Den industriella utvecklingen i Ludvika och Smedjebacken

Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig vilka konkreta åtgärder regeringen och jag avser att vidta för att möta den kraftiga industriella utvecklingen i Ludvika och Smedjebacken och om regeringen och jag är beredda att tillsätta en nationell samordnare för att säkerställa att näringslivets och samhällets behov i Ludvika och Smedjebacken samordnas på ett effektivt sätt.

Det svenska näringslivet ska ges förutsättningar att vara ledande i den nya industriella omställningen. Politikens uppgift är att bidra med ramar, förutsättningar och incitament för denna omställning.

Det som sker i Ludvika och Smedjebacken är mycket positivt och visar att Sverige är ett land som attraherar strategiska investeringar inom flera olika näringsgrenar och industrier. Investeringar i ren industri är centralt för landets långsiktiga konkurrenskraft.

Regeringen genomför många olika satsningar och åtgärder som har stor betydelse för industrins omställning på både kort och lång sikt. Vi genomför en lång rad åtgärder för att stärka Sveriges energiförsörjning på kort, medellång och längre sikt. Totalt handlar det om närmare 70 beslut och åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi arbetar för att göra tillståndsprocesser enklare, mer förutsägbara och effektivare. Miljötillståndsutredningen lämnade i januari sitt betänkande som föreslår bland annat en större reform av miljöprövningen. Förslagen är ute på remiss fram till den 15 juni 2025.

Vi har också inrättat ett grönt accelerationskontor med två industri-samordnare som har de uppgifter som Lars Isacsson efterfrågar, att säkerställa att näringslivets och samhällets behov samordnas på ett effektivt sätt på orter där industrin expanderar.

De gröna industriprojekten befinner sig i olika faser, med olika risker och potentiella flaskhalsar. Accelerationskontoret förser regeringen löpande med en uppdaterad bild av läget. Industrisamordnarnas uppgift är också att identifiera och omhänderta investerings- och etableringshinder.

Parallellt med industrisamordnarnas uppdrag fick Tillväxtverket i september 2024 i uppdrag att genomföra insatser för industrins konkurrenskraft och gröna omställning. Tillväxtverket har sedan 2023 ett liknande uppdrag med särskilt fokus på Norrbottens och Västerbottens län. Erfarenheter från det samordnande uppdraget i Norrbotten och Västerbotten är relevanta för hela landet och kommer tas till vara i detta uppdrag.

I regeringens Strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län finns en insats som handlar om att underlätta för kommuner att växa och bidra till regional utveckling. Det kan till exempel handla om hur kreditgarantimodellen kan användas för att stötta samhällsutvecklande insatser för kommuner som har stora företagsetableringar eller företagsexpansioner.

Likaså har Tillväxtverket sedan 2022 i uppdrag att bistå regioner och kommuner vid varsel och omställning i näringslivet men också bistå vid större företagsetableringar och företagsexpansioner. Detta uppdrag har förlängts till 2027 och bygger upp en samlad kompetens som kommer vara till långsiktig nytta inom näringspolitiken.

Sammantaget finns goda förutsättningar för både Ludvika, Smedjebacken och andra kommuner att ta del av både nationella och regionala initiativ som pågår för att både möta industrins behov och samtidigt stärka de orter där etableringarna sker.

Fru talman! Tack till näringsministern för svaret!

I Ludvika och Smedjebacken har Hitachi nu en orderstock på 400 miljarder kronor – en tredjedel av statsbudgeten. Hitachi är också världsledande på kraftöverföring, vilket kanske kan vara en viktig del av lösningen i den förra interpellationsdebatten. Hitachi anställer för tredje året i rad tre personer om dagen. År 2024 anställde Hitachi Ludvika-Smedjebacken 1 576 personer. Nordic Iron Ore ska öppna gruvdrift i Ludvika kommun. Spendrups i Grängesberg investerar och bygger ut. Ovako i Smedjebacken har en fossilfri stålproduktion som är världsledande.

