De politiska demonstrationerna och protesterna i Iran

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag avser att uttala mitt stöd till det iranska folkets kamp för demokratiska och mänskliga rättigheter. Vidare har Amineh Kakabaveh frågat om jag avser att kräva att den iranska regimen ska frige alla fängslade aktivister och demonstranter som har kämpat för dessa rättigheter, inklusive Nasrin Sotoudeh och andra kvinnorättsaktivister. Slutligen har Amineh Kakabaveh frågat mig om jag kommer att se till att Sverige, ensamt eller genom FN och EU, förmår Iran att avskaffa dödsstraffet och diskrimineringen av kvinnor och flickor.

Jag var bland de första inom EU att tydligt understryka hur allvarligt vi ser på uppgifterna om de höga dödstalen i samband med demonstrationerna i Iran den senaste tiden. Utrikesdepartementet har också framfört tydliga budskap till Iran.

Rätten till yttrandefrihet och rätten till fredliga sammankomster måste respekteras. Obegränsad tillgång till internet måste också upprätthållas. Sverige har även verkat för ett enat EU i förhållande till händelserna i Iran i november.

Sverige och resten av EU uppmanar i ett uttalande den 8 december iranska myndigheter att säkerställa transparenta och trovärdiga utredningar för att klargöra antalet döda och arresterade, och tillhandahålla en korrekt rättsprocess för alla arresterade. Tillsammans med resten av EU förväntar vi oss att alla som utövat våldshandlingar hålls ansvariga och att alla fredliga demonstranter som hålls arresterade släpps omedelbart. Jag har också via sociala medier separat kommunicerat och understrukit EU:s budskap efter att det publicerades.

Frågor om skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter är centrala i Sveriges relation till Iran. Vi arbetar löpande med dessa frågor och lyfter vikten av mänskliga rättigheter i våra politiska kontakter med landet. Detta var också en viktig del av de möten som jag och min företrädare Margot Wallström hade med Irans utrikesminister Javad Zarif under hans besök i Sverige i augusti. Regeringen framförde tydligt sin oro över situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Domen mot Nasrin Sotoudeh är ett exempel på hur den iranska regimen inte respekterar rättsstatens principer. Utrikesdepartementet tog därför omgående i Stockholm upp fallet Sotoudeh under samtal med iranska företrädare på hög nivå, inklusive den iranske ambassadören. Fallet Sotoudeh togs också upp under utrikesminister Zarifs besök i Sverige.

Utöver den bilaterala dialogen arbetar Sverige också aktivt och löpande genom EU och i FN för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran. Detta inkluderar tillämpningen av dödsstraffet, som vi fördömer i alla dess former. När Iran granskades i FN:s allmänna ländergranskning i november 2019 gav Sverige rekommendationer till Iran om att bland annat avskaffa dödsstraffet samt vidta omedelbara åtgärder för att förbättra skyddet av människorättsförsvarare, inklusive de som försvarar kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.

Diskriminering av kvinnor och flickor är ett annat exempel på frågor som regelbundet tas upp med Iran. Ett konkret resultat av vår dialog med Iran är det bilaterala samförståndsavtalet om samarbete för ökat kvinnligt deltagande från februari 2017. Avtalet, som följs upp av Svenska institutet, omfattar såväl arbetsmarknaden som samhällslivet.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för det utförliga svaret! I slutet av augusti träffade Irans utrikesminister vår utrikesminister. Man tog upp frågor rörande mänskliga rättigheter. Vår utrikesminister tog upp frågan om kvinnors rättigheter, vilka systematiskt kränkts i 40 år av den islamiska fundamentalismen i Iran.

Jag betvivlar inte att utrikesministern gör detta när hon träffar företrädare för den iranska regimen - inte alls. Det man kan notera är den ignorans och det totala ointresse som den iranska regimen visar för det som den svenska regeringen, med dess företrädare, framför för denna regim.

Den iranske utrikesministern hann knappt komma hem förrän man startade ytterligare tortyrmaskineri och dödande. Människorättsorganisationen Amnesty International anklagar den iranska regimen för att tysta alla som kan tänkas vittna om hur demonstranter sköts ihjäl under protesterna i slutet av november i Iran.

Även Sveriges Radios korrespondent Cecilia Uddén rapporterade hur en förtvivlad tonåring fruktar för sitt liv, eftersom han varit vittne till rena avrättningar av fredliga demonstranter. Cecilia Uddéns intervjuar en av demonstranterna: Jag såg med egna ögon hur de sköt mot oss med skarpa skott. Jag såg med egna ögon hur de siktade mot människors huvud. Jag såg blod på marken. Det var chockerande. Jag hade tårgas i lungorna i flera dagar.

