Cementbristens effekt på bostadsbyggandet

Fru talman! Ola Johansson har frågat mig vilka åtgärder, inom mitt ansvarsområde, jag är beredd att vidta för att upprätthålla den byggtakt som krävs i händelse av att en akut brist på cement uppstår den 31 oktober i år.

Regeringen följer sedan början av juli noga händelseutvecklingen kring Cementas ansökan om miljötillstånd i Slite på Gotland. Regeringen har även löpande kontakt med berörda företag, branschorganisationer och fackförbund och har bland annat tagit del av en gemensam skrivelse från bygg, anläggnings- och gruvsektorerna kring konsekvenserna av den uppkomna situationen. En oberoende konsekvensbedömning av den uppkomna situationen har också genomförts.

Regeringen konstaterar att Sverige inom en överskådlig framtid har behov av cement för bland annat byggandet av bostäder och utveckling av infrastruktur. Ett produktionsstopp vid Cementas kalkstensbrott i Slite kan få omfattande samhällskonsekvenser på kort sikt och bland annat innebära betydande svårigheter för bostadsbyggandet.

Regeringen aviserade på en presskonferens den 10 augusti att Regeringskansliet förbereder en tillfällig och tidsbegränsad lagändring i miljöbalken som ger regeringen möjlighet att besluta om fortsatt täkt- och vattenverksamhet under en begränsad tid. Den begränsade tidsfrist som då nämndes syftar till att avhjälpa den akuta situationen, men det kommer att krävas en stor kraftansträngning från olika intressenter för att minska sårbarheten både på kort och på lång sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den uppkomna situationen har visat att samhället är sårbart och beroende av en enskild insatsvara och en enskild leverantör. Samhällets motståndskraft mot sårbarheter i råvaruförsörjningen och tillgången till insatsvaror behöver stärkas. Samtidigt behöver en trygg vattenförsörjning säkerställas.

Regeringen avser att återkomma med långsiktiga och riktade åtgärder som syftar till att främja ett mer hållbart byggande och stärka samhällets motståndskraft rörande råvaruförsörjningen i byggsektorn, till exempel åtgärder som driver på den cirkulära omställningen. Regeringen avser också att se över möjligheten att stimulera forskning och innovation med fokus på ökad återanvändning, återbruk och utveckling av nya byggmaterial. Slutligen tittar regeringen på möjligheten att uppdra åt Boverket att utreda om, och hur, införandet av gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan kan accelereras.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret.

Frågeställningen rör inte enbart den cementkris som uppstod i somras. Den är bredare än så. Sverige har stort behov av att bygga bostäder, och det finns redan många hinder - ekonomiska och praktiska. Till de senare hör bristen på planlagd mark, brist på personal i olika led och nu även akut brist på olika byggmaterial. Vi har brist på byggstål, armeringsjärn och liknande, vars pris har stigit med 35 procent det senaste året. Stomvirke i trä har gått upp med 40 procent i pris. Priset på OSB, ett skivmaterial för innerväggar, har stigit med 20 procent. Till följd av det stiger också priserna på andra träbaserade skivor.

Regeringen och framför allt Miljöpartiet för en politik som riskerar att ytterligare minska tillgången på sågade trävaror. Det är av yttersta vikt att vi för en politik som innebär att man kan öka träbyggandet utan att behöva betala för import av en råvara som det egentligen finns gott om i den svenska skogen, förutsatt att man tillåts avverka den.

Fru talman! Detta är ingen skogsdebatt. Men när man hör Märta Stenevi tala om cirkulär omställning ska man ha i åtanke att trävaruindustrin vid sidan om cementbristen också är djupt oroad över bristen på sågade trävaror. Lagernivåerna på de svenska sågverken har inte varit mindre på 20 år, och priserna rakar i höjden.

Denna debatt handlar egentligen om hur byggmålen ska nås, givet att vi redan har en brist och kommer att få en ännu större brist på byggmaterial. De varsel som planerades i somras till följd av det som sker med Cementa kommer att läggas lagom till jul. Det kan röra sig om 100 000 till 200 000 anställda inom bygg- och anläggningsbranschen.

