Den svenska folkbildningen

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om regeringen kommer att lägga till ytterligare ett uppdrag för den svenska folkbildningen enligt förslag från henne och om regeringen kommer att garantera att alla kvinnor och flickor som går på folkhögskolor erhåller en utbildning där kvinnors frigörelse och individens frihet inte kränks. Amineh Kakabaveh har även frågat mig om regeringen kommer att garantera att hedersförtryck och hedersnormer inte upprätthålls i svenska skolor.

Inledningsvis vill jag tydliggöra att det inte ska finnas någon som helst plats för hedersrelaterat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer i samhället. Detta gäller inte minst inom utbildningsväsendet och folkbildningen.

Staten formulerar övergripande mål och syften för den verksamhet som finansieras av statsbidraget till folkbildningen. Statens stöd till folkbildningen syftar bland annat till att stärka demokratin, göra det möjligt för en ökad mångfald av människor att påverka sin livssituation, bidra till att utjämna bildningsklyftor och öka delaktigheten i kulturlivet.

Folkbildningsrådets styrelse beslutar utifrån den statliga styrningen av statsbidraget om närmare villkor för fördelning av bidraget. I dessa villkor anges det bland annat att folkhögskolor och studieförbund ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och för grundläggande demokratiska värderingar. I bidragsvillkoren betonas även arbetet med jämställdhetsfrågor. För folkhögskolor anges det till exempel att skolorna genom sin verksamhet ska bidra till att alla oavsett kön ska ha samma makt att forma samhället och sina liv.

Modellen för fördelning av statsbidrag till folkbildningen bygger på en tilltro till folkbildningens aktörer att på egen hand prioritera, genomföra och kontrollera verksamheten. Det är avgörande att såväl Folkbildningsrådet som folkhögskolor och studieförbund tar detta ansvar och säkerställer att det statliga stödet används korrekt. Statsbidraget ska uteslutande gå till verksamhet som stärker vår gemensamma demokrati.

Flera åtgärder vidtas för närvarande för att stärka kontrollen av statsbidraget. Regeringen har till exempel beslutat att Folkbildningsrådet för 2021 års verksamhet ska återrapportera en fördjupad bedömning av statsbidragets så kallade demokratisyfte. Folkbildningsrådet ska även särskilt redovisa hur rådet arbetar för att säkerställa att verksamheten som finansieras med statsbidraget förmedlar och förankrar respekt för de mänskliga rättigheterna och samhällets grundläggande värderingar.

Folkbildningsrådet ingår vidare sedan 2016 i regeringens utvecklingsprogram Jämställdhetsintegrering i myndigheter, JIM. Inom ramen för JIM arbetar Folkbildningsrådet bland annat för att stärka det systematiska och integrerade jämställdhetsarbetet hos studieförbund och folkhögskolor.

När det gäller frågan om regeringen kommer att garantera att hedersförtryck och hedersnormer inte upprätthålls i svenska skolor vill jag betona att detta är en prioriterad fråga för regeringen. I den sakpolitiska överenskommelsen som slutits mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna framgår det att skolans arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck ska öka.

Regeringen har därför vidtagit ett flertal åtgärder under det senaste året. Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att stärka det systematiska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck inom skolväsendet. Regeringen har även beslutat om nya läroplansskrivningar för bland annat grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen för att stärka undervisningen i sexualitet, samtycke och relationer.

Avslutningsvis, fru talman, kan jag inte nog betona att alla elever, deltagare i folkbildning och andra studerande, oavsett kön och härkomst, har rätt till en trygg och inkluderande utbildning. Alla aktörer som arbetar med utbildningsfrågor har ett ansvar för att säkerställa detta.

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för svaret!

Det är viktigt och bra att det efter så många års påtryckningar nu finns kontrollmekanismer, men samtidigt måste vi tyvärr konstatera att det inte alltid går att kontrollera allt i efterhand. Senast i dag var det ett program i Sveriges Radio om granskningen av förskolor och skolor. Ägare byts ut när de blir påkomna, man byter namn på skolor och hundramiljontals skattekronor betalas ut och går till olika extremistiska och religiösa organisationer.

Det är nu sjunde året med den här socialdemokratiska regeringen, och jag har ställt flera interpellationer till olika ministrar om just folkbildningen och de medel som folkbildningen tilldelas.

Många inom folkbildningen jobbar, måste jag säga, väldigt bra och för jämställdhet och allas lika värde, men tyvärr finns det också många som inte gör det. Ett exempel är Ibn Rushds skolor i Göteborg. Nyligen fick de inte 800 000 kronor, vilket var ett helt korrekt beslut av det blå laget plus Socialdemokraterna i Göteborg. Men så är inte fallet för alla verksamheter. Det ska inte behövas grävande journalister och terrorforskare för att skolor som det finns misstanke om ska utredas. Skolverket eller Skolinspektionen ska involveras, och politiken ska sedan våga fatta egna beslut.

