Den nationella planen för transportinfrastruktur

Fru talman! Jens Holm har frågat mig om jag kommer att verka för att den nationella planen för transportinfrastruktur bidrar till ett mer transporteffektivt samhälle inom klimatmålens ramar i linje med vad Klimatpolitiska rådet har föreslagit.

Svaret på frågan är att regeringens besked är tydligt: Klimatmålen ska nås! Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. I juni 2017 antog riksdagen ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. Ramverket omfattar nya klimatmål, en klimatlag och Klimatpolitiska rådet. Regeringens politik utgår från klimatlagen. Transportsektorn, liksom alla sektorer, behöver ställa om. Genom att göra kloka satsningar på infrastruktur ökar vi möjligheterna.

Infrastrukturplaneringen behöver dock kombineras med andra åtgärder för att nå klimatmålen. Regeringen satsar på ett stort antal åtgärder för att påskynda omställningen, bland annat stöd för elektrifiering av transporter, överflyttning av gods från väg till järnväg och sjöfart, hållbara förnybara drivmedel och genom att göra det enkelt att resa klimatsmart med kollektivtrafik i hela Sverige.

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition med den största ekonomiska ramen någonsin för transportinfrastrukturåtgärder. Sammanlagt uppgår ramen till 876 miljarder kronor för perioden 2022-2033. Propositionen innebär stora satsningar både för att ta hand om och utveckla befintlig infrastruktur och för att genomföra nya investeringar i hela landet. Infrastrukturplaneringen är ett viktigt verktyg för att uppnå de transportpolitiska målen, inklusive klimatmålen, och propositionen ger inriktningen för infrastrukturens roll i samhällsbygget.

Efter riksdagens beslut om ekonomiska ramar för infrastrukturåtgärder fortsätter arbetet med den så kallade åtgärdsplaneringen. Det innebär att de åtgärder som bör prioriteras in i den nationella planen identifieras. Investeringar i transportinfrastruktur bygger Sverige starkt och hållbart för framtiden och kan bidra till klimatomställningen. Beslut om en ny nationell plan planeras till 2022.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation.

Den debatt vi har nu rör regeringens förslag till infrastrukturproposition och den efterföljande planen till nationella infrastrukturinvesteringar - infrastrukturplanen. Det här blir sannolikt de största investeringar som staten Sverige gör under de kommande tolv åren. Infrastrukturpropositionen och infrastrukturplanen blir sannolikt också de viktigaste styrdokument vi har för att vi ska kunna uppnå våra klimatmål.

Låt mig understryka att just transportsektorn har ett separat klimatmål. Vi ska minska utsläppen med 70 procent till senast 2030. Det är mindre än tio år dit. Till 2045 ska vi ha nollutsläpp i Sverige. Därför behöver vi en infrastrukturplanering som verkligen håller sig inom de ramar som våra klimatmål sätter upp.

Fru talman! För ett par veckor sedan kom Klimatpolitiska rådet med sin granskning över Sveriges arbete för att nå klimatmålen. De pekar ut infrastrukturplaneringen som kanske det viktigaste för att vi ska kunna nå våra klimatmål, just för att det handlar om så mycket pengar, som ministern precis har varit inne på.

Här har vi också möjligheten att skapa ett transporteffektivt samhälle där vi totalt sett transporterar oss mindre och där vi totalt sett transporterar oss smartare ur ett miljö- och klimatperspektiv. Det innebär mindre transporter med egen bil. Det innebär mindre transporter med flyg men mer på järnväg och mer med kollektivtrafik. Och det innebär mer gång- och cykeltransporter i våra städer.

Jag anser, precis som Klimatpolitiska rådet, att regeringen, med infrastrukturpropositionen och med den infrastrukturplan som vi har i dag, missar möjligheten att nå just detta: ett mer transporteffektivt samhälle där vi når våra klimatmål.