Han är 19 år och viskade så att föräldrarna inte hörde. Han är homosexuell och säger: Vi har inga rättigheter i Iran. Min rättighet som bög är att avrättas. Jag kan bli hängd. Han berättar också att han såg hur infiltratörer som inte tillhörde demonstranterna tände eld på banker, något som visats av Iran.

Amnesty International har samlat vittnesmål liknande det som killen berättar. Tusentals iranier berättar om liknande händelser, och enligt Amnesty International har över 300 människor dödats och skjutits ihjäl. Många av dem som befinner sig på sjukhus tas av säkerhetsstyrkorna Pasdaran till okänd ort, där de utsätts för tortyrliknande metoder. I staden Ahvaz häromdagen förde floden med sig kropparna från tiotals studenter som torterats. Regimen kräver att föräldrarna ska betala för tortyren, för hängningar och för ammunitionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är fruktansvärt. Jag blev uppringd av några systrar, mammor och vänner som visste att vi skulle debattera i dag, och jag lovade att vi ska utkräva ansvar från den iranska regimen. Vi måste göra det, utrikesminister Ann Linde! Vi måste göra det ännu hårdare. Vi måste binda våra avtal med den här tortyrregimen till krav på mänskliga rättigheter. Jag hoppas verkligen att det här kommer att fortsätta.

Fru talman! Jag vill börja med att berömma Amineh Kakabaveh för interpellationen och utrikesministern för hennes tydliga uttalanden om Iran med anledning av de protester som har brutit ut i landet.

Iran är, som vi har varit inne på, ett land som sedan 40 år tillbaka styrs av en fundamentalistisk regim. Läget i Iran är ytterst komplext och går inte att hålla isär från den politiska dragkampen mellan stormakterna i världen i stort, i Mellanöstern och inom Irans politiska ledning.

Nu har protesterna mot sociala och ekonomiska orättvisor som pågår runt om i världen också spridit sig till Iran. Vissa menar att protesterna handlar om att man chockhöjde bensinpriserna, men det var ju bara droppen. I Chile, Libanon och andra länder är folk trötta på orättvisor och korruption, och även folket i Iran vill ha och behöver demokrati, social rättvisa och jämlikhet - inte tortyr, avrättning, sanktioner och ökade klyftor.

De korrupta politikerna i Iran har sedan starten stulit miljarder och samtidigt fört en klassisk nyliberal politik, där de rika har blivit mycket rikare och de fattiga otroligt mycket fattigare. Även de ekonomiska sanktionerna mot landet har påverkat situationen och gjort att inflationen har ökat. Folket i Iran har lidit av såväl den egna regeringens ekonomiska politik som västvärldens sanktioner. Antalet fattiga i Iran har aldrig varit så stort som nu, och även medelklassen har stora problem. De chockhöjda bensinpriserna var det som gjorde att ilskan kokade över.

Iran är det land i världen som avrättar flest människor per capita. Kina avrättar fler, men vi vet inte hur många det är som avrättas i Kina. I Iran handlar det såväl om personer som har begått brott som om politiska motståndare och fackliga aktivister. Kvinnors rättigheter har dragits tillbaka under många år. Vi ser till exempel kravet på att bära hijab som en stor inskränkning av kvinnors rättigheter. Folk är sedan länge trötta på den här situationen.

Landets minoritetsbefolkning är också hårt utsatt. Fri journalistisk existerar inte. Alla medier i landet är kopplade till regimen. Alla vet också att det pågår fusk vid de så kallade valen. Nu har man en plan att man ska bojkotta kommande "val" i februari.

Amnesty uppdaterade den här veckan dödssiffran från demonstrationerna under tre dagar i november till minst 304 personer. Det kan vara fler. Tusentals personer är gripna och har blivit utsatta för tortyr. Precis som tidigare talare var inne på finns det videoklipp på iransk militär som skjuter mot fredliga demonstranter. Flera dödades bara för att de råkade vara i närheten av demonstrationerna.

Många ledamöter här i Sveriges riksdag har reagerat på våldet som möter demonstranterna i Iran. Därför tog ett flertal riksdagsledamöter ett gemensamt ställningstagande, och jag citerar: "Vi fördömer den iranska regimens övergrepp på mänskliga rättigheter, begränsande av yttrandefrihet och demonstrationsfrihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det iranska folket har fått nog av den islamiska regimens förtryck! Till det iranska folket vill vi säga: vi ser er och vi hör er!"

