Demokratiska aspekter av handelsavtal

Herr talman! Annika Lillemets har ställt ett antal frågor till statsrådet Birgitta Ohlsson om demokratiska aspekter av frihandelsavtal och i synnerhet om de pågående förhandlingarna om ett partnerskap för handel och investeringar mellan EU och USA, det så kallade TTIP-avtalet. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Inledningsvis vill jag tacka Annika Lillemets för att hon lyfter fram de pågående förhandlingarna mellan EU och USA. Regeringen verkar för att få till stånd ett så ambitiöst och heltäckande partnerskapsavtal som möjligt. För det handlar i grunden om människors vardag, om att arbetssökande ska få större möjligheter att hitta ett jobb, om att konsumenter och företag ska få bättre, billigare och fler varor och tjänster att välja mellan, om att vårt näringsliv ska få bättre och rättvisa spelregler och om att våra små och medelstora företag ska få ökade möjligheter att växa. Herr talman! Frihandel handlar om frihet och ökade möjligheter. Frihandel möjliggör för människor att bestämma över sina liv, att själva besluta om att utbyta varor och tjänster över nationsgränser utan onödiga påbud. Frihandel är sålunda en motor för demokrati. Inte sällan utgör frihandel en förutsättning för demokrati. Aldrig har väl ett land på sikt kunnat främja demokrati genom att slå ned på sina medborgares rätt att handla med omvärlden. Samtidigt är det viktigt att vi inte tar frihandelns inneboende demokratifrämjande förmåga för given. Den fortlöpande demokratiska förankringen är därför mycket viktig. Inom en europeisk kontext ser vi till att värna den demokratiska förankringen genom att bland annat säkerställa att våra nationella parlament, Europaparlamentet, EU-kommissionen samt medlemsstaterna informerar öppet om ärenden och lagförslag som rör vårt handelsregelverk. Regeringen arbetar aktivt med utåtriktade aktiviteter och information på hemmaplan. Vi har genom möten och seminarier diskuterat exempelvis TTIP:s betydelse för maten, jobben och miljön. Vår expertmyndighet Kommerskollegium har publicerat flera rapporter och analyser i ämnet. En rad andra aktörer, inklusive våra arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, har på samma sätt varit mycket aktiva. Herr talman! Redan i EU-kommissionens första analys gjordes en bedömning av de miljö- och klimatmässiga aspekterna av förslaget. Kommissionens initiala bedömning var att den globala effekten av koldioxidutsläpp förmodligen är mycket liten och att det finns positiva effekter på klimatet genom ökad handel med så kallad grön teknik. Kommissionens analys följs nu upp med en utförlig hållbarhetsbedömning, som EU-kommissionen har lagt ut på ett oberoende institut. En interimsrapport presenteras i sommar och slutrapporten mot slutet av året. EU-kommissionen har också inrättat en särskild rådgivargrupp för TTIP med vilken en löpande dialog ska hållas gällande avtalets inverkan på till exempel miljö och konsumentskydd. Herr talman! Inom ramen för TTIP vill både EU och USA utveckla ett närmare regulativt samarbete. Det handlar om att på sikt ta bort onödiga handelshinder som har sitt ursprung i olika tekniska regelverk. Det ska ske utan att vi gör avkall på våra höga krav inom områden som miljö, livsmedel, djur, hälsa och konsumentskydd. Förslag om ett regulativt råd har väckts av kommissionen i förhandlingarna. Tanken är inte att förändra hur Sverige och EU lagstiftar. Tanken är att EU och USA ska hålla varandra informerade om lagstiftning på områden som rör transatlantisk handel. Det tycker jag är ett naturligt inslag i ett ambitiöst partnerskapsavtal. Jag är därför beredd att studera förslaget närmare. Slutligen vad gäller frågan om investerarskydd och skiljedomsförfarande vill jag hänvisa till svar i tidigare interpellationer (2013/14:399, 2013/14:414 och 2013/14:415) där jag är tydlig med att investeringsreglerna i TTIP inte ska underminera vår demokrati. Jag pekar också på att det är positivt att avtalsförhandlingarna inbegriper investeringar, eftersom dessa utgör en vital del i den globala ekonomin. EU-kommissionen genomför just nu en bred konsultation med civilsamhället om ISDS i TTIP. Regeringen stöder detta initiativ, och jag hoppas på ett aktivt deltagande i konsultationerna även här i Sverige. Jag välkomnar en fortsatt konstruktiv dialog med Annika Lillemets i denna så betydelsefulla fråga för Sveriges välstånd.

