Den humanitära situationen i Kongo och Sveriges syn på handeln med Rwanda

Herr talman! har ställt fyra frågor till mig, som i olika utsträckning har bäring på situationen i östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, DRK, samt handel med Rwanda.

I sin första fråga undrar Lorena Delgado Varas vilka åtgärder jag som statsråd vidtar för att säkerställa att EU:s och Sveriges handel med Rwanda inte bidrar till att finansiera väpnade grupper som begår folkmord och grova människorättsbrott i DRK.

I sin andra fråga undrar Lorena Delgado Varas om jag som statsråd överväger att införa skärpta regler eller sanktioner mot handel med Rwanda med hänsyn till det som anförs i första frågan och vad Lorena Delgado Varas beskriver som Rwandas dokumenterade roll i plundringen av Kongos naturresurser och det pågående våldet i regionen.

I sin tredje fråga undrar Lorena Delgado Varas hur jag som statsråd avser att verka inom EU för att stärka regelverket kring handel med länder och företag som bidrar till konflikter genom illegal exploatering av naturresurser.

Slutligen har Lorena Delgado Varas frågat vilka konkreta åtgärder jag som statsråd vidtar för att säkerställa att svenska och europeiska företag inte deltar i, eller indirekt finansierar, konflikter och människorättsbrott i DRK genom sin närvaro och handel med konfliktmineraler.

Jag vill inledningsvis understryka att Sverige, bilateralt och genom EU, har varit mycket tydligt med att fördöma Rwandas agerande i östra DRK. Rwandas militära närvaro till stöd för den väpnade gruppen M23 utgör en kränkning av DRK:s territoriella integritet. Sverige och EU har vid upprepade tillfällen uppmanat Rwanda att upphöra med sitt stöd till M23 och att dra tillbaka sina trupper.

Regeringen har återkommande understrukit vikten av respekt för folkrätten och att dess principer ska gälla oavsett geografisk kontext. Att allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter begåtts av flera aktörer i östra DRK står utan tvivel. Sverige och EU har uppmanat parterna i konflikten att upphöra med striderna och bidra till att nå en politisk lösning. Sverige och EU stöder pågående internationella ansträngningar för att få detta till stånd.

Handelspolitiken är ett område där EU har exklusiv kompetens, vilket bland annat innebär att det är EU som förhandlar internationella handelsavtal. EU:s fördrag fastställer att EU i sina förbindelser med den övriga världen bland annat ska bidra till fred, säkerhet, fri och rättvis handel, skydd för de mänskliga rättigheterna samt efterlevnad av internationell rätt. Detta gäller också i EU:s och Sveriges handel med Rwanda såväl som med DRK.

Regeringen har en tydlig förväntan på svenska företag att agera hållbart och ansvarsfullt, till exempel genom att verka i linje med OECD:s riktlinjer gällande mänskliga rättigheter, miljö, klimat och korruptionsbekämpning. Företagens verksamhet ska inte orsaka, bidra till eller vara kopplade till brott inom dessa områden.

Det är FN eller EU som beslutar om restriktiva åtgärder tillämpliga i Sverige. Sverige har inga nationellt beslutade restriktiva åtgärder. De restriktiva åtgärder som i dag finns med koppling till situationen i DRK innefattar ett vapenembargo, reserestriktioner och frysning av tillgångar.

I mars utökade EU sanktionerna genom att lista flera rwandiska militära befäl samt ledare för rebellgruppen M23 med anledning av utvecklingen i östra DRK. Även ett rwandiskt företag som olagligen importerat guld från östra DRK fördes upp på sanktionslistan. EU och dess medlemsstater följer noggrant utvecklingen på marken i östra DRK och har beredskap att agera mot individer och företag som begår brott mot de mänskliga rättigheterna och internationell rätt eller på annat vis bidrar till fortsatta övergrepp och stridigheter, inklusive genom den illegala handeln och exploateringen av naturresurser.

Sverige stöder och efterföljer EU:s konfliktmineralsförordning, som syftar till att säkerställa att importörer av tenn, volfram, tantal och guld från konfliktdrabbade områden följer internationella riktlinjer för ansvarsfull anskaffning.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Håkan Svenneling (V) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Herr talman! Den humanitära situationen i Demokratiska republiken Kongo, även kallad DRK, är en av de värsta i världen och drabbar en fjärdedel av befolkningen direkt. Miljontals människor är på flykt, och hårdast drabbade är kvinnor och barn. FN och internationella människorättsorganisationer har gång på gång rapporterat om systematiska massakrer, etniskt motiverade våldsdåd och sexuellt våld som används som vapen i konflikten. Sjukdomar som kolera och mpoxvirus sprids, och många lider av hunger och undernäring.

Rwanda har spelat en avgörande roll i konflikten genom sitt stöd till väpnade grupper i östra Kongo och sin systematiska plundring av landets naturresurser. Flera FN-rapporter har belyst hur Rwanda genom sin inblandning i konflikten exporterar konfliktmineraler som ofta är kopplade till allvarliga människorättsbrott. EU:s och Sveriges handel med Rwanda måste därför granskas noggrant för att säkerställa att vi inte indirekt bidrar till att finansiera våldet och plundringen av Kongos resurser.

