De statligt ägda företagens förluster

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Mot bakgrund av en artikel i Dagens Industri har Niklas Wykman frågat mig hur de statliga bolagens förluster påverkar de offentliga finanserna. Artikeln refererar till en sammanställning TT gjort över resultatet 2015 för 21 av de största statligt ägda bolagen.

Staten äger ett femtiotal bolag, varav de allra flesta går med vinst, men ett antal större bolag som tidigare genererat vinster står inför stora utmaningar. De bolag som genererar vinst ger i de flesta fall också utdelning till staten. Regeringen beaktar detta i sina prognoser. Utfallet för inkomster av statens aktier var 19 miljarder kronor 2015. Genomsnittet för inkomsterna de tio föregående åren, det vill säga 2005-2014, var 18 miljarder kronor.

Utdelningsinkomsterna baseras på bolagens resultat året före, det vill säga inkomsterna av statens aktier 2016 har sin grund i bolagens resultat 2015. I regeringens senaste beräkning, som presenterades i budgetpropositionen för 2016, prognostiserades inkomsterna av statens aktier 2016 till 14 miljarder kronor.

De offentliga finanserna och det finansiella sparandet är definierat enligt de redovisningsprinciper som gäller för nationalräkenskaperna. Endast den del av ett bolags utdelning som ryms inom utdelningsgrundande resultat bidrar till det finansiella sparandet. Extrautdelningar i form av utdelningar överstigande ett bolags resultat förbättrar inte de offentliga finanserna enligt nationalräkenskaperna.

Vidare påverkar förluster det finansiella sparandet först om det i förlängningen blir fråga om kapitaltillskott i syfte att täcka rörelseförluster. Det är dock bolagens egna kapital som i första hand är förlustbärande. Nedskrivningar av värden på tillgångar i statliga bolag påverkar således det finansiella sparandet endast i den mån de är relaterade till att utdelningar uteblir.

Fru talman! Finansministern har fått upprepad kritik för hur hon sköter offentliga finanser. Det har handlat om Finanspolitiska rådet, som har använt mycket starka ord och sagt att regeringen helt bryter mot det finanspolitiska ramverket. Det har handlat om de främsta bedömarna, som hänvisar till trixande, mörkande och fifflande med årssaldon fram och tillbaka.

Detta indikerar på olika sätt att regeringen har tappat eller håller på att tappa greppet om de offentliga finanserna. Det är väldigt besvärande för en liten, öppen ekonomi som den svenska. Det är också väldigt besvärande för en svag regering, som den sittande, eftersom man ärvde EU:s starkaste offentliga finanser. Sett till statsskulden och det finansiella nettot var inget land inom Europeiska unionen bättre rustat än Sverige 2014.

Sedan dess har mycket hänt, och frågetecknen kring skötseln av de offentliga finanserna har gradvis vuxit. Trots att ekonomin går för högtryck och outputgapen sluts under åren framöver ser vi hur underskotten spås öka för tiden framöver, till exempel enligt EU-kommissionens prognoser. Det är mycket allvarligt med en regering som tappar greppet och kontrollen över de offentliga finanserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finansministern har tidigare blivit kritiserad för märkliga trix kring de offentliga finanserna. Här, fru talman, kan man inte undgå att tycka att finansministern gör ytterligare ett trix genom att försöka låtsas som om de statliga bolagens resultat inte påverkar offentliga finanser.

När ett helägt statligt bolag som Vattenfall skriver ned sina tillgångar med 19 miljarder på ett år påverkar det självfallet hur den svenska ekonomin fungerar, hur svenska offentliga finanser mår och hur regeringen har möjlighet att navigera under tiden framöver. Om man inte ser detta anser jag att man har mycket svårt att ta ett helhetsansvar för hur de offentliga finanserna ska skötas.

