brott mot äldre
Interpellationsdebatt 14 december 2004
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenThomas Bodström (S)
- Hoppa till i videospelarenPeter Althin (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenThomas Bodström (S)
- Hoppa till i videospelarenPeter Althin (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenThomas Bodström (S)
- Hoppa till i videospelarenPeter Althin (Kd)
- Hoppa till i videospelarenThomas Bodström (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Anf. 83 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Peter Althin har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att en personalkontroll i likhet med den som finns i barnomsorgen också införs för dem som söker anställning inom vården och äldreomsorgen, dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra brott mot äldre.
Jag delar åsikten att våld och övergrepp mot äldre naturligtvis är oacceptabelt och att lämpliga åtgärder måste vidtas för att förebygga förekomsten av detta.
Regeringen har tidigare tagit ställning till att inte lägga fram förslag om registerkontroll av personer som söker anställning inom äldre- och handikappomsorgen.
Personer som av olika skäl är olämpliga för att arbeta med människor ska självklart heller inte arbeta inom äldre- och handikappomsorgen.
Regeringens uppfattning är dock att huvudmännen i dag har goda möjligheter att se till att rätt personer anställs och sedan också kan utföra sitt arbete på ett professionellt sätt för att därigenom kunna garantera de äldre en trygg vård och omsorg.
Dels handlar det om själva anställningsprocessen där man genomför intervjuer och tar referenser. Här finns också möjligheter att vid behov genomföra test av olika slag för att få fram lämpliga sökande.
Dels bör arbetsgivaren, när personal väl har anställts, erbjuda en grundlig introduktion. Arbetsgivaren bör också sörja för att personalen fortlöpande har tillgång till handledning och stöd i arbetet samt ges tillfällen att delta i fortbildning och annan kompetensutveckling.
Att personal gör sig skyldig till övergrepp mot äldre är inte vanligt förekommande. Om detta ändå inträffar finns det inte sällan bakomliggande problem. Dessa handlar om brister i arbetsledning, bemanning, rutiner, kompetens, kvalitetssäkring och så vidare. Att införa registerkontroller av enskilda löser inte den typen av problem.
När det så gäller frågan om vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra brott mot äldre vill jag peka på följande.
För det första vill jag peka på vikten av de allmänna riktlinjer för socialnämndens verksamhet som framgår av socialtjänstlagen och som är viktiga för att indirekt förebygga förekomsten av övergrepp mot äldre, till exempel fortlöpande kvalitetssäkring av verksamheten och att det finns personal tillgänglig som har lämplig utbildning och erfarenhet för arbetsuppgiften.
För det andra vill jag framhålla regeringens fortsatta satsning på det lokala brottsförebyggande arbetet. Ett av de viktigaste och effektivaste sätten att bedriva brottsförebyggande arbete är att göra det på lokal nivå, av dem som bäst känner till problemen och därmed har goda förutsättningar att hitta lösningar. Regeringen satsar medvetet på kunskapsmässigt och ekonomiskt stöd till brottsförebyggande verksamhet på lokal nivå. Regeringen avsätter 7,2 miljoner kronor för år 2005 för att stimulera denna verksamhet. Dessa medel fördelas sedan av BRÅ till olika brottsförebyggande projekt på lokal nivå.
Avslutningsvis vill jag också framhålla regeringens satsningar på polisen. Regeringen har höjt polisens anslag med nästan 2,2 miljarder kronor sedan år 2000. Åren 2005-2007 kommer det totala anslaget till polisen att ytterligare förstärkas med ca 1,2 miljarder kronor.
Vid årsskiftet kommer antalet poliser enligt Rikspolisstyrelsens prognos att uppgå till ca 17 200 poliser. Det är en nettoökning med 1 100 poliser på bara några få år.
Anf. 84 Peter Althin (Kd)
Fru talman! Tack för svaret! Jag har lärt mig att man ska säga så till statsrådet, och det gör jag eftersom jag är så väluppfostrad. Däremot är jag inte lika säker på att de äldre med någon större entusiasm framställer samma tack för svaret.
