Den svenska coronastrategin

Fru talman! Mikael Strandman har frågat mig om den svenska coronastrategin, som hittills till stor del byggt på individuellt ansvarstagande, kommer att gå i en annan, mer bestämmande riktning i och med de utökade befogenheter den nya covid-19-lagen förväntas ge.

Regeringen och berörda myndigheter har sedan starten av pandemin vidtagit många åtgärder för att begränsa smittspridningen av covid-19. Precis som i de allra flesta länder har åtgärderna bestått av såväl rättsligt bindande restriktioner som råd och rekommendationer. Att enskilda personer har ett stort ansvar för att följa råd, rekommendationer och restriktioner gäller inte bara i Sverige utan i hela världen; det är avgörande för att man ska kunna trycka ned smittspridningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har funnits en bred politisk enighet om den svenska strategin, och en nära dialog har förts på veckovisa möten mellan riksdagens samtliga partiledare. Den politiska enigheten innebär också en tydlighet gentemot svenska folket om betydelsen av att följa råd och rekommendationer. Det breda politiska stödet för den svenska strategin var en viktig del i dess genomslag. Jag noterar också att interpellantens partikollega Mattias Bäckström Johansson senast i Svenska Dagbladet den 7 januari 2021 oroade sig för att regeringen skulle frångå strategin.

Den tillfälliga covid-19-lagen är ännu ett verktyg i arbetet med att hantera coronapandemin. Lagen trädde i kraft den 10 januari 2021. Med stöd av lagen har regeringen beslutat om en förordning som trädde i kraft samma dag. Förordningen innebär att bindande regler har införts på handelsplatser, gym- och sportanläggningar, badhus och platser för privata sammankomster. Reglerna innebär bland annat att dessa verksamheter måste begränsa antalet besökare på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt samt vidta vissa andra smittskyddsåtgärder för att undvika trängsel.

De regler som tidigare gällde enligt den så kallade förbudsförordningen om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar har som en första åtgärd förts över till den nya förordningen. Som en förberedelse inför ett förbättrat smittläge finns behov av att ta fram nya förordningsbestämmelser avseende sådana verksamheter som utgör allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, som tar större hänsyn till möjligheterna att bedriva verksamheterna på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt. Arbetet kommer att bedrivas löpande utifrån bedömningar av det rådande smittläget.

Regeringen ser den tillfälliga covid-19-lagen som ett viktigt verktyg för att se till att de restriktioner som gäller blir mer träffsäkra än vad ordningslagen har medgivit. Om så krävs kommer regeringen att på ytterligare sätt använda sig av den tillfälliga covid-19-lagen för att reglera områden där trängsel kan uppstå och där risk för smittspridning finns.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Vilket samhälle är det bästa - det samhälle där medborgarna lyder lagen därför att de är dygdiga eller det samhälle där medborgarna lyder lagen därför att de fruktar ordningsmakten? Jag tror att jag och ministern är överens om att det är den första typen av samhälle vi vill ha, och det är så Sverige traditionellt sett har fungerat de senaste 100 åren. Medborgarna i Sverige har ett stort förtroende för sina myndigheter och för landets ledning - i varje fall när det råder en krissituation har även personer med andra åsikter ett stort förtroende för landets ledning.

Det blir ju ett mycket trevligare samhälle, och det kostar mycket mindre. Det behövs inte en lika stor ordningsmakt och lika hårda straff om majoriteten av befolkningen faktiskt har en gemensam rättsuppfattning och en gemensam uppfattning om vad som är moraliskt rätt och riktigt och vad man ska följa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I länder längre söderut i Europa har man inte samma förtroende för myndigheter och politiker, och där krävs det också mer ordningsmakt, hårdare straff och mer kontroll. Det är lite därför jag har ställt den här interpellationen.

Jag tror inte att enskilda statsråd och generaldirektörer, efter de avslöjanden som kom i mellandagarna, har varit superstora smittspridare. Det är inte därför jag har ställt den här interpellationen, utan jag har ställt den därför att jag tror att avslöjandena väldigt mycket skadade förtroendet för den strategi som vi har valt med ett individuellt ansvarstagande, förnuft och ett gemensamt bekämpande av pandemin. Det fick liksom ett avbräck.

Jag blev själv väldigt berörd när jag hörde statsministerns tal till nationen. Det kändes verkligen som att han talade till mig. Det var ett dramatiskt, allvarsamt tal, men det var också ett ärligt tal - trodde jag då. Jag tänkte att det här var ju riktigt bra. Nu ska vi tillsammans verkligen följa de här rekommendationerna och anmodandena. Vi ska verkligen tillsammans bekämpa pandemin.