Statsrådet ägnar huvuddelen av sitt svar åt att beskriva att regeringen är i färd med att förlänga tillståndet i ytterligare åtta månader. Det kan hon göra eftersom jag vid den tidpunkt då jag ställde frågan inte var medveten om att regeringen planerade att skjuta cementkrisen framför sig och vinna tid genom att förlänga tillståndet med åtta månader.

Men av svaret framgår det också att ministern och regeringen visserligen inser allvaret men står tomhänta när det gäller åtgärder. Det kommer att straffa sig - genom byggstopp kommande höst, genom arbetslöshet och genom att en redan skriande bostadsbrist förvärras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har nu åtta månader på sig. Frågan som ställs är vilka åtgärder de tänker vidta under den tiden. Den ursprungliga frågan handlade om vad regeringen tänker vidta nu, men nu finns det ytterligare åtta månader att planera åtgärder.

Åtta månaders respit räcker inte. En förnyad ansökan om kalkbrytning i Slite kommer att ta flera år att utarbeta och behandla. Innan dess behöver man finna en lösning för hur 2 miljoner ton cement årligen ska bli tillgängligt för svensk bygg- och anläggningsindustri.

Som ett exempel på vad det handlar om i anläggningsindustrin kan jag ta infrastrukturprojektet Västlänken i Göteborgstrakten, där jag kommer från. När det ska anläggas behövs det 4 ½ ton cement och kalk per löpmeter vägbank enbart för att stabilisera mark och minska risken för sättningar i leran. Utöver det kommer broar, viadukter och annat som ska gjutas. Kännetecknande för det är att det ställs speciella krav på sammansättningen, vilka inte enkelt kan uppfyllas med importerad råvara.

Frågan är då: Kommer import att lösa problemet med anläggningscement? Svaret är nej. Då är min fråga till statsrådet: Vilka åtgärder tänker regeringen vidta nu när det finns ytterligare åtta månader?

Fru talman! Till att börja med ska jag säga att frågan som ställdes just handlade om den akuta brist på cement som kan komma att uppstå. Jag vill också understryka att den här situationen inte har uppstått till följd av ett beslut från regeringens sida - eller för den delen från Miljöpartiets sida. I Mark- och miljööverdomstolens avvisningsbeslut framgår det väldigt tydligt att avvisningsgrunden var att den sökande, alltså Cementa, inte tillräckligt tydligt visat hur verksamhetens påverkan på grundvattenförekomsten ser ut. Jag kan, som ledamoten och talmannen säkert är väl medvetna om, inte uttala mig om de juridiska överväganden som ligger till grund för Mark- och miljööverdomstolens beslut och inte heller kommentera en pågående juridisk process.

Men vi kan nog alla vara överens om att den situation som har uppstått är väldigt allvarlig. Kalkbrytningen vid Slite står för 60-75 procent av Sveriges cementproduktion. Den situation som har uppstått och det stopp som hotar produktionen har blottat en allvarlig sårbarhet i centrala delar av samhällsbyggnadssektorn. Ett möjligt stopp skulle kunna få omfattande samhällskonsekvenser och riskera att skapa svallvågor in i flera samhällssektorer.

Detta är också anledningen till att regeringen på en presskonferens den 10 augusti aviserade att man förbereder en tillfällig och tidsbegränsad lagändring i miljöbalken som ger regeringen möjlighet att besluta om fortsatt täkt- och vattenverksamhet inom ramen för redan givet tillstånd under en begränsad tid. Regeringen går alltså inte in i den prövning som ska ske enligt miljöbalken i domstol, men gör däremot en ändring som gör det möjligt att förlänga den tid som Cementa har på sig att bryta volymen inom det givna tillståndet. Det var detta som remitterades tidigare i veckan. Det syftar framför allt till att avhjälpa den akuta situationen, men ingen ska sticka under stol med att det kommer att krävas en stor kraftansträngning från olika intressenter för att minska sårbarheten både på kort och på lång sikt.