Det är många statsråd som vill komma till Ludvika och klippa band vid invigningar. Det är väldigt bra och uppskattat. Men vad gör regeringen och SD när näringslivet satsar och kommunen växer? Jo, man sticker. Det är vad kommunstyrelsens ordförande i Ludvika Leif Pettersson säger till Nya Ludvika Tidning: Staten kan inte bara dra härifrån.

Näringsministern hänvisar i sitt svar till det nyinrättade accelerationskontoret. Jag har själv mycket bra erfarenheter av att jobba med industrisamordnarna i accelerationskontoret. I morse bekräftade accelerationskontoret till Avesta Tidning att det finns ett avtal om elförsörjning mellan Google och Vattenfall Eldistribution.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som en följd av detta har Google lämnat in en ansökan om marklov i Horndal i Avesta. Det tycker jag är mycket positivt. Det är bra att accelerationskontoret engagerar sig i detta, för det kan inte vara den enskilda kommunens uppgift att samordna staten och dess myndigheter och bolag. Det kan inte vara ett enskilt kommunalråd eller en riksdagsledamot från regionen som ska jaga statsråd och statssekreterare för att få till ett möte med ett av världens största företag, som vill göra en mångmiljardinvestering, och ett av statens företag.

Men i Ludvika-Smedjebacken handlar det inte om nya etableringar. Här är det företag som har funnits i över 100 år, med olika namn. Här finns fabriker. Här finns detaljplanerad mark från kommunerna. När bolagen behöver bygga behandlas bygglovsansökningar snabbt och säkert av kommunerna.

I Ludvika-Smedjebacken är behovet av accelerationskontor och samordning av staten därför inte lika stort. Här behöver staten agera för att det som produceras och behövs på en världsmarknad ska kunna lämna södra Dalarna och lämna Sverige. Det behöver också byggas bostäder för tusentals nya medarbetare som får jobb.

Vi har här en av landets absolut starkaste industriregioner. Företagen investerar miljardbelopp och skapar framtidens klimatsmarta jobb. Då kan man inte samtidigt låta staten dra sig tillbaka och stänga servicekontoret i Ludvika. Det går liksom inte ihop. Det är som att först applådera industrins utveckling och sedan dra undan mattan för människorna som ska leva och jobba på platsen.

Civilministern har i en debatt här sagt att Statens servicecenter har i uppdrag att se till att det ska finnas ett servicekontor i varje funktionell arbetsmarknadsregion. Ludvika och Smedjebacken är en egen arbetsmarknadsregion. Hitachi har medarbetare från 60 olika nationer och en fortsatt stor arbetskraftsinvandring. Det är inte rimligt att invånarna ska hänvisas till ett kontor i Borlänge fyra mil bort. Det är inte heller rimligt att staten slår igen kontor just där näringslivet som går som starkast.

Fru talman! Jag vill fråga näringsministern: Hur kan regeringen tala om att hela Sverige ska leva samtidigt som man avvecklar grundläggande statlig service i växande industriregioner?

Fru talman! Först och främst vill jag säga att Ludvika och Smedjebacken av lite olika anledningar har en särskild plats i mitt hjärta. Jag bjöd på en del av den informationen senast jag var på plats i Smedjebacken och Ludvika.

Det beror inte minst på att man är så lösningsorienterad och framåtdriven på dessa platser. Man visar återigen att det är företagen i Sverige som är det här landets jobbskapare. Jag tycker att jag har svarat ganska väl på frågan som ställs av Lars Isaksson i interpellationen. Nu ställs en ny fråga, om servicekontoren.