Finansministern hänvisar till att de statliga bolagen genererade ungefär lika mycket intäkter föregående år som de har gjort enligt ett tioårsgenomsnitt. Detta är oroande - inte lugnande som finansministern uttryckte det - eftersom vi under de senaste tio åren har haft den största krisen i världsekonomin sedan depressionen. Förra året var ett mycket starkt år för svensk ekonomi, och ändå når vi inte till fullo de resultat som vi borde kunna nå.

Det är oroväckande när ett finansdepartement ser så lätt på de stora förluster som nu sker. Varför sker dessa stora förluster för till exempel vattenkraft? Det beror delvis på en av regeringen politiskt injicerad kris. Man har tvingats skriva ned värdet på kärnkraftstillgånger eftersom regeringen har höjt effektskatter och allmänt driver en politik som gör att den svenska kärnkraften inte kan drivas längre och därmed blir värdelös. Dessa pengar har man själva slarvat bort genom politiska beslut.

Den andra orsaken är tidigare socialdemokratiska regeringar som Magdalena Andersson var aktiv i och som bedrev mycket stora inköpsrundor på kontinenten. Det handlade om att de regeringar som Magdalena Andersson var verksam i handlade mycket tysk kärnkraft och tysk och polsk kolkraft som sammantaget nu belastar Vattenfall väldigt mycket och därmed leder till stora avskrivningar. Förr eller senare kommer detta att slå mot de offentliga finanserna därför att Vattenfall behöver tillskott men definitivt också därför att Vattenfall inte kan lämna de utdelningar som man tidigare har gjort.

Fru talman! Mot bakgrund av hur vi nu ser att detta påverkar de offentliga finanserna undrar jag hur finansministern ser på tidigare socialdemokratiska regeringars införskaffande av dessa tillgångar, som nu riskerar att belasta de offentliga finanserna väldigt hårt. Var det omdömesgillt av dessa regeringar att handla tysk kärnkraft och polsk kolkraft?

Fru talman! Niklas Wykman påstår att jag tar lätt på de statliga bolagens ekonomi. Jag måste fråga Niklas Wykman var har han fått det ifrån och på vilket sätt han har fått det intrycket.

I ett läge där elpriserna och råvarupriserna, också vad gäller mineraler, är låga påverkas däremot de två stora statliga bolag som är verksamma inom dessa sektorer: Vattenfall och LKAB.

Därutöver har Vattenfall, som vi vet, nedskrivningar på grund av en del uppköp, och då handlar det inte bara om kol utan också om gas. Vi har tidigare sett stora nedskrivningar på grund av köpet av ett visst bolag vid namn Nuon, som köptes upp under den tid då Niklas Wykman jobbade på Finansdepartementet. Jag tror att han jobbade där under Nuontiden, om jag minns rätt. Du får rätta mig om jag har fel, Niklas Wykman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att vi tar höjd för eventuella minskade utdelningar när vi beräknar de offentliga finanserna. Det är precis därför som vi för 2016 har skrivit ned prognosen för utdelningar till 14 miljarder kronor.

Fru talman! Det är inte bara min personliga uppfattning att regeringen tar för lätt på skötseln av de offentliga finanserna. Finanspolitiska rådet har till exempel sagt att man tycker att regeringen och finansministern bryter mot det finanspolitiska ramverket. Finanspolitiska rådet delar alltså bedömningen att regeringen inte sköter de offentliga finanserna på det sätt som det är tänkt. Ekonomistyrningsverket har gång på gång meddelat att man anser att de utgifter som nu kommer är mycket större än vad regeringen uppskattar dem till att vara, det vill säga att det finns ett utgiftstryck som är större än vad regeringen själv bedömer. Detta säger alltså Ekonomistyrningsverket, som man kan anta har relativt goda skäl för sin bedömning.

Men det är inte bara på utgiftssidan som man kan oroas över att regeringen gör alltför optimistiska prognoser och bedömningar. Samlande ledande ekonomer bedömer till exempel att de skattehöjningar som regeringen gör inte kommer att ge de intäkter som regeringen säger att de ska ge.

