Copyrightdirektivet

Fru talman! Niels Paarup-Petersen har frågat mig hur jag och regeringen tänker agera för att implementeringen av copyrightdirektivet i Sverige ska skada yttrandefriheten och den fria delningen av information så lite som möjligt.

Upphovsrättslagstiftningen inom EU har nu uppdaterats. De nya reglerna innebär bland annat ökade möjligheter att använda upphovsrättsligt skyddat material inom forskning, undervisning och bevarande av kulturarvet. Det innebär också att kulturskapare nu ges bättre möjligheter att få skälig ersättning för sitt arbete.

Från svensk sida har vi i förhandlingarna även lyckats säkerställa möjligheten att fortsätta använda våra nordiska avtalslicenser, som är mycket viktiga för den svenska upphovsrättsliga avtalsmarknaden. Samtidigt har vi inte fått gehör för alla våra synpunkter.

Direktivet innehåller också ett par bestämmelser som varit föremål för en omfattande debatt. Det gäller dels frågan om ansvar för plattformar med användaruppladdat innehåll, dels frågan om en ny rättighet för tidningsutgivare.

Av direktivet följer att vissa stora vinstdrivande plattformar ska vara skyldiga att i första hand teckna licenser för det material som användarna laddar upp. När sådana licenser inte finns ska plattformarna göra vad de kan för att hindra att skyddade verk hamnar på plattformen. Denna skyldighet gäller inte alla verk utan endast i förhållande till sådana specifika verk som rättighetshavare anmält till plattformarna.

Direktivet är också tydligt med att plattformarna inte får använda sig av åtgärder som leder till att tillgången till lovligt material hindras, till exempel sådan användning som utgör tillåtna citat eller parodier. Som Niels Paarup-Petersen mycket riktigt påpekar innehåller direktivet dessutom en skyldighet för plattformarna att tillhandahålla en effektiv och snabb klago och avhjälpningsmekanism.

När det gäller den nya ensamrätten för tidningsutgivare har regeringen under förhandlingarna verkat för att denna ska begränsas, vilket också har skett. Den nya ensamrätten omfattar inte enskilda användares privata eller icke-kommersiella användning. Dessutom har det klargjorts att rättigheten inte omfattar hyperlänkningsåtgärder och att det alltjämt kommer att vara tillåtet att använda enstaka ord eller mycket korta utdrag också från tidningsartiklar.

Direktivet innebär inte heller att medlemsländerna ska bestämma någon avgift för användning av materialet. Det ger dock tidningsutgivarna en möjlighet - men inte någon skyldighet - att förhandla fram villkor för andras användning av materialet. Ersättningen är alltså en fråga för de inblandade parterna att komma överens om.

Direktivet är nu antaget, och Sverige är därmed skyldigt att genomföra det. Vid genomförandet bör bestämmelserna naturligtvis utformas med hänsyn till det som nu sagts och även i övrigt för att tillgodose allmänna och enskildas befogade intressen, även om det inte är möjligt att i detta skede ta ställning till enskilda detaljer. Genomförandet av direktivet i svensk rätt kommer nu att påbörjas, och regeringen kommer självklart att återkomma till riksdagen i den här frågan.

Fru talman! I dag diskuterar vi ett potentiellt hot mot medborgarnas yttrandefrihet på nätet. Detta är ett viktigt ämne, som tyvärr än så länge har behandlats med allt annat än respekt från Morgan Johanssons sida. Statsrådet och hans parti Socialdemokraterna bär en stor del av ansvaret för att upphovsrättsdirektivet - inklusive de kontroversiella artiklarna 11 och 13, som har diskuterats mycket - nu blir verklighet.

Som de två artiklarna ser ut nu, med risk för bland annat uppladdningsfilter, är de ett konkret hot mot ett öppet och fritt internet. Det var därför Centerpartiet drev på för att regeringen skulle säga nej till direktivet i ministerrådet. Så blev det också, men det räckte inte. Direktivet röstades igenom trots ett svenskt nej.