Fru talman! Servicekontoren är inte mitt ansvarsområde som statsråd, och det skulle bli olyckligt om jag gav mig in i detalj i detta. Med det sagt vill jag ändå bjuda på informationen att om jag hade fått lov att bestämma själv hade det funnits väldigt många fler servicekontor i det här landet, snarare än färre. Men i en budget behöver man ge och ta och få ihop helheten. Jag står bakom den helhet som budgeten nu har blivit, även om jag inte tycker att det finns anledning att måla upp en bild av att det är bra att det försvinner servicekontor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En del av bytesförhandlingarna i en sådan förhandling, fru talman, handlar om andra områden av helheten i budgeten. Det handlar bland annat om möjligheten till grönt accelerationskontor, som nu löser ut många av de knutar som andra åtgärder inte har kunnat lösa tidigare. Kanske går det att hitta fler kreativa lösningar för att kompensera för en del av ett försvunnet servicekontor också här, tillsammans med industrisamordnarna.

Om man zoomar ut lite grann ser man att det är ganska viktigt för ett företag som Hitachi, till exempel, och andra stora investeringar och satsningar att det finns infrastruktur som man kan lita på, både väg och järnväg. Därför är jag som näringsminister väldigt stolt över att vi i den budget som nu gäller i Sverige som helhet gör den största satsningen någonsin på infrastruktur. Vi vet att det har direkt bärighet på möjligheten för företag att investera framåt.

Om det ska kunna bli fler järnvägsavgångar, till exempel, med det som Hitachi säljer och ska skeppa ut ur Sverige från hamnarna behöver vi en kraftig prioritering av järnvägen. Det sker nu en kraftig ökning av ramen i nästa nationella plan. Den går upp med 27 procent. Vi gör en prioritering av robustare järnväg och färre störningar. Detta har aldrig skett tidigare i Sverige. Det finns nu förutsättningar att nolla vägunderhållsskulden, och det sköts till ytterligare 200 miljarder i infrastrukturpropositionen.

Detta sker utöver det som görs på energiområdet och med regelförenklingar. Vi banar väg för fler företag att kunna växa, och vi lättar på regelbördan i en väldigt tuff global konkurrens.

Därmed delar jag inte bilden att staten drar sig tillbaka. Snarare tar nu staten sitt fulla ansvar för sådant som bara staten kan ta ansvar för och som det inte är rimligt att kommunen gör. Dessutom gör nu staten ytterligare insatser för att stötta tillväxtorter vad gäller bostäder.

Fru talman! Tack till näringsministern för svaret!

Jag håller, kanske föga förvånande, inte med näringsministern när hon säger att staten inte har dragit sig tillbaka. Jag kommer att återkomma till detta.

Näringsministern lyfte att hon inte kan bestämma själv och att det är ge och ta i en budget. Det förstår jag verkligen. Men jag tycker att det är ett problem att statsråd inte bestämmer mer i Sverige. Civilministern, till exempel, säger att det är ett uppdrag till Statens servicecenter att det ska finnas servicekontor i varje funktionell arbetsmarknadsregion. Två veckor senare läggs servicecentrum ned i Ludvika och Smedjebacken, som är en av de mest expansiva regioner som vi har. Jag tycker att det är ett problem. Då är det svårt att säga till kommunalrådet att signalen inte är att staten drar.

Näringsministern lyfte också upp att det handlar om en helhet och att jag tog upp saker som inte rör hennes ansvarsområde. Men sedan kom hon in på infrastruktur. Det tänkte även jag prata mer om, för det är svårt att prata industri utan att prata infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet talar om den största satsningen någonsin på infrastrukturbudgeten. Det ligger dock i sakens natur att varje infrastrukturbudget är större än den tidigare. Under mina tolv år som kommunalråd var budgeten den största någonsin varje mandatperiod. Detta innebar dock inte att skolan fick mer i reella medel än de hade förra gången.

I Smedjebacken och Ludvika står vi inför ett industrigenombrott. Den gröna omställningen sker inte längre bara i Norrbotten och Västerbotten, utan det är samma sak i Bergslagen, och då måste staten hänga med. Det handlar inte bara om elektricitet till fabriken, utan det handlar om vägar, järnvägar och kollektivtrafik som fungerar. Det handlar om hur folk ska ta sig till jobbet. Det handlar om tåglinjer för pendling, godstransporter, väg ut till hamn och framkomliga vägar. Annars blir tillväxten bara en vision på papper.