I den infrastrukturproposition som ministern hänvisar till, som presenterades förra veckan, tas det upp en del intressanta saker, tycker jag. Men den lämnar minst lika många frågor. Till exempel säger man att man med infrastrukturpropositionen ska nå klimatmålen och att den så kallade fyrstegsprincipen ska vara styrande för infrastrukturplaneringen.

Fyrstegsprincipen innebär att det sista man gör är att bygga nytt. Man ska i så stor utsträckning som möjligt använda sig av steg ett och steg två. Det gör vi genom att planera annorlunda och genom att understödja till exempel beteendeförändringar så att människor reser kollektivt och cyklar i stället för att vi bygger nya vägar och så vidare.

Därför skulle jag vilja fråga ministern: Hur menar ministern att steg ett-åtgärder och steg två-åtgärder, inom ramen för fyrstegsprincipen, kommer att stärkas med infrastrukturpropositionen och den kommande infrastrukturplanen? Och vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta? Jag ser inga lagändringar, inga uppdrag till Trafikverket och inga nya finansieringsformer för att vi ska kunna använda oss mer av steg ett-åtgärder och steg två-åtgärder. Det är precis det som behövs, och det borde finnas i infrastrukturpropositionen.

Fru talman! Jens Holm och jag delar helt och hållet, tror jag, både målsättningar och ambitioner när det gäller att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och att infrastrukturplaneringen och transportpolitiken generellt är otroligt viktiga styrmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ingen tvekan från regeringens sida - vi skrev också in det i uppdragen till Trafikverket - om att klimatmålen är en central utgångspunkt för planeringen. Och Trafikverket ska basera sitt inriktningsförslag på ett scenario där klimatmålen ska nås. Det måste vara utgångspunkten.

Jag ogillar tanken på att behöva rätta trafikutskottets ordförande, som jag har mycket respekt för. Men både trafikutskottets ordförande, Jens Holm, och Klimatpolitiska rådet förstår nog inte riktigt vad en infrastrukturproposition syftar till. Det är inte en bred transportpolitisk proposition som tar upp frågor om bonus-malus eller incitament för elektrifieringen eller för den delen enskilda objekt.

Infrastrukturpropositionen är regeringens sätt att till riksdagen hemställa om, får man väl säga, att vi ska få ramar för den framtida infrastrukturplaneringen. De ramarna handlar om både utvecklingsanslaget och vidmakthållande. Det är sedan i åtgärdsplaneringen som arbetet med enskilda objekt kommer in, utifrån de riktlinjer och principer som finns. Och det är i andra sammanhang som vi pratar om de klimatpolitiska styrmedel som finns.

Däremot är det helt rätt att fyrstegsprincipen är viktig, men jag tror att en del missuppfattar den. Fyrstegsprincipen är inte en princip som kan användas för att inte bygga ny infrastruktur.

En sak tycker jag är tydlig - jag vill ändå passa på att säga det. Vi har naturligtvis en viktig ambitionsnivå i att nå 2030-målet - en reducering av utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030. Det är ett väldigt viktigt mål. När det gäller det finns det huvudverktyg inom det transportpolitiska området.

Det är biobränsle, biodrivmedel. Med reduktionsplikt för både vägfordon och inte minst flyget kan det vara mycket verkningsfullt, förutsatt att bioråvaran finns där. Det får vi gemensamt arbeta för.

Det handlar också om elektrifiering. Vi påskyndar elektrifieringen, inte minst genom Elektrifieringskommissionens arbete, för att på det sättet minska utsläppen främst från vägsidan. Men det är en spännande utveckling även när det gäller sjöfartens elektrifiering och när det gäller flyget, där det naturligtvis finns en fantastisk potential.

Den tredje delen är Jens Holm också inne på. Det är transporteffektiviteten. Det finns mycket att göra för att få ett effektivare nyttjande av det transportsystem vi har i dag. Inte minst när det gäller godstransporterna finns det lågt hängande frukter och möjligheter att med rätt incitament få ett än bättre användande av det nuvarande transportsystemet.

