De tidsbegränsade licenserna

Fru talman! Marléne Lund Kopparklint har frågat mig hur jag ämnar verka för att regeringen ska följa det beslut som riksdagen har fattat grundat på tillkännagivandet om att slopa kravet på förnyande av vapentillstånd vart femte år.

Sten Bergheden har frågat mig när jag och regeringen kommer att ta bort de tidsbegränsade licenserna.

Enligt vapenlagen ska tillstånd för en enskild att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen för flerskott tidsbegränsas till att gälla i högst fem år om inte särskilda skäl talar emot en sådan begränsning.

Riksdagen har två gånger tillkännagett för regeringen att reglerna för innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen bör förenklas och att man bör överväga att slopa kravet på förnyande av tillstånd vart femte år.

Det nuvarande kravet på tidsbegränsning av tillstånd till helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott infördes år 2000 och bygger på bedömningen att dessa vapen är särskilt stöldbegärliga och särskilt farliga (prop. 1999/2000:27 s. 34). Syftet med bestämmelsen om tidsbegränsade tillstånd är att säkerställa en kontinuerlig uppföljning av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med anledning av tillkännagivandena från riksdagen har frågan om slopande av kravet på förnyande av tillstånd vart femte år övervägts i den nyligen överlämnade propositionen Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv (prop. 2020/21:42). Regeringen konstaterar där att det inte finns anledning att i nuläget göra någon annan bedömning avseende tidsbegränsning av tillstånd för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott än den som gjordes år 2000.

Det dödliga skjutvapenvåldet i kriminella miljöer har ökat kraftigt under senare år, och det är av största vikt att motverka att särskilt farliga och stöldbegärliga skjutvapen används i kriminella syften. Regeringen står därför fast vid den bedömning avseende tidsbegränsning av tillstånd för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott som har gjorts tidigare. Regeringen tar alltid tillkännagivanden från riksdagen på största allvar men har alltså i detta fall inte ändrat uppfattning.

Avslutningsvis vill jag lägga till att det på regeringens initiativ pågår ett reformarbete hos Polismyndigheten som bland annat syftar till att korta handläggningstiderna för vapenärenden. I december förra året fick myndigheten i uppdrag av regeringen att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att stärka hanteringen av vapentillstånd. Polismyndigheten redovisade uppdraget den 1 oktober i år med rapporten Polismyndighetens arbete med att öka och effektivisera den digitala hanteringen av vapentillstånd. Av rapporten framgår att det pågår ett omfattande digitaliserings- och effektiviseringsarbete när det gäller Polismyndighetens vapentillståndsprocesser.

Fru talman! Nu står vi här igen, statsrådet Damberg och jag. Det har ju visat sig att vi förmodligen kommer att göra det fler gånger framöver med tanke på regeringens försvårande politik för landets laglydiga jägare, sportskyttar, samlare och vapenhandlare.

Men det gör mig inget att stå här, för jag kommer bestämt att fortsätta att försvara de fri- och rättigheter som den här målgruppen ska ha. Det är en självklarhet för mig att bekämpa de svårigheter som regeringen försöker att införa för landets jägare och sportskyttar. Jag anser att vi i stället för att agera som regeringen gör ska uppmuntra och underlätta för Sveriges jakt- och sportskytte.

Fru talman! Jag förstår ärligt talat inte varför statsrådet Damberg verkar ha gjort det till sin uppgift att försämra för dessa grupper gång efter annan. För drygt ett år sedan röstade riksdagen igenom lättnader i vapenreglerna i syfte att underlätta för Sveriges laglydiga jägare och sportskyttar. Bland annat var riksdagen tydlig med att reglerna för innehav av vapen bör förenklas och att man bör överväga att slopa kravet på förnyande av tillstånd vart femte år.