Regeringen, där näringsministern har en viktig roll, har nyligen gett Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag till ny nationell plan. I uppdraget ingår att beakta behovet av ett robust transportsystem som kan möta utmaningar i snabbt växande industriregioner. Här måste Ludvika och Smedjebacken kvala in. Behovet är akut.

Mot den bakgrunden vill jag fråga näringsministern, som har ett samlat ansvar för att bejaka och underlätta för industrin: När kommer regeringens uppdrag till Trafikverket att konkret märkas i form av infrastruktursatsningar i Ludvika och Smedjebacken? Varför agerar man inte mer samlat när det är tydligt att industrin går före och staten halkar efter?

Fru talman! Visst tycker jag ibland att det är olyckligt att inte statsråden bestämmer mer när tydliga inriktningar sätts. Missförstå mig rätt: Jag tar ansvar för helheten, men jag tänker inte försöka sminka grisen. Det är tungt när servicekontor läggs ned. Jag hoppas att utvecklingen generellt ska kunna se annorlunda ut, och jag tycker att det händer mycket på många andra områden som är värda att lyfta fram.

Det finns många politiker genom tiderna som har kunnat säga att den här satsningen är den största någonsin. Men vilken effekt ger det? Jag uppskattar Lars Isacssons förståelse och ödmjukhet inför detta. Själv är jag medveten om att mycket av det som vi har gjort de gångna åren behöver utvärderas, inte bara utifrån tempo och hur mycket vi har gjort. Frågan måste också vara om vi lyckats nå ända fram till målet. Har man inte det kanske man kan konstatera att det var rätt steg på vägen men att man inte nådde hela vägen fram.

När det gäller infrastrukturfrågorna är det klart att när man går från runt 1 000 miljarder till 1 200 miljarder i infrastrukturmedel är det procentuellt sett en ökning långt över att man har plussat på lite jämfört med föregående år. Därmed tycker jag att det är relevant att verkligen framhålla att det är en historiskt stor infrastrukturproposition.

Jag kommer inte att kunna ge exakta svar vare sig när det gäller exakt dag eller månad. Det måste Andreas Carlson få svara för. Jag uppskattar förståelsen för att jag kan svara generellt och stå för helheten men inte för detaljerna. Därmed tycker jag att jag har svarat på det mest relevanta som rör infrastrukturen och det stora värdet av att vi inte vältrar över en nationell angelägenhet på en enskild kommun. Är det en nationell angelägenhet att hela infrastrukturstråket från ett av Dalarnas vitala organ ut till andra delar av Sverige? Vi har också haft en diskussion om en enskild kommuns lyftkran i en kommunalt ägd hamn. Ska den pulsådern plötsligt strypas av på grund av att man inte löser ut det? Det är inte rimligt, och det är också en anledning till att det gröna accelerationskontoret har kommit till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett annat område som är helt avgörande för detta är kompetens, och kommunen lokalt gör väldigt mycket för att säkra kompetensen. Enskilda bolag gör också mycket tillsammans med kommunen för att säkerställa att unga utbildar till sådant som är relevant på arbetsmarknaden.

Från regeringens sida bygger vi kraftigt ut civilingenjörsutbildningarna liksom medlen till utbildningsplatser inom yrkeshögskolan och den yrkesinriktade utbildningen inom komvux. Det är några exempel på sådant som vi har prioriterat. Vi har även presenterat en STEM-strategi för ökade kunskaper just inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

Det finns också flera andra åtgärder som en enskild kommun inte kan genomföra men som staten kan göra. Det handlar om skattelättnader för utländska experter och forskare, till exempel expertskatten som vi har utvidgat från fem till sju år. Migrationsverket ska främja högkvalificerad arbetskraftsinvandring, och där har vi kraftigt fått ned svarstiden. Målet är att alla ska få svar inom 30 dagar. Vi gör också en särskild satsning inom ramen för Business Sweden och Svenska institutet för att locka utländska talanger.