Alla svenska medborgare fick även ett sms från MSB. Där påpekades vikten av att försöka ställa in onödiga resor och att om man reste skulle man göra det isolerat och inte träffa några nya människor.

Ett tag därefter uppdagades att generaldirektören på MSB bara timmar efter packade väskorna och åkte till Las Palmas för tredje gången under hösten. Det uppdagades även att statsministern vid hela tre tillfällen var ute och rumlade runt i julhandeln och gjorde precis det som han hade sagt att vi inte skulle göra. Det statsministern hade sagt var ju: Ställ in, boka av eller skjut upp alla saker som du skulle vilja göra men som inte är nödvändiga. Att handla klockor, rakapparat och julklappar var ju verkligen någonting som vi alla hade fått höra att vi skulle undvika.

Jag tror att vi alla är överens om att vi vill ha kvar vår strategi, som bygger på individuellt ansvarstagande och en gemensam uppfattning om vad som är rätt och fel, så att vi tillsammans kan bekämpa pandemin. Hur ska ni göra för att återfå förtroendet hos befolkningen? Jag tror att det är väldigt skadat. Jag hoppas att ni har någon form av plan för detta.

Fru talman! Låt mig gärna säga att strategin inte går ut på att människor bara frivilligt ska sköta sig. Det är inte den strategi som vi har valt, utan den handlar just om en kombination, precis som jag skrev i mitt skriftliga svar på interpellationen. Det finns delar där vi reglerar och där vi förbjuder, men det finns naturligtvis också områden där lagstiftningen inte når in.

Jag tror nog att Mikael Strandman kan vara överens med mig när det till exempel handlar om privata sammankomster och hur man ska kontrollera hur många man har i sitt eget hem. Det är en fråga om samvete och moral, men det är förstås också en fråga om att man ska ha kunskap, att man ska förstå hur viruset sprids och att man ska avhålla sig från det.

Den andra delen handlar om arbetsplatser, där vi också vet att risken för smittspridning är stor. Det är skälet till att så många ombeds att arbeta hemma och skälet till att de offentliga aktörerna, myndigheterna, ska gå före och visa på det goda exemplet. Det är väldigt viktigt att få beskriva strategin på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att Mikael Strandman kunde hålla sig för god för att beskriva det som att statsministern rumlade runt i julhandeln. Men jag tycker att tonen ändå var väldigt resonerande. Jag tror att det är viktigt, för det är inte så att en strategi är fastslagen och inte går att ändra. En strategi är ju ett förhållningssätt, någonting att hålla sig i.

Precis som Mikael Strandman sa inledningsvis är det bra om man slipper all den där kontrollen och ordningsmakten. Jag tror verkligen inte att det är det som vi ska ha den svenska ordningsmakten till, och även om det vore så skulle faktiskt uppdraget vara dem helt övermäktigt. Det går på något sätt inte bara ut över ordningsmakten, utan successivt hamnar vi då i ett läge i samhället där vi ska övervaka varandra, ta bilder på varandra och anmäla varandra. Jag tycker att det skulle kännas väldigt olyckligt om det var där vi hamnade.

Om Mikael Strandman vill hänga upp hela elva månaders pandemihantering, strategi och agerande på det som uppdagades under juletiden, som jag tror att alla de som har blivit omnämnda har kommenterat, tycker jag nog ändå att man får ha lite proportioner, Mikael Strandman, när man talar om att förändra strategier.

Vi hade en utveckling under jul- och nyårshelgerna som jag tycker att hela svenska folket och alla verksamheter ska ta åt sig av. Jag hoppas verkligen att det är vårt gemensamma beteende som har gjort att vi nu förhoppningsvis har en lite mer positiv utveckling. Men om vi släpper på det och tänker att nu är det fritt fram, att jag kan strunta i de där restriktionerna som ingen kommer att se om jag bryter mot, är risken stor att vi kan få en ny uppgång. Där ska vi absolut inte hamna.

Bilden är inte att vi har fått en situation där människor inte känner förtroende för den svenska strategin. Men vi har ett läge i Sverige, liksom i övriga Europa, som man i andra länder kallar för pandemic fatigue - att man faktiskt är ganska trött på pandemin. Det är det som vi kämpar mot nu. De åtgärder vi behöver vidta kanske behöver se annorlunda ut, inte bara utifrån vad vi vet om viruset och vad som händer i vår omvärld utan också utifrån vad människor behöver för att orka upprätthålla ett beteende som gör att vi får rätt effekter.