Fru talman! Gång på gång får vi se exempel på att regeringen struntar i att följa beslut som riksdagen fattat. Riksdagen har på ett och ett halvt år deklarerat 16 tillkännagivanden vars syfte är att underlätta för Jakt- och sportskyttesverige. Trots det fortsätter regeringen att driva en motsatt linje.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom måttet börjar bli rågat vill jag nu ställa frågan: Behöver regeringen hjälp med att läsa dessa tillkännagivanden? Det måste vara något fel. Tillkännagivanden är ju ändå en form av arbetsbeskrivning som regeringen ska följa - annars urholkas riksdagens demokratiska arbete, som ska styra vårt land.

Fru talman! Med hänvisning till regeringens ovilja att följa ett flertal tillkännagivanden är det inte svårt att dra slutsatsen att regeringen inte har några ambitioner att underlätta regelverk och utövande för landets jägare, sportskyttar, vapenhandlare och samlare. Regeringens ambition verkar i stället vara att försvåra för desamma.

Fru talman! Statsrådet Damberg hävdar att enhandsvapen är klassade som sa¨rskilt farliga och att det därför krävs att vi behåller tidsbegränsade licenser eftersom dessa vapen är särskilt stöldbegärliga och särskilt farliga. Då menar statsrådet att de förmodligen riskerar att hamna ute bland gängkriminella. Men det här har ju jag och statsrådet pratat om tidigare; det är ju fel i sak. Hur ma°nga legala vapen fra°n svenska licensinnehavare hamnar egentligen i ha¨nderna på kriminella varje a°r? Det här har jag pratat med statsrådet om åtskilliga gånger, fru talman, men det verkar vara svårt att ta in.

Än en gång: Kopplingen mellan laglydiga jägare och sportskyttar med licenser och att vapnen skulle komma ut bland gängkriminella a¨r högst oklar. Jag kommer att återkomma till detta igen; det är inte första gången. Vi får hoppas att det går fram denna gång så att vi en gång för alla kan underlätta för landets jägare och sportskyttar.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret, även om jag blev förvånad över delar av det!

Fru talman! Riksdagen har antagit 16 tillkännagivanden som rör jakt och skyttevapen. Det handlar om att försöka underlätta för landets jägare och skyttar.

Ett av tillkännagivandena gäller femårslicenserna. Trots att det har gått åratal har regeringen inte genomfört vad tillkännagivandet har efterfrågat, utan antingen ligger det kvar i ministerns skrivbordslåda eller också har regeringen återkommit med förslag som går helt på tvärs mot tillkännagivandet.

Det äldsta tillkännagivandet som vi har för tillfället är om en viltmyndighet. Det antogs för fem och ett halvt år sedan. Ännu har vi inte sett någon form av arbete i en riktning som skulle kunna göra att vi inrättar en viltmyndighet i Sverige.

Fru talman! Jag utgår från att ministern och departementet är läskunniga och med en rätt snabb överblick ändå kan ta till sig det som riksdagen har tagit beslut om. Ministern och departementet borde vara välinformerade om riksdagens beslut. Därför kan vi nog utesluta att ministern inte är tillräckligt informerad om tillkännagivandena och deras innebörd.

Vi kan då utgå från att ministern har förstått tillkännagivandena men ändå inte vill genomföra dem. Som ministern själv säger i sitt svar, fru talman: "Regeringen tar alltid tillkännagivanden från riksdagen på största allvar men har alltså i detta fall inte ändrat uppfattning." Vad jag förstår innebär det därmed att regeringen, som jag uppfattar det hela, inte har tänkt ta bort de femåriga licenserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är alltså uppenbart att ministern har noterat vad riksdagen vill men inte tänker genomföra det, utan han står fast vid sin egen gamla åsikt i minoritet. Med detta struntar ministern helt uppenbart i vad riksdagen i demokratisk anda faktiskt fattar för beslut. Det är inte bara lite allvarligt utan väldigt allvarligt. Det är uppseendeväckande att höra detta i ett svar från ministern och verkar synnerligen nonchalant.

Fru talman! Riksdagens arbete är utformat på ett sådant sätt att riksdagen ger regeringen i uppdrag att genomföra vissa beslut och förändringar genom tillkännagivande. Man har därför utrustat regeringen med departement och utredningsresurser för att kunna genomföra förändringar i lagar och regler. Om inte detta sköts som det är tänkt bör man se över detta.