Socialdemokraterna har tyvärr genom hela processen varit positiva till direktivet. Först berättade inte regeringen, med S i spetsen, för EU-nämnden att den tänkte stödja direktivet inklusive dessa artiklar. Därefter sa Socialdemokraterna i Europaparlamentet att de skulle rösta emot direktivet så länge artiklarna 11 och 13 var med, men sedan ändrade de sig och lade de avgörande röster som gjorde att direktivet gick igenom utan att artiklarna 11 och 13 ändrades.

Det har helt enkelt inte gått att veta var man har Socialdemokraterna i denna fråga. När vi nu ska övergå till att direktivet ska implementeras i svensk rätt är det helt avgörande att vi får tydliga besked.

Statsrådet har tyvärr samtidigt påstått att jag och andra som inte håller med honom har övertygats av lobbyister betalade av Facebook. Jag har aldrig talat med Facebook - eller med någon av de andra plattformarna - om detta. Däremot skulle jag verkligen önska att statsrådet hade velat ta en öppen debatt om de negativa effekterna av de förslag som han propagerat för de senaste månaderna. Tyvärr har detta inte gått.

Nu står vi här efter att statsrådet två gånger flyttat denna interpellationsdebatt till efter att tidsfristen löpt ut - konstigt nog så att debatten kom att ligga efter EU-beslutet om direktivet. Det är nästan som om statsrådet inte ville svara på frågor innan beslutet redan fattats.

Fru talman! Medan vi har stått här och diskuterat några minuter har runt 1 000 minuters video lagts upp på Youtube, och över 200 000 inlägg har lagts upp på Instagram. Facebooks 200 miljoner aktiva europeiska användare har på morgonen delat artiklar, bilder, filmer och berättelser från sina liv runt om på vår kontinent.

Statsrådet ser det som realistiskt att en algoritm korrekt skulle kunna bedöma om vartenda av alla dessa inlägg bryter mot upphovsrätten och att eventuella fel skulle gå snabbt för ett antal människor hos plattformarna att åtgärda. Jag tror inte att det är så enkelt.

Frågan som statsrådet ännu inte riktigt har svarat på är: Kan han garantera att enbart innehåll som bryter mot upphovsrätten kommer att stoppas av de filter som nu - vilket statsrådet har ansvaret för - införs i Sverige? Eller finns det risk att svenska medborgares fria och lagliga yttranden kommer att hindras?

Fru talman! För det första är det fullständigt fel att jag på något sätt har hållit mig undan något slags debatt i denna fråga. Tvärtom: Det räcker väl att googla vad jag har sagt i denna fråga de senaste veckorna för att se att jag har varit beredd att ta debatten när den kommer.

Regeringen har informerat näringsutskottet nio gånger. Inget av de politiska partierna motsatte sig då regeringens linje, inte heller Centerpartiet, utan det här är något som kommit bara den senaste månaden i ett uttryck för valfeber, skulle jag vilja säga. Inför EU-valet är det ett antal partier som plötsligt valt att svänga, för dessförinnan, under två års tid, har man ju slutit upp bakom regeringens linje i förhandlingarna.

I sakfrågan, och det är den jag tycker att vi ska tala om här, handlar upphovsrättsdirektivet om att kulturarbetare - fotografer, författare och journalister - ska kunna få betalt för sitt arbete och att ingen ska kunna åka snålskjuts på deras arbete.

Samma regler som gäller i det vanliga livet, så att säga, måste också kunna gälla på internet. Jag har inte rätt att trycka upp en bok och sedan ställa mig på torget och sälja den, alltså någon annans bok, utan att ha ett avtal med den person som har skrivit boken. Jag har inte rätt att göra pengar på andras arbete i verkliga livet. På samma sätt ska jag inte heller ha rätt att göra pengar på andras arbete på internet. Men det är precis det som sker just nu.

Youtube, Facebook och Google tjänade förra året nästan 200 miljarder amerikanska dollar, och det gjorde de inte på att producera eget material, för det gör de nästan inte alls, utan på att sprida andras material. Det är det som är det grundläggande problemet här.