Det här med att gamla utsätts för våld i hemmet är kanske inte en helt ny uppgift. Men den har i alla fall aktualiserats nu. Senast var det en studie som refererades i Göteborgs-Posten och som gjorts av tre kvinnliga författare som konstaterar bland annat att var tredje kvinna i Göteborg har utsatts för våld, hot eller kränkande försummelse.
Man konstaterar att kunskapen om våld mot äldre och funktionshindrade är liten. Det är en ganska intressant uppgift. För att komma till rätta med ett problem erfordras ju kunskap. Den kunskapen måste vi, enligt min uppfattning, skaffa oss. Jag tycker till och med att det är samhällets ansvar att se till att alla människor, inte minst de som åldras, får en värdig och trygg ålderdom.
Ofta är gamla människor rätt skyddslösa, ungefär som barn men med den annorlunda situationen att de flesta gamla människor inte har föräldrar kvar i livet som kan hjälpa dem och kontrollera att de har det hyggligt.
Jag vill återkomma till ert förslag, Thomas Bodström. Det är ofta fråga om en avvägning mellan flera intressen: de brottsförebyggande, de brottsbekämpande intressena å ena sidan och integritetsintressena å den andra. Det där möter vi och slåss vi med oss själva om. Var ska man lägga balanspunkten? Det är inte alltid enkelt. Till exempel kameror på gator och torg har vi accepterat som en brottsbekämpande åtgärd som ändå innebär en viss inskränkning i den personliga integriteten. Kameror i taxibilar är också en sak som vi avväger och där vi hela tiden väger hur långt vi kan gå i den personliga integritetens namn och hur långt vi ska gå för att brottsbekämpa.
Om man har någon form av registerkontroll eller personkontroll i barnomsorgen, varför ska vi inte ha det i äldreomsorgen eller i hemtjänsten? De svar som Thomas Bodström gav var en upprepning av gamla argument, där det var fråga om resurser och om att andra ska ta ansvar, att huvudmännen ska sköta det. Jag tycker, Thomas Bodström, att det ändå är värt att fundera på det här just för att de gamla är så skyddslösa. Jag kommer med lite siffror senare. Jag är inte så där förtjust i att prata om statistik i och för sig, men jag vill visa att det här inte är ett så litet problem. Jag tycker att det är ett problem som även Socialdemokraterna ska ta på fullt allvar. Kristdemokraternas vision är ett tryggare samhälle, det trygga samhället. Där är detta en del i att få ett tryggt samhälle även för de gamla. Jag vet inte om Socialdemokraterna har någon vision på det här området. Det kan Thomas Bodström återkomma till i sin replik, och sedan ska jag ge lite bakgrundsinformation i form av statistik.
Anf. 85 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Tack, Peter Althin, för en bra interpellation. Jag är inte så där väldigt nöjd med det här svaret heller, Thomas Bodström. Antalet äldre ökar oerhört. År 2020 är 21 % av Sveriges befolkning 65 år och äldre. Peter Althin och jag har fyllt 65 då, och även om Thomas Bodström bara är 58 då är det inte så många år kvar. 5,5 % är då 80 år eller äldre. Vi vet att det begås brott mot våra äldre. Därför blir jag lite förvånad över svaret.
I femte stycket i svaret säger Thomas Bodström:
"Regeringens uppfattning är dock att huvudmännen i dag har goda möjligheter att se till att rätt personer anställs och sedan kan utföra sitt arbete på ett professionellt sätt för att därigenom kunna garantera gamla och äldre en trygg vård och omsorg." Till och med den nytillträdda socialministern uttryckte i en av sina första TV-intervjuer så här: Det måste bli ett slut på att människor kan gå direkt från gatan in i arbete i äldreomsorgen. Men på många ställen i dag är det så svårt att få tag i personal att människor kan gå rätt från gatan in i arbete inom äldreomsorgen.