Jag vill avsluta detta inlägg med att säga att det är viktigt att målsättningen är att vi ska få effekter i samhället av mindre rörelser, mindre trängsel, färre sociala kontakter och uppmaningar att i huvudsak umgås och ha nära fysisk kontakt med dem i det egna hushållet. Det är väldigt avgörande och kommer att vara det under lång tid framöver.

Fru talman! Tack, ministern, för dina svar!

Jag tycker absolut inte att vi ska uppehålla oss vid det som har varit, utan jag tycker att vi ska se fram emot det som komma skall och hur vi ska göra.

Strategin bygger ju både på det individuella ansvarstagandet och den gemensamma rättsuppfattningen att vi tillsammans ska bekämpa pandemin. Sedan har vi naturligtvis också lagstiftning för att "pointa" ut vissa viktiga saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det framkom under mellandagarna även att finansministern hade varit uppe i Sälen och tagits på bar gärning i en skiduthyrningsaffär och att Morgon Johansson varit på mellandagsrea. Allt det som regeringen och framför allt statsministern hade uppmanat oss att inte göra åtlydde ni inte själva. Jag tror inte att någon av dem skulle vara en superspridare som har startat någon smittspridning. Det är teoretiskt möjligt. Men det var inte därför jag ställde min interpellation, utan jag ställde den därför att det är så pass viktigt att ni som leder landet och även cheferna för myndigheterna föregår med gott exempel och att befolkningen har förtroende för er.

Det var verkligen en tyst överenskommelse att det här gjorde ni bra och att vi ska följa det. Sedan kom det här avslöjandet. Vad ni än säger är jag övertygad om att det blev en förtroendekris. Jag har inte bara läst vad skribenter från vänster till höger skriver på ledarsidorna, utan det är även vad jag hör bland folk.

Jag ska citera vad Lena Mellin skriver i Aftonbladet: "Men med vilken tyngd kommer nya kärva budskap att tas emot av medborgarna? I värsta fall med ett hånskratt. I bästa fall bara med väsentligt lägre trovärdighet än före julhandeln och Kanarieresorna. Jag känner mig själv lite rebellisk, faktiskt." Det ligger ju lite i det här.

Jag tror att om vi ska återfå förtroendet för och kunna hålla fast vid den fina strategi som vi har med ett individuellt ansvarstagande och att vi tillsammans bekämpar pandemin måste det till någon form av ursäkt från regeringen, att man ber folket om att få förtroende än en gång och säger: Ja, det vi gjorde var förkastligt. Det var jättefel. Vi förstår att vi som företrädare för landet har ett speciellt ansvar. Om inte vi följer rekommendationerna kan vi inte heller begära att någon annan gör det. Därför lägger vi alla kort på bordet nu. Vi framför verkligen ursäkten från hjärtat. Vi har en handlingsplan, och vi kommer att återupprätta förtroendet för MSB. Vi lovar er att det här inte kommer att ske igen. Vi kommer tillsammans med er allesammans i landet att bekämpa pandemin.

Jag tror att det vore det bästa, så att vi kan få en nystart och få det effektiva verktyg som det faktiskt är att ha hela folket med oss. Då kan vi tillsammans bekämpa pandemin.

Fru talman! Givet den interpellation som är inskickad förstår jag att Mikael Strandman har en helt annan agenda. Han förväntar sig i inlägg efter inlägg att jag ska kommentera enskilda statsråd eller kommentera oppositionsföreträdare som sitter i Spanien och kommenterar andra politiker som de tycker borde bete sig bättre. Jag tror att många säkert kan fundera över hur man har orkat i tio månader och om man har följt alla rekommendationer och restriktioner.

Om Mikael Strandman hade velat hade han kunnat lyssna till hur statsministern i ett flertal intervjuer har beskrivit att han förstår att det var oförsiktigt och att han kanske hade kunnat göra det på ett annat sätt. Men det är också viktigt att beskriva.

Det handlar inte bara om att följa rekommendationerna om att inte bidra till trängsel, utan man ska kunna förvänta sig att statsråd, företrädare och högt uppsatta föregår med gott exempel och gör mycket mer än så.

