den nordiska språkförståelsen

Interpellationsdebatt 22 april 2005

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 54 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Tuve Skånberg har frågat statsrådet Leif Pagrotsky vilka åtgärder han avser att vidta för att öka grannspråksförståelsen i Sverige. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på interpellationen. Nordiska språkrådet har på uppdrag av Nordiska kulturfonden utrett språkförståelsen i Norden i dag som ett led i projektet Internordisk språkförståelse i en tid med ökad internationalisering, INS. INS-projektet har haft flera syften, bland annat att mäta den faktiska grannspråksförståelsen bland människor i Skandinavien, att mäta språkförståelsen bland dem som har ett av de tre stora skandinaviska språken som andraspråk och att undersöka vilken roll kontakten med andra nordiska länder eller språk spelar för språkförståelsen. Det preliminära resultatet visar att ungdomarna i Färöarna och Norge klarar sig bäst vad gäller nordisk grannspråksförståelse. Finland hamnar lägst, vad avser de finskspråkiga ungdomarna, följt av Danmark, Island, Grönland, Svenskfinland och Sverige. Svenska ungdomar hamnar därmed på tredje plats. Endast ett fåtal av de insamlade variablerna är ännu bearbetade. En slutrapport väntas till hösten. Det är mycket viktigt att alla variabler blir redovisade och analyserade innan definitiva slutsatser dras. De preliminära resultaten visar bland annat att svenska elever inte tycks få tillräckligt mycket undervisning i de övriga nordiska språken, vilket naturligtvis är bekymmersamt. Det är självklart viktigt att barn och ungdomar i Sverige i skolan får kunskaper om de övriga nordiska länderna och om skillnaderna mellan de nordiska språken. Sådana kunskapsmål ingår i kursplanerna för bland annat svenska, geografi, historia och samhällskunskap. I ämnet svenska finns således mål om nordisk språkförståelse både för grundskolan och för gymnasieskolan. Ett av målen att sträva mot i gymnasieskolans kärnämne är att eleven ska uppöva sin förmåga att förstå talad och skriven norska och danska och få kännedom om litteratur, språk och språksituation i hela Norden inklusive minoritetsspråken i Sverige. Undervisningen ska planeras utifrån målen att sträva mot. Skillnader i språken kan och bör därför tas upp i undervisningen. Även i de nationella proven i svenska ingår texter på grannspråken. Således är kursplanerna så uppbyggda att alla elever ska få grannspråksundervisning, även om kunskaperna ej ingår i bedömningsunderlaget för betyget Godkänt. Jag anser att det vore önskvärt om vi obehindrat kunde kommunicera med varandra på våra egna språk i Norden i stället för att använda engelska. För att ungdomar ska bli intresserade av att lära sig svenska, danska eller norska förutsätts att de upplever sig ingå i en nordisk gemenskap. Om inte grannspråkskunskaperna riktigt räcker till för att man ska kunna delta i utbyten eller andra kontakter kan det vara nödvändigt att kommunicera på engelska för att åstadkomma detta. Inget land får uteslutas från den nordiska gemenskapen på grund av det faktum att våra språk skiljer sig åt. Förutsättningarna för förståelse varierar beroende på språklig bakgrund, språkens släktskap och kulturhistoria. Vi måste därför ha olika lösningar för att öka möjligheterna till kommunikation och gemenskap mellan våra länder i Norden. Ett förslag till deklaration om nordisk språkpolitik har tagits fram av Nordiska ministerrådet. Jag ser fram emot att diskutera frågan med mina nordiska ministerkolleger.