Vi har också målet om nettonollutsläpp 2045. Det är snarare det som infrastrukturpropositionen i stor utsträckning tar sikte på. Vilka investeringar måste vi nu fatta beslut om för att kunna säkerställa att vi klarar inte bara att minska utsläppen med 70 procent till 2030 utan också att nå nettonollutsläpp? Det är då nyinvesteringar kommer in. Det handlar om järnvägsinvesteringar och satsningar på sjöfarten.

Jag brukar använda detta också i diskussionen med många som nu anser att vi borde lägga väldigt mycket fokus på vidmakthållande. Nej, gör vi det för mycket missar vi chansen att nu fatta de nödvändiga besluten för att klara nettonollutsläpp. Om vi ska klara det måste kapaciteten i järnvägssystemet byggas ut ordentligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är detta som jag tycker är den stora utmaningen och som jag hoppas att riksdagen ställer sig bakom. Det är en historiskt stor ram på 876 miljarder kronor, just för att man ska kunna fullfölja inte minst många av de viktiga satsningar och nyinvesteringar som nu är aviserade.

Att börja ompröva och riva upp tror jag vore ytterst olyckligt för både klimatet och sammanhållningen i landet.

Fru talman! Först skulle jag vilja säga några ord om innehållet i propositionen. Den ram som ministern hänvisar till är totalt sett på nästan 900 miljarder kronor. Den är helt och hållet otillräcklig.

Höghastighetsbanorna ligger ju inom den ramen. Vi kan också jämföra denna ram med tidigare ramar. Vi vet att vi har ett konsumentprisindex som hela tiden ökar. Våra kronor i dag är mindre värda än kronorna 2017. Vi skulle alltså behöva en större ram än så. Norge har till exempel en ram på 1 200 miljarder norska kronor för exakt samma planeringsperiod som vi har. Då vet vi också att den norska kronan är värd lite mer än den svenska kronan.

Infrastrukturministern får gärna korrigera mig ifall han anser att så behövs. Men som jag har förstått infrastrukturpropositionen - och jag hör inte att ministern säger någonting annorlunda - handlar det just om att det sätts en ekonomisk ram. Sedan finns det ett antal viktiga politiska principer som slås fast där. En av dem är fyrstegsprincipen, som jag just relaterade till. Där tolkar jag ministern så här: Nej, det kommer inga nya uppdrag till Trafikverket. Det kommer inga nya pengar som statlig medfinansiering till steg ett och steg två. Det är inga lagändringar eller något annat som har förutskickats.

Detta tycker jag är olyckligt, för då riskerar fyrstegsprincipen återigen att övertrumfas av nybyggnation. Och det finns risk att man använder steg ett-åtgärder och steg två-åtgärder i mycket mindre utsträckning än vad man skulle kunna göra.

Jag skulle också vilja ta upp frågan, återigen, om principer och generella drag som infrastrukturpropositionen handlar om. Det talas i infrastrukturpropositionen om en basprognos, som härrör från Trafikverket. Det handlar ett ökat resande fram till 2040. Resandet med egen bil förväntas öka med nästan 30 procent. Det tycker jag rimmar väldigt illa med idén om ett transporteffektivt samhälle, där vi behöver transportera oss mindre med det som ökar utsläppen.

Jag ser inte att regeringen på något vis försöker ändra på denna basprognos och i stället styra mot mål. Det handlar alltså om de mål som vi sätter upp, till exempel våra klimatmål, och om att säga att de ska vara styrande för den framtida infrastrukturplaneringen.

Ministern säger också att han inte går in på enskilda objekt, och jag förstår att även detta kommer i planen som ska börja arbetas fram snart. Samtidigt hörde alla som lyssnade på presskonferensen att mängder av olika objekt togs upp.