Om frågan ändå gäller det som står i interpellationen "om den svenska coronastrategin, som hittills byggt till stor del på individuellt ansvarstagande, kommer att gå i en annan, mer bestämmande inriktning i och med de utökade befogenheter den nya covid-19-lagen förväntas ge" är mitt svar att vi inte har för avsikt att komma med en annan strategi. Jag hörde också Mikael Strandman säga att vi har en fin strategi - jag tror att det var det ordet som användes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I valet 2022 kommer alla partier i den här kammaren, gissar jag, att begära nya mandat från väljarna med förhoppning om att få leda landet.

Jag har inget annat svar att ge när det gäller strategin än det som jag redan har gett: Det är en kombination av att följa rekommendationer och av det som man kan kalla frivillighet. Men jag tycker att det är fel ord att använda i fråga om rekommendationer från myndigheter. Dem förväntas vi följa. Regler för till exempel bullernivåer är också någonting som vi förväntas följa. Det kan i annat fall följas upp, och leda till ännu skarpare regler.

I våras fanns det åtgärder. De gav mycket bra effekt, lika bra effekt som åtgärder i många andra länder. Det var en otroligt tuff situation i början av pandemin när det gällde att försöka hejda den, med så lite kunskap om viruset som vi då hade. Vi hade en lång sommar och en tidig höst där vi under kanske längre tid än många andra länder slapp smittspridning. Det gjorde eventuellt också att många kände: Det här har vi kanske nästan blivit av med. Är det möjligt?

Det var naturligtvis inte på det sättet. Precis som andra länder drabbas vi återigen och får vidta nya åtgärder. Så sent som i dag har jag tillsammans med statsministern, Folkhälsomyndighetens generaldirektör och ytterligare tre statsråd givit de besked som gäller för två veckor till. Vi är också tydliga med att även om vaccinationerna går bra, är igång och rullar ut över Sverige, betyder det inte att vi kommer att kunna släppa på åtgärder. Under en längre tid framöver kommer vi att behöva en stor acceptans och förståelse för det som görs och som var och en behöver göra.

Fru talman! Tack, ministern, för dina svar!

Ministern får inte tro att jag har en annan agenda. Jag vill faktiskt att vi ska ha kvar det här verktyget. Jag hade verkligen förtroende för statsministern när han höll sitt tal till nationen. Jag vill att vi kan ha det igen.

Ministern får ursäkta, men jag har inte sett några direkta ursäkter. Statsministern var med i en intervju och sa att det inte var något folk där när han handlade. Men förmodligen var det inte något folk där när han handlade eftersom de flesta följde statsministerns rekommendationer. Det handlar inte om på vilket sätt han individuellt gjorde det här utan om en större sak än så. Våra företrädare måste föregå med gott exempel.

I veckan kom en Demoskopundersökning i Aftonbladet. Den visade att mindre än en tredjedel har förtroende för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Det är oroväckande med så pass låga förtroendesiffror för den myndighet som folk ska vända sig till vid en katastrof i samhället, om det händer något mer.

Jag tror alltså att ni har en del att jobba på här. Jag tror att det på något sätt skulle behövas en omstart. Kanske skulle ni komma med en form av handlingsplan för hur ni ska återupprätta förtroendet för MSB efter det som har hänt. Jag tror inte att det räcker att ni har sparkat Dan Eliasson för femtielfte gången, och att allt sedan ska vara bra. Jag tror att folk kanske ändå inte hade särskilt stort förtroende för honom. Men de hade stort förtroende för statsministern. Därför tror jag att det krävs någonting mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för debatten!

Fru talman! Myndigheten MSB ligger inte under mig. Jag har därför inte för avsikt att ge några ingående svar när det gäller det. Men jag tror att det är ganska uppenbart att det med en ny generaldirektör förstås följer en avsikt att hantera situationer på ett lite annat sätt. Men den frågan får gärna ställas till dem som har det ansvaret.

Mikael Strandman, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, säger att han haft fullt förtroende för statsministern under den här pandemin. Men när statsministern hämtade ut reservdelen till sin klocka raserades det fullständigt, och Mikael Strandman kräver någon form av ursäkt.

Jag tycker att det är väldigt fint om det tidigare fanns fullt förtroende för statsministern. Att det så lätt raserades beklagar jag verkligen. Jag tror att Mikael Strandman skulle kunna titta på en del av de intervjuer som har gjorts där statsministern just förklarar, resonerar och beskriver på ett sätt som jag tycker är förtroendefullt. Jag vet inte om Mikael Strandman kommer att hålla med när han har tittat på dem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.