Anf. 55 Tuve Skånberg (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka skolministern för svaret. Det är värdefullt att skolministern så tydligt deklarerar att det är önskvärt att vi obehindrat kan kommunicera med varandra på våra egna språk i Norden i stället för att tala engelska. Tröskeln för att semestra eller studera, bo, arbeta, gifta sig och bilda familj i ett nordiskt grannland ökar dramatiskt om man inte förstår språket där eller kan bli förstådd. Om dialogen ska föras på mitt eller den andres andraspråk, engelskan, blir tröskeln att besöka, bo eller studera i andra länder lika hög i fråga om till exempel Danmark som i fråga om Holland, Polen eller vilket annat land som helst i Europa där vi inte har möjlighet att använda vårt första språk. Vi mister fördelen med grannländerna, och de är som vi vet många. Vi har en geografisk närhet till de nordiska länderna. Vi har en fördel i de korta transporterna och resvägarna. Vi har en kulturell och historisk samhörighet som gör det lättare att förstå och känna samhörighet. Vi har ekonomiska fördelar. Om man till exempel studerar utomlands eller har forskningssamarbete, gör affärer eller har företagsamhet är det en fördel att inte behöva lära sig ny kultur och ett nytt språk. Vi vet att Sverige ju ligger avlägset inom EU och närmast är en randstat. Vi är ett litet land och en liten språkgrupp i jämförelse med till exempel britter, tyskar, fransmän och polacker. Vi måste utnyttja de fördelar vi har inom Europa. Vi har ett gratisförsprång i de nordiska ländernas gemenskap och språkgemenskap när vi i ett samtal, i en affär eller i en utbildningssituation direkt kan tala på vårt första språk. Det behövs en mycket kort tid av undervisning och övning för att en svensk elev eller en svensk vuxen ska kunna fungera nära nog obehindrat i övriga nordiska länder. Men vi ser att den kunskapen uppenbarligen saknas och är bristande. Den unga generationen har det sämre än tidigare generationer haft, och det är illavarslande. Om den här övningen, kunskapen och färdigheten saknas måste vi lägga ned mer tid på att lära oss att kommunicera med tyskar och fransmän eller på engelska. Det är en nackdel som vi inte behöver ta tid med, eftersom tid är pengar och tid också innebär möjlighet att få en djupare relation. Dessutom vet vi att den som behärskar flera språk har lättare att lära sig nya. Det är alltså en fördel att skolan följer upp det uppdrag som skolministern skissade. Jag noterade i svaret att skolministern inte på något sätt ifrågasätter att det är bekymmersamt med situationen. Skolministern sade också att kunskapsmålen ingår i kursplanerna, precis som påpekats, och att kursplanerna är uppbyggda så att alla elever ska få grannspråksundervisning. Han är orolig för att det inte sker. Jag undrar vad skolministern vill göra för att säkerställa att den här oron inte kvarstår som en allmän utsagd oro och som ett bekymmer över situationen. Hur vill ministern säkerställa att de uppsatta målen för språkfärdigheten i nordiska språk verkligen nås? Man kan inte som skolminister bara konstatera att det här finns ett problem. Jag hoppas att skolministern passar på nu och skissar på hur man från departementets sida vill komma till rätta med problemet. Jag är också en smula orolig för att skolministern öppnar för att acceptera engelskan som kommunikationsspråk inom Norden. Det måste vara en absolut sista utväg.

Anf. 56 Lars-Ivar Ericson (C)

Fru talman! Språkförståelse är viktigt, i synnerhet att vi kan göra oss förstådda med våra nordiska grannar. Det finns i Skåne olika projekt som verkar i den riktningen. Ett sådant är HH-samarbetet, alltså samarbetet mellan Helsingborg och Helsingör, som startade 1995. Syftet är bland annat att skapa tillväxt i området och att vara en del av integrationen i Öresundsregionen. Man vill också stötta samarbetet när det gäller frågor om infrastruktur, turism och kultur. Det förekommer projekt som gör att människor möts över gränser, till exempel skol- och föreningsutbyte. Men ett bekymmer i detta sammanhang är att flera företrädare för denna delen av Skåne skulle önska att det var mera danskundervisning i de svenska skolorna. Men detta är tydligen inte möjligt enligt bestämmelserna. Man kan alltså inte göra något slags lokal läroplan för Helsingborgstrakten, där man skulle kunna ha mer undervisning i danska. Jag vill därför fråga ministern om ministern är beredd att verka för att just Helsingborgstrakten skulle kunna bli ett försöksområde med utökad danskundervisning i skolorna. Jag ser av svaret att ministern ibland träffar sina danska kolleger. Då undrar jag om ministern kan tänka sig att ta upp frågan om svenskundervisning i danska skolor. Högskolan i Helsingborg skulle också kunna bli ett tvåspråkigt universitet i nära samarbete med Helsingör. Jag undrar om detta är ett förslag som ministern är beredd att diskutera med sina danska ministerkolleger.