Magdalena Anderssons frågade mig varför vi ser det som att regeringen tar för lätt på de offentliga finanserna. Det bygger, finansministern, på att Finanspolitiska rådet säger att ni bryter mot regelverket, att Ekonomistyrningsverket säger att ni underskattar utgiftsökningarna och att de ledande ekonomerna säger att ni överskattar intäktsökningarna. Det ger sammantaget goda skäl att ställa frågan om regeringen tar de offentliga finanserna på allvar.

Finansministern hänvisar här till ett inköp som Vattenfall har gjort. Tidigare socialdemokratiska regeringar införskaffade bland annat Brunsbüttel, Krümmel, Stade, Brokdorf och en rad olika både kärnkrafts- och kolkraftsanläggningar runt om på den europeiska kontinenten som nu vållar Vattenfall massiva problem.

Jag förstår att man rent retoriskt kan vilja hänvisa till en annan händelse. Men det är inte så trovärdigt över tid när det verkligen ska diskuteras att hänvisa till en händelse när det finns 20 andra händelser som nu utgör de aktuella problemen.

De nedskrivningar som Vattenfall nu tvingas till beror på den här regeringen och tidigare socialdemokratiska regeringar. Det behöver man beakta när man diskuterar frågan på ett seriöst sätt.

Fru talman! Jag noterade att finansministern inte kommenterade om hon, mot bakgrund av den situation som nu dyker upp för offentliga finanser, anser att det var klokt av tidigare socialdemokratiska regeringar att förvärva så mycket tysk kärnkraft, tysk kolkraft och polsk brunkolskraft. Var detta någonting som var bra för de offentliga finanserna, och vilken risk försätter det nu Sverige i? På den frågan är Magdalena Andersson svaret skyldig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sverige är på väg in i en tydlig högkonjunktur. Det är mycket positivt. Det är positivt för svensk ekonomi, och det är positivt för hushållen. Människor kommer i arbete, de har mer pengar i plånboken och så vidare.

Som allianspolitiker tycker jag att det är ett styrkebesked för de nio budgetar som har styrt Sverige under de senaste nio åren - alliansbudgetar. Det var först för några månader sedan som Magdalena Andersson började få igenom sin politik.

Men, fru talman, det finns stora problem som inte kommer att uppdagas i dag, inte i morgon, inte i nästa vecka utan om tre till fyra år när nästa lågkonjunktur kommer. Så är det, efter en högkonjunktur kommer en lågkonjunktur. Det handlar framför allt om tre saker. Först och främst kommer vi att få en tydlig sysselsättningsdipp på ungefär en halv procent per år efter 2018. Det handlar framför allt om att de många människor som har sökt asyl i Sverige kommer att börja komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Vi vet också att Sverige är världssämst på att få nyanlända in på arbetsmarknaden. Vi kommer därför att få ett växande problem om två, tre eller fyra år i och med detta.

Vi har nu en situation där vi går in i en högkonjunktur med minusränta. Det är ingenting som jag på något sätt vill klandra Riksbanken för. De sköter bara sin uppgift att värna prisstabilitet. Men det sänder en mycket tydlig politisk signal att man måste se till att ha mycket starka finanspolitiska muskler när nästa lågkonjunktur kommer.

Då kommer jag till den viktigaste farhågan i allt detta, och det är det som Niklas Wykman har nämnt här ett par gånger, nämligen att vi ser en ökning av underskotten i statens ekonomi trots att vi har en högkonjunktur. Att ha en underskottspolitik i en högkonjunktur kan bara leda till endera av två saker. Om man inte sparar i goda tider kan man inte stimulera i dåliga tider. Då måste man öka statsskulden kraftfullt i dåliga tider.

Det är precis denna typ av baksmälla som finansministern håller på att plantera in i den svenska ekonomin. Om tre fyra år, när nästa lågkonjunktur kommer, då kommer svensk ekonomi inte att ha muskler att parera denna lågkonjunktur. Det kan till och med vara så att nästa lågkonjunktur triggas igång av en bostadsbubbla, kanske till följd av att finansministern och regeringen på ett klantigt sätt avvecklar ränteavdragen. Detta diskuterade vi för några minuter sedan.