Allt detta har växlat upp. Här kliver staten fram för att stötta tillsammans med det kommunala, och det ska vi fortsätta att göra.

Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret!

Även jag tycker att staten ska gå in och göra det här tillsammans med kommunerna, men jag tycker också att det finns en hel del mer att göra. Infrastruktursatsningarna måste märkas. Hitachi kan leverera 52 av de absolut största transformatorerna per år. Det är för att man har fått ett tågläge i veckan, natten mellan lördag och söndag. De ville ha två tåglägen efter varandra så att de kan exportera 104 transformatorer. Men det fick de inte. Det finns alltså en del att bygga på.

Det här är en av Sveriges mest expansiva arbetsmarknadsregioner, och det kan inte finnas något roligare uppdrag än att vara kommunalråd i Ludvika eller Smedjebacken. Statsråden borde stå i kö för att åka dit och berätta att vilka satsningar deras respektive departement ska göra för att möta näringslivet.

Tyvärr är det inte första gången jag står i den här talarstolen och pratar om Ludvika och Smedjebacken. Jag har pratat om dammutrivningar, till exempel i Fredriksberg, som hotar att göra stora delar av kommunen till sumpmark. Jag har protesterat mot neddragningar i kollektivtrafiken, och jag har varnat för vad det innebär att stänga servicekontor. Detta kommer jag såklart att fortsätta med.

När näringslivet satsar i mångmiljardklassen i en region ska staten inte ducka. Det måste finnas infrastruktur, utbildning, bostäder och samhällsservice – sådant som gör omställningen möjlig. Jag tycker inte att det duger att varje statsråd pekar åt ett annat håll.

Näringsministern och vice statsministern Ebba Busch har det också så förspänt att de ministrar som har de roliga portföljer som näringslivet och kommunerna efterfrågar är hennes partikamrater. Här behövs acceleration, kanske inte i form av ett accelerationskontor i Ludvika och Smedjebacken men mer konkreta beslut från regeringen och ansvariga kristdemokratiska ministrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen behöver kliva fram och visa samma handlingskraft som företagen och kommunerna i Ludvika och Smedjebacken. Tack till statsrådet för debatten!

Fru talman! Stort tack till Lars Isacsson, som enträget lyfter dessa frågor!

Det är inte så ofta jag kan säga det här i kammaren, men jag skulle vilja säga att vi ligger väldigt nära varandra i synen på den enorma potential som finns med det goda arbete som redan sker, där det lokala näringslivet och staten går hand i hand. Entreprenörsandan och investeringskraften ger framtidstro och framtidshopp, men det behöver hänga ihop.

För mig har det varit så tydligt alla gånger jag har varit på plats i Ludvika och Smedjebacken att här har vi styrkan i Sverige. Det handlar om kombinationen av hårt arbete och nyfikenhet och att övervinna svåra problem och ge både ekonomisk tillväxt och förutsättningar för en bättre välfärd. Det är min mycket bestämda uppfattning att när tunga etableringar sker, oavsett om de har funnits där länge och nu skiftar inriktning, om de ökar eller om det handlar om helt nya etableringar, kan man inte säga att detta enbart är upp till den enskilda kommunen.

Det är därför jag menar att regeringen tar ett bredare ansvar, vilket jag är stolt över. Vi lägger fram den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin för att bana väg för mer innovationskraft. Jag har tryckt på för den största infrastrukturpropositionen någonsin för både väg och järnväg. Jag vet att infrastrukturministern är väl medveten om Hitachis önskemål framåt vad gäller just järnvägen.

Jag har betonat allt det regeringen gör på kompetensförsörjningsområdet. Det handlar om både att få hit utländsk kompetens och att bana väg för rätt kompetens inom landet – oavsett om det gäller omställning eller våra unga som tar studenten om några år. Jag har tryckt på det vi gör för energin i form av robust elsäkerhet, robust energisystem, mer garanterad el överallt i landet och regelförenklingar. Jag ser fram emot att samarbeta vidare kring detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.