Fru talman! Riksdagen kan också genomföra egen lagstiftning, även om det är krångligt och riksdagen i dagsläget inte har de resurserna. Riksdagen har också verktyg att entlediga ministrar och regeringar om de saknar stöd i riksdagen.

Ett tillkännagivande är ingen liten rekommendation som kan dribblas bort av regeringen, utan det ska faktiskt följas av riksdagens beslut.

Fru talman! Om då riksdagen fattar beslut om att göra en översyn om att ta bort de tidsbegränsade licenserna kan inte regeringen återkomma med en proposition där man tydligt säger att man inte tänker göra det. Det är dessutom en proposition som nu håller på att avslås i justitieutskottet, vilket innebär att det inte finns något stöd för den åsikten i Sveriges riksdag.

I dag belastar de tidsbegränsade licenserna polisen med cirka 3 000-5 000 ärenden per år. En skytt i Sverige som tränar och tävlar i många skyttegrenar, kanske fem till tio, har kanske fem till tio lika eller olika vapen för sitt skytte. Det är både tränings- och tävlingsvapen. Det kan ofta vara två likadana vapen i varje kategori för att man, om något händer i tävlingen, ändå ska kunna ha ett vapen och fortsätta tävlingen.

Fru talman! Jag vill därför fråga: Anser ministern att det här är avslutat och att han därför inte kommer att återkomma med någon proposition om att ta bort de femåriga licenserna?

Fru talman! Jag försökte vara tydlig med att regeringen har gett i uppdrag till Polismyndigheten att underlätta och förenkla arbetet med tillståndsfrågor och att Polismyndigheten jobbar väldigt aktivt med det. Det är ett tillkännagivande som vi har fått från riksdagen som handlar om det.

I den proposition som det hänvisades till här alldeles nyligen föreslår regeringen att vi också ska avskaffa kravet på särskilt tillstånd för ljuddämpare, också i enlighet med vad riksdagen har föreslagit. Det är alltså inte så att vi inte jobbar aktivt med de här frågorna.

När det gäller tillkännagivandet om tidsbegränsade licenser skrev riksdagen, och jag antar att det var medvetet, att ändringar som riksdagen slår fast bör övervägas.

Kravet på tidsbegränsning av tillstånd för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott infördes år 2000 och bygger på en bedömning att vapnen är särskilt stöldbegärliga eller särskilt farliga.

Vid de terrordåd som ägt rum i Europa de senaste åren har i de allra flesta fall helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott använts. Syftet med tidsbegränsade tillstånd är att genom kontinuerlig uppföljning säkerställa att förutsättningarna för tillståndet är uppfyllda, till exempel att en sportskytt har behov av vapnet eftersom denna fortfarande är aktiv i en skytteförening.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att den olägenhet som det innebär för vissa vapeninnehavare att vart femte år komma in med en förnyad ansökan får vägas mot de risker det kan innebära att inte ha samma kontroll på vapnen, så att de används i kriminella sammanhang.

Det är viktigt att inte försämra kontrollen av de farligaste vapnen. Samtidigt är det viktigt att det är enkelt och smidigt för våra ansvarstagande vapenägare, som vi har i Sverige, att ansöka om förnyat tillstånd och få det.

Det är lite förvånande att Moderaterna 20 år efter att de tidsbegränsade tillstånden infördes, efter 11 september-attackerna, efter terrordådet på Utøya, efter IS, efter terrordåden i Paris och efter att det dödliga skjutvapenvåldet i kriminella miljöer har ökat kraftigt under senare år, nu så tydligt prioriterar att slopa just det här systemet. Jag noterar också att Polismyndigheten inte har några krav på oss att slopa det här systemet. De vill ha kontroll på de särskilt stöldbegärliga och särskilt farliga vapnen, och jag menar att det ändå är starka skäl.