Jag tycker att det som utbildningsministern pekar på här om att det finns kontrollmekanismer är bra, men min fråga handlar om betänkandet om demokrativillkor för all verksamhet inom civilsamhället. Har ministern missat att skriva in det, eller är det någonting separat? Jag menar att det här är en del av civilsamhället, och där finns det också fyra väldigt bra syften, men jag är tveksam till ett av dem där man säger att man ska upprätthålla särartskulturen. Är det Saudiarabiens kultur, svensk kultur eller kurdisk kultur? Varför ska det finnas sådana otydliga formuleringar? De skapar bara flummiga mål, och syftet påverkas på grund av att de gör att det då finns personer som säger att du kan bedriva verksamhet i enlighet med din kultur och religion.

Jag tycker att svensk bildning och svensk folkbildning ska bygga på de grundläggande principerna om allas lika värde och människans rättigheter, individens rättigheter, barns rättigheter och inte minst kvinnors rättigheter. Det saknas i dag. Jag har själv mycket kontakt med många vuxna kvinnor som inte vågar vara fria kvinnor i svenska skolor. Det är beklämmande. Därför undrar jag om vi kommer att ha demokrativillkor här eller inte.

Fru talman! Jag vill tacka Amineh Kakabaveh för interpellationen och för den här viktiga debatten.

Jag ska ta upp några av de saker som Amineh Kakabaveh lyfte upp i sitt inlägg. Låt mig börja med det demokrativillkor som Amineh Kakabaveh pekar på. Det är på det sättet; den svenska folkbildningen ska, precis som annan verksamhet som har stöd från staten, förstås bygga på respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Det är lätt att säga. Men som verkligheten och de många pressklipp som Amineh Kakabaveh radar upp här visar är det inte alltid lika lätt att upprätthålla de fina principerna. Jag är precis som Amineh Kakabaveh övertygad om att dessa principer upprätthålls i verksamheten i den stora majoriteten av våra studieförbund och på våra folkhögskolor. Och det är inte nog med det, fru talman, utan de förstärks. Vår folkbildning, våra studieförbund och våra folkhögskolor har genom historien spelat och spelar fortfarande en mycket stor roll för att vi i Sverige inte bara ska ha demokrati på papperet utan också utveckla vårt demokratiska samhälle. Just därför gör det mig upprörd ända in i märgen när våra folkbildningsanslag går till sådant som inte förstärker vår demokrati.

Den utredning som Amineh Kakabaveh frågade om handlar om just demokrativillkoren. Vi hade nog allihop hoppats att den skulle kunna vara färdig vid det här laget. Men regeringen har gett den ett förlängt uppdrag och har däri tagit upp en sak som jag tror att Amineh Kakabaveh är väldigt nöjd med: möjligheten att ha ett fördjupat och förstärkt samarbete med till exempel Säkerhetspolisen om hur man ska arbeta för att upprätthålla demokrativillkoret. Den orsaken till förlängningen tror jag att Amineh Kakabaveh är nöjd med. Jag ser på hennes nickningar att så är fallet.

Amineh Kakabaveh tar också upp de väldigt upprörande missförhållanden som har avslöjats i en del av våra förskolor, vår pedagogiska omsorg och våra skolor. Det handlar om täta ägarbyten och om ägare som visar att det finns anledning för samhället att ha tuffare bestämmelser. Vi har också skärpt de bestämmelserna, fru talman. Det är tack vare de regelskärpningar som regeringen har föreslagit som vi numera har större möjligheter att stänga skolor och förskolor som drivs av ägare som till exempel inte har rent mjöl i påsen när det gäller tidigare verksamhet.

Men precis som Amineh Kakabaveh har jag dragit slutsatsen att det inte räcker. Vi måste ha ännu tydligare regler för vilka som ska få driva skolor och förskolor. Därför har regeringen beställt och fått betänkande från en utredning där man föreslår tydligare regler om pedagogisk omsorg. Vi har också i vårt januariavtal skrivit in åtaganden som innebär att vi kommer att återkomma med förslag om tydligare bestämmelser om vilka som ska få driva skolor och förskolor.

Det är inte en mänsklig rättighet att driva en skola i Sverige, men det är en mänsklig rättighet att få undervisning som vilar på just de mänskliga rättigheterna.