Ovanpå detta har vi en situation där de statliga bolagen börjar leverera underskott. Någonting som är viktigt att notera är att de statliga bolagen ibland ger utdelningar som bidrar positivt till den svenska statskassan, och ibland sker det motsatta.

Men det som är intressant är att vi nu ser underskott i de statliga bolagen trots att det är goda ekonomiska tider.

Problemen håller finansministern på att palla upp, och det kommer till slut att drabba svensk ekonomi - inte i dag, inte i morgon utan om tre fyra år - när lågkonjunkturen kommer. Att finansministern inte ens vill ge ett tydligt besked om hur sämre utdelningar från de statliga bolagen kommer att påverka överskotten visar att man helt har tappat greppet om de offentliga finanserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi har gett ett tydligt besked. I budgetpropositionen reviderade vi ned prognosen för intäkter från utdelningar från statliga bolag. De är nedvärderade till 14 miljarder kronor för innevarande år. Det ligger 5 miljarder kronor under de utdelningar som vi fick in för 2015.

Vi tog över efter åtta år med alliansregeringar, då överskott vändes till underskott i de offentliga finanserna. Vartenda år med en alliansregering försämrades de offentliga finanserna. Att det skedde under själva finanskrisen är inget konstigt. Det är en rätt och rimlig politik, även om jag tycker att policymixen skulle ha sett annorlunda ut. Men att i slutet av förra mandatperioden fortsätta sänka skatten, mest för dem som tjänar mest, med lånade pengar i ett förbättrat konjunkturläge var inte ett ansvarsfullt sätt att sköta statsfinanserna.

Sedan dess har vi lagt om finanspolitiken i en mer ansvarsfull riktning och har också lyckats minska underskotten och fört en mycket stram politik sedan vi kom in i Regeringskansliet. Det var just för att ha marginaler när oväntade saker händer som det var viktigt att bryta alliansregeringens ständiga politik med ökande underskott och i stället föra fram en politik där man tar ansvar för de offentliga finanserna. Man måste säga att det antal asylsökande som kom till Sverige på hösten förra året var denna typ av mycket oväntad händelse. Det var just för att ackommodera denna typ av oväntade händelser som vi såg till att halvera underskottet i de offentliga finanserna. Det är det som är orsaken till att underskottet inte återhämtar sig snabbare än det skulle ha gjort i ett annat läge.

Här är det naturligtvis intressant att höra vad Moderaterna kommer att lägga fram för politik, om de menar att man mycket snabbt ska höja skatten med 30 miljarder eller om man ska göra besparingar på 30 miljarder för att ackommodera denna kostnad.

Fru talman! Finansministern hänvisar till omvärldshändelser och säger att det är därför som de offentliga finanserna nu inte återhämtar sig lika snabbt. Självklart ska Sverige bidra till att hantera det besvärliga omvärldsläget. Men det måste givetvis göras på ett hållbart och ansvarsfullt sätt som är förenligt med finansiell stabilitet och hållbarhet i de offentliga finanserna.

Det är inte där jag och finansministern är av olika uppfattningar, utan våra åsiktsskillnader finns i att finansministern säger att de offentliga finanserna återhämtar sig. EU-kommissionens vinterprognos säger ju motsatsen, nämligen att underskotten nu ökar från 1 procent till 1,1-1,2 procent under åren framöver. Ska man då komma i balans saknas ungefär 50 miljarder kronor i statskassan. Ska man uppfylla det som finansministern vill införa bakvägen, ett balanskrav, saknas det ungefär 100 miljarder kronor för att vara i närheten av att uppfylla detta över en konjunkturcykel. Ska man dessutom nå ett överskottsmål saknas det 150-200 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alltså så att de offentliga finanserna inte sköts. Vi skaffar oss inte de livremmar och hängslen som behövs för att kunna möta en lågkonjunktur. Detta påtalas av Finanspolitiska rådet och av egentligen samtliga ekonomisk- och finanspolitiska bedömare. Regeringen tar helt enkelt för lätt på utmaningen kring de offentliga finanserna.