Fru talman! Det är viktigt att den svenska regeringen inte blir för undfallande mot den iranska regimen. Vi ska fortsätta att vara tydliga och klara i våra kontakter med den iranska regimen. Det är viktigt att vi står på det iranska folkets sida.

Fru talman! Jag vill börja med att försäkra Amineh Kakabaveh och dem som har kontaktat henne inför den här interpellationsdebatten att regeringen fortsätter att vara tydlig mot iranska företrädare om det fullständigt oacceptabla i det som pågår. Det handlar dels om det som hänt den senaste tiden, dels om det som har hänt sedan flera år och som gäller mänskliga rättigheter inklusive yttrandefrihet, diskriminering av kvinnor, diskriminering av hbtq-personer, diskriminering av fackliga ledare och fackliga rättigheter och tillämpningen av dödsstraff, något som båda ledamöterna nämnde.

Låt mig säga någonting om dödsstraffet, som är ett av de riktigt stora problemen i Iran eftersom det är så omfattande. Dessutom får även minderåriga dödsstraff.

EU är en drivande aktör för att ta bort dödsstraffet, och det är välkänt att Sverige alltid har påpekat att dödsstraff är omänskligt, grymt och oåterkalleligt. Det är ett straff som strider mot mänskliga rättigheter, och vi fördömer det i alla dess former.

Man kan i och för sig konstatera att antalet avrättningar i Iran har fallit med över 50 procent. Det beror på en ändrad narkotikalagstiftning, så det hör inte riktigt hit. Men jag vill ändå nämna det.

Utöver dödsstraffet använder man tortyr, något som båda ledamöterna också har tagit upp. Det är väldigt alarmerande. Till exempel har fackliga företrädare, utöver de som redan är nämnda, utsatts för tortyr i fångenskap.

När jag och statsministern med en delegation besökte Iran tog vi upp en lång lista över fackliga företrädare som är fängslade. Jag kan konstatera att merparten av dessa nu har släppts. Jag är övertygad om att man trots allt kan påverka med internationellt tryck.

EU har sanktioner mot Iran avseende de mänskliga rättigheterna sedan 2011. Det handlar om restriktiva åtgärder i form av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser liksom reserestriktioner. Senast i april förlängdes dessa sanktioner som handlar om mänskliga rättigheter. Det gäller personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran.

Sverige är med i den kärngrupp i Genève som varje år lägger fram resolutioner för FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran. Mandatet förlängdes senast den 22 mars. Vi är också aktiva i FN, bland annat genom förhandlingar om en årlig resolution om situationen för mänskliga rättigheter i Iran. I november granskades Iran återigen av FN:s universella granskningsmekanism, och den här gången gav Sverige Iran rekommendationer om att dödsstraffet måste avskaffas, att specialrapportören för MR i Iran måste ha fullt tillträde samt att människorättsförsvarare ska skyddas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gäller här att inte glömma bort yttrande, förenings- och församlingsfriheten, för det är också någonting som måste respekteras. Det tar vi bland annat upp i UD:s rapport om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran, vars senaste version vi presenterade för några dagar sedan.

Fru talman! Tack, utrikesministern! Som jag sa tidigare betvivlar jag inte att man är engagerad och vill lyfta mänskliga rättigheter när man träffar företrädare för Iran, men det räcker inte. Jag har varit ledamot av den här kammaren i elva år, och under den tiden har jag och många andra ledamöter från olika partier lyft detta. Jag har vetat i 40 år att detta har pågått. Iran ignorerar kritiken totalt. Om vi inte vidtar ytterligare åtgärder och strategier mot regimen kommer den att fortsätta med oförminskade kränkningar av mänskliga rättigheter.

Amnesty rapporterar att de 17 mödrar vars minderåriga barn sitter i fängelse fått följande svar från företrädare för regimen: "Vi kan göra vad vi vill med era barn, vi kan hålla kvar dem i tio år om vi vill, vi kan avrätta dem och ni kan inte göra något åt saken." Det var alltså mammor till 12åringar och många andra under 18 år som blivit gripna. En hel del har dödats. Vi hörde också i Sveriges Radio hur borgmästaren i en av de här städerna sa att man hade dödat hundratals. Han sa det som att det var någonting viktigt de gjort och någonting de helt enkelt var stolta över. Detta är den regim vi har att göra att med.

