De nya amorteringskraven

Svar på interpellationer

Herr talman! Isabella Hökmark har frågat mig dels hur jag motiverar de skärpta amorteringskraven, dels vilka analyser jag har byggt mitt ställningstagande på när jag har motiverat skärpta amorteringskrav.

Förslaget om förstärkt amorteringskrav är en åtgärd inom det relativt nya politikområdet makrotillsyn. I bred politisk enighet har Finansinspektionen fått ansvaret för makrotillsynen och för att föreslå åtgärder som motverkar finansiella obalanser på kreditmarknaden. Finansinspektionens förslag på vissa makrotillsynsåtgärder ska dock underställas regeringen för medgivande innan myndigheten fattar det slutliga beslutet om införande.

Det var således inom ramen för denna makrotillsynsprocess som Finansinspektionen i höstas inkom till regeringen med ett förslag om skärpt amorteringskrav för hushåll med höga skuldkvoter. Det är regeringens uppfattning att en sundare amorteringskultur behöver främjas och att de svenska hushållens höga och växande skuldsättning utgör en risk för såväl enskilda hushåll som ekonomins utveckling framöver.

Denna uppfattning delas av myndigheterna i Finansiella stabilitetsrådet, det vill säga Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Riksbanken, och av flera internationella bedömare, till exempel Internationella valutafonden - IMF - OECD och EU-kommissionen.

Finansinspektionen motiverade förslaget om skärpt amorteringskrav bland annat med att kravet ökar de svenska hushållens motståndskraft mot makroekonomiska störningar, särskilt för dem med höga skuldkvoter. Dessutom anförde Finansinspektionen att kravet säkerställer att bolåneföretagen i sin kreditgivning kommer att tillämpa återbetalningsvillkor som är förenliga med en sund amorteringskultur och som motverkar alltför stora skulder hos hushållen. Regeringen delar denna bedömning.

När det gäller Isabella Hökmarks andra fråga om analyserna bakom regeringens ställningstagande har jag redan vid flera tillfällen, såväl här i riksdagen som vid presskonferensen efter regeringsbeslutet om medgivande till Finansinspektionens förslag, redogjort för dessa. Regeringens analys har fokuserat på utvecklingen på bostadsmarknaden, fördelningseffekter och förslagets makroekonomiska effekter.

I den nyligen publicerade granskningen om makrotillsynen rekommenderar Riksrevisionen regeringen att tillhandahålla skriftligt underlag för sina ställningstaganden till de makrotillsynsåtgärder som kräver ett medgivande. Detta underlag skulle då komplettera Finansinspektionens analyser med makroekonomiska och fördelningspolitiska analyser. Det finns i dag inga krav på en sådan redovisning. Det är dock en fråga som är värd att diskutera och reflektera över, och om en fylligare motivering till regeringens ställningstagande skulle bidra till ökad transparens är det naturligtvis positivt.

Regeringen kommer att återkomma till riksdagen i denna fråga senast den 18 maj i skrivelsen med anledning av Riksrevisionens rapport.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaren på mina frågor om de skärpta amorteringskraven, som gör det svårare för nytillträdda på bostadsmarknaden, som motverkar den viktiga rörligheten och som har lett till ett minskat bostadsbyggande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Noterbart är att statsrådet inte vill ta ansvar för beslutet utan hänvisar till nästan alla tänkbara institutioner i Sverige och utomlands. Att regeringen inte vill ta ansvar är i sig alarmerande. Det är nämligen just regeringen som tillsammans med Finansinspektionen utan analys och utredning aktivt har verkat för amorteringskraven, som inte tar hänsyn till bankens bedömning, till låntagarens förmåga att betala eller till bostadens värde.

Det finns skäl att vara orolig för utvecklingen av hushållens skuldsättning, men man måste veta och förstå bakgrunden för att åtgärder ska vara relevanta och meningsfulla.

För det första har vi fått en omfattande överföring av ägande från kommunala och privata bostadsföretag till privatpersoner. Det är i denna del inte skuldsättningen som sådan som ökar, utan det är finansieringen av bostäder som har flyttats över från företag och kommuner till privatpersoner, med säkerhet i samma bostäder.

För det andra: Priserna på bostadsrätter har i sanning ökat, men det intressanta är varför. Det beror till viss del på värdeökning genom renoveringar och förbättringar. Framför allt hänger värdestegringen dock samman med bristen på bostäder, som ger stigande priser. Det finns en växande efterfrågan och ett litet utbud. Det är för låg rörlighet på bostadsmarknaden och för få bostäder.

