslag, som ska läggas fram först till hösten, inte nu till våren som tidigare aviserats. Det tycker jag är viktigt.

Sven-Erik Bucht säger att det har blivit mycket bättre på svenska pälsfarmer. Jag vill påpeka för honom att i alla fall jag vet att det enligt sammanställningen av länsstyrelsens kontroller, som gjordes 2014, fanns anmärkningar på drygt 60 procent av farmerna. Jag vet inte om det är så mycket att vara stolt över.

Fru talman! Jag kan frågorna, Jens Holm. Jag har aldrig dolt min bakgrund för någon. Väljarna i Blekinge känner till min bakgrund som vd. De vet också om att jag själv har haft uppfödning. Om Jens Holm inte visste det tidigare vet han det nu, fru talman. Han får gärna sprida det, för jag behöver inte dölja det. Jag talar för mina väljare.

Jag tycker att debatten här i dag visar att Jens Holms argument är populistiska och inte faktamässigt förankrade. Tidigare var stereotypi problemet, men när djuren inte uppvisar någon stereotypi är de plötsligt apatiska, vilket inte heller är bra. Det verkar finnas vinklingar på allt i den här frågan.

Det tog inte speciellt lång stund för mig att kontrollera de påståenden som finns nedskrivna i Jens Holms interpellation. Om man skulle göra som Jens Holm vill när det gäller sim- och badvatten, fru talman, skulle det innebära ett näringsförbud för Sveriges minkbönder. Det hade faktiskt varit ärligare av Jens Holm att kräva just detta - ett förbud mot pälsdjursuppfödning - men det gör han inte.

I och med detta vill jag slutligen ta upp påståendet att 78 procent av svenska folket vill lägga ned pälsnäringen. Faktum är att svenska folket inte har någon stark åsikt alls i denna fråga. När Sifo för ett par år sedan lät ställa frågan om det ska vara fortsatt tillåtet att bedriva minklantbruk i Sverige var svaret ja från en majoritet av dem som hade en åsikt. I samma undersökning ställdes frågan om ett näringsförbud var viktigt för dem. Sju av tio svarade nej.

Man kan briljera hur mycket som helst i en diskussion som denna, men därför är det viktigt att det finns beslut som grundas på vetenskap och forskning. Jag tycker att regeringen tar vara på det.

Jag ser fram emot eventuella ytterligare interpellationer i frågan, och jag lovar att vara på plats här i kammaren och fortsätta att leverera fakta.

Fru talman! När det gäller Jens Holms fråga om innehållet i djurskyddslagen och vad vi kommer att lägga fram för riksdagen kan jag inte svara på vad den kommer att innehålla exakt. Den är under beredning, och det är ett stort och omfattande material.

Men ett är säkert: Djur ska skyddas från onödigt lidande och sjukdom. Det är grundläggande i svensk djurskyddslagstiftning. Ansvaret för djuren ligger alltid hos djurägarna. Det är djurägarnas ansvar att se till att de djur som de har tagit i sin vård sköts och hålls på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi ändå kan enas om att svensk djuromsorg i jämförelse med många andra länder är mycket god. Det beror nog på att vi har en stark lagstiftning. Vi har också ett engagemang inom många av de näringar där djur hålls, och de förbättrar omsorgen om djuren via sina djuromsorgsprogram.

Minknäringen har Minkhälsan, som är ett bra exempel där man jobbar systematiskt med dessa frågor. I princip alla gårdar är anslutna till programmet. Det innebär att det inte bara är länsstyrelserna som gör kontroller ute på farmerna, utan de kontrolleras ytterligare av veterinärer från Jordbruksverket tre till fyra gånger per år.

Sedan vet jag och alla debattörer att pälsdjursuppfödning engagerar många människor. Det kan vara en väldigt het fråga från tid till annan. Men när det gäller minken kommer jag att följa detta. Om det kommer rapporter om att föreskrifter inte följs eller inte kan följas måste vi givetvis agera, men så är inte fallet i dag.

Jag tackar Jens Holm för en bra debatt i en viktig fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.