Om jag har en cykel är det min cykel, och det är jag som avgör vem som ska få använda den. Min granne har inte rätt att gå in till mig, ta min cykel och hyra ut den till någon annan utan mitt tillstånd. Och om han ändå skulle göra det vill jag gärna ha betalt för den intäkt han i så fall får.

På precis samma sätt är det här. Om jag har skrivit en låt har inte någon annan rätt att ta låten och tjäna pengar på den utan att ha mitt tillstånd. Och om det är någon annan som tjänar pengar på låten vill jag gärna ha en del av intäkterna.

Vad den här sakfrågan handlar om är alltså att musiker, tonsättare, kulturarbetare, författare, journalister - alla i de kreativa näringarna - ska ha möjlighet att teckna avtal med Youtube, Facebook, Google och andra när dessa använder deras material, så att de får del av de 200 miljarder dollar som företagen tjänade förra året. Det handlar om konflikten mellan kulturarbetarna på den ena sidan och de amerikanska nätjättarna på den andra sidan. I den konflikten står jag på kulturarbetarnas sida, och där är jag inte ensam.

Vi hade ett upprop av 23 organisationer i Sverige - där finns författare, journalister, fotografer och kulturarbetare i allmänhet - som organiserar 150 000 upphovsrättsinnehavare i Sverige som alla backade upp upphovsrättsdirektivet. Något av det allra viktigaste som har hänt i den här branschen på många år är att vi ställde upp bakom detta. Det var jag och regeringen beredda att göra. Sedan fattade riksdagens EU-nämnd ett annat beslut, men nu är upphovsrättsdirektivet på plats genom att det gick igenom i ministerrådet. Då kommer vi också att få implementera det.

Grundprincipen tycker jag är helt riktig, nämligen den att äganderätten måste gälla också kulturarbetarna och att de måste kunna få betalt för sitt grundläggande arbete.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, Morgan Johansson! Men jag konstaterar att frågan som jag ställde dig, om du kan garantera att innehåll som bryter mot upphovsrätten kommer att stoppas av dessa filter, inte besvarades. Den har ställts några gånger, men den har inte besvarats en enda gång. Nu får ju statsrådet ett par chanser till i den här debatten, så jag hoppas att det blir möjligt för mig att få ett svar.

Det finns ett problem här som bygger mycket på det exempel som statsrådet lyfte fram här. Statsrådet tog upp exemplet att sälja en bok som någon annan har skrivit som om den vore ens egen, vilket är olagligt och så bör vara. Det bör i stället vara den som har skrivit boken som ska tjäna pengarna. Om detta håller jag och Centerpartiet absolut med. Därför är vi för ett direktiv kring copyright.

Artikel 13 har över huvud taget inget med detta att göra. Den avgör om man får gå ut genom sin dörr med en bok i handen innan det avgjorts vem som har skrivit den. Det som är den stora frågan är vem som ska avgöra om något är lagligt eller olagligt och i vilket skede det ska göras. Det som artikel 13 säger är att innan man får lov att gå ut med en bok genom dörren måste det i dörren stå någon som har kollat, i det här fallet plattformarna, om boken är någon annans verk, och då får man inte ta den ut genom dörren. Det är detta som vi är emot. Om det upptäcks att man inte har skrivit boken ska man självklart betala. I stället har vi här en censur på vägen ut genom dörren. Det är det som artikel 13 innebär och som vi är emot.

Det här är en jättestor skillnad. Om man inte har förstått den skillnaden har vi såklart ett problem, särskilt om det är den person som har ansvar för att implementera lagstiftningen.

Jag kan ge några exempel på hur den här typen av saker fungerar i praktiken.