För att uttrycka det enkelt beror bostadsbristen på bristen på bostäder, inte på för låga amorteringar eller på skuldsättningen som sådan. Och det är bostadsbristen som driver priserna uppåt.

Problemet är att regeringens lösning på detta bekymmer - att bostadsbristen driver priserna uppåt - är att göra bostadsbristen större samtidigt som man gör det ännu dyrare för människor att skaffa sig en bostad. Amorteringskravet har nämligen lett till lägre rörlighet på bostadsmarknaden och minskat bostadsbyggandet - två flugor i en smäll för att göra bostadsbristen större. Och för dem som inte har någon bostad har det blivit ännu svårare och dyrare att skaffa sig en.

Amorteringskravet har alltså lett till tre saker: minskad rörlighet, färre bostäder och att det är dyrare att bo. Detta innebär att den långsiktiga efterfrågan och prisutvecklingen fortsätter att stiga samtidigt som osäkerheten vad gäller bostadsbyggandet leder till mindre bostadsproduktion. Det är detta vi ser just nu.

Det var därför jag frågade statsrådet om vilken analys som låg till grund för beslutet. Statsrådets svar var väl egentligen att det inte finns någon analys att redovisa utöver de uppfattningar och det tyckande som han redovisat på vissa pressträffar. Har det alltså inte gjorts någon utredning eller någon konsekvensanalys utöver funderingar på en pressträff? Om någon sådan har gjorts, var finns den?

Herr talman! Denna fråga framställs ofta som att man tar pengar från låntagarna, men egentligen är det tvärtom. Detta - att betala av sina skulder - är det bästa sättet att spara.

Vi behöver en sund amorteringskultur i Sverige. Som det ser ut i dag finns det nämligen stora riskfaktorer. Vi kan se att priserna är höga när det gäller det ägda boendet - att köpa en bostad är dyrt. Räntorna är dessutom låga, vilket lockar till att ta stora lån eftersom utgiften per månad inte blir särskilt hög.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Problemet uppstår om räntorna går upp, vilket de kommer att göra förr eller senare. De är extremt låga som det är i dag. Risken är också att bostadspriserna då sjunker. Då kommer många människor att sitta med en bostad som de inte har råd att betala räntorna på. Om de säljer förlorar de kanske en del av det som de en gång köpte bostaden för, och om en alltför stor del av bostaden är belånad kanske de till och med får problem att klara av lånen.

Detta har hänt i andra länder, inte minst i Europa. I Spanien såg man att bostadspriserna ökade och att människor var väldigt skuldsatta. Det går bra så länge räntan är låg, men när räntan går upp blir det väldigt stora problem.

Detta kan leda till en kollaps för den svenska ekonomin. Jag vill inte måla upp att detta kommer att hända, men vi måste ta med i beräkningen att det skulle kunna hända om vi har riktig otur. Det är viktigt att vi som politiker förebygger att detta händer, eftersom det i så fall skulle innebära att väldigt många människor skulle stå utan bostad. Vi vet ju att det råder brist på hyresrätter, och även om vi nu äntligen bygger hyresrätter tar det lång tid att bygga i fatt den brist som finns.

Vart ska de många människor som inte kan bo kvar i sina ägda bostäder ta vägen? Förutom att de är skuldsatta över öronen och har svårt att betala har de ingenstans att bo. Därför gäller det att vi förebygger detta. Ett av de bästa sätten att förebygga är just att amortera. Detta är ju ingenting som drabbar den enskilde ekonomiskt. Man sparar till sig själv eftersom man gör sig av med lån som förr eller senare ändå behöver betalas och som innebär en månadskostnad som tickar på.

Finansinspektionen har gjort en beräkning av det nya förslaget om amortering med 1 procent ytterligare för dem som har ett lån som överstiger fyra och en halv gånger deras inkomst, som visar att det framför allt är människor med goda inkomster som denna regel kommer att träffa. Därmed tycker jag att det finns skäl att gå vidare, och det kommer också att ske, för många kommer att klara det här.

Redan i dag är det många banker som gör beräkningar utifrån inkomsten och storleken på lånet i förhållande till värdet på bostaden. Med tanke på det är det inte så dramatiskt att vi skapar en extra säkerhet.