Anf. 57 Nils-Erik Söderqvist (S)

Fru talman! Det är väldigt bra, tycker jag, att vi får den här interpellationsdebatten om språkförståelse i dag. Det här är en fråga som har engagerat oss och som engagerar oss varje dag, vi som håller på i Nordiska rådet. Både Tuve och jag sitter med i dess utbildnings- och kulturutskott, och vi har ju fått den här rapporten och sett hur det ser ut. Jag tycker att det också är en upplevelse som man har enskilt, när man har rört sig i de nordiska länderna, att det finns en brist på språkförståelse, framför allt bland dem som är yngre, och det här är ett tilltagande bekymmer, tror jag. Men först av allt vill jag ändå rikta ett tack till Tuve Skånberg, för interpellationsdebatten, för jag tror att det är väldigt viktigt att vi får detta till stånd, och ett tack till skolministern, som jag tycker väldigt tydligt visar engagemang och förståelse för frågan. Det tror jag är en förutsättning för att vi i Sverige ska kunna flytta fram positionerna på ministernivå i ett nordiskt sammanhang och stärker det här på olika sätt. Men nu till min alldeles specifika fråga kopplad till det och till en liten fundering kring detta. Vi har ju i nordiska sammanhang talat om och tagit på oss ett uppdrag att försöka stärka utbytet, alltså elev- och studentutbytet mellan de nordiska länderna. Då kan man ju tycka att en förutsättning för att kunna få riktig fart på det naturligtvis är att man har en språkförståelse och kan förstå varandra mellan de nordiska länderna, och det är ju riktigt. Men jag tror också att just ett förstärkt utbyte av elever och studenter mellan de nordiska länderna kan vara ett verktyg för att öka språkförståelsen. Jag vet ju att det sker ett ökat utbyte - det har vi ju talat en hel del om och har, som jag sade alldeles nyss, också ett uppdrag att verka för - men jag känner att vi skulle behöva göra lite mer. Då kommer min fråga till skolministern: Är skolministern beredd att undersöka möjligheterna att på olika sätt stärka utbytet mellan elever i grund- och gymnasieskolan för att på det sättet också kunna få en större språkförståelse?