Rwanda är ett land med en fruktansvärd historia. Folkmordet 1994 finns tydligt kvar i vårt minne men såklart särskilt i minnet hos alla dem som bor och lever i Stora sjöregionen i hjärtat av Afrika. Dagens konflikter har ofta rötter bakåt i historien, ofta på grund av europeisk imperialism.

Sedan folkmordet har Rwanda haft en fantastisk återuppbyggnad. Med hjälp av det internationella samfundet tillsammans med lokala traditioner för konfliktlösning och ansvarstagande har samhället läkts och byggts upp på nytt. Rwanda är i dag på många sätt ett välfungerande samhälle och en stat som ligger i framkant i många aspekter. Partnerskapet med internationella partner och länder har varit starkt under många år.

Samtidigt är Rwanda ingen fullfjädrad demokrati. Sedan folkmordet har landet styrts av en enda president, Paul Kagame. Den demokratiska utvecklingen har stannat upp, och Rwanda utnyttjar nu att man har blivit en starkare aktör i regionen genom sin militära kapacitet.

Det internationella ansvaret stannar inte vid Rwanda. Det finns väldokumenterade exempel på att europeiska företag direkt eller genom underleverantörer profiterar på den illegala exploateringen av mineral i Kongo. Genom att köpa mineral som till exempel guld och kobolt från konfliktområden bidrar dessa företag till att finansiera väpnade gruppers fortsatta våld, vilket förvärrar den humanitära katastrofen. Trots olika internationella initiativ finns det fortfarande allvarliga brister i spårbarheten och kontrollen av dessa leverantörskedjor.

Sveriges politik måste vara tydlig och konsekvent när det gäller att motverka folkmord, grova människorättsbrott och illegal exploatering av naturresurser, oavsett var det sker i världen. På samma sätt som handelspolitiken används för att utöva påtryckningar i andra konflikter bör såväl vår egen handel som EU:s regler och sanktioner kopplat till dessa frågor ses över.

Jag vill tacka ministern för svaret. Flera delar i det var väldigt bra och tydliga. De frågor vi ställer från Vänsterpartiets sida i dag handlar om vad man kan göra för att säkerställa att Sverige inte bidrar till finansiering av väpnade grupper, om regeringen överväger eventuella skärpta regler eller sanktioner mot Rwanda och andra väpnade grupper och om man kan stärka regelverket på något sätt när det kommer till handel där man riskerar att bidra till konflikter genom illegal exploatering av naturresurser. Kan man säkerställa att svenska och europeiska företag inte deltar eller indirekt finansierar konflikter på det sätt som det finns risk för i Kongo?

Herr talman! Jag kan inleda med att säga någonting kort om det vi har gjort på biståndsområdet. Regeringen har gett Sida i uppdrag att genomföra en genomlysning av Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Rwanda och att tills vidare inte ingå nya avtal med rwandiska statliga aktörer. Syftet är såklart att undvika att bistånd kan nyttjas på ett sätt som bidrar till instabilitet eller den pågående konflikten i Stora sjöregionen. Men statliga aktörer och civilsamhällesorganisationer som jobbar med allt från hbtqi-frågor till demokratifrågor kommer fortsatt att kunna få stöd från Sverige, som vanligt.

Sverige följer tillsammans med EU och likasinnade länder noggrant utvecklingen på marken i östra DRK och har beredskap att agera mot både enskilda individer och företag som begår brott mot folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Det är ett välkommet besked från ministerns sida att man är tydlig med att man inte vill ingå några nya avtal. Jag hoppas att det samtidigt sker en översyn av de befintliga avtalen och att man tittar på deras löptider och när det finns möjlighet eventuellt kliver ur avtal som inte är lämpliga att ha i det läge vi befinner oss i.

Det är en otroligt svår situation, men det är tydligt att omvärlden har stora möjligheter i sin relation till Rwanda. Man ska komma ihåg att det har funnits en diskussion globalt om att fördjupa samarbetet med den rwandiska regeringen än mer, och nu, tack vare det som sker i östra Kongo, har den diskussionen stannat av. Jag tror att det är sunt att man har nyktrat till lite och ser att det finns många goda delar av återuppbyggnaden av Rwanda efter folkmordet men att Paul Kagame också har haft landet i ett politiskt järngrepp under lång tid, trots att man på olika sätt har stärkt mångfalden i sin demokrati.

Förra året reste bistånds- och utrikeshandelsministerns egen statssekreterare Diana Janse till Rwanda. Det var innan Benjamin Dousa tillträdde som statsråd. I sina sociala medier skrev hon om hur fantastiskt besöket var, men i det inlägget nämnde hon inte med ett ord det demokratiska underskott som råder i Rwanda eller den negativa roll som landet har spelat i regionen med sin militär och i sitt stöd till rebellgruppen M23. Så tycker inte jag att en svensk regering ska agera. Vi måste ha en regering som tydligt står upp för internationell rätt och demokrati och är tydlig mot auktoritära ledare med att de inte har frikort att agera hur de vill.