Jag menar att det handelsavtal som Sverige har med Iran kan villkoras. Man hänger till exempel människor i lyftkranar - det är värre än på medeltiden - och vi skulle faktiskt kunna beordra alla svenska eller europeiska företag att inte sälja till Iran eller importera därifrån. Om vi inte kan stå upp för detta är det hypokritiskt; vi bara pratar, men det händer ingenting i den verkliga världen. Kan inte utrikesministern till exempel säga att vi kräver att alla de tusentals demonstranter som blivit gripna ska släppas? Kan hon inte säga att de som har begått dessa brott ska ställas inför rätta - faktiskt inför internationell rätt?

Iran mördar journalister, ungdomar, studenter, kurder, socialister, människorättsaktivister och arbetaraktivister. Det är de som mördas i dag. Oftast säger man att det har med narkotika att göra. Så fort det handlar om kurder, balucher eller araber i södra Iran säger man att de är narkomaner eller har sålt narkotika, men oftast handlar det om politisk aktivism. Regimen vill inte att det ska finnas i statistiken som upprättas internationellt varje år. Det finns vittnen; det är många föräldrar och släktingar som vittnar om detta.

Det är min fråga. Vill utrikesministern kräva av Iran att Nasrin Sotoudeh, Ahmadreza Djalali och de andra tusentals människorna släpps - alla arbetaraktivister och kvinnor som kämpar för sina grundläggande mänskliga fri- och rättigheter? Annars kan man helt enkelt vidta andra åtgärder. Dialogen mellan såväl Sverige och Iran som EU och Iran varit helt verkningslös, och då måste man vidta andra åtgärder. Jag vill ha ett svar.

Fru talman! Sverige gör ett stort jobb med att lyfta mänskliga rättigheter, vilket utrikesministern berättar om. Jag tror att Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller det politiska läget kring Iran. Vi ser hur Iran är en del av stormakternas spel och en väldigt tydlig del i Mellanösterns regionala maktkamp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här i riksdagen fattade vi nyligen beslut om att tillåta att regeringen går med i Instex, det index som är en del av försöket att hålla fast vid kärnteknikavtalet och från Europas sida kunna ha handel med Iran och inte bli blockerade av USA:s sanktioner. Jag tror att det är ett steg som kan hjälpa till i arbetet med att skapa bra relationer. Det andra handlar om Sveriges ordförandeskap i IAEA, kärnenergiorganisationen, där vi verkligen har en central roll. Jag hoppas att regeringen använder de möjligheter den har för att på bästa sätt pressa Iran att göra så mycket som möjligt kring mänskliga rättigheter. Regimen i Teheran kommer aldrig att bli snäll, men vi kan åtminstone försöka sätta så mycket press på den vi bara kan för att göra skillnad för det iranska folket.

Det är det jag vill skicka med utrikesministern - att vi ska stå på det iranska folkets sida i alla lägen. Vi ska inte blunda och inte glömma bort att lyfta de brott som den iranska regimen begår, och vi ska sätta så mycket tryck på Iran som möjligt.

Fru talman! Jag konstaterar att regeringen och jag har samma syn på utvecklingen i Iran som både Amineh Kakabaveh och Håkan Svenneling. När det gäller de senaste protesterna kräver regeringen att alla som har begått våldshandlingar ska hållas ansvariga för detta - ingen straffrihet - och att alla fredliga demonstranter släpps omedelbart. Vi kräver också till exempel Nasrin Sotoudehs frigivande; vi kräver hela tiden en rad namngivna personers frigivande. Svaret på Amineh Kakabavehs fråga är alltså: Ja, vi kräver att dessa personer ska friges.

Det är ju så att det med iranska mått mätt är en ganska reformvänlig regim. Att förbättra situationen kan ta mycket lång tid, för det finns så starka konservativa krafter i landet - både inom och utom regeringen - som försöker motarbeta alla eventuella små framsteg som görs över tid. Men det är bättre att det är en regim som är något mer reformvänlig än att det är en ännu mer konservativ regim. Denna regim är i alla fall beredd att prata med internationella interlokutörer.

Rättsstatens principer respekteras inte, som båda ledamöterna har tagit upp. Personer frihetsberövas utan att ens informeras om vad de står åtalade för, och personer sitter frihetsberövade utan någon som helst rättegång. Vi tar som sagt upp detta, och samtidigt vill vi ha en så bred dialog som möjligt. Vi kan nämligen se att det emellanåt fungerar - vi kräver frigivning, och det blir frigivning. Utan någon som helst dialog skulle inte detta vara möjligt.