Nasa, en ganska stor amerikansk myndighet, känd över hela världen för sin höga teknologiska nivå, landade typ en bil på Mars. Det kan man säga är rätt bra jobbat rent tekniskt. De laddade upp en video av detta på Youtube. Sedan plockades denna ned, för den ansågs av dessa filter bryta mot copyright eftersom det var ett lokalt medieföretag som hade använt samma video i sina nyhetssändningar. De har ju copyright på sina nyhetssändningar, så därför plockades NASA:s originalvideo ned av Google ID. Om inte NASA lyckas få ut en video på Youtube utan problem kan man ju undra hur en vanlig medborgare ska lyckas med det.

En kritisk video där Obama sjunger en sång har tagits bort därför att sången var copyrightskyddad. Det är absolut fair use, för det var en kritik av en politiker. Men det var svårt att göra någonting åt.

Massachusetts Institute of Technology, MIT, är det kanske mest kända universitetet i världen på den tekniska sidan. Deras öppna föreläsningar har filtrerats bort av Youtube på grund av påstådd copyright infringement.

Människor som jobbar på White Noise har lagt ut elektroniskt ljud bara som bakgrund. Det har tagits bort därför att det av fem olika personer påstods ha gått in på deras copyright.

En person har filmat ute i naturen med fågelsång i bakgrunden. Filmen har tagits bort på grund av att den bröt mot copyright. Vi har alltså filter som anser att helt vanlig fågelsång bryter mot copyright. Det är så det funkar i praktiken, att saker hindras på vägen in med de nya filtren, om det blir som Morgan Johansson vill.

Därför frågar jag igen: Kan statsrådet garantera att inte fria och lagliga yttranden från svenska medborgare kommer att stoppas från att läggas ut på nätet genom den här lagstiftningen?

Fru talman! Det är symtomatiskt att Centern håller med om själva principen, det vill säga att kulturarbetare ska kunna få betalt för sitt jobb, men att ni sedan inte är beredda att göra någonting konkret för att verkligen upprätthålla principen. Om upphovsrättsdirektivet och de artiklar som vi talar om skulle falla skulle situationen fortsätta att vara som den är, det vill säga att de amerikanska nätjättarna kan fortsätta att tjäna mångmiljardbelopp på andra människors arbete.

Jag måste nog ändå ställa något slags ideologisk fråga till Centern. I andra sammanhang är ni så ohyggligt intresserade av att värna äganderätten. För markägare, skogsägare, godsägare, grevar och baroner är äganderätten jätteviktig för Centerpartiet. Men när det gäller kulturarbetare kan andra människor helt enkelt ta deras jobb och tjäna pengar på det utan att Centern tänker göra någonting konkret för att skydda dem i det avseendet. Det tycker jag är ett stort politiskt bekymmer för Centern i den här debatten.

Niels Paarup-Petersen säger, apropå mitt exempel med att sälja böcker på torget, att den nya lagstiftningen slår till när man går ut genom dörren. Men så är det ju inte. Niels Paarup-Petersens invändning haltar betydligt. Om jag lägger ut någonting på internet tillgängliggör jag ett material för andras konsumtion. Men det gör jag ju inte om jag går ut genom dörren med en bok, eller hur?

Problemet är också att det uppstår konkurrenssituationer. Netflix och Spotify betalar upphovsrättsinnehavarna för de bilder de lägger ut och den musik som de strömmar, men det gör inte Youtube alls i samma utsträckning.

Vad upphovsdirektivet handlar om är att se till att till exempel en låtskrivare får möjlighet att teckna ett avtal med exempelvis Youtube som innebär att om man spelar låtskrivarens låt måste han eller hon få del av intäkterna.

För att detta ska kunna upprätthållas måste det finnas någon form av igenkänningsmekanism, och vi kommer att återkomma till det när vi ska implementera direktivet, det vill säga hur detta ska se ut. Detta måste givetvis synkas med alla EU-länder.

Man kommer förstås alltid att hitta exempel där man kan ifrågasätta om det var rätt eller fel att blockera olika saker och om det är inom ramen för upphovsrätten. I slutänden får domstolen avgöra vilken praxis man ska ha för detta. Att principen ska finnas och att det måste finnas en konkret möjlighet att faktiskt upprätthålla principen är jag helt övertygad om. Som sagt kommer vi att inleda en lagstiftningsprocess för detta framöver.