På lång sikt - detta behöver vi också ha med oss - måste vi stärka samhällets motståndskraft mot sårbarheter i såväl råvaruförsörjning som strategisk tillgång till insatsvaror. Det här har pekat på vad det innebär när en så central samhällssektor är helt beroende av en enda anläggning. Det skapar en enorm sårbarhet inför en mängd olika situationer som skulle kunna uppkomma. Samtidigt har vi en viktig uppgift i att säkerställa en trygg vattenförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den rapport som IPCC presenterade i augusti understryker hur akut klimatfrågan är och behovet av snabba insatser för att minska utsläppen globalt. Branschen har en färdplan för omställning, för mindre beroende och för bättre differentiering av olika byggmaterial. Nu kommer olika delar av samhället att behöva kroka arm för att snabba på den omställningen.

Vi i regeringen har aviserat att vi kommer att gå fram med flera åtgärder för att bidra till den här omställningen. Det kommer att handla om insatser för att stimulera återvinning och återbruk, stimulera innovation och forskning och även trygga vattenförsörjningen. Men det kommer att vara en mycket allvarlig situation. Det krävs att alla delar av samhället hjälps åt för att lösa den situation som har uppstått och samtidigt minska den enorma sårbarhet som har blottats när en hel sektor är så beroende av en enda anläggning i Sverige. Här har vi ett jobb framför oss att göra på den relativt korta tid som är kvar.

Fru talman! Mitt syfte var inte att på något sätt utvärdera domstolens prövning - den är säkert rätt och riktig utifrån det underlag som man haft att ta ställning till - utan just att understryka allvaret i situationen. Jag förstår att Märta Stenevi också gör det. Men det är åtgärderna som krävs nu, och min fråga gäller dem.

För dem som importerar cement finns det begränsade möjligheter att öka från dagens 15 procent import. Ett par tre procent till kan det vara möjligt att importera. De anläggningar som finns utomlands ligger redan i taket av sin kapacitet och har såklart ett begränsat intresse av att förse Sverige med cement, samtidigt som de har egna behov att fylla. Vi talar då om anläggningarna i exempelvis Baltikum.

Återstår gör Nordafrika, Turkiet och Kina. Vid sidan av logistiska svårigheter och kostnader får vi då en betydande klimatpåverkan som vi inte kan påverka. Man kan fråga sig på vilket sätt vi uppnår våra klimatmål genom att exportera utsläppen från brytning och transporter, för att inte tala om bristerna det innebär att göra sig beroende av Kina i samhällsbygget på det sätt som många afrikanska stater blivit.

Att Sverige som ett litet land har blivit beroende på det sätt som statsrådet beskriver av en insatsvara, en leverantör och ett enda kalkbrott är visserligen ett problem. Men jämfört med ett beroende av import från länder som tar lätt på miljö, klimat och mänskliga rättigheter torde det vara hanterbart. Kalkbrottet i Slite hade med tillgång till hamn och än så länge brytningsbara tillgångar varit ett bättre alternativ alla dagar i veckan, förutsatt att alla aspekter i miljöprövningen kunnat accepteras.

Fru talman! Jag håller med om att det är viktigt med forskning och utveckling när det gäller återbruk och nya material. Det sker också i dag. Men även här finns det hinder. Så kallat entreprenadberg, stenmassor som blir över när man spränger till exempel tunnlar, är nu klassat som avfall och får inte användas som fyllning vid cementtillverkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min poäng med den här debatten är inte att kritisera statsrådet för att hon inte inser allvaret utan att understryka att vi inte ska ta alltför lätt på effekterna av cementbristen som uppstår, vare sig nu eller längre fram. Det här är någonting som kommer att vara ett problem under mycket lång tid.