Finansministern säger sig bedriva en stram finanspolitik, men det vi har sett av den här regeringen är en kraftig expansion av utgifterna. Det är inte en stram politik när man kraftigt expanderar utgifterna bara för att man samtidigt höjer skatten mycket för vanliga människor med vanliga arbeten. Det går inte ihop.

Fru talman! Jag noterar att min fråga nog kommer att förbli obesvarad. Frågan var: Anser finansministern, mot bakgrund av det som nu händer i de offentliga finanserna, att det var klokt att köpa tysk brunkol, tysk kärnkraft och tysk kraft över huvud taget?

Fru talman! Magdalena Andersson försöker sätta bilden att det uppstod stora underskott i svenska offentliga finanser under slutet av den tidigare alliansregeringens regeringsperiod, därför att vi sänkte skatten. Hon försöker sätta bilden att hennes alternativ hade varit att man hade hållit i pengarna.

Nu är det ju inte riktigt så. Till 93 procent, tror jag, var vi helt överens om hur mycket pengar man skulle stimulera den svenska ekonomin med. Det är alltså lite på marginalen statens budgetsaldo hade sett annorlunda ut om Magdalena Andersson hade varit finansminister under 2010-2014. Vi ville sänka skatterna; hon ville i stället höja bidragen. I grund och botten var vi dock överens om statens budgetsaldo. Det är alltså en direkt felaktig beskrivning vi får från finansministern.

En annan sak som finansministern säger är också direkt felaktig. Hon står här i talarstolen, slår sig för bröstet och säger - och det har hon gjort ett par gånger under de senaste månaderna - att hon har halverat budgetunderskottet. Nej, Magdalena Andersson, det har du inte gjort! Din budget för 2015 gick inte igenom i Sveriges riksdag. Det var alliansbudgeten som gick igenom i Sveriges riksdag för 2015, och det var den som halverade budgetunderskottet. Nej, finansministern, du har inte halverat något budgetunderskott!

Det enda du har gjort är att du har lagt fram en budget för 2016 som ökar underskotten i förhållande till vad vi hade fastställt i budgeten för 2015. Ovanpå det agerar du som att överskottsmålet inte längre finns. Men det gör det - och du bryter mot det, finansministern!

Fru talman! Jag får inte ett enda svar från Niklas Wykman och Fredrik Schulte på frågan hur de anser att man borde finansiera migrationskostnaderna. De säger att jag inte finansierar dem, och de säger att de borde finansieras. De är oroliga för de offentliga finanserna. Men de har inte ett enda förslag på hur de vill sänka utgifter eller höja skatter för att finansiera detta på 30 miljarder fullt ut.

Niklas Wykman säger att vi inte för en stram politik. Sanningen är att underskotten har halverats. Jag tror att de allra flesta skulle påstå att halverade underskott är en stram politik - och framför allt en stor omläggning från den tid då Niklas Wykman satt i Finansdepartementet och lånade till nya, stora skattesänkningar. Det var mest till dem som tjänade mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller halveringen av underskotten vill jag påpeka att den budget vi lade fram, där alliansmotionen sedan följde våra ramar, innebar halverade underskott. Vi lade sedan fram en extra ändringsbudget redan tidigt på våren, och den beslutades i riksdagen. Också i den genomförde vi en mycket stram och ansvarsfull ekonomisk politik, liksom i den budgetproposition som lades på riksdagens bord i höstas.

Sammantaget har det inneburit att vi har stramat upp statsfinanserna, och trots de ökade kostnaderna vi har för migration kommer vi inte i närheten av de underskott som fanns när Niklas Wykman var på Finansdepartementet.

Överläggningen var härmed avslutad.