Fru talman! Ett stort arbete pågår för att säkerställa att de vackra orden i skollagen, regeringsformen och de bidragsbestämmelser som finns om vår folkbildning ska bli verklighet. Och jag kommer att fortsätta arbeta för att de pengar som ska gå till folkbildning faktiskt går till bildning och kultur och inte till annat.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, utbildningsminister Anna Ekström!

Jag är absolut en av dem som i 13 år har drivit att vi måste ha de här demokrativillkoren men också att det ska finnas mer kontrollmekanismer. Det handlar om skattebetalarnas goda minne, men vi politiker har också ett stort ansvar för inte minst bildning och utbildning. Det är där man lär sig att forma sitt eget liv och att berika sig med det största kapitalet: utbildning och bildning.

Det är oerhört viktigt när det gäller vår vuxenutbildning, till exempel för mig och hundratusentals andra kvinnor som kommer från andra delar av världen och aldrig har fått chansen att gå i skolan, att alla sfi-utbildningarna, folkhögskolorna och andra vuxenutbildningar inte får drivas av privatpersoner som inte har annat syfte än religiös fanatism.

Det handlar inte bara om islamistiska fundamentalister. Det finns även kristna folkhögskolor där individens rättigheter kränks, där flickors och homosexuellas rättigheter kränks och där man undervisar att homosexualitet är en sjukdom. Det har förekommit och förekommer. Man kan lyssna på Hederspodden för att höra många unga, svenska barn berätta om den skräck som de gått igenom i sådana skolor. Det är mest gentemot flickor och kvinnor.

Vår jämställdhet ska inte bara finnas på papper. Vår jämställdhet måste genomsyra varenda verksamhet inom barnomsorg, utbildning och vuxenutbildning, som den här debatten handlar om.

Det finns många som håller med mig. Jag samarbetar med flera folkhögskolor, bland annat Arbetarrörelsens folkhögskolor, där vi driver hederskursen. Där berättar många vuxna kvinnor om hur fruktansvärt det har varit att gå i en annan folkhögskola där man till exempel inte kan klä sig som man vill, umgås med dem man vill eller ens sitta bredvid vem man vill. Man blir hela tiden kontrollerad, och det finns moralpoliser som rapporterar.

Sådana skolor ska inte finnas, menar jag. Det handlar inte bara om att de inte ska få pengar. De ska inte finnas i vårt system. De är skadliga för vår demokrati, för vår jämställdhet, för individens rättigheter och för kvinnans rättigheter. I våra hemländer - i stora delar av världen, ända från Asien till Mellanöstern och Afrika - har vi lärt oss att vi är ingenting, att vi inte ska höras och inte synas.

I svensk skola ska inte hedersnormer, hedersförtryck, upprätthållas. Det leder nämligen också till hedersbrott. Många blir slagna hemma. Det är inte lätt, särskilt för vuxna kvinnor, att berätta för skolan. Det är tabubelagt. Vi vet att det är tabubelagt att berätta om våld. Och det är ännu värre för de hedersutsatta. Därför ska de skolorna inte finnas. De ska inte bara granskas, utan de verksamheter som inte bedrivs på ett sätt som är förenligt med svensk lagstiftning ska inte finnas.

Jag vill därför fråga varför utbildningsministern inte håller med mig i fråga om att införa det femte syftet om individens frihet, om att motverka hedersförtryck och om att kvinnans rättigheter ska vara i centrum.

Fru talman! Jag har under många år beundrat Amineh Kakabavehs kamp för hedersutsatta kvinnor och hennes outtröttliga kamp för att sätta stopp för hedersförtrycket i Sverige.

När jag hör det här inlägget blir jag också glad över det Amineh Kakabaveh berättar om sitt samarbete med folkhögskolor och arbete med att se till att man inom folkhögskolans värld lever upp till de krav som finns på vår folkbildning: att de ska vara ett verktyg för demokratin och för människors, inte minst kvinnors, rättigheter. I de syften som finns för den svenska folkbildningen är de värdena tydligt och klart framskrivna.

Jag utgår också från att det är något som Amineh Kakabaveh och hennes medarbetare bidrar till att sätta ljuset på. Det gäller även de misshälligheter som finns. Jag håller helt med om att det inte bara ska vara medier som rapporterar om de felaktigheter som Amineh Kakabaveh berättar om. Vi ska ha möjlighet att säkerställa att den typen av felaktigheter också rapporteras inom systemet. Jag utgår från att det också sker när Amineh Kakabaveh får kännedom om felaktigheter.

Jag vill passa på och betona hur viktigt det är att vi ser till att den svenska skolan - alltifrån förskola, pedagogisk omsorg ända upp till vuxenutbildning och folkbildning - upprätthåller den värdegrund som den svenska skolan och de värderingar som den svenska folkbildningen ska vila på. Det handlar om människors rättigheter, om kvinnans rättigheter och om att motarbeta förtryck. Amineh Kakabaveh har där ett starkt stöd från min sida.