Om man ska vara lite djärv och om man vill att vi ska uppnå våra klimatmål på riktigt tror jag kanske att man måste våga prioritera lite bättre och våga säga att vissa vägprojekt som ligger i planeringen sedan tidigare måste lyftas ut eftersom de helt enkelt kostar för mycket. De har avfärdats av Naturvårdsverket, eftersom de kommer att leda till så stora utsläpp. Jag hör dock inte ministern säga att han är beredd att plocka bort ett enda motorvägsprojekt från den framtida planeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp cykling. Det är jättebra att det aviseras ett nationellt mål för ökad cykling i kommande planering. Men jag ser inte några konkreta ändringar i lagstiftning eller annat, till exempel att man ska kunna få bygga cykelvägar oberoende av bilvägar. Det hade varit bra om det hade funnits ett sådant förtydligande i propositionen.

Fru talman! Det krävs en vänsterpartist för att säga att ett historiskt tillskott på 176,5 miljarder, den största infrastrukturpropositionen någonsin, är alldeles för lite. Det är lätt att vara vänsterpartist, för då har man alltid mer pengar.

Det här är faktiskt den absolut största summa som någonsin avsatts för infrastrukturåtgärder i Sverige, och det innebär att vi har förutsättningar både att kunna skjuta till resurser för vidmakthållande av vägnätet och järnvägsnätet och att ha utrymme för viktiga investeringar för Sverige de kommande tolv åren. Det handlar om att fullfölja och fortsätta arbetet med nya stambanor, dock på ett sätt som inte tränger ut andra viktiga satsningar utan ändå skapar utrymme för det som kan vara Norrbotniabanan, järnväg i norra Sverige eller andra angelägna insatser.

Det är klart att oppositionen alltid har mer pengar, men det är med förlov sagt lite intressant att höra hur Vänsterpartiet i så fall ska finansiera detta.

I vart fall är det ramen som vi går till riksdagen med. Den är historiskt hög, och jag tror att det behövs för att återstarta Sverige. Det behövs för att se till att vi kan få en grön återstart med viktiga investeringar som kommer att skapa jobb, hopp och framtidstro efter pandemin.

Återigen: En proposition av det här slaget ska inte inrymma ett antal uppdrag till myndigheter eller det som Jens Holm efterfrågar, utan det kommer att finnas andra tillfällen och sammanhang där regeringen talar om vilka uppdrag vi ger till myndigheter. Det är inte riksdagen som beslutar om det. Riksdagen har att besluta om ramarna och inriktningen utifrån den proposition som regeringen har lagt.

Det är ingen tvekan om att det här är en proposition som verkligen kommer att bidra till att omdana transportsystemet för att se till att Sverige blir världens första fossilfria välfärdsnation. Det är omfattande investeringar för att ställa om. Därför kommer såklart klimatlagen, Klimatpolitiska rådets arbete och hela det klimatarbete som den här regeringen och den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen påbörjade tillsammans med Miljöpartiet att vara helt avgörande för arbetet framöver.

I den meningen känner jag mig trygg både med den ram som vi nu redovisar för riksdagen och hoppas att riksdagen ställer sig bakom och naturligtvis också med att det här är precis den plattform som Sverige behöver för omfattande investeringar.

Däremot blir jag orolig när Jens Holm så tydligt aviserar att Vänsterpartiet vill riva upp saker i nationell plan. Nu är ju inte detta en fråga för infrastrukturpropositionen, men det är uppenbart att det Jens Holm ändå redovisar här är att objekt ska plockas ur. Jag har sagt - med väldigt starkt stöd i hela landet, vågar jag tro - att lagt kort nog ligger. Man ska vara försiktig med att upprepa det misstag som Moderaterna gjorde 2006 när man lyfte ur hela Norrbotniabanan ur nationell plan och tog bort det planeringsarbete som fanns. Tänk om man inte hade gjort det! Vilken betydelse hade det inte haft för Sverige om Norrbotniabanan hade varit på plats, både för de investeringar som görs i norra Sverige och för alla de människor som behöver pendla till en vidgad arbetsmarknad?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det vore ytterst olyckligt att börja stöka om infrastrukturplaneringen och ompröva den vart fjärde år. Det gäller ju långa beslut som ska gälla för de kommande 10-20 åren och ännu längre. Det har varit en styrka i Sverige. Gör nu inte detta till en plockepinnlek, utan se nu till att infrastrukturplanering är någonting som vi långsiktigt skapar förutsättningar för tillsammans med kommuner och regioner. Det underlättar planeringsarbetet, och det underlättar också klimatomställningen.