Låt mig ställa en konkret fråga till Centern. Ni har varit emot detta direktiv. Tänker Centern försöka stoppa implementeringen av det? Jag tror att det kan vara ett viktigt besked till landets 150 000 upphovsrättsinnehavare om de har Centerpartiet med eller mot sig i denna fråga.

Fru talman! Jag inser att det är en stackars nyinvald riksdagsledamots naiva tilltro till politiken, men jag kommer ändå att en tredje gång ställa den fråga till statsrådet som jag ännu inte fått svar på. Finns det en risk vid implementeringen av det nya direktivet att svenska medborgares fria och lagliga yttranden kommer att hindras av dessa filter? Denna fråga har ännu inte besvarats, och jag tycker att det är rimligt att han svarar på den i den öppna debatt som statsrådet säger sig vara villig att ha.

Jag tror att det är svårt för mig att svara öppet och ärligt på dessa frågor på ett sätt som också statsrådet förstår. I fem år har vi jobbat för att få ett copyrightdirektiv i EU. Fredrik Federley är en av dem som har kämpat hårdast för detta. Socialdemokraterna var med i många av dessa diskussioner, och de var på samma linje som Centerpartiet ända fram till två dagar före omröstningen i parlamentet då de var den avgörande kraften som gjorde att man inte kunde få igenom de ändringar som var nödvändiga för att göra ett bra direktiv.

Vi har hela tiden varit för ett copyrightdirektiv. Det vi inte är för är ett copyrightdirektiv som kan hota yttrandefriheten.

Att Socialdemokraterna står här och talar om äganderätten i skogen efter att ha försökt stoppa det i flera år i Sverige är fantastiskt.

Ja, Centerpartiet tycker att äganderätten är en basal mänsklig rättighet. Det tycker vi också att yttrandefriheten är. Det är detta som är frågan här. Om man med Morgan Johansson i spetsen skapar en lagstiftning som stoppar svenska medborgares yttrandefrihet tycker vi att den enskilda artikel i ett helt direktiv som gör detta borde ha stoppats. Socialdemokraterna är orsaken till att det inte kunde stoppas eftersom ni hade de avgörande rösterna i parlamentet. Det är det Morgan Johansson bär med sig.

Fru talman! Ett starkt upphovsrättsskydd är viktigt för kulturarbetarna, för fotografer, journalister, låtskrivare och alla andra inom de kreativa näringarna. Det är också viktigt för Sverige. Sverige är ett av de länder som har mycket starka kreativa näringar. Ta bara musikindustrin, som är stor och viktig för Sverige. Som nation har vi alltså all anledning att verka för stränga upphovsrättsregler.

Niels Paarup-Petersen ställer frågan om detta kommer att innebära att den grundläggande yttrandefriheten undergrävs. Svaret på den frågan är givetvis att yttrandefriheten med den nya lagstiftningen inte blir mer begränsad än vad den redan är till följd av dagens upphovsrättsregler. Dagens upphovsrättsregler innebär ju att man inte har rätt att använda andras musik eller bilder och tjäna pengar på dem.

Att samma regler måste gälla på nätet som i verkliga livet är utgångspunkten för den fortsatta implementeringen. Samtidigt måste det finnas en teknisk möjlighet att upprätthålla denna princip, och det är dessa detaljer som vi nu ska sätta igång och utforma en lagstiftning för.

Jag ställde den retoriska frågan om äganderätten eftersom jag vet att Centerpartiet är en stark anhängare av den. Låt mig bara påpeka att äganderätten även omfattar immateriella tillgångar, inte bara skog och mark. Man har också äganderätt till det verk man skapar, den text man skriver eller den film man gör. Denna äganderätt måste också vara stark.

Det verkar som att de som står upp för denna äganderätt i riksdagen är Socialdemokraterna. Vi får se var Centern i slutänden landar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.