Amineh Kakabaveh ställer också konkreta frågor om ett enskilt studieförbund, nämligen studieförbundet Ibn Rushd. Hon har gjort det vid ett flertal tillfällen tidigare i interpellationsdebatter här i kammaren. Jag svarar den här gången precis som jag alltid gör: Med de regler som finns om hur vi i Sverige styr vår förvaltning är jag förhindrad att uttala mig om vilka studieförbund som bör eller borde få bidrag. Det är en fråga för Folkbildningsrådet. Det finns de i Sverige som säger att en myndighet borde fördela dessa pengar, och även i detta fall hade jag svarat exakt samma sak. Oavsett vem som fördelar bidragen är jag som statsråd förhindrad att uttala mig om vilka enskilda organisationer som borde eller inte borde få ersättning.

Jag är däremot väldigt angelägen om att det arbete som vi gör genom Demokrativillkorsutredningen ska slutföras. Jag har goda förhoppningar om att det ska kunna göras inom mandatperioden. Denna fråga, fru talman, ligger inte på mitt bord utan på kulturministerns. Här har vi dock ett stort och viktigt arbete att göra för att se till att demokrativillkoren är klara och tydliga och också efterlevs inom folkbildningen.

Fru talman! Tack än en gång, ministern, för engagemanget och tydligheten! Om politiken inte är tydlig kan myndigheterna såklart heller inte fatta rätt beslut eller alltid fatta dem i rätt tid.

Frågan om bidragsvillkor har jag drivit i Riksdagens tvärpolitiska nätverk, som består av 18 ledamöter från nästan alla partier - sex av åtta partier finns med. Vi framhåller att det finns luddiga formuleringar, till exempel syftet med folkbildningen. Det står att man ska upprätthålla kultursärart. Det kan tolkas så. Det står också i bidragsvillkoren att man ska främja kulturell särart. Det i sig blir problematiskt när det gäller homosexuellas och kvinnors rättigheter. De utgör ingen särart utan är universella.

Alla människors lika värde är universellt. Det är inte kul att något annat ens får finnas. Självklart måste myndigheter rätta sig efter det. Jag säger inte att någon minister ska fatta beslut härifrån om vilka organisationer som ska få finnas eller vilka som ska få bidrag. Däremot är det välkommet att man politiskt är tydlig med syfte och mål för detta. Precis som man gör i andra länder ska vi också kunna styra detta. Vi ska vara måna om skattemedlen. De ska gå till samhällsutveckling, jämställdhet och allas lika värde.

Dessa människor kommer aldrig att integreras. Barnen kommer alltid att göra revolt. Jag förstår varför de gör det. Om du tar ifrån dem deras rättigheter i det svenska samhället bildar de efteråt en massa andra religiösa föreningar där de kan vara. Då kommer hela syftet med demokrati, jämställdhet, människors lika värde och integration bli tomt på sitt innehåll.

Fru talman! I den svenska förskolan, skolan och folkbildningen ska människors lika värde stå i centrum. Under den förra mandatperioden genomförde regeringen en förändring av läroplanen för skolan i vilken vi för första gången tydligt skrev in att vi inte ska ha könsseparerade grupper i skolan, i alla fall inte utan starka pedagogiska skäl. Detta gjordes som direkt respons på att det hade dykt upp att det förekom könsseparerade grupper av exakt de skäl som Amineh Kakabaveh berättar om. Regeringen arbetar också just nu med ett förslag om att införa ett etableringsstopp för religiösa friskolor, och det görs av liknande skäl som dem som Amineh Kakabaveh redogör för.

I vuxenutbildningen är dessa frågor oerhört viktiga. Många som kommer till Sverige får sin första bild av det svenska samhället genom sfi-utbildningen. Det är väldigt viktigt att de fina ord som redan finns i våra läroplaner också omsätts till verklighet i studiecirklar, i folkhögskolor och inom vuxenutbildningen. Jag kommer, fru talman, att arbeta hårt för att vi fortsättningsvis har klara och tydliga regleringar och skrivningar men också med det som är svårare än att skriva vackra ord på ett papper, nämligen att se till att dessa principer genomsyrar verksamheten i hela vårt land, från Ystad till Haparanda men också i varenda stadsdel, i vartenda studieförbund och i varenda folkhögskola.

Det här är inte lätt, fru talman. Men det är något som vi alla tillsammans måste kämpa för för att se till att vår folkbildning bidrar till ett sammanhållet Sverige. Jag kommer inte att låta mig nöjas med mindre än så.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.