Jag kommer att fortsätta jobba för att vapengarderoben ska utökas, att kraven på ljuddämpare ska slopas och för att förenkla och underlätta, inte minst genom digitalisering och enklare processer, för de laglydiga vapenägare vi har i det här landet, så att de lätt kan utöva både sin sport och sin jakt på ett korrekt sätt. Men det finns frågor som måste övervägas.

Vi har sett en situation i Europa de senaste åren där just den här typen av vapen har använts i terrorsammanhang, men de är också ganska vanliga i kriminella uppgörelser runt om i Sverige. Därför är det särskilt viktigt att ha kontroll på den här typen av vapen.

Fru talman! Menar statsrådet på fullaste allvar att de vapen som har använts vid terrordåd kommer från laglydiga jägare och sportskyttar, alltså personer som har vapenlicenser och är laglydiga? Det är en frågeställning som man kanske bör tänka på när man använder sådana argument.

Argumentet att alla olagliga vapen en gång har varit lagliga används flitigt av vapenmotståndare. Det är dock ytterst få lagliga vapen med civilt ursprung som används vid brott eller för den delen stjäls från laglydiga jägare, sportskyttar, vapenhandlare eller samlare. Närmare bestämt är det ett till två vapen med svensk vapenlicens per år som används vid brott. Nu kanske statistiken ändrats något med tanke på slarvet från regeringens sida när sex Glockpistoler blev stulna från Regeringskansliet. Så kan vara fallet. Men totalt finns det cirka 1,8 miljoner legalt ägda vapen i landet. Vem som helst förstår ju att det inte går att se ett samband mellan två lagliga vapen som är på villovägar och de hundratals skjutningar, sprängningar, rån och övriga brott som begås i Sverige varje år. Det måste väl ändå statsrådet Damberg också förstå. Eller det kanske är så att statsrådet har lite svårt att backa i sin argumentation, trots att det är ett faktum att den största andelen vapen som hamnar hos kriminella är insmugglade från Balkan.

Fru talman! Det är viktigt att lägga fram lite bakgrundshistorik för att förstå hur ologiskt det här är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet framförde tre ursprungsskäl som användes vid införandet av tidsbegränsade licenser.

För det första: den uttalade ambitionen att hålla nere antalet skjutvapen i samhället.

Här kan man med facit i hand fundera på om laglydiga jägare och sportskyttar innefattades redan då. Det skulle man kunna tro med tanke på den jakt som nu har pågått under lång tid.

För det andra: risken för att sådana vapen som inte används frekvent inte tas om hand och förvaras lika väl som de som används aktivt.

Vi har redan pratat om hur ologiskt det faktiskt är.

För det tredje: att man skulle kunna hålla en kontinuerlig kontroll av huruvida vapeninnehavarna aktivt utnyttjar sina skjutvapen och därmed kunna sägas ha ett giltigt skäl.

Alla dessa argument är i dag ohållbara. Trots det står statsrådet fast vid dem. Det är ofattbart, fru talman, och det tror jag nog att de över 600 000 vapenägarna runt om i Sverige håller med mig om.

Det finns i dag ingen allmän ambition att hålla nere antalet legala vapen, inte ens hos regeringen. Man har dock en märklig formulering i sin proposition där man menar att vapen med icke tidsbegränsade licenser lättare skulle kunna missbrukas.

Skrivningen från 1998 gällde på den tiden. Då hade man till skillnad från i dag inte krav på vapenskåp. Sedan 2002 är det samma förvaringskrav för vapen oavsett hur ofta de används, och det gäller oavsett om det handlar om jaktgevär som inte har tidsbegränsad licens eller enhandsvapen eller helautomatiskt vapen som har det.

Det finns många frågetecken när det gäller statsrådets Dambergs argumentation. Det vill jag gärna att han tar till sig.

Fru talman! Jag blir upprörd när jag hör ministern återigen misstänkliggöra Sveriges jägare och skyttar genom att diskutera terrordåden i Europa. Jag kan upplysa ministern om att inget lagligt jakt- och skyttevapen har använts vid dessa terroraktioner. Av 1,8 miljoner lagliga vapen används 1,4 vapen per år i grov brottslig verksamhet. Vi ska givetvis försöka få ned den siffran, men den är väldigt låg siffra i förhållande till det antal vapen som finns i landet.