Visst är det jättestora problem på bostadsmarknaden. Det är svårt att få en hyresrätt. Många hyresrätter har höga hyror, och det är dyrt att köpa en bostad, såväl villa som radhus och bostadsrättslägenhet. Men jag tror inte att vi löser det problemet genom att spä på överskuldsättningen. Jag tror tvärtom att det är nu när räntorna är låga och de allra flesta klarar av att amortera som vi ska passa på att införa amorteringskravet. Sedan hoppas vi att folk i framtiden kommer att klara en kris om räntorna går upp.

Herr talman! Jag vill tacka för möjligheten att åter en gång svara på de frågor som uppkommer om processen kring det stärkta amorteringskravet. Jag tycker att det är bra att vi har den debatten; den behövs.

Det är också viktigt att vi redovisar vilka åtgärder vi tycker behövs för att vi ska ha en sund amorteringskultur och att vi är tydliga med hur vi tycker att det ska se ut på bolånemarknaden i Sverige. Där kan jag sakna Moderaternas analys och svar på den frågan. Vilka svar har egentligen Moderaterna? Det jag hör är mest att vi bara ska vänta och se och blunda och hålla tummarna för att ingenting händer. Det tycker inte jag är en ansvarsfull hållning till det som av både de svenska ansvariga myndigheterna och internationella bedömare utpekas som den största makroekonomiska risken för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När man för den här viktiga debatten tycker jag att man ska göra det med en hög sanningshalt. Där tycker jag att Isabella Hökmark, tyvärr, svajar rätt rejält. Att säga i en interpellationsdebatt att regeringens beslut har fattats utan analys tycker jag är att klart gå över en gräns. Jag har i interpellationssvaret redogjort för den analys som vi redan har gjort och läste precis upp det här i riksdagens kammare. Jag har svarat på skriftliga frågor från riksdagsledamöter, där jag har redogjort för regeringens analys. Jag har tidigare i den här kammaren svarat på interpellationer om regeringens analys. Jag har gett intervjuer till journalister om regeringens analys. Jag har varit på en pressträff efter regeringens beslut, där jag har redogjort för regeringens analys. Att då påstå att regeringen inte har en analys i den här frågan är faktiskt att inte tala sanning. Det tycker jag är beklagligt, och jag skulle gärna önska att man höll sig till sanningen.

Jag tycker också att påståendet att amorteringskravet har lett till en lägre rörlighet på bostadsmarknaden är beklagligt och vill gärna efterfråga vad det är för statistik som ligger bakom det. Vad har Isabella Hökmark för bakgrund för ett sådant påstående?

Utbudet på bostadsmarknaden är faktiskt väldigt högt. Det har inte sjunkit sedan det första amorteringskravet infördes. Det var ju ett amorteringskrav som berörde betydligt fler bolånetagare, en majoritet av bolånetagarna. Det stärkta amorteringskravet berör 15 procent av nya bolånetagare, så det får en betydligt mycket mindre påverkan. Eftersom Isabella Hökmark så tvärsäkert påstår att det har lett till en lägre rörlighet vill jag gärna att hon presenterar statistik som bevisar påståendet. Det skulle vara intressant att få höra Isabella Hökmarks svar på frågan.

Jag tycker självklart att ett stärkt amorteringskrav inte är den enda åtgärd som vi behöver för att hantera en svår situation när det gäller skuldsättning men också när det gäller bostadsutvecklingen. Vi behöver se till att det byggs mer på den svenska bostadsmarknaden. Därför är jag glad att kunna konstatera att det faktiskt byggs på rekordnivåer. Man satte igång byggandet av 70 000 bostäder under förra året, och den takten ser ut att bibehållas i år. Det byggs mer nu än vad det byggts på årtionden och betydligt mer än under den förra regeringens åtta år vid makten. Även där kanske oppositionen ska visa en smula ödmjukhet. När man inte lyckades själva kanske man inte ska kritisera den här regeringen, som uppenbarligen har lyckats få till stånd att det byggs väldigt mycket på svensk bostadsmarknad. Det är klart att det är väldigt viktigt. Regeringen har bland annat tagit fram det största bostadspolitiska program som har presenterats på årtionden just för att öka bostadsbyggandet.