Anf. 58 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Jag tror inte att det går att nog understryka vikten av en bra språkutveckling inom samtliga språk. Det är precis som flera av debattdeltagarna har redovisat: Vi vet att det är så att om man behärskar ett språk är det lättare att lära sig andra språk, och det underlättar språkutvecklingen överlag i skolan - detta naturligtvis i en tid då vårt samhälle blir alltmer internationaliserat, där alltmer utbyte sker över gränserna, också inom Norden. Det är av den anledningen oerhört viktigt att vi också följer upp när det gäller språkutveckling, både när det gäller de nordiska språken och andra delar, till exempel engelska språket och också tyska språket, som jag känner en väldigt stor oro över därför att vi ser en ganska stark nedgång. Samtidigt ser vi en uppgång för till exempel det spanska språket i Sverige. Jag fick ett flertal frågor som jag nu ska försöka besvara i den ordningsföljd jag fick dem. När det handlar om åtgärder tycker jag att det är viktigt att vi nu inväntar den slutrapport som kommer i höst så att vi också kan göra en ordentlig utvärdering och en ordentlig analys av de faktorer som ligger bakom den nedgång som vi kan se. Därefter får vi vidta åtgärder. Jag tycker att det ändå är en bra gång att vi, när vi nu ändå tillsammans gör en sådan här undersökning, också är beredda att ta till oss de resultat och analyser som är gjorda där. På frågan om jag är beredd att bidra till att det sker mer danskundervisning i skolorna i södra Sverige vill jag svara att det redan i dag, inom ramen för de läroplaner vi har, finns stora möjligheter för den enskilda skolan att anordna kurser, utbildningar och lektioner i andra språk, också danska naturligtvis. Det är ett val som skolan själv kan göra. Det som ibland kan vara ett hinder är naturligtvis om det inte finns något intresse från eleverna. Det är väl det som det brukar stupa på, inte att de lagar, regler och läroplaner vi har i dag skulle utgöra något hinder. Det är inget hinder. Finns det ett intresse i skolorna i Helsingborgstrakten så är det naturligtvis fullt möjligt att inrätta kurser i danska. På den sista frågan om underlättande av utbyte vill jag svara att det är ett faktum att utbytet med andra länder, också inom den nordiska gemenskapen, ökar. Både ungdomar och vuxna åker alltmer över gränserna och vi har ett ökat utbyte - både handelsutbyte men också ett utbyte mellan unga människor och elever. Vi ska naturligtvis göra vad vi kan för att ytterligare öka detta utbyte. Jag tror att det berikar vårt samhälle men också gör det möjligt för den enskilde att kunna växa som individ i mötet med andra människor, över andra landsgränser. Det var också av den anledningen som regeringen i höstas tog ett initiativ för att underlätta ett utbyte just inom den nordiska gemenskapen mellan gymnasieelever. Det är ett fortgående arbete, ett arbete som jag tror är positivt både för den enskilde och för vårt land. Ökad internationalisering är ju en trend som vi har sett i många decennier nu. Den kommer att fortsätta, och det är bra att våra elever är väl rustade för framtiden.

Anf. 59 Tuve Skånberg (Kd)

Fru talman! Det är en glädje att interpellera och få de öppningar som svaret ju verkligen ger. Jag vill inte minst värdesätta den attityd som skolministern deklarerar om att flera språk är en tillgång, någonting utvecklande, någonting som är positivt för språkförståelsen och inte en börda. Problemet är ju att vi har mött fördomen från andra håll att det är svårt att lära sig fler språk och att man ska hålla det på en så låg nivå som möjligt. Utöver svenskan kan det vara lämpligt med engelska. Sedan är det bara tungt att släpa på tyska, franska, spanska eller de nordiska språken. Det är naturligtvis ett helt felaktigt tänkande. Vi möter det från våra finska vänner. De kan till exempel säga att det är så svårt för finska ungdomar att lära sig mer än engelska eftersom det är språk från olika familjer. Men det går rakt emot vad pedagogik och vetenskap säger, nämligen att ju fler språk vi kan desto lättare har vi för nästa språk. Finska ungdomar får alltså lättare att lära sig tyska, holländska och andra germanska språk om de lär sig svenska ordentligt. Då får de känsla för de germanska språken och får lättare att tillägna sig flera språk. Det vill jag välkomna och värdesätta. Skolministern svarar att han är beredd att vidta åtgärder när frågan har beretts på departementet. Jag måste som riksdagsledamot naturligtvis acceptera att man inte föreslår åtgärder på stående fot, även om jag hade hoppats att det skulle finnas utkast till vad man ska göra för att redan nu kunna vända den oroväckande tendensen. Redan detta att det finns en interpellation med de svar som skolministern nu har gett kommer att fungera som en signal till skolvärlden. Det är något positivt, och det kommer naturligtvis av de mest ambitiösa lärarna att uppfattas som en viktig signal. De mindre ambitiösa lärarna får naturligtvis vänta tills det fastställs åtgärder när frågan bereds på departementet. Jag vill tro att lärarna är snabba att ta till sig denna deklaration och den här attityden.