Herr talman! Till att börja med vill jag tacka statsrådet för att hon svarar på mina frågor. Det framgår med all önskvärd tydlighet att statsrådet och regeringen även fortsatt har stora och till synes orimliga förväntningar på detta avtal. Trots den kritik som växer runt om i Europa och USA, inte minst rörande den bristande öppenheten och insynen i förhandlingarna, väljer regeringen till synes att inte ta farhågorna på särskilt stort allvar. Det är beklagligt och oroande. Statsrådet talar i väldigt positiva ordalag om frihandelns effekter och går till och med så långt som att kalla frihandeln både en förutsättning och en motor för demokrati. Visst har fri och rättvis handel många positiva aspekter, men det kan också vara värt att sansa oss en aning. Som såväl jag som andra redan har påpekat i kammaren under tidigare debatter i detta ämne är tullarna mellan EU och USA redan i dag väldigt låga. En rapport som nyligen sammanställdes på uppdrag av EU-parlamentet säger klart och tydligt att TTIP i huvudsak handlar om ett regulativt samarbete och att endast vissa element av avtalet kan jämföras med klassiska handelsavtal. TTIP handlar således, som statsrådet vet, i första hand inte om tullar utom om lagstiftning. Vi bör kalla saker vid dess rätta namn och inte använda frihandelns goda namn för att beskriva ett avtal som i huvudsak handlar om någonting helt annat. Statsrådets intresse för demokrati är välkommet. Men det hade varit klädsamt om hon på allvar hade velat beakta de farhågor som jag och många med mig faktiskt har på det här området. I sitt svar till mig bemöter hon inte hur företagens nya användning av tvistlösningsmekanismen ISDS i avskräckande syfte - och mekanismens redan bevisade effekter för försening av beslut i syfte att skydda folkhälsan - påverkar demokratiska principer. I det nya fallet mellan Achmea och Slovakien har det holländska försäkringsbolaget inkommit med en första avsiktsförklaring om att inleda ett stämningsförfarande mot den slovakiska staten för ett lagförslag som ännu inte passerat parlamentet. Det enda rimliga syftet med stämningsansökan är att avskräcka den slovakiska regeringen från att implementera demokratiskt beslutade lagar. Tobaksföretaget Philip Morris uppmärksammade stämning mot Australien har lett till att Nya Zeeland avvaktar med att implementera en liknande lag, som syftar till att skydda folkhälsan, tills dess att stämningsförfarandet är slutfört - just för att Nya Zeeland fruktar repressalier från kommersiella aktörer. Hur kan detta inte vara ett hot mot demokratiskt beslutsfattande? Statsrådet säger i sitt svar till mig att EU-kommissionen har väckt ett förslag om ett regulativt råd. Men som statsrådet är medveten om kommer detta förslag direkt från de stora näringslivsorganisationerna, däribland kemikalieindustrin. Enligt medborgarrätts- och miljöorganisationer skulle detta ge ekonomiska särintressen nya verktyg för att blockera, urvattna eller försena kommande lagstiftning på exempelvis miljö- och folkhälsoområdet. Vi värnar båda demokratin. De farhågor som lyfts fram av dem som arbetar med demokrati gör i alla fall mig genuint orolig. Det duger inte att gömma sig bakom frihandeln, utan det handlar om harmonisering av lagstiftning och regelsamverkan. TTIP är ett avtal om regleringar och skydd för investeringar. Jag ber att få återkomma och bemöta andra aspekter av statsrådets svar till mig i mitt nästa anförande. Men vill återigen poängtera att jag gärna ser att statsrådet bemöter de konkreta exemplen kring ISDS och även farhågorna kring det regulativa samarbetsråd som planeras inom ramen för TTIP.