Fru talman! Anser ministern alltså att tillkännagivandet om femsårslicenserna är utagerat och att han inte tänker göra något mer åt detta? Femårslicenserna innebär en krånglig manöver både för alla våra skyttar runt om i landet och för polisen att administrera.

Fru talman! Sveriges lagliga jägare, skyttar och vapenägare är cirka 600 000, och antalet lagliga vapen är, precis som Marléne sa, ungefär 1,8 miljoner. Jägarna och skyttarna sköter vår viltvård och ägnar sig åt träning och tävling, och de har hårda krav på utbildning, lämplighet, prov och förvaring och kontrolleras dagligen mot brottsregistret. Begår man något brott eller på annat sätt uppträder olämpligt förlorar man sina vapen och licenser. Vapenägare kontrolleras digitalt varje dygn. Tänk om regeringen hade haft samma kontroll på brottsligheten i Sverige!

Fru talman! Det är som sagt få av de lagliga vapnen, enligt utredningar cirka 1,4 vapen per år, som används i någon form av grov brottlighet. Möjligen stiger den siffran något i år med tanke på Regeringskansliets bristfälliga förvaring och kontroll av sina vapen. Men vi kan nog få ned siffrorna igen om Regeringskansliet håller bättre koll på sina vapen i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Pandemin har inneburit att skytteträningar och skyttetävlingar inte har kunnat genomföras som planerat. Det gör att många vapenägare nu hör av sig med stor oro eftersom pandemin kan leda till att man inte får sin vapenlicens förnyad för att man inte har kunnat träna och tävla som planerat - detta på grund av coronarestriktionerna. Den här frågan växer nu ytterligare då sammankomster får vara på högst 8 personer, vilket försvårar möjligheten att genomföra skytteträningar eller skyttetävlingar ännu mer.

Fru talman! Det är bra att vi har restriktiva åtgärder för att minska smittspridningen, men skyttarnas licensinnehav får ju inte äventyras för att de inte kan träna eller tävla.

Fru talman! Inom andra områden har vi dispenser, till exempel när det gäller YKB för yrkestrafiken för att landet inte ska stå utan chaufförer. Kan regeringen tänka sig en dispens för Sveriges skyttar så att de slipper vara oroliga för att få sina licenser indragna på grund av pandemin?

Så en sista fråga. Hur ofta träffar ministern och regeringen landets sportskyttar och diskuterar lösningar? För mig förefaller det vara långt mellan dessa möten, men ett sådant vore kanske bra, inte minst för att inhämta mer kunskap.

(Applåder)

Fru talman! Det är mycket viktigt att Polismyndigheten jobbar på ett smart sätt i en pandemi. Man har i dag möjlighet att göra undantag och har också gjort det på olika sätt kopplat till sina inspektioner i övrigt.

Om Polismyndigheten vill ha ett stöd för att kunna hantera denna situation under pandemin får man gärna återkomma till oss. Det har jag inga problem med. Det är inte så att vi ser framför oss att pandemin ska ställa till det för människor eller föreningar på ett märkligt sätt. Men det är Polismyndigheten som äger denna fråga.

Jag vill dock vara otroligt tydlig med att Polismyndigheten inte på något sätt tycker att man ska minska kontrollen av de mest stöldbegärliga och farliga vapnen i Sverige. Det handlar inte om att vi misstror laglydiga sportskyttar eller jägare. Det handlar om att vi som samhälle behöver ha extra mycket kontroll på de typer av vapen som lätt kan komma till brottslig användning om de stjäls.

Det har skett ett antal fruktansvärda dåd i Sverige. Till exempel hade Peter Mangs licens för den pistol han använde vid sina fasansfulla brott.

Jag är personligen ganska emotionellt drabbad av det värsta terrordådet i Norden. Anders Behring Breivik hade tillstånd för både den Ruger Mini14 för jakt och den Glock 34 för målskytte som han använde på Utøya.