Tre av möbelföretagen oroas över hur deras medlemmar påverkas av att husgrunder och hisschakt inte kommer att kunna gjutas i samma takt som tidigare och av att det sker till en högre kostnad. Gruvindustrin oroas över hur malmen till det fossilfria stålet ska kunna brytas utan att man kan göra nya gångar och schakt i gruvorna. Vindparker till havs och på land kommer inte att kunna byggas utan fundament i betong. Och som framgått borde Trafikverket oroas mer över att den bristande tillgången på anläggningscement kommer att stoppa all nybyggnation till dess vi har en import av cement som uppfyller kraven.

Åter till Västlänken. Vi vill inte gärna se en uppgrävd stad med fortsatt trafikkaos beroende på att man under mycket lång tid inte kommer att kunna färdigställa ett av Sveriges absolut största infrastrukturprojekt.

Märta Stenevi och hennes kollegor är just nu i färd med att utarbeta en budget. Där ingår det att sätta mål för bostadsbyggandet som ska vara möjliga att följa upp. Låt mig omformulera frågan till att handla om det: På vilket sätt påverkar cementbristen, som blir akut nästa höst, byggandet och som en följd av det byggmålen? Vilka åtgärder kommer regeringen att kunna vidta för att bibehålla byggtakten? Eller kommer man att anpassa byggmålen till det man känner till om effekten på bostadsbyggandet av bristen på byggmaterial kommande år?

Fru talman! Jag ska börja med att säga, och verkligen understryka, att jag inte på något sätt tar lätt på den här situationen. Även när vi pratar om träbyggnation bygger det på att vi har grundläggning med betong. Framför allt är det här naturligtvis en stor risk för anläggningssektorn och för infrastrukturprojekten.

Jag är övertygad om att många företag är oerhört oroliga. Jag för också en dialog med branschen. Vi har fört den vid ett flertal tillfällen redan, och vi har flera sådana möten inplanerade framöver - just för att hitta vägarna framåt och för att förstå vad som krävs för att vi ska kunna hålla uppe byggtakten i den situation vi är i.

Om jag ändå ska tänka ett varv bakåt hade jag önskat att man hade känt denna oro redan tidigare och att vi hade haft en större medvetenhet, en större resiliens och en bättre riskhantering av situationen. Jag önskar att det hade funnits i hela det näringsliv som berörs. Det är klart att det inte är en okänd situation att tillståndet löpte ut, och det är inte heller en okänd situation att en prövning pågår.

Jag tror att detta måste ses som en väckarklocka för hur vi ska undvika beroenden. Precis som ledamoten påpekar är ingen betjänt av vi skulle byta ett beroende av en anläggning i Sverige till ett beroende av import från Kina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan är då vad som krävs. Till att börja med måste den betong vi ska använda användas till rätt saker. Vi har i dag byggande där vi inte har bra alternativ till betong. Men vi har också i Sverige en väldigt stor användning av betong jämfört med en del andra länder och en stor möjlighet att göra omställningar.

Det pågår som sagt ett arbete för att skynda på processen med ett mer hållbart byggande. Vi har en stor möjlighet i att få fram ett starkare regelverk som också styr mot mer hållbara material. Vi kan främja ökad återvinning och återbruk. Vi kan också främja nya alternativ till cement. Det finns redan i dag alternativ som går att använda, och man behöver undersöka möjligheten att få fram mer material snabbare. Vi kan driva på statliga aktörer för att gå före i utvecklingen mot mer hållbart, resurseffektivt och cirkulärt byggande.

Vi har gjort bedömningen att det kommer att vara viktigt att främja ett ökat träbyggande. Vi har infört krav på klimatdeklaration, och vi tittar nu också vidare på om vi kan skynda på införandet av gränsvärdena för att just stimulera innovationen och framtagandet av nya material.

Det finns också ett antal utredningar som går hand i hand med dessa främjanden. Inte minst vill jag passa på att peka på utredningarna om hur man kan använda entreprenadberg och andra schaktmassor på ett sätt som kan bidra till en större hållbarhet och en större cirkularitet. Det här är ett arbete som är påbörjat sedan en tid tillbaka.