Håkan Svenneling tar upp Instex, och det handlar just om den kärnvapentekniska överenskommelsen - den som kallas JCPOA. Det handlar om frågan om att Iran ska få kärnvapen och därmed spela en mer destruktiv roll i Mellanöstern. Enda sättet att få Iran att gå med på att inte utveckla kärnvapen var ju att sanktioner som gäller ekonomi skulle lyftas, för att befolkningen ska få det bättre. När USA nu har dragit sig ur har detta inte skett. Alltså har Iran börjat att dra sig ur att följa de regler som gäller för JCPOA.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett exempel - eller ett försök - är att använda Instex, som är ett slags byteshandel. Det har inte varit så framgångsrikt hittills. Syftet med detta är att man ändå skulle försöka med något slags ekonomisk utveckling för att få in Iran i JCPOA igen så att de inte utvecklar kärnvapen, för ett Iran med kärnvapen kommer att vara mycket värre än det Iran som vi ser nu.

Jag tror inte - och det har jag upprepat många gånger här i kammaren - att handel i sig är någonting som motverkar krav, dialog och tuff kritik. Tvärtom möjliggör det att ha direkt dialog med makthavare som kan förändra situationen.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för att hon vill fortsätta att följa detta och fortsätta att utkräva ansvar samt frigivning av samtliga politiska fångar och av de demonstranter som har gripits under de senaste veckorna.

Det är klart att dialog är viktigt. Det borde vara den optimala metoden för att påverka. Problemet är att Irans intressen är ekonomiska. Iran är inte intresserat av dialog. Programmet gällande kärnvapen är endast på Irans villkor. Om man handlar med, duckar för och daltar med Iran kommer de att följa reglerna - annars inte. Så är det med dem.

Det gick att ha en överenskommelse om det. Då kan man också till exempel ha en överenskommelse om mänskliga rättigheter och säga att vi i Sverige, som är ett humant land med en feministisk utrikespolitik, kräver detta. Då kan man säga att vi vill ha en dialog med Iran men att vi också vill att Iran ska lyssna på oss. Annars går det inte.

Den ärligaste utrikesministern var Lena Hjelm-Wallén. Hon var den enda som sa att det är verkningslöst att ha dialog med denna regim - det går inte. Det ser vi också. Irans nuvarande regim är samma regim som har varit i 40 år. Utrikes vill de vara öppna; inrikes är de bödlar. Så är det.

Därför vill jag att vi ska fortsätta, och därför är jag glad att utrikesministern vill föra denna dialog.

Den här debatten kommer att fortsätta. Så länge förtrycket och repressionen består och så länge mänskliga rättigheter kränks måste denna dialog och denna debatt fortsätta.

Avslutningsvis vill jag önska fru talmannen, utrikesministern, alla medarbetare, personalen i Riksdagsförvaltningen och alla följare god jul och gott nytt år.

Fru talman! Jag vill säga ett par saker med anledning av ledamöternas inlägg.

Det tog tio år att förhandla fram JCPOA. Det var den enda möjligheten att få Iran att stanna upp på sin väg mot att bli en kärnvapenstat. De följde avtalet hela vägen fram till att USA lämnade det; då slutade de att följa avtalet. Så man kan inte säga att det inte har någon verkan, utan tvärtom hade det en verkan.

Jag tror heller inte att alla de fackliga aktivister som har blivit frisläppta därför att vi och säkert också andra länder har krävt deras frisläppande - namn för namn - säger att det är verkningslöst. De hade förmodligen suttit kvar i fängelse om det inte hade funnits ett internationellt tryck för att de skulle frisläppas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hävdar alltså att man ska ha dialog och framföra just den typ av krav som vi framför.

Det är också väldigt viktigt att vi systematiskt pekar på rätten för kvinnor och flickor i Iran. Jag tycker att detta är alldeles särskilt illa, både när det gäller vardagslivet - Håkan Svenneling tog upp denna fråga specifikt - och när det gäller att man har en systematisk underordning av kvinnorna och flickorna i Iran som är helt oacceptabel.

Med vår feministiska utrikespolitik väjer vi inte för dessa frågor ens när det gäller regimer som inte tar detta på något som helst allvar.

Jag vill tacka för interpellationen och önska interpellanten och ledamoten Svenneling god jul och gott nytt år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.