Herr talman! Annika Lillemets tycker jag missförstår vad TTIP går ut på. Det handlar inte om att försämra standarder. Det handlar inte om att försämra det vi har när det gäller miljö och hälsa i EU. TTIP handlar mycket om att förenkla standarder. Jag har debatterat frågan om ISDS ganska många gånger i riksdagen. Det är väldigt intressant, för vi vet ännu inte hur förslaget kommer att se ut. Därmed tycker jag att det känns svårt att säga: Nej, vi ska inte ha något ISDS. Vi vet ju inte ens vad det är som landar på bordet. Kan vi åtminstone inte invänta det som EU-kommissionen nu håller på med, den öppna utfrågningen, och se var förslaget landar? Sedan kan vi ha en seriös debatt om det. Det är inte heller första gången jag hör de här exemplen om Philip Morris och Slovakien tas upp i riksdagen. De rättsfall som frågan berör är antingen pågående eller sådana där det inte är offentligt tillgängligt, varför jag inte kan kommentera dem i sak. Men allmänt kan jag säga att jag tror att de flesta företag undviker att stämma på lösa grunder. En stämning är ofta en sista utväg när andra lösningsförsök, såsom medling, inte har fungerat och är ofta också förknippad med betydande kostnader. Samtidigt kan ISDS-systemet förbättras. EU önskar bland annat ha med regler i TTIP som klargör att en stämmande investerare måste ha en substantiell affärsverksamhet i den aktuella staten. Det kommer inte att vara möjligt för skalbolag eller brevlådeföretag att utnyttja ISDS i TTIP. Ett annat förslag som finns är att motverka eventuella ogrundade stämningar genom en regel om att förloraren betalar alla processkostnader. När det gäller ett holländskt försäkringsbolag, Achmea, som stämmer den slovakiska staten - jag ska inte kommentera enskilda fall, och besluten är inte offentligt tillgängliga - noterar jag medieuppgifter om att skiljenämnden i detta aktuella fall helt nyligen ska ha fattat beslut om att avvisa stämning. Beträffande den första frågan som Annika Lillemets tog upp om det regulativa rådet är det väldigt viktigt att påpeka att syftet är att etablera ett informationsutbyte på detta område mellan EU och USA. Rådet skulle ges i uppgift att övervaka genomförandet av bestämmelserna i TTIP och utfärda offentliga rekommendationer om föreslagna regleringar och allmänt uppmuntra samarbete. Men just nu har vi inte något färdigt textförslag att ta ställning till. När ett sådant föreligger kommer jag att studera det noggrant och pröva förenligheten med befintliga lagstiftningsprocedurer. Dessa samarbetsformer för att överkomma transatlantiska handelshinder har funnits under mycket lång tid. Ett exempel är TEC, Transatlantiska Ekonomiska Rådet, som ändå med varierad framgång har fått bättre koordination och bättre förståelse för standardsättande. På senare tid har mycket fokus lagts på områden som ligger uppströms, det vill säga marknader som måltjänster, elbilar och nanoteknologi. Det är mycket viktigt att vi då kan tala med varandra och se till att det blir så enkelt som möjligt för den typen av handel i framtiden. Jag får återkomma i mitt nästa inlägg.

Herr talman! Det är intressant att handelsministern faktiskt inte bemöter mina och andras farhågor om att man faktiskt går in och stämmer i förebyggande syfte för att försöka hindra implementering av lagstiftning eller lagstiftning som kan leda till förluster. Det var faktiskt det som det handlade om här. Det är det som är intressant, och det är det som är den stora faran, även om de företag som har stämt stater kanske skulle förlora i vissa av dessa fall. Det är det som är saken. Jag har denna gång specifikt frågat om demokratiaspekterna av TTIP. Det var därför som jag ställde frågan till just demokratiministern, eftersom detta är så mycket mer än en handelsfråga. Självklart måste även till exempel Miljödepartementet involveras med tanke på den kritik som har framförts och de följder som det kan bli. Därför undrar jag om handelsministern kan utveckla lite mer hur dialogen har förts inom regeringen och med sakkunniga från andra departement om andra aspekter än handel. Beträffande dialog om avtalet utanför regeringskretsarna välkomnar jag att regeringen har anordnat ett seminarium om TTIP. Men tyvärr är det bara att konstatera att det finns en enorm slagsida när det gäller vilka intressen regeringen väljer att bjuda in och låta komma till tals. Återigen premierades ekonomiska särintressen på bekostnad av miljö- och medborgarrättsorganisationer, och det duger inte. Det är precis samma problem med det föreslagna regulatoriska rådet. Det är inte bestämt, men det är föreslaget av EU-kommissionen. Där skulle faktiskt näringslivsintressena få ingå, men alla andra intressenter skulle komma in långt senare. Det tycker jag är problematiskt. Vidare hänvisar statsrådet till kommissionens initiala bedömning och menar att TTIP kan få positiva konsekvenser för klimatet. Men det förslag som rör energiavsnittet i avtalet som nyligen läckte ut ger en helt annan bild. EU vill nämligen lätta på de nuvarande amerikanska reglerna gällande energiexport och således importera exempelvis olja och naturgas i stora mängder från USA, vilket inte bara skulle öka oljeborrningen och användning av frackning