"Att personal gör sig skyldig", säger Thomas Bodström vidare, "till övergrepp mot äldre är inte vanligt förekommande." Enbart i söderort utanför Stockholm kommer det in 200 brottsanmälningar varje år. Det är ofta som man faktiskt har en misstanke om att det är de som har kommit in i hemmet genom arbete.
I Brottsoffermyndighetens studie
Ofrid?
framkommer att 16 % av kvinnorna och 13 % av männen har utsatts för någon form av våld eller övergrepp efter det att de fyllt 65 år. Så det är ingen ovanlig företeelse.
Vidare säger Thomas Bodström i svaret att vi har Brottsförebyggande rådet lokalt som ska vara en garanti för att det inte begås brott mot äldre. Brottsförebyggande rådet har i sin egen undersökning, när man har granskat de lokala brottsförebyggande råden, sagt så här: Ofta har dessa så allmänt framtagna planer och riktlinjer att de inte ens går att utvärdera.
Det är alltså ofta pratklubbar. Att hänvisa till dessa tycker jag är lite svagt i svaret.
Till sist drämmer Thomas Bodström till med satsningarna på polisen. Men alla som följer det dagliga arbetet vet att de brott som polisen inte utreder är just vardagsbrotten. Vardagsbrottsligheten är helt lagd åt sidan. De människor som utsätts för brott och kränkningar kränks inte bara när brottet begås. När den gamle sedan kanske lite virrig, som vi har rätt att bli med åren, säger att han har lagt bort någonting eller att någonting har försvunnit, blir det ånyo en kränkning när personal och anhöriga frågar: Har du nu slarvat bort det igen? Har du ingen koll på det? Vet du inte var du har dina saker?
Ibland funderar jag på hur det ska se ut när jag blir gammal, och jag blir orolig. Jag hoppas bara att jag har investerat så mycket kärlek i mina barn att de tar hand om mig, för jag vill inte bli utsatt, jag vill inte bli utlämnad, jag vill inte känna mig otrygg, jag vill leva i trygghet. Jag tycker att det här är en problematik som det finns all anledning att studera vidare.
Jag ska överlämna ett inlägg som jag har skrivit i denna fråga. Det finns en mängd statistik som man kan använda sig av och där det finns bevis för att brott mot äldre förekommer. Det finns all anledning att ta itu med det.
Anf. 86 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tackar för allt material som jag får av Ragnwi Marcelind. Jag tycker att det är roligt och rörande höra hur Kristdemokraterna berömmer varandra för goda insatser. Det är trevligt.
Jag håller med Peter Althin om att man ska vara försiktig med statistiken, särskilt när det gäller brottsoffer. Den som utsätts för ett brott gagnas knappast av att höra huruvida det är vanligt förekommande eller inte. Jag vill verkligen betona att varje enskilt övergrepp är nog så allvarligt. Det är ändå intressant i en generell diskussion att påpeka att det är nio gånger vanligare att råka ut för våld när man är i 20-30-årsåldern än när man är äldre. Men, och det är nog så viktigt, äldre är trots det betydligt mer oroliga för att råka ut för våld. Det innebär i sin tur en minskning av deras livskvalitet och deras frihet att våga gå ut. Redan rädslan, även om man inte råkar ut för våld, är nog allvarlig.
Precis som Peter Althin säger är det fråga om en avvägning - integritet mot att man kanske har hittat en ny kontrollfunktion. Det måste, som sägs här, avvägas i varje enskilt fall. Det är väldigt mycket diskussion nu om att ge möjligheter till nya register. Men det finns ytterligare en aspekt, inte bara integritet kontra möjligheten att kontrollera. Det är att om man inför en registerkontroll finns det ganska så självklart en risk att de som utför kontrollen av anställda tycker att de har gjort sitt arbete när de kontrollerat att dessa inte finns med i registret. Det känner jag en oro för. De skulle många gånger förlita sig på ett register och säga: Vi kontrollerade, och det fanns ingenting i registren, så hur skulle vi kunna veta annat? Så det handlar inte bara om integritet, även om den är viktig.
