Bromma flygplats i framtiden

Interpellationsdebatt 27 november 2007

Protokoll från debatten

Anföranden: 13

Anf. 45 Åsa Torstensson (C)

Fru talman! Peter Pedersen har frågat mig vad jag avser att göra för att Stockholms stad ska få samma möjlighet som staten att säga upp avtalet om Bromma flygplats samt att beslutet om Bromma flygplats långsiktiga inriktning behandlas i samband med beslut om ny infrastrukturplanering för perioden 2010-2019. Bromma flygplats har varit föremål för ett flertal flygplatsutredningar under den senaste tioårsperioden, bland annat Stockholmsberedningen (SOU 2003:33) samt den nyligen presenterade utredningen Framtidens flygplatser (SOU 2007:70). Båda dessa utredningar är föremål för överväganden i regeringen. Infrastrukturverksamhet är oavsett form en kapitalintensiv verksamhet, och långsiktighet behövs för att ge infrastrukturhållaren möjlighet till rimliga avskrivnings- och återbetalningstider för nedlagt kapital. Avtalet om Bromma flygplats är tecknat mellan två parter, nämligen staten genom Luftfartsverket och Stockholms kommun. I 7.2 § står det att om parterna inte avtalar annat upphör arrendet vid avtalstidens utgång. Av ordalydelsen framgår att parterna kan avtala om annat om viljan finns. Bromma flygplats inriktning är sedan länge att verksamheten ska finnas kvar, och den ska i huvudsak inriktas mot att stödja näringslivets utveckling genom att vara dels en flygplats för reguljär flygtrafik till och från Stockholm, dels en flygplats för affärsflyget. Utöver denna typ av flygverksamhet finns på Bromma även taxiflyg, räddningsflyg och statsflyg. Betydande tidsvinster finns att göra för många som bor i Stockholm genom att åka till Bromma flygplats i stället för Arlanda flygplats. Om man sedan även tar hänsyn till de längre ledtiderna på Arlanda vid avresa och ankomst blir tidsvinsterna ännu högre. För taxiflyg, räddningsflyg och statsflyg är tidsvinsten mångdubbelt högre än för ordinarie flygresenärer. Bromma flygplats är därför en flygplats som behövs i transportsystemet.

Anf. 46 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Tack vare god uppfostran och av ren artighet tackar jag infrastrukturminister Åsa Torstensson för svaret. Egentligen är jag rätt upprörd över regeringens hantering av den här frågan och frånvaron av riktiga svar. Jag tycker att jag som interpellant kan kräva att regeringen verkligen bemödar sig att svara på ställda frågor på ett seriöst sätt. Jag tycker att de två frågorna är väldigt klara och tydliga. Dessutom konstaterar jag att regeringen har valt att flytta fram svaret på interpellationen, av okänd anledning, så det har funnits utsträckt tid att fundera på hur man ska svara. Ett tag undrade jag om jag skulle skippa debatten. Om jag uppfattade det hela rätt när Åsa Torstensson svarade på en direkt fråga från mig den 20 november när hon besökte trafikutskottet hade regeringen tydligen fattat beslut i den här frågan redan den 15 november. Vi står här och diskuterar en sak som egentligen är färdigbehandlad utifrån regeringens perspektiv. Då kan man fråga sig: Är det rimligt att Bromma flygplats ska ha något slags gräddfil när det gäller att planera framtida infrastruktur? Precis som Åsa Torstensson skriver i svaret finns det en flygplatsutredning, Framtidens flygplatser , SOU 2007:70, som nu remissbehandlas ute i landet. Där ska man bedöma vilka flygplatser som behöver ha statligt stöd fullt ut, vilka som ska ha reducerat stöd och så vidare. Ungefär på samma sätt som när det gällde Hamnstrategiutredningen, som debatterades här tidigare, ska man bedöma vilken typ av flygplatser vi ska ha och vilket stöd som behövs för att vi ska ha fungerande flygtrafik i landet, och även utrikes. Är det då inte märkligt att man springer händelserna i förväg och ska teckna ett avtal på 30 år? Fram till 2038, om jag minns rätt, ska man ha ett avtal mellan Stockholms stad å ena sidan och staten via Luftfartsverket å andra sidan. Jag tror att det gällande avtalet löper ut 2011. Om man nu kände att det finns en uppsägningsklausul som håller på att rinna ut, kunde man då inte tänka sig att förlänga avtalet kanske ett år för att avvakta vad de kommer fram till i Flygplatsutredningen? Nu pratar vi alltså om en förlängning på 30 år. Om jag räknar rätt, som jag skriver i interpellationen, kommer åtta val att hållas under den tiden. Jag ifrågasätter om man i demokratisk ordning ska kunna påverka infrastrukturen vad gäller flygplatser i Stockholmstrakten. Det hör till saken att den här flygplatsen är rätt kontroversiell. Jag har valt att inte gå in och diskutera huruvida vi behöver Bromma flygplats eller inte. Vänstern tycker inte det - vi tycker att den ligger helt fel i en storstad, av miljöskäl, som sades tidigare, om det händer olyckor och så vidare. Det är inte det den här diskussionen handlar om, utan två konkreta frågor. Den första är: Anser statsrådet att Stockholms stad ska få samma möjlighet som staten att säga upp avtalet om Bromma flygplats? Jag hittar inget svar på den frågan i texten. Den andra frågan är: Vad avser statsrådet att göra för att beslutet om Bromma flygplats långsiktiga inriktning behandlas i samband med beslutet om ny infrastrukturinriktning för perioden 2010-2019? Jag hittar inget svar på den frågan heller. Vitsen med att vi ställer interpellationer och har något slags kontrollfunktion här i riksdagen är att vi förväntar oss någon typ av svar på ställda frågor, inte att man börjar diskutera helt andra saker. Jag hoppas därför att infrastrukturministern i dag muntligen kan besvara de två frågorna.

Anf. 47 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Det var en intressant uppgift att den här frågan kanske till och med är färdigbehandlad av regeringen. Det vore väldigt intressant att få klarlagt av ministern om beslut redan är fattat. Vad jag har hört är att man måste fatta beslutet före årets slut för att det ska träda i kraft. Det vore bra att få ett tydligt besked på den punkten. Jag vill börja med att notera att det här är ytterligare ett mycket negativt klimatbesked från regeringen, att lägga till den långa lista av beslut som redan har fattats. Det första man gjorde när man kom till makten var att stoppa flygskatten, som skulle ha verkat dämpande på flygets utveckling och ökning. Nu planerar man att förlänga Bromma flygplats verksamhet med 30 år framåt i tiden. Vi ser att flygets utveckling är mycket oroande. Med dagens takt fördubblas trafiken ungefär vart 15:e år. Vem som helst kan nog inse att en sådan utvecklingstakt inte är hållbar, speciellt inte som flyget nu är det transportslag som har störst klimatpåverkan per personkilometer. Man kan då diskutera om det sker en teknikutveckling som gör att man kan lösa det här med tekniska mått. Enligt studier från KTH kommer utsläppen att fördubblas ungefär vart 25:e år även om man räknar med den absolut mest optimistiska teknikutveckling som man kan tänka sig för flygplanen. Det är väldigt oroande, om man tänker på att vi vet att vi på 50 års sikt, fram till 2050, måste ha minskat våra utsläpp radikalt i västvärlden och i Sverige. På den tiden hinner utsläppen från flyget fördubblas två gånger. Jag tror att de flesta som lyssnar på den här debatten eller har följt frågan inser att det är en helt ohållbar inriktning och att vi måste vidta åtgärder för att komma åt flygets utveckling. Det tänker inte regeringen göra, utan tvärtom kommer man att fortsätta att subventionera flyget på ett väldigt underligt sätt gentemot andra transportslag. Jag tycker att just frågan om Bromma flygplats är extra upprörande, i och med att inrikesflyget är en av de stora koldioxidkällor som påverkar klimatet som är lättast att ersätta. Inrikesflyget går ganska lätt att ersätta till största delen med tåg, som har en bråkdel av utsläppen jämfört med flyget. Då måste man fatta beslut här och nu som gynnar tåget på flygets bekostnad, just på de sträckor där tåg är ett relevant alternativ. Tvärtom går regeringen nu ut och föreslår att man ska förlänga avtalet och köra Bromma flygplats i ytterligare 30 år framåt i tiden. Det är egentligen ett avtal som också kraftigt snedvrider konkurrensen. Riksdagen har ställt sig bakom beslutet att varje trafikslag ska stå för sina egna kostnader, men i det här fallet är avtalet en enorm subvention till inrikesflyget. Den avgift de betalar för flygplatsen är inte i närheten av marknadsvärdet. Det här är en otroligt central tomt nära Stockholms innerstad som är enormt attraktiv för alternativ användning, till exempel bostäder. Det ligger helt i linje med tanken att förtäta våra städer och skapa korta transportavstånd. I stället väljer man att för 30 år framåt i tiden låsa användningen av den här tomten för inrikesflyget. Man borde i stället satsa på att utveckla tågtrafiken, och den trafik som man inte kan ersätta med tåg kan man föra över till Arlanda flygplats, vilket är ett klart relevant alternativ. Ministern pratar i sitt svar om att det finns betydande tidsvinster att göra om man tar sig till Bromma jämfört med till Arlanda. Jag vet inte om ministern har prövat att åka Arlandabanan ut till Arlanda flygplats, men det tar ungefär 15-20 minuter att åka. Med tanke på trafiken i Stockholms stad är det ungefär likvärdigt med den tid det tar att åka till Bromma flygplats. Jag har en känsla av att de här besluten inte är helt underbyggda. Jag skulle vilja be ministern att fundera en sväng till på om det verkligen är rätt sätt att fortsätta med Bromma flygplats i 30 år till för att få en bra klimatsituation i Sverige.

Anf. 48 Margareta Cederfelt (M)

Fru talman! Jag har lyssnat till interpellationsdebatten så här långt, och jag måste säga att jag blir förvånad, delvis när jag lyssnar på Per Bolund. Vad jag lyckas uppfatta av argumentationen är att det har fallit i glömska att vi reser mycket, att vi i Sverige är beroende både av kommunikation utanför landets gränser och av kommunikation inom landets gränser. Att det finns ett stort antal resenärer som föredrar flyget framför järnvägen tycker jag är ett tecken på att vi som politiker måste arbeta aktivt för att utveckla järnvägen. Där ser jag det som oerhört intressant med den utbyggnad som görs i bland annat södra Europa när det gäller höghastighetståg. För att återknyta till Bromma flygplats: Det är ett långt avtal. Det håller jag med Peter Pedersen om. Men jag ser också det positiva i att avtalsperioden är lång. Precis som infrastrukturminister Åsa Torstensson har sagt är det en kapitalintensiv bransch, och jag ser framför mig att det med ett långsiktigt avtal finns möjligheter såväl för Luftfartsverket som för flygbolag att vidta åtgärder som begränsar bullret och begränsar andra miljöpåverkande utsläpp. Det ser jag som väldigt positivt, för då har också Bromma flygplats en möjlighet att bli bättre. Jag kan se att det finns ett behov av Bromma. I den utredning som har gjorts är Bromma en av de åtta flygplatser som är utpekade som strategiskt viktiga i Sverige tillsammans med Arlanda. Vi får ändå komma ihåg att Stockholm är huvudstaden i Sverige, och här finns ett behov, precis som jag sade i föregående interpellationsdebatt. En fjärdedel av Sveriges befolkning bor runt om i den här regionen. Det är ett stort resande i Stockholms innerstad. Uppenbarligen är det ett stort antal resenärer som inte uppfattar Arlanda som det fullgoda alternativet utan föredrar Bromma. Ur miljöperspektiv välkomnar jag det långa avtalet.

Anf. 49 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Först och främst vill jag instämma i vad Peter Pedersen säger om att få svar på frågor. Det är väl det minsta man kan kräva när man ställer en interpellation. Sedan kanske man inte har samma uppfattning som statsrådet, men det viktigaste är trots allt att vi får svar på frågorna och får en bra diskussion under en interpellationsdebatt. Det är smått häpnadsväckande att man tecknar ett sådant långt avtal. Det är häpnadsväckande av många skäl. För det första binder det upp framtida majoriteter. Antingen det är i Stockholms stad eller i Sverige som helhet kommer framtida regeringar och majoriteter att vara bundna av avtalet. För det andra är det häpnadsväckande att Åsa Torstensson som centerpartist anför att Bromma är en flygplats som behövs i transportsystemet. I denna fråga har ju centerpartister tidigare arbetat tillsammans med socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister i många år, och i viss mån har även folkpartister varit med. Det andra jag reagerar på är resonemanget att det långa avtalet är bra, som Margareta Cederfelt säger, för att man då kan vidta åtgärder mot buller och utsläpp. Vore inte den allra bästa åtgärden för att slippa buller och utsläpp att försöka avveckla Bromma och på allvar fundera över var alternativen finns och hur vi ska få fram dem? Sedan finns det de facto sakfel i det som statsrådet säger. Om jag åker från Stockholms innerstad kl. 6 på en måndagsmorgon och ska till Bromma är det klart att jag väldigt snabbt kommer dit. Det är sant. Men om Åsa Torstensson nu, efter den här debatten, sätter sig i en bil och ska försöka ta sig till Bromma kommer det inte att gå fortare än att åka till Arlanda. Det kan jag garantera. Jag åker själv den vägen väldigt ofta. Det går inte fortare att åka till Bromma än att åka med Arlandabanan till Arlanda. Det tar tvärtom betydligt längre tid. När man har flera flygplatser i en region är det klart att det är många fler människor som får möjlighet att välja mellan olika slags flyg. I det sammanhanget kommer alltid en andel att välja att flyga från Bromma eller Arlanda. Men i det här sammanhanget kan man inte ta detta till intäkt för att Bromma flygplats behövs i framtiden. Sanningen är att vi behöver en flygplats som ligger söder om Stockholm. Detta var man i Stockholmsberedningen ganska överens om. Men sedan har vi aldrig hittat något ställe där man definitivt kan förlägga flygplatsen, och det är det som gör att den här frågan brådskar. Det är också därför man blir orolig för att Bromma kommer att vara kvar. Den nuvarande regeringen är inte beredd att ta reda på hur man ska få en flygplats på Södertörn eller i varje fall söder om Stockholm, så att man ska kunna utnyttja den potential som finns där. Stockholms län växer betydligt mer på den södra sidan än på den norra sidan just nu. Det får vi hoppas att det gör i fortsättningen också. Men det intressanta i sammanhanget är fortfarande frågan: Hur ska man kunna lita på en regering och en stadshusmajoritet som faktiskt vill binda upp stockholmarna för 30 år framåt? Detta vet vi inte hur det ser ut. Sedan kan vi återkomma till prisbilden, för 1 miljon kronor per år är ett underpris för hyran av detta. Men den frågan får jag återkomma till i ett senare inlägg. I detta anförande instämde Sylvia Lindgren (s).

Anf. 50 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! Då återkopplar jag till framför allt det som Peter Pedersen inledde med i sin replik, besvikelsen över att inte få svar. Jag föreslår att Peter Pedersen läser svaret igen, för där står svar på Peters frågeställningar. Först och främst är avtalet, som sagt, tecknat mellan två parter, Luftfartsverket och Stockholms stad. Regeringen har fattat sitt självständiga beslut. Sedan är det Stockholms fullmäktiges uppgift att fatta sitt självständiga beslut om det här avtalet. I avtalet står det också under § 7 att om inte parterna avtalar om annat gäller si och så. Det är naturligtvis så att det är en del för två självständiga parter att avtala om hur formuleringen i avtalet ska gälla och hur avtalet i sig ska hanteras. Jag har också svarat på frågan om Bromma flygplats. Jag hänvisade till att inriktningen sedan länge är att verksamheten ska finnas kvar. Flygplatsutredningen bekräftar också det. Det finns alltså inget motsägelsefullt i just denna hantering. Vad som händer under 30 år är naturligtvis svårt att sia om. Vi vet att det av miljöskäl och konkurrensskäl naturligtvis kommer att inträffa stora förändringar för flyget. Det är också det som är poängen med att ha ett långt avtal. Det är då det kan ställas krav. Det är då man också kan ställa de tydliga miljökraven. Under förutsättning att bolagen uppfyller vissa åtaganden ges de möjlighet att flyga på Bromma. Vi vet att det alltid kräver investeringar. Det är av precis den anledningen som man jobbar med långa avtal. Man vet nämligen att miljöinvesteringar också kostar. Då kan man också ställa den typen av miljökrav på de olika intressenterna. Man kan naturligtvis fundera på alternativ till Bromma. Herr talman! Börje Vestlund använde begreppet häpnadsväckande. Men det vore naturligtvis mer rätt att säga det om det som Börje Vestlund hänvisar till. Han hänvisar till att Socialdemokraterna vill lägga ned Bromma flygplats. Det är snarare häpnadsväckande att man inte har gjort detta när man har haft majoriteten i Stockholms stadsfullmäktige och tillsammans med sina samarbetspartner Miljöpartiet och Vänstern har agerat för att just lägga ned Bromma. I grunden vet vi att det kommer att växa fram alternativ till Bromma söder om Stockholm. Skavsta är kanske ett sådant exempel, men för att Skavsta ska kunna vara ett fullödigt alternativ krävs det naturligtvis i det sammanhanget en bra miljövänlig transportinfrastruktur. Peter Pedersen har tidigare ställt motsvarande fråga skriftligt. Den svarade jag på den 31 oktober. Jag lämnade besked om att Luftfartsverket hade hemställt till regeringen om godkännande av förlängning av avtalet med Bromma flygplats och att detta avtal hade träffats mellan staden och Luftfartsverket den 21 september.

Anf. 51 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Jag vill återigen betona att jag inte har valt att ställa interpellationen på det sättet att vi ska diskutera Bromma flygplats i sak. Jag kan säga att jag i allt väsentligt delar den kritik i sakfrågan som har framförts av mina kamrater här i Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men jag uppehåller mig ändå vid formalia, vilket kan verka trist. Men jag tycker fortfarande att det är en något märklig hantering. Har jag rätt uppfattning, som jag framför i min interpellation, att den här uppsägningsklausulen, § 7, endast möjliggör för staten att säga upp avtalet? Det vi säger är att vi vill att Stockholms stad ska ha samma möjlighet. Jag har fortfarande inte fått ett konkret besked. Har vi fel när vi säger att det bara är staten som har rätt att via Luftfartsverket säga upp avtalet, eller har Stockholms stad samma rätt? Vi menar att Stockholms stad bör ha samma rätt för att man inte ska låsa in sig under 30 års tid. Den andra frågan, som jag fortfarande inte tycker att vi har fått svar på, är: Varför kan man inte behandla Bromma flygplats i den infrastrukturplanering som man ska ta beslut om under våren? Kunde man då inte ha skrivit in ett undantag i framför allt Flygplatsutredningen och sagt att utredningen inte behövde värdera Bromma flygplats för att det är självklart att den ska finnas kvar? Det hänvisas bara till att man i utredningen tycker att Bromma flygplats ska vara kvar. Ja, men den är ju ute på remiss. Vi vet inte vad remissinstanserna har sagt. Vi vet inte hur den politiska majoriteten kommer att se ut här i riksdagen, även om man kan befara det värsta. Vad är det för vits att i det fallet säga att vi redan har ett beslutsunderlag? Jag konstaterar - där vill jag ha ett väldigt konkret svar - att Eva Olofsson från Vänstern har skrivit en fråga till statsrådet Åsa Torstensson rörande Landvetter flygplats. Den 17 oktober fick hon svar. Det svaret var precis det omvända, nämligen att man inte kunde få något svar. Åsa Torstensson skrev så här: "Min ambition är att Flygplatsutredningens förslag och bedömningar, inklusive frågan om Landvetter flygplats, ska behandlas inom ramen för kommande proposition på infrastrukturområdet. Jag avser därför att återkomma i dessa frågor." Då är min fråga: Varför ska statsrådet återkomma vad gäller Landvetter flygplats men inte vad gäller Bromma? Där anser man att man har rätt att bara fatta beslut den 15 november, ungefär två veckor innan vi ska ha den här interpellationsdebatten, långt innan remissinstanserna är klara och långt innan infrastrukturpropositionen kommer i vår. Varför denna särbehandling av Bromma? Varför den här gräddfilen? Jag tycker fortfarande inte att jag har fått något riktigt svar. Jag förväntar mig nu ett väldigt tydligt svar. Jag har fått ett svar, att regeringen har fattat beslut. Jag kritiserar att det går till på det sättet, i den tidsordningen. Men vi har ändå fått ett konkret svar på den frågan. Det accepterar jag, även om jag inte gillar svaret. Men det gäller de två andra frågorna. Kan infrastrukturminister Åsa Torstensson nu tala om för mig var i svaret man kan utläsa svar på frågan om Stockholms stad, Stockholms kommun, har samma rätt som staten att säga upp avtalet i förtid. Det är en väldigt luddig formulering. Om man inte kommer överens kan man diskutera. Men är det så som vi hävdar, att det bara är staten som formellt sett har rätt att säga upp avtalet? Eller har vi fel? I så fall är det väldigt bra. Då får vi det som vi vill, nämligen att Stockholm ska ha samma möjlighet. Den andra frågan är: Varför ska Bromma ha en gräddfil vad gäller planeringsfrågor medan man när det gäller Landvetter säger att man inte kan svara nu utan att man ska vänta med det tills vi fattar beslut i vår? Vad är den principiella skillnaden mellan Bromma flygplats och Landvetter flygplats? Jag vill hävda att den också har en viss betydelse för flygtrafiken i Sverige.

Anf. 52 Per Bolund (Mp)

Herr talman! Vi är som jag sade tidigare väldigt oroade över den här inriktningen. Vi tycker att det är ett svek ur klimatsynpunkt att man inte behandlar flyget på ett likvärdigt sätt som andra transportslag. Det vi ser är att det avtal som nu finns framförhandlat är en kraftig subvention till inrikesflyget. Det går inte att betrakta som någonting annat. Även om kostnaden för Luftfartsverket att hyra marken höjs något är marken fortfarande väldigt underprissatt. Vad jag har hört ska kostnaden för flygplatsmarken höjas från 1 krona, som det har varit tidigare, per år till 4 miljoner kronor per år. Men i en utredning som Stockholms stad gjorde 2005 uppskattade man värdet av den här marken till 200 miljoner kronor per år, i form av till exempel bostadsbyggande eller andra verksamheter. Och det har antagligen höjts ännu mer sedan 2005. Samtidigt kan man se för Bromma flygplats att avtalet i dag säger att man får ha 65 000 starter och landningar per år. Det är alltså 200 miljoner kronor på 65 000 starter och landningar. Det är 3 000 kronor för varje start och landning som vi subventionerar flyget med. Är det verkligen en rimlig prioritering? Ska de offentliga medlen användas för att subventionera inrikesflyg på det sättet? Vore det inte rimligare att avsätta 3 000 kronor per tåg som går ned till Göteborg och Malmö och subventionera dem? Jag trodde att vi var överens om att det ändå är ett bättre sätt att använda resurserna. Sedan vill jag fråga om det inte finns en väldig klyfta inom Centerpartiet. I en debattartikel av Per Ankersjö, som är Centerpartiets representant i Stockholm, från den 25 november står det: Att ha en flygplats mitt bland bostadsområden hör till ett förlegat tankesätt. Han säger: Brommaflyget är en återvändsgränd för utvecklingen och tillväxten. Infrastrukturministern säger att Bromma flygplats är en flygplats som behövs i transportsystemet. Borde inte du prata lite mer med din representant i Stockholm?

Anf. 53 Margareta Cederfelt (M)

Herr talman! Peter Pedersen tar upp här att interpellationen handlar endast om formalia och inte om sak. Sedan återkommer i interpellationsdebatten, bland annat från Per Bolund, just sakfrågorna. Jag skulle vilja säga att formalia och sak hör ihop. Som jag ser det handlar det långsiktiga avtalet om möjligheter att satsa på åtgärder för att minska buller för att förbättra miljön just från Luftfartsverket och flygbolag. Vem investerar om avtalsperioden är för kort? Jag kan inte se att det är någon som gör det. Man kan alltid säga att man ska satsa på andra transportslag. Den tanken kanske kan fungera, men jag tror inte det. Det är alldeles för många resenärer som väljer flyget. Det kan inte vara vår uppgift som politiker att säga att de inte får lov att flyga. Det handlar om att vi ska se till att det blir andra alternativ men också att det finns möjligheter att flyga. Det är där den långa avtalstiden är bra. Jag vill understryka igen, som ingen av vare sig Peter Pedersen eller Per Bolund har tagit upp, att det finns en flygplatsutredning som just har pekat ut Bromma som en av åtta strategiskt viktiga nationella flygplatser. Jag tycker att det är ett så pass viktigt faktum att det inte går att bortse från. Det här är en väldigt viktig fråga när det gäller prioriteringar av avtal bland annat.

Anf. 54 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Först och främst skulle jag vilja säga till Margareta Cederfelt att det inte är konstigt att man pekar ut den som en av de nationellt viktigaste flygplatserna. Det är en av de största. Det är bara att konstatera. Det är väl inte så konstigt i det sammanhanget. Frågan är om man har ett politiskt mod och vill säga så här: Är det viktigt att man har kvar Bromma flygplats? Det är det som är frågan för debatten, enligt mitt sätt att se det i alla fall. Jag önskar egentligen att Åsa Torstensson fick sitta kvar på sin post i tio år. Då kunde man säga till Åsa Torstensson: Varför har du inte genomfört det? Och varför har du inte genomfört det? Det är kanske sådant som inte är aktuellt i dag men kanske högaktuellt om tio år. Åsa Torstensson kräver alltid i alla debatter att vi skulle ha genomfört allting som vi i dag diskuterar. Bromma flygplats har varit bunden av ett civilrättsligt avtal ända tills man tecknade om avtalet. Det har varit ett av problemen. Det har inte varit riktigt klart att man har kunnat säga upp avtalet. Dessutom är det precis så som Per Bolund säger: Man har betalat 1 krona per år i hyra. Det hade nästan varit ohemult av Luftfartsverket att säga upp en sådan liten godbit som man trots allt fick in ganska mycket pengar för och som man får från Bromma flygplats. Det här duger inte, Åsa Torstensson. Varje gång vi tar upp en fråga för att diskutera hänvisar du till att vi inte har gjort någonting. Då skulle vi kunna sluta och debattera här i riksdagen. Det är just det som är det viktiga: Det man inte nådde fram med under den förra mandatperioden för att man inte hade påbörjat det eller alternativt nya frågor som kommer fram. De måste ju få väckas utan att du varje gång ska stoppa i halsen att vi inte skulle ha gjort tillräckligt. I det här fallet finns det en förklaring. Det fanns ett civilrättsligt avtal som vi inte kunde gå runt. Med det tycker jag att det är viktigt att man konstaterar att man inte alltid kan komma med exakt samma argumentation i varje debatt.

Anf. 55 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! Till Peter Pedersen vill jag säga att svaret står i din interpellation. Om Peter inte är nöjd med det är en annan sak. Avtal bygger på två parter som har förhandlat fram ett underlag. Vad gäller avtalets uppsägning så sade jag att om parterna inte avtalar om annat så gäller . Det står i 1 §. När det gäller att avtala om förtida uppsägning står det speciellt poängterat att Luftfartsverket har detta, men uppsägningsavtalet i sig bygger på att det är två parter som är överens om att teckna ett avtal. I det sammanhanget åligger det varje part att värna om sin del eller det som man i en förhandling tar upp och också tar ansvar för. Det är den delen som jag utgår ifrån. Det är också det som Stockholms stad hanterar när man fattar sitt beslut om detta avtal. Jag utgår från att det har varit en diskussion och en förhandling om ersättningar. Det är också en del. Det är två parter, Luftfartsverket och Stockholms stad, som diskuterar och så småningom kommer fram till ett förhandlingsunderlag som man accepterar. Här har det också varit diskussioner om markåterförande till staden och så vidare som en del av det som är kvar eller historiskt har funnits i de tidigare avtalet. På så sätt arbetas ju avtal fram. Landvetters diskussion var, om jag nu minns rätt, relaterad till utredningen om en försäljning av Landvetter, eftersom Landvetter är utpekad av utredaren på ett speciellt sätt till skillnad mot Bromma flygplats, som under lång tid har varit inriktad på att finnas kvar. Det är en del av det som Stockholms stad och Luftfartsverket i avtalet poängterar: Bromma flygplats ska i huvudsak inriktas på att stödja näringslivets utveckling i Stockholm genom att dels vara en flygplats för reguljär flygtrafik till och från Stockholm och dels en flygplats för affärsflyget. Därtill beskriver man att det framför allt är en extra kapacitet för den reguljära flygtrafiken framför allt under högtrafik för att då också kunna säkerställa att konkurrensen kan upprätthållas och utvecklas inom inrikesflyget. Det är precis detta som Stockholms stad och Luftfartsverket har skrivit i sina avtal. Om jag återkommer till Börje Vestlund så har Bromma flygplats varit under intensiv debatt under väldigt lång tid och därtill kopplat till att finna alternativ till Bromma flygplats. Så den är inget nytt eller speciellt hanterat. Det har varit en diskussion om att finna former för alternativ till Bromma, precis som Börje Vestlund sade i sitt första inlägg, söder om Stockholm. För Skavsta eller vad det kan vara för alternativ krävs det naturligtvis initiativ för att detta ska bli ett alternativ.

Anf. 56 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Infrastrukturminister Åsa Torstensson läser upp självklarheter. Om man har ett avtal så gäller avtalet. Det förstår jag också. Men av ordalydelsen i det som står här framgår att parterna kan avtala om annat - om viljan finns. Om man vill komma överens om att arrendet eller avtalet inte ska löpa hela tiden kan man alltså säga upp det. Min konkreta fråga är: Kan jag tolka Åsa Torstenssons svar som att Stockholms stad enligt gällande avtal har rätt att säga upp detta avtal i förtid, före 2038? Kan man, om de inte har det, tänkas göra en ändring om staten och kommunen tillsammans vill ha en sådan ordning, inte minst ur demokratiskt synpunkt? Det borde jag kunna få ett konkret svar på. Jag ser heller inte någon stor, principiell skillnad mellan att skriva ett nytt avtal på 30 år och att diskutera en utförsäljning av en flygplats. Det är i båda fallen rimligt att man avvaktar en flygplatsutredning och det som kommer in från remissinstanserna - att man avvaktar infrastrukturbeslut. Eller har vi inget beredningstvång när det gäller detta? Varför ska vi ha utredningar om vi så fort utredningen läggs fram eller två veckor senare, innan remissinstanserna har sagt sitt och vi har fått diskutera det, fattar ett beslut? Då är det ju ingen idé att diskutera. Därför, Margareta Cederfelt, hör sak och formalia ihop. Först lägger man ut ett uppdrag. Sedan görs en utredning som därefter remissbehandlas och skickas iväg till våra utskott för behandling. Sedan fattar vi beslut här i kammaren eller i regeringen om det ligger på den nivån. Vi får ju ingen saklig debatt i vår om vi bara går in mitt i och beslutar på punkt efter punkt, till exempel pekar ut en viss hamn och säger att den får fribrev, den behöver vi inte diskutera, eller pekar ut Bromma flygplats och en kombiterminal - det ska vi inte diskutera. Är inte själva vitsen med en utredning att man faktiskt också ska värdera den och lyssna på remissinstanserna och först därefter fatta beslut? Jag skulle vilja ha ett klart besked om jag kan tolka svaret som att Stockholms kommun, om man så önskar, har rätt att säga upp avtalet före 2038.

Anf. 57 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! Det är skillnad mot Landvetter, för detta är en förlängning av ett befintligt avtal. Om avtalsparterna så hade kommit överens hade Stockholm kunnat ha en sådan direkt, förtida uppsägning. Men så står det inte i det avtal jag har. Jag upprepar: Om parterna hade avtalat om annat hade det antagligen funnits med, men det faller ju tillbaka på de två parter som har diskuterat och kommit överens om avtalet. Den frågan bör alltså ställas till den andra avtalsparten.

den 9 november

Interpellation

2007/08:144 Bromma flygplats i framtiden

av Peter Pedersen (v)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Den 18 oktober 2007 lämnade Luftfartsverket en hemställan till regeringen där man vill att regeringen godkänner ett avtal om förlängning av upplåtelsen av Stockholm-Bromma flygplatsområde. Avtalet har träffats mellan Luftfartsverket och Stockholms kommun och sträcker sig till 2038. I avtalet finns en uppsägningsklausul (7 §) som möjliggör för staten att säga upp avtalet före 2038. Men det är bara staten via Luftfartsverket som har rätt att i förtid säga upp avtalet. Stockholms stad kan inte göra detsamma.

Ett avtal som stäcker sig till 2038 innebär en mycket lång avtalsperiod. Den långa tidshorisonten är ett allvarligt ingrepp i den demokratiska processen. Politiska majoriteter under 30 år blir helt i händerna på ett beslut som fattats under en mandatperiod. Det hinner passera åtta val innan Stockholms fullmäktige får tillbaka makten över markanvändningen av området. Detta är inte rimligt och inte i enlighet med demokratiska principer om att det är folket via sina folkvalda som har makten att påverka och förändra. Det måste vara möjligt att inom denna tid säga upp avtalet.

Dessutom är det inte rimligt att redan i höst fatta beslut om ett långsiktigt avtal för Bromma, dels därför att det pågår en remissrunda i anslutning till Flygplatsutredningens betänkande, dels för att regeringen under våren 2008 har aviserat en ny infrastrukturinriktning. Bromma flygplats måste självklart sättas in i ett större infrastrukturellt sammanhang om det ska vara någon mening med demokratiska processer.

Jag vill mot bakgrund av detta fråga:

1. Vad avser statsrådet att göra för att Stockholms stad ska få samma möjlighet som staten att säga upp avtalet om Bromma flygplats?

2. Vad avser statsrådet att göra för att beslutet om Bromma flygplats långsiktiga inriktning behandlas i samband med beslutet om ny infrastrukturinriktning för perioden 2010–2019?