Jag säger inte detta för att jag tror att många människor gör så, men vi måste inse att vi nu har en period av terrorattentat i Europa då det är vanligt att just denna typ av vapen används. Jag menar därför att man måste fundera på när man ska överväga att driva vissa frågor och vilken prioriteringsordning man väljer att ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag lyssnar mycket på Polismyndigheten i dessa frågor. Men jag väljer också att sätta press på Polismyndigheten vad gäller att underlätta, förenkla och snabba på processer. Det ska digitaliseras så att det blir enkelt att göra rätt och går snabbt.

Jag väljer att prioritera ljuddämparfrågan eftersom jag vet att den frågan länge har varit viktig för inte minst jägarna.

Jag vill också komma vidare med vapengarderobsfrågan, som ju hänger ihop med lagstiftningen för vapenmagasin. Jag har dock förstått att riksdagen inte verkar vilja ställa sig bakom propositionen som handlar om att implementera detta EU-direktiv, trots att Moderaterna i EU-parlamentet röstade för det. Det är bindande för Sverige, och vi skulle ha behövt införa dessa regleringar av stora vapenmagasin redan tidigare. Det har dock varit omöjligt att komma dithän, och nu får vi se hur riksdagen röstar.

Jag har inget stort intresse för just denna fråga, men Sverige måste genomföra de direktiv som finns på EU-nivå - också i solidaritet med de länder som har drabbats av terrorism. Det gäller inte minst Frankrike, som drabbades hårt för fem år sedan och därför tog initiativ till kravet på tuffare regleringar för stora vapenmagasin i hela Europa. Sverige kan inte välja bort detta.

Fru talman! Jag skulle önska att statsrådet Damberg också lyssnade på jägare och sportskyttar när det gäller att forma denna politik.

Låt mig återgå till det jag var inne på tidigare. I dag sker en prövning av vapenlicensinnehavares lämplighet dygnet runt genom en automatisk registerslagning. Det sker alltså inte enbart när en person ansöker om licens.

Att en person som har ett vapen inte använder det hela tiden är knappast ett problem. Låt mig ta som exempel en person som har jägarexamen och har skaffat ett jaktgevär men inte åker ut och jagar på kanske sex år eller en person som har fått en idrottsskada och gör ett uppehåll i sin träning.

Fru talman! Jag drabbades själv av denna tidsbegränsning i samband med att jag skadade min hand under tiden jag var sportskytt och under konvalescensen inte kunde träna och tävla enligt ordning. Detta medförde att jag fick avyttra mina tävlingsvapen, med ekonomisk förlust som följd. Det är inte rimligt för någon, men det är ännu värre för den som har investerat stora pengar i personliga sportvapen.

Sa° la¨nge vapnen sta°r i vapenska°pet utgo¨r de ingen sa¨kerhetsrisk - varken a¨lgstudsaren, som a¨garen inte beho¨ver fo¨rnya licensen för, eller tävlingspistolen som ligger bredvid, som ägaren dock måste förnya licensen för vart femte år. Var finns logiken i allt det här? Det kan jag tala om, fru talman: Det finns ingen logik i detta.

Slutligen, fru talman, har vi nu lagt fram åtskilliga argument för hur ologiska och krångliga de tidsbegränsade licenserna faktiskt är. Jag hoppas att regeringen kan vara lite självkritisk. Det är faktiskt inte farligt att göra om och göra rätt. Det är snarare en styrka.

Statsrådet Damberg hänvisade till särskilt farliga vapen, och jag vill betona att så sent som för ett par veckor sedan antogs betänkandet i justitieutskottet. Där framgick att regleringen om särskilt farliga vapen "inte är avsedd att på något vis påverka dessa licensprövningar eller licensförfarandet i övrigt". Det är också en viktig aspekt som jag hoppas att statsrådet tar hänsyn till när han driver fram politiken så som han gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ännu en gång går statsrådet in på de terrordåd som alla kan vara överens om är fruktansvärda, och ännu en gång vill jag ställa frågan: Har det genomgående varit lagliga vapen som har använts vid dessa terrordåd? Det är den springande punkten i detta, och det är den argumentation som statsrådet använder sig av när vi för denna debatt.