Det som är intressant i fallet relationen mellan Rwanda och östra Kongo är handeln med naturresurser. Det är såklart inte helt enkelt att få kontroll över en sådan typ av handel, men det säljs och exporteras alltså produkter från Rwanda som inte finns där. Det handlar om naturtillgångar som inte finns i det lilla landet Rwanda men som finns i det betydligt större grannlandet DRK, det vill säga Kongo. Naturresurserna tas från östra Kongo av företag som ofta är rwandiska och exporteras på en internationell marknad. Det är flera produkter som vi behöver till våra telefoner och andra typer av elektronik. Därför kan vi vara del i att stödja de här ekonomierna.

Jag vill än en gång fråga ministern: Vad kan Sverige och EU tillsammans göra för att få grepp om den handeln och säkerställa att vi inte bidrar till att fördjupa den konflikt som vi ser i östra Kongo och som riskerar att sprida sig – det måste vi också ha klart för oss – i Stora sjöregionen i hjärtat av Afrika?

Herr talman! Jag tror att det på biståndsområdet är viktigt att skicka signalen att det inte är en naturlag att man kan få svenska skattepengar oavsett hur man beter sig. Det är viktigt att göra en distinktion mellan stödet till civilsamhällesorganisationer och det statliga stödet.

Vi hoppas att det beslut regeringen har fattat kan skicka en tydlig signal om att Sverige gärna vill vara med och hjälpa till i många afrikanska kontexter och länder men att man inte kan förvänta sig att få miljontals svenska skattekronor ifall man också samarbetar med och understöder krafter som destabiliserar regionen eller till och med begår grova brott mot mänskligheten. Det är ett viktigt första steg. Det är klart att allting ligger på bordet. Det beror delvis på den geografiska konflikten, vad som händer på plats, hur samarbetet går, hur långa avtalen är och så vidare. Det är någonting vi löpande ser över i vårt stöd till Rwanda.

Vad gäller statssekreterarens resa till Rwanda genomfördes den delvis innan den senaste konflikten bröt ut. Precis som riksdagsledamoten Svenneling nämnde tidigare måste man kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Rwanda är på många sätt ett land som drivit igenom många reformer de senaste decennierna. Det är ett bättre land i många hänseenden – inte i alla, men i fler hänseenden än för 10, 15 eller 20 år sedan. Det är en annan kontext de senaste månaderna än när Diana Janse reste dit.

Summa summarum är detta en fråga vi följer noggrant i Sverige, både handelspolitiskt och biståndspolitiskt. Det är även självklart en fråga som EU följer på ett mycket noggrant sätt. Det är ett känt problem, precis som riksdagsledamoten Svenneling säger, att det sker både förädling och export från Rwanda av mineral som man i teoretisk mening inte vet varifrån de kommer. Men det är klart att man vet varifrån de kommer. Det måste vi tillsammans ha bättre koll på. Det är inte bara en rent folkrättslig fråga mellan DRK och Rwanda, utan det handlar ofta om människor som utsätts för enorma våldsamheter på individplanet när mineral tas upp. Det måste vi följa på ett noggrant sätt.

Herr talman! Jag känner att jag har fått ett bra resultat av interpellationen genom att diskussionen har fört upp frågan på ministerns dagordning. Det här är ett tydligt fall då det är intressant att titta på ministerns dubbla portföljer, bistånd och handel. Där finns lite olika verktyg som man kan använda i fall som detta.

Det är viktigt att det här görs tillsammans med internationella partner. Sverige ska inte agera ensam i ett vakuum. Det finns ett tydligt afrikanskt ledarskap som försöker lösa regionens problem, och vi behöver inte kliva in och ersätta det utan snarare vara en stödjande del i processen.

Jag blir väldigt glad över att höra att alla möjligheter för att hitta en lösning finns på bordet. Det visar att det finns en bredd av åtgärder man kan vidta om utvecklingen försämras alternativt förbättras i olika delar. Det tycker jag är viktigt, och det var något jag saknade i diskussionen om Israels ockupation av Palestina, som vi hade tidigare.

Jag tycker att jag har fått svar på många av frågorna och tackar ministern för debatten.

Herr talman! Även jag är tacksam för en konstruktiv debatt. Tyvärr kommer vi sannolikt att behöva återkomma till frågan under kommande veckor och månader.

Jag tog upp det här när jag var i Uganda för ett par veckor sedan, och vi har också nära kontakt med våra nordiska och baltiska kollegor liksom Storbritannien, som är en ganska stor givare.

Även om det inte är föremål för just denna debatt är det ändå viktigt att understryka vilket humanitärt behov som finns i DRK och regionen däromkring. Flyktingströmmarna har ökat kraftigt de senaste månaderna. Det är därför viktigt att det svenska stödet förblir stort.

I tidigare debatter har vi berört USA:s tillbakadragande, och man kan tydligt se effekterna av det på marken i östra DRK och i de regioner som flyktingarna har tagit sig till. Därför får vi tyvärr säkert anledning att återkomma till frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.