i USA utan också hota framväxten av förnybara alternativ inom EU. Detta skulle förstås kunna få katastrofala konsekvenser för klimatarbetet och miljön såväl här som i USA. I den rapport som har beställts av EU-parlamentet betonas också att man i kommissionens konsekvensanalys inte beaktat avtalets effekter på en mängd andra miljöområden. Återigen säger statsrådet att TTIP syftar till att ta bort onödiga handelshinder och inte ska leda till att vi gör avkall på våra höga krav inom områden som miljö, livsmedel, djur, hälsa och konsumentskydd. Men detta går inte ihop med de siffror som regeringen kommunicerar om avtalets effekter och som bygger på att varenda politiskt påverkbart handelshinder som finns ska tas bort. Men det överensstämmer med EU-kommissionens retorik kring avtalet i stort och konsekvensen för demokratiska principer. Å ena sidan säger man att parternas rätt att reglera ska respekteras, å andra sidan lägger man fram förslag som kommer att leda till att just den rätten urholkas. Statsrådet får gärna förklara för mig vilka regler som syftar till att värna människor och miljö som hon tycker är onödiga. Men om det är som statsrådet säger, att hon inte vill urholka våra demokratiska principer eller för den skull våra krav inom miljö-, djurskydds- och konsumentskyddsområdet och liknande får hon rimligen göra avkall på de ekonomiska effekter hon normalt talar om. I detta fall står eventuell tillväxt mot demokratiska principer och miljöskydd. Statsrådet kan inte få båda. Jag vill även gärna passa på att återkomma till frågan om handelsavtalet som EU förhandlar med Kanada, CETA. Jag undrar om statsrådet, i det fall hon kommer att vara i position att göra så, avser att verka för att EU och Sverige inte ingår detta avtal om det innehåller den mekanism för investeringsskydd, ISDS, som vi nu har debatterat och vars negativa konsekvenser för demokratiska processer illustreras av de exempel som jag nämnde i mitt första anförande.

Herr talman! Vi kanske ska återföra diskussionen till att också påpeka att ISDS är viktig och också någonting som är positivt för våra svenska företag som behöver ett skydd och inte bara diskutera de negativa effekter som Annika Lillemets redan har beslutat finns innan vi ens har ett förslag på bordet. Men jag vill påpeka att regeringen är tydlig med att ISDS inte får inskränka på vår demokrati eller vår möjlighet att lagstifta. Staters rätt att lagstifta om allmännyttiga ändamål som miljö och hälsa får inte urgröpas. Det är viktiga frågor som regeringen tar på stort allvar. Samtidigt måste också en investerare åtnjuta rättssäkerhet, annars blir det inga investeringar. Vi stöder, som jag har nämnt, därför EU:s strävan att nå rätt balans i TTIP mellan skyddet för investerare och staters rätt att lagstifta. Just nu är det föremål för offentliga konsultationer, och vi får helt enkelt se vilket förslag som kommer på bordet. Även för länder som USA, som har väl utvecklade rättssystem, behövs ISDS i någon form därför att det amerikanska rättssystemet inte tillåter utländska företag att väcka talan vid dess domstolar med stöd av internationella avtal. USA har inte heller förbud mot diskriminerande lagstiftning, vilket i stället skulle kunna bli en skyddsprincip som skulle kunna verkställas enligt TTIP. ISDS i TTIP kan komma att bli en global förebild för andra investeringsavtal och stödja EU:s strävan att ha med investeringsskyddsregler i avtal med länder som har osäkra rättssystem. Vi bör också se till att svenska investerare behandlas lika som investerare från andra stater, till exempel Sydkorea och Japan som USA har ingått eller avser att ingå frihandelsavtal med och som ger tillträde till ISDS. Jag skulle vilja fråga Annika Lillemets om hon kan ge mig ett enda tydligt exempel på att det har varit bra för ett land att inte ha frihandel. Det stämmer mycket riktigt att detta är större än ett frihandelsavtal. Det är ett partnerskapsavtal. Vi ser fortfarande exempel på höga tullar inom vissa områden mellan EU och USA. Det stämmer, som Annika Lillemets också säger, att det inom vissa områden är ganska låga tullar. Men att förenkla och underlätta för handel är inte bara en fråga om tullar, utan det är fråga om så väldigt mycket mer. Det är precis det som vi nu försöker få ordning på i detta avtal mellan EU och USA, alltså att vi ser till att erkänna varandras standarder och att vi tar bort onödig byråkrati och onödigt krångel som vi har i dag. Detta är en av de allra viktigaste åtgärderna för att kunna öka vår export. Ett avtal beräknas kunna öka svensk export till USA med 17 procent eller mer. Annika Lillemets och Miljöpartiet talar gärna om välfärden men inte om att det är export och handel som möjliggör för välfärdssatsningar. För att maximera vinsterna för det svenska välståndet måste vi helt enkelt fokusera på avtal som ger störst utväxling för vår utrikeshandel. USA är Sveriges största exportmarknad utanför Europa. Även om jag var inne på att de största vinsterna i termer av bnp kommer av att eliminera icke-tariffära - det vill säga icke-tullar - handelshinder, och även om tullarna generellt är låga, är handeln så stor att det ändå blir betydande summor som går till spillo.