Sedan kan man säga att register inte är någonting som är bestämt för alltid. Vi vet inte hur det kommer att vara i framtiden. Men man ska vara försiktig med att införa nya register. Det kommer alltid att finnas ett behov av nya register. När man inför nya uppstår genast en diskussion om ytterligare nya. Det gäller att avväga de olika aspekterna, men det handlar inte bara om integritet och kontroll. Det är inte säkert att det ens medför en bättre kontroll och ett bättre skydd.
Detta med prioriteringen av vardagsbrottsligheten har, som Ragnwi Marcelind sade, varit eftersatt. Det talas om en helt annan brottslighet i medierna och även från vår sida, men det är ändå vardagsbrott - om man får uttrycka sig så, jag gillar inte uttrycket - som människor löper risk att råka ut för. Detta är väl känt inom polismyndigheterna. Nu har vi, och även andra har påpekat det, sagt att vi måste prioritera den här typen av brottslighet och se till att det läggs ned större kraft och ambition och mer tid på att klara upp även brott som inte ger rubriker i tidningarna.
Anf. 87 Peter Althin (Kd)
Fru talman! Vi kristdemokrater brukar alltid berömma varandra när vi har anledning till det, och det har vi väldigt ofta. Om nu Thomas Bodström känner sig lite avsides ska jag säga att det här andra inlägget från Thomas Bodström var betydligt bättre än det första, så det går ju så sakteliga åt rätt håll, kan vi säga! Det är vi tacksamma för. Vi ska alltid ta till oss det lilla goda.
Jag hör ju till dem som är väldigt restriktiva när det gäller register. Jag håller mycket hårt på integritetsfrågor i många sammanhang, just för att vi inte ska rasa på och hamna i någon form av Karin Boyes
Kallocain
med kontroller överallt och kameror, ögon, öron och register. Jag är alltså väldigt försiktig själv i det avseendet.
Jag tyckte inte att det var en särskilt bra förklaring att man tycker sig ha gjort sitt om man nu har tänkt sig att ha någon form av kontroll hos hemtjänsten och dem som ska hjälpa de gamla. Så tror jag inte att det fungerar. Vår tanke var ju den att alla som söker ett jobb i hemtjänsten inte ska kontrolleras, utan det ska vara det sista steget när man har någon som nu befinner sig på tröskeln till att bli anställd, så att inte alla kommer. Då kan man ta en sista kontroll i till exempel polisens belastningsregister för att få en bakgrund. Jag är helt övertygad om att det inte kommer att bli så att man inte har något ansvar längre bara man har gjort det. Det här är ett förslag, för Thomas Bodström. Vad hjälper det de gamla om det är nio gånger lättare att bli nedslagen som tjugoåring? När man är 65 tror jag inte att det är någonting som tröstar. Det här gäller osäkerheten och otryggheten.
Ett exempel är hemvården. Man släpper in okända personer i sitt hem och sin borg, och man vet av erfarenhet att det är en stor rörlighet bland hemtjänstpersonal, så det kommer olika människor hela tiden. Därför tror jag att den här statistiken ska tas med en stor nypa salt. Sannolikt finns det ett stort mörkertal när det gäller inte bara trakasserier utan också stölder av dem som hjälper de gamla i hemmet, antingen de kommer från hemtjänsten eller från något annat ställe.
Vi blir fler och fler som blir äldre. Man kan till och med säga att jag nu talar i egen sak, eftersom jag med en, tycker jag i alla fall själv, enorm hastighet rusar mot just de 65 åren. Den här utredningen som gällde personer från 65 och upp till 80 år gjordes av Brottsoffermyndigheten för några år sedan. Det är ganska skrämmande, tycker jag, att ta del av den mängd äldre personer som utsätts för alla möjliga trakasserier, övergrepp, sexuella övergrepp, våld, stölder och så vidare.
Jag tar ändå till mig det lilla goda att ingenting är beständigt. Thomas Bodström kan fundera på det här så att vi kan hitta en lösning. I annat fall får vi väl ta hand om det här 2006 när vi tänkte ta över makten.
Anf. 88 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag kanske inte får till mina inlägg lika raffinerat som de här före detta advokaterna gör här i talarstolen som något slags charmknuttar. Men jag tycker i alla fall att det är intressant att se att statistik är bra att använda, i alla fall när det verifierar ens egna påståenden och intressen.
Thomas Bodström, man har ju infört registerkontroll i barnomsorgen. Jag hörde om någon kommun nu som tyckte att man skulle gå ett stycke längre när det gäller föräldrar som också arbetar med barn, därför att man såg det här som någonting positivt. Faktum är att de anställda inom äldreomsorgen ju känner sig misstänkliggjorda. Det drabbar en hel arbetsgrupp. Om det är någon på jobbet som missköter sig, som kränker gamla och som stjäl från gamla så drabbar det hela den grupp som arbetar på den arbetsplatsen. Det här har framförts i ett antal artiklar och diskussioner, inte minst de kända poliserna från Söderort som jobbar dag och natt med sådana här ärenden. Jag skulle ändå vilja stryka under, än en gång, att det här är en fråga som vi måste ta på absolut största allvar, inte minst utifrån de äldres sårbarhet: att utsättas för en kränkande handling, att bli fråntagen sina ägodelar och sedan kanske bli misstänkliggjord för om man över huvud taget har koll på sina ägodelar, att polisen inte utreder och att dessutom personalen, de som är oskyldiga, känner sig lite skeptiska till den här personen för att de är rädda att bli inblandade i någonting som de inte står för.
Jag vill än en gång ge en rekommendation till Thomas Bodström. Jag vet ju att han brukar ta över en hel del av Kristdemokraternas förslag, och det tycker jag bara är bra. Kopiera det här, ta det och kom igen med nya förslag, så ska vi vara med och rösta fram dem i riksdagen!
Anf. 89 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Just för att det inte på något sätt skulle framstå som cyniskt betonade jag just att för det enskilda brottsoffret spelar statistik ingen roll, men den kan vara värdefull i den generella debatten.
Något som ändå är intressant och som jag vill understryka är att det påverkar livskvaliteten även om inte risken är så stor. Det är nog så illa att inte äldre människor vågar gå ut och kanske i övrigt inte har möjlighet att leva ett så rikt liv som de ändå har chansen att göra. Det tycker jag är djupt bekymmersamt.
Sedan är det förstås oerhört tragiskt och fruktansvärt när en äldre person råkar ut för ett brott. Man är många gånger väldigt skyddslös och sårbar. Jag hade en äldre faster som råkade ut för en väskryckning. Det påverkade hela hennes liv de resterande åren och påverkade hennes livskvalitet. Jag har alltså kunnat se det hos en anhörig på nära håll. Det är ingen tvekan om att i varje enskilt fall som man kan se en notis om i tidningen så rör det sig om en djup tragedi.
Som jag sade: Det finns för- och nackdelar med alla register. Jag tror att vi är ganska överens om det. Det kan mycket väl vara så att vissa känner trygghet för att det har gjorts en registerkontroll samtidigt som andra kanske avskräcks över bara att det ska göras en registerkontroll. Det kan nog vägas för och emot.
Men jag vill ändå uppmärksamma på att det finns många andra saker att göra. Ett problem är ju personer som utger sig för att komma från hemtjänsten och på olika sätt antingen tränger sig in eller lurar sig in hos äldre, och så sker övergreppen där. För att kunna skydda sig bättre mot det är det viktigt att de brottsförebyggande råd som nu finns i landet på 274 ställen, tror jag att det var i början av året, också engagerar sig i de äldres situation. Det har man också gjort. Det har gjorts i Helsingborg, i Sundsvall, i Örebro, i Göteborg och i Falkenberg på olika sätt. Man hjälper de äldre med deras ärenden, till exempel när de ska gå och utföra bankärenden, vilket också många gånger har lett till tragedier. Det handlar om trygghetsvandringar i Göteborg och så vidare. Det handlar alltså om många saker som vi kan göra för att kunna ge det skydd till de äldre som de så väl är värda.
Anf. 90 Peter Althin (Kd)
Fru talman! Brottsoffermyndighetens lilla studie för några år sedan med namnet
Ofrid?
använde den bild jag visar upp här. Jag tänker inte lämna det här till Thomas Bodström, för han har fått så mycket redan nu, men han kan själv ta fram den här. Den föreställer en skräckslagen äldre människa som stirrar och hoppas eller hoppades - den här studien kom redan år 2000 - att regeringen skulle ha gjort någonting bättre tidigare.
Ibland får jag för mig att man inte riktigt tar det här med våld mot äldre på allvar. Det är en sak som man sopar under mattan, och man tar inte till sig den situation som de äldre har. Det är inte bara så att hemtjänstens personal har stort ansvar. De är ju också utsatta. För dem vore det kanske också en fördel att veta att man har en viss bakgrund och viss kunskap och att man inte behöver springa runt och misstänka varandra.
Kunskapen om våld mot äldre och funktionshindrade är liten, sade jag inledningsvis. Jag tror att man måste sätta till någon grupp för att öka kunskapen och därmed möjligen också hitta andra medel för att på något sätt få ned våldet mot äldre kvinnor och män. Kunskap, Thomas Bodström, är alltid bra i de flesta sammanhang - det känner vi till.
Jag vet inte hur jag ska sammanfatta svaren från Thomas Bodström, men man vill ju försöka vara lite positiv. Jag tror att vi har slängt fram en liten fackla här som möjligen kan få regeringen att ta till sig de synpunkter som vi har, och om det är fallet så har ju inte den här interpellationsdebatten varit helt meningslös.
Anf. 91 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Nej, det har den verkligen inte varit! Det som jag också tycker är värdefullt är att interpellationsdebatter inte bara visar på motsättningar utan också att det finns många gemensamma intressen. Det tycker jag mig finna att det finns här.
Det är också viktigt att man inte säger att detta inte prioriteras tillräckligt till skillnad från andra områden. Det är naturligtvis otroligt viktigt att bekämpa våld mot äldre på samma sätt som våld mot kvinnor, våld mot barn och våld mot handikappade. Det viktiga är att de inte utsätts för någon prioriteringslista. Det är också viktigt att inte alltför tydligt göra en uppdelning. Det handlar trots allt om hur vi generellt ska se till att på bästa sätt bekämpa det våld som finns i samhället. Det kan ju till exempel gälla en kvinna som både är äldre och handikappad. Vilken kategori hamnar hon i så fall i?
Det gäller alltså att på olika sätt bekämpa detta. Vi försöker göra det genom de insatser som görs inom rättsväsendet, inte bara i form av pengar utan också genom att utveckla arbetet. Det sker också genom att samhället i stort - kommuner och brottsförebyggande råd liksom alla de myndigheter som kan vara inblandade - gör de ansträngningar som behöver göras. Och i varje enskilt fall där man kan förhindra att sådant händer är oerhört mycket vunnet. Det gäller inte bara för den person som kunde ha blivit utsatt utan också för samhället i stort.
den 18 november
Interpellation 2004/05:163
av Peter Althin (kd) till justitieminister Thomas Bodström om brott mot äldreVåld och övergrepp mot äldre är vanligare förekommande än de flesta tror. I Brottsoffermyndighetens studie Ofrid framkommer att 16 % av kvinnorna och 13 % av männen har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det att de fyllt 65 år. 7 % av kvinnorna och 8 % av männen har utsatts för hot eller trakasserier efter sin 65-årsdag och 5 % av kvinnorna har utsatts för sexuella trakasserier. Studien från Brottsoffermyndigheten visar att våld mot äldre förekommer i en sådan omfattning och medför sådana konsekvenser att det måste betraktas som ett folkhälsoproblem.
Äldre personer med vårdbehov lever i en ovanligt utsatt situation eftersom de i sitt vårdbehov tvingas öppna upp sitt hem för utomstående. Ofta kommer olika vårdare för att sköta den gamle. Om någon skulle råka ut för att bli bestulen blir det därmed svårare att reda ut, och lättare för en bedragare att försvinna i mängden av anställda som haft tillträde till den gamles bostad. Polisen får svårt att bevisa vem som är den skyldige.
Många gånger är det ett stort steg för vårdtagarna att anmäla brott begångna mot dem. Vårdarna är ofta de människor som de har mest kontakt med och vars hjälp de är beroende av. Ofta har de också blivit goda vänner. Att det dessutom är så att man inte kan peka ut en specifik person utan med en anmälan misstänkliggör alla anställda gör det inte till ett lättare beslut att anmäla. För anhöriga kan rädslan att oroa den äldre göra att man avstår från att anmäla brott till polisen. Därför kan man anta att mörkertalet är stort. Stölder från äldre och handikappade inom vård och omsorg är mycket värdeladdade brott där gärningsmännen utnyttjar de utsattas värnlöshet. Dessa brott berör så många, först och främst de utsatta men även de anhöriga och personalen. Inte minst skapar dessa brott otrygghet för de gamla som utsätts för dem. Det är därför viktigt att dessa brott anmäls, utreds och tas på största allvar.
I stadsdelen Söderort i Stockholm har antalet inkomna brottsanmälningar ökat med över 20 % på ett år. Under perioden oktober 2002 till och med september 2003 inkom 201 anmälningar. Under oktober 2003 till september 2004 hade siffran ökat till 243. Situationen är ofta den att den äldre blir lurad av någon som har tillträde till dennes bostad. Många gånger handlar det om anställda inom vård och omsorg som bryter det förtroende de fått och utnyttjar tillfället till att stjäla från den person han ska vårda.
Det är samhällets ansvar att se till att alla människor ska kunna åldras med värdighet och i trygghet. Gamla människor är många gånger skyddslösa. Det finns inga kontroller av de människor som börjar arbeta inom äldreomsorgen, likt de som finns för att få arbeta inom barnomsorgen. Det vill Kristdemokraterna ändra på.
Det har redan införts personalkontroll av de människor som arbetar inom barnomsorg och förskola. Vi menar att det är rimligt att det också finns någon form av personalkontroll av dem som söker tjänster inom vård- och äldreomsorg, en lämplighetsprövning genom kontroll av utdrag ur polisens belastningsregister. Registerkontrollen ska enbart omfatta den som erbjuds anställning och blir då det sista ledet i anställningsförfarandet. Arbetsgivare och fack vill inte ha någon personalkontroll. Det vanliga skälet anges, att det är en kränkning mot den personliga integriteten. Tyvärr finns tecken på att det inte bara är de mest motiverade och intresserade som söker sig till vårdyrket. Det finns flera skäl till detta. På många håll är behovet av vårdpersonal så stort att i princip vem som helst kan få komma in och arbeta. Statusen på vårdyrkena måste höjas och man måste satsa mer på de anställda som har en viktig roll i samhället. Vi menar att samhället måste skapa förutsättningar för att människor ska kunna åldras under trygga och värdiga former. Respekten för alla människors lika och okränkbara värde måste upprätthållas under hela livscykeln.
Vid ett tidigare tillfälle när denna frågeställning var uppe för debatt lade socialministern över ansvaret på huvudmännen som skulle ha noggranna kontroller vid sina anställningar och försäkra sig om att man anställer kompetent personal samt att man inte anställer människor som är olämpliga för att ta på sig uppgifter inom äldreomsorgen. Men till exempel i Stockholm har huvudmännen faktiskt efterfrågat fler verktyg. Det finns mycket att göra vad gäller att förbättra processer och så vidare, men i detta rabete finns en väldigt stor huvudman, Stockholms stad, som har sagt att man skulle vilja överväga den här typen av kontroller.
Med anledning av det ovan sagda vill jag ställa följande frågor:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att en personalkontroll i likhet med den som finns i barnomsorgen också införs för dem som söker anställning inom vården och äldreomsorgen?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att förhindra brott mot äldre?