Jag tycker att Moderaterna behöver komma med några svar. Vad är det för svar Moderaterna har när det gäller hushållens höga skuldsättning? Delar man inte Internationella valutafondens, OECD:s, EU-kommissionens, Riksbankens, Riksgäldskontorets och Finansinspektionens bedömning att överskuldsättningen är en risk i svensk ekonomi. Om man nu tycker att det är en risk, vad har man då för svar? Hur ska man hantera problemet? Då räcker det inte att bara peka på några ganska diffusa bostadspolitiska samtal, för det är inte ett relevant svar på frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om Moderaterna hade tyckt att det här är en viktig fråga hade de ju alla möjligheter att föra fram det under de samtal som vi hade, där vi lade fast ramverket kring makrotillsynen.

Jag väntar med nyfikenhet på Isabella Hökmarks svar.

Herr talman! Riksrevisionen har riktat kritik mot regeringen för att man inte har presenterat en analys. Jag vet att ministern också har varit i finansutskottet, där vi har begärt att få en analys av förslaget men inte fått det. Ni ska tydligen återkomma i maj med den typanalys som jag tycker att vi skulle ha fått nu, eftersom amorteringskravet redan har införts.

Det är väldigt svårt att köpa en bostad i Stockholm. Jag vet inte om ni vet hur priserna ser ut, men det är inte ovanligt att en etta kostar upp till 3 miljoner, i alla fall i innerstan, och lite mindre i ytterområdena. För att få låna 3 miljoner måste man tjäna 60 000 i månaden! Det är en ganska hög inkomst. Dessutom måste man ha kapital att sätta in.

Om bostadspriserna går ned något är det jättebra för dem som har kapital eller stora inkomster. Alla andra får det ju ännu svårare att skaffa sig en bostad.

Det kommer statistik hela tiden på att det skett en ökning av blancolånen, vilket jag inte tycker är bra. Byggandet har minskat. Det finns fastighetsbolag som ställer in sina planerade projekt. Och hushållens lån är faktiskt än så länge oförändrade.

Jag vill svara Hillevi Larsson att amorteringskraven inte ger fler bostäder, vilket är problemet. Det är väl lektion ett i ekonomi att om det är ett litet utbud av något ökar kostnaderna för det. Det är precis så det är, att få bostäder ger höga priser. Och amorteringskravet leder ju ingen vart när det gäller att få till fler bostäder.

Fortfarande är min fråga: Hur ska vi få till mer bostäder, och vad ska man säga till dem som nu inte kan köpa en bostad?

Jag har läst om personer som separerar. En person sitter kvar i lägenheten eller villan och kan ta de gamla lånen. Den person som ska flytta får ökade bostadskostnader med typ 50 procent, därför att man måste ta nya lån. Det är en helt absurd situation. Och vi ska inte tala om de unga som ska flytta hemifrån! Om det över huvud taget byggs några hyresrätter får man i Stockholms närområde kanske betala 15 000-16 000 i månaden för en trea. Jag vet inte vilka som flyttar hemifrån som kan betala det. Det här gör det som sagt inte bättre.

Hur får vi fler bostäder? På den frågan är regeringen, som nu i fyra år har arbetat med den här frågan, svaret skyldig.

Herr talman! Vi har nu det högsta bostadsbyggandet på väldigt länge. Det är ett rekordbyggande nu. Vi är uppe på samma nivåer som under den tid då miljonprogrammet byggdes. Jag trodde faktiskt inte att vi skulle nå de nivåerna, även om vi har arbetat hårt för det.

Nu gäller det att hålla i det här byggandet, för vi har fortfarande bostadsbrist. Men man kan se att regeringens politik har varit framgångsrik. Vi har ju haft ett brett paket. Det handlar om regelförenklingar, som också fortsätter, för att snabba upp byggprocessen. Det handlar om investeringsstöd för att få ned hyresnivåerna, för det är ju ett problem att mycket av nyproduktionen är för dyr. Det handlar om kommunbonus, att man belönar kommuner som bygger bostäder, både hyresrätter och ägt boende. Vi har alltså ett brett program.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Syftet med amorteringskravet är inte att det ska byggas fler bostäder. Syftet med det är att förebygga en krasch i människors privatekonomi när man inte längre klarar ränteutgifterna, om man har en högt belånad bostad och räntorna går upp. Men det förebygger även en krasch i den svenska ekonomin, för det skulle i värsta fall kunna drabba så många människor att det påverkar hela ekonomin i stort.