Det finns utredningar kring både klimaträtt och miljöprövningar och om hur processerna ska fungera. Men det gäller också prövningsprocesser och regelverk för en hållbar försörjning av metall och mineral. Det pågår alltså mycket arbete i många ändar.

Men jag vill igen understryka att det här kommer att vara en situation som behöver lösas med gemensamma krafter från flera delar av samhället, för vi står inför en mycket problematisk situation och kort tid att ställa om. Det kommer att krävas mycket av både kreativitet och vilja från många delar av sektorn för att vi ska komma framåt i frågan.

Fru ålderspresident! Det är när statsrådet redogör för de alternativ som finns och när hon lite grann på något sätt låter påskina att Sverige är ett land som förbrukar mycket cement som jag blir lite orolig.

Vi vet vilka behov vi har av cement. Vi är överens om att vi vill öka byggandet i trä. Men det innebär inte att vi gör oss helt oberoende av en sådan insatsvara som cement och kalk är.

Jag nämnde Västlänken som ett stort infrastrukturprojekt. Vi är båda överens om att vi borde bygga nya stambanor i Sverige. Det är uppenbart att bara ett sådant projekt, givet att 4 ½ ton cement går åt för att stabilisera i lera, också kommer att kräva detta byggmaterial i ganska stora mängder för att man ska kunna genomföra det. Vi kommer att ha kvar det här beroendet under väldigt lång tid alldeles oberoende av vad statsrådet säger om att öka återbruk eller göra sig mindre beroende av cement.

Jag påpekade tidigare att det finns stora fördelar med den plats där man har brutit och kommer att bryta kalk i ytterligare åtta månader med tanke på tillgänglighet till hamn och andra saker. Det gör att denna plats är lämplig. Som ett alternativ till att göra sig beroende av mer eller mindre tveksamma stater, framför allt Kina, i importen torde det vara ett alternativ som är bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har att förhålla oss till en situation där vi om åtta månader står utan cement igen. Det tar tre till fem år att göra en ny ansökan för Cementa, om det är Slite det handlar om, och då får man hoppas att det inte blir något överklagande på vägen.

Under alla förhållanden kommer det att uppstå en byggkris. Regeringen är den som ska se till att bostadsbyggandet inte bromsar in nu när det råder bostadsbrist i 212 av landets 290 kommuner. Statsrådet är svaret skyldig.

Fru ålderspresident! Jag ska börja med att kanske state the obvious och säga: Att göra sig oberoende och att minska beroende är, som ledamoten säkert är mycket medveten om, två olika saker. Vi kommer inte att kunna göra oss oberoende av cement inom en överskådlig framtid, men vi har en oerhört stor uppgift i att göra oss mindre beroende av en enskild insatsvara, och det raskt.

Vi befinner oss mitt i en klimatkris. Behovet av snabba insatser för att minska utsläppen är här och nu. Bygg- och anläggningssektorn står för en femtedel av våra inhemska utsläpp. Det är hög tid och ett bra tillfälle att också gå från ord till handling i den frågan. För att både kunna stärka samhällets motståndskraft rörande råvaruförsörjning i byggsektorn och främja hållbarhet i byggsektorn behöver omställningen till mer resurseffektiva eller alternativa byggnadsmaterial skyndas på. Det kommer regeringen att återkomma med åtgärder för, precis som har aviserats.

Inom överskådlig framtid kommer cement att behövas i vissa byggnader och konstruktioner, men vi måste nu se till att cementen används där den gör störst nytta. Detsamma gäller skogen: Träd gör mer klimatnytta i hus än när vi flisar ned och bränner upp dem.

Om vi ska klara av att leva inom planetens gränser - vilket vi måste - måste vi använda de ändliga naturresurser som finns på ett smart och effektivt sätt. Vi behöver mer cirkularitet, inte minst i byggsektorn. Vi måste klara både byggnationen av nya bostäder, vattenförsörjningen och ett system som inte gör sig beroende av vare sig enskilda anläggningar eller främmande stater. Det är den stora uppgift som vi nu har ganska kort tid på oss att försöka lösa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.