Anf. 60 Lars-Ivar Ericson (C)

Fru talman! Grannspråksförståelsen i de nordiska länderna är viktig. Våra svenska skolungdomar behöver bli mer öppna för att tillgodogöra sig danskan och norskan. Det handlar då inte om att förstå allt, men om att känna till elementära uttryck som "Vær kun rolig". Jag antar att jag inte behöver översätta. Men om jag skulle säga "Fru Jensen ruller over gaden" blir det värre. Det betyder inte att hon rullar över gatan utan att hon har en mangelbutik på andra sidan gatan. Med denna lilla språklektion vill jag tacka Tuve Skånberg för att han framställde denna viktiga interpellation. Jag vill också tacka ministern för den positiva inställning som han har i dessa frågor.

Anf. 61 Nils-Erik Söderqvist (S)

Fru talman! Jag vill lyfta in ytterligare två perspektiv i detta. Det ena handlar om elevinflytande i kvalitetsarbetet i skolan. Det andra är EU-perspektivet. Det första hänger samman med mitt spår om att man kan stärka elevutbytet och med det stärka språkförståelsen. Jag är övertygad om att det skulle kunna vara ett utmärkt verktyg för att i ett nordiskt sammanhang kunna stärka elevinflytandet och därmed också jobba med kvalitetsfrågorna i skolan. Vi har ju redan hållit på med det i några år. Vi har tillsammans med de övriga nordiska länderna tittat på kvalitetsfrågorna. Vi har också haft med elevrepresentanter i det arbetet. Detta skulle kunna vara något av en vitamininjektion i den här debatten i Sverige. Det skulle vara mycket bra. Det andra är ett mer långsiktigt arbete som hänger ihop med EU-perspektivet. Vi säger att de nordiska länderna måste hitta varandra för att kunna uppträda gemensamt och driva nordiska frågor i EU-sammanhang. Det skulle göra oss starkare också utifrån vårt nationella perspektiv. Då är det viktigt att vi inser att vi måste stärka inte minst ungdomssidan, så att ungdomarna blir mer delaktiga i att se det nordiska perspektivet och bli delaktiga i samhällsfrågor med ett nordiskt perspektiv. Därmed kan vi brygga över det motstånd som vi ibland kan känna i EU-sammanhang. Jag tror att dessa båda perspektiv hänger ihop med Tuve Skånbergs interpellation i dag.

Anf. 62 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Vi är nog i grunden ganska överens, jag och ledamöterna, om vikten av språkutveckling och av utbyte. Jag vill ändå ta tillfället i akt att vädra en oro som jag ibland känner när vi diskuterar språk och språkförståelse. Jag var nyligen i Malmö och redovisade regeringens politik för just språkutveckling - det gäller svenska språket med också möjligheten att få hjälp i kärnämnen på sitt modersmål medan man lär sig svenska. När man talar om flerspråkighet, som Tuve Skånberg gör, möter man ibland en negativ attityd som är lite svår att förstå. Man får höra frågor som: Ska man inte lära sig svenska språket, då? Jo, självfallet ska man göra det. Självfallet ska den svenska skolan göra allt för att eleverna ska kunna både behärska och utveckla sitt svenska språk. Det är avgörande - det vet jag av egen erfarenhet - inte bara för framgång i skolan utan också för framgång över huvud taget i vårt samhälle, för det är vårt gemensamma språk. Men människor har möjlighet att behärska fler än ett språk. Vi vet också att man tar hjälp av olika språk när man utvecklar nya språk. Det gläder mig att vi kan vara överens, men jag känner oro för det största partiet i den borgerliga alliansen, som då och då framför den här typen av åsikter. I det fall jag nämnde var det Moderaterna i Malmö som menade att flerspråkighet absolut inte var vad man behövde, utan man skulle satsa bara på svenska språket. Självfallet ska vi satsa på svenska språket. Det är viktigt. Men jag är övertygad om att människor har möjlighet att behärska minst två språk. Det är till gagn både för den enskilde och för vårt samhälle i stort.