Bekämpa gängkriminaliteten på ett effektivt sätt gör man inte genom att jaga laglydiga jägare och sportskyttar och försvåra deras utövande, för det är inte deras lagliga vapen som hamnar i händerna på gängkriminella. Det finns andra åtgärder att vidta, och vi moderater har lagt fram ett flertal exempel och förslag om hur man ska bekämpa det. Jag vädjar till statsrådet: Försök att skilja på saker och ting!

Med dessa ord, fru talman, vill jag passa på att önska alla värmlänningar, givetvis, men också dem som är närvarande här i kammaren, talmannen med sina duktiga tjänstemän och även statsrådet Damberg en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Jag kan börja med anledningen till vapendirektivet. Återigen: En av anledningarna är att regeringen ständigt försöker överimplementera det. Man försöker reglera innehav av magasin i stället för att reglera användningen av magasin, vilket EU-direktivet faktiskt bara kräver. Ett litet tips till ministern kan vara att titta på hur Schweiz har löst situationen. De har genomfört detta och lämnat in sitt förändringsdirektiv.

När det gäller den andra delen, fru talman, tycker jag att det är bra att ministern tittar på ljuddämpare. Jag tror att vi kan hitta en bra lösning för den saken, också för vapengarderoben. Det är också bra att titta över frågan om en viltmyndighet, som nu har legat i fem och ett halvt år på departementet utan att ha blivit åtgärdad på något sätt.

Jag blir upprörd över resonemanget om terrorister hela tiden och jämförelsen med svenska skyttar och jägare. Jag kan ge ministern en redogörelse, så kan den diskussionen avslutas fortsättningsvis.

Peter Mangs brukar ofta lyftas upp i exemplen från ministern och regeringshåll, men det är ett väldigt dåligt exempel med tanke på att skytteföreningen i Malmö under lång tid hade påtalat för polisen att de inte rekommenderade att personen skulle få sina vapenlicenser förnyade på grund av att de upptäckt saker och ting som inte stod rätt till när det gäller hanteringen. Ändå gav polisen honom en vapenlicens, men varför det blev på det sättet i systemet kan vi nog titta över själva.

Jag vill precis som Marléne passa på att önska en riktigt god jul till alla skaraborgare, talmannen, talmanskansliet och ministern. Se till att hålla avstånd så att vi får bort coronan, och vaccinera er i tid!

Fru talman! Tack, interpellanterna, för både julhälsningen och debatten! Det finns flera frågor här som vi verkar vara överens om. Vi verkar vara överens om att underlätta för laglydiga sportskyttar och jägare. Köerna måste kortas, tillståndsprocessen måste bli enklare, vi måste se till att tillståndskravet för ljuddämpare avskaffas och vi måste utöka vapengarderoben. Allt detta tror jag att vi är väldigt överens om. Jag går i ljusets tecken här och tittar på det som vi är överens om. Vi är också överens om andra åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ta bara den 1 december, då vi fick igenom och riksdagen med bred enighet röstade för att skärpa vapenlagstiftningen så att fler brott blir betraktade som synnerligen grova, att vapenbrott som sker i kriminella miljöer ger längre fängelsestraff och att det blir ett nytt smugglingsbrott som ger högre straff men som också ger tullen nya befogenheter att jobba med hemliga tvångsmedel för att komma åt att det smugglas vapen, inte minst från västra Balkan till Sverige. Nu i december har vi alltså fått ny lagstiftning på plats som jag hoppas ska ge brottsbekämpande myndigheter ännu bättre möjligheter att komma åt de illegala vapen som fortfarande plågar Sverige.

Jag ser fram emot att jobba tillsammans med riksdagen i dessa viktiga delar för att komma åt både terrorism och gängkriminalitet och att fortsätta att underlätta för jägare och sportskyttar i den legala, seriösa verksamhet som vi har i Sverige.

Med detta vill jag önska alla god jul och gott nytt år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.