Herr talman! Javisst, man kan gärna ta bort tullarna, det är vi ense om. Det finns många exempel på hur vi har byggt upp välfärd med skyddstullar i olika länder. Företag är inte rättslösa. Varför ska företag ha mycket större rättigheter än individer? Det finns till exempel lagstiftning mot expropriering. Storföretag måste inte och ska inte skyddas från varje form av risk. Investerar man till exempel i miljöfarlig verksamhet eller i skadliga kemikalier som kan komma att förbjudas, då tar man en affärsmässig risk. Vad är det för syn på företag som handelsministern står för? De är inte små barn som ska skyddas från varje form av risk på bekostnad av våra demokratiska principer. Regeringens uppdrag är att tillvarata medborgarnas intressen, inte bara näringslivets intressen. Här finns en intressekonflikt. Vill regeringen verkligen ha en eventuell ekonomisk tillväxt på bekostnad av alla andra värden och intressen, om nu än summan av de ekonomiska konsekvenserna skulle bli positiva med ett sådant här avtal? Sänkt standard för miljö- och hälsoskydd kan stå oss dyrt även i pengar räknat. Miljöförstöring och ohälsa kostar. Men det är inte storföretagen som betalar för det utan det är vi alla. Nej, målet måste vara ett bättre samhälle. Om vi förstör miljön och människor blir sjuka, vad hjälper pengar? Pengar är ett medel. De har inget egenvärde, men det har en god miljö, en god hälsa och demokrati. Slutligen konstaterar jag att handelsministern inte har svarat på mina frågor, och det är ett svar det med. Precis som i vår förra debatt avslutar jag med att konstatera att vi i Miljöpartiet aldrig är beredda att sälja ut viktiga grundbultar i samhället såsom miljö, konsumentskydd och demokratiska grundprinciper. Men efter dagens debatt kan jag fortfarande inte dra någon annan slutsats än att handelsministern och regeringen tyvärr inte verkar tveka att sälja ut allt detta, billigt och på mycket lösa grunder.

Herr talman! Annika Lillemets målar upp en ensidig bild av överdrivna risker som går ut på att onda amerikanska företag kommer till Sverige och förstör demokratin. Men det är ett skräckscenario som har föga förankring i verkligheten. Förhandlingar och konsultationer pågår. I dag vinner staten fler fall än privata investerare, om man tittar på statistiken. Dessutom finns det statistik som visar att det i större utsträckning är de mindre företagen som använder ISDS, alltså inte de stora multinationella företagen som ni på vänsterkanten vill hävda. Varför vill ni hindra små och medelstora företag att få sin sak prövad, om de känner sig överkörda av en stat? Du glömmer, eller väljer att bortse från det faktum att Sverige är en betydande investerare i USA, och vi har väldigt mycket att vinna på ett skydd för våra investerare där. Sverige är världens största investerare i USA per capita. Jag vill passa på att i denna kammare åter påpeka hur glad jag har varit över det breda stöd som riksdagen har gett uttryck för när det har kommit till frihandel. I Sverige har vi ju historiskt haft en god samsyn kring behovet av öppna marknader. Denna frihandelslinje har stärkt Sveriges position i den globala konkurrensen. Men det är väldigt olyckligt att den traditionellt starka frihandelslinjen nu håller på att urholkas av splittringar i oppositionen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycks vara emot, och Socialdemokraterna är för. I kontrast till detta står en enad alliansregering som i stället vill bygga vidare på och stärka den svenska frihandelstraditionen, inte minst genom ökad handel och fler investeringar mellan Sverige, EU och USA.