Anf. 63 Tuve Skånberg (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka både skolminister Ibrahim Baylan och mina meddebattörer Nils-Erik Söderqvist och Lars-Ivar Ericson för den här interpellationsdebatten och understryka den höga uppskattning av språkfärdigheter som har uttalats. Vi vill ju inte att människor ska vara halvspråkiga och kunna ett eller två språk halvdant. Vi vill att de ska vara tvåspråkiga och helst flerspråkiga. Ska vårt lilla språkområde kunna hävda sig ute i världen behöver vi flera språk. Då gäller det att vi inte går över ån efter vatten utan börjar med de nordiska språken och redan tidigt får en färdighet genom skolresor till Köpenhamn, Oslo eller Helsingfors och på det sättet blir bekanta med de nordiska länderna. Sedan vidgas våra kontakter ut över världen, till andra språkgrupper och kulturer. De nordiska språken är en värdefull tillgång, men det hindrar naturligtvis inte att andra språk och språkfamiljer i världen är oerhört värdefulla för oss att kunna. Det råder ingen konkurrens här: Språken konkurrerar inte utan berikar varandra. Jag vill gärna skriva under skolminister Baylans helt riktiga iakttagelser att även de som är födda i ett annat land och har med sig ett annat modersmål har med sig en stor rikedom av det personligen och tillför den svenska kulturen en rikedom genom att vi kan många olika språk. Det innebär också att möjligheterna att knyta kontakter ökar, både affärskontakter och kontakter genom studier och forskning men också personliga kontakter över världen. Det är vad vi vill.

den 30 mars

Interpellation 2004/05:502

av Tuve Skånberg (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om den nordiska språkförståelsen

En vetenskaplig undersökning "Internordisk språkförståelse i en tid med ökad internationalisering", som gjorts på uppdrag av Nordiska kulturfonden, har visat att svenskarnas språkförståelse när det gäller de övriga skandinaviska språken är mycket dålig.

1 200 ungdomar i åldersgruppen 16@19 år har deltagit i undersökningen, som är den största som hittills genomförts, om hur bra nordborna förstår de tre stora nordiska språken. Undersökningen visar att färingar och norrmän är överlägset bäst på att förstå grannspråken medan svenska ungdomar har en betydligt sämre språkförståelse. Undersökningen visar vidare att grannspråksförståelsen är större i Bergen, Oslo, Vasa, Mariehamn, Akureyri och Tórshamn än i Stockholm.

I undersökningen har ungdomarna testat sin språkförståelse genom att lyssna på ett utdrag ur en nyhetssändning och läsa en tidningsnotis på grannspråken. Till undersökningen finns även en webbundersökning som är öppen för alla. Jag vill gärna rekommendera ett besök på www.nordkontakt.nu för att testa kunskaperna i danska och norska.

På frågan om ungdomarna läst danska, svenska eller norska i skolan var resultatet beklämmande: 4,5 % svarade ja och 52,3 % svarade nej. Tidigare ingick kunskaper i något av de nordiska grannspråken som en del i svensklärarutbildningen, i dag kan man bli lärare i svenska utan att ha haft någon kontakt med eller utbildning i andra nordiska språk. Detta har troligen medverkat till att grannspråksförståelsen är större hos den äldre generationen.

Alla vi som rör oss i de nordiska länderna har kunnat konstatera att grannspråksförståelsen har blivit sämre både hos oss och i de flesta andra nordiska länder och detta bekräftas tyvärr av resultaten av den vetenskapliga undersökningen. Frågan är om vi ska acceptera att vi i framtiden kommunicerar med våra nordiska grannar på engelska och inte på vårt eget språk.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka grannspråksförståelsen i Sverige?