Fru talman! Det låter ungefär som det brukar göra när jag debatterar med infrastrukturministern: När jag tar upp vissa frågor är det för tidigt, och när jag tar upp dem nästa gång är det för sent.

En infrastrukturproposition som har ambitionen att omsluta åtminstone de kommande fyra åren och sända tydliga signaler för den kommande planplaneringen, som handlar om de kommande tolv åren, borde vara väldigt tydlig både vad gäller ekonomisk finansiering och det politiska innehållet. Men inget av detta finns i den innevarande infrastrukturpropositionen. Det är för lite pengar. Vissa delar av viktiga objekt borde plockas ur nationell plan och i stället finansieras med lånade pengar som separata projekt, inte minst byggandet av höghastighetsbanorna. Det är ju precis vad Trafikverket och alla involverade i detta anser.

Jag skulle vilja fråga ministern: Anser ministern att det är rimligt att basera den kommande infrastrukturplaneringen för de kommande tolv åren på en prognos om 27 procents ökat resande med egen bil? Är det att bygga ett transporteffektivt samhälle? Det skulle jag vilja ha ett konkret svar på.

Jag skulle också vilja fråga ministern om han anser att fyrstegsprincipen och användandet av steg ett- och steg två-åtgärder i en större utsträckning, alltså beteendeförändringar, trimningar och annat, är viktigt. När avser i så fall ministern att presentera konkreta förslag för att detta verkligen ska slå igenom i infrastrukturplaneringen?

Jag fick inget svar gällande satsningar på cykelinfrastruktur. Ska vi kunna bygga ut cykelinfrastruktur i en stor skala, och det bör vi göra, behöver vi också se till att cykelinfrastruktur kan byggas oberoende av bilvägar. Det går inte i dag. Då måste Trafikverket få ett uppdrag.

Fru talman! Jag noterar att Jens Holm inte svarar på grundfrågan om Vänsterpartiet vill riva upp hela den nationella planeringen, ta bort objekt och skapa den oreda som det faktiskt skulle innebära. Det vore bra om vi kunde få ett sådant svar, för det tror jag att väldigt många kommuner, regioner och näringslivsföreträdare landet runt skulle vara intresserade av. Men vi har gott om tid på oss till nationell plan 2022, så Jens Holm kan säkert få tid och utrymme att utveckla detta vid några tillfällen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att basera en proposition på en 30-procentig ökning av bilåkandet är inte aktuellt. Jag tror att alla som hörde mig och Per Bolund vid presentationen och som läser propositionen inser att med stora investeringar i järnväg, fortsatt aviserade satsningar på sjöfarten och en omfattande elektrifiering av transportsektorn är det något annat vi tar sikte på.

Men naturligtvis ska både prognosunderlag, klimatunderlag och väldigt många underlag tillsammans utgöra grunden för de politiska bedömningar vi gör när vi lägger fram en proposition på riksdagens bord och så småningom också en nationell plan. Det ankommer på Trafikverket att svara för sitt prognosarbete, och jag vet att de har flera olika prognoser som de utgår från när de tittar på trafikarbetet framöver.

Jag tror ärligt talat att alla som följer den här debatten inser att i en pandemi som vi nu har haft i över ett år, där resandet dramatiskt har förändrats inte minst för flyget, ska man vara försiktig med att göra säkra utfästelser om hur trafikarbetet kommer att utveckla sig och hur mycket mer vi kommer att distansarbeta.

Jens Holm och Vänsterpartiet tycker uppenbarligen att det är bättre att vi lånar pengar hos banker eller andra som kan ta ränta än att staten med egna medel skjuter till nödvändiga pengar. Jag har aldrig förstått poängen. Det är ju inte gratis att låna. Det är väl bättre, som vi nu gör, att skjuta till 176,5 miljarder och därmed ha råd att göra investeringar i stället för att låna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.