Vi kan se att finanskrisen som började i USA 2007 mycket hade sin grund i att man hade övervärderade och överbelånade bostäder. Det var många som fick gå från hus och hem när kraschen slog till. Det spred sig sedan till Europa, inte minst till Spanien, som är ett exempel på hur illa det kan gå.

Amorteringskraven införs för att vi inte ska vara så sårbara den dag räntorna går upp och priserna på bostäderna går ned, för nu är de priserna väldigt höga och räntorna väldigt låga. Vi gör alltså detta inför framtiden.

Vi måste också fortsätta att göra mycket mer för att bygga fler bostäder.

Herr talman! Jag fick inga svar på mina frågor, men Isabella Hökmark har en chans till att ge lite svar från Moderaterna - dem väntar vi på.

Eftersom Isabella Hökmark fortfarande tvekar vad gäller regeringens analys ska jag redogöra för den lite mer i detalj så att det inte råder några som helst tveksamheter.

Regeringen har till exempel tittat på om det fanns några alternativa förslag som skulle få samma effekt, det vill säga minska de makroekonomiska riskerna med en väldigt hög skuldsättning. Sverige har en hög skuldsättning i hushållen om man jämför med andra länder i vårt närområde och om man jämför historiskt. Det är statistik och fakta som man inte kan bortse från.

Vi kunde inte se att det fanns några sådana alternativa förslag, åtminstone inte sådana som skulle kunna få stöd i Sveriges riksdag. Därför ansåg vi att det fanns skäl att gå vidare med detta förslag, som är det enda som har förts fram som kan ge ett relevant svar.

Vad gäller fördelningseffekter är det framför allt hushåll i Stockholm, där bostadspriserna är väldigt höga, som påverkas. Mer än andra påverkas ensamstående utan barn. Även yngre hushåll påverkas. Dock bor 57 procent av hushåll upp till och med 31 år i hyresrätt, och de påverkas av naturliga skäl inte av amorteringskravet eftersom de inte har några bostadslån.

En felaktighet som ofta förekommer i debatten är att amorteringskravet framför allt påverkar dem med låga inkomster. Det är inte sant. Både Finansinspektionens analyser och regeringens egen analys visar att 75 procent av dem som påverkas av amorteringskravet finns i de tre högsta inkomstdecilerna, det vill säga bland de 30 procent av befolkningen som har högst inkomster. Det är alltså i huvudsak höginkomsttagare med höga lån som påverkas av kravet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet också av internationella exempel, och här har vi också gjort analyser, att när ett land drabbas av en lågkonjunktur eller en ekonomisk nedgång är det framför allt de som har höga skulder i hushållen som förändrar sina beteenden ekonomiskt. De drar ned mycket på konsumtionen för att kunna betala av sina bostadslån. Det gör att man får en ekonomisk nedåtgående spiral och dras ned i en lågkonjunktur som kan vara både svårare och längre än vad den annars skulle ha varit - om man inte skapar buffertar inom hushållen och den nationella ekonomin. Det är precis detta som det stärkta amorteringskravet är till för att göra.

Jag hoppas att vi därmed kan vara klara med diskussionen om huruvida det finns en analys eller inte eftersom jag också på detaljnivå har redogjort för hur regeringens analys ser ut.

Jag tycker att det är bra att Riksrevisionen har granskat makrotillsynen. Man konstaterar också att det är ett arbete som fortfarande pågår och att det därmed blir svårare att göra en analys. Vi tycker att det är bra att man ger medskick i processen. Det är dock tydligt framåtriktat; man talar om vad som ska göras vid nästa tillfälle, eftersom regeringen tar ställning till förslag från Finansinspektionen.

Om Moderaterna tyckte att frågan var viktig och att regeringen skulle göra en skriftlig analys hade man alla möjligheter att föra fram det i de långa och breda samtal som vi hade innan vi lade makrotillsynsansvaret på Finansinspektionen, som utsågs till ansvarig myndighet för att följa dessa frågor, samla på sig expertis för att kunna ta fram relevanta förslag och utforma dem på detaljnivå. Men några sådana krav kom inte från Moderaterna; det fanns inga sådana önskemål över huvud taget. Det är därför lite förvånande att man nu tycker att det är en så viktig fråga eftersom man inte tyckte det vid det tillfället.

Eftersom Isabella Hökmark ändå lyfter fram detta vill jag upprepa mina frågor. Vilka svar har Moderaterna? Hur tycker Moderaterna att man ska hantera riskerna i svensk ekonomi? Står Moderaterna fortfarande bakom makrotillsynsregelverket? Står Moderaterna bakom att Finansinspektionen är den ansvariga expertmyndigheten för makrotillsyn?

Om Moderaterna nu lägger fokus på och kräver att regeringen ska göra hela arbetet och inte luta sig mot Finansinspektionen, vad betyder det då att Finansinspektionen är den relevanta expertmyndigheten vad gäller makrotillsynen?

Står Moderaterna bakom Finansinspektionen som expertmyndighet för makrotillsyn?

Herr talman! Jag tycker att man ska försöka tänka sig in i hur det är för de enskilda människor som har svårt att köpa en bostad och hitta någonstans att bo, för det är ju så det är nu.

I och med att vi med det tidigare amorteringskravet såg att det blev en dämpning, att en del projekt stannade av och att det blev svårare att få tag i en bostad och svårare att få låna förvånar det mig att regeringen tar ytterligare ett steg. Dessa effekter såg vi redan före den 1 mars när nästa steg skulle tas, och de påverkar folks ekonomi mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De med låga inkomster kommer inte att kunna köpa någon bostad alls. Det blir inga bostäder till dem som tjänar lite mindre, inte har kapital eller inte har föräldrar som kan betala. Detta är det stora problemet.

Jag undrar fortfarande och har inte fått svar: På vilket sätt blir bostadsbristen mindre av att det byggs färre bostäder? På vilket sätt dämpas prisutvecklingen av att rörligheten minskar? Vad säger ministern till en ung familj som vill skaffa sig en bostad? Det blir ju inte lättare för att det blir dyrare att skaffa den.

Moderaterna har många förslag. Ett är att det vore det bra att ta bort hyresregleringen. Det har man gjort i Bryssel, så där kan människor få en hyresbostad på en gång. Däremot är taxibilarna reglerade, så det går inte att få tag i en taxi. Så fungerar det med regleringar.

Men som sagt, hur blir det mer bostäder med detta? Det är det stora problemet. Vad säger ministern till dem som faktiskt inte kan flytta för att de inte kan ta nya lån eller till dem som inte ens kommer in på bostadsmarknaden? Vi måste ju tänka på den enskilda personen.

Herr talman! Återigen kommer Isabella Hökmark med påståenden som inte stämmer överens med verkligheten. Jag beklagar det, för det behövs inte den typen av avsteg i en relevant debatt.

Rörligheten på bostadsmarknaden har inte minskat efter amorteringskravet. Utbudet av bostäder, i form av antal bostäder som är ute till försäljning, har inte minskat, och av det totala antalet bostäder har andelen som byter ägare inte heller minskat sedan amorteringskravet infördes.

Det är svårt att förstå vad det är för statistik som Isabella Hökmark grundar sina påståenden på. Vi har fortfarande inte fått något svar på det, men det kommer kanske i kommande debatter. Vi får hoppas på det.

Jag tycker också att det är beklagligt att vi har en bostadsmarknad som inte fungerar så bra som den skulle behöva. Det är tyvärr en historisk skuld. Under lång tid har det byggts för lite i Sverige. Inte minst har den regering som satt i åtta år ett stort ansvar för att den inte gjorde mer och inte åstadkom en förändring. Då byggdes det betydligt mindre än vad det har byggts under de år som den rödgröna regeringen har suttit vid makten.

Moderaterna återkommer ofta till en ändrad hyresreglering. Men vi har ett system med presumtionshyror som enligt ledande bostadsexperter faktiskt är marknadsrelaterat, det vill säga man betalar ett relevant marknadspris när man träder in i en nybyggd hyresrätt. Det svaret är därför inte ett relevant svar på de utmaningar vi står inför med för hög skuldsättning i svenska hushållssektorn.

Regeringen har ansträngt sig mycket för att vi ska ha en generellt bred samsyn på makrotillsynsansvaret och ta ansvar för att inte bygga upp risker i svensk ekonomi. Jag önskar att vi kunde ha kvar den samsynen. Jag saknar den och hoppas att vi kan komma tillbaka till den. Jag saknar framför allt Moderaternas svar. Det är beklagligt om ni inte vill ha en sund amorteringskultur i Sverige, för det är något vi har kunnat enas kring tidigare.